EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den29.11.2017

COM(2017) 712 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

om EU:s strategi för standardessentiella patent

Inledning

Samspelet mellan patent och standarder är viktigt för innovation och tillväxt. Standarder säkerställer att driftskompatibel och säker teknik får spridning bland företag och konsumenter. Patent skapar incitament för forskning och utveckling och gör det möjligt för innovativa företag att få tillräcklig avkastning på investeringarna. I standarder 1 hänvisas ofta till teknik som skyddas av patent. Ett patent som skyddar teknik som är nödvändig för en standard kallas ett standardessentiellt patent. Standardessentiella patent skyddar teknik som är nödvändig för efterlevnaden av tekniska standarder och marknadsföring av produkter som bygger på sådana standarder.

Standarder är ett stöd för innovation och tillväxt i Europa, framför allt när det gäller driftskompatibiliteten för digital teknik som är grunden för den digitala inre marknaden. Till exempel ansluts datorer, smarta telefoner eller surfplattor till internet eller andra anordningar med hjälp av standardiserad teknik såsom bredbandsmobilnät, wi-fi eller bluetooth, som alla skyddas av standardessentiella patent. Om inte användningen av sådan standardiserad teknik var utbredd skulle en sådan sammankoppling inte vara möjlig 2 .

I en hyperuppkopplad tid blir sammankoppling ännu viktigare. Ett stort antal nya produkter behöver kopplas samman för att ge konsumenterna ytterligare produkter och tjänster (t.ex. hushållsapparater för smarta hus) och skapa nya affärsmöjligheter för europeiska företag.

Digitaliseringen av ekonomin skapar stora möjligheter för EU:s näringsliv. Den uppskattade ekonomiska potentialen hos sakernas internet i anordningar för människor, bostäder, kontor, fabriker, arbetsplatser, detaljhandeln, städer, fordon och anordningar för utomhusbruk kommer att uppgå till nio biljoner euro per år fram till 2025 i de utvecklade länderna 3 . Digitaliseringen av produkter och tjänster kan bidra med mer än 110 miljarder euro till den europeiska ekonomin i inkomster per år under de kommande fem åren 4 . Det är viktigt att uppkopplade anordningar och system kan fungera tillsammans för att denna ekonomiska potential ska kunna maximeras. Utan den driftskompatibiliteten som möjliggörs genom standarder skulle 40 % av de potentiella fördelarna med systemen för sakernas internet inte kunna utnyttjas 5 . Om det inte fanns någon formell standardisering och inte några standardessentiella patent skulle det exempelvis inte finnas några uppkopplade fordon. Att ställa telediagnoser eller utföra operationer på distans i samarbete med avlägsna sjukhus eller att utbyta information om patienten skulle inte heller vara möjligt.

Patenthavare bidrar med teknik vid utvecklingen av standarder inom standardiseringsorganisationerna. När en standard väl har fastställts och innehavarna av standardessentiella patent har åtagit sig att licensiera den på villkor som är rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande (nedan kallade Frand), bör den teknik som ingår i standarden vara tillgänglig för alla potentiella användare av standarden. Smidiga licensieringsmetoder är därför nödvändiga för att garantera en rättvis, rimlig och icke-diskriminerande tillgång till standardiserad teknik och för att belöna patenthavare så att de fortsätter att investera i forskning och utveckling och standardiseringsverksamhet. Detta i sin tur spelar en viktig roll för utvecklingen av ett uppkopplat samhälle, där nya marknadsaktörer utanför de traditionella sektorerna inom informations- och kommunikationsteknik (IKT) (t.ex. tillverkare av hushållsapparater och uppkopplade bilar) behöver tillgång till standardiserad teknik.

Det finns dock uppgifter som tyder på att licensiering och säkerställande av skyddet för standardessentiella patent inte sker smärtfritt och kan leda till konflikter. Teknikanvändarna anklagar innehavarna av standardessentiella patent för att ta ut alltför höga licensavgifter som grundar sig på svaga patentportföljer och för att hota med rättstvister. Innehavarna av standardessentiella patent hävdar att teknikanvändarna åker snålskjuts på deras uppfinningar och medvetet gör intrång i immateriella rättigheter hellre än att föra licensförhandlingarna i god tro 6 . Problemen kan bli särskilt stora när aktörer från nya industrisektorer utan tillräcklig erfarenhet av den traditionella IKT-branschen behöver tillgång till standardiserad teknik. Tvister och förseningar i samband med förhandlingarna mellan teknikanvändare och patenthavare kan slutligen försena utbredd användning av standardiserad teknik. Detta kan hämma utvecklingen av sammankopplade produkter i Europa och till slut påverka konkurrenskraften i EU:s ekonomi.

I sitt meddelande från april 2016 om prioriteringar för informations‑ och kommunikationsteknisk standardisering på den digitala inre marknaden 7 fastställde kommissionen tre huvudsakliga områden där licensieringsmiljön för standardessentiella patent kan förbättras, nämligen bristande insyn i hur standardessentiella patent exponeras, otydlig värdering av patenterad tekniks behandling av standarder och fastställande av Frand-villkor och en risk för osäkerhet vid säkerställande av skyddet för standardessentiella patent. Dessutom bör man också bedöma vilken roll grupper som använder öppen källkod har vid utvecklingen av standarder.

Det behövs därför en tydlig, väl avvägd och rimlig policy för standardessentiella patent inom EU som bidrar till utvecklingen av sakernas internet och tar tillvara Europas ledande roll i detta sammanhang.

Motstridiga intressen bland de berörda parterna inom vissa standardiseringsorganisationer kan göra det svårt för dessa organisationer att ge effektiv vägledning om sådana komplexa, rättsliga och immaterialrättsliga policyfrågor. Initiativ avseende licensplattformar på detta område befinner sig fortfarande på ett tidigt stadium och har ännu inte har godkänts av aktörerna, som mycket väl kan vara tveksamma med tanke på osäkerheten i det nuvarande regelverket för standardessentiella patent och har i detta sammanhang föga incitament att ingå ett avtal.

Dessutom är standardiseringen av 5G och sakernas internet en global fråga. Europas industri har en ledande ställning inom många sektorer på världsmarknaden. Kommissionen konstaterar att europeisk standardisering har stor betydelse i ett globalt sammanhang 8 .

Kommissionen anser därför att det finns ett akut behov av att fastställa huvudprinciper som främjar en väl avvägd, smidig och förutsägbar ram för standardessentiella patent. Dessa huvudprinciper bygger på två viktiga mål, dels skapa incitament för att den senaste tekniken utvecklas och inlemmas i standarder genom att man bevarar en rättvis och skälig ersättning för dessa bidrag, dels sörja för en smidig och bred spridning av standardiserad teknik som bygger på rättvisa villkor när det gäller tillgång. En väl avvägd och framgångsrik politik för licensiering i samband med standardessentiella patent bör gynna nystartade företag i Europa och bör vara till nytta för alla människor i EU genom att den ger dem tillgång till produkter och tjänster som bygger på den bästa standardiserade tekniken.

Detta meddelande utgår ifrån alla aktörers ansvar för licensiering i samband med standardessentiella patent, och alla berörda parter uppmanas att bidra till att denna ram fungerar i praktiken. Det är inte avsett att utgöra rättspraxis och påverkar inte Europeiska unionens domstols (EU-domstolens) tolkningar. Det är inte bindande för kommissionen när det gäller tillämpningen av EU:s bestämmelser om konkurrens, särskilt artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

1.Ökad öppenhet avseende exponeringen för standardessentiella patent

Information om förekomsten, omfattningen och betydelsen av standardessentiella patent är avgörande för att licensförhandlingarna ska vara rättvisa och för att potentiella användare av en standard ska kunna fastställa hur stor deras exponering för standardessentiella patent är och vilka de nödvändiga licensieringsparterna är. I nuläget är information om standardessentiella patent bara tillgängliga för användarna i de anmälningsdatabaser som hanteras av standardiseringsorganisationerna, där öppenhet eventuellt saknas. Denna situation gör licensförhandlingarna och riskhanteringen i samband med standardessentiella patent särskilt svårt för nystartade företag samt för små och medelstora företag. Det främsta syftet med anmälningar är att försäkra en standardiseringsorganisation och alla tredje parter om att tekniken kommer att finnas tillgänglig för användarna, vanligtvis inom ramen för ett åtagande att licensiera den enligt Frand-villkor.

Standardiseringsorganisationernas databaser kan registrera tiotusentals standardessentiella patent för en enda standard, vilket är en växande trend 9 . Anmälningarna bygger på att patenthavaren gör en egen bedömning som inte granskas när det gäller det anmälda patentets nödvändighet, som kan förändras under det normala antagningsförfarandet. Dessutom rapporterar berörda parter att även i konkreta licensförhandlingar underlåter licensgivare att underbygga sina påståenden med mer detaljerad information. Detta är särskilt otillfredsställande när det gäller sakernas internet, där nya aktörer med liten erfarenhet av licensiering avseende standardessentiella patent ständigt tar sig in på marknaden för uppkopplingsmöjligheter. Kommissionen anser därför att de åtgärder som beskrivs nedan behövs för att förbättra informationen om standardessentiella patent.

1.1.Förbättra kvaliteten på och tillgången till uppgifter som registrerats i standardiseringsorganisationernas databaser

Kommissionen anser att standardiseringsorganisationerna bör lämna detaljerad information i sina databaser som stöder en ram för licensiering när det gäller standardessentiella patent. Samtidigt som standardiseringsorganisationernas databaser samlar in stora mängder anmälningsuppgifter 10 , ger de ofta inte användarvänlig tillgång till berörda parter och saknar grundläggande kvalitet. Kommissionen anser därför att kvaliteten på och tillgången till databaserna bör förbättras 11 . För det första bör uppgifterna vara lättillgängliga via användarvänliga gränssnitt, för såväl patenthavare, aktörer som tredje parter. All anmäld information bör vara sökbar med utgångspunkt i relevanta standardiseringsprojekt, vilket också kan kräva omvandling av historiska uppgifter till aktuella format. Kvalitetsprocesser bör också undanröja dubbletter och andra uppenbara brister. Slutligen bör det finnas länkar till patentverkens databaser, inklusive uppdateringar av status, innehavare och överlåtelse för patenten. Arbetet med att förbättra databaserna måste kombineras med ett striktare säkerställande av skyddet när det gäller anmälningsskyldighet enligt standardiseringsorganisationernas nuvarande policy för att undvika ofullständiga anmälningar 12 .

1.2.Utveckla ett informationsverktyg som stöder licensförhandlingarna

Kommissionen konstaterar att standardiseringsorganisationernas nuvarande anmälningssystem stöder den tekniska standardiseringsprocessen, men det är inte inriktat på framtida licensiering för standardessentiella patent. Det är emellertid tydligt att det finns nettofördelar med att utvidga nuvarande praxis för och syfte med anmälningarna och databaserna till att också omfatta skapandet av nya verktyg för insyn som i hög grad kan underlätta licensförhandlingarna, utan att de förlorar sitt huvudsakliga syfte. Det är mycket viktigt att i detta sammanhang ta hänsyn till proportionalitet. Samtidigt som alltför stor börda för de berörda parterna bör undvikas, bör man komma ihåg att i konkreta licensförhandlingar är patenthavarna tvungna att bevisa för dem som använder de standardessentiella patenten varför patent från patenthavarnas portfölj är nödvändiga för standarden eller hur intrång sker i dessa patent 13 . Kommissionen anser därför att föreslagna stegvisa förbättringar med kontrollerade kostnader avsevärt kan minska de totala transaktionskostnaderna under licensförhandlingarna och intrångsrisken, något som är en fördel för båda parterna i förhandlingarna 14 .

1.2.1.Aktuellare och mer exakta anmälningar

Anmälningar görs tidigt i standardiseringsprocessen vanligtvis utan att granskas vid något senare tillfälle. Tekniska lösningar som föreslås i standardiseringsförhandlingarna fortsätter dock att utvecklas ända till dess att man kommit överens om den slutliga standarden 15 . De flesta av anmälningarna gäller patentansökningar, men kan patentkraven i det slutliga patent som beviljas efter antagandet av standarden kan avvika avsevärt 16 , eftersom deras innehåll kan ändras under förfarandet för beviljande. Rättsinnehavarna bör därför utvärdera hur relevanta deras anmälningar är dels vid tidpunkten för antagandet av den slutliga standarden (och vid efterföljande betydande ändringar), dels när ett slutgiltigt beslut om beviljande av patentet fattas.

Anmälningarna bör också innehålla tillräckligt med information för att det ska gå att bedöma exponeringen för patentet. Patenthavarna bör åtminstone hänvisa till det avsnitt i standarden som är relevant för det standardessentiella patentet och till kopplingen till patentfamiljen. I anmälningarna bör också tydligt anges en kontaktperson för det anmälda standardessentiella patentets ägare/licensgivare.

Slutligen bör det noteras att standardessentiella patent om nyckelteknik oftare blir föremål för rättstvister 17 . Tillhörande information är relevant för alla berörda licenstagare och kan spela en viktig roll när det handlar om att begränsa antalet framtida rättstvister. Standardiseringsorganisationerna bör därför göra det möjligt för och skapa incitament för patenthavare och teknikanvändare att rapportera om rättsfallet och de viktigaste resultaten av slutliga avgöranden om anmälda standardessentiella patent (inbegripet patentets nödvändighet och giltighet), antingen de är positiva eller negativa. Eftersom företagen vanligtvis endast inleder rättstvister om ett mindre antal värdefulla patent inom en portfölj, och både patenthavarna och användarna bör vara intresserade av att rapportera om besluten oavsett vem av dem som gynnas, bör bördan av denna åtgärd bli begränsad.

1.2.2.Kontroller av nödvändigheten

Mycket tyder på att det finns en risk för överdrivna anmälningar och att nödvändighetsbedömningen av de standardessentiella patenten 18 måste bli mer tillförlitlig. Berörda parter rapporterar om att registrerade anmälningar skapar en presumption om nödvändighet i förhandlingarna med licenstagare 19 . Detta scenario innebär en tung börda på alla licenstagare, särskilt små och medelstora företag samt nystartade företag, som måste kontrollera nödvändigheten hos ett stort antal standardessentiella patent i licensförhandlingar.

Påståenden om nödvändighet behöver därför i högre grad kontrolleras. Detta skulle kräva att en oberoende part som har teknisk kompetens och kunskap om marknaden utför kontrollen vid rätt tidpunkt. Om man ska införa ett sådant krav på kontroll av standardessentiella patent måste det vägas mot kostnaderna 20 . Rätt balans mellan kostnad och nytta när det gäller denna åtgärd kan säkerställas genom en stegvis strategi där kontroll sker på begäran av antingen rättsinnehavare eller potentiella användare och genom att man överväger graden av kontroll och begränsar kontrollerna till ett patent inom en familj och till stickprov 21 .

1.2.3.Metoder för genomförande

Samtidigt som det finns tydliga fördelar med ökad öppenhet, måste den börda det innebär även i fortsättningen vara proportionell. Åtgärderna bör därför utvidgas successivt och tillämpas endast på nya och viktiga standarder, t.ex. 5G.

Som ett första steg skulle man kunna skapa incitament för berörda parter att värdesätta ökad öppenhet, t.ex. genom certifiering som visar att deras anmälda portföljer för standardessentiella patent uppfyller kriterierna för öppenhet. Denna certifiering skulle därefter kunna användas i licensförhandlingar och rättstvister. Dessutom tyder en undersökning som gjorts på uppdrag av kommissionen på att standardiseringsorganisationerna överväger att införa (blygsamma) avgifter för att de bekräftar anmälningarna efter det att standarden offentliggjorts och patentet beviljats, i syfte att uppmuntra innehavarna av standardessentiella patent att se över och upprätthålla endast relevanta anmälningar 22 .

När det gäller kontroll av nödvändigheten, skulle patentverken mycket väl kunna utföra den. På så sätt utnyttjar man synergieffekter och minskar kostnaderna 23 . Kommissionen kommer att stödja ytterligare undersökningar av genomförbarheten för att säkerställa effektiva och proportionella lösningar. Beroende på resultatet av detta projekt skulle ett oberoende europeiskt organ kunna få i uppdrag att bedöma nödvändigheten när det gäller standardessentiella patent.

2.Allmänna principer för Frand-licensieringsvillkor för standardessentiella patent 

Kommissionen anser att parterna är bäst lämpade att genom förhandlingar i god tro komma fram till en gemensam syn på vad som utgör rättvisa licensvillkor och rättvisa avgifter. För närvarande hämmas licensiering av otydliga och olika tolkningar av betydelsen av rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor (Frand). Debatten är särskilt livlig när det gäller värderingsprinciper. Skilda åsikter och rättstvister när det gäller Frand-licensiering riskerar att försena införandet av ny teknik, standardiseringsprocesser och utbyggnaden av sakernas internet i Europa. Kommissionen anser därför att det är både nödvändigt och fördelaktigt att ge inledande vägledning om Frand-konceptet, vilket skulle ge en stabilare licensieringsmiljö, vägleda parterna i deras förhandlingar och minska antalet rättstvister.

De vägledande uppgifter som anges nedan bygger på resultaten av ett offentligt samråd 24 , analys av bästa praxis 25 , studier 26 och nationell rättspraxis 27 . Kommissionen uppmanar berörda parter att inleda en dialog med varandra och med kommissionen i syfte att uppnå ytterligare förtydliganden och utveckla bästa praxis. Kommissionen kommer att övervaka uppnådda framsteg och vid behov vidta kompletterande åtgärder när det gäller Frand-licensiering.

2.1.Licensieringsprinciper

Som EU-domstolen har bekräftat ger ett åtagande att bevilja licenser på Frand-villkor upphov till berättigade förväntningar hos tredje man om att innehavaren av det standardessentiella patentet verkligen kommer att bevilja licenser på sådana villkor 28 .

Båda parter ska vara villiga att inleda förhandlingar i god tro i syfte att fastställa licensieringsvillkor som är rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande. Parterna i ett licensavtal avseende standardessentiella patent som förhandlar i god tro är bäst lämpade att bedöma vilka Frand-villkor som passar bäst för deras specifika situation.

Man bör beakta effektivitet och rimliga förväntningar från båda sidor när det gäller licensavgifter och överväga att underlätta för aktörerna att främja en bred spridning av standarden. I detta avseende bör det framhållas att det inte finns någon universallösning på vilka Frand-villkoren ska vara; vad som anses vara rättvist och rimligt varierar från sektor till sektor och över tid. Därför uppmanar kommissionen berörda parter att föra sektorsspecifika diskussioner i syfte att fastställa gemensamma licensieringsmetoder på grundval av principerna i detta meddelande.

Kommissionen anser att följande värderingsprinciper för immateriella rättigheter bör beaktas:

·Det ska finnas ett tydligt samband mellan licensieringsvillkoren och det ekonomiska värdet av den patentskyddade tekniken. Detta värde måste i första hand inriktas på själva tekniken och bör i princip inte innefatta några inslag som följer av beslutet att inkludera tekniken i standarden. I fall där tekniken utvecklas främst för standarden och har lågt marknadsvärde utanför standarden bör alternativa värderingsmetoder beaktas, till exempel teknikens relativa betydelse i standarden jämfört med andra bidrag som anges i standarden. 

·När ett Frand-värde fastställs bör det krävas att hänsyn tas till den patenterade teknikens aktuella mervärde 29 . Detta värde bör vara oberoende av vilken framgång produkten har på marknaden, något som inte hänger samman med den patenterade tekniken.

·Frand-värderingen bör säkerställa att incitament skapas även fortsättningsvis för innehavarna av standardessentiella patent så att de bidrar till standarderna med den bästa teknik de har.

·För att undvika ”royalty stapling” (dvs. att licensavgifterna staplas på varandra) vid fastställandet av ett Frand-värde får inte ett enskilt standardessentiellt patent betraktas isolerat. Parterna måste ta hänsyn till en rimlig total kostnad för standarden och bedöma teknikens sammanlagda mervärde 30 . Genomförandet av åtgärder när det gäller insynen i standardessentiella patent kan redan stödja detta mål. Det kan vidare hanteras inom ramen för EU:s konkurrenslagstiftning genom att man inrättar industriella licensplattformar och patentpooler, eller utifrån indikationer från deltagarna i standardiseringen om högsta ackumulerade kostnad som rimligen kan förutses eller förväntas.

2.2.Effektivitet och icke-diskriminering

Den del av Frand som avser icke-diskriminering anger att rättsinnehavarna inte kan göra åtskillnad mellan aktörer som befinner sig i en liknande situation 31 .

Eftersom Frand inte passar alla kan lösningarna skilja sig åt från en sektor till en annan och beroende på de berörda affärsmodellerna.

Såsom nämns ovan innebär Frand-förhandlingarna förhandlingar i god tro från båda parter. Överväganden som rör effektivitet kan också ha betydelse. Transaktionskostnader som hänför sig till förhandlingar om en licens bör begränsas till det absolut nödvändigaste. I sektorer där korslicensieringsmetoder är utbredda bör effektivitetsvinster i samband med sådana metoder beaktas. Dessa punkter måste beaktas när man bedömer från fall till fall om huruvida ett licensanbud är förenligt med Frand.

I linje med den strategi som presenteras ovan anser kommissionen att samma effektivitetsprinciper stöder licensieringsmetoden för standardessentiella patents portfölj när det gäller produkter med global spridning 32 . Såsom konstateras i ett nyligen avgjort mål 33 , är en landsspecifik strategi för licensiering eventuellt inte effektiv och inte i linje med etablerad kommersiell praxis i sektorn.

2.3.Patentpooler och licensplattformar för att underlätta licensiering avseende standardessentiella patent

Man bör uppmuntra inrättandet av patentpooler eller andra licensplattformar, inom ramen för EU:s konkurrenslagstiftning. De kan ta itu med många av utmaningarna med licensieringen när det gäller standardessentiella patent genom att erbjuda bättre kontroll av nödvändigheten, större tydlighet när det gäller sammanlagda licensavgifter och lösningar med en enda kontaktpunkt. För industrier inom sakernas internet, särskilt små och medelstora företag, som nyligen drabbats av tvister om licensiering avseende standardessentiella patent, kommer detta att tydliggöra licensvillkoren för innehavarna av standardessentiella patent inom en viss sektor.

Man bör stödja åtgärder som uppmuntrar att pooler för viktig standardiserad teknik inrättas, t.ex. genom att underlätta tillgång till erbjudanden om förvaltning inom poolen och till teknikstöd från standardiseringsorganisationerna 34 . Kommissionen kommer att överväga ytterligare åtgärder om dessa insatser är ineffektiva inom sektorerna för sakernas internet.

2.4.Utnyttja och fördjupa sakkunskapen om Frand

Det finns behov av att öka tillgången till erfarenhet, sakkunskap och kunnande när det gäller att fastställa rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor (Frand). Man har fått värdefulla insikter och utvecklat strategier genom licensavtal, förlikning, skiljedomsförfaranden och domstolsbeslut under många år. Man har satsat betydande resurser och gjort stora insatser för att förtydliga, analysera och värdera patent och teknik. Eftersom det inte finns något gemensamt register för denna typ av sakkunskap kan samma arbete och forskning göras två gånger i onödan, något som medför stora kostnader för de inblandade. Mer tillgänglig information om Frand skulle kunna öka förutsägbarheten för företag, såsom aktörer inom sakernas internet, underlätta licensieringsprocessen i allmänhet och ge stöd och riktmärken för tvistlösning.

Därför kommer kommissionen att inrätta en expertgrupp för att samla praxis inom branschen och ytterligare sakkunskap om Frand-licensiering. Dessutom kommer kommissionen att använda alla lämpliga verktyg för att samla in ytterligare information som tillräckligt stöd för sin politik.

3.Ett förutsägbart säkerställande av skyddet för standardessentiella patent

Tvister om standardessentiella patent är en viktig faktor i licensieringssystemet när man misslyckas med förhandlingar. Ett väl avvägt och förutsägbart säkerställande av skyddet har en särskilt positiv inverkan på hur parterna agerar under förhandlingarna, vilket i sin tur kan påskynda spridningen av standardiserad teknik. Berörda parter inom sakernas internet rapporterar dock att osäkerhet och obalans i systemet för säkerställande av skyddet får allvarliga konsekvenser för marknadsinträdet. Det är vanligare med tvister när det gäller standardessentiella patent än andra patent 35 , vilket visar att det behövs tydliga regler för tvister på detta område. Samtidigt som detta meddelande är inriktat på specifik vägledning om standardessentiella patent, tydliggörs systemet mer allmänt i vägledningen om vissa aspekter av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (Ipred) 36 . Möjligheten att säkerställa skyddet är en av de immateriella rättigheternas viktigaste aspekter 37 . Diskussionerna när det gäller standardessentiella patent har främst inriktats på tillgången till upprättelse genom förbudsföreläggande. En sådan upprättelse syftar till att skydda innehavare av standardessentiella patentet mot personer som gör intrång och som inte vill ingå ett licensavtal på Frand-villkor. Samtidigt behövs skyddsåtgärder mot risken för att personer som använder teknik i god tro och som hotas av ett föreläggande godtar licensvillkor som inte är förenliga med Frand eller i värsta fall inte kan sälja sina produkter (förseningar).

3.1.tillgång till upprättelse genom förbudsföreläggande enligt rättspraxis för Huawei mot ZTE

I sin dom mot Huawei 38 fastställde EU-domstolen skyldigheter för båda sidor i ett licensavtal för standardessentiella patent, när den bedömde huruvida innehavaren av ett standardessentiellt patent kan begära ett förbudsföreläggande mot en potentiell licenstagare utan att åsidosätta artikel 102 i EUF-fördraget. Innehavare av standardessentiella patent får inte begära förbudsförelägganden mot användare som är beredda att ingå ett licensavtal på Frand-villkor, och EU-domstolen fastställde beteendemässiga kriterier för att bedöma när en potentiell licenstagare kan anses vara beredd att ingå ett sådant licensavtal.

Kommissionen anser att framställningen nedan – som följer av nationell rättspraxis vid tillämpningen av Huawei-domen 39 – ger värdefull kompletterande vägledning för berörda parter.

Flera domstolar har betonat att den som försöker få licens på ett standardessentiellt patent måste få tillräckligt detaljerad och relevant information för att kunna bedöma hur relevant den standardessentiella patentportföljen är och överensstämmelsen med Frand 40 . De konkreta kraven kan variera beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, men kommissionen anser att för att bedöma ett anbud om Frand och lämna ett lämpligt motbud, behövs tydliga förklaringar när det gäller följande: En standards nödvändighet, de produkter som påstås göra intrång i det använda standardessentiella patentet, den föreslagna beräknade royaltyn och den del av Frand som avser icke-diskriminering.

När det gäller motbudet framgår det av Huawei att det bör vara konkret och specifikt, dvs. det får inte begränsas till att man ifrågasätter anbudet från patenthavaren och hänvisar allmänt till tredje parts fastställande av royaltyn. Det bör också innehålla information om den exakta användningen av standarden i den specifika produkten. Parternas vilja att underordna sig tredje parts bindande fastställande om Frand – om (mot-)budet skulle visa sig inte vara Frand – är dock en indikation på Frand-beteende.

När det gäller tidpunkten för motbudet från den potentiella licenstagaren kan inte ett generellt riktmärke fastställas, eftersom fallspecifika faktorer har betydelse. Detta inbegriper antalet påstådda standardessentiella patent och uppgifterna i påståendet om intrång. Det finns dock ett samband mellan den tid som anses rimlig för att svara på ett anbud och innehållet i och kvaliteten på den information som lämnades i det första anbudet från innehavaren av det standardessentiella patentet. I detta avseende kommer åtgärder som förbättrar öppenheten direkt när det gäller exponeringen för standardessentiella patent 41 att ha en mycket positiv inverkan på systemet för säkerställande av skyddet.

Om det finns mer tillförlitlig information om standardessentiella patent tillgänglig direkt via anmälningssystemet, såsom anges i avsnitt 1 ovan, skulle antalet anmälda standardessentiella patent minska avsevärt. Detta bör beaktas när man bedömer vilka svarstider som ska vara acceptabla för dem som använder standardessentiella patent att reagera på ett Frand-anbud.

När det gäller den säkerhet som användaren av ett standardessentiellt patent ska tillhandahålla som skydd mot ett föreläggande, bör beloppet fastställas på en nivå som avskräcker från strategier som innebär fördröjning av patent. Liknande överväganden kan gälla när man bedömer storleken på skadestånden. Kommissionen kommer att stödja ett utbyte av bästa praxis mellan experter och berörda parter om metoden för beräkning av skadestånd när det gäller standardessentiella patent.

3.2.Överväganden om proportionalitet

När domstolar bedömer tillgången på upprättelse genom förbudsföreläggande, är de bundna av artikel 3.2 i direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter 42 , särskilt kravet på att se till att upprättelsen genom förbudsföreläggande är effektiv, proportionell och avskräckande. Med tanke på den stora inverkan ett förbudsföreläggande kan ha på företagen, konsumenterna och allmänintresset, särskilt när det gäller den digitala ekonomin, måste bedömningen av proportionalitet göras noggrant från fall till fall. Kommissionen anser att överväganden måste göras när det gäller den omtvistade teknikens relativa betydelse för den aktuella ansökan och de eventuella spridningseffekter ett föreläggande kan få för tredje part.

3.3.Rättstvister på grundval av patentportföljer

I linje med Huaweidomen, som hänvisar till normalt handelsbruk på området 43 , har de nationella domstolarna också övervägt att portföljlicenser som beviljats utanför det nationella territoriet ska överensstämma med Frand, under förutsättning att portföljen är begränsad till alla de standardessentiella patent som en licenstagare behöver för att tillverka eller saluföra sin produkt (se avsnitt 2.2). I detta sammanhang får innehavare av standardessentiella patent erbjuda fler patent, inbegripet patent som inte är standardessentiella, men kan inte kräva att en licenstagare ska godta en licens även för dessa övriga patent. Ovillighet eller icke-godtagande i allmänhet att erbjuda eller godta alla de standardessentiella patent som en licenstagare behöver kan vara ett tecken på ond tro. För att vara rättvist, rimligt och icke-diskriminerande måste motbudet gälla samtliga standardessentiella patent som en licenstagare behöver och får inte grundas endast på enskilda patentet. Portföljer bör dock inte inbegripa konkurrerande teknik, utan endast kompletterande teknik om det behövs 44 . Samtidigt som eventuella licenstagare alltid får ifrågasätta giltigheten eller nödvändigheten för enskilda patent, kan licensiering för samtliga standardessentiella patent som en licenstagare behöver vara särskilt effektiv. Kommissionen kommer därför att arbeta med berörda parter (inbegripet, i förekommande fall, domstolar, skiljemän och medlare) för att utveckla och använda konsekventa metoder, såsom stickprov, som möjliggör effektiv och ändamålsenligt tvistlösning för standardessentiella patent, i enlighet med industrins praxis när det gäller portföljlicensiering.

3.4.Alternativ tvistlösning

Kommissionen anser att system för alternativ tvistlösning, såsom förlikning och skiljedomsförfarande, kan ge snabbare och billigare tvistlösning 45 . Även om man inte kan tvinga parterna att använda alternativ tvistlösning, anser kommissionen att de eventuella fördelarna med detta verktyg i nuläget är underutnyttjade.

Användning av alternativ tvistlösning hämmas ofta av oförutsägbarhet och kritiseras för bristande insyn i tidigare beslut. Framgången för dessa system beror inte bara på om förfarandena är lämpliga, utan även på kvaliteten på experternas kompetens. När den inrättats bör den enhetliga patentdomstolen tillhandahålla ett särskilt centrum för skiljeförfarande och förlikning som använder sig av en grupp med specialiserade domare, vilket garanterar högkvalitativa och effektiva förfaranden, konsekvent praxis och begränsat utrymme för s.k. forum shopping (talan väcks i det förmånligaste processlandet). Såsom aviserades i strategin för immateriella rättigheter för små och medelstora företag i november 2016, håller kommissionen tillsammans med Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) på att kartlägga verktyg för förlikning och skiljedomsförfaranden när det gäller immateriella rättigheter i syfte att underlätta ytterligare utbyggnad av tjänster för förlikning och skiljedomsförfaranden på immaterialrättens område, särskilt för små och medelstora företag 46 .

Kommissionen anser att resultaten av tvister också bör ingå i standardiseringsorganisationernas databaser, något som nämnts i kapitlet om öppenhet 47 .

3.5.Patenttroll och standardessentiella patent

Patenttroll 48 håller på att nästla sig in alltmer på licensieringsmarknaden för standardessentiella patent. Undersökningar 49 tyder på att det europeiska systemet för tvistlösning, inbegripet det som ska inrättas enligt den enhetliga patentdomstolen, har tillräckligt skydd mot de eventuellt skadliga effekterna från vissa patenttroll i EU 50 . Patenttroll bör omfattas av samma bestämmelser som övriga innehavare av standardessentiella patent, även efter överföringen av standardessentiella patent från patenthavare till patenttroll. Ökad öppenhet och förutsägbarhet bör ytterligare minska utrymmet för missbruk. Domstolarnas tillämpning av proportionalitetsprincipen utgör ännu en skyddsåtgärd. Kommissionen kommer att noggrant övervaka de pågående effekterna av dessa marknadsaktörer på licensieringsmarknaden för standardessentiella patent i Europa, särskilt när EU:s enhetliga patent väl trätt i kraft.

3.6.Ökad medvetenheten

Berörda parter, i synnerhet standardiseringsorganisationerna och innehavarna av standardessentiella patent, behöver aktivt öka medvetenheten om licensieringsprocessen med Frand-villkor och dess konsekvenser, särskilt för små och medelstora företag (både patenthavare och genomförare av standarder). Kommissionen kommer att stödja åtgärder som ökar medvetenheten om denna fråga.

4. Öppen källkod och standarder

När det gäller den aktuella tekniska utvecklingen är, förutom standarder, även tillämpningen av programvara med öppen källkod en motor för innovation och blir allt vanligare, även när det gäller IKT-standarder. Att samordna projekt med öppen källkod och utvecklingen av standarder är något som alla vinner på. Å ena sidan kan en anpassning av öppen källkod och standardisering påskynda utvecklingen av standarder och utnyttjandet av IKT-standarder (särskilt för små och medelstora företag), å andra sidan kan standarder säkerställa driftskompatibilitet mellan tillämpningar med öppen källkod 51 . Verksamhet i denna riktning pågår inom olika standardiseringsorganisationer 52 .

Öppen källkod och standardiseringsprocesser har flera likheter (t.ex. samarbetsinriktade öppna processer och bidrag till innovation) och olikheter (immateriella rättigheter, smidighet, underhåll, öppenhet, balans mellan processerna osv.). Det är därför nödvändigt att uppmärksamma samspelet mellan projekt för öppen källkod och standardiseringsorganisationernas processer.

Kommissionen stöder lösningar som bygger på öppen källkod, dvs. forsknings- och innovationsprojekt som finansieras inom Horisont 2020. Ett flexibelt och effektivt samspel mellan dem som håller på med standardisering och öppen källkod kommer att främja och påskynda införandet av avancerad teknikutveckling.

Kommissionen kommer att fortsätta att samarbeta med berörda parter, grupper som använder öppen källkod och standardiseringsorganisationer för att främja effektiva förbindelser mellan standardisering och öppen källkod. Den kommer också att finansiera undersökningar för att analysera komplementaritet, sätt att samverka och skillnader mellan de båda processerna och rekommendera lösningar för ett smidigt samarbete mellan de båda grupperna.

5. Slutsats

För att Europa ska kunna dra full nytta av den inre marknaden och den digitala inre marknaden behövs en väl avvägd ram för immateriella rättigheter som stöder ett hållbart och effektivt ekosystem för standardisering och en hållbar och effektiv licensieringsmiljö för standardessentiella patent.

I detta meddelande föreslås en övergripande strategi och fastställs de centrala licensieringsprinciperna för standardessentiella patent med beaktande av effektivitet och industrisektorernas organisation. Samarbete med alla berörda parter kommer att vara nödvändigt för att man ska kunna genomföra principerna på ett framgångsrikt sätt och för att man ska kunna säkerställa konkreta resultat av de framlagda åtgärderna, särskilt genom att nystartade företag uppmuntras delta i utbyggnaden av sakernas internet. Kommissionen uppmanar därför alla berörda parter att aktivt delta i genomförandet av dem.

Kommissionen kommer att noga övervaka licensieringsmarknaderna för standardessentiella patent med särskild inriktning på teknik för sakernas internet och med hjälp av den expertgrupp som kommer att inrättas och inleda ytterligare undersökningar om det behövs. Den kommer att utvärdera de framsteg som gjorts och bedöma om det finns behov av ytterligare åtgärder för att garantera en väl avvägd ram för smidig, effektiv och ändamålsenlig licensiering för standardessentiella patent.

(1)

I förordning (EU) nr 1025/2012 om europeisk standardisering definieras begreppen ”standard” och ”teknisk specifikation”. I detta dokument används begreppet ”standard” i båda betydelserna av utrymmesskäl.

(2)

Till exempel skulle företag X som saluför larmsystem för hemmen som är anslutna till internet via både wi-fi och bredbandsmobilnät för att stärka säkerheten för konsumenterna i händelse av strömavbrott, behöva licens för att använda denna standardiserade teknik.

(3)

McKinsey, 2015. Se även det mål som ordförande Jean-Claude Juncker fastställde för 5G och sakernas internet i sitt tal om tillståndet i unionen den 14.9.2016.

(4)

PricewaterhouseCoopers, 2015, och Boston Consulting Group, 2015. Läs mer på https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/digitising-european-industry#usefullinks

(5)

 McKinsey (2015).

(6)

Det handlar om stora ekonomiska intressen. Till exempel är royaltyinkomsterna för 2G-, 3G- och 4G-standarderna ca 18 miljarder euro per år (Kreditvärderingsinstitutet 2016).

(7)

 Det offentliga samråd som anordnades av kommissionen 2014 visar tydligt att åsikterna går i sär när det gäller de utmaningar och lösningar som avser miljön för standardessentiella patent. Läs mer på http://ec.europa.eu/growth/tools-databases/newsroom/cf/itemdetail.cfm?item_id=7833  

(8)

Patent som anmäls till Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (Etsi) utgör 70 % av världens standardessentiella patent (IPlytics, 2017).

(9)

Exempelvis har mer än 23 500 patent anmälts som essentiella för standarden avseende europeiskt digitalt mobiltelesystem (GSM) och 3G eller standarderna avseende universellt mobilt telekommunikationssystem som utvecklats vid Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (Etsi). Dessa standarder gäller alla smarttelefoner och anordningar med en mobil uppkoppling. Läs mer om detta i Landscaping study on SEPs' IPlytics (2017) och Patents and Standards - A modern framework for IPR-based standardization, ECSIP (2014).

(10)

Vissa standardiseringsorganisationer kräver särskilda upplysningar om patenten när de ska erkänna fördelarna med dem, medan andra tillåter allmänna anmälningar. Detta avsnitt i meddelandet hänvisar till standardiseringsorganisationer som kräver särskilda upplysningar om patenten.

(11)

Se till exempel det långdragna ”DARE”-projektet för att förbättra Etsis databas.

(12)

Läs mer om detta i den sammanfattande rapporten om det offentliga samrådet som anordnats av GD Inre marknaden under 2015. http://ec.europa.eu/DocsRoom/documents/14482/attachments/1/translations/en/renditions/native

(13)

Se Kreditvärderingsinstitutet (2016).

(14)

 Se avsnitt 3 nedan avseende det faktiska säkerställandet av skyddet.

(15)

Till exempel kan ett eventuellt patent eller en eventuell patentansökan som ursprungligen anmälts för viss teknik inte behållas i den offentliggjorda standarden eller också kan den anmälda patentansökan revideras under förfarandet för beviljande.

(16)

Till exempel beviljas 71 % av de standardessentiella patent som anmälts vid större standardiseringsorganisationer (73 % i Etsi) endast efter det att standarden har offentliggjorts (IPlytics, 2017).

(17)

Se ECSIP (2014).

(18)

Se IPlytics (2017) och Kreditvärderingsinstitutet (2016) och en sammanfattning av GD GROW:s offentliga samråd om standardessentiella patent (2015).

(19)

Ett antal studier om olika slags nyckelteknik tyder på att endast 10–50 % av de anmälda patenten är nödvändiga när de kontrolleras noggrant (Kreditvärderingsinstitutet 2016 och IPlytics, 2017).

(20)

Kostnaden för kontroller av nödvändigheten kan vara försumbar jämfört med licensintäkterna för nyckelteknik (se Kreditvärderingsinstitutet, 2016).

(21)

Läs mer om detta i en analys av kostnader och fördelar, IPlytics (2017).

(22)

Se Kreditvärderingsinstitutet (2016).

(23)

Se IPlytics (2017).

(24)

Offentligt samråd om patent och standarder: Ett modernt regelverk för standardisering som omfattar immateriella rättigheter.

(25)

Licensieringsvillkor för standardessentiella patent. A Comprehensive Analysis of Cases, JRC 2017.

(26)

 Study on Transparency, Predictability and Efficiency of SDO-based Standardization and SEP Licensing, offentliggjord den 12 december 2016 (Kreditvärderingsinstitutets undersökning).

(27)

Se särskilt Unwired Planet mot Huaweï [2017] EWHC 711 (Pat).

(28)

Mål C-170/13 – Huawei Technologies, EU:C:2015:477, punkt 53.

(29)

Det aktuella värdet är det värde som diskonteras vid ingåendet av licensavtalet. Tillåta diskontering över tid är viktigt mot bakgrund av att licensavtal sträcker sig över flera år i ibland tekniskt sett snabbt föränderliga företagsklimat.

(30)

Läs mer om ”royalty stapling” i kreditvärderingsinstitutets undersökning.

(31)

Unwired Planet mot Huaweï [2017] EWHC 711 (Pat).

(32)

Frand-licensiering kräver dock att ersättningen ska vara beräknad på ett sådant sätt att aktörer som önskar utveckla en produkt för ett visst, begränsat geografiskt område inte missgynnas.

(33)

Unwired Planet mot Huaweï [2017] EWHC 711 (Pat).

(34)

Till exempel kan inrättandet av pooler främjas med hjälp av sådana åtgärder som att stärka förhållandet mellan standardiseringsorganisationerna och poolerna, vilket ger incitament till deltagande och gör universitet samt små och medelstora företag mer medvetna om fördelarna med att bli licensgivare i poolen (ECSIP, 2015).

(35)

ECSIP (2014).

(36)

COM(2017) 708.

(37)

Direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, EUT L 195, 2.6.2004, skäl 3.

(38)

Mål C-170/13 – Huawei Technologies, EU:C:2015:477.

(39)

EU-domstolen fann att artikel 102 FEUF ska tolkas så, att det inte ska anses att innehavaren av ett patent som är nödvändigt för en standard som har tagits fram av en standardiseringsorganisation, som gentemot denna organisation oåterkalleligt har åtagit sig att bevilja tredje man licens på skäliga, rimliga och icke-diskriminerande villkor (”Fair, Reasonable and Non-Discriminatory terms”) (så kallade Frand-villkor), missbrukar sin dominerande ställning på marknaden, i den mening som avses i denna artikel, genom att väcka talan om patentintrång, för att få intrånget i sitt patent att upphöra eller för att de varor för vilkas tillverkning patentet har använts ska återkallas,

1) om innehavaren, innan talan väcks, för det första har underrättat den påstådda intrångsgöraren om det intrång som görs gällande mot vederbörande genom att ange vilket patent det rör sig om och genom att precisera på vilket sätt det har skett ett intrång i patentet, och för det andra, efter det att den påstådda intrångsgöraren har uttryckt sin önskan att ingå ett licensavtal på Frand-villkor, till vederbörande har översänt ett konkret och skriftligt anbud om licens på sådana villkor, bland annat med angivande av avgiftens storlek och metoden för dess beräkning, och

2) om nämnda intrångsgörare fortsätter att använda det aktuella patentet utan att på ett omsorgsfullt sätt reagera med anledning av anbudet, i enlighet med normalt handelsbruk på området samt god tro, vilket ska fastställas på grundval av objektiva omständigheter, och som bland annat innebär att det inte får förekomma någon förhalningstaktik.

(40)

OLG Düsseldorf, mål s. I-15 U 66/15, beslut av den 17 november 2016, och OLG Karlsruhe, mål 6 U 58/16, beslut av den 8 september 2016.

(41)

Se avsnitt 1 ovan.

(42)

Direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, EUT L 195, 2.6.2004, s. 16.

(43)

Mål C-170/13 Huawei Technologies, EU:C:2015:477, punkt 65.

(44)

Se tillämpliga delar av riktlinjer för tillämpningen av artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på avtal om tekniköverföring, EUT C 89, 28.3.2014, s. 3, punkt 250–55.

(45)

Olika system för alternativ tvistlösning finns redan, såsom Wipos centrum för skiljedomsförfarande och förlikning.

(46)

Kommissionens arbetsdokument om att ställa tjänster om immateriella rättigheter till förfogande för små och medelstora företag för att främja innovation och tillväxt, SWD(2016)373, 22.11.2016.

(47)

Se avsnitt 1.2.1.

(48)

Läs mer om försök till en definition i det gemensamma forskningscentrumets (JRC) undersökning ”Patent Assertion Entities in Europe”, kapitel 3. http://publications.jrc.ec.europa.eu/repository/bitstream/JRC103321/lfna28145enn.pdf  

(49)

  http://publications.jrc.ec.europa.eu/repository/bitstream/JRC103321/lfna28145enn.pdf  

(50)

Se det gemensamma forskningscentrumets (JRC) undersökning ovan.

(51)

Läs mer om molnbaserade datortjänster i rapporten om standarder och öppen källkod: ”bridging the gap”.

(52)

Oasis, ECMA, ITU-T, Etsi osv.