—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Myanmar/Burma och om situationen för rohingyamuslimerna, särskilt resolutionerna av den 7 juli 2016 (1) och 15 december 2016 (2), och av sin resolution av den 16 mars 2017 om EU:s prioriteringar för mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2017 (3) och av den 13 juni 2017 om statslöshet i Syd- och Sydostasien (4),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om en EU-strategi för Myanmar/Burma,

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 1 juni 2016 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, till Europaparlamentet och rådet, Inslag i EU:s strategi gentemot Burma/Myanmar: Ett särskilt partnerskap för demokrati, fred och välstånd, (JOIN(2016)0024),

—

med beaktande av uttalandet av den 30 mars 2016 från Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, om den nya regeringens tillträde i Myanmar/Burma,

—

med beaktande av uttalandet av den 2 december 2016, från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant om den senaste tidens upptrappning av våldet i Myanmar/Burma, och av den 6 september 2017 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant om situationen i delstaten Rakhine,

—

med beaktande av det gemensamma pressmeddelandet av den 25 november 2016 om den tredje människorättsdialogen mellan EU och Myanmar/Burma,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 4 december 2015 om statslöshet,

—

med beaktande av den senaste tidens meddelanden från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) och FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar/Burma av den 29 respektive den 18 november 2016, om den försämrade människorättssituationen i norra delen av delstaten Rakhine,

—

med beaktande av OHCHR:s rapport av den 20 juni 2016Situation of human rights of Rohingya Muslims and other minorities in Myanmar, och av den 18 mars 2016 rapporten från FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar/Burma,

—

med beaktande av 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och det tillhörande protokollet från 1967,

—

med beaktande av 1954 års konvention om statslösa personers rättsliga ställning och 1961 års konvention om begränsning av statslöshet,

—

med beaktande av FN:s flyktingkommissariats (UNHCR) globala handlingsplan för perioden 2014–2024 för att avskaffa statslöshet,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av den avslutande uppdragsrapporten av den 20 januari 2017 från FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar/Burma, Yanghee Lee, med dess slutsats om att situationen nu är värre än någonsin under de gångna åren,

—

med beaktande av slutrapporten från den rådgivande kommissionen för delstaten Rakhine från augusti 2017,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966,

—

med beaktande av Sydostasiatiska nationers förbunds (Asean) stadga,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Enligt UNHCR har över 300 000 rohingyamuslimer under de två senaste veckorna flytt undan våldet i delstaten Rakhine och sökt sin tillflykt i Bangladesh.

B.

I delstaten Rakhine bor det omkring en miljon medlemmar av rohingyafolket, som är en i huvudsak muslimsk minoritet som utsätts för förtryck och fortsatta allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat i form av att de hotas till liv och säkerhet, nekas rättigheterna till hälsa och utbildning samt utsätts för tvångsarbete, sexuellt våld och inskränkningar av sina politiska rättigheter.

C.

Rohingyafolket har officiellt varit statslöst sedan Myanmar/Burma antog sin lag om medborgarskap 1982, något som svårt begränsat deras rörelsefrihet och lett till att de stängts in i läger.

D.

Den 25 augusti 2017 angrep en grupp rohingyarebeller polisstationer och en militärbas i delstaten Rakhine. Följden blev en brett upplagd militär motoffensiv med allvarliga och omfattande människorättskränkningar, såsom dödanden, våldtäkter och tortyr. Människorättsorganisationer, särskilt Human Rights Watch, som använder sig av satellitbilder har rapporterat om storskalig ödeläggelse av bostäder och andra byggnader i delar av norra Rakhine som för närvarande inte är tillgängliga för icke-statliga organisationer och oberoende observatörer.

E.

Enligt Myanmar/Burmas nu gällande konstitution är militären fortfarande oberoende av civil tillsyn och har fortsatt långtgående befogenheter över statsmakten och nationell säkerhet.

F.

De som flyr från Myanmar/Burma, bland vilka märks många kvinnor och barn, färdas längs farliga vägar, där de hotas av beskjutning och andra faror, liksom också av svält och brist på läkarvård. Dussintals personer har dött på vägen. Kustbevakningen i Bangladesh har påträffat minst 20 flyktingars döda kroppar.

G.

Bangladesh har ingått med ett klagomål mot myndigheterna i Myanmar/Burma för att de lagt ut landminor längsmed en del av landets gräns med Bangladesh, något som skulle hindra rohingyamuslimer som flyr undan våldet att återvända till sitt land.

H.

FN:s och internationella icke-statliga organisationers personal får inte resa in i de konfliktdrabbade områdena och FN:s organ kan inte nå ut med humanitär hjälp, såsom livsmedel, vatten och läkemedel, till rohingyafolket.

I.

Den 10 september 2017 tillkännagav FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Raad Al Hussein, att situationen i Myanmar/Burma föreföll som ett klassiskt exempel på etnisk rensning.

J.

I mars 2017 blockerade Kina och Ryssland i FN:s säkerhetsråd antagandet av en resolution om situationen för rohingyaminoriteten i Myanmar/Burma.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.