EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 23.11.2017

COM(2017) 693 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Rapport om den europeiska koldioxidmarknadens funktion

Innehåll

Förteckning över akronymer och förkortningar    

1.    INLEDNING    

2.    INFRASTRUKTUREN FÖR EU:s UTSLÄPPSHANDELSSYSTEM    

2.1.    Verksamheter, anläggningar och luftfartygsoperatörer som omfattas    

2.2.    Unionsregistret och Europeiska unionens transaktionsförteckning (EUTL)    

3.    KOLDIOXIDMARKNADENS FUNKTION 2016    

3.1.    Tillgång: utsläppsrätter i omlopp    

3.1.1.    Tak    

3.1.2.    Utfärdade utsläppsrätter    

3.1.3.    Internationella reduktionsenheter    

3.2.    Efterfrågan: utsläppsrätter som har tagits ur omlopp    

3.3.    Balansera tillgång och efterfrågan    

4.    LUFTFART    

5.    MARKNADSÖVERSIKT    

5.1.    Utsläppsrätternas rättsliga egenskaper och skattebehandling    

6.    ÖVERVAKNING, RAPPORTERING OCH VERIFIERING AV UTSLÄPP    

7.    ÖVERSIKT ÖVER ADMINISTRATIVA ORDNINGAR    

8.    EFTERLEVNAD OCH VERKSTÄLLANDE    

9.    SLUTSATSER OCH UTSIKTER    

BILAGA    

Förteckning över akronymer och förkortningar

AVR        Förordningen om ackreditering och verifiering

CA        Behörig myndighet

CCS        Avskiljning och lagring av koldioxid

CDM        Mekanismen för ren utveckling

CER        Certifierad utsläppsminskning

Corsia    Systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp inom internationell luftfart

EA        Det europeiska ackrediteringssamarbetet

EES        Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

EEX        European Energy Exchange

EIB        Europeiska investeringsbanken

ERU        Utsläppsminskningsenheter

EU ETS    EU:s utsläppshandelssystem

EUTL        Europeiska unionens transaktionsförteckning

GHG        Växthusgas

Icao        Internationella civila luftfartsorganisationen

ICE        ICE Future Europe

JI        Mekanismen för gemensamt genomförande

MAR        Förordningen om marknadsmissbruk

Mifid 2    Direktivet om marknader för finansiella instrument

MRR        Förordningen om övervakning och rapportering

MRV        Övervakning, rapportering och verifiering

MRVA    Övervakning, rapportering, verifiering och ackreditering

MSR        Reserv för marknadsstabilitet

NAB        Nationellt ackrediteringsorgan

NER        Reserven för nya deltagare

PFC        Perfluorkarboner

RES        Förnybara energikällor

TNAC        Totala antalet utsläppsrätter i omlopp

1.INLEDNING

Europeiska unionens utsläppshandelssystem har sedan 2005 varit hörnstenen i EU:s strategi för att minska utsläppen av växthusgaser från industrin och energisektorn. Systemet bidrar i betydande grad till uppnåendet av EU:s mål att minska utsläppen av växthusgaser med 20 % jämfört med 1990 års nivåer till 2020. EU är visserligen på god väg att klara och till och med överträffa detta mål 1 , men för att nå det mål om en minskning av utsläppen med minst 40 % fram till 2030 som sattes upp i EU:s klimat- och energiram inför 2030 krävs det fortsatta framsteg 2 . EU ska gemensamt uppnå detta interna mål för 2030, med sänkningar såväl inom de sektorer som omfattas av utsläppshandelssystemet som de sektorer som ligger utanför systemet. Ett välfungerande reformerat utsläppshandelssystem i EU kommer emellertid att vara det viktigaste verktyget för att nå detta mål, genom att främja en minskning med 43 % av utsläppen jämfört med 2005 i de sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem.

För att göra det möjligt att nå detta mål för EU:s utsläppshandelssystem lade kommissionen fram ett lagstiftningsförslag 3 i juli 2015, i syfte att reformera utsläppshandelssystemet inför den fjärde handelsperioden (2021–2030). En politisk överenskommelse om förslaget nåddes i början av november 2017 efter en omfattande process med trepartsmöten 4 .

