Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52021AB0030

    Europeiska centralbankens yttrande av den 5 november 2021 över ett förslag till förordning om europeiska gröna obligationer (CON/2021/30) 2022/C 27/04

    CON/2021/30

    EUT C 27, 19.1.2022, p. 4–13 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    19.1.2022   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 27/4


    EUROPEISKA CENTRALBANKENS YTTRANDE

    av den 5 november 2021

    över ett förslag till förordning om europeiska gröna obligationer

    (CON/2021/30)

    (2022/C 27/04)

    Inledning och rättslig grund

    Den 14 oktober 2021 mottog Europeiska centralbanken (ECB) en begäran från Europaparlamentet om ett yttrande över ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om europeiska gröna obligationer (1) (nedan kallat förslaget till förordning).

    ECB:s behörighet att avge ett yttrande grundas på artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eftersom förslaget till förordning innehåller bestämmelser som berör ECB:s behörighetsområden, särskilt att genomföra unionens monetära politik i enlighet med artikel 127.2 och 282.1 i fördraget, tillsynen över kreditinstitut som ECB tilldelas enligt artikel 127.6 i fördraget samt medverkan till att de behöriga myndigheterna smidigt kan genomföra sin politik när det gäller det finansiella systemets stabilitet som avses i artikel 127.5 i fördraget. I enlighet med artikel 17.5 första meningen i arbetsordningen för Europeiska centralbanken har detta yttrande antagits av ECB-rådet.

    1.   Allmänna kommentarer

    1.1

    ECB välkomnar förslaget till förordning. För att nå de mål som fastställts i den europeiska gröna given och Parisavtalet, och som framgår av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (den europeiska klimatlagen(2), krävs stora investeringar som till en betydande del måste komma från den privata sektorn (3). Hållbar finansiering kan spela en viktig roll för detta genom att göra det möjligt för investerare att identifiera hållbara investeringar och justera sina portföljer utifrån sina respektive preferenser avseende hållbarhet. Inom gruppen hållbara finansieringsprodukter utgör gröna obligationer ett snabbt växande och framträdande segment – fortsatt tillväxt inom segmentet för de mest transparenta gröna obligationerna har potentialen att tillhandahålla nödvändiga investeringar för hållbar utveckling och uppfylla investerarnas allt högre krav avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG). Mot denna bakgrund välkomnas ett tydligt och rättssäkert ramverk för gröna obligationer.

    1.2

    Om politiska åtgärder antas på unionsnivå eller medlemsstatsnivå som gynnar gröna obligationer och andra hållbarhetsbaserade skulder jämfört med andra typer av skuldemissioner, skulle detta, mot bakgrund av unionens övergripande miljömål, också kräva en europeisk standard för gröna obligationer (EuGB) till vilken man kan hänvisa.

    1.3

    En EuGB-standard kommer att stimulera skapandet av underliggande hållbara tillgångar och projekt som är förenliga med unionens miljömål, särskilt begränsningen av klimatförändringar och anpassningen till klimatförändringar, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (4) (nedan kallad taxonomiförordningen(5). Ur detta perspektiv är kopplingen av EuGB till taxonomiförordningen ett viktigt steg för att säkerställa att miljömässigt hållbara verksamheter får nödvändig tillgång till finansiering via skuldinstrument. Att främja finansieringen av verksamheter som på ett betydande sätt bidrar till de miljömål som fastställs i taxonomiförordningen kan stödja utvecklingen av unionens ekonomi i riktning mot att uppnå unionens miljömål.

    1.4

    ECB stöder målet med föreslaget till förordning mål, att inrätta en harmoniserad ram för europeiska gröna obligationer, eftersom detta skulle öka sannolikheten för att sådana gröna obligationer verkligen bidrar till att stödja övergången till en grönare ekonomi, förbättra tillgången till uppgifter och ökad insyn, samt förbättra jämförbarheten, tillförlitligheten och därmed även den effektiva prissättningen av gröna obligationer. För närvarande karaktäriseras marknaden för gröna obligationer av flera brister. I synnerhet bygger befintliga branschstandarder för gröna obligationer på definitioner av underliggande gröna projekt som inte är tillräckligt standardiserade, konsekventa eller heltäckande (6). Bristen på tillförlitlig, jämförbar och verifierad hållbarhetsinformation undergräver trovärdigheten på marknaden för gröna obligationer och potentiellt även dess möjligheter att främja övergången till en grönare ekonomi, vilket kan dämpa efterfrågan på grund av risken för grönmålning samt eventuella anseenderisker för emittenter och investerare (7). Avsaknaden av en gemensam referensram och rapporteringsmallar ökar dessutom transaktionskostnaderna för emissioner av gröna obligationer, vilket minskar dessa instruments ekonomiska attraktionskraft i förhållande till konventionella finansieringsverktyg (8). Alla dessa strukturella svagheter bidrar till att begränsa marknadssegmentets storlek och därmed även likviditeten inom segmentet.

    1.5

    Om det finns objektivt verifierbara och transparenta krav för att klassificeras som en europeisk grön obligation skulle detta bidra till att stärka tillgångsklassens trovärdighet, minska anseenderisken för emittenter och investerare, minska informationsasymmetrier samt begränsa grönmålning (9). På marknaderna kan man utifrån lägre spreadar observera att investerare föredrar gröna obligationer vars emittenter har ett bättre rykte och granskas av tredje parter (10). Via utgivningen av europeiska gröna obligationer med hög transparens kan man erhålla mer information om miljömålens betydelse för marknadsaktörer och emittenter, och därmed förbättra möjligheten för alla finansiella aktörer, inklusive ECB, att på ett tillförlitligt sätt identifiera och utvärdera miljömässigt hållbara obligationer (11). Detta förväntas stödja en fortsatt tillväxt i detta marknadssegment och öka förtroendet för att gröna obligationer bidrar till att uppnå unionens miljömål genom att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi. Slutligen medför föreslaget till förordning, genom att stärka europeiska gröna obligationers trovärdighet och tillförlitlighet, ett bättre skydd mot plötsliga omvärderingar av gröna obligationer efter enskilda fall av grönmålning. Detta skulle främja en väl fungerande marknad och finansiell stabilitet.

    1.6

    Förslaget till förordning är ett viktigt steg mot målet att skapa en integrerad, djup och likvid kapitalmarknad för grönt kapital i unionen som överskrider de nationella gränserna, vilket bidrar till att främja kapitalmarknadsunionen (12). Omkring 60 procent av alla gröna prioriterade icke säkerställda obligationer som emitterats globalt under 2020 emitterades inom EU (13). En vidareutveckling av marknaden för gröna obligationer skulle kunna fördjupa unionens finansiella integration (14), och en grön kapitalmarknadsunion skulle ytterligare stärka unionens roll på de globala gröna kapitalmarknaderna. För att bygga upp mogna och integrerade gröna kapitalmarknader i unionen behövs också mer omfattande insatser för att stärka kapitalmarknaderna, inbegripet en ökad harmonisering av tillsyn, insolvensregler och investerarskydd. I detta avseende välkomnar ECB att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) ges i uppdrag att övervaka externa granskare av europeiska gröna obligationer på unionsnivå (15). En konsolidering av unionens roll som ett globalt nav för grön finansiering samt ytterligare integration och utveckling av unionens kapitalmarknader skulle bidra till att stärka eurons internationella roll (16).

    1.7

    EuGB-standarden bör fungera som ett riktmärke för uppåtgående konvergens på internationell nivå, i syfte att öka gröna obligationers bidrag till övergången till en koldioxidsnål ekonomi, samtidigt som unionens ledarposition på området grön finansiering stärks. Den bör ha som mål att uppnå en bred marknadsacceptans, även av personer med hemvist utanför unionen, på grund av stringensen i dess skyddsåtgärder och dess trovärdighet när det gäller grönmålning, för att bli ett globalt riktmärke som kan användas i andra jurisdiktioner. EuGB-standardens attraktionskraft jämfört med marknadsstandarder och/eller standarder för gröna obligationer baserade på lagstiftning i andra jurisdiktioner bör bedömas noggrant och bevakas över tiden. Även om krav som är strängare än alternativa standarder motiveras av den ökade transparens och trovärdighet som kan uppnås, är det viktigt att man vid inrättandet av europeiska gröna obligationer undviker att emittenter flyttar till jurisdiktioner som bibehåller mindre stränga krav och därmed skapar möjligheter till internationellt regelarbitrage (17). I avsaknad av en global samordning skulle detta i slutänden kunna sänka miljöstandarderna för hållbara finansiella produkter på global nivå. Ett effektivt internationellt samarbete, särskilt inom ramen för G20:s arbetsgrupp för hållbar finansiering och den internationella plattformen för hållbar finansiering, kommer att vara avgörande för att säkerställa internationellt samstämda standarder för gröna obligationer och för att undvika risken för s.k. kapplöpningar mot botten, vilket skulle kunna öka risken för grönmålning och globalt undergräva gröna obligationers positiva miljöeffekter.

    1.8

    Som en del av obligationsemissionen från NextGenerationEU (NGEU) kommer Europeiska kommissionen att emittera upp till 250 miljarder euro i gröna obligationer, vilket motsvarar upp till 30 procent av den totala emissionsvolymen. Med tanke på att föreslaget till förordning ännu inte har trätt i kraft noterar ECB att dessa gröna obligationer kommer att emitteras enligt ett ramverk för gröna obligationer baserat på en befintlig marknadsstandard (18). ECB välkomnar att NGEU:s ram för gröna obligationer ändå i möjligaste mån har anpassats till den föreslagna EuGB-standarden, men noterar samtidigt att de rättsliga och institutionella särdragen hos NGEU innebär att emittentens förmåga att tillhandahålla detaljerad rapportering av de underliggande investeringarna i slutänden kommer att bero på exaktheten, fullständigheten och detaljnivån på de uppgifter som medlemsstaterna lämnar. För att säkerställa trovärdigheten för NGEU-emissioner av gröna obligationer uppmanar ECB medlemsstaterna att rapportera korrekta och detaljerade uppgifter om framstegen och effekterna av de investeringsprojekt som bidrar till miljömålen och uppmanar dem att se till att principen om att inte vålla någon betydande skada (19) respekteras under hela genomförandefasen av planerna för återhämtning och resiliens (20). ECB uppmanar dessutom kommissionen att noga övervaka och se till att intäkterna från NGEU-emissioner av gröna obligationer används effektivt för att finansiera stödberättigande utgifter och att ta fram en detaljerad och korrekt konsekvensanalys.

    2.   Den föreslagna förordningens betydelse för ECB:s och Eurosystemets mål och uppgifter

    2.1

    I enlighet med vad som beskrivs nedan kan förslaget till förordning påverka det sätt på vilket centralbankerna fullgör sina mandat.

    2.2

    Inom ramen för sin penningpolitik har Eurosystemet redan köpt gröna obligationer inom ramen för programmet för köp av värdepapper i företagssektorn (CSPP), programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar (ABSPP) och programmet för köp av den offentliga sektorn (PSPP) (21). ECB godtar dessutom gröna obligationer som säkerhet i kredittransaktioner. En harmoniserad definition av gröna obligationer skulle förbättra transparensen och främja tillgången på gröna skuldinstrument..

    2.3

    När det gäller finansiell stabilitet har den nuvarande avsaknaden av en gemensam definition och en standardiserad ram för gröna obligationer försvårat analysen av deras finansiella utveckling och långsiktiga hållbarhetseffekter. Detta förhindrar i sin tur en bedömning av deras potential att hantera klimatrelaterade risker för det finansiella systemets stabilitet (22). Mer allmänt kan endast fungerande marknader bidra till att effektivt finansiera omställningen och minska de klimatrelaterade riskerna för den finansiella stabiliteten. I detta sammanhang kan spridningen av olika branschstandarder leda till en tröskeleffekt på marknaden som kan medföra avsevärda prisjusteringar för gröna obligationer om investerarna uppfattar att vissa gröna obligationer är av otillfredsställande kvalitet. En sådan förändrad prissättning kan också komma att påverka genuint gröna obligationer om investerarnas förtroende undergrävs. EuGB-standarden har potentialen att göra det möjligt för marknaden att fungera mer effektivt, förbättra prissättningen av finansiella risker och hållbara tillgångar samt öka investerarnas förtroende för denna tillgångsklass.

    2.4

    Kreditinstitut är viktiga aktörer på marknaden för gröna obligationer, både som emittenter och investerare. EuGB-standarden är därför relevant ur tillsynsperspektiv, eftersom den kan påverka kreditinstitutens affärsmodeller, deras informationspraxis och marknadsrisk, samt även deras operativa risker och renommérisker. Ur ett affärsmodellperspektiv kan en enhetlig standard underlätta kreditinstitutens emission av gröna obligationer, vilket skulle kunna hjälpa bankerna att styra sin utlåning mot miljömässigt hållbara verksamheter och ha en positiv inverkan på andelen gröna tillgångar i deras portföljer. Mot bakgrund av de allt strängare kraven på transparens och offentliggörande, inbegripet de framtida kraven om offentliggörande av en grön tillgångskvot (23) och krav på att kreditinstitut ska offentliggöra anpassningen av sin låneportfölj till Parisavtalet (24), utgör EuGB-reglerna ett viktigt verktyg för att hjälpa kreditinstitut att uppfylla dessa nya krav. Såsom har påpekats i punkt 2.3 ovan har ett brett antagande av europeiska gröna obligationer dessutom potential att minska eventuella marknadsrisker som kan uppstå till följd av en plötslig omvärdering av kvaliteten på befintliga gröna obligationer. Slutligen innebär ett kreditinstituts potentiella exponering för en sanktion från den nationella behöriga myndighetens sida (25) för underlåtenhet att uppfylla kraven i den föreslagna förordningen vid emission av en europeisk grön obligation en ytterligare operativ risk och renommérisk, som måste betraktas som en del av den tillsynsverksamhet som påverkar kreditinstituten.

    2.5

    Slutligen använder ECB en del av sin portfölj med egna medel för att investera i gröna obligationer och planerar att öka andelen gröna obligationer i denna portfölj under de kommande åren (26).

    3.   Specifika kommentarer

    3.1   Den frivilliga karaktären och tillämpningsområdet för förslaget till förordning

    3.1.1

    Enligt förslaget till förordning är användningen av EuGB-standarden frivillig (27), vilket skulle ge emittenterna möjlighet att även i framtiden använda befintliga standarder för gröna obligationer. ECB anser att detta är en väl avvägd strategi på kort sikt, eftersom en snabb övergång till en obligatorisk standard skulle kunna medföra avyttringar av gröna obligationer som inte är taxonomianpassade och en plötslig minskning av unionsbaserade emissioner av gröna obligationer (28).

    3.1.2

    För att ha en marknad för gröna obligationer i unionen som är förenlig med unionens taxonomi och för att minska farhågorna avseende grönmålning, anser ECB samtidigt att det är viktigt att EuGB blir den dominerande standarden för gröna obligationer inom unionen. Därför anses det vara nödvändigt med ett tydligt åtagande att göra standarden obligatorisk för nyemitterade gröna obligationer inom en rimlig tidsperiod, samtidigt som utelöpande gröna obligationer behåller sin status som gröna obligationer under en längre tidsperiod (29). Om standarden görs obligatorisk skulle detta skapa säkerhet på marknaderna och även uppmuntra emittenter att tillämpa EuGB-standarden innan den blir obligatorisk. En väl avvägd utvidgning av taxonomin till övergångsfinansiering skulle underlätta övergången till en obligatorisk standard genom att minska risken för negativa effekter på gröna investeringar som ger ett positivt miljöbidrag men som inte når upp till taxonomins trösklar för väsentliga bidrag.

    3.1.3

    ECB observerar dock att det inte är helt enkelt att fastställa en konkret tidpunkt då standarden ska bli obligatorisk. Risken för att befintliga gröna obligationer avyttras och de marknadsstörningar och den volatilitet som kan bli följden därav, måste vägas mot behovet av att vidta snabba åtgärder för att stödja den gröna omställningen, bland annat genom obligationsmarknaden. För att undvika oavsiktliga konsekvenser för unionens gröna investeringsflöden och för att undvika risken för att emittenter av gröna obligationer flyttar till jurisdiktioner med mindre stränga krav, bör utformningen av en obligatorisk standard bli föremål för en konsekvensbedömning, och en lämplig finjustering av ramverket bör göras. Unionslagstiftaren bör uppmana kommissionen att se över EuGB-standarden i syfte att bedöma denna fråga senast den 31 december 2023. Kommissionen bör särskilt rapportera till Europaparlamentet och rådet om en rimlig tidsperiod för att göra EuGB-standarden obligatorisk och de praktiska detaljerna kring ett sådant tillvägagångssätt, t.ex. exakt vilka typer av hållbara obligationer som bör omfattas av standarden. För att undvika försäljningar kan det dessutom vara lämpligt att klargöra hur investerare bör behandla gröna obligationer som emitterats enligt marknadsbaserade frivilliga standarder efter införandet av en obligatorisk standard. Kommissionen bör genomföra sin översyn efter samråd med berörda intressenter, särskilt organisationer som för närvarande utfärdar marknadsbaserade standarder för hållbara obligationer (30). I slutänden bör EuGB-standarden bli obligatorisk för nyemitterade gröna obligationer inom en rimlig tidsperiod, t.ex. inom 3–5 år, varvid den exakta övergångsperioden bör styras av resultatet av ovannämnda konsekvensbedömning.

    3.1.4

    Under tiden bör ett frivilligt antagande av EuGB-standarden uppmuntras på unionsnivå och nationell nivå genom regler som potentiellt gynnar obligationer som uppfyller EuGB-kraven. På grund av sin koppling till taxonomiförordningen är det endast EuGB-standarden som garanterar att verksamhet som finansieras genom intäkterna från obligationer bidrar till unionens miljömål. ECB anser att alla europeiska gröna obligationer bör betraktas som fullständigt anpassade till taxonomin och därför anges i samband med taxonomirelaterad information (31). Bidraget från innehavet av europeiska gröna obligationer till taxonomirelaterad information skulle kunna ge ett betydande incitament för emittenter och investerare att föredra europeiska gröna obligationer (EuGB) framför befintliga standarder, eftersom det automatiskt skulle garantera en taxonomianpassning utan att behöva göra en ingående bedömning av huruvida de underliggande investeringarna är anpassade, vilket skulle vara fallet för andra standarder. EuGB-innehavens bidrag till taxonomirelaterad information bör vara oberoende av emittentens offentliga eller privata karaktär, dvs. det bör också gälla för den offentliga sektorns europeiska gröna obligationer, som enligt den delegerade akten enligt artikel 8 för närvarande är uteslutna från både täljaren och nämnaren i taxonomirelaterad information.

    3.1.5

    ECB välkomnar tillämpningsområdet för den föreslagna förordningen, som skulle omfatta emittenter som är finansiella företag och icke-finansiella företag, statliga emittenter och emittenter av säkerställda obligationer och värdepapperiseringar, vars värdepapper emitteras av ett specialföretag (32). ECB välkomnar också att kraven skulle vara tillämpliga på alla obligationsemittenter som vill använda beteckningen ”europeisk grön obligation” eller ”EuGB” för sina miljömässigt hållbara obligationer som är tillgängliga för investerare i unionen. Begreppet ”som är tillgängliga för investerare i unionen” definieras dock inte i förslaget till förordning och det vore fördelaktigt med ett förtydligande för att säkerställa att emittenter av europeiska gröna obligationer som marknadsför dem utanför unionen fortfarande kan använda beteckningen ”EuGB”. Detta alternativ är särskilt viktigt för att främja ett internationellt acceptans av europeiska gröna obligationer och, i samband med detta, uppmuntra ett globalt antagande av unionens avancerade standarder för hållbar finansiering, inbegripet en internationell användning av unionens taxonomikriterier. Dessutom tycks hänvisningen till juridiska personer som emittenter av europeiska gröna obligationer (33) implicera att en emittent av europeiska gröna obligationer måste vara en juridisk person, vilket inte gäller för alla obligationsemittenter i unionen, t.ex. emittenter av värdepapperiseringar enligt vissa medlemsstaters nationella lagstiftning. En enkel hänvisning till ”enheter” borde fungera lika effektiv. Slutligen bör man med avseende på värdepapperiseringar klargöra hur förslaget till förordning skulle tillämpas så att värdepapperiseringar i samband med den gröna omställningen också kan använda EuGB-standarden om de underliggande tillgångarna inte är anpassade till taxonomin utan syftet med finansieringen avser grön övergångsteknik (34). För gröna övergångsvärdepapperiseringar är skyldigheter som rör framtida efterlevnad av taxonomin relevanta för originatorn, inte det emitterande specialföretaget. Det kan därför vara nödvändigt att ta hänsyn till detta när emittenten annars åläggs skyldigheter, till exempel i artikel 7 i förslaget till förordning.

    3.2   Samordning med taxonomiförordningen

    3.2.1

    Enligt förslaget till förordning bör intäkterna från europeiska gröna obligationer avse ekonomisk verksamhet som uppfyller eller kommer att uppfylla taxonomikraven inom en viss tid (fem år från emissionen av obligationen, om inte en längre period på upp till tio år är motiverad utifrån de särskilda egenskaperna hos de berörda ekonomiska verksamheterna) enligt vad som framgår av taxonomianpassningsplanen (35). ”Taxonomikrav” definieras som de krav som fastställs i artikel 3 i taxonomiförordningen. Miljömässigt hållbara verksamheter bör därför a) bidra väsentligt till ett eller flera av miljömålen i artikel 9 i taxonomiförordningen, b) inte förorsaka betydande skada för något av miljömålen, c) utföras i överensstämmelse med sociala minimiskyddsåtgärder, samt d) uppfylla de tekniska granskningskriterier som fastställts av kommissionen.

    3.2.2

    ECB välkomnar denna anpassning till taxonomiförordningen eftersom den understryker taxonomiförordningens centrala roll i unionens strategi för hållbar finansiering och utgör en tillförlitlig grund för att bedöma hållbarheten i användningen av intäkter från emissioner av europeiska gröna obligationer (36). Det faktum att det är tillräckligt att taxonomianpassningen uppnås inom fem eller, under särskilda omständigheter, tio år, ger dock anledning till oro. Även om emittenter inte bör bestraffas för att de fördelar obligationsintäkterna till ekonomisk verksamhet som ännu inte uppfyller taxonomikraven, men kommer att göra det inom den fastställda perioden (37), finns det en viss risk för att de sanktioner som fastställs i förslaget till förordning inte kommer att vara tillräckliga om emittenten inte följer planen för anpassningen till taxonomin. Enligt bilaga II till förslaget till förordning ska emittenter rapportera om framstegen i genomförandet av planen för anpassning till taxonomin som en del av sina årliga anslagsrapporter (38). Nationella behöriga myndigheter kan kräva att emittenterna offentliggör dessa rapporter och inkluderar den efterfrågade informationen (39). De verkar dock inte ha sanktions- eller tillsynsbefogenheter när det gäller anpassningen av den ekonomiska verksamheten till taxonomins krav som sådana. I förslaget till förordning fastställs inte något förfarande för att återkalla ”EuGB-märkningen”, förutom möjligheten att i översynen efter emissionen inkludera en kommentar om att obligationen inte uppfyller kraven i förslaget till förordning och att beteckningen ”EuGB” inte kan tillämpas på den (40). Även om tillämpningen av transparenskraven gör det sannolikt att bristande efterlevnad av standarden skulle återspeglas i obligationens pris, har detta eventuellt endast en begränsad och indirekt inverkan på emittenten av den europeiska gröna obligationen om den därefter handlas på marknaden. I avvaktan på en eventuell tilldelning av ytterligare uppgifter till de nationella behöriga myndigheterna efter kommissionens planerade översyn av unionens och de nationella behöriga myndigheternas befogenheter, mandat och tillsynsverktyg för att bekämpa grönmålning (41) finns det en risk för att inga konsekvenser uppstår för emittenter vars ekonomiska verksamhet finansierats med intäkterna från europeiska gröna obligationer om denna inte skulle överensstämma med taxonomin.

    3.3   Ändringar av de delegerade akterna

    3.3.1

    Enligt förslaget till förordning ska emittenter anslå obligationsintäkterna genom att tillämpa de delegerade akterna (tekniska granskningskriterier) som antagits av kommissionen enligt vissa bestämmelser i taxonomiförordningen (42), som var tillämpliga vid den tidpunkt då obligationen emitterades eller, vid anslag av obligationsintäkter till skulder, som var tillämpliga vid den tidpunkt då skulderna uppstod (43). Av förslaget till förordning framgår vidare att, om de delegerade akterna ändras efter det att obligationen emitterades (eller, vid anslag av obligationsintäkter till skulder, efter tidpunkten då skulden uppkom), emittenten ska anslå obligationsintäkterna genom tillämpning av de delegerade akterna inom fem år från det att de började tillämpas (44). Även om att de tekniska standarderna kommer att utvecklas över tiden på grund av den dynamiska, vetenskapligt baserade karaktären på unionens taxonomi, som i slutänden tjänar unionens miljömål, kan en ändring av de underliggande mätmetoderna för redan emitterade europeiska gröna obligationer, och krav på att befintliga obligationer ska uppfylla de nya kraven, inom en tidsfrist på fem år, påverka marknaden negativt. Investerare skulle till exempel kunna ges incitament att sälja gröna obligationer om de räknar med en förlust av EuGB-beteckningen, vilket i sin tur skulle kunna leda till en försvårad prissättning av de berörda obligationerna. Bestämmelsen kan dessutom få konsekvenser för marknadernas cykliska karaktär, eftersom obligationsemittenter kan vara benägna att skjuta upp emissioner av europeiska gröna obligationer om de förväntar sig ändringar av de delegerade rättsakterna. Bestämmelsen kan också få oavsiktliga konsekvenser för europeiska gröna obligationers löptid och tidshorisonten för de underliggande investeringarna, genom att eventuellt skapa en strukturell preferens för europeiska gröna obligationer med kortare löptid för att undvika de negativa konsekvenserna av en förväntad ändring av de delegerade rättsakterna. Mot denna bakgrund, ur ett rent finansiellt stabilitetsperspektiv och i syfte att underlätta funktionen av marknaden för europeiska gröna obligationer, kan det vara fördelaktigt om emittenterna får fördela obligationsintäkterna genom att tillämpa de respektive delegerade rättsakterna som är tillämpliga vid den tidpunkt då obligationen emitterades under obligationens hela löptid.. Som nämnts är ECB medveten om att det kan krävas att de delegerade rättsakterna anpassas och välkomnar detta på grund av överväganden som rör unionens miljömål, särskilt klimatförändringen. Eftersom en välfungerande marknad för europeiska gröna obligationer också bidrar till att uppnå unionens miljömål förefaller det bästa alternativet vara att tillämpa den delegerade rättsakten som är tillämplig vid tidpunkten för obligationens emission under obligationens hela löptid. Dessutom skulle det då stå kommissionen fritt att ändra de delegerade rättsakterna på det sätt den anser lämpligt. I synnerhet skulle den inte behöva beakta de potentiella konsekvenserna för den finansiella stabiliteten som sådana ändringar kan få vid en senare tidpunkt. De delegerade rättsakter som är tillämpliga vid tidpunkten för en emission (eller skapandet av skuld) skulle naturligtvis tillämpas på alla nya obligationer som emitteras. En sådan övergripande lösning skulle ytterligare förbättra rättssäkerheten, vilket också nämns som ett av målen i förslaget till förordning (45).

    3.4   Användningen av intäkter

    3.4.1

    Enligt förslaget till förordning kan intäkter från europeiska gröna obligationer bl.a. anslås till finansiella tillgångar. Enligt förslaget till förordning omfattar finansiella tillgångar skulder, eget kapital eller en kombination av dessa. ECB tolkar det som att syftet med denna bestämmelse bl.a. är att omfatta situationer där banker emitterar europeiska gröna obligationer för att finansiera gröna lån till sina kunder. Inom redovisning är en skuld dock inte någon tillgång. För att anpassa definitionen till IFRS-standarder (46) skulle termen ”skuld” kunna ersättas med en hänvisning till en ”finansiell fordran”.

    3.5   Anpassning till annan EU-lagstiftning

    3.5.1

    Förslaget till förordning uppställer krav avseende europeiska gröna obligationer ur emittentens perspektiv. Av förslaget framgår även att en europeisk grön obligation kan refinansieras genom att en ny europeisk grön obligation emitteras (47). Enligt den delegerade akten enligt artikel 8 ska finansiella och icke-finansiella företag visa i vilken utsträckning deras verksamhet stämmer överens med taxonomiförordningen. Kreditinstituten måste särskilt offentliggöra en grön tillgångskvot, som visar andelen exponeringar som rör taxonomianpassade verksamheter i förhållande till dessa kreditinstituts samlade tillgångar (48). Om bank A emitterar en europeisk grön obligation och använder intäkterna för att bevilja lån för taxonomianpassade verksamheter och bank B köper denna obligation som investerare, kan båda bankerna räkna med de underliggande lånen (bank A) och den europeiska gröna obligationen (bank B) i sina respektive gröna tillgångskvoter. Detta innebär att om ett värdepapperet med bakomliggande tillgångar som är kopplat till gröna lån eller en säkerställd obligation emitteras av en bank och därefter innehas av ett annat kreditinstitut, såsom i exemplet ovan, skulle både emittenten och innehavaren av värdepapperet kunna ta upp de underliggande tillgångarna och motsvarande värdepapper i sina respektive taxonomirelaterade upplysningar. Mot denna bakgrund skulle det vara lämpligt att förtydliga att ett finansinstitut som emitterar en europeisk grön obligation och helt eller delvis behåller obligationen eller innehar den i ett separat företag inom samma konsoliderade rapporterande enhet, endast emittentens nettoexponering mot den underliggande gröna tillgången bör räknas med i dess taxonomianpassade tillgångar i kvoten för gröna tillgångar, inte det sammanlagda värdet av lånen och den europeiska gröna obligationen.

    3.5.2

    Dessutom verkar föreslaget till förordning göra det möjligt för emittenter att använda intäkterna från nyemitterade europeiska gröna obligationer för att köpa andra europeiska gröna obligationer. Enligt förslaget till förordning får intäkter från finansiella tillgångar anslås till andra finansiella tillgångar förutsatt att intäkterna från sådana finansiella tillgångar används för andra tillgångar, kapitalutgifter eller driftskostnader som uppfyller taxonomikraven (49). Detta tycks implicera att en sådan transaktion endast får genomföras en gång. Denna tolkning syftar till att undvika att skapa en kedja av emissioner av europeiska gröna obligationer som används för att köpa andra europeiska gröna obligationer som också backas upp europeiska gröna obligationer, vilket skulle blåsa upp mängden fiktiva gröna tillgångar som bygger på samma reala ekonomiska verksamhet. En sådan kedja skulle dessutom kunna leda till en konstlad förstärkning av det emitterande kreditinstitutets andel gröna tillgångar genom dubbelräkning om detta institut köper en europeisk grön obligation som direkt eller indirekt backar upp av dess egna europeiska gröna obligation.

    3.5.3

    Enligt motiveringen till förslaget till förordning ska användningen av beteckningen ”europeisk grön obligation” inte påverkar tillämpningen av kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (50) (nedan kallad kapitalkravsförordningen). ECB tolkar det som att beteckningen ”europeisk grön obligation” inte påverkar kapitalbas- och likviditetskraven för kreditinstitut när det gäller obligationer som omfattas av kapitalkravsförordningen (CRR). Det vore dock bra om man förtydligade att EuGB-standarden inte kan tolkas som att den hindrar ett kreditinstitut från att fullt ut tillämpa kraven enligt CRR.

    3.6   Transparenskrav

    3.6.1

    ECB välkomnar transparenskraven för emittenter av europeiska gröna obligationer, dvs. kraven på att fylla i ett EuGB-faktablad, årliga anslagsrapporter och en konsekvensrapporten samt att använda mallar för utlämnandet av sådan information (51). ECB välkomnar också att faktabladet kommer att bli föremål för en granskning före emissionen och anslagsrapporterna kommer att bli föremål för granskning efter emissionen av en extern granskare som övervakas av Esma (52). För att främja öppenhet bör alla europeiska gröna obligationer ges en ISIN-kod och emittenterna bör identifieras med hjälp av en LEI-kod (identifieringskod för juridiska personer).

    3.6.2

    Enligt förslaget till förordning ska emittenterna offentliggöra faktabladet, granskningen före emissionen, den årliga anslagsrapporten, granskningen efter emissionen samt konsekvensrapporten på sina webbplatser (53). Emittenterna är också skyldiga att underrätta den nationella behöriga myndigheten och Esma om offentliggörandet av dessa dokument (54). Ordalydelsen i föreslaget till förordning tycks dock ange att uppgifter om europeiska gröna obligationer inte kommer att samlas in i centraliserad form. ECB föreslår att den offentliggjorda informationen skulle kunna inkluderas i den kommande europeiska kontaktpunkten (ESAP) i ett maskinläsbart format. Om information om gröna obligationer tas med i ESAP skulle detta vara ”en enda kontaktpunkt” för all viktig information om ett företag, inbegripet europeiska gröna obligationer som det har emitterat, och skulle därmed öka insynen och underlätta investeringsbeslut. De rapporter som föreslås i bilagorna till föreslaget till förordning skulle också kunna innehålla information om avgifter och kostnader som bärs av emittenterna av europeiska gröna obligationer (t.ex. kostnader för externa granskare) för att öka marknadens transparens och effektivitet. För tydlighets skull och för att underlätta uppgiftsbehandlingen bör det också klargöras i föreslaget till förordning att faktablad, årliga anslagsrapporter och konsekvensrapporter bör tas fram för varje enskild obligation, oberoende av möjligheten att offentliggöra flera faktablad och rapporter tillsammans och med en översikt om det sammanlagda värdet av alla europeiska gröna obligationer som en enhet emitterat.

    3.6.3

    Enligt förslaget till förordning ska det, om ett prospekt ska offentliggöras enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 (55) (nedan kallad prospektförordningen), om det krävs att information lämnas om hur intäkterna används, tydligt anges i prospektet att den europeiska gröna obligationen är emitterad i enlighet med förslaget till förordning (56). I förslaget till förordning anges vidare att det är möjligt att införliva informationen i EuGB-faktabladet genom hänvisningar (57). De viktigaste egenskaperna hos europeiska gröna obligationer, nämligen informationen i faktabladet, bör integreras fullt ut i prospektet med hjälp av den standardiserade mall återfinns i bilaga I till förslaget till förordning. Detta skulle göra informationen om gröna obligationer mer konsekvent och jämförbar och innebära att tillhandahållare av finansiell information endast behöver få tillgång till prospektdokumenten för att samla in all nödvändig information avseende dessa instrument (58).

    3.6.4

    När det gäller kreditinstitut som utfärdar europeiska gröna obligationer för att finansiera gröna lån kan transparenskraven skärpas ytterligare genom att det införs en skyldighet för bankerna att övervaka att intäkterna från gröna lån överensstämmer med taxonomins krav.

    3.7   Ram för registreringssystem och tillsyn

    3.7.1

    ECB välkomnar att förslaget till förordning fastställer en ram för registreringssystem och tillsyn för externa granskare (59). ECB välkomnar också att Esma ges uppgiften att övervaka externa granskare.

    3.7.2

    Enligt artikel 36 i förslaget till förordning ska behöriga myndigheter säkerställa att kraven avseende öppenheten och extern granskning tillämpas av emittenterna. Artikel 36 hänvisar till en bestämmelse i prospektförordningen enligt vilken varje medlemsstat ska utse en enda behörig administrativ myndighet som är ansvarig för att utföra de uppgifter som anges i prospektförordningen (60). En behörig administrativ myndighet som utsetts på detta sätt skulle alltså vara den behöriga myndigheten enligt förslaget till förordning. Enligt prospektdirektivet finns det dock ett antal undantag från skyldigheten att ge ut ett prospekt (61). ECB föreslår därför att man förtydligar att hemmedlemsstaten bör utse en nationell behörig myndighet för alla sådana emittenter av europeiska gröna obligationer för vilka prospektförordningen inte automatiskt utser en behörig tillsynsmyndighet, med undantag för statliga organ. I förslaget till förordning fastställs uttryckligen att statliga revisorer och andra offentliga organ som bemyndigats av statliga emittenter att bedöma efterlevnaden av förslaget till förordning inte ska omfattas av reglerna för externa granskare och tillsyn genom Esma och nationella behöriga myndigheter (62). Lagstiftaren uppmanas att överväga om statliga emittenter bör vara föremål för tillsyn genom nationella behöriga myndigheter. För tydlighetens och transparensens skull skulle lagstiftaren, om denne har för avsikt att undanta sådana emittenter från tillsyn, utöver att undanta statliga revisorer och andra offentliga organ som agerar som externa granskare från tillsyn, också uttryckligen kunna ange detta i ett skäl i förslaget till förordning.

    3.7.3

    Förslaget till förordning innehåller särskilda regler för externa granskare som tillhandahåller tjänster från tredjeländer som gör det möjligt för Esma att utöva tillsyn över dessa (63). De nationella behöriga myndigheternas direkta tillsyn över emittenter förefaller däremot vara begränsad till emittenter inom unionen (64), men det är oklart om det skulle finnas en nationell behörig myndighet för emittenter av europeiska gröna obligationer med hemvist utanför unionen. Detta innebär att emittenter med hemvist utanför unionen skulle kunna emittera en europeisk grön obligation genom att göra dem tillgängliga för investerare i unionen, medan de inte omfattas av sanktionssystemen, inbegripet inspektioner på plats och administrativa böter, som föreskrivs i förslaget till förordning (65). Detta skulle innebära en klar nackdel för sådana emittenter som är etablerade inom unionen jämfört med emittenter utanför unionen som trots detta använder beteckningen ”EuGB”, eftersom det kan vara så att emittenterna utanför unionen inte blir föremål för sanktioner även om de inte uppfyller alla krav i förslaget till förordning. I slutänden skulle EuGB-standardens trovärdighet kunna undergrävas om inte alla emittenter av europeiska gröna obligationer omfattas av samma tillsynsordning. Fungerande system för att säkerställa att alla relevanta emittenter har en nationell behörig tillsynsmyndighet finns redan inom ramen för andra förordningar, till exempel enligt prospektförordningen, där varje emittent från tredjeland väljer en hemmedlemsstat. ECB föreslår att ett liknande system övervägs i förslaget till förordning, särskilt för att utse en behörig myndighet för emittenter från tredjeland.

    3.7.4

    ECB noterar vidare att begreppen ”hem-” och ”värdmedlemsstat” (66) i förslaget till förordning inte är kopplade till andra bestämmelser och heller inte definieras i föreslaget till förordning. Detta kräver ett förtydligande.

    I de fall där ECB rekommenderar att förslaget till förordning ska ändras anges ett specifikt förslag i ett separat tekniskt arbetsdokument som åtföljs av en förklaring. Det tekniska arbetsdokumentet finns på engelska på i EUR-Lex.

    Utfärdat i Frankfurt am Main den 5 november 2021.

    Christine LAGARDE

    ECB:s ordförande


    (1)  COM(2021) 391 final.

    (2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s.1).

    (3)  Se även motiveringen till förslaget till förordning.

    (4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

    (5)  Se artikel 2.4 i föreslaget till förordning.

    (6)  Se motiveringen till förslaget till förordning. Se även Green Bond Funds – Impact Reporting Practices 2020, finns på Environmental Finance’s webbplats www.environmental-finance.com.

    (7)  Se inkomna kommentarer: Establishment of an EU Green Bond Standard, finns på kommissionens webbplats www.ec.europa.eu.

    (8)  Se kommissionens arbetsdokument som åtföljer dokumentet Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om europeiska gröna obligationer, SWD/2021/181 final.

    (9)  Se s. 12 och följande i Eurosystemets svar på EU-kommissionens offentliga samråd om den förnyade strategin för hållbar finansiering och översynen av direktivet om icke-finansiell rapportering (nedan kalla Eurosystemets svar), finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu.

    (10)  Se t.ex. Bachelet, M.J., Becchetti, L. och Manfredonia, S., The Green Bond Premium Puzzle: The Role of Issuer Characteristics and Third-Party Verification, Sustainability 2019, vol. 11, nr 4, 1098, Kapraun, J. et al., (In)-Credibly Green: Which Bonds Trade at a Green Bond Premium?, Proceedings of Paris December 2019 Finance Meeting EUROFIDAI – ESSEC.

    (11)  Se skäl 4 i förslaget till förordning.

    (12)  Se Towards a green capital markets union for Europe, anförande av Christine Lagarde, ECB:s ordförande, vid kommissionens konferens om förslaget till direktiv om företagens hållbarhetsrapportering, Frankfurt am Main den 6 maj 2021, finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu.

    (13)  ibid.

    (14)  Se kapitel 5.3 i ECB:s Financial Stability Review, november 2020, som finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu.

    (15)  Se sidan 12 i Eurosystemets svar.

    (16)  Se The role of the euro in global green bond markets, The international role of the euro, ECB, juni 2020, finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu.

    (17)  Se sidan 12 i Eurosystemets svar.

    (18)  Se kommissionens pressrelease av den 7 september 2021, NextGenerationEU: EU-kommissionen förbereder emission av gröna obligationer till ett värde av 250 miljarder euro under NextGenerationEU, finns på kommissionens webbplats www.ec.europa.eu.

    (19)  Se artikel 17 i taxonomiförordningen.

    (20)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17).

    (21)  Se Purchases of green bonds under the Eurosystem’s asset purchase programme, ECB Economic Bulletin, utgåva 7, ECB, 2018, finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu.

    (22)  Se sidan 38 i Climate-related risk and financial stability’, ECB/ESRB Project Team on climate risk modelling, juli 2021, finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu.

    (23)  Enligt artikel 8 i taxonomiförordningen ska stora företag inkludera information om hur och i vilken utsträckning deras verksamheter är förknippad med ekonomiska verksamheter som är miljömässigt hållbara. I en delegerad akt anges att kreditinstitut måste offentliggöra en grön tillgångskvot, med stegvis tillämpning från och med den 1 januari 2022. Se kommissionens delegerade förordning om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 genom specificering av innehållet i och presentationen av de upplysningar som ska lämnas av företag som omfattas av artikel 19a eller 29a i direktiv 2013/34/EU vad gäller miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter samt specificering av den metod som ska användas i syfte att fullgöra denna upplysningsskyldighet, C(2021) 4987 final (nedan kallad delegerad akt enligt artikel 8), som bör läsas tillsammans med bilagan därtill.

    (24)  I sitt förslag till direktiv om företagens hållbarhetsrapportering (CSRD) föreslår kommissionen att finansiella och icke-finansiella företag ska lämna en beskrivning av de mål som rör hållbarhetsfrågor som fastställts av företaget och av de framsteg som företaget har gjort för att uppnå dessa mål. Se förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU, direktiv 2004/109/EG, direktiv 2006/43/EG och förordning (EU) nr 537/2014 vad gäller företagens hållbarhetsrapportering, COM(2021) 189 final.

    (25)  Se artikel 41 i förslaget till förordning.

    (26)  Se ECB:s pressmeddelande av den 25 januari 2021, ECB to invest in Bank for International Settlements’ green bond fund, finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu.

    (27)  Se skäl 7 i förslaget till förordning.

    (28)  Mindre än 5 procent av omsättning, kapitalutgifter och rörelsekostnader i icke-finansiella företag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy (EUT L 330, 15.11.2014, s. 1) beräknas vara i linje med taxonomin. Se s. 174 i Esmas Final Report: Advice on Article 8 of the Taxonomy Regulation av den 26 februari 2021, finns på Esmas webbplats www.esma.europa.eu. Man bör dock beakta att dessa estimat avser hela industrier, inte gröna obligationer. Andelen utestående gröna obligationer som redan överensstämmer med taxonomin antas vara avsevärt högre. Flera befintliga gröna obligationer har certifierats av externa granskare som redan är helt anpassade till taxonomin.

    (29)  Obligatoriska regler skulle medföra att alla gröna obligationer som emitteras i unionen eller av en emittent med hemvist i unionen måste följa EuGB-standarden. Se motiveringen till förslaget till förordning.

    (30)  Två marknadsbaserade standarder för hållbara obligationer är Green Bond Principles (GBP) som antagits av International Capital Market Association (ICMA) och Climate Bond Standard (CBS) som antagits av Climate Bonds Initiative. Se ICMA:s webbplats www.icmagrop.org och CBS på www.climatebonds.net.

    (31)  I taxonomirelaterad information anger nämnaren i centrala resultatindikatorer den sammanlagda finansiella omfattningen av ett företags verksamhet som är relevant för taxonomirelaterad information. Täljaren visar omfattningen av de verksamheter som är anpassade till taxonomikriterierna. Den resulterande kvoten ger information om den andel av det berörda företagets ekonomiska verksamhet som är anpassad till taxonomin. I den delegerade akten enligt artikel 8 föreslog kommissionen att ”Eftersom det för närvarande saknas en lämplig beräkningsmetod bör exponeringar mot stater, centralbanker och överstatliga emittenter undantas från beräkningen av täljaren och nämnaren i de centrala resultatindikatorerna”.

    (32)  Se artikel 1 i, och motiveringen till, förslaget till förordning.

    (33)  Se artikel 2.1 i föreslaget till förordning.

    (34)  Se sidan 8 i Eurosystemets svar på Europeiska kommissionens Targeted consultation on the functioning of the EU securitisation framework, finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu.

    (35)  Se artikel 6 i förslaget till förordning.

    (36)  Se sidan 12 i Eurosystemets svar.

    (37)  Se skäl 15 i förslaget till förordning.

    (38)  Se punkt 3.A i bilaga II till förslaget till förordning.

    (39)  Se avdelning IV i förslaget till förordning.

    (40)  Se punkt 3.b i bilaga IV till förslaget till förordning.

    (41)  Se meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén av den 6 juli 2021 - Strategi för att finansiera omställningen till en hållbar ekonomi, COM(2021) 390 final.

    (42)  Se artiklarna 10.3, 11.3, 12.2, 13.2, 14.2 och 15.2 i taxonomiförordningen.

    (43)  Se artikel 7 i förslaget till förordning.

    (44)  Se artikel 7 i förslaget till förordning. Konsekvenserna av dessa bestämmelser bör förtydligas. I förslaget till förordning klargörs t.ex. inte om detta innebär att emittenten måste omfördela intäkterna och/eller om emittenten också kan anpassa befintliga projekt om de delegerade rättsakterna ändras.

    (45)  Se skäl 11 i förslaget till förordning.

    (46)  Se kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 av den 3 november 2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (EUT L 320, 29.11.2008, s. 1).

    (47)  Artikel 4.3 i förslaget till förordning.

    (48)  Se skäl 5 i den delegerade akten enligt artikel 8.

    (49)  Artikel 5.3 i förslaget till förordning. Enligt artikel 4.3 i förslaget till förordning får en europeisk grön obligation uttryckligen refinansieras med hjälp av en ny europeisk grön obligation.

    (50)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

    (51)  Se avsnitt II kapitel II i förslaget till förordning.

    (52)  Se avdelning IV kapitel 2 i förslaget till förordning.

    (53)  Se artikel 13 i förslaget till förordning.

    (54)  Se artikel 13.4 och 13.5 i förslaget till förordning.

    (55)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (EUT L 168, 30.6.2017, s. 12).

    (56)  Artikel 12.1 i förslaget till förordning.

    (57)  Artikel 12.2 i förslaget till förordning.

    (58)  Se sidan 12 i Eurosystemets svar.

    (59)  Se sidan 12 i Eurosystemets svar.

    (60)  Se artikel 31 i prospektförordningen.

    (61)  Se artikel 1.2, 1.3, 1.4 och 1.5 i prospektförordningen.

    (62)  Artikel 14.3 i förslaget till förordning.

    (63)  Se avdelning III kapitel IV och artikel 59 i förslaget till förordning.

    (64)  Se avdelning IV kapitel 1 i förslaget till förordning.

    (65)  Se avdelning IV kapitel 1 i förslaget till förordning.

    (66)  Se artikel 40 i förslaget till förordning.


    Top