EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 10.1.2017

COM(2017) 4 final

2017/0001(NLE)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av förordning (EU) 2016/1903 om fastställande för 2017 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Vid sitt möte den 10–11 oktober 2016 fastställde rådet, genom rådets förordning (EU) 2016/1903, fiskemöjligheter för torsk i västra Östersjön (delområdena 22–24) under 2017 grundat på och i linje med den fleråriga förvaltningsplanen för Östersjön (förordning (EU) 2016/1139) och för att säkerställa en snabb återgång av det berörda beståndet till nivåer som överstiger den nivå som kan gen maximalt hållbart uttag (MSY). I linje med artikel 5.2 i den förordningen fastställde rådet en total tillåten fångstmängd (kvot) till en nivå som är förenlig med en fiskeridödlighet under intervallet för MSY. I linje med artikel 5.2 och 5.3 i den förordningen beslutade rådet om ytterligare åtgärder för att säkerställa en snabb återgång av beståndet till den nämnda nivån.

Rådet beslutade att den aktuella kvoten bara skulle få fiskas under perioderna 1–31 januari och 1 april–31 december 2017. Om kvoten inte får utnyttjas under två månader under lekperioden för torsk i västra Östersjön underlättas beståndets återhämtning till nivåer över och utöver den kvantitativa minskningen av fångsterna, genom förbättrade rekryteringsvillkor eftersom fiskens lek inte störs i samma utsträckning och genom gynnsamma förändringar i åldersstrukturen.

Genom att integrera den gemensamma fiskeripolitikens mål förpliktigar den fleråriga förvaltningsplanen för Östersjön (artikel 3.1 i förordning (EU) 2016/1139) rådet att säkerställa att fiskeverksamheten är miljömässigt hållbar på lång sikt och samtidigt förenlig med målet att uppnå ekonomisk, social och sysselsättningsmässig nytta (artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013). Proportionalitetsprincipen kräver att det säsongsbundna förbudet att fiska endast tillämpas när så är nödvändigt för att uppnå förbudets syfte, genom att skydda lekbeståndet.

Forskning visar att torsk i västra Östersjön leker i havsområden som är djupare än 20 meter 1 , medan små kustfartyg som i synnerhet är beroende av torskfångster fiskar även i områden som är grundare än 20 meter. Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringens (STECF) analys tyder på att en begränsning av fisket till områden grundare än 20 meter, och endast till fartyg med en längd på under 15 meter, inte på något betydande sätt påverkar det simulerade resultatet för beståndets status.

Det bör även noteras att under år 2015, då fartyg på under 12 meter inte omfattades av undantaget men av andra villkor, minskades trycket på beståndet på ett väsentligt sätt och fredningsperioden fyllde sitt syfte.

Vidare skulle ett totalförbud mot fiske kunna få oönskade effekter på ett annat torskbestånd i Östersjön, till exempel ett ökat fisketryck på det östra torskbeståndet.

Om fiske tillåts för fartyg på under 15 meter i havsområden grundare än 20 meter får ett begränsat antal småskaliga fiskare möjlighet att fortsätta med sin fiskeverksamhet och få en mer stabil inkomst än om fisket avbryts helt och hållet.

Dessa fartyg fiskar också efter andra arter, och därför skulle ett avbrott i torskfisket för dessa fartyg även minska fisket efter andra arter, då torsk vanligen fångas som bifångst.

För att säkerställa efterlevnaden av kravet att inte fiska i områden djupare än 20 meter, bör endast fartyg som är utrustade med kontrollsystem för fartyg (VMS) ha rätt att fiska i det aktuella området. I enlighet med artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1224/2009, bör artikel 9.5 i den förordningen inte tillämpas.

Mot bakgrund av STECF:s slutsatser, dvs. att den viktigaste åtgärden för att säkerställa beståndets återhämtning är en begränsning av fångsterna för att säkerställa att principen om ansvarsfullt utnyttjande av levande marina biologiska resurser efterlevs, är det dessutom lämpligt att begränsa tillämpningen av artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 när det gäller torskbeståndet i delområdena 22–24 i syfte att följa förordning (EU) 2016/2239.