Denna rapport om den europeiska koldioxidmarknadens funktion läggs fram i enlighet med kraven i artiklarna 10.5 och 21.2 i direktiv 2003/87/EG 5 (direktivet om EU:s utsläppshandelssystem). Såsom fastställs i direktivet är syftet med denna rapport att ge en regelbunden ögonblicksbild av utvecklingen på den europeiska koldioxidmarknaden under året.

Tabell 1: Tidigare publicerade rapporter om koldioxidmarknaden 6

Denna rapport omfattar år 2016, men en del initiativ som har lagts fram eller beslutats under 2017 presenteras också. Jämfört med den tidigare rapporten innehåller den ett nytt kapitel om system för kompensation för indirekta koldioxidkostnader samt information om marknadsstabilitetsreservens överskottsindikator som publicerades för första gången i maj 2017. De uppgifter som används i denna rapport är de som fanns offentligt tillgängliga och som kommissionen hade tillgång till den 30 juni 2017, om inte annat anges.

Allmän information om och beskrivningar av olika aspekter av EU:s utsläppshandelssystem visas i textrutor i rapporten

2.INFRASTRUKTUREN FÖR EU: S UTSLÄPPSHANDELSSYSTEM

2.1.Verksamheter, anläggningar och luftfartygsoperatörer som omfattas

Enligt de artikel 21-rapporter som de deltagande länderna 7 lämnade in 2017 fanns det under 2016 totalt 10 790 anläggningar med utsläppsrätter, jämfört med omkring 10 950 år 2015 och omkring 11 200 2014.

Liksom under tidigare år var de bränslen som förbrändes inom EU:s utsläppshandelssystem till största delen fossila 2016. 29 länder rapporterade emellertid också att biomassa användes (27 länder 2015) i samband med 2 079 anläggningar (19 % av samtliga anläggningar). Det var bara två länder (Liechtenstein och Malta) som inte rapporterade någon användning av biomassa 8 . Koldioxidutsläppen från biomassa uppgick till cirka 141 miljoner ton 2016 (8 % av de rapporterade utsläppen inom EU:s utsläppshandelssystem), jämfört med omkring 125 miljoner ton 2015 (cirka 7 % av de rapporterade utsläppen inom EU:s utsläppshandelssystem). Samma två länder som föregående år (Tyskland och Sverige) rapporterade en liten användning av biobränslen hos tre luftfartygsoperatörer (fyra 2015) 9 . 

Sett till indelningen i anläggningskategorier på basis av årliga utsläpp 10 visar uppgifterna från 2016 att cirka 72 % av anläggningarna tillhörde kategori A, nästan 21 % kategori B och drygt 7 % kategori C, liksom tidigare år. Över 6 202 anläggningar rapporterades som ”anläggningar med låga utsläpp” (57,5 % av det totala antalet).

Anläggningar som ingår i EU:s utsläppshandelssystem och som omfattar förbränningsverksamhet finns i alla deltagande länder, och i majoriteten av dem förekommer oljeraffinering, stålproduktion, produktion av klinker, glas, keramiska produkter samt massa och papper. När det gäller anläggningar som ingår i EU:s utsläppshandelssystem och som dessutom återfinns i förteckningen över anläggningar som släpper ut andra gaser än koldioxid rapporteras att tillstånd har utfärdats för främst aluminium och perfluorkarboner i 13 länder (Frankrike, Grekland, Island, Italien, Nederländerna, Norge, Rumänien, Sverige, Slovenien, Slovakien, Spanien, Storbritannien och Tyskland), samt för produktion av salpetersyra och N2O-utsläpp i 21 länder (undantagen är Cypern, Danmark, Estland, Irland, Island, Liechtenstein, Luxemburg, Lettland, Malta och Slovenien). När det gäller de återstående dikväveoxidsektorerna –adipinsyra samt glyoxal och glyoxalsyra – rapporteras framställning i tre länder: Frankrike, Italien och Tyskland respektive Frankrike och Tyskland. Samma två länder som föregående år (Frankrike och Norge) rapporterar om verksamheter som berör avskiljning och lagring av koldioxid.

