YTTRANDE nr 7/2020

(i enlighet med artikel 287.4 i EUF-fördraget)

som åtföljer kommissionens rapport om genomförandet av Europeiska fonden för hållbar utveckling (COM(2020) 224 final)

(2020/C 353/01)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

	Punkt	Sida
Inledning	1-4	3
Revisionsrättens yttrande – omfattning och inriktning samt tidpunkt	1	3
Genomföranderapporten	2	3
Vårt yttrande	3-4	3
Genomföranderapporten uppfyller inte vissa grundläggande krav	5-14	4
Kriterier	5-6	4
Genomföranderapporten är resultatet av en begränsad bedömning och inte en fullständig utvärdering	7-10	4
EFHU:s affärsprocesser har inte setts över	11-12	4
Genomföranderapporten offentliggjordes sent	13-14	5
Hur EFHU har fungerat i inledningsskedet, dess förvaltning och dess ändamålsenlighet har inte utvärderats full ut	15-49	5
Endast lite information är tillgänglig om additionalitet och ändamålsenlighetsaspekter	15-35	5
Kriterier	15-16	5
EFHU:s kapacitet att mobilisera ytterligare investeringar kan vara överskattad	17-20	6
Genomföranderapporten saknar information om EFHU:s prestation när det gäller att attrahera medel från den privata sektorn	21-22	7
Genomföranderapportens slutsatser om icke-finansiell additionalitet och EFHU:s prestation när det gäller att leverera innovativa produkter bygger i allt väsentligt på förutsägelser	23-26	7
Eftersom EFHU befinner sig i ett tidigt skede av genomförandet går det inte att bedöma hur den har bidragit till uppnåendet av målen för hållbar utveckling eller till att åtgärda grundorsakerna till migration	27-32	8
Genomföranderapporten förklarar inte diskrepansen mellan EFHU-förordningens tidsfrister och den faktiska genomförandetakten	33-35	8
Vissa problem som hänger samman med EFHU:s funktion och förvaltning återspeglas inte tillräckligt i genomföranderapporten	36-49	9
Kriterier	36-37	9
Informell strategisk inriktning undergräver öppenheten	38-41	9
Den nuvarande programportföljen återspeglar inte avsikten att säkerställa en mångsidig tematisk täckning	42-44	10
Riskbedömningsverktygen för prisgarantier behöver utvecklas ytterligare	45-49	10
Ytterligare överväganden kring EFHU:s övervaknings- och utvärderingsram	50-62	11
Kriterier	50-53	11
Förslaget om inrättande av EFHU åtföljdes inte av en konsekvensbedömning	54-55	12
Användningen av EFHU-garantifonden och hur den fungerar har ännu inte utvärderats	56-58	12
Brister i resultatramen	59-62	13
Slutsatser	63-68	13

EUROPEISKA UNIONENS REVISIONSRÄTT HAR ANTAGIT DETTA YTTRANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 287.4,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget (1),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 av den 26 september 2017 om inrättande av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), EFHU-garantin och EFHU- garantifonden (2) (”EFHU-förordningen”), särskilt artikel 17.1 och 17.2,

med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av Europeiska fonden för hållbar utveckling (3), i enlighet med artikel 17.1 i EFHU-förordningen, och

Enligt artikel 17.1 och 17.2 i EFHU-förordningen ska kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om hur EFHU har fungerat i inledningsskedet, dess förvaltning och dess faktiska bidrag till EFHU-förordningens syfte och mål samt kommissionens utvärderingsrapport om EFHU-garantifonden åtföljas av ett yttrande från revisionsrätten.

AV FÖLJANDE SKÄL:

INLEDNING

Revisionsrättens yttrande – omfattning och inriktning samt tidpunkt

1.

Den 28 maj 2020 lade kommissionen fram ett lagstiftningsförslag (4) om ändring av den befintliga EFHU-förordningen i syfte att utvidga dess varaktighet och geografiska tillämpningsområde och öka beloppet för den EU-garanti som lämnas inom ramen för förordningen. Den 2 juni 2020 offentliggjorde kommissionen en rapport om genomförandet EFHU i enlighet med artikel 17.1 i EFHU-förordningen (”genomföranderapporten”) (5). Rapporten åtföljdes av en oberoende genomföranderapport (”den externa bedömningsrapporten”) om EFHU och EFHU-garantifonden av den 14 januari 2020 som kommissionen offentliggjorde på sin webbplats den 4 juni 2020 (6). Vid sitt extra möte den 17–21 juli 2020 beslutade Europeiska rådet att den fleråriga budgetramen 2014–2020 inte skulle ändras (7). Mot denna bakgrund beslutade vi att rikta in vårt yttrande på genomföranderapporten utan vidare hänvisning till kommissionens lagstiftningsförslag.

Genomföranderapporten

2.

Enligt artikel 17.1 i EFHU-förordningen ska kommissionen utvärdera ”hur EFHU har fungerat i inledningsskedet, dess förvaltning och dess faktiska bidrag till [förordningens] syfte och mål”. Med hänvisning till denna bestämmelse beskriver kommissionen genomföranderapporten som en ”inledande [bedömning] av de centrala utvärderingskriterierna relevans, effektivitet, ändamålsenlighet, samstämmighet och mervärde”.

Vårt yttrande

3.

Yttrandet är uppbyggt kring följande frågeställningar: — Uppfyller genomföranderapporten kraven i artikel 17.1 i EFHU-förordningen? — Uppfyller genomföranderapporten syftet att utvärdera hur EFHU har fungerat i inledningsskedet, dess förvaltning och dess faktiska bidrag till förordningens syfte och mål? — Har EFHU en heltäckande ram för övervakning och utvärdering?

4.

Vi har inte utarbetat yttrandet enligt de förfaranden som vi använder när vi upprättar en särskild rapport.

GENOMFÖRANDERAPPORTEN UPPFYLLER INTE VISSA GRUNDLÄGGANDE KRAV

Kriterier

5.

Enligt artikel 17.1 i EFHU-förordningen skulle kommissionen utvärdera hur EFHU har fungerat i inledningsskedet, dess förvaltning och dess faktiska bidrag till denna förordnings syfte och mål senast den 31 december 2019 och till Europaparlamentet och rådet överlämna sin utvärderingsrapport, vilken ska innehålla en oberoende extern utvärdering av tillämpningen av förordningen.

6.

Enligt riktlinjerna för bättre lagstiftning ska utvärderingar följa en tydligt definierad, tillförlitlig metod som ger objektiva resultat. Utvärderingar måste åtminstone bedöma ändamålsenlighet, effektivitet, relevans, konsekvens och europeiskt mervärde eller innehålla en förklaring till varför de inte gör det (8).

Genomföranderapporten är resultatet av en begränsad bedömning och inte en fullständig utvärdering

7.

Genomföranderapporten hänvisar till artikel 17.1 i EFHU-förordningen, men kommissionen går inte så långt som till att beskriva den som en utvärderingsrapport. I genomföranderapporten bedömer kommissionen hur EFHU har fungerat i inledningsskedet, dess förvaltning och dess faktiska bidrag till EFHU-förordningens syfte och mål. Den bygger på en oberoende bedömning som externa konsulter har gjort.

8.

Skillnaden mellan en utvärdering och en bedömning beskrivs på följande sätt i kommissionens riktlinjer för bättre lagstiftning: En utvärdering går utöver en bedömning av vad som har hänt. Den beaktar varför något har hänt (EU-insatsens roll) och, om möjligt, hur mycket som har förändrats till följd av det. Den ska ha ett bredare perspektiv och omfatta en oberoende och objektiv bedömning av situationen baserat på de bevis som är tillgängliga (9).

9.

I den externa bedömningsrapporten förklaras att rapporten bör ses som en bedömning och inte som en utvärdering av EFHU, trots att man använt samma metod och struktur som vid utvärderingar. Detta beror, enligt den externa bedömningsrapporten, på att en del EFHU-verksamhet knappt hade inletts och på att en bedömning ibland måste vara mer subjektiv och vägledande än vad en utvärdering vanligtvis är (10).

10.

Förutom detta problem noterade konsulterna i sin externa bedömningsrapport att deras arbete hade varit föremål för flera begränsningar: — Uppdraget genomfördes med ett litet team och en begränsad budget. — EU-delegationer och projekt som får EFHU-stöd besöktes inte. I stället intervjuades och konsulterades personal vid EU-delegationer per telefon. — Endast ett fåtal av de projekt som godkänts för blandfinansieringsbidrag hade gjort betydande framsteg i genomförandet, och i slutet av uppdraget hade 25 av de 28 godkända garantiprogrammen ännu inte undertecknats utan höll på att utarbetas. På grund av dessa begränsningar måste man enligt den externa bedömningsrapporten i hög grad förlita sig på intervjuer, och konkreta bevis var det ibland ont om (11).

EFHU:s affärsprocesser har inte setts över

11.

I den externa bedömningsrapporten konstateras att det behövs en grundligare genomgång av EFHU:s driftsplan än vad som var möjligt i bedömningsrapporten. Bedömningsrapporten rekommenderar därför en översyn av affärsprocesserna och huvudkontorets och EU-delegationernas roller och ansvarsområden, deras kapacitet, personalens färdigheter och utbildning och kunskapsförvaltning (12). I genomföranderapporten välkomnar kommissionen den externa bedömningsrapportens rekommendation om en översyn av EFHU:s affärsprocesser och föreslår att den kopplas till den pågående översynen av den nya finansiella arkitektur som ska införas för EFHU+, den föreslagna efterföljaren till EFHU (13).

12.

Vi anser att en översyn av EFHU:s affärsprocesser är en väsentlig faktor i bedömningen av hur EFHU har fungerat i inledningsskedet samt av dess förvaltning, vilket saknas i genomföranderapporten.

Genomföranderapporten offentliggjordes sent

13.

Såväl genomföranderapporten (14) som den externa bedömningen omfattade perioden från den 1 januari 2017 till slutet av september 2019. En första version av den externa bedömningsrapporten överlämnades till kommissionen den 15 november 2019 (15); slutrapporten, av den 14 januari 2020, offentliggjordes den 4 juni 2020 (16).

14.

Kommissionens genomföranderapport, som bygger på resultaten av den externa bedömningen, offentliggjordes den 2 juni 2020, åtta månader efter utgången av den period som den externa bedömningen omfattar och fem månader efter den tidsfrist som fastställs i artikel 17.1 i EFHU-förordningen för kommissionens utvärdering.

HUR EFHU HAR FUNGERAT I INLEDNINGSSKEDET, DESS FÖRVALTNING OCH DESS ÄNDAMÅLSENLIGHET HAR INTE UTVÄRDERATS FULL UT

Endast lite information är tillgänglig om additionalitet och ändamålsenlighetsaspekter

Kriterier

15.

Själva EFHU-förordningen anger följande om målen för EFHU: ”Målet för EFHU […] ska vara att stödja investeringar och förbättrad tillgång till finansiering, framför allt i Afrika och i det europeiska grannskapet, i syfte att främja hållbar och inkluderande ekonomisk och social utveckling och understödja partnerländers socioekonomiska resiliens […] med särskilt fokus på hållbar och inkluderande tillväxt, på skapande av anständiga arbetstillfällen, på jämställdhet och kvinnors och ungdomars egenmakt och på socioekonomiska sektorer och mikroföretag och små och medelstora företag, och att samtidigt maximera additionaliteten, leverera innovativa produkter och attrahera medel från den privata sektorn” (17). ”[A]dditionalitet: den princip som säkerställer att stödet inom ramen för EFHU-garantin bidrar till hållbar utveckling genom insatser som inte hade kunnat genomföras utan EFHU-garantin eller som leder till positiva resultat som inte hade kunnat uppnås i samma omfattning utan stöd från EFHU. Med additionalitet avses också att finansiering attraheras från den privata sektorn och att marknadsmisslyckanden eller mindre gynnsamma investeringsförhållanden åtgärdas samt att en investerings kvalitet, hållbarhet, verkan eller omfattning förbättras. Principen säkerställer också att EFHU-garantiinsatser inte ersätter stöd från en medlemsstat, privat finansiering eller annan unionsfinansiering eller internationell finansiering och undviker att tränga ut andra offentliga eller privata investeringar. […]” (18). ”EFHU ska vägledas av målen för unionens yttre åtgärder, som fastställs i artikel 21 i EU-fördraget, och för unionens politik på området för utvecklingssamarbete, som fastställs i artikel 208 i EUF-fördraget, samt av internationellt överenskomna principer för utvecklingseffektivitet. EFHU ska bidra till målen i Agenda 2030 för hållbar utveckling, i synnerhet fattigdomsutrotning, och, när detta är lämpligt, till genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken, för att därigenom åtgärda migrationens specifika socioekonomiska grundorsaker och främja hållbar återintegrering av migranter som återvänder till sina ursprungsländer och stärka transit- och värdsamhällen” (19). ”EFHU ska bidra till genomförandet av Parisavtalet genom att också inrikta sig på investeringar i sektorer som främjar begränsning av och anpassning till klimatförändringar” (20).

16.

I skälen till EFHU-förordningen anges dessutom följande: ”För att uppfylla unionens politiska åtaganden vad gäller klimatåtgärder, förnybar energi och resurseffektivitet bör minst 28 % av finansieringen inom ramen för EFHU-garantin avsättas till investeringar som är relevanta för dessa sektorer” (21).

EFHU:s kapacitet att mobilisera ytterligare investeringar kan vara överskattad

17.

I vårt yttrande nr 2/2016 konstaterade vi att det inte är lätt att fastställa vilka belopp som mobiliserats genom offentliga investeringar (22). OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd har föreslagit en metod (23) (24) för att urskilja offentliga investeringars bidrag till mobiliseringen av ytterligare medel. De viktigaste delarna kan sammanfattas enligt följande: — Om offentlig finansiering används för att garantera ett lån som finansierar ett projekt, är det beloppet för det garanterade lånet som anses ha mobiliserats genom användningen av offentliga medel. Eventuell ytterligare finansiering, utöver lånet, anses inte ha uppkommit tack vare garantins hävstångseffekt. — Om offentlig finansiering används som en del av ett lån som tillhandahålls av flera parter – ett syndikerat lån – beaktas bidragen från respektive långivare proportionellt. Med andra ord: i stället för att anse att hela det mobiliserade beloppet beror på den offentliga finansieringen, erkänns bidraget från de övriga parterna. — Vad gäller kapitalinvesteringar ingår inte eventuella tidigare investeringar i det belopp som anses ha mobiliserats genom offentlig finansiering. När många olika offentliga organ har deltagit i en investering fördelas de belopp som mobiliserats från den privata sektorn proportionellt mellan dem.

18.

I budgetförordningen definieras hävstångseffekt som ”det belopp i återbetalningspliktig finansiering som tillhandahålls berättigade slutmottagare dividerat med unionens bidrag” (25). I vår särskilda rapport 19/2016 konstaterade vi att indikatorn för ytterligare finansiering som mobiliseras genom finansieringsinstrumenten riskerar att överskattas eftersom inte alla källor till finansiering som attraheras av ett projekt är resultatet av EU:s bidrag (26). I särskild rapport 16/2014 konstaterade vi att det ”[f]ör 15 av de 30 projekt [med blandfinansieringsbidrag] som revisionsrätten granskade [inte] fanns [någon] övertygande analys som visade att ett bidrag behövdes för att lånet skulle kunna tecknas […]. I vissa fall fanns det tecken på att investeringarna skulle ha gjorts även utan bidraget […]” (27).

19.

I genomföranderapporten konstateras att EFHU mobiliserar stora belopp i annan finansiering, inbegripet privat medfinansiering (28), och uppfyller målen för ”finansiell additionalitet” (29). Genomföranderapporten beskriver i vilken utsträckning EFHU mobiliserar ytterligare medel och hänvisar till EFHU:s ”genomsnittlig[a] finansiell[a] hävstångseffekt” som beräknats i den externa bedömningsrapporten. Den siffran har man fått fram genom att dividera det totala beloppet för blandfinansieringsbidrag och garantier som godkänts inom EFHU med det totala beloppet för investeringar från andra källor, för alla insatser som stöds av EFHU. På grundval av EFHU-uppgifter från september 2019 uppskattades i den externa bedömningen en genomsnittlig finansiell hävstångseffekt på 10,04 (30). Enligt genomföranderapporten ”visar [det] att EFHU-modellen lyckas attrahera mer finansiering” (31).

20.

Vi anser att den hävstångseffekt som presenteras i genomföranderapporten som en indikator på EFHU:s kapacitet att mobilisera ytterligare investeringar inte är tillräckligt tillförlitlig och skulle kunna vara överskattad. Framför allt är den behäftad med följande problem: — Uppskattningen av EFHU:s hävstångseffekt är resultatet av en alltför optimistisk beräkning som utgår från noll investeringar utan EFHU (32). — Alla uppgifter för beräkningen i den externa bedömningen av den genomsnittliga finansiella hävstångseffekten tillhandahölls av GD Internationellt samarbete och utveckling (33), och det är oklart i vilken utsträckning uppgifterna verifierades på ett oberoende sätt av den entreprenör som gjorde den externa bedömningen. — Enligt den externa bedömningsrapporten är det ”sannolikt” att EFHU:s stöd har bidragit till den påstådda hävstångseffekten, i den meningen att de insatser som fått EFHU-stöd inte skulle ha genomförts utan det, men man konstaterar att ett kontrafaktiskt scenario inte kan bevisas (34).

Genomföranderapporten saknar information om EFHU:s prestation när det gäller att attrahera medel från den privata sektorn

21.

Ett av EFHU:s viktigaste mål är att attrahera ytterligare medel från den privata sektorn. Men samtidigt som det i genomföranderapporten konstateras att EFHU mobiliserar stora belopp i ytterligare finansiering, inbegripet privat medfinansiering (se punkterna 17–20), innehåller den inga särskilda slutsatser eller uppgifter om EFHU:s prestation när det gäller att mobilisera medel från den privata sektorn i synnerhet.

22.

Den externa bedömningsrapporten ger bättre inblick i EFHU:s prestation när det gäller att mobilisera medel från den privata sektorn. I den externa bedömningsrapporten omnämns ”ren” privat finansiering till skillnad från finansiering från finansinstitut som, enligt den externa bedömningsrapporten, skulle kunna klassificeras som privat på grund av dessa instituts stora obligationslåneprogram på kapitalmarknaderna. Framför allt konstateras att andelen ”ren” privat finansiering kopplad till blandfinansieringsbidrag tenderade att vara relativt liten. Till exempel i Afrika söder om Sahara stod den för omkring 5–10 % av den totala övriga finansieringen (35). I rapporten konstateras även att garantier potentiellt kan mobilisera mycket mer ”ren” privat finansiering, men det är bara en gissning (36). Mot den bakgrunden rekommenderar rapporten att den privata sektorn delas upp ytterligare i undersegment och att skräddarsydda riskreduceringspaket tas fram för specifika investerargrupper (37). I genomföranderapporten godtar kommissionen dessa rekommendationer (38).

Genomföranderapportens slutsatser om icke-finansiell additionalitet och EFHU:s prestation när det gäller att leverera innovativa produkter bygger i allt väsentligt på förutsägelser

23.

I genomföranderapporten konstateras, med hänvisning till den externa bedömningsrapporten, att additionaliteten på projektnivå förefaller vara stark och kan intygas i fråga om kvaliteten men att den sällan kvantifieras (39). Mer detaljerad information i den externa bedömningsrapporten tyder dock på att denna slutsats i själva verket härrör från en undersökning av förhandsinformation i ett antal projektblad. Baserat på denna undersökning noteras i den externa bedömningsrapporten att de flesta projektbladen visserligen indikerar en positiv effekt på många additionalitetskriterier, vilket förefaller mycket bra, men att själva projektens additionalitet och additionaliteten i EU:s bidrag till dem tycks blandas samman något (40).

24.

I genomföranderapporten konstateras, med fortsatt hänvisning till den externa bedömningsrapporten, att det på politisk nivå finns exempel på att EFHU har hjälpt till att åstadkomma eller förstärkt en politisk förändring (41). Det finns dock inga konkreta bevis till stöd för en sådan slutsats. Slutsatsen tycks bygga på en formulering som används i den externa bedömningsrapporten, vilken i själva verket inte ger stöd för denna slutsats. I den externa bedömningsrapporten anges att det finns några exempel där politisk additionalitet också borde uppnås, det vill säga där projektet kommer att leda till eller förstärka eller ge uttryck åt en politisk förändring (42). Men detta är inte bevis för att politiska förändringar ska ske i verkligheten till följd av EFHU.

25.

Genomföranderapporten innehåller också liknande icke underbyggda slutsatser om den potential som EFHU, och särskilt dess garantier, har när det gäller att testa och utveckla nya finansiella produkter (43). Hur detta ska omsättas i praktiken förklaras eller förtydligas inte närmare.

26.

I den externa bedömningsrapporten framhålls att EFHU kan främja många former av innovation på projektnivå. ett antal exempel på detta ges (44). Men det konstateras också att alla dessa exempel även skulle ha varit möjliga om instrument för blandfinansiering hade använts innan EFHU inrättades (45).

Eftersom EFHU befinner sig i ett tidigt skede av genomförandet går det inte att bedöma hur den har bidragit till uppnåendet av målen för hållbar utveckling eller till att åtgärda grundorsakerna till migration

27.

EFHU syftar bland annat till att bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling. I genomföranderapporten konstateras att EFHU klassificeras som mycket relevant när det gäller den ”nya finansieringsmodellen för global utveckling som bygger på målen för hållbar utveckling” och investeringsbehoven i de två berörda regionerna (Afrika söder om Sahara och EU:s grannskap) (46). Det konstateras också att EFHU:s politiska inriktning och projektförteckning är förenliga med prioriteringarna i målen för hållbar utveckling (47). Den innehåller dock ingen information om hur EFHU i praktiken har bidragit till uppnåendet av målen för hållbar utveckling. I genomföranderapporten nämns inte heller specifikt fattigdomsutrotning.

28.

EFHU ska också bidra till att åtgärda migrationens specifika socioekonomiska grundorsaker, främja hållbar återintegrering av migranter och stärka transit- och värdsamhällen. I genomföranderapporten anges endast det första undertecknade garantiavtalet som ett bra exempel på hur de bakomliggande orsakerna till migration beaktas (i det fallet genom att hantera den höga risken med utlåning till företagare i underförsörjda samhällen i länder i EU:s grannskap och i Afrika söder om Sahara). Det görs ingen annan analys och dras inga andra slutsatser.

29.

EFHU ska även bidra till genomförandet av Parisavtalet genom att inrikta sig på investeringar i sektorer som främjar begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Genomföranderapporten innehåller ingen specifik information om detta. Framför allt innehåller den ingen information om framstegen mot målet för den minsta andel av finansieringen inom ramen för EFHU-garantin som avsätts till projekt som rör klimatåtgärder, förnybar energi och resurseffektivitet (se punkt 16).

30.

I den externa bedömningsrapporten noteras att projekt som får stöd av EFHU inte är tillräckligt avancerade för att EFHU:s ändamålsenlighet ska kunna mätas, eftersom blandfinansieringsprojekten fortfarande befinner sig i inledningsskedet av genomförandet och merparten av garantiprogrammen ännu inte har undertecknats (48).

31.

Vi konstaterar att EFHU-förordningen trädde i kraft i slutet av september 2017. Det första garantiavtalet undertecknades 15 månader senare, i december 2018. År 2018 hade den externa investeringsplanens (EIP) operativa styrelse identifierat 28 garantiinsatser (49). EFHU-förordningens tidsfrist för undertecknande av garantiavtal är den 31 december 2020 (50). Men i april 2020 hade endast sju garantiavtal ingåtts med finansinstitut (51). När ett garantiavtal har ingåtts har den berättigade motparten, enligt EFHU-förordningen, upp till fyra år på sig att ingå avtal med partner från den privata sektorn som bidrar med samfinansiering, finansiella intermediärer eller slutliga stödmottagare (52). I de flesta fall förväntas projektgenomförandet sedan ta flera år.

32.

EFHU befinner sig i ett för tidigt skede av genomförandet för att kommissionen ska kunna bedöma hur EFHU har bidragit till uppnåendet av målen för hållbar utveckling eller till att åtgärda grundorsakerna till migration.

Genomföranderapporten förklarar inte diskrepansen mellan EFHU-förordningens tidsfrister och den faktiska genomförandetakten

33.

I genomföranderapporten konstateras att EIP och EFHU kan sägas vara på rätt väg överlag trots vissa utmaningar (53) och att ”inrättandet av detta stora och innovativa projekt har gått snabbt jämfört med andra liknande mekanismer” (54).

34.

Men den nuvarande takten i genomförandet av EFHU, mätt i garantiavtal som ingås med finansinstitut, förefaller för långsam för att kommissionen ska kunna underteckna alla planerade garantiavtal före den 31 december 2020, som är tidsfristen i EFHU-förordningen (se punkt 31) (55). Diskrepans råder också mellan EFHU-förordningens krav på att en utvärdering skulle göras senast den 31 december 2019 och det faktum att en sådan utvärdering inte kunde göras på grund av att genomförandet av EFHU befann sig i ett för tidigt skede (se punkterna 7–10).

35.

I den externa bedömningsrapporten nämns en del operativa förvaltningsproblem som tagits upp under intervjuer med personal vid EU-delegationer och finansinstitut (56), varav flera har orsakat förseningar i genomförandet: — Kommissionens ”övergripande krav” (57) orsakade förseningar på upp till tolv månader när det gällde att ingå avtal om investeringsprogram som föreslagits för EFHU-garantin. — Projektcyklerna inom partnerfinansinstituten och kommissionen är inte alltid synkroniserade, varför projekt eventuellt måste invänta att partnerinstitutionen uppfyller ett delmål innan man kan fortsätta, vilket orsakar förseningar. — Fem av de sju finansinstitut som intervjuades tog upp kapacitetsproblem – de sade att det fanns för få bank- och avtalsspecialister vid kommissionen. Det fick till följd att vissa processer tog för lång tid, särskilt för de nya garantiprogrammen.

Vissa problem som hänger samman med EFHU:s funktion och förvaltning återspeglas inte tillräckligt i genomföranderapporten

Kriterier

36.

Enligt artikel 17.1 i EFHU-förordningen ska kommissionens utvärderingsrapport innehålla en oberoende extern utvärdering av tillämpningen av EFHU-förordningen. I själva genomföranderapporten anges att den bygger på en oberoende extern utvärdering som beställdes för att ge en oberoende översyn av det inledande genomförandet av EFHU (58).

37.

I genomföranderapporten dras många av slutsatserna från den externa bedömningsrapporten. Vi anser dock att nedanstående frågor som tas upp i den externa bedömningsrapporten och som är väsentliga för bedömningen av hur EFHU har fungerat i inledningsskedet samt dess förvaltning inte återspeglas tillräckligt i genomföranderapporten.

Informell strategisk inriktning undergräver öppenheten

38.

I EFHU:s styrningsstruktur ingår en strategisk styrelse. Styrelsen inrättades ”för att stödja kommissionen vid fastställandet av den strategiska vägledningen och de övergripande investeringsmålen samt för att säkerställa att investeringsfönstren får en lämplig och mångsidig geografisk och tematisk täckning” och för att ”stödja den övergripande samordningen, komplementariteten och samstämmigheten mellan de regionala investeringsplattformarna, mellan de tre pelarna i EIP och mellan EIP och unionens övriga ansträngningar i fråga om migration och genomförandet av Agenda 2030” (59).

39.

Enligt artikel 5 i EFHU-förordningen ska den strategiska styrelsen bestå av företrädare för kommissionen och för den höga representanten, för alla medlemsstater och för EIB. Kommissionen och den höga representanten ska gemensamt svara för ordförandeskapet i den strategiska styrelsen (60). Den ska sammanträda minst två gånger per år och ska om möjligt anta yttranden genom konsensus. När konsensus inte kan uppnås, ska rösträtterna tillämpas. Rösträtterna har fastställts i den strategiska styrelsens arbetsordning. Protokollen och dagordningarna för sammanträdena i den strategiska styrelsen ska offentliggöras (61). Enligt EFHU-förordningen ska ”[d]en strategiska styrelsen […], så snart som möjligt under EFHU:s genomförandeperiod, anta och offentliggöra riktlinjer som fastställer hur överensstämmelsen mellan EFHU-insatser och de mål och kriterier för stödberättigande som fastställs i artikel 9 [i EFHU-förordningen] ska säkerställas” (62). Dessa kallas nedan ”riktlinjer för stödberättigande”.

40.

I den externa bedömningsrapporten dras slutsatsen att EFHU:s styrningsstruktur främjar transparent förvaltning och partnerskap och överensstämmer med EFHU-förordningen (63), men det konstateras samtidigt att endast ett sammanträde per år hade ägt rum att döma av de tillgängliga protokollen (64).

41.

Under vårt arbete konstaterade vi att antagandet av riktlinjer för stödberättigande inte nämndes på något av den strategiska styrelsens sammanträden (65). När vi frågade kommissionens personal om dessa riktlinjer hänvisade de oss till följande referensdokument: — Vägledningen till den externa investeringsplanen. — Strategiska inriktningar som presenterades och diskuterades vid den strategiska styrelsens första sammanträde. — Presentation och antagande av områden för investeringsfönster vid den strategiska styrelsens första sammanträde. — Riskriktlinjer för EFHU-garantin som presenterades för den första operativa styrelsen tillsammans med ett skriftligt yttrande från EIB i enlighet med artikel 9.4 i EFHU-förordningen. — Beslutet om investeringsfönster. — Protokoll från den operativa styrelsen sammanträden. En del av dessa dokument innehåller de facto vissa riktlinjer för att säkerställa att EFHU:s insatser överensstämmer med de mål och kriterier för stödberättigande som fastställs i artikel 9 i EFHU-förordningen, men det framgår inte av protokollen från den strategiska styrelsens sammanträden om någon av dem antagits formellt. Flera av dem hade inte heller offentliggjorts.

Den nuvarande programportföljen återspeglar inte avsikten att säkerställa en mångsidig tematisk täckning

42.

EFHU:s strategiska styrelse ”ska även ge stöd till kommissionen vid fastställandet av de övergripande investeringsmålen när det gäller användningen av EFHU-garantin och övervaka att investeringsfönstren får en lämplig och mångsidig geografisk och tematisk täckning, samtidigt som den ska fästa särskild uppmärksamhet vid sådana länder som identifierats som sviktande eller konfliktdrabbade, de minst utvecklade länderna och kraftigt skuldtyngda fattiga länder” (66).

43.

I den externa bedömningsrapporten sägs att portföljen med program som stöds av EFHU var koncentrerad till ett begränsat antal sektorer och mål för hållbar utveckling. När det till exempel gäller den afrikanska investeringsplattformen gick nästan 80 % av blandfinansieringsbidragen i Afrika söder om Sahara till infrastrukturprojekt, medan endast små belopp gick till andra sektorer som utveckling av den privata sektorn, informations- och kommunikationsteknik, jordbruk, skogsbruk och stadsutveckling (67). I den externa bedömningen rekommenderas att EFHU-portföljen förvaltas på ett sätt som ger större plats åt andra sektorer för hållbar utveckling, till exempel digitalisering, hållbara städer och jordbruk (68).

44.

Kommissionen godtar denna rekommendation i genomföranderapporten men anser att den genom inrättandet av specifika fönster för jordbruk, digitalisering och hållbara städer inom EFHU-garantin kan göra mycket för att uppmuntra till investeringar på dessa områden. Den hänvisar också till ”policy first”-principen som den föreslagna EFHU+ ska följa (69), (70).

Riskbedömningsverktygen för prisgarantier behöver utvecklas ytterligare

45.

De instrument som kan stödjas av EFHU-garantin, enligt förteckningen i artikel 10.1 i EFHU-förordningen, är förknippade med olika risker. Framför allt lån i lokal valuta och aktiekapital har en mycket hög inneboende risk.

46.

I vår årsrapport för budgetåret 2017 påpekade vi att EFHU till skillnad från Efsi, där EIB i praktiken är den enda intermediären, tillåter andra internationella organisationer och organ i den privata sektorn att överföra förmånerna med EU-garantin och slutligen göra anspråk på garantin. EFHU är därmed det mest långtgående exemplet hittills, sett till spektrumet av partner, på delegering av befogenheter när det gäller åtaganden för EU-budgeten (71).

47.

I den externa bedömningsrapporten konstateras att man i tidiga riskbedömningar av de föreslagna investeringsprogrammen använde data som tydde på en hög risk och på att finansinstitut därför skulle betala ett högt garantipris till kommissionen. I rapporten rekommenderas att valet av databas som används för riskbedömning omprövas (72).

48.

När det gäller valet av databas för riskbedömning konstateras i genomföranderapporten att kommissionen tillsammans med experter håller på att ta fram särskild programvara som kan hjälpa till att ta fram riskmodeller för EFHU+-garantin, med beaktande av de särskilda utmaningarna i utvecklingsländer och övergångsländer och grundat på uppgifter från databasen över risker på globala framväxande marknader (Global Emerging Markets Risk Database) (73).

49.

Eftersom flera garantiavtal redan har undertecknats med finansinstitut (se punkt 31) anser vi att frågan om att säkra tillförlitliga riskbedömningsverktyg, metoder och sakkunskaper är av avgörande betydelse.

YTTERLIGARE ÖVERVÄGANDEN KRING EFHU:S ÖVERVAKNINGS- OCH UTVÄRDERINGSRAM

Kriterier

50.

Enligt principerna för bättre lagstiftning (74) har kommissionen åtagit sig att noga bedöma effekterna av lagstiftning som utarbetas, inbegripet betydande ändringar som införs under lagstiftningsprocessen, så att de politiska besluten är välgrundade och evidensbaserade (75). För det ändamålet har kommissionen också åtagit sig att göra konsekvensbedömningar av de lagstiftningsinitiativ och övriga initiativ, delegerade akter och genomförandeåtgärder som förväntas få betydande ekonomiska, miljömässiga eller sociala konsekvenser. Framför allt måste initiativ som ingår i kommissionens arbetsprogram eller i den gemensamma förklaringen åtföljas av en konsekvensbedömning (76). Vissa undantag från denna regel anges i kommissionens riktlinjer för bättre lagstiftning, bland annat fall där det är en politisk nödvändighet att agera snabbt eller nödsituationer som kräver snabba insatser (77).

51.

Utvärderingarna måste omfatta en bedömning av alla betydande ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser av EU:s insatser (med särskild tonvikt på dem som identifierats i tidigare konsekvensbedömningar) (78).

52.

I vår översikt 2/2020 framförde vi ståndpunkten att kommissionen borde minska antalet undantag från de allmänna bestämmelserna om krav på offentliga samråd, konsekvensbedömningar och utvärdering (79).

53.

I vår särskilda rapport 21/2015 hävdade vi att för att utvecklingsbiståndet ska vara trovärdigt, särskilt i fråga om de instrument som används, metoderna för att genomföra biståndet och de medel som berörs, är det viktigt att påvisa de resultat som uppnåtts med biståndet (80).

Förslaget om inrättande av EFHU åtföljdes inte av en konsekvensbedömning

54.

Trots att den gemensamma externa investeringsplanen, inbegripet EFHU, fanns med i den gemensamma förklaringen om EU:s lagstiftningsprioriteringar för 2017 (81), åtföljdes inte kommissionens förslag till förordning om EFHU av en fullständig konsekvensbedömning (82). Enligt kommissionens personal var detta ett undantag som motiverades av den tvingande politiska nödvändigheten att snabbt gå vidare med EFHU som svar på migrationskrisen.

55.

Enligt kommissionens riktlinjer för bättre lagstiftning måste utvärderingar omfatta en bedömning av alla betydande ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser av EU:s insatser med särskild tonvikt på dem som identifierats i tidigare konsekvensbedömningar. Vi anser att avsaknaden av en konsekvensbedömning av EFHU-förordningen ökar behovet av en fullständig utvärdering av EFHU (83).

Användningen av EFHU-garantifonden och hur den fungerar har ännu inte utvärderats

56.

Enligt artikel 17.2 i EFHU-förordningen skulle kommissionen utvärdera användningen av EFHU-garantifonden och hur den fungerar senast den 31 december 2019 och därefter vart tredje år. Hittills har ingen sådan utvärdering gjorts.

57.

När vi frågade om denna utvärdering hänvisade kommissionens personal oss till genomföranderapporten, den externa bedömningsrapporten, en kommissionsrapport om förvaltningen av garantifonden inom Europeiska fonden för hållbar utveckling (84) och ett meddelande från kommissionen om identiteten på kapitalförvaltaren för den gemensamma avsättningsfonden i enlighet med artikel 212 i budgetförordning (EU) 2018/1046 (85). Men inget av dessa dokument innehåller en utvärdering av användningen av EFHU-garantifonden och hur den fungerar: — Genomföranderapporten hänvisar inte till artikel 17.2 i EFHU-förordningen och innehåller ingen information om användningen av EFHU-garantifonden eller hur den fungerar. — Den externa utvärderingsrapporten konstaterar att EFHU-garantifonden uppfyller kraven i EFHU-förordningen men innehåller ingen närmare utvärdering av användningen av den eller hur den fungerar. — Kommissionens rapport om förvaltningen av garantifonden inom Europeiska fonden för hållbar utveckling offentliggjordes den 31 juli 2020. Det är en förvaltningsrapport som syftar till att uppfylla kraven i artikel 16.3 i EFHU-förordningen. — Kommissionens meddelande om identiteten på kapitalförvaltaren för den gemensamma avsättningsfonden i enlighet med artikel 212 i budgetförordning (EU) 2018/1046 innehåller ingen utvärdering av användningen av EFHU-garantifonden eller hur den fungerar.

58.

Enligt vår uppfattning borde till exempel följande frågor ha tagits upp i en utvärdering av EFHU-garantifonden, vilket dokumenten ovan inte gör: — Är avsättningen av EU-medel till garantifonden tillräcklig för att täcka EFHU-garanterade insatser på ett effektivt sätt? — Är garantifondens avsättningsnivå (för närvarande fastställd till 50 % av EFHU-garantins totala åtaganden som omfattas av unionens allmänna budget) lämplig med hänsyn till fondens riskprofil? — Är garantifondens avsättningsmekanism ändamålsenlig när det gäller tidsaspekter och kostnadseffektivitet?

Brister i resultatramen

59.

Ramverket för resultatet av EU:s internationella utvecklings- och samarbetsåtgärder, som infördes 2015 och sågs över 2018, är ett verktyg som kommissionen använder för att samla in och mäta resultat som uppnåtts i förhållande till strategiska mål (86). Det tjänar bland annat som underlag för rapportering av resultaten av de indikatorer som ingår i de strategiska planer och förvaltningsplaner som kommissionens generaldirektorat för internationellt samarbete och utveckling har upprättat (87).

60.

I genomföranderapporten konstateras att EFHU:s övervakningsram är anpassad till ramverket för resultatet av EU:s internationella utvecklings- och samarbetsåtgärder men att dess förmåga att generera uppgifter som kan konsolideras och aggregeras bör förbättras, med beaktande av följande (88): — För vissa av de föreslagna indikatorerna har man ännu inte kommit överens om en metod. — De grundläggande sektorsindikatorerna kan inte jämföras i tillräcklig utsträckning och har ett begränsat mervärde. — Spänningar mellan kommissionens rapporteringsbehov och finansinstitutens egna system och övervakningspraxis leder till ökade kostnader och främjar en smalare inriktning på gemensamma områden (liknande eller jämförbara indikatorer).

61.

I den externa utvärderingsrapporten anges dessutom att EFHU eventuellt inte kan övervaka prestation i förhållande till kön och andra övergripande indikatorer på grund av begränsningar i övervakningsramen (89).

62.

I särskild rapport 21/2015 uppmärksammade vi att bristen på harmonisering mellan utvecklingspartners instrument för att tillhandahålla bistånd, resultatramar och ansvarsstrukturer kan skapa ineffektivitet och leda till luckor i ansvarsutkrävandet (90). Vi anser att denna risk är ännu större när det gäller EFHU, där kommissionens förmåga att redovisa hur EU-medel används till största delen är beroende av uppgifter och rapporter som lämnas av finansinstitut och deras partner i den privata sektorn.

SLUTSATSER

63.

Genomföranderapporten uppfyller inte vissa grundläggande krav i artikel 17.1 i EFHU-förordningen. Den är inte resultatet av en utvärdering utan av en begränsad bedömning av hur EFHU har fungerat i inledningsskedet, dess förvaltning och dess faktiska bidrag till EFHU-förordningens syfte och mål. En översyn av EFHU:s affärsprocesser behöver fortfarande göras. Genomföranderapporten lades fram åtta månader efter utgången av den period som den externa bedömningen omfattar och fem månader efter den tidsfrist som fastställs i EFHU-förordningen för kommissionens utvärdering.

64.

Vi anser att den genomsnittliga finansiella hävstångseffekt som presenteras i genomföranderapporten som en indikator på EFHU:s kapacitet att mobilisera ytterligare investeringar inte är tillräckligt tillförlitlig och skulle kunna vara överskattad. Genomföranderapporten innehåller ingen specifik information om EFHU:s prestation när det gäller att attrahera medel från den privata sektorn eller leverera innovativa produkter, och dess slutsatser om icke-finansiell additionalitet bygger på förutsägelser.

65.

EFHU befinner sig i ett för tidigt skede av genomförandet för att dess eventuella bidrag till uppnåendet av målen för hållbar utveckling ska kunna bedömas korrekt. Genomföranderapporten innehåller ingen information om hur EFHU inriktas på investeringar i sektorer som främjar begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Den innehåller inte heller någon information om framstegen mot målet för den minsta andel av finansieringen inom ramen för EFHU-garantin som avsätts till projekt som rör klimatåtgärder, förnybar energi och resurseffektivitet.

66.

Takten i genomförandet bedöms som positiv i genomföranderapporten, men diskrepansen mellan de rättsliga bestämmelserna och den faktiska genomförandetakten varken noteras eller förklaras.

67.

Vissa problem/frågor som tas upp i den externa utvärderingsrapporten och som är väsentliga för bedömningen av hur EFHU har fungerat i inledningsskedet samt dess förvaltning återspeglas inte tillräckligt i genomföranderapporten. Dessa problem gäller särskilt den strategiska styrelsens funktion med hänsyn till kraven i EFHU-förordningen, överensstämmelsen mellan den nuvarande programportföljen och avsikten att säkerställa en mångsidig tematisk täckning samt behovet av att säkra tillförlitliga riskbedömningsverktyg, metoder och sakkunskap när det gäller prisgarantier.

68.

Förutom en utvärdering av hur EFHU har fungerat i inledningsskedet, dess förvaltning och dess ändamålsenlighet, saknar EFHU:s övervaknings- och utvärderingsram några viktiga delar. Framför allt gjordes ingen konsekvensbedömning av EFHU-förordningen, EFHU-garantifonden har ännu inte utvärderats och, såsom konstateras i genomföranderapporten, EFHU:s resultatram behöver förbättras.

---

(1)  EUT L 193, 30.7.2018, s. 1.

(2)  EUT L 249, 27.9.2017, s. 1 (nedan kallad EFHU-förordningen).

(3)  COM(2020) 224 final, 2.6.2020 (nedan kallad genomföranderapporten).

(4)  COM(2020) 407 final, 28.5.2020.

(5)  Kommissionen överlämnade sin rapport till oss samma datum.

(6)  Den externa bedömningsrapportens titel: Implementation report of the EFSD and the EFSD Guarantee Fund, final report, 14 januari 2020 (nedan kallad den externa bedömningsrapporten).

(7)  Extra möte i Europeiska rådet (17, 18, 19, 20 och 21 juli 2020) – Slutsatser, EUCO 10/20, 21 juli 2020, punkt A.31.

(8)  Arbetsdokument från kommissionens avdelningar Better regulation guidelines, SWD(2017) 350, juli 2017 – Bättre lagstiftning: riktlinjer och verktyg, se ”Guidelines on evaluation (including fitness checks)”, kapitel VI.

(9)  Bättre lagstiftning: riktlinjer och verktyg, se ”Guidelines on evaluation (including fitness checks) and key requirements”, kapitel VI, inledningen.

(10)  Den externa bedömningsrapporten, sammanfattningen.

(11)  Den externa bedömningsrapporten, inledningen.

(12)  Den externa bedömningsrapporten, rekommendation 6.

(13)  I juni 2018 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om inrättande av instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) (COM(2018) 460 final). Enligt förslaget ska de befintliga bestämmelserna om Europeiska fonden för hållbar utveckling, externa utlåningsmandatet och garantifonden för åtgärder avseende tredje land slås samman och ersättas av nya EFHU+-budgetgarantier och ekonomiskt stöd till tredjeländer.

(14)  Genomföranderapporten, avsnitt 2.

(15)  Den externa bedömningsrapporten, inledningen.

(16)  Se fotnot 5.

(17)  Artikel 3.1 i EFHU-förordningen.

(18)  Artikel 2.5 i EFHU-förordningen.

(19)  Artikel 3.2 i EFHU-förordningen.

(20)  Artikel 3.3 i EFHU-förordningen.

(21)  Skäl 10 i EFHU-förordningen.

(22)  Yttrande 02/2016 Efsi: ett tidigt förslag om förlängning och utvidgning, punkt 47 (EUT C 465, 13.12.2016, s. 1).

(23)  OECD, Methodologies to measure amounts mobilised from the private sector by official development finance interventions, DCD/DAC/STAT(2015)8, 24 februari 2015.

(24)  OECD ser för närvarande över denna metod.

(25)  Artikel 2.38 i budgetförordningen (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(26)  Särskild rapport 19/2016 Att genomföra EU:s budget med hjälp av finansieringsinstrument – lärdomar av programperioden 2007–2013, punkt 70 (EUT C 250, 9.7.2016, s. 2).

(27)  Särskild rapport 16/2014 Ändamålsenligheten i att kombinera bidrag från regionala investeringsinstrument med lån från finansinstitut för att stödja EU:s externa politik, punkt 42 (EUT C 381, 28.10.2014, s. 13).

(28)  Genomföranderapporten, avsnitt 5.2.

(29)  Genomföranderapporten, Sammanfattning.

(30)  Den externa bedömningsrapporten, avsnitt 3.1.

(31)  Genomföranderapporten, avsnitt 5.2.

(32)  Den externa bedömningsrapporten, avsnitt 3.2.

(33)  Den externa bedömningsrapporten, fotnot 29.

(34)  Den externa bedömningsrapporten, avsnitt 3.1.

(35)  I punkt 39 i vår särskilda rapport 16/2014 konstaterade vi att finansieringen till projekt som fick stöd från de regionala investeringsinstrumenten i huvudsak kom från institutionella utvecklingsbanker, medan den privata utlåningen hade varit begränsad.

(36)  Den externa bedömningsrapporten, avsnitt 3.1.

(37)  Den externa bedömningsrapporten, slutsatser och rekommendationer.

(38)  Genomföranderapporten, Slutsatser och rekommendationer, Relevans.

(39)  Genomföranderapporten, avsnitt 5.2.

(40)  Den externa bedömningsrapporten, avsnitt 3.2.

(41)  Genomföranderapporten, avsnitt 5.2.

(42)  Den externa bedömningsrapporten, avsnitt 3.2.

(43)  Genomföranderapporten, avsnitt 5.5.

(44)  Den externa bedömningsrapporten, avsnitt 3.3.

(45)  Den externa bedömningsrapporten, fotnot 43.

(46)  Genomföranderapporten, Sammanfattning och avsnitt 5.1.

(47)  Genomföranderapporten, Sammanfattning och avsnitt 5.2.

(48)  Den externa bedömningsrapporten, fotnot 28.

(49)  Den externa bedömningsrapporten, bilaga 3 om bakgrund till EFHU och EIP.

(50)  Artikel 8.2 i EFHU-förordningen.

(51)  Genomföranderapporten, Sammanfattning.

(52)  Artikel 8.3 i EFHU-förordningen.

(53)  Genomföranderapporten, Sammanfattning.

(54)  Genomföranderapporten, Sammanfattning.

(55)  Artikel 8.2 i EFHU-förordningen.

(56)  Den externa bedömningsrapporten, avsnitt 4.2.

(57)  Dessa ”övergripande krav” är en rad rättsliga skyldigheter som finansinstituten ska uppfylla. Till exempel handlar de om revisionsrättens, kommissionens och Europeiska byrån för bedrägeribekämpnings rätt till tillgång till information som innehas av mottagare av EU-stöd, åtgärder mot penningtvätt, icke samarbetsvilliga länder och territorier, EU:s restriktiva åtgärder, internationella konventioner, en klagomålsmekanism och skyldigheter i fråga om rapportering, offentliggörande, övervakning och utvärdering. Se den externa bedömningsrapporten, fotnot 57.

(58)  Genomföranderapporten, avsnitt 4.

(59)  Skälen 16 och 17 i EFHU-förordningen.

(60)  Artikel 5.4 i EFHU-förordningen.

(61)  Artikel 5.5 i EFHU-förordningen.

(62)  Artikel 5.7 i EFHU-förordningen.

(63)  Den externa bedömningsrapporten, sammanfattningen.

(64)  Den externa bedömningsrapporten, bilaga 2.

(65)  Vi gick igenom de offentliggjorda protokollen från de fyra sammanträden som den strategiska styrelsen höll mellan den 28 september 2017 och 22 januari 2020.

(66)  Artikel 5.2 i EFHU-förordningen.

(67)  Den externa bedömningsrapporten, avsnitt 3.2.

(68)  Den externa bedömningsrapporten, sammanfattningen, rekommendation 3.

(69)  Genomföranderapporten, Slutsatser och rekommendationer.

(70)  Se fotnot 13 för mer information om EFSD+.

(71)  Revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet för budgetåret 2017, med institutionernas svar, punkt 2.41 (EUT C 357, 4.10.2018, s. 1).

(72)  Den externa bedömningsrapporten, avsnitt 4.3.

(73)  Genomföranderapporten, avsnitt 6.

(74)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Bättre lagstiftning för bättre resultat - en EU-agenda (COM(2015) 215 final, 19.5.2015).

(75)  Kommissionens pressmeddelande om agendan för bättre lagstiftning: Ökad insyn i och kontroll för bättre EU-lagstiftning, 19 maj 2015.

(76)  Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.).

(77)  Bättre lagstiftning: riktlinjer och verktyg, se ”Better regulation guidelines – Better regulation in the Commission”, kapitel I, ruta 1.

(78)  Bättre lagstiftning: riktlinjer och verktyg, se ”Guidelines on evaluation (including fitness checks) and key requirements”, kapitel VI, rutan ”Key requirements”.

(79)  Översikt 2/2020 Lagstiftandet i Europeiska unionen efter nästan 20 år med strategin ”bättre lagstiftning”, punkt 9.

(80)  Särskild rapport 21/2015 Genomgång av risker med en resultatinriktad strategi för EU:s utvecklings- och samarbetsåtgärder, punkt 4 (EUT C 428, 19.12.2015, s. 9).

(81)  Gemensam förklaring av Europeiska kommissionen, rådet och parlamentet: Gemensam förklaring om EU:s lagstiftningsprioriteringar för 2017, 13.12.2016.

(82)  Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU) och om inrättandet av EFHU-garantin och EFHU-garantifonden (COM(2016) 586 final, 14.9.2016).

(83)  Bättre lagstiftning: riktlinjer och verktyg, se ”Guidelines on evaluation (including fitness checks) and key requirements”, kapitel VI, rutan ”Key requirements”.

(84)  Rapport från kommissionen till Europarlamentet, rådet och revisionsrätten om förvaltningen av garantifonden inom Europeiska fonden för hållbar utveckling (COM(2020) 346 final, 31.7.2020).

(85)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om identiteten på kapitalförvaltaren för den gemensamma avsättningsfonden i enlighet med artikel 212 i budgetförordning (EU) 2018/1046 (COM(2020) 130 final, 25.3.2020).

(86)  Arbetsdokument från kommissionens avdelningar A Revised EU International Cooperation and Development Results Framework in line with the Sustainable Development Goals of the 2030 Agenda for Sustainable Development and the New European Consensus on Development (SWD(2018) 444, 11.10.2018) avsnitt 2.

(87)  Ibidem, inledningen.

(88)  Genomföranderapporten, avsnitt 5.3.

(89)  Den externa bedömningsrapporten, sammanfattningen.

(90)  Punkt 80 i särskild rapport nr 21/2015.