Yttrande från Europeiska regionkommittén – ”Ett hållbart EU 2030: uppföljning av FN:s mål för hållbar utveckling, den ekologiska omställningen och Parisavtalet om klimatförändringar”

(2020/C 39/06)

Föredragande	:	Sirpa Hertell (FI–EPP), ledamot, stadsfullmäktige, Esbo
Referensdokument	:	Diskussionsunderlag ”Mot ett hållbart EU 2030” (COM(2019) 22 final)

POLITISKA REKOMMENDATIONER

Mot ett hållbart EU 2030 – ”Det finns ingen planet B”

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) framhåller rådets slutsatser (1) om vikten av hållbar utveckling och sitt eget angelägna intresse av att fortsätta att spela en ledande roll i genomförandet av Agenda 2030 som en övergripande prioritet för att gynna medborgarna och deras välbefinnande och som ett nödvändigt element för att bygga upp och stärka EU:s trovärdighet i Europa och resten av världen.

2.

ReK välkomnar den förnyade dynamiken i debatten om en ambitiös klimatpolitik för EU och det förslag om en europeisk grön giv med höjda EU-mål för 2030 som kommissionens tillträdande ordförande Ursula von der Leyen tillkännagett. Kommittén uppmanar den nya kommissionen att samarbeta med lokala och regionala myndigheter som verkliga partner för hållbarhet och klimatåtgärder när den gröna given med klimatneutralitetsmålen för 2050 utarbetas.

3.

ReK betonar att det är viktigt att fastställa den nya europeiska strategin ”Mot ett hållbart EU 2030” som en grund för en långsiktig europeisk framtid. EU är redan en föregångare när det gäller hållbarhet, men står inför komplexa globala utmaningar som unionen måste ta itu med. Kommittén är övertygad om att det, för att uppnå en hållbar Europeisk union, inbegripet målet att uppnå klimatneutralitet 2050, krävs grundläggande förändringar som måste vara baserade på gemensamma ansträngningar på alla styresnivåer och i alla delar av våra samhällen.

4.

De främsta politiska grunderna för en hållbar och motståndskraftig framtid inbegriper en beslutsam omställning till en cirkulär ekonomi som omfattar giftfria materialcykler, en kraftfull insats för klimatneutralitet och bekämpning av klimatförändringarna, bevarar vårt naturarv, vår biologiska mångfald och våra ekosystem, hållbara jordbruks- och livsmedelssystem, samstämmighet och enhetlighet mellan jordbruk och miljö- samt klimatpolitiken, liksom säkra och hållbara energi-, byggnads- och rörlighetssektorer med låga koldioxidutsläpp. Denna omställning förväntas på global nivå skapa över 200 miljoner nya arbetstillfällen till ett värde av över 4 biljoner euro fram till 2030.

5.

Kommittén påpekar betydelsen av människor, ny teknik och nya produkter, tjänster, affärsmodeller och stöd till företag samt offentlig och privat finansiering – och alla de, av kommissionen fastställda, övergripande faktorer som behövs för genomförandet av ett hållbart och motståndskraftigt Europa senast 2030.

6.

Kommittén påminner om sina viktiga rekommendationer om en långsiktig EU-strategi för ett hållbart EU 2030 (2) samt kommissionens förslag om att stärka rättsstatsprincipen, förbättra EU:s styrning, tillhandahålla en mer konsekvent politik för hållbar utveckling och sammankoppla arbetet för bättre lagstiftning med hållbarhet.

7.

Agenda 2030 består av fem pelare: fred, planeten, människor, välstånd och partnerskap, men detta yttrande kommer att fokusera på ”planetpelaren” och ange ett strategiskt perspektiv för att bana väg för hållbara europeiska städer och regioner 2030.

Mot ett hållbart EU 2030: Städernas och regionernas väg

8.

ReK välkomnar övergången till en resurseffektiv, koldioxidsnål och klimatneutral ekonomi som bevarar den biologiska mångfalden och betonar hur viktigt och brådskande det är att vidta åtgärder samt att man behöver engagera myndigheterna på alla nivåer, ekonomiska aktörer, universitet, forskningscentrum, det civila samhället och medborgarna.

9.

Alla beslutsfattare, på alla förvaltningsnivåer, uppmanas att erkänna de lokala och regionala myndigheternas aktiva, och i många fall innovativa, roll i att uppnå målen eftersom dessa, var och en med sina befogenheter, befinner sig i främsta ledet och ansvarar för 65 % av genomförandet av målen för hållbar utveckling i Europa.

10.

ReK ställer sig bakom de befintliga beläggen för att målen för hållbar utveckling och genomförandet av dem inte kan uppnås enbart genom en uppifrån- och nedmetod utan att det framför allt krävs nedifrån- och uppverksamheter – alla regioner, städer och medborgare måste engageras som aktiva förändringskrafter.

11.

För att genomföra målen för hållbar utveckling i Europa krävs en omfattande systemisk metod för att säkerställa politisk samstämmighet mellan hållbarhetsmålens olika dimensioner. Alla mål för hållbar utveckling är sammanlänkade och tvärgående, och de fyra dimensionerna av hållbar utveckling, dvs. den ekonomiska, ekologiska, sociala och kulturella, har nära kopplingar till varandra och kräver noggrann balansering.

12.

Sju av de sjutton målen för hållbar utveckling (3) kan kopplas till den ekologiska och klimatmässiga omställningen. ReK noterar i detta sammanhang att mål 11 ”Hållbara städer och samhällen” är direkt riktat till lokala och regionala myndigheter och omfattar viktiga delmål som kräver politiska åtgärder och flernivåstyre.

13.

Städerna står för 70 % av de globala utsläppen av växthusgaser, och lokala myndigheter ansvarar för mer än 70 % av åtgärderna för att motverka klimatförändringarna och upp till 90 % av klimatanpassningsåtgärderna.

14.

Regionerna och städerna är ledare i klimatfrågor och det finns ett behov av samarbete över flera nivåer och mer decentralisering, varför kommittén uppmanar EU att officiellt erkänna en aktiv roll för de lokala och regionala myndigheterna i utarbetandet av politik och lagstiftning för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna. Kommittén upprepar därför sin uppmaning till medlemsstaterna att fullt ut involvera de lokala och regionala myndigheterna i utarbetandet av de integrerade nationella energi- och klimatplanerna.

15.

För att genomföra målen i Agenda 2030 är det av avgörande betydelse att förankra åtgärderna för hållbar utveckling inom klimat-, energi- och miljöpolitiken lokalt och territoriellt. ReK efterlyser därför en fortsatt förbättring av europeiska partnerskap (4), nätverk av städer och regioner (5), såsom ”Under2Coalition”, samt gränsöverskridande samarbete (6) och plattformar för att utveckla gemensamma strategier, samordna åtgärder, genomföra effektivare strategier och slå samman resurser, särskilt när det gäller anpassning till och begränsning av klimatförändringar, klimatåtgärder och bevarande av den biologiska mångfalden.

Ett hållbart Europa 2030: en cirkulär, koldioxidsnål och klimatneutral ekonomi som bevarar den biologiska mångfalden

16.

ReK efterlyser en EU-klimatförändringspolitik som präglas av en helhetssyn och har ett systemiskt tillvägagångssätt. Den nuvarande politiken är än så länge ofta fragmenterad mellan olika sektorer och mellan stads- och landsbygdsområden och i olika kategorier såsom den sektor som omfattas av utsläppshandelssystemet, den sektor som inte omfattas av utsläppshandelssystemet samt sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF). Regionerna och städerna uppmanas att driva på en gradvis övergång till en ny systemisk modell och inleda nya och mer omfattande lösningar före 2030.

17.

Kommittén stöder Europaparlamentets krav att medlemsstaterna ska införa lämplig politik och finansiering för att på ett effektivt sätt minska utsläppen. Kommittén understryker att EU:s utgifter ur relevanta medel skulle kunna ge ytterligare stöd när det är lämpligt (7).

18.

Vi efterlyser en kombination av lämpliga marknadsmekanismer, skatteändringar, finansieringsåtgärder, lagstadgade krav och frivilliga åtaganden från den offentliga sektorn på medlemsstatsnivå och regional och lokal nivå, som ska attrahera klimatinvesteringar för att den sektor som inte omfattas av utsläppshandelssystemet ska kunna åstadkomma utsläppsminskningar på ett kostnadseffektivt sätt. ReK ser i detta sammanhang fram emot förslagen från kommissionens tillträdande ordförande Ursula von der Leyen om en europeisk grön giv och en europeisk klimatbank.

19.

Kommittén är dock övertygad om att det utöver utsläppshandelssystemet behövs effektiva åtgärder för att gradvis avveckla de direkta och indirekta subventionerna till fossila bränslen (såsom de befintliga skattebefrielserna för flygbränsle) för att skapa lika villkor för förnybar energi, uppmuntra till beteendeförändringar och generera de resurser som krävs till stöd för en rättvis omställning. ReK välkomnar i detta sammanhang den debatt som kommissionens tillträdande ordförande Ursula von der Leyen inlett om koldioxidprissättning och koldioxidtullar.

20.

ReK föreslår kraftfulla marknadsbaserade incitament för att attrahera utvecklingen av nya kolsänkor och hållbara materialutbyten från material med högt koldioxidavtryck till material med lågt koldioxidavtryck samt ytterligare insatser till stöd för forskning och utveckling för ytterligare utveckling av ny koldioxidreducerande teknik och mätmetoder.

21.

ReK begär en åtstramning av EU:s klimatmål i enlighet med det mål på 1,5 °C som fastställts av Mellanstatliga panelen för klimatförändringar till en nivå som är genomförbar, föreslår att man ska avsätta en koldioxidbudget och införa andra mekanismer för att minska de återstående växthusgasutsläppen och att målen för 2030 och 2040 ska ses över och anpassas till koldioxidneutralitetsmålet för 2050. Kommittén betonar vikten av att säkerställa social rättvisa och medlemsstaternas konkurrenskraft samt internationellt samarbete.

22.

Kommittén uppmanar kommissionen att i samarbete med ReK inleda en studie under Finlands EU-ordförandeskap om hur en mer systemisk lösning skulle kunna planeras och genomföras för perioden efter 2030.

23.

Regionerna och städerna uppmanas att driva på den gradvisa omställningen till den nya systemmodellen och testa nya lösningar innan 2030.

24.

Klimatåtgärdernas ändamålsenlighet och kostnadseffektivitet måste vara de viktigaste vägledande principerna för att utveckla en mer systemisk lösning för EU, även för åtgärder såsom utbyggnad och förstärkning av systemet för handel med utsläppsrätter samtidigt som dess livslängd ökas och dess förutsägbarhet förbättras.

25.

För att uppnå målen för hållbar utveckling och klimatmålen krävs en avsevärd ökning av investeringarna i rena lösningar. Om till exempel den minskning av växthusgasutsläppen fram till 2050 som krävs skulle vara över 90 % skulle de årliga rena investeringarna behöva mer än tredubblas jämfört med den nuvarande nivån.

26.

Kommittén föreslår en utvidgning och förstärkning av systemet för handel med utsläppsrätter för att lindra effekterna av klimatförändringarna. Avvägningen av kostnads-nyttoeffektiviteten bör dock vara en vägledande princip.

27.

ReK betonar de europeiska lokala och regionala myndigheternas betydelse och inflytande samt medborgarnas starka roll på global nivå genom initiativ såsom det globala borgmästaravtalet för klimat och energi och FN:s SDG 25 + 5 Cities Leadership Platform för att uppmuntra till utbyte av bästa praxis i syfte att säkerställa genomförandet av målen för hållbar utveckling på lokal nivå.

28.

Lokala aktörer och medborgare är de som är bäst lämpade för att öka medvetenheten och bekämpa klimatförändringarna, och lokala och regionala myndigheter har ett ansvar för att vidta åtgärder så att medborgarna kan leva i linje med målen för hållbar utveckling, men också för att stödja medborgarnas mobilisering för att arbeta mot målen.

29.

Kommittén åtar sig att föra de lokala och regionala myndigheternas talan i kommande internationella forum, såsom i COP 25 om klimatförändringar inom Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och COP 15 om biologisk mångfald inom Förenta nationernas konvention om biologisk mångfald (UN CBD), och förespråkar ett ambitiöst, tidsbundet, forskningsdrivet globalt ramverk för biologisk mångfald efter 2020 integrerat med målen för hållbar utveckling. Kommittén uppmanar parterna att tillämpa flernivåstyre, vilket formellt involverar de lokala och regionala myndigheterna i planering och genomförande samt övervakning, rapportering och verifiering. ReK upprepar sitt krav på omfattande strategier för att på ett samordnat sätt öka medvetenheten och engagemanget på alla nivåer.

I detalj: en cirkulär, koldioxidsnål och klimatneutral ekonomi som bevarar den biologiska mångfalden och en socialt rättvis övergång

30.

Kommittén förespråkar en internationell utveckling av en ambitiös, tidsbestämd, vetenskapligt driven, global, cirkulär ekonomi och ram för biologisk mångfald efter 2020 som sker i linje med och införlivar målen för hållbar utveckling.

31.

ReK välkomnar de framsteg som nyligen gjorts i EU när det gäller omställningen till en cirkulär ekonomi, inbegripet bättre avfallshantering, men noterar att de ekonomiska ramarna och regelverken på EU-nivå fortfarande behöver bli effektivare för att strategin för en cirkulär ekonomi ska kunna uppnås. ReK uppmanar därför kommissionen att, inom ramen för den nya handlingsplan för den cirkulära ekonomin som den har tillkännagett, lägga fram konkreta förslag för de element som saknas i en sådan sammanhängande ram, med hänsyn tagen till de lokala och regionala myndigheternas centrala roll, och där framför allt resursintensiva sektorer såsom byggindustrin samt ändringar i produktutformning tas upp. De sociala fördelarna med en övergång till en cirkulär ekonomi bör framhållas tydligare.

32.

Kommittén välkomnar EU:s kommande strategiska agenda 2019–2024 (8) där man uppmanar till hållbar konsumtion och produktion, att bekämpa klimatförändringarna och vända miljöförstörelsen, att gå över till en mer resurseffektiv cirkulär ekonomi genom att främja grön tillväxt, bioekonomi och hållbar innovation, samt att hantera energitrygghet och energikostnader för hushåll och företag.

33.

Kommittén efterlyser en övergripande platsbaserad strategi inom miljöpolitiken genom flernivåstyre, främjande av städernas och regionernas roll, konsekvensbedömning och strategisk miljöbedömning, miljörapportering, tillgång till miljöinformation och upprätthållande av miljölagstiftning.

34.

Regionerna och städerna har en viktig roll i övergången till en cirkulär ekonomi. ”Cirkulära regioner” behöver en integrerad och heltäckande ansats, vilket ReK:s yttrande om direktivet om engångsplaster visar (9).

35.

Det finns ett brådskande behov av att anpassa den nationella energimixen i de olika medlemsstaterna till kraven i den långsiktiga strategin för att minska koldioxidutsläppen. Det kommer också att medföra ett behov av att öka andelen förnybar energi till över det nuvarande avtalade EU-målet på 32 % till 2030, särskilt när det gäller den grundläggande energiförsörjningen, för att kunna minska växthusgasutsläppen drastiskt.

36.

ReK uppmanar beslutsfattarna inom den offentliga sektorn och näringslivet att påskynda användningen av ny strategisk energiteknik, EU:s SET-plan, i kampen mot klimatförändringarna genom att ge konsumenterna en större roll medelst ökad medvetenhet och användning av smarta energinät.

37.

Kommittén betonar att klimatomställningen kräver avsevärda gröna och blå investeringar och innovationer, förespråkar fler synergier mellan finansieringskällorna och starkare kopplingar mellan offentlig och privat finansiering av miljöåtgärder samt välkomnar i detta avseende även ReK:s yttrande som tar upp de specifika frågorna för regioner som är starkt beroende av fossila bränslen (10).

38.

Kommittén uppmanar till att alla utvärderingar av eller kontroller av ändamålsenligheten hos den befintliga miljölagstiftningen om vatten, mark, buller och luftkvalitet även ska omfatta fokus på det avgörande behovet av att förbättra den politiska samstämmigheten i den mening som avses i målen för hållbar utveckling genom främjande av den cirkulära ekonomin, främjande av hållbar produktion och konsumtion samt hantering av nya föroreningar såsom mikroplast, läkemedel och kroppsvårdsprodukter, bekämpningsmedel, biprodukter från desinfektion och industrikemikalier.

39.

Kommittén är djupt oroad över den ekologiska nödsituation som världen nu står inför, som har rapporterats i den nya globala bedömningen av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, betonar att förlust av biologisk mångfald undergräver många länders möjlighet att uppnå målen för hållbar utveckling och uppmanar därför städerna och regionerna att omedelbart och skyndsamt vidta åtgärder för att inkludera biologisk mångfald (11) inom olika sektoriella politikområden, däribland jordbruk samt stads- och regionutveckling, och tydligt understryka betydelsen av målen för bevarandet av den biologiska mångfalden, också på rättsligt bindande nivå. Kommissionen uppmanas att stödja de innovativa naturbaserade lösningar och den gröna infrastruktur som utvecklas och genomförs på subnationell nivå för att ta itu med förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringarna.

40.

Kommittén upprepar att ett europeiskt observationsorgan för klimatneutralitet bör inrättas (12), och framhåller att de lokala och regionala myndigheterna har en aktiv roll i att utveckla klimatförändringsobservatorier.

41.

ReK efterlyser att omarbetningen av dricksvattendirektivet ska antas för att se till att alla får tillgång till vatten, vilket kommer att innebära att man måste bevara vattenförekomsternas goda ekologiska status, minska hälsoriskerna till under 1 %, minska vattenförbrukningen på flaska, spara pengar samt minska plastavfallet och koldioxidutsläppen i processen.

42.

ReK anser att vattenramdirektivet bör omarbetas för att man ska uppnå samma eller t.o.m. en högre ambitionsnivå, och på så sätt se till att vattenförekomsterna bevaras och återställs och att vattenekosystemens status är tillfredsställande i EU.

43.

Kommittén upprepar sin begäran om förbättrad effektivitet för vattenförvaltningen i EU genom att utöka tillämpningsområdet för EU-förordningen om minimikrav för återanvändning av vatten, så att den inte bara gäller för konstbevattning av jordbruk, utan också för konstbevattning av gröna ytor i stadsområden såsom parker och utrymmen för användning av allmänheten (13).

44.

Territoriella konsekvensbedömningar som stöds av ReK kan vara ett användbart verktyg för att bedöma lagstiftningens potentiella och möjligen mycket olika effekter på den klimat- och energimässiga samt ekologiska omställningen i olika regioner i EU. I detta sammanhang skulle ReK kunna förbättra sitt samarbete med gemensamma forskningscentrumets konsekvensbedömningsverktyg för att ytterligare stärka sina åtgärder på området.

45.

Principen om en rättvis omställning där ingen får lämnas utanför är en av de vägledande principerna för den klimatmässiga och ekologiska omställningen ur social, territoriell och politisk synvinkel. I detta sammanhang måste kampen mot energifattigdom betraktas som ett prioriterat område i utformningen av energirelaterade politiska åtgärder och program, och man bör sätta upp särskilda mål om att minska energifattigdomen fram till 2030 och helt utrota den fram till 2050 (14).

46.

Kommittén understryker att det är av yttersta vikt att unga människor engagerar sig. Regionala och lokala ungdomsråd och ungdomsrörelser bör delta i utformningen och genomförandet av klimatpolitiken och politik som rör målen för hållbar utveckling.

47.

Den ekologiska omställningen skapar högkvalitativa företag och arbetstillfällen inom den cirkulära ekonomin, ren energi samt livsmedels- och jordbrukssektorerna och EU bör öka samstämmigheten mellan klimatmålen genom sammanhållningspolitik, Europeiska socialfonden (ESF+) och InvestEU, samtidigt som genomförandet av målen för hållbar utveckling lokalanpassas och regionaliseras.

Mål, indikatorer och uppgifter

48.

ReK upprepar det brådskande behovet av gemensamt överenskomna konkreta milstolpar, indikatorer och realtidsmätning av uppgifter som rör klimatförändringarna och målen för hållbar utveckling i kommuner, städer och regioner inom ramen för en övergripande EU-strategi för hållbarhet samt medlemsstaternas hållbarhetsstrategier i syfte att genomföra Agenda 2030 för att uppnå de ekonomiska, ekologiska, sociala och kulturella hållbarhetsmålen.

49.

Det behövs en uppsättning övergripande lokala och regionala indikatorer för Agenda 2030 samt tillförlitliga, subnationella klimatuppgifter och det är viktigt att använda ny teknik, till exempel artificiell intelligens, för att belysa lokalsamhällenas klimatåtgärder. I det här avseendet erinras det om vikten av att göra det bästa av borgmästaravtalets databas och möjligheten att bygga en bro mellan lokala och regionala uppgifter och nationellt fastställda bidrag genom att inrätta lokalt fastställda bidrag.

50.

Kommittén framhåller städernas och regionernas tidigare erfarenheter av att utveckla särskilda indikatorer avseende miljö, livskvalitet och medborgarnas välmående. Det är viktigt att dessa skräddarsys för att möta lokala behov.

51.

Kunskapsöverföring och gemensamt kunskapsskapande, peer-to-peer-aktiviteter, samverkansaktiviteter och mentorsaktiviteter behöver kartläggas, främjas och finansieras på ett lämpligt sätt av EU.

Framtida åtgärder

52.

Kommittén förpliktar sig att förnya sina egna processer och metoder för att stödja lokala och regionala myndigheter på ett bättre sätt i lokalanpassandet och genomförandet av målen för hållbar utveckling under EU-strategin för hållbar utveckling, och svarar på så sätt på medborgarnas önskemål om att fler åtgärder ska vidtas och konkreta resultat uppnås för att hantera klimatförändringarna.

53.

ReK uppmanar till ökad användning av offentlig-privata partnerskap, grön offentlig upphandling och genomförande av pilotprojekt som rör ekologisk omställning och kampen mot klimatförändringar.

54.

ReK noterar med oro EU:s frihandelsavtal med andra länder och kräver att dessa avtal är förenliga med målen för hållbar utveckling, Parisavtalet och EU:s miljöstandarder.

55.

Kommittén betonar att de lokala och regionala myndigheterna, genom att använda sin köpkraft till att välja varor och leverantörer av tjänster och arbeten, kan bidra väsentligt till en hållbar konsumtion och produktion, till en mer resurssnål ekonomi och därmed till att målen för hållbar utveckling uppnås.

56.

Kommittén ställer sig bakom målet i Agenda 2030 om att uppnå miljömässigt hållbara villkor och processer genom att stärka naturresurserna och skydda de mest sårbara ekosystemen och påminner om betydelsen av de subnationella och lokala åtgärderna vad gäller miljön och klimatförändringarna i linje med den konsekventa politiken för hållbar utveckling. ReK lyfter fram decentraliserat samarbete, partnerskap mellan flera olika aktörer samt lärande och erfarenhetsutbyte i processen för att minska och kompensera för städernas och regionernas miljöavtryck när det gäller förbrukning av resurser och koldioxidutsläpp.

57.

Kommittén välkomnar Europaparlamentets åtagande när det gäller målen för hållbar utveckling, särskilt manifestet från den tvärpolitiska gruppen för klimatförändringar, biologisk mångfald och hållbar utveckling, och manar till ett framgångsrikt samarbete med de behöriga utskotten och den tvärpolitiska gruppen under mandatperioden 2019–2024.

58.

Kommittén uppmanar till integrering av dessa rekommendationer i EU-institutionernas framtida arbete under nästa mandatperiod, i samarbete med ReK.

---

(1)  Rådets (allmänna frågor) slutsatser ”Mot ett hållbarare EU 2030” av den 9 april 2019.

(2)  COR-2019-00239, ”Målen för hållbar utveckling: utgångspunkten för en långsiktig EU-strategi för ett hållbart EU 2030”, ECON-VI/044, föredragande Arnoldas Abramavičius (LT–EPP) (EUT C 404, 29.11.2019, s. 16).

(3)  Till 2030 säkerställa tillgång för alla till säkra bostäder till ett överkomligt pris, säker, överkomlig, tillgänglig och hållbar transport, en kraftig minskning av antalet dödsfall till följd av exponering för katastrofrisker och luft- och vattenföroreningar samt de horisontella målen att förbättra medborgarnas involvering i beslutsfattande, utveckla strategier för integrerad stads- och landsbygdsplanering och social integrering, skydda kulturarvet och minska städernas miljöpåverkan per capita.

(4)  T.ex. EIT Climate-KIC, europeiska innovationspartnerskap, plattformen för energifrågor, partnerskapen för EU-agendan för städer och borgmästaravtalet för klimat och energi.

(5)  T.ex. Errin, Eurocities, Klimatalliansen och borgmästaravtalet.

(6)  T.ex. gränsöverskridande klimatförändringsobservatorier i Alperna och Pyrenéerna och i synnerhet europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS).

(7)  Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2019 om klimatförändringar – en europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi i överensstämmelse med Parisavtalet om klimatförändringar (2019/2582(RSP)) (ännu ej publicerad i EUT).

(8)  COM(2019) 218 final ”EU i maj 2019: för ett mer enat, starkare och mer demokratiskt EU i en alltmer osäker värld”.

(9)  COR-2018-03652 (EUT C 461, 21.12.2018, s. 210).

(10)  COR-2019-00617. Yttrande om ”Att genomföra Parisavtalet genom en innovativ och hållbar energiomställning på regional och lokal nivå”, ENVE-VI/040, föredragande Witold Stępień (PL–EPP) (se sidan 72 i detta nummer av EUT).

(11)  FN:s miljöprogram – den mellanstatliga vetenskapspolitiska plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, IPBES, global bedömning av biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

(12)  I enlighet med yttrande COR-2018-05736, ”En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi, ENVE-VI/037”, föredragande Michele Emiliano (IT–PES) (EUT C 404, 29.11.2019, s. 58).

(13)  COR-2019-03645. Yttrande om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om minimikrav för återanvändning av vatten”, ENVE-VI/034, föredragande Oldřich Vlasák (CZ–ECR) (EUT C 86, 7.3.2019, s. 353).

(14)  I enlighet med yttrandet COR-2018-05877 om ”Flernivåstyre och sektorsövergripande samarbete för att bekämpa energifattigdom”, ENVE-VI/038, föredragande Kata Tüttő (HU–PES) (EUT C 404, 29.11.2019, s. 53).