Åtta länder (Frankrike, Island, Italien, Kroatien, Slovenien, Spanien, Storbritannien och Tyskland) har utnyttjat möjligheten att utesluta små utsläppskällor från EU:s utsläppshandelssystem i enlighet med artikel 27 i direktivet om EU:s utsläppshandelssystem. Liksom 2015 uppgick den totala mängd utsläpp som uteslöts 2016 uppgick till ungefär 4 miljoner ton koldioxid (cirka 0,22 % av de totala verifierade utsläppen).

Enligt artikel 21-rapporterna 2017 har hittills sju länder (Belgien, Danmark, Frankrike, Kroatien, Liechtenstein, Litauen och Ungern) utnyttjat bestämmelsen i artikel 13 i kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 om övervakning och rapportering att tillåta förenklade övervakningsplaner när riskerna är låga. Endast Danmark har anslutit sig sedan 2015. Fyra länder (Belgien, Finland, Island och Polen) rapporterar att de har utnyttjat bestämmelsen om luftfartygsoperatörer med låga utsläpp. Belgien anslöt sig till dessa 2015.

När det gäller täckningen av luftfartygsoperatörer lämnade 503 luftfartygsoperatörer enligt rapporterna in övervakningsplaner 2016 (jämfört med 524 under 2015 och 611 under 2014). Detta tyder på att antalet luftfartygsoperatörer inom EU:s utsläppshandelssystem håller på att stabilisera sig. Nästan 60 % (300) av de rapporterade operatörerna var kommersiella, medan återstående 40 % (203) var icke-kommersiella 11 . Totalt 249 stycken (nästan 50 %) räknades som små utsläppskällor (jämfört med 274 (52 %) 2015 och 329 (54 %) 2014).

2.2.Unionsregistret och Europeiska unionens transaktionsförteckning (EUTL)

Unionsregistret tillhandahöll också under 2016 tillförlitliga tjänster till de europeiska utsläpparna (fasta anläggningar och luftfartygsoperatörer), handlarna och nationella myndigheterna.

Flera förbättringar av såväl tekniken bakom registret som användbarheten har gjorts. Dessa rör funktioner för användarhantering, konton och transaktioner samt autentiseringssystemet, som har förbättrats betydligt och blivit EU Login.

Under sommaren 2017 lanserade kommissionen en undersökning om unionsregistrets användargränssnitt, och bad användarna att lämna synpunkter på gränssnittets funktionssätt. Målet var att förbättra användarnas upplevelser av registret ytterligare.

3.KOLDIOXIDMARKNADENS FUNKTION 2016 

I det här kapitlet behandlas tillgång och efterfrågan på utsläppsrätter i EU:s utsläppshandelssystem. Här finns information om tak, gratis tilldelning, NER300-programmet, auktionering, undantag från full auktionering för energisektorn samt användningen av internationella reduktionsenheter. Ett nytt inslag är att årets rapport också innehåller ett kapitel om system för kompensation för indirekta koldioxidkostnader.

På efterfrågesidan innehåller kapitlet information om de verifierade utsläppen samt om metoder för att balansera tillgång och efterfrågan på utsläppsrätter, såsom reserven för marknadsstabilitet.

3.1.Tillgång: utsläppsrätter i omlopp 

3.1.1.Tak

Tabell 2 visar siffrorna för taket för fasta anläggningar och antalet utsläppsrätter för luftfart som sattes i omlopp 12 varje år under fas 3 av EU:s utsläppshandelssystem.

Tabell 2: Tak för EU:s utsläppshandelssystem 2013–2020

3.1.2.Utfärdade utsläppsrätter

3.1.2.1.Gratis tilldelning 

Under fas 3 kommer 39 % av den totala kvantiteten tillgängliga utsläppsrätter gratis att tilldelas industrianläggningar och installationer för elproduktion för den värme de producerar. Denna andel kommer att utökas ytterligare genom gratis tilldelning till nya deltagare fram till 2020. Det går inte att fastställa hur stor andel av reserven för nya deltagare som kommer att användas under de kommande åren. Enligt kommissionens konsekvensbedömning 2015 15 förväntades emellertid högst ytterligare 2 % av taket tilldelas gratis från NER att döma av trenderna. Därför väntas gratistilldelningen motsvara omkring 41 % av den totala kvantiteten under fas 3. Cirka 2 % av det totala taket används också för att finansiera användningen av innovativ koldioxidsnål teknik via NER300-programmet 16 . Därmed uppgår auktioneringsandelen i fas 3 till 57 %.

Nya anläggningar och anläggningar med väsentligt ökad kapacitet kan få gratis tilldelning av ytterligare utsläppsrätter ur reserven för nya deltagare under fas 3. Den ursprungliga reserven för nya deltagare innehöll 480,2 miljoner utsläppsrätter, efter avdrag för 300 miljoner utsläppsrätter till NER300-programmet. 139,9 miljoner utsläppsrätter har reserverats för 654 anläggningar för hela fas 3 17 . Återstoden av reserven för nya deltagare , som uppgår till 340,3 miljoner utsläppsrätter, kan delas ut i framtiden. Ett stort antal av dessa utsläppsrätter väntas dock förbli outdelade.

Fram till juni 2017 har tilldelningen minskats med ungefär 301,9 miljoner utsläppsrätter på grund av att anläggningar har stängts eller minskat sin produktion eller produktionskapacitet jämfört med vad som ursprungligen användes för att beräkna tilldelningen för fas 3.

Tabell 3: Antal utsläppsrätter (i miljoner) som tilldelats gratis till industrin under perioden 2013–2017 18

Eftersom efterfrågan på gratis tilldelning översteg den tillgängliga kvantiteten har tilldelningen till alla anläggningar inom EU:s utsläppssystem minskats med samma procentsats med hjälp av en ”sektorsövergripande korrigeringsfaktor” (i enlighet med direktivet om EU:s utsläppshandelssystem). Korrigeringsfaktorn har beräknats som en minskning av den fria tilldelningen med cirka 6 % 2013. Procentsatsen ökar sedan årligen upp till omkring 18 % 2020.

Den 28 april 2016 ogiltigförklarade Europeiska domstolen 20 från och med den 1 mars 2017 de sektorsövergripande korrigeringsfaktorer som kommissionen fastställde i sitt beslut 2013/448/EU (se tillägg 5 till bilagan). Följaktligen reviderade kommissionen siffrorna i detta beslut 21  den 24 januari 2017 så att de överensstämmer med siffrorna i domstolens dom.

3.1.2.2.NER300-programmet

Resultatet blev att 38 RES-projekt och ett CCS-projekt från 20 EU-medlemsstater tilldelades totalt 2,1miljarder euro. Fyra av dessa pågår redan: bioenergiprojektet BEST i Italien, bioenergiprojektet Verbiostraw i Tyskland, vindparken på Blaiken i Sverige och, sedan den 1 juli 2017, vindkraftparken Veja Mate utanför den tyska Nordsjökusten.

Slutliga investeringsbeslut har hittills fattats för totalt 13 projekt, medan fyra har avbrutits. Kommissionen har föreslagit att de outnyttjade medlen för de avbrutna projekten, som uppgår till minst 436 miljoner euro, ska återinvesteras i befintliga finansiella instrument, det vill säga energidemonstrationsprojekten InnovFin och skuldinstrumentet fonden för ett sammanlänkat Europa, som båda administreras av Europeiska investeringsbanken (EIB). I maj 2017 godkände medlemsstaterna i kommittén för klimatförändringar i detta syfte en ändring 22 av NER 300-beslutet 23 .

Tabell 4: NER300-projekt som fick anslag i den första och andra ansökningsomgången 24

Några ytterligare ansökningsomgångar för NER 300 har inte planerats. Kommissionen inriktar sig nu på genomförandet 25 av de utvalda projekten och på att snabbt återinvestera outnyttjade medel.

3.1.2.3.Kompensation för indirekta koldioxidkostnader

Hittills har kommissionen godkänt 10 statliga stödordningar för att ge kompensation för indirekta koldioxidkostnader. De stödordningar för att ge kompensation för indirekta koldioxidkostnader som har godkänts sedan 2013 presenteras i tabell 5.

Tabell 5: Stödordningar för att ge kompensation för indirekta koldioxidkostnader som har godkänts inom ramen för riktlinjerna för statliga stödåtgärder från 2012 26

3.1.2.4.Auktionering av utsläppsrätter

Auktionerna genomfördes via följande auktionsplattformar under rapportperioden:

·European Energy Exchange AG (”EEX”), den gemensamma auktionsplattformen för de 25 medlemsstater som deltar i ett gemensamt upphandlingsförfarande samt Polen, som har valt att lämna det gemensamma upphandlingsförfarandet men ännu inte har förordnat någon fristående auktionsplattform. Sedan den 5 september 2016 genomför EEX auktionerna som den andra gemensamma auktionsplattformen, förordnad den 13 juli 2016;

·EEX som fristående auktionsplattform för Tyskland.

·ICE Future Europe (”ICE”), som fristående auktionsplattform för Storbritannien.

Island, Liechtenstein och Norge har ännu inte börjat auktionera utsläppsrätter.

Under 2016 auktionerade EEX, som anordnar auktioner för 27 medlemsstaters räkning (25 medlemsstater som samarbetar på en gemensam auktionsplattform samt Tyskland och Polen), 89 % av den totala auktionerade mängden, medan ICE auktionerade 11 % av den totala mängden för Storbritanniens räkning.

Den 4 maj 2017 genomfördes den tusende auktionen på auktionsplattformar som förordnas enligt auktioneringsförordningen. Den 30 juni 2017 var det totala antalet auktioner uppe i 1 036.

I tabell 6 nedan finns en översikt över de volymer utsläppsrätter som har auktionerats av EEX och ICE fram till den 30 juni 2017, inklusive de tidiga auktionerna 32 för allmänna utsläppsrätter. Volymerna för för allmänna utsläppsrätter har fastställts med beaktande av beslut 1359/2013/EU att senarelägga 900 miljoner utsläppsrätter från 2014, 2015 och 2016. Antalet utsläppsrätter för luftfart har fastställts i enlighet med de tillfälliga undantagen för luftfartssektorn enligt beslut 377/2013/EU och förordning (EU) nr 421/2014.

Tabell 6: Total mängd utsläppsrätter för fas 3 som har auktionerats under 2012–2017

Auktionerna genomfördes i allmänhet friktionsfritt och auktionspriserna låg generellt i linje med sekundärmarknadspriserna, utan att det uppstod några allvarligare problem eller incidenter. Till följd av övergången från den tillfälliga auktionsplattformen till den nya gemensamma auktionsplattformen genomfördes inga auktioner för de 25 deltagande medlemsstaterna under omkring en vecka i augusti 2016.

Den auktion den 25 maj 2016 som genomfördes av EEX för Polen och den som genomfördes den 14 december 2016 av ICE för Storbritannien ställdes in i linje med bestämmelserna i auktioneringsförordningen. Skälet till att den polska auktionen ställdes in var att reservationspriset inte uppnåddes. I Storbritannien var den totala volymen bud lägre än volymen auktionerade utsläppsrätter. Därmed har totalt fem auktioner av de över tusen som har genomförts enligt auktioneringsförordningen sedan i slutet av 2012 ställts in. En översikt över auktionspriser, antal deltagare och täckningsgrader vid auktioner för allmänna utsläppsrätter från 2013 till den 30 juni 2017 finns i tillägg 2 till bilagan.

Auktionsplattformarna offentliggör de detaljerade resultaten av varje auktion på särskilda webbplatser. Mer information om resultatet av auktionerna, bland annat om deltagande, täckningsgrad och priser, finns i medlemsstaternas rapporter som kommissionen offentliggör 34 .

De totala inkomsterna från auktionerna mellan 2012 och den 30 juni 2017 uppgick till mer än 18,4 miljarder euro (enbart under 2016 var de totala inkomsterna 3,79 miljarder euro). Enligt direktivet om EU:s utsläppshandelssystem bör minst 50 % av inkomsterna från auktioneringen, inklusive alla inkomster från utsläppsrätter som fördelas för solidaritet och tillväxt, användas av medlemsstaterna för klimat- och energirelaterade ändamål. 2016 genererade auktioneringen av utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandel 3,79 miljarder euro i inkomster för medlemsstaterna. Enligt uppgifter till kommissionen har medlemsstaterna använt eller planerat att använda omkring 80 % av dessa inkomster för angivna klimat- och energirelaterade ändamål 2016 35 , men variationer förekommer 36 .

3.1.2.5.Undantag från full auktionering för energisektorn

Antalet utsläppsrätter som har tilldelats gratis till elproducenter för 2016 anges i tabell 1 i tillägg 1 till bilagan, medan det maximala antalet utsläppsrätter per år framgår av tabell 2 i tillägg 1.

Det sammanlagda värdet av det rapporterade investeringsstödet under åren 2009–2016 är cirka 11 miljarder euro. Ungefär 80 % av dessa medel användes för att uppgradera och utrusta infrastruktur, medan resten av investeringarna gällde ren teknik eller diversifiering av tillgången. Som exempel på investeringar kan nämnas de som har gjorts för att reducera energiförbrukningen vid produktion av elektricitet i Litauen, byta ut isoleringen i befintliga ledningar för distribution av ånga i Tjeckien och uppföra en kraftvärmeanläggningen som främst drivs med naturgas i Bulgarien.

Utsläppsrätter som inte tilldelas gratis auktioneras ut. Det antal utsläppsrätter som de stödberättigade medlemsstaterna har begärt under perioden 2013–2016 framgår av figur 1.

Figur 1: Utsläppsrätter som har tilldelats gratis enligt artikel 10c

Figur 2 visar i vilken utsträckning utsläppsrätter enligt artikel 10c har tilldelats, auktionerats eller återstår. Till exempel har omkring 82 miljoner outnyttjade utsläppsrätter dragits av från Polens andel av auktionerade utsläppsrätter mellan 2013 och 2016, men dessa har ännu inte tilldelats gratis eller lagts till i auktionerna.

Figur 2: Fördelning av utsläppsrätter (tilldelade, auktionerade, återstående outnyttjade)

Tabell 7 utvisar antalet outnyttjade utsläppsrätter som har dragits av för åren fram till 2016 och auktionerats under perioden 2013–2016, samt antalet återstående outnyttjade utsläppsrätter.

Tabell 7: Hanteringen av outnyttjade utsläppsrätter enligt artikel 10c 2013–2016

3.1.3.Internationella reduktionsenheter

Den exakta mängden internationella reduktionsenheter för fas 2 och 3 (2008–2020) kommer delvis att bero på mängden framtida verifierade utsläpp, men marknadsanalytiker bedömer att det kommer att röra sig om ungefär 1,6 miljarder reduktionsenheter. Per den 30 juni 2017 har sammanlagt 1,48 miljoner internationella reduktionsenheter använts eller utbytts, vilket motsvarar över 90 % av det uppskattade maximalt tillåtna antalet.

Figur 3 illustrerar utbytet av internationella reduktionsenheter. En komplett översikt finns i tillägg 3 till bilagan.

Figur 3: Sammanfattning av utbytet av internationella reduktionsenheter till den 30 juni 2017

3.2.Efterfrågan: utsläppsrätter som har tagits ur omlopp

Utsläppen av växthusgaser från anläggningar som deltog i EU:s utsläppshandelssystem 2016 uppskattas ha minskat med 2,9 % jämfört med 2015 enligt uppgifterna i unionsregistret. Detta visar en minskande trend för utsläppen sedan fas 3 av systemet inleddes 2013.

Tabell 8: Verifierade utsläpp (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

BNP-uppgifter som rapporterats på http://epp.eurostat.ec.europa.eu/tgm/table.do?tab=table&init=1&plugin=1&language=en&pcode=tec00115  

(hämtade i juli 2017). Verifierade utsläpp från luftfarten rapporteras separat i avsnitt 4.

Som tabellen visar är det främst förbränningsverksamheten som har bidragit till de verifierade utsläppsminskningarna.

Antalet utsläppsrätter som har annullerats på frivillig basis 2016 uppgår till 63 573. Totalt har 267 933 frivilligt annullerade utsläppsrätter registrerats hittills.

3.3.Balansera tillgång och efterfrågan 

Det rådde en stor obalans mellan tillgång och efterfrågan i EU:s utsläppshandelssystem när fas 3 inleddes, vilket ledde till ett överskott på ungefär 2,1 miljarder utsläppsrätter 2013. 2014 hade detta minskat något, och det minskade sedan kraftigt, till 1,78 miljarder utsläppsrätter 2015 och 1,69 miljarder utsläppsrätter 2016. Detta återspeglar effekterna av den ytterligare minskning av tillgången på utsläppsrätter med 200 miljoner som gjordes 2016, det sista året med senareläggningsåtgärder. I och med att utsläppen minskade med omkring 2,9 % 2016 uppvägdes effekten på överskottet av den minskade tillgången delvis av lägre efterfrågan.

För att komma åt den strukturella obalansen mellan tillgång och efterfrågan på utsläppsrätter inrättades 2015 en reserv för marknadsstabilitet för att göra auktionstillgången på utsläppsrätter mer flexibel. Utsläppsrätterna kommer till slut att överföras till reserven, som tas i bruk i januari 2019.

Det totala antal utsläppsrätter i omlopp som är relevant för att fastställa in- och utflödet i reserven för marknadsstabilitet beräknas med följande formel:

Totalt antal utsläppsrätter i omlopp = tillgång 38 − (efterfrågan + utsläppsrätter i reserven för marknadsstabilitet)

Tillgången på utsläppsrätter består av de utsläppsrätter som har överförts från fas 2 i EU:s utsläppshandelssystem (2008–2012), auktionerade utsläppsrätter, utsläppsrätter som tilldelats gratis och utsläppsrätterna i reserven för nya deltagare (NER). Efterfrågan avgörs av anläggningarnas utsläpp och de annullerade utsläppsrätterna. Mer information finns i tabell 1 i tillägg 4 till bilagan.

Utgångspunkten för att fastställa det totala antalet utsläppsrätter i omlopp är det totala antalet utsläppsrätter som återstår efter fas 2 och som inte har överlämnats eller annullerats 39 . Denna ”totala överföring från en handelsperiod till nästa” av 1 749 540 826 utsläppsrätter 40 motsvarar alltså det exakta antalet utsläppsrätter inom utsläppshandelssystemet som är i omlopp vid inledningen av den tredje handelsperioden för EU:s utsläppshandelssystem.

I rapporten om koldioxidmarknaden går det att konsolidera de siffror för tillgång och efterfrågan som offentliggörs enligt tidsplanen för de rapporter som ska offentliggöras i enlighet med direktivet om EU:s utsläppshandelssystem och dess tillämpningsföreskrifter. Denna tidsplan, relevanta uppgifter och omfattning beskrivs i tabell 2 i tillägg 4 till bilagan. Tillgång och efterfrågan under 2016 framgår av figur 4. Relevanta uppgifter har också publicerats i meddelandet om det totala antalet utsläppsrätter i omlopp avseende reserven för marknadsstabilitet 41 .

Figur 4: Kumulativ tillgång och efterfrågan fram till utgången av 2016

Tillgång (kumulativ, i miljoner)     Efterfrågan (kumulativ, i miljoner)

När reserven för marknadsstabilitet tas i drift 2019 kommer kommissionen regelbundet att i mitten av maj offentliggöra det sammanlagda antalet utsläppsrätter i omlopp för det föregående året. Det sammanlagda antalet utsläppsrätter i omlopp offentliggjordes för första gången i maj 2017, och uppgick till 1 693 904 897 utsläppsrätter 42 .

I figur 5 43 visas utvecklingen för kumulativ tillgång och efterfrågan inom EU:s utsläppshandelssystem fram till utgången av 2016. Under 2013var tillgången på utsläppsrätter över 2 miljarder medan efterfrågan var omkring 1,9 miljarder. Under 2014 minskade den sammanlagda tillgången och efterfrågan till omkring 1,8 miljarder utsläppsrätter. Under 2015 minskade tillgången ytterligare till 1,5 miljarder utsläppsrätter medan efterfrågan sjönk något. Följande år var utsläppen antingen stabila eller lägre, men utbudet av utsläppsrätter minskade i större utsträckning till följd av senareläggningsåtgärden.

Överskottet ökade därigenom till över 2 miljarder 2013, var stabilt under 2014 och sjönk sedan till cirka 1,8 miljarder utsläppsrätter 2015. Utsläppen var lägre 2016 än 2015, men efterfrågan var fortfarande högre än utbudet. Det sammanlagda antalet utsläppsrätter i omlopp som offentliggjordes i maj 2017 ligger därför nu på sin lägsta nivå sedan innevarande handelsperiod inleddes.

Figur 5: Tillgång och efterfrågan 2013-2016

4.LUFTFART

EU:s medlemsstater har uttryckt 44 sin avsikt att gå med i Icaos globala system 45 från början, på vissa villkor. I avvaktan på att den globala åtgärden ska börja tillämpas har kommissionen föreslagit att det nuvarande tillvägagångssättet avseende luftfarten inom EU:s utsläppshandelssystem ska bibehållas efter 2016 46 , det vill säga att det geografiska tillämpningsområdet ska vara inom EES. I detta förslag bibehålls samma undantag och samma metod för tilldelning till flygbolag, med tillämpning av en linjär minskningsfaktor från och med 2021. Man planerar även en ny översyn för att se hur Corsia kan implementeras i EU-rätten genom en revidering av direktivet om EU:s utsläppshandelssystem. En politisk överenskommelse om förslaget nåddes i oktober 2017.

När det gäller utvecklingen av luftfartens utsläpp inom EU:s utsläppshandelssystem fortsatte de verifierade utsläppen att öka 2016 och uppgick till 61 miljoner ton koldioxid, en ökning med 7,9 % jämfört med 2015.

Tilldelningen av gratis utsläppsrätter uppgick till något över 32,0 miljoner 2016 47 . Omkring 6,0 miljoner utsläppsrätter auktionerades under perioden januari till december 2016.

I avvaktan på antagandet av lagstiftningsförslaget om EU:s utsläppshandelssystem för luftfart utfärdades utsläppsrätter i linje med den EES-interna räckvidden. Den justerade tilldelningen av gratis utsläppsrätter uppgick till något över 32,0 miljoner 2017 48 . Dessutom tilldelades nästan 1,1 miljoner gratis utsläppsrätter från den särskilda reserven för snabbväxande luftfartygsoperatörer och nya aktörer. Detta är det första av fyra årliga utfärdanden under perioden 2013–2020. Mängden utsläppsrätter som ska auktioneras under 2017 kommer att stå i proportion till det totala antalet utfärdade utsläppsrätter. I tabell 9 visas en sammanfattning av verifierade utsläpp, gratis tilldelningar och auktioneringsvolymer för luftfartssektorn sedan starten av fas 3 av EU:s utsläppshandelssystem.

Tabell 9: Verifierade utsläpp och tilldelningar till luftfartssektorn

Volymerna auktionerade utsläppsrätter för luftfart under perioden 2013–2015 återspeglar medlagstiftarens beslut 2013 att ”stoppa klockan” 50 och begränsa skyldigheterna när det gäller klimatförändringar till enbart flygningar inom EES, i syfte att stödja Icaos utveckling av en global åtgärd. Luftfartssektorns efterlevnad sköts upp och inga utsläppsrätter för luftfart auktionerades under 2012 eller 2013. Således auktionerades 2012 års volymer 2014, medan efterlevnaden avseende luftfartens utsläpp 2013 och 2014 genomfördes 2015.

5.MARKNADSÖVERSIKT

I Mifid 2 och förordningen om marknadsmissbruk, som båda antogs 2014, föreskrivs vissa anpassningar av den allmänna ordningen efter de särskilda egenskaperna för koldioxidmarknaden (se rapporten om koldioxidmarknaden 2015).

Flera åtgärder som reglerar detaljerade aspekter av bestämmelserna i Mifid 2 51 och förordningen om marknadsmissbruk 52 antogs under 2016 och 2017.

5.1.Utsläppsrätternas rättsliga egenskaper och skattebehandling

Behandlingen av utsläppsrätter varierar mellