(1)

Enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen ”bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.” Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.” I artikel 3 anges vidare att ”unionen ska ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd” och bland annat ”respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas”. Dessa värden bekräftas och uttrycks i de rättigheter och de principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) .

(2)

Dessa rättigheter och värden måste fortsätta att aktivt odlas, skyddas, främjas, upprätthållas och spridas bland medborgare och folk och vara en del av EU-projektets kärna , eftersom en urholkning av skyddet av dessa rättigheter och värden i en medlemsstat kan få skadliga effekter för unionen som helhet . Därför bör en ny fond för rättsliga frågor, rättigheter och värden, som omfattar programmen för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden och för rättsliga frågor, inrättas inom ramen för EU:s budget. I en tid då samhällena i Europa konfronteras med extremism, radikalisering och splittring, liksom med ett krympande utrymme för ett oberoende civilt samhälle, är det viktigare än någonsin att främja, stärka och försvara rättvisa, rättigheter och EU:s värden: mänskliga rättigheter, respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten. Detta kommer att få djupgående och direkta följder för politiken, samhället, kulturen och ekonomin i EU. Som en del av den nya fonden kommer programmet för rättsliga frågor att fortsätta att ge stöd till den fortsatta utvecklingen av unionens rättsliga område som bygger på rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende och opartiskhet, ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende, tillgång till rättslig prövning och det gränsöverskridande samarbetet. Programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden kommer att samla 2014-2020 års program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 (4), och 2014–2020 års program Ett Europa för medborgarna, som inrättades genom rådets förordning (EU) nr 390/2014 (5) (nedan kallade de föregående programmen).

(3)

Fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden och dess två underliggande finansieringsprogram kommer ▌att inriktas på personer och enheter som bidrar till att göra våra gemensamma värden, rättigheter samt jämlikhet och rika mångfald levande och dynamiska. Det slutliga målet är att främja och stödja ett rättighetsbaserat, jämlikt, öppet, pluralistiskt, inkluderande och demokratiskt samhälle. Det innefattar ett dynamiskt och livskraftigt civilsamhälle som uppmuntrar människors demokratiska, samhälleliga och medborgerliga delaktighet och som odlar den rika mångfalden i det europeiska samhället, på grundval av våra gemensamma värden, vår gemensamma historia och våra gemensamma minnen. I artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen krävs det att unionens institutioner ska föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med det civila samhället och att de på lämpligt sätt ska ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden.

(3a)

En regelbunden, öppen och tydlig dialog med programmets stödmottagare och andra berörda parter bör införas genom att inrätta en grupp för civil dialog. Gruppen för civil dialog bör vara ett öppet och informellt diskussionsforum och bidra till utbytet av erfarenheter och god praxis och till diskussionen om den politiska utvecklingen inom de områden och mål som omfattas av programmet och relaterade områden. Gruppen för civil dialog bör inte få något ansvar för programförvaltningen.

(4)

Programmet ▌bör göra det möjligt att utveckla synergier för att möta gemensamma utmaningar när det gäller att främja och skydda unionens värden och för att nå den kritiska massa som krävs för att få konkreta resultat på fältet. Detta bör uppnås genom att man bygger vidare på och vidareutvecklar de positiva erfarenheterna från de föregående programmen. Detta kommer att göra det möjligt att utnyttja synergipotentialen fullt ut, på ett mer effektivt sätt stödja de politikområden som omfattas och stärka deras förmåga att nå ut till människor och det civila samhället, med målet att nå en jämn geografisk fördelning. För att fungera effektivt bör programmet använda skräddarsydda och riktade strategier för att beakta de olika sektorernas specifika natur, deras olika målgrupper och dessas särskilda behov.

(4a)

Fullständig respekt för och främjande av rättsstatsprincipen och demokratin är grundförutsättningar för att man ska kunna bygga upp medborgarnas förtroende för unionen och säkerställa ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna. Genom att främja rättigheter och värden kommer programmet att bidra till uppbyggnaden av en mer demokratisk union, respekten för rättsstatsprincipen och demokratisk dialog, öppenhet och god förvaltning, även vid krympande utrymme för det civila samhället.

(5)

För att föra Europeiska unionen närmare dess medborgare och främja demokratiskt deltagande krävs en rad olika insatser och samordnade ansträngningar. Unionsmedborgarskapet och den europeiska identiteten bör utvecklas och främjas genom att medborgarna uppmuntras att förstå den politiska beslutsprocessen och genom att främja medborgerligt engagemang i unionens åtgärder. Åtgärder för att sammanföra medborgare i vänortsprojekt eller nätverk av städer och stödja det civila samhällets organisationer på lokal, regional, nationell och transnationell nivå på de områden som omfattas av programmet kommer också att bidra till att stärka medborgarnas engagemang i samhället och i slutändan deras aktiva delaktighet i det demokratiska livet i unionen. Samtidigt kan stödverksamhet som främjar ömsesidig förståelse, interkulturell dialog, kulturell och språklig mångfald, ▌ social delaktighet och respekt för andra bidra till en känsla av tillhörighet till unionen och ett gemensamt medborgarskap inom ramen för en europeisk identitet, baserad på en gemensam förståelse av våra gemensamma europeiska värden, vår gemensamma europeiska kultur och historia samt vårt gemensamma europeiska arv . Främjandet av en ökad känsla av samhörighet med unionen och unionens värden är särskilt viktigt bland medborgare i EU:s yttersta randområden på grund av deras avsides läge och avstånd från den europeiska kontinenten.

(6)

Åminnelseverksamhet och kritisk eftertanke kring Europas historiska minnen är nödvändiga inslag för att göra medborgarna , särskilt unga, medvetna om sin gemensamma historia och sina gemensamma värden , som grundval för en gemensam framtid▌. Åminnelseverksamhet bör begrunda orsakerna till de totalitära regimerna i Europas nutidshistoria – särskilt nazismen, som ledde till förintelsen; fascismen, stalinismen och de totalitära kommunistregimerna – och hedra minnet av offren för deras brott. Den bör även omfatta verksamhet som gäller andra avgörande ögonblick och viktiga hållpunkter i Europas nutidshistoria. Relevansen av historiska, sociala, kulturella och interkulturella aspekter bör också beaktas för att skapa en europeisk identitet som bygger på gemensamma värden och en känsla av samhörighet.

(7)

Medborgarna bör också bli mer medvetna om sina rättigheter på grundval av unionsmedborgarskapet, och bör kunna känna sig bekväma med att bo, resa, studera, arbeta och utföra frivilligarbete i en annan medlemsstat. De bör också känna att de kan åtnjuta och utöva alla sina medborgerliga rättigheter och förlita sig på att rättigheterna är tillgängliga på lika villkor, kan göras gällande utan inskränkningar och omfattas av skydd, utan någon diskriminering oavsett var i unionen de råkar befinna sig. Det civila samhället måste stödjas för att främja, skydda och öka medvetenheten om ▌ unionens värden enligt artikel 2 i EU-fördraget och för att bidra till att de rättigheter som följer med unionsrätten faktisk kan åtnjutas.

(8)

Jämställdhet ▌är ett grundläggande värde och ett mål för Europeiska unionen. På det hela taget har framstegen på jämställdhetsområdet dock stagnerat. Diskriminering och ojämlik behandling av kvinnor och flickor kränker deras grundläggande rättigheter och hindrar dem från att delta fullt ut i politiken, samhället och ekonomin. Detsamma gäller olika former av våld mot kvinnor och flickor . Dessutom utgör politiska, strukturella och kulturella barriärer ett hinder för att uppnå verklig jämställdhet ▌. Att främja jämställdhet och jämställdhetsintegrering i all verksamhet som bedrivs av unionen är därför en viktig uppgift för unionen och en drivkraft för ekonomisk tillväxt och social utveckling som bör stödjas genom programmet. Att aktivt bekämpa stereotyper och ta itu med tyst diskriminering och diskriminering på flera grunder är särskilt viktigt. Lika tillgång till arbete, likvärdigt arbetsmarknadsdeltagande och undanröjande av hinder för karriärutveckling inom alla sektorer, till exempel rättsväsendet och sektorer med koppling till naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, är jämställdhetens stöttepelare. Fokus bör också ligga på balansen mellan arbetsliv och privatliv och på lika fördelning mellan män och kvinnor av obetalt hushållsarbete och omsorgsarbete för barn, äldre och andra personer i beroendeställning, något som utgör en stöttepelare för ett likvärdigt ekonomiskt oberoende och deltagande och är nära sammankopplat till uppnåendet av jämställdhet mellan kvinnor och män.

(9)

Könsrelaterat våld och våld mot riskutsatta grupper ( barn, unga och andra riskutsatta grupper, såsom hbtqi-personer och personer med funktionsnedsättning) utgör en allvarlig kränkning av grundläggande rättigheter och ▌lever kvar i hela unionen, i alla sociala och ekonomiska sammanhang, och har allvarliga konsekvenser för offrens fysiska , mentala och psykiska hälsa och för samhället som helhet. Kvinnor är de som drabbas mest av könsrelaterat våld och trakasserier i både hemmet och det offentliga rummet. Att bekämpa detta våld är därför en nyckelåtgärd för att främja jämställdhet. I Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) definieras ”våld mot kvinnor” som ”varje fall av könsrelaterat våld som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psykisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt lidande för kvinnor, inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i ett offentligt eller privat sammanhang”. Åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld kräver en flerdimensionell strategi som bland annat tar itu med dess rättsliga, ekonomiska, utbildningsrelaterade och hälsorelaterade aspekter. Man måste också aktivt bekämpa såväl könsstereotyper från tidig ålder som alla former av hatpropaganda och våld på nätet. I det sammanhanget är det av största vikt att stödja kvinnorättsorganisationer och andra aktörer som arbetar på detta område. Barn, unga ▌ och andra riskutsatta grupper, såsom hbtqi-personer och personer med funktionsnedsättning, riskerar också i större utsträckning att utsättas för våld, särskilt i  familjeförhållanden och i nära relationer. Åtgärder bör vidtas för att främja ▌ riskutsatta personers rättigheter – i synnerhet barns rättigheter (däribland föräldralösa barn, och barn som blivit föräldralösa till följd av brottsliga handlingar i hemmet och andra särskilt utsatta grupper av barn) – och bidra till att skydda ▌ dem och säkerställa ▌deras rätt till utveckling ▌och värdighet. Åtgärder för att bekämpa alla former av våld , särskilt könsrelaterat våld, främja förebyggande av sådant våld och skydda och stödja offer är prioriteringar för unionen som bidrar till att tillvarata individers grundläggande rättigheter och främjar jämställdhet ▌. Dessa prioriteringar bör stödjas genom programmet.

(10)

En stark politisk vilja och samordnade insatser som bygger på metoder och resultat från de föregående Daphneprogrammen, programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap och programmet Rättsliga frågor är nödvändiga förutsättningar för att förebygga och bekämpa alla former av våld och skydda offren. Det bör särskilt framhållas att allt sedan starten 1997 har finansieringen via Daphne för att ge stöd till våldsoffer och bekämpa våld mot kvinnor, barn och unga varit en verklig framgång, såväl i fråga om popularitet bland berörda aktörer (offentliga myndigheter, akademiska institutioner och icke-statliga organisationer) som i fråga om hur effektiva de finansierade projekten har varit. Programmet har också finansierat projekt för att öka medvetenheten, tillhandahålla stödtjänster för offer och stödja det civila samhällets organisationers verksamheter på fältet. Det har tagit upp alla former av våld, såsom våld i hemmet, sexuellt våld, människohandel, stalkning och skadliga sedvänjor som kvinnlig könsstympning, liksom nya framväxande former av våld, exempelvis nätmobbning och nättrakasserier .

Det är därför viktigt att fortsätta med alla dessa insatser, med ett oberoende budgetanslag för Daphne, och att resultat och erfarenheter vederbörligen beaktas vid genomförandet av programmet.

(11)

Icke-diskriminering är en av unionens grundläggande principer. I artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Icke-diskriminering tas även upp i artikel 21 i stadgan. Särdragen hos olika former av diskriminering , däribland direkt, indirekt och strukturell diskriminering, bör beaktas, och lämpliga åtgärder för att förebygga och bekämpa diskriminering på en eller flera grunder bör utarbetas parallellt. Programmet bör stödja åtgärder för att förebygga och bekämpa alla former av diskriminering, rasism, främlingsfientlighet, afrofobi, antisemitism, antiziganism och antimuslimskt hat samt andra former av intolerans, inklusive homofobi, bifobi, transfobi och intersexfobi samt andra former av intolerans som grundar sig på könsidentitet, såväl på nätet som i verkliga livet, mot personer som tillhör minoriteter, med hänsyn till diskriminering på flera grunder. Särskild uppmärksamhet bör i detta sammanhang också ägnas åt att förebygga och bekämpa alla former av våld, hat, segregering och stigmatisering, samt åt att bekämpa mobbning, trakasserier och intolerant behandling. Programmet bör genomföras på ett sådant sätt att programmet och annan verksamhet inom unionen med samma mål ömsesidigt stärker varandra. Detta gäller särskilt verksamheter som avses i Europeiska kommissionens meddelande av den 5 april 2011 med titeln ”En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020”10 och i rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (6).

(12)

▌Hinder i den sociala och fysiska miljön ▌ samt bristande tillgänglighet hindrar personer med funktionsnedsättning från att delta fullt ut och effektivt i samhället, på lika villkor med andra. ▌ Personer med funktionsnedsättning hindras bland annat från att få tillgång till arbetsmarknaden, dra fördel av en inkluderande och kvalitativ utbildning, undvika fattigdom och social utestängning, beredas tillgång till kulturella initiativ och media eller använda sina politiska rättigheter. I egenskap av part i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (UNCRPD), har unionen och alla dess medlemsstater åtagit sig att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionshinder. Konventionens bestämmelser har blivit en integrerad del av unionens rättsordning.

(13)

Rätten till respekt för privatliv och familjeliv, bostad och kommunikationer (rätten till personlig integritet) är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 7 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Skyddet av personuppgifter är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Efterlevnaden av reglerna om skydd av personuppgifter kontrolleras av oberoende tillsynsmyndigheter. Unionens regelverk, framför allt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (7) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (8), innehåller bestämmelser som ska säkerställa att rätten till skydd av personuppgifter tillvaratas på ett effektivt sätt. Dessa rättsakter ger de nationella tillsynsmyndigheterna med ansvar för dataskydd i uppgift att främja allmänhetens medvetenhet om och förståelse av risker, regler, skyddsåtgärder och rättigheter i samband med behandlingen av personuppgifter. Unionen bör kunna bedriva informationsverksamhet , bland annat genom att stödja organisationer i det civila samhället som kämpar för att skyddet av personuppgifter följer unionens standarder, och genomföra studier och annan relevant verksamhet med hänsyn till betydelsen av rätten till skydd av personuppgifter i en tid av snabb teknisk utveckling.

(14)

Enligt artikel 24 i EUF-fördraget ska Europaparlamentet och rådet anta bestämmelser om de förfaranden och villkor som krävs för framläggande av ett medborgarinitiativ i den mening som avses i artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen. Så har också skett genom antagandet av [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 (9).] Programmet bör stödja finansieringen av tekniskt och organisatoriskt stöd för genomförandet av [förordning [(EU) nr 211/2011], vilket skulle stärka medborgarnas möjligheter att utöva rätten att föreslå och stödja europeiska medborgarinitiativ.

(15)

I enlighet med artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget bör integreringen av målen jämställdhet och icke-diskriminering stödjas i all verksamhet inom programmet. Halvtidsutvärderingen och den slutliga utvärderingen av programmet bör innehålla en utvärdering av könsspecifika konsekvenser för att bedöma i vilken utsträckning programmet bidrar till jämställdhet och fastställa att programmet inte har några oavsiktliga negativa konsekvenser för jämställdheten. I det sammanhanget, och samtidigt som hänsyn tas till de olika verksamheternas natur inom programmets olika delar och deras storlek, är det viktigt att enskilda uppgifter som samlas in av de projektansvariga delas upp efter kön när så är möjligt. Det är också viktigt att ge de sökande information om hur man beaktar jämställdhet, bland annat i fråga om användningen av verktyg för jämställdhetsintegrering, såsom jämställdhetsbudgetering och könsspecifik konsekvensbedömning vid behov. En jämn könsfördelning bör beaktas vid samråd med sakkunniga och berörda parter.

(16)

I artikel 3.3 i EUF-fördraget åläggs unionen att främja skyddet av barns rättigheter i enlighet med artikel 24 i stadgan och FN:s konvention om barnets rättigheter.

(17)

I enlighet med unionsrättsakter om likabehandling ska medlemsstaterna inrätta oberoende organ för främjandet av likabehandling för att motverka diskriminering på grund av ras, etniskt ursprung och kön. Många medlemsstater har dock gått längre än dessa krav och sett till att likabehandlingsorgan också kan hantera frågor om diskriminering på andra grunder, t.ex. språk, ålder, könsegenskaper, könsidentitet och varierat könsuttryck, sexuell läggning, religion eller övertygelse eller funktionshinder▌. Organen för likabehandling spelar en viktig roll när det gäller att främja jämlikhet och säkerställa en effektiv tillämpning av lagstiftningen om likabehandling, främst genom att tillhandahålla ett oberoende stöd till personer som utsatts för diskriminering, genomföra oberoende undersökningar om diskriminering samt offentliggöra oberoende rapporter och lämna rekommendationer i alla frågor som rör diskriminering i sina respektive länder. Det är mycket viktigt att det arbete som utförs av organen för likabehandling är samordnat på unionsnivå i detta hänseende. Equinet inrättades 2007. Dess medlemmar utgörs av de nationella organen för främjande av likabehandling, i enlighet med vad som fastställs i rådets direktiv 2000/43/EG (10) och 2004/113/EG (11) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG (12) och 2010/41/EU (13). Den 22 juni 2018 antog kommissionen en rekommendation om standarder för jämställdhetsorgan som omfattar jämställdhetsorganens mandat, oberoende, effektivitet, samordning och samarbete. Equinet är i en särskild situation, eftersom det är den enda enheten som säkerställer samordning av den verksamhet som bedrivs av organ för likabehandling. Denna samordningsverksamhet är av central betydelse för ett effektivt genomförande av unionens lagstiftning mot diskriminering i medlemsstaterna och bör stödjas genom programmet.

(17a)

För att göra tillgängligheten mer användarvänlig och ge opartisk vägledning och praktisk information om alla aspekter av programmet får kontaktpunkter inrättas i medlemsstaterna för att bistå både stödmottagare och sökande. Programmets kontaktpunkter bör kunna utföra sina uppgifter på ett oberoende sätt utan att myndigheterna lägger sig i deras beslut. Medlemsstaterna bör kunna välja den mest lämpliga förvaltningen av programmets kontaktpunkter, bland annat genom myndigheter, organisationer i det civila samhället eller konsortier av dessa. Programmets kontaktpunkter bör inte få något ansvar för programförvaltningen.

(18)

Oberoende människorättsorganisationer och organisationer i det civila samhället spelar en väsentlig roll för att främja, skydda och öka medvetenheten om EU:s gemensamma värden enligt artikel 2 i EU-fördraget, och för att bidra till ett effektivt utövande av rättigheter enligt unionslagstiftningen, inklusive stadgan om de grundläggande rättigheterna. Som framgår av Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 är ökade medel och ett tillräckligt finansiellt stöd avgörande för utvecklingen av gynnsamma och hållbara förutsättningar för det civila samhällets organisationer att stärka sin roll och utföra sina uppgifter på ett oberoende och effektivt sätt. Som komplement till insatserna på nationell nivå bör EU:s finansiering därför bidra till att stödja, stärka och bygga upp kapaciteten hos oberoende organisationer i det civila samhället som arbetar med att främja värden och ▌rättigheter och vars verksamhet bidrar till det strategiska säkerställandet av rättigheter som fastställs i unionsrätten och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, även genom opinionsbildning såsom strategisk tvistlösning, kampanjande, kommunikation och annan övervakande verksamhet, samt till att främja, tillvarata och öka medvetenheten om unionens ▌värderingar på lokal, regional, nationell och transnationell nivå. Programmet bör genomföras på ett användarvänligt sätt, t.ex. genom ett användarvänligt ansöknings- och rapporteringsförfarande. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt tillgängligheten för organisationer i det civila samhället på transnationell, nationell, regional och lokal nivå, bland annat vad gäller lokala organisationer i det civila samhället på gräsrotsnivå samt stödmottagarnas kapacitet. Detta bör i tillämpliga fall inbegripa överväganden om användningen av finansiellt stöd till tredje parter.

(19)

Kommissionen bör säkerställa övergripande konsekvens, komplementaritet och synergier med det arbete som utförs av unionens organ och byråer, särskilt Europeiska jämställdhetsinstitutet och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, och bör utvärdera det arbete som utförs av andra nationella och internationella aktörer på de områden som omfattas programmet.

(20)

Programmet bör på vissa villkor vara öppet för deltagande av länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), Eftaländer som inte är medlemmar i EES samt andra europeiska länder. Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi bör också kunna delta i programmet.

(21)

För att säkerställa en effektiv fördelning av anslag ur unionens allmänna budget, är det nödvändigt att säkerställa att alla åtgärder som vidtas har ett europeiskt mervärde och fungerar som komplement till medlemsstaternas insatser, samtidigt som konsekvens, komplementaritet och synergier bör eftersträvas med finansieringsprogram som stödjer politikområden med nära anknytning till varandra, särskilt inom fonden för rättvisa, rättigheter och värden, och därmed också med programmet för rättsliga frågor – samt med programmet Kreativa Europa samt Erasmus +, för att realisera potentialen i kulturell samverkan på områdena kultur, media, konst, utbildning och kreativitet. Det är nödvändigt att skapa synergier med andra europeiska finansieringsprogram, särskilt på områdena sysselsättning och kampen mot social utestängning, särskilt Europeiska socialfonden+, den inre marknaden, företagande, ungdom, hälsa, medborgarskap och rättvisa, migration, säkerhet, forskning, innovation, teknik, näringsliv, sammanhållning, turism, yttre förbindelser, handel och hållbar utveckling.

(22)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i [hänvisningen ska vid behov uppdateras enligt det nya interinstitutionella avtalet: punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (14)], för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(23)

Förordning (EU, Euratom) [the new FR] (nedan kallad budgetförordningen) gäller för detta program. I den förordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt genomförande, finansieringsinstrument och budgetgarantier.

(24)

Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till att uppnå de särskilda målen för åtgärderna och åstadkomma resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan , kapaciteten för berörda parter och berättigade stödmottagare samt den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör omfatta beaktande av användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader, samt finansiering som inte är kopplad till kostnaderna, enligt vad som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen. ▌

(24a)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013  (15) , rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95  (16) , rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96  (17) och rådets förordning (EU) 2017/1939  (18) ska unionens finansiella intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägerier, krav på återkrav av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan brottslig verksamhet som påverkar unionens finansiella intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371  (19) . I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens finansiella intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(25)

Angående genomförandet av de särskilda målen att främja jämställdhet, rättigheter, medborgarnas engagemang och deltagande i unionens demokratiska liv på lokal, regional, nationell och transnationell nivå och bekämpa våld, får tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) ▌delta i unionsprogram inom ramen för det samarbete som inrättats genom EES-avtalet, enligt vilket programmen kan genomföras genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(26)

Övergripande finansiella regler som antagits av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och reglerar särskilt förfarandet för upprättande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande och reglerar även kontroller av de ekonomiska aktörernas ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en verkningsfull EU-finansiering.

(26a)

Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna syftar till att ge unionen möjlighet att bättre skydda sin budget när brister i rättsstatsprincipen hindrar eller hotar att hindra en sund ekonomisk förvaltning eller att skada unionens finansiella intressen. Förslaget bör komplettera programmet för rättigheter och värden, vars roll är annorlunda, nämligen att finansiera politik som är i linje med de grundläggande rättigheter och europeiska värden som inriktas på att främja människors liv och delaktighet.

(27)

I enlighet med [uppdatera hänvisning i enlighet med det nya beslutet om utomeuropeiska länder och territorier (ULT): artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU (20)] är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) berättigade till finansiering , med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet. De begränsningar som härrör från de utomeuropeiska ländernas och territoriernas avsides läge måste tas i beaktande vid genomförandet av programmet, och deras faktiska deltagande i programmet måste övervakas och regelbundet utvärderas.

(28)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, kommer detta program att bidra till att strömlinjeforma klimatinsatser och till att uppnå det övergripande målet att 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska stödja klimatmålen under perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027, och ett årligt mål på 30 % så snart som möjligt, men senast 2027 . Relevanta åtgärder kommer att identifieras under förberedelserna och genomförandet av programmet och på nytt bedömas i samband med halvtidsutvärderingen av det.

(29)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet för bättre lagstiftning av den 13 april 2016 är det nödvändigt att utvärdera detta program på grundval av information som samlats in genom specifika övervakningskrav samtidigt som överreglering och administrativa bördor undviks, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan, i tillämpliga fall, innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för att bedöma programmets effekter på fältet.

(30)

I syfte att ▌ komplettera denna förordning för att genomföra programmet och säkerställa en ändamålsenlig bedömning av dess måluppfyllelse bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på arbetsprogram, i enlighet med artikel 13, och indikatorer, i enlighet med vad som anges i artiklarna 14 och 16 samt i bilaga II. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

▌