2.RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNING

Åtgärden har bedömts av STECF och togs till följd av den bedömningen upp och diskuterades av de berörda medlemsstaterna under rådets möte (jordbruk och fiske) den 12 och 13 december 2016, samt av de baltiska medlemsstaterna i december. Den föreslagna åtgärden kan endast bli helt och hållet effektiv om den träder i kraft före den dag då ingen fiskemöjlighet är tillgänglig, dvs. den 1 februari 2017.

3.FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Den föreslagna ändringen syftar till att ändra rådets förordning (EU) 2016/1903 på det sätt som anges nedan.

Fotnoten i tabellen avseende torsk i ”Område: Delområdena 22–24 (COD/3BC+24)” i bilagan till förordning (EU) 2016/1903 kommer att behöva ändras så att de omständigheter under vilka den fiskemöjligheten inte kan användas återspeglas.

2017/0001 (NLE)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av förordning (EU) 2016/1903 om fastställande för 2017 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.3,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)I rådets förordning (EU) nr 2016/1903 fastställs fiskemöjligheterna för torsk i Ices-delområdena 22–24 (torskbeståndet i västra Östersjön) under perioderna 1–31 januari och 1 april–31 december 2017.

(2)I december 2016 offentliggjorde vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen sin vetenskapliga bedömning avseende effekterna av fredningstiden för torsk i västra Östersjön under perioden 1 februari–31 mars 2017. Kommittén bekräftade att fredningstiden kommer att få positiva konsekvenser för det beståndet.

(3)Den fredningstid som föreskrivs i förordning (EU) 2016/1903 är även tillämplig på torskfiske som bedrivs med fiskefartyg med en längd på under 15 meters i områden där vattendjupet är mindre än 20 meter. I STECF:s bedömning nämns dock att en begränsning av torskfisket i områden där vattendjupet är mindre än 20 meter, för fiskefartyg med en längd överallt på under 15 meter, inte på något betydande sätt bidrar till det berörda beståndets återhämtning.

(4)En fullständig indragning av fiskemöjligheterna i västra Östersjön skulle dessutom kunna få en oönskad effekt på andra torskbestånd i Östersjön, särskilt det östra beståndet, på grund av att fiskeverksamheten kan komma att flyttas.

(5) Om fiske tillåts för fartyg på under 15 meter i havsområden grundare än 20 meter får dessutom ett begränsat antal fiskare möjlighet att fortsätta med sin fiskeverksamhet och rikta fisket mot andra arter än torsk.

(6)Därför är det proportionellt att bevilja fartyg med en längd överallt på under 15 meter rätt att fiska i grunda vatten på upp till 20 meters djup.

(7)Inga fiskemöjligheter bör dock vara tillgängliga för partrålare, oavsett längd, på grund av dessa fartygs höga fiskekapacitet.

(8)För att säkerställa effektiv kontroll och övervakning av fiskeområdet på upp till 20 meters djup är det nödvändigt att säkerställa att alla berörda fartyg är utrustade med kontrollsystem för fartyg (VMS) i enlighet med artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1224/2009. Därför bör artikel 9.5 i den förordningen, som gör det möjligt för medlemsstaterna att undanta fiskefartyg med en längd överallt på under 15 meter från kravet om att vara utrustade med kontrollsystem för fartyg, inte tillämpas på fisket efter torsk ur beståndet i västra Östersjön.

(9)För att säkerställa ett hållbart nyttjande av torskbeståndet i västra Östersjön i enlighet med förordning (EU) 2016/1139 bör den flexibilitet mellan åren som i artikel 15.9 i förordning (EU) nr 1380/2013 fastställs med avseende på landningsskyldigheten inte tillämpas för det beståndet.

(10)Förordning (EU) 2016/1903 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)Förbudet mot att fiska efter torsk i Ices-delområdena 22–24 som fastställs i förordning (EU) 2016/1903 träder i kraft den 1 februari 2017. För att få full verkan bör denna förordning därför tillämpas från och med den dagen och träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I bilagan till förordning (EU) 2016/1903 ska uppgifterna för torsk i Ices-delområdena 22–24 ersättas med följande:

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

(1) ICES WKBALTCOD Report 2015, s. 19.