Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document 52018IP0241

Europaparlamentets resolution av den 31 maj 2018 om genomförandet av ekodesigndirektivet (2009/125/EG) (2017/2087(INI))

EUT C 76, 9.3.2020, p. 192–199 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

Date of document:
31/05/2018; omröstningsdag
Date of vote:
31/05/2018
Date of debate:
30/05/2018
Author:
Europaparlamentet, Utskottet för industrifrågor, forskning och energi, Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Form:
Resolution på eget initiativ
Parliamentary term:
Åttonde valperioden
Internal reference:
2017/2087(INI)
Session:
2018-2019

9.3.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 76/192

P8_TA(2018)0241

Genomförande av ekodesigndirektivet

Europaparlamentets resolution av den 31 maj 2018 om genomförandet av ekodesigndirektivet (2009/125/EG) (2017/2087(INI))

(2020/C 76/23)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (1) (nedan kallat ekodesigndirektivet) samt de genomförandebestämmelser och frivilliga avtal som antagits enligt detta direktiv,

—

med beaktande av kommissionens arbetsplan för ekodesign 2016–2019 (COM(2016)0773), som antagits i enlighet med direktiv 2009/125/EG,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (2) (nedan kallat direktivet om energimärkning),

—

med beaktande av unionens mål att uppnå minskade växthusgasutsläpp och energieffektivitet,

—

med beaktande av Parisavtalet om klimatförändringar och den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21),

—

med beaktande av EU:s och medlemsstaternas ratificering av Parisavtalet,

—

med beaktande av det långsiktiga målet i detta avtal, nämligen att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen väl under 2°C i förhållande till den förindustriella nivån och sträva efter att begränsa den till 1,5°C,

—

med beaktande av det allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen till 2020 (Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013) (3),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2015Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 januari 2018 om en europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi (COM(2018)0028),

—

med beaktande av kommissionens meddelande och arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 16 januari 2018 om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (COM(2018)0032 – SWD(2018)0020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september om 2017 års förteckning över råvaror av avgörande betydelse för EU (COM(2017)0490),

—

med beaktande av rådets slutsatser om miljöinnovation – att möjliggöra övergången till en cirkulär ekonomi, som antogs den 18 december 2017 (4),

—

med beaktande av Emissions Gap Report 2017 som offentliggjordes av FN:s miljöprogram i november 2017,

—

med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle (5),

—

med beaktande av EU:s avfallslagstiftning,

—

med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2017 om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag (6),

—

med beaktande av den bedömning av förverkligandet av Europatanken som generaldirektoratet för parlamentariska utredningar gjort som ett komplement till kontrollen av genomförandet av ekodesigndirektivet,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och artikel 1.1 e och bilaga 3 i talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0165/2018), och av följande skäl:

A.

Ekodesigndirektivet syftar till att öka energieffektiviteten och höja skyddsnivån för miljön genom harmoniserade krav som säkerställer att den inre marknaden fungerar väl och gynnar ständiga minskningar av energirelaterade produkters övergripande miljöpåverkan. Dessa åtgärder inverkar också positivt på energitryggheten genom att de minskar energiförbrukningen.

B.

I ekodesigndirektivet föreskrivs åtgärder för att minska energirelaterade produkters miljöpåverkan under livscykeln. De beslut som har fattats inom ramen för direktivet har hittills inriktats på att minska energiförbrukningen när produkterna används.

C.

Tillämpningen av direktivet kan väsentligt bidra till EU:s arbete för att förbättra energieffektiviteten och bidra till förverkligandet av klimatåtgärdernas mål.

D.

En minskad miljöpåverkan hos energiprodukter i ekodesignfasen, genom att minimikriterier fastställs för deras hållbarhet, utvecklings- och reparationsmöjlighet samt möjlighet till återvinning och återanvändning, kan ge stora möjligheter att skapa arbetstillfällen.

E.

I början av 2018 fanns 29 särskilda ekodesignbestämmelser för olika produktgrupper, och dessutom hade man antagit tre frivilliga avtal som hade erkänts inom ramen för direktivet.

F.

Ekodesigndirektivet erkänner frivilliga avtal eller annan självreglering som alternativ till genomförandeåtgärder när vissa kriterier är uppfyllda. Inte alla av de befintliga frivilliga avtalen har visat sig mer effektiva än lagstiftningsåtgärder.

G.

Ekodesign medför ekonomiska fördelar för industrin och konsumenterna och bidrar avsevärt till unionens klimat- och energipolitik och dess politik för en cirkulär ekonomi.

H.

Ekodesignlagstiftningen är nära förknippad med EU:s lagstiftning om energimärkning, och de åtgärder som vidtas enligt dessa båda direktiv före 2020 förväntas generera 55 miljarder euro i ytterligare intäkter varje år för industri-, grossist- och detaljhandelssektorerna. Vidare uppskattas de medföra årliga primärenergibesparingar på 175 Mtoe fram till 2020 och därmed bidra till upp till hälften av unionens energibesparingsmål för 2020 samt minska importberoendet av energi. Lagstiftningen bidrar också avsevärt till EU:s klimatmål genom att årligen minska växthusgasutsläppen med 320 miljoner ton koldioxid. Potentialen för energibesparingar är ännu större på längre sikt.

I.

Enligt rapporten Ecodesign Impact Accounting (Europeiska kommissionen, 2016) kommer EU:s konsumenter 2020 uppskattningsvis spara upp till 112 miljarder euro sammanlagt, eller cirka 490 euro per hushåll och år.

J.

Energirelaterade produkters miljöpåverkan uppstår till mer än 80 procent vid produktdesignfasen.

K.

För de flesta berörda parter kan tre större hinder för ett fullständigt genomförande av lagstiftningen identifieras: avsaknaden av ett tydligt stöd och en klar ledning från politiskt håll, den långsamma lagstiftningsprocessen och den bristande marknadsövervakningen i medlemsstaterna.

L.

Det uppskattas att 10–25 procent av produkterna på marknaden är oförenliga med ekodesign- och energimärkningsdirektiven, vilket medför en förlust på omkring tio procent av den planerade energibesparingen och orättvis konkurrens.

M.

Det befintliga undantaget från kommissionens förordningar (EG) nr 244/2009 (7) och (EU) nr 1194/2012 (8) för scenbelysning har på ett ändamålsenligt och effektivt sätt beaktat de särskilda behov och omständigheter som gäller för teatrarna och hela nöjesindustrin och bör fortsätta att tillämpas.

N.

Ekodesigndirektivets tillämpningsområde utvidgades 2009 till alla energirelaterade produkter (med undantag av transportmedel), men ekodesignkraven har hittills inte omfattat några icke-energiförbrukande produkter.

O.

I EU bör alla produkter utformas, tillverkas och saluföras med minsta möjliga användning av farliga ämnen, samtidigt som produktens säkerhet säkerställs för att underlätta återvinning och återanvändning och skyddet för människors hälsa och miljön ligger på en hög nivå.

P.

I ekodesigndirektivet anges det att dess komplementaritet med Reach-förordningen om kemikalier bör bidra till att öka deras respektive verkan och fastställa konsekventa krav för tillverkarna, men kraven för användning av farliga kemikalier och återvinning av dessa har än så länge varit begränsade.

Q.

En ny databas håller på att utvecklas inom ramen för den nya energimärkningsförordningen och marknadskontrolldatabasen ICSMS används i vissa, men inte alla, medlemsstater.

R.

Ett av huvudmålen för det allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen till 2020 (det sjunde miljöhandlingsprogrammet) är att omvandla unionen till en resurseffektiv, grön, konkurrenskraftig och koldioxidsnål ekonomi. I miljöhandlingsprogrammet anges det att EU-politiken bör säkerställa att prioriterade produkter på EU-marknaden får en ekodesign för att optimera resurs- och materialeffektiviteten.

S.

EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin innehåller bland annat ett åtagande om att betona frågan om en cirkulär ekonomi i framtida produktdesignkrav enligt ekodesigndirektivet, genom att systematiskt undersöka aspekter som hållbarhet och möjligheter att reparera, uppgradera, återvinna eller identifiera vissa material eller ämnen.

T.

I Parisavtalet fastställs ett långsiktigt mål som är i linje med målet att den globala temperaturhöjningen ska ligga väl under 2 °C över den förindustriella nivån och att man ska försöka begränsa den till 1,5°C över den förindustriella nivån. EU är fast beslutet att göra sitt för att uppnå dessa mål genom att minska utsläppen från samtliga sektorer.

U.

Ekodesignåtgärder bör omfatta produkternas hela livscykel för att förbättra resurseffektiviteten i unionen med tanke på att över 80 % av en produkts miljöpåverkan avgörs i designfasen, som därför har en ytterst viktig roll i främjandet av aspekter rörande cirkulär ekonomi, hållbarhet, möjligheter till uppgradering och reparation samt återanvändning och återvinning av en produkt.

V.

Förutom mer hållbara och resurseffektiva produkter behövs en förstärkning av delningsekonomins och tjänsteekonomins principer, och samtidigt bör låginkomsthushåll, även sådana som riskerar energifattigdom, ägnas särskild uppmärksamhet när medlemsstaterna lägger fram program för att uppmuntra användning av de mest resurseffektiva produkterna och tjänsterna.

W.

Unionen är part i Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar och är därför skyldig att vidta åtgärder för en utfasning av sådana farliga ämnen, bland annat genom att begränsa deras användning i produktdesignfasen.

Ett effektivt verktyg för kostnadseffektiva energibesparingar

1.

 Europaparlamentet anser att ekodesigndirektivet har varit ett framgångsrikt instrument för att förbättra energieffektiviteten och lett till en betydande minskning av växthusgasutsläppen och besparingar för konsumenterna.

2.

 Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen fortsätter att inkludera fler produktgrupper, som ska väljas ut på grundval av sin ekodesignpotential, däribland både sin energi- och materialeffektivitetspotential samt andra miljöaspekter, med hjälp av den metod som fastställs i artikel 15 i direktivet, och att den håller de nuvarande standarderna uppdaterade i syfte att utnyttja den fulla potentialen i direktivets tillämpningsområde och syften.

3.

 Europaparlamentet betonar att ekodesigndirektivet gör att EU:s inre marknad fungerar bättre, genom framtagandet av gemensamma produktstandarder. Europaparlamentet betonar att det fortsatta antagandet av harmoniserade produktkrav på EU-nivå stöder europeiska tillverkares innovation, forskning och konkurrenskraft och säkerställer rättvis konkurrens utan att skapa en onödig administrativ börda.

4.

 Europaparlamentet påminner om att det i direktivet krävs att kommissionen ska vidta genomförandeåtgärder när en produkt uppfyller kriterierna, det vill säga en betydande försäljningsvolym, en betydande miljöpåverkan och en potential för förbättring. Parlamentet betonar kommissionens ansvar när det gäller att respektera detta mandat och sörja för att fördelarna för konsumenterna, den cirkulära ekonomin och miljön uppnås på ett ändamålsenligt sätt, och konstaterar att sådana produktstandarder bara kan tillämpas på EU-nivå och att medlemsstaterna därför litar på att kommissionen vidtar nödvändiga åtgärder.

5.

 Europaparlamentet anser att direktivets genomslagskraft skulle förbättras ytterligare genom initiativ som är kopplade till den cirkulära ekonomin. Europaparlamentet efterlyser därför en ambitiös plan för ekodesign och den cirkulära ekonomin, vilket ger såväl miljövinster som möjligheter till hållbar tillväxt och arbetstillfällen, även inom sektorn för små och medelstora företag, samt fördelar för konsumenterna. Parlamentet noterar den stora potential till avfallsminskning och resursbesparingar som finns i ökad resurseffektivitet och användning av returråvaror för att tillverka produkter.

6.

 Europaparlamentet betonar att ekodesigndirektivet ingår i en större uppsättning verktyg och att dess genomslagskraft är beroende av synergier med andra instrument, framför allt för energimärkning. Parlamentet anser att överlappande bestämmelser bör undvikas.

En stärkt beslutsprocess

7.

 Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som samrådsforumet har när det gäller att föra samman industrin, civilsamhället och andra berörda parter i beslutsprocessen och anser att forumet är en välfungerande enhet.

8.

 Europaparlamentet är mycket oroat över att det ibland uppstår stora dröjsmål vid utarbetandet och antagandet av genomförandeåtgärder, vilket skapar osäkerhet för de ekonomiska aktörerna och har lett till att betydande energibesparingsmöjligheter har gått förlorade för konsumenterna, och med dem förknippade växthusgasminskningar, och kan leda till att åtgärderna inte är i takt med den tekniska utvecklingen.

9.

 Europaparlamentet noterar att dröjsmålen i genomförandet delvis beror på de begränsade resurserna inom kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att satsa tillräckliga resurser för ekodesignprocessen, med tanke på lagstiftningens stora mervärde för EU.

10.

 Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att undvika dröjsmål vid antagandet och offentliggörandet av genomförandeåtgärder och rekommenderar att tydliga tidsfrister och milstolpar fastställs för att genomföra och ompröva befintliga bestämmelser. Europaparlamentet anser att ekodesignåtgärder bör antas enskilt och lanseras så snart de har färdigställts.

11.

 Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att respektera tidsfristerna i arbetsplanen för ekodesign 2016–2019.

12.

 Europaparlamentet betonar att ekodesignkraven måste bygga på tillförlitliga tekniska analyser och konsekvensbedömningar med utgångspunkt i de produkter eller den teknik på marknaden som har bäst prestanda och den tekniska utvecklingen inom varje sektor. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera antagandet och översynen av åtgärder för produkter som har störst potential i fråga om både energibesparingar i primärenergi och den cirkulära ekonomin.

13.

 Europaparlamentet erkänner att ekodesigndirektivet medger användning av frivilliga avtal. Frivilliga avtal kan användas i stället för genomförandeåtgärder om de omfattar större delen av marknaden och anses kunna garantera åtminstone en likvärdig miljöprestanda, och de bör garantera en snabbare beslutsprocess. Övervakningen av de frivilliga avtalen bör stärkas och civilsamhället bör involveras på lämpligt sätt. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens rekommendation (EU) 2016/2125 om riktlinjer för näringslivets åtgärder för självreglering och uppmanar kommissionen att noggrant övervaka alla frivilliga avtal som erkänns enligt ekodesigndirektivet.

14.

 Europaparlamentet efterlyser integrering av teknikinlärningskurvor i metodiken för ekodesign av energirelaterade produkter, i syfte att förutse tekniska förbättringar fram till den tidpunkt då bestämmelserna träder i kraft, och se till att bestämmelserna är aktuella.

15.

 Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när så är lämpligt inkludera bedömningar av utsläppen av mikroplast i vattenmiljön i ekodesignåtgärderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa obligatoriska krav på mikroplastfilter vid översynen av ekodesignåtgärderna för tvättmaskiner som används av hushåll samt för kombinerade tvättmaskiner och torktumlare.

Från energibesparing till resurseffektivitet

16.

 Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om att förbättra produktaspekter som är viktiga för den cirkulära ekonomin och anser att ekodesigndirektivet ger stora möjligheter till en förbättrad resurseffektivitet vilka hittills inte har utnyttjats i tillräcklig utsträckning.

17.

 Europaparlamentet anser därför att ekodesigndirektivet - utöver fortsatta ansträngningar för en förbättrad energieffektivitet - nu systematiskt måste omfatta hela livscykeln för varje produktgrupp som ingår i direktivets tillämpningsområde, genom att minimikriterier för resurseffektivitet fastställs vilka bland annat omfattar hållbarhet, robusthet, reparations- och uppgraderingsmöjlighet men även möjlighet till delning, återanvändning, skalning, återvinning, återtillverkning, innehåll av återvunnet material eller returråvaror och användningen av råvaror av avgörande betydelse.

18.

 Europaparlamentet anser att valet av cirkulär ekonomi-kriterier för varje produktgrupp bör vara väl definierade och utformas på att tydligt och objektivt sätt samtidigt som de förblir enkelt mätbara och kan uppnås till proportionerliga kostnader, för att direktivet ska vara genomförbart.

19.

 Europaparlamentet efterlyser systematiska djupgående analyser av aspekter som rör den cirkulära ekonomin vid förstudier av särskilda ekodesignåtgärder inom respektive produktkategori.

20.

 Europaparlamentet betonar vikten av att tillverkarna ger tydliga och objektiva instruktioner som gör det enklare för användare och oberoende reparatörer att reparera produkterna utan särskild utrustning. Parlamentet betonar också vikten av att informera om var det går att få tag på reservdelar och om produkternas livstid, när så är möjligt.

21.

 Europaparlamentet betonar de potentiella fördelarna med att fokusera på andra miljöaspekter än energianvändning, såsom farliga kemikalier, mikroplastutsläpp, avfallsgenerering och insatsmaterial, och anser att direktivets verktyg bör användas för att öka konsumenternas insyn.

22.

 Europaparlamentet anser, med tanke på att över 80 % av en produkts miljöpåverkan avgörs på designstadiet, att det i stor utsträckning är på detta stadium som potentiellt skadliga ämnen kan undvikas, ersättas eller begränsas. Europaparlamentet framhåller att användningen av material och ämnen av avgörande betydelse, såsom sällsynta jordartsmetaller, eller ämnen som är av toxisk natur eller som inger betänkligheter, såsom långlivade organiska föroreningar och hormonstörande ämnen, måste beaktas särskilt i de utvidgade ekodesignkriterierna så att deras användning begränsas eller eventuellt ersätts, eller så att det åtminstone finns en möjlighet att extrahera/separera dem i slutet av livscykeln, utan att det påverkar andra harmoniserade rättsliga krav beträffande ämnena som fastställts på EU-nivå.

23.

 Europaparlamentet anser att ekodesignkrav inte bör skapa mål för energirelaterade produkter som producenterna i EU har svårt att uppnå, särskilt små och medelstora företag vars potential i fråga om patenterad teknik är betydligt mindre än de marknadsledande företagens.

24.

 Europaparlamentet välkomnar i detta avseende arbetsplanen för ekodesign för perioden 2016–2019, vilken inbegriper åtaganden om utarbetande av krav och standarder för materialeffektivitet, samtidigt som man främjar användning av returråvaror, och uppmanar kommissionen att ge prioritet åt att slutföra detta arbete. Sådana kriterier bör vara produktspecifika, baseras på tillförlitliga analyser och inriktas på områden med en klar förbättringspotential och att de bör kunna genomföras och kontrolleras av marknadsövervakningsmyndigheterna. Vid fastställandet av bästa praxis bör man främja användning av resultat från tidigare och pågående forskning och spetsinnovation inom materialåtervinning av avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning.

25.

 Europaparlamentet anser att utvecklingen av en ”systemmetod” som inte bara tar hänsyn till produkten utan till hela det system som krävs för att den ska fungera inom ekodesignprocessen håller på att bli en allt viktigare framgångsfaktor när det gäller resurseffektivitet, och uppmanar eftertryckligen kommissionen att inkludera fler sådana systemnivåmöjligheter i nästa arbetsplan för ekodesign.

26.

 Europaparlamentet anser att man särskilt bör uppmärksamma produkter för vattenförbrukning där väsentliga miljöfördelar och stora besparingar för konsumenterna skulle kunna uppnås.

27.

 Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja återvinning av råvaror av avgörande betydelse, däribland från gruvavfall.

28.

 Europaparlamentet noterar att kommissionen har skjutit upp åtgärder inom området för informations- och kommunikationsteknik (IKT), till exempel för mobil- och smarttelefoner, i avvaktan på ytterligare bedömningar och med tanke på de snabba teknologiska förändringarna inom denna produktgrupp. Europaparlamentet anser dock att sådana produkter som säljs i stora antal och ofta byts ut har en klar förbättringspotential, framför allt i fråga om resurseffektivitet, och att ekodesignkriterierna således bör tillämpas på dessa och att ansträngningar bör göras för att effektivisera regelverket. Det är nödvändigt att noggrant bedöma hur man kan förbättra produktgruppernas ekodesign, för vilka möjligheterna till reparation och byte av reservdelar är viktiga ekodesignparametrar.

29.

 Europaparlamentet framhåller behovet av att underlätta möjligheterna till reparation genom att reservdelar finns tillgängliga under hela produktens livscykel till rimliga priser sett till produktens totala kostnad.

30.

 Europaparlamentet upprepar att det behövs en bred översyn av unionens produktionspolitik för att ta itu med resurseffektivitetsinslag. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att bedöma om den nuvarande ekodesignmetoden kan användas för andra produktkategorier utöver energirelaterade produkter och i förekommande fall lägga fram förslag till ny lagstiftning.

31.

 Europaparlamentet framhåller att en nödvändig förutsättning för att användningen av återvunna/sekundära material ska kunna säkerställas är att det finns högkvalitativa sekundära material, och därför bör en välorganiserad marknad för sekundära material upprättas.

32.

 Europaparlamentet framhåller vikten av att lägga ansvar på producenterna och utvidga garantiperioderna och garantivillkoren, tvinga tillverkarna att ta ansvar för avfallshanteringsstadiet i en produkts livscykel i enlighet med relevant unionslagstiftning, främja möjligheterna till reparation, uppgradering, modularitet och återvinning och se till att råmaterial och avfallshantering stannar kvar i Europeiska unionen.

33.

 Europaparlamentet efterlyser en förlängning av minimigarantierna för konsumentkapitalvaror.

Förbättrad marknadskontroll

34.

 Europaparlamentet betonar att man måste förbättra kontrollen av de produkter som släpps ut på den inre marknaden genom ett bättre samarbete mellan medlemsstaterna samt mellan kommissionen och nationella myndigheter, särskilt genom att förse marknadskontrollmyndigheterna med lämpliga finansiella resurser.

35.

 Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att införa ett digitalt faktablad för produkter (ett s.k. produktpass), enligt förslaget i rådets slutsatser av den 18 december 2017 om miljöinnovation, som ett sätt att visa vilka material och ämnen som har använts i produkterna, vilket också skulle underlätta marknadskontrollen.

36.

 Europaparlamentet efterlyser ett mer sammanhängande och kostnadseffektivt marknadskontrollsystem i hela unionen för att säkerställa förenlighet med ekodesigndirektivet, och föreslår därför att

—

nationella myndigheter ska använda databasen för informations- och kommunikationssystem för marknadskontroll (ICSMS) för att dela med sig av alla resultaten av genomförda kontroller av produkters överensstämmelse och tester av alla produkter som omfattas av ekodesignbestämmelserna, denna databas ska innehålla all relevant information om överensstämmande och icke överensstämmande produkter i syfte att undvika onödiga tester i en annan medlemsstat och vara användarvänlig och lättillgänglig,

—

den allmänna produktregistreringsdatabasen för energimärkta produkter ska utvidgas till samtliga produkter som omfattas av ekodesignbestämmelserna,

—

nationella myndigheter ska utarbeta särskilda planer för sin marknadskontrollverksamhet på ekodesignområdet, som ska förmedlas till andra medlemsstater och kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 (9); i dessa planer ska stickprovsinspektioner ingå,

—

snabba screeningmetoder ska tillämpas för att upptäcka produkter som inte uppfyller kraven och sådana ska utarbetas i samarbete med experter inom industrin och delas med offentliga organ,

—

kommissionen ska överväga att fastställa en lägsta andel produkter på marknaden som ska testas samt få fram ett mandat för att genomföra egen oberoende marknadskontroll och eventuellt lägga fram förslag,

—

straffrättsliga åtgärder ska vidtas, däribland påföljder för tillverkare som inte iakttar kraven vilka står i proportion till den bristande efterlevnadens effekt på hela den europeiska marknaden och ersättning till konsumenter som har köpt produkter som inte uppfyller kraven, även efter den lagstadgade garantitiden, inklusive genom kollektiv prövning,

—

särskild uppmärksamhet ska ägnas åt import från länder utanför EU och åt produkter som säljs på nätet,

—

samstämmighet ska säkerställas med kommissionens förslag till förordning om fastställande av regler och förfaranden för överensstämmelse med och genomdrivande av unionens harmoniseringslagstiftning för produkter (COM(2017)0795), vars tillämpningsområde omfattar produkter som regleras i ekodesigndirektivet; parlamentet stöder i detta sammanhang att man på EU-nivå främjar gemensamma tester.

37.

 Europaparlamentet betonar vikten av lämpliga och tydligt fastställda harmoniserade provningsstandarder och betonar att testprotokoll som ligger så nära de verkliga förhållandena som möjligt bör utarbetas. Testmetoderna bör vara robusta och utformade och utförda på ett sådant sätt att det inte går att manipulera eller avsiktligt eller oavsiktligt förbättra testresultaten. Testerna får inte leda till orimlig börda för företag, särskilt inte för små och medelstora företag, som inte har samma kapacitet som sina större konkurrenter. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens förordning (EU) 2016/2282 vad gäller användningen av toleranser i kontrollförfaranden.

38.

 Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i deras arbete med att kontrollera regelefterlevnaden och efterlyser förstärkt samarbete när en produkt befinns vara oförenlig med regelverket. Parlamentet framhåller behovet av att tillverkare och importörer får vägledning om de detaljerade kraven i fråga om de dokument som behövs för marknadskontrollmyndigheterna.

Övriga förslag

39.

 Europaparlamentet betonar att man måste säkerställa samstämmighet och konvergens mellan ekodesignbestämmelserna och de övergripande bestämmelserna såsom unionens kemikalie- och avfallslagstiftning, inklusive Reach-förordningen och WEEE- och RoHs-direktiven, och understryker att man måste stärka synergierna med miljöanpassad offentlig upphandling och EU:

40.

 Europaparlamentet framhåller kopplingen mellan ekodesigndirektivet och direktivet om byggnaders energiprestanda. Medlemsstaterna uppmanas att ge incitament som gör att effektiva produkter och tjänster sprids på marknaden och att utöka sin kontroll- och rådgivningsverksamhet. En förbättrad ekodesign hos energirelaterade produkter kan i sin tur inverka positivt på byggnaders energiprestanda.

41.

 Europaparlamentet betonar att allmänheten och i synnerhet medierna måste få tydlig information om vinsterna med ekodesign innan en åtgärd införs och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kommunicera proaktivt om vinsterna med ekodesignåtgärder som ett stående inslag i antagandet av ekodesignåtgärder, samt att mer aktivt samarbeta med berörda parter för att förbättra människors kunskaper om lagstiftningen.

42.

 Europaparlamentet framhåller att omställningen till en hållbar och cirkulär ekonomi kommer att innebära inte bara många möjligheter utan även sociala utmaningar. Ingen får hamna på efterkälken, och låginkomsthushåll som riskerar energifattigdom bör ägnas särskild uppmärksamhet när kommissionen och medlemsstaterna lägger fram program för att uppmuntra användning av de mest resurseffektiva produkterna. Sådana program får inte hindra innovation utan det ska fortfarande vara möjligt för tillverkare att erbjuda konsumenterna en lång rad högkvalitativa produkter, och spridning på marknaden av energirelaterade och vattenförbrukande produkter som kan nå större resurseffektivitet och besparingar för konsumenterna bör också främjas.

43.

 Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att föregå med gott exempel genom att införa och dra full nytta av den cirkulära ekonomin och strategierna för grön offentlig upphandling för att prioritera beprövade hållbara produkter, såsom miljömärkta produkter, och högsta tänkbara resurseffektivitetsstandarder i alla investeringar och främja en utbredd användning av grön upphandling, även i den privata sektorn.

o

o o

44.

 Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)  EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.

(2)  EUT L 198, 28.7.2017, s. 1.

(3)  EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.

(4)  http://www.consilium.europa.eu/media/32274/eco-innovation-conclusions.pdf

(5)  EUT C 265, 11.8.2017, s. 65.

(6)  Antagna texter, P8_TA(2017)0287.

(7)  Kommissionens förordning (EG) nr 244/2009 av den 18 mars 2009 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG när det gäller ekodesignkrav för rundstrålande lampor för hushållsbruk (EUT L 76, 24.3.2009, s. 3.).

(8)  Kommissionens förordning (EU) nr 1194/2012 av den 12 december 2012 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG vad gäller krav på ekodesign för riktade lampor, ljusdiodlampor och tillhörande utrustning (EUT L 342, 14.12.2012, s. 1.).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).

Top