EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 25.3.2021

SWD(2021) 65 final

ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR

SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER - SAMMANFATTANDE RAPPORT

Följedokument till

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén

om en handlingsplan för utvecklingen av ekologisk produktion

{COM(2021) 141 final}

Inledning

I detta arbetsdokument från kommissionens avdelningar ges en sammanfattning av de samråd som hållits om handlingsplanen för utvecklingen av ekologisk produktion i enlighet med samrådsstrategin för initiativet, t.ex. samrådet om färdplanen, det öppna offentliga samrådet och ytterligare synpunkter från berörda parter. Berörda parter uppmanades vid flera tillfällen att lämna ytterligare ståndpunktsdokument och handlingar, vilket de också gjorde direkt, inte bara i samband med färdplanen eller det öppna offentliga samrådet.

Samrådet om färdplanen pågick mellan den 4 september och den 23 oktober 2020 och det öppna offentliga samrådet mellan den 4 september och den 27 november 2020. Båda samråden ägde rum på Europeiska kommissionens webbplats på alla officiella EU-språk. Syftet med samråden var att ge EU-medborgare och berörda parter (offentliga myndigheter, företag och deras intresseorganisationer, icke-statliga organisationer samt forskningsinstitut och universitet/högskolor) möjlighet att lämna information och synpunkter som kunde ligga till grund för arbetet med att slutföra handlingsplanen.

Riktade samråd hölls också med de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för ekologisk produktion (i samband med olika möten i kommittén för ekologisk produktion), med näringslivs- och branschorganisationer som på EU-nivå bedriver verksamhet i den ekologiska sektorn (producenter, återförsäljare, bearbetningsföretag), med EU-medborgare och konsumentorganisationer samt organisationer i det civila samhället som arbetar med ekologiskt jordbruk på EU-nivå (t.ex. gruppen för social dialog), samt med flera länder utanför EU.

Översikt över svaren

Sammanlagt 124 svar mottogs under samrådet om färdplanen. Flest svar lämnades av EU-medborgare, som utgjorde 33 % av alla respondenter (41 svar), följt av branschorganisationer (23 % – 28 svar) och företag/företagarorganisationer (19 % – 23 svar). Icke-statliga organisationer lämnade 16 svar (13 %), offentliga myndigheter lämnade tre svar (2 %), universitet/högskolor eller forskningsinstitut samt fackföreningar lämnade två svar vardera (2 %) och ett svar inkom från en medborgare i ett land utanför EU. Resterande 6 % (8 svar) av respondenterna betecknade sig själva som ”övriga”.

I samband med det öppna offentliga samrådet mottogs 841 svar, varav ett svar var en dubblett, vilket resulterade i att 840 svar utvärderades inom ramen för samrådet.

Diagram 1. Antal respondenter i det offentliga samrådet per ursprungsland

Flest svar lämnades av EU-medborgare, som utgjorde 52 % av alla respondenter (437 svar), följt av företag/företagarorganisationer (16 % – 133 svar) och branschorganisationer (8 % – 69 svar). Icke-statliga organisationer lämnade 51 svar. Universitet/högskolor eller forskningsinstitut utgjorde 4 % (36 respondenter) av alla respondenter och offentliga myndigheter ungefär samma andel med 33 svar. Av svaren kom 1 % från miljöorganisationer (9 svar), medborgare i ett land utanför EU (9 svar) och fackföreningar (5 svar). Två konsumentorganisationer lämnade svar. Resterande 7 % (56 svar) av respondenterna betecknade sig själva som ”övriga”.

Dessutom analyserades 87 dokument som bifogades det offentliga samrådet, 16 dokument som bifogades färdplanen och ytterligare sju inlagor, vilket innebar sammanlagt 110 dokument.

Resultatet av de slutna och öppna frågorna i det offentliga samrådet

Mer än tre fjärdedelar av respondenterna (78 %) ansåg att det fanns hinder för ökad produktion och konsumtion av ekologiska livsmedel i EU (summan av de respondenter som angav att de ”håller inte alls med” eller ”håller delvis inte med” om alternativet ”jag ser inga problem”). De hinder som de ansåg vara viktigast (summan av ”håller helt med” och ”håller delvis med” var ”De ekonomiska incitamenten för producenter att ställa om till ekologisk produktion är otillräckliga” (76 %), följt av ”Konkurrens med andra produktionssätt och/eller andra system” (74 %) och ”Låg medvetenhet bland konsumenter om fördelarna med ekologisk produktion för klimat och miljö” (73 %).

Diagram 2. Hinder för ökad produktion och konsumtion av ekologiska livsmedel i EU i dag

En majoritet av respondenterna (63 %) ansåg att ekologiska livsmedel är för dyra för konsumenterna, att det finns en bristande medvetenhet bland konsumenter om EU-märkningen (63 %) och att det finns för många ekologiska livsmedelsprogram som kan förväxlas med ekologiskt (59 %). På frågan om förekomsten av andra hinder för ökad produktion och konsumtion av ekologiska livsmedel i EU svarade respondenterna att det främsta hindret var priset på konventionella produkter (43 omnämnanden). Andra hinder ansågs av tolv respektive elva respondenter vara bristen på förtroende för EU:s ekologiska märkning och bristen på information om det ekologiska jordbrukets fördelar för hälsa och miljö.

När det gäller covid-19-krisens inverkan på livsmedelssystemet och produktionen och konsumtionen av ekologiska livsmedel ansåg en stor majoritet av respondenterna (85 %) att ”krisen har visat vårt beroende av säsongsarbete inom jordbruk”. En majoritet av respondenterna (59 %) ansåg att krisen har ”stärkt ekologiskt jordbruk och dess roll i EU:s livsmedelskedja”. 53 % av deltagarna ansåg att krisen har ”påskyndat strukturella förändringar i vår livsmedelskonsumtion till förmån för ekologiskt jordbruk”. 51 % av respondenterna menade att den ökade efterfrågan på ekologiska produkter kommer att bibehållas efter covid-19-krisen.

Diagram 3. Viktiga åtgärder för att stimulera produktionen av ekologiska produkter

På det hela taget rådde stor enighet om de nio åtgärder som föreslogs för att utveckla den ekologiska produktionssektorn i EU (57–91 %). Det rådde stor samsyn (91 % av svaren) om behovet av att öka medvetenheten om den ekologiska produktionens fördelar för klimat och miljö. Stödet låg på över 80 % för fyra åtgärder, nämligen i) program i skolor för att främja sund kosthållning (83 %), ii) ekologiska produkter på offentliga/privata kontor och i matsalar (83 %), iii) synligare och större utbud av ekologiska produkter hos återförsäljare (83 %) och iv) mer offentlig upphandling av ekologiska produkter (81 %). Mer än två tredjedelar av respondenterna ställde sig bakom två främjandeinsatser, nämligen informationskampanjer om EU:s ekologiska logotyp (78 %) och inriktningen av kampanjer för att främja jordbruksprodukter på ekologiska produkter (77 %). 76 % av deltagarna ansåg att priserna på ekologiska produkter bör bli mer konkurrenskraftiga. Avslutningsvis ansåg 57 % av respondenterna att EU:s logotyp inte är tillräckligt erkänd. På frågan om andra insatser för att utveckla den ekologiska produktionssektorn i EU tog respondenterna först och främst upp behovet av bättre information till konsumenterna (47 omnämnanden), särskilt om de hälsomässiga (12) och sociala (9) fördelarna med ekologiskt jordbruk. En annan åtgärd som ofta togs upp (37 omnämnanden) var behovet av att informera om och tillämpa det konventionella jordbrukets faktiska kostnader (med hänsyn tagen till de externa effekterna) och offentlig upphandling sågs som en positiv faktor för att öka efterfrågan på ekologiska produkter (27).

Det rådde stor enighet om de sju åtgärder som föreslogs för att öka konsumenternas förtroende för den ekologiska produktionssektorn i EU (70–92 %). Det rådde stor enighet (91 % av svaren) om att informationen om ekologiska producenter bör vara transparent och tillgänglig för konsumenterna och att åtgärder behöver vidtas för att underlätta för konsumenterna att klart och tydligt skilja mellan EU:s logotyp för ekologiska produkter och andra miljö-/kvalitetsprogram. 88 % av respondenterna ansåg att det bör vara enklare att spåra ekologiska produkters ursprung och 84 % ansåg att det behövs fler insatser för att bekämpa bedrägeri inom den ekologiska sektorn. Det finns också ett behov av att närmare undersöka skälen till konsumenternas bristande förtroende (86 %) och av mer insatser för att hantera bedrägeri i den ekologiska sektorn (84 %). Avslutningsvis uppgav respondenterna att offentliga myndigheter bättre måste kontrollera efterlevnaden av reglerna för ekologisk produktion (77 %) och att informationsteknik oftare bör användas för att förbättra spårningen av ekologiska produkter (70 %). På frågan om andra viktiga åtgärder för att öka konsumenternas förtroende för den ekologiska produktionssektorn i EU ansåg respondenterna att de viktigaste åtgärderna var ökad transparens och mer insatser för att bekämpa bedrägeri, särskilt i tredjeländer (35 omnämnanden). Även information till konsumenterna (23) och möjligheten att kombinera EU:s ekologiska märkning med en lokal märkning/ursprungsmärkning (18) togs upp. Respondenterna var mer oeniga om behovet av mer kontroller. 21 respondenter uppgav att det redan finns tillräckligt med kontroller medan 10 respondenter uppgav att kontrollerna behövde utökas.

I likhet med den föregående frågan fanns det ett starkt stöd för de föreslagna åtgärderna för att stimulera produktionen av ekologiska produkter (74–91 % av svaren). Den största andelen respondenter höll med om att det för att stimulera omställningen från konventionellt till ekologiskt jordbruk är viktigt att tillhandahålla lämplig utbildning och rådgivning (91 %) och att det är nödvändigt att stärka lokal och icke-industriell bearbetning och främja korta leveranskedjor (90 %). Respondenterna insåg att de ekologiska producenterna behöver organisera sig bättre (t.ex. i producentorganisationer) för att förbättra deras förhandlingsposition i leveranskedjan (88 %). Det finns också ett behov av att förbättra informationen och uppgifterna om utvecklingen på den ekologiska marknaden för att underlätta för producenterna att fatta beslut (87 %). De var överens om att ekologisk produktion bör omfattas av ekonomiskt stöd, bland annat från den gemensamma jordbrukspolitiken.

När det gäller frågan om den ekologiska djurproduktionssektorn höll respondenterna med om att ”producenter bör få hjälp att hitta lämpligt ekologiskt foder för utfodring” (86 %) och att ”mer forskning behövs för att identifiera och utveckla bästa praxis för utfodringsmetoder lämpliga för ekologiskt foder, och alternativa foderingredienser” (82 %). En liknande andel av respondenterna höll med om att ”ekologisk djurproduktion bör omfattas av särskilt stöd” (82 %), och att ”vattenbruk bör stödjas för att få bättre kunskap om uppfödnings- och utfodringsmetoder, inklusive genom forskning” (78 %).

På frågan om de huvudsakliga miljöfördelarna med ekologisk produktion angav respondenterna den ekologiska produktionens gynnsamma inverkan på den biologiska mångfalden (92 %), skyddet av jordmånskvaliteten (88 %) och vattenkvaliteten (84 %). 83 % av respondenterna ansåg att den ekologiska produktionen bidrar till den cirkulära ekonomin och 80 % ansåg att den säkerställer en ansvarsfull användning av energi och naturresurser. 78 % av deltagarna ansåg att den bidrar till koldioxidneutralitet, möjliggör anpassning till ett förändrat klimat och hjälper till att minska luftföroreningarna.

Mer än två tredjedelar av respondenterna höll helt med om påståendet att man bör främja en hållbar användning av vatten inom ekologiskt jordbruk och att man bör främja ersättandet av plast i förpackningar. Ökade investeringar i forskning och innovation och underhållandet av nätverk av ekologiska jordbruk fick ungefär lika stort stöd. En betydligt mindre andel respondenter höll helt med om förslaget att fasa ut användningen av omtvistade insatsvaror, t.ex. koppar. Endast 38 % av respondenterna höll helt med om det. Det måste dock noteras att det framför allt var respondenter som betecknade sig som medborgare och universitet/högskolor och forskningsinstitut som mest höll med om detta förslag.

Det rådde samsyn om att ”utvecklingen av den ekologiska sektorn kräver en blandning av stöd från EU och medlemsstaterna samt privata initiativ”. Mer än 70 % av respondenterna höll helt med om det påståendet och ytterligare 23 % höll åtminstone delvis med om det. På samma sätt höll 84 % av respondenterna inte alls med (63 %) eller delvis inte med (21 %) om tanken att lämna utvecklingen av den ekologiska sektorn helt i marknadens händer. Svarsmönstren visar att mer än hälften av respondenterna (59 %) anser att de nationella myndigheterna har huvudansvaret för att främja ekologisk produktion. På frågan om det fanns andra åtgärder som skulle kunna stärka produktionen och konsumtionen av ekologiska livsmedel föreslog respondenterna en utjämning av kostnaderna för konventionella och ekologiska produkter (36 omnämnanden), bättre inkomster och arbetsvillkor för jordbrukare (29) och forskning för att främja innovation (23).

Diagram 4. Utveckling av den ekologiska sektorn: offentligt stöd eller privata initiativ?

Respondenterna ansåg också att det var viktigt att för att stödja den ekologiska sektorn hjälpa jordbrukarna att få tillträde till marknader (15), öka den biologiska mångfalden på jordbruksföretagen (13), ytterligare stödja jordbrukarna under omställningen (11) och bedriva forskning om det ekologiska jordbrukets effekter (11).

Avslutningsvis tog respondenterna upp ytterligare åtgärder angående utbildning i ekologiskt jordbruk (9), stöd till småskaligt jordbruk (8) och utvecklingen av jordbruksrådgivning (5) och framförde betänkligheter om återförsäljarnas makt (6).

Samlad analys av slutna/öppna frågor och ståndpunktsdokument som lämnats in under det offentliga samrådet om föreslagna teman och åtgärder

De kvantitativa och kvalitativa svar som inkom under det offentliga samrådet ger i varierande utsträckning uttryck för stöd för samtliga teman i handlingsplanen:

·De kvantitativa svaren ger uttryck för starkt stöd eller stöd för samtliga 15 teman. Av alla teman fick följande teman något mindre stöd än övriga, nämligen 1.1 Främja EU:s logotyp, 1.4 Förebygga livsmedelsbedrägerier och öka kontrollerna, 2.3 Stödja organisationen av livsmedelskedjan, och 3.3 Finansiering av forskning om alternativ till omtvistade insatsvaror.

·I de kvalitativa svaren (över 30 ståndpunktsdokument och svar på öppna frågor) togs fyra teman särskilt ofta upp som relevanta aspekter för handlingsplanen, nämligen 1.1 Främja EU:s logotyp, 1.2 Främja ekologiska matsalar och öka användningen av miljöanpassad offentlig upphandling, 2.1 Uppmuntra omställning, investeringar och utbyte av bästa praxis, och 2.3 Stödja organisationen av livsmedelskedjan.

·Andra teman som lyftes fram i några kvalitativa svar (15–29 ståndpunktsdokument och svar på öppna frågor) är 1.5 Förbättra spårbarheten, 2.4 Förstärka lokal och småskalig bearbetning och främja korta varutransporter, 3.1 Öka den genetiska biologiska mångfalden, och 3.2 Minska koldioxidavtrycket.

När det gäller de olika åtgärderna i handlingsplanen:

·De flesta av de 22 åtgärderna (41 delåtgärder) fick starkt stöd eller stöd i de kvantitativa svaren. För tre åtgärder fanns inga kvantitativa uppgifter. I de kvalitativa svaren hänvisade respondenterna i varierande utsträckning till de 41 delåtgärderna.

·Det generella stödet för alla åtgärder var starkast inom område 3. Drygt hälften av delåtgärderna inom område 1 fick starkt stöd i de kvantitativa svaren. De flesta delåtgärderna inom område 2 fick starkt stöd.

·För två av åtgärderna lämnades ingen information i de kvantitativa svaren: åtgärd 13 Öka medvetenheten och förbättra informationen om gruppcertifiering och åtgärd 15 Utforma åtgärder för ekologiskt jordbruk med särskilt fokus på jämställdhet och sociala aspekter. Respondenterna tog dock upp aspekter av båda åtgärderna i ståndpunktsdokumenten.

·I de kvalitativa svaren varierade antalet hänvisningar till de 41 delåtgärderna mer. Många kvalitativa svar inkom om två delåtgärder (22–33 ståndpunktsdokument och svar på öppna frågor): delåtgärd 2a – Avsätta budgetmedel inom politiken för främjande av jordbruksprodukter för att öka konsumenternas medvetenhet och stimulera efterfrågan och delåtgärd 9b – Säkerställa att den nya gemensamma jordbrukspolitiken utnyttjas på bästa sätt.

·I några av svaren (12–22 ståndpunktsdokument och svar på öppna frågor) hänvisade respondenterna till fyra andra delåtgärder, nämligen 1c Kartlägga viktiga evenemang för att informera om ekologisk produktion, 9a Bedöma medlemsstaternas omständigheter och behov, 15 Utforma åtgärder för ekologiskt jordbruk med särskilt fokus på jämställdhet och sociala aspekter, och åtgärd 20 Finansiera forskning om alternativ till omtvistade insatsvaror. Inga eller endast ett fåtal svar inkom om resterande 35 (del)åtgärder (upp till 11 ståndpunktsdokument och svar på öppna frågor).

De kvalitativa svaren innehöll också närmare uppgifter om de åtgärder som föreslås i handlingsplanen för ekologisk produktion. Respondenterna lade fram idéer till åtgärder och delåtgärder. Samtidigt lämnade respondenterna synpunkter på hur man konkret kan genomföra de olika åtgärderna och delåtgärderna.

Respondenterna hade olika uppfattning om återförsäljarnas roll i den ekologiska värdekedjan. När det gäller att öka efterfrågan på och konsumtionen av ekologiska produkter såg respondenterna ett behov av att säkerställa att konsumenterna har råd att köpa ekologiska produkter samtidigt som lönsamheten för producenterna säkerställs. De såg också ett behov av att säkerställa den lokala tillgången på ekologiska produkter (av god kvalitet). Andra åtgärder som togs upp handlade om distributionsnätverket och priskonkurrensen för ekologiska produkter, där respondenterna efterlyste åtgärder som förhindrar att oberoende återförsäljare missgynnas. Certifiering sågs också som ett indirekt hinder för distributionen av ekologiska livsmedel.

Omkring en fjärdedel av alla respondenter tog även upp generella farhågor om de frågor som behandlas i utkastet till handlingsplan för ekologiska produkter. Det handlade bland annat om strategier och mål samt övervakningen av dessa, regelverket för ekologiskt jordbruk (t.ex. inkonsekventa bestämmelser, undantag för vissa produkter), kontroversiella synpunkter på hur det ekologiska jordbruket bidrar till globala hållbarhetsfrågor samt frågor om den allmänna politiska inriktningen och om konsumenter och efterfrågan.