EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 15.7.2021
COM(2021) 412 final
2021/0232(NLE)
Förslag till
RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT
om tillfälligt upphävande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 med avseende på Bangladesh
MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
•Motiv och syfte med förslaget
Enligt artikel 25a.2 i viseringskodexen ska kommissionen regelbundet bedöma tredjeländernas samarbete kring återtagande och rapportera till rådet minst en gång om året.
Kommissionen antog sin bedömning den 10 februari 2021, utifrån uppgifter och information från 2019 från EU:s medlemsstater och de Schengenassocierade länderna, och överlämnade rapporten till rådet.
På grundval av ovannämnda analys och med beaktande av unionens allmänna förbindelser med det berörda tredjelandet kan kommissionen komma fram till att det berörda tredjelandet inte samarbetar tillräckligt och att det därför krävs åtgärder. I detta sammanhang bör det påpekas att återtagande av egna medborgare är en skyldighet enligt internationell rätt.
Vid bristande samarbete ska kommissionen, i enlighet med artikel 25a.5 a i viseringskodexen, lägga fram ett förslag till rådets genomförandebeslut om tillfälligt upphävande av tillämpningen av vissa bestämmelser i viseringskodexen med avseende på medborgare i det tredjelandet. Kommissionen ska alltid fortsätta sina ansträngningar för att förbättra samarbetet med det berörda tredjelandet.
·Bangladesh
·Bangladesh är en viktig aktör för stabilitet i regionen och har tagit emot 1 miljon rohingyaflyktingar. EU lovordar med eftertryck Bangladesh för detta åtagande och kommer att fortsätta att stödja Bangladesh för att hantera denna pågående humanitära kris.
Den 20 september 2017 upprättades rutiner för återtagande mellan EU och Bangladesh i form av operationella standardförfaranden för identifiering och återvändande av personer utan uppehållstillstånd. Kommissionen noterade dock i den ovan nämnda rapporten att två tredjedelar av de medlemsstater som interagerade med Bangladesh i fråga om återtagande möttes av metoder som avvek från bestämmelserna i standardförfarandena, vilket hade en hämmande effekt på samtliga faser i återvändandeprocessen. Hälften av de berörda medlemsstaterna vittnade om att identifieringsprocesserna (även de som sker genom intervjuer) och utfärdandet av resehandlingar försenas, avbryts eller inte genomförs. Sju medlemsstater bedömde samarbetet kring identifieringsförfarandet som dåligt eller mycket dåligt. Sju medlemsstater noterade att Bangladeshs myndigheter oftast begär intervjuer även i fall där tillräckliga bevis har tillhandahållits för att fastställa medborgarskap (t.ex. giltiga eller utgångna resehandlingar), vilket försenar utfärdandet av resehandlingar. Samma sju medlemsstater upplevde att resehandlingarna sällan utfärdas i tid. Två medlemsstater har inte fått någon resehandling alls trots att de begärt det.
Denna bedömning bekräftas ytterligare av utvecklingen efter 2019, då samarbetet inte förbättrades trots upprepade kontakter med de bangladeshiska myndigheterna. Trots lanseringen i november 2020 av den elektroniska plattform som utformats för att stödja återtagandeprocessen mellan EU:s medlemsstater och Bangladesh (systemet för hantering av återvändandeärenden, RCMS), är Bangladeshs respons när det gäller ansökningar om återtagande och utfärdande av resehandlingar inom den överenskomna tidsfristen fortfarande otillfredsställande.
Kommissionen gjorde 2020 insatser för att förbättra samarbetet kring återtagande, bland annat vid möten med Bangladeshs ambassad i Bryssel i oktober 2020, i syfte att betona att svarstiden måste förbättras och den betydande eftersläpningen av pågående ärenden åtgärdas, och åter i maj 2021, i syfte att presentera mekanismen i artikel 25a i viseringskodexen, redogöra för de möjliga konsekvenserna i händelse av otillräckligt samarbete samt informera om vilka åtgärder som behöver vidtas för att samarbetet kring återtagande ska förbättras. Den senaste gemensamma arbetsgruppen, som inrättades inom ramen för ovannämnda standardförfaranden, sammanträdde den 21 juni 2021, varvid samma frågor togs upp.
EU har upprepade gånger betonat för de bangladeshiska myndigheterna att det finns ett växande missnöje bland medlemsstaterna, framhållit vilka konsekvenserna kan bli om situationen inte förbättras samt informerat om vilka aspekter av samarbetet som behöver förbättras och om förväntade resultat.
Vid det senaste mötet i den gemensamma arbetsgruppen den 21 juni 2021 bekräftade de bangladeshiska myndigheterna på nytt sitt åtagande att följa de operationella standardförfarandena och försäkrade att landet skulle prioritera eftersläpningen av ärenden (inbegripet ärenden som lämnats in inom ramen för systemet för hantering av återvändandeärenden), bli bättre på att hålla tiden i fråga om identifiering och leverans av resehandlingar samt samarbeta rörande återvändandeinsatser.
·Bangladesh har nyligen bekräftat sitt åtagande att genomföra de operationella standardförfarandena för återvändande av irreguljära migranter. Vid den femte gemensamma arbetsgruppen för operationella standardförfaranden den 21 juni 2021 erkändes att Bangladesh har börjat göra framsteg när det gäller att ta itu med eftersläpningen av återtagandeärenden. Kommissionen kommer att övervaka dessa framsteg för att bedöma om de är betydande och varaktiga.
Bangladeshs åtaganden har under maj och juni 2021 tagit sig konkret uttryck i ett identifieringsuppdrag i en medlemsstat och behandling av ett märkbart antal eftersläpande ärenden i systemet för hantering av återvändandeärenden, varav vissa slutfördes och resehandlingar utfärdades. Dessa åtgärder har hittills inte konsoliderats i konkreta, betydande resultat och varaktigt samarbete enligt de indikatorer som anges i artikel 25a.2, bland annat när det gäller att i god tid identifiera personer som vistas olagligt på medlemsstaternas territorium, utfärda resehandlingar och organisera återvändandeinsatser.
Med tanke på de åtgärder som kommissionen hittills har vidtagit för att förbättra Bangladeshs grad av samarbete, och med beaktande av EU:s allmänna förbindelser med Bangladesh (se nedan), anses det att Bangladeshs samarbete med EU i frågor som rör återtagande ännu inte är tillräckligt och att det därför krävs åtgärder.
·Unionens allmänna förbindelser med Bangladesh
Unionens förbindelser med Bangladesh vägleds av det partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Bangladesh som ingicks 2001. EU är en viktig handelspartner för Bangladesh. Migrationssamarbetet är omfattande och omfattar stöd till skyddsrelaterade åtgärder för rohingyaflyktingarna, kapacitetsuppbyggnad som lägger grunden för en förbättrad migrationshantering i Bangladesh, åtgärder mot smuggling av migranter och åtgärder för hållbar återanpassning. Under 2017 började de operationella standardförfarandena för identifiering och återsändande av personer utan uppehållstillstånd tillämpas genom regelbundna möten i den gemensamma arbetsgrupp som inrättats inom ramen för detta standardförfarande.
·Viseringsåtgärderna
Åtgärdernas omfattning
Rådets genomförandebeslut bör tillfälligt upphäva tillämpningen av vissa bestämmelser i viseringskodexen med avseende på bangladeshiska medborgare. Det tillfälliga upphävandet gäller dock inte familjemedlemmar till (rörliga) EU-medborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG eller tredjelandsmedborgare som åtnjuter fri rörlighet som är likvärdig med unionsmedborgarnas enligt en överenskommelse mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de berörda tredjeländerna, å andra sidan.
Viseringsåtgärdernas innehåll
Bangladeshs underlåtenhet att samarbeta i fråga om återtagande motiverar en aktivering av alla de åtgärder som anges i artikel 25a.5 a i viseringskodexen: tillfälligt upphävande av möjligheten till undantag från kraven på de styrkande handlingar som ska lämnas in av viseringssökande enligt artikel 14.6, tillfälligt upphävande av den allmänna handläggningstid på 15 kalenderdagar som avses i artikel 23.1 (vilket följaktligen också utesluter tillämpning av regeln om förlängning av denna period upp till högst 45 dagar i enskilda fall), tillfälligt upphävande av utfärdandet av viseringar för flera inresor i enlighet med artikel 24.2 och 24.2c samt tillfälligt upphävande av det frivilliga undantaget från viseringsavgifter för innehavare av diplomatpass och tjänstepass i enlighet med artikel 16.5 b.
Tillämpningsperiod för viseringsåtgärderna
I viseringskodexen föreskrivs att viseringsåtgärderna ska tillämpas tillfälligt, men det finns ingen skyldighet att ange någon specifik tillämpningsperiod för dessa åtgärder i genomförandebeslutet. Enligt artikel 25a.6 ska kommissionen dock fortlöpande utvärdera framstegen i samarbetet kring återtagande på grundval av de indikatorer som anges i artikel 25a.2, bland annat när det gäller att i god tid identifiera personer som vistas olagligt på medlemsstaternas territorium, utfärda resehandlingar och organisera återvändandeinsatser. Kommissionen ska rapportera om betydande och varaktiga förbättringar kan skönjas i samarbetet med det berörda tredjelandet kring återtagande varpå den, med beaktande även av unionens allmänna förbindelser med det tredjelandet, får lägga fram ett förslag för rådet om att upphäva eller ändra genomförandebeslutet. Om däremot viseringsåtgärderna i enlighet med genomförandebeslutet har visat sig vara ineffektiva bör den andra etappen av mekanismen utlösas (enligt artikel 25a.5 b).
Dessutom ska kommissionen i enlighet med artikel 25a.7 senast sex månader efter det att genomförandebeslutet har trätt i kraft rapportera till Europaparlamentet och rådet om framstegen när det gäller det berörda tredjelandets samarbete kring återtagande.
•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området
Det föreslagna beslutet är förenligt med den uppsättning harmoniserade regler inom den gemensamma viseringspolitiken som reglerar förfaranden och villkor för utfärdande av viseringar för planerade vistelser på medlemsstaternas territorium som inte varar längre än 90 dagar under en 180-dagarsperiod.
•Förenlighet med unionens politik inom andra områden
EU främjar en övergripande strategi för migration och tvångsförflyttning som grundar sig på gemensamma värderingar och delat ansvar. Enligt den nya pakten för migration och asyl ska övergripande, balanserade och skräddarsydda partnerskap utvecklas och fördjupas för att främja samarbete i fråga om alla relevanta aspekter:
–Skydda dem som behöver skydd och stödja värdländer och värdsamhällen.
–Skapa ekonomiska möjligheter och ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttning.
–Stödja partnerskap för att stärka migrationsstyrning och migrationshantering.
–Främja samarbete om återvändande och återtagande.
–Skapa lagliga vägar till Europa.
Samarbetet mellan medlemsstaterna och tredjeländerna om återtagande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna är en viktig del av denna politik. För att stärka sådana övergripande partnerskap och säkerställa ett fullständigt samarbete med tredjeländerna måste EU mobilisera alla verktyg som finns tillgängliga, inbegripet utvecklingssamarbete, handel och visering.
2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
•Rättslig grund
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex), artikel 25a.5 a.
•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)
Ej tillämpligt.
•Proportionalitetsprincipen
De föreslagna åtgärderna, vars syfte är att stimulera Bangladesh att förbättra sitt samarbete i fråga om återtagande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, står i proportion till det eftersträvade målet. Åtgärderna påverkar inte den sökandes möjlighet att ansöka om och beviljas visering i sig, men omfattar vissa aspekter av förfarandet för att utfärda viseringen eller nivån på viseringsavgiften.
3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning
•Samråd med berörda parter
•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden
•Konsekvensbedömning
•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling
•Grundläggande rättigheter
De föreslagna åtgärderna påverkar inte möjligheten att ansöka om och beviljas en visering och respekterar de sökandes grundläggande rättigheter, särskilt respekten för familjelivet.
4.BUDGETKONSEKVENSER
Ej tillämpligt.
5.ÖVRIGA INSLAG
•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering
•Förklarande dokument (för direktiv)
•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget
2021/0232 (NLE)
Förslag till
RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT
om tillfälligt upphävande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 med avseende på Bangladesh
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex), särskilt artikel 25a.5 a,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
(1)Enligt medlemsstaterna är samarbetet oförutsägbart, något som har en hämmande effekt på samtliga faser i återvändandeprocessen trots att unionen och Bangladeshs myndigheter har kommit överens om ett arrangemang. Detta har lett till en betydande eftersläpning i form av ansökningar om återtagande som inte besvarats.
(2)Kommissionen har sedan 2019 vidtagit åtgärder för att förbättra Bangladeshs grad av samarbete kring återtagande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. Dessa åtgärder har bestått i ett flertal möten som kommissionen anordnat med de bangladeshiska myndigheterna på både teknisk och politisk nivå i syfte att finna ömsesidigt godtagbara lösningar, med beaktande av de allmänna förbindelserna mellan EU och Bangladesh, och för att komma överens om ytterligare stödprojekt till förmån för Bangladesh. Frågorna har också tagits upp inom ramen för andra möten som anordnats av utrikestjänsten.
(3)Bangladesh har visserligen gjort inledande framsteg, men med tanke på de åtgärder som kommissionen hittills har vidtagit för att förbättra Bangladeshs grad av samarbete och unionens allmänna förbindelser med Bangladesh, anses det att Bangladeshs samarbete med unionen i frågor som rör återtagande inte är tillräckligt och att åtgärder därför bör vidtas.
(4)Tillämpningen av vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 810/2009 bör därför tillfälligt upphävas för bangladeshiska medborgare. Detta anses vara den effektivaste åtgärden för att stimulera Bangladeshs myndigheter att vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra samarbetet i frågor som rör återtagande. Det tillfälliga upphävandet är inte tillämpligt på bangladeshiska medborgare som ansöker om visering och som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG eller familjemedlemmar till en tredjelandsmedborgare som i enlighet med ett avtal mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och ett tredjeland, å andra sidan, åtnjuter fri rörlighet som är likvärdig med unionsmedborgarnas.
(5)De åtgärder som tillfälligt upphävs anges i artikel 25a.5 a i viseringskodexen: tillfälligt upphävande av möjligheten till undantag från kraven på de styrkande handlingar som ska lämnas in av viseringssökande enligt artikel 14.6, tillfälligt upphävande av den allmänna handläggningstid på 15 kalenderdagar som avses i artikel 23.1 (vilket följaktligen också utesluter tillämpning av regeln om förlängning av denna period upp till högst 45 dagar i enskilda fall), tillfälligt upphävande av utfärdandet av viseringar för flera inresor i enlighet med artikel 24.2 och 24.2c samt tillfälligt upphävande av det frivilliga undantaget från viseringsavgifter för innehavare av diplomatpass och tjänstepass i enlighet med artikel 16.5 b.
(6)Enligt artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska varje unionsmedborgare ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG ger verkan åt dessa begränsningar och villkor. Detta beslut påverkar inte tillämpningen av det direktivet, som utvidgar rätten till fri rörlighet till att omfatta familjemedlemmar, oberoende av deras nationalitet, när de ansluter sig till eller följer med unionsmedborgaren. Detta beslut är således inte tillämpligt på familjemedlemmar till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG eller familjemedlemmar till en tredjelandsmedborgare som i enlighet med ett avtal mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och ett tredjeland, å andra sidan, åtnjuter fri rörlighet som är likvärdig med unionsmedborgarnas.
(7)Eftersom Danmark beslutade att genomföra förordning (EG) nr 810/2009, som utgör en utveckling av Schengenregelverket, i sin nationella lagstiftning i enlighet med artikel 4 i protokoll (nr 22) om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, är Danmark enligt internationell rätt skyldigt att genomföra detta beslut.
(8)Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG. Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.
(9)När det gäller Island och Norge utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i rådets beslut 1999/437/EG.
(10)När det gäller Schweiz utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i beslut 2008/146/EG.
(11)När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i beslut 2011/350/EU.
(12)Detta beslut utgör en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt, artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt respektive artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Tillämpningsområde
1.Detta beslut ska tillämpas på bangladeshiska medborgare som omfattas av viseringskravet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806.
2.Det är inte tillämpligt på bangladeshiska medborgare som är undantagna från viseringskravet enligt artikel 4 eller artikel 6 i den förordningen.
3.Detta beslut är inte tillämpligt på bangladeshiska medborgare som ansöker om visering och som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG eller familjemedlemmar till en tredjelandsmedborgare som i enlighet med ett avtal mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och ett tredjeland, å andra sidan, åtnjuter fri rörlighet som är likvärdig med unionsmedborgarnas.
Artikel 2
Tillfälligt upphävande av tillämpningen av vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 810/2009
Tillämpningen av följande bestämmelser i förordning (EG) nr 810/2009 ska tillfälligt upphävas:
(a)Artikel 14.6
(b)Artikel 16.5 b
(c)Artikel 23.1
(d)Artikel 24.2 och 24.2c
Artikel 3
Adressater
Detta beslut riktar sig till Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Kroatien, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland och Konungariket Sverige.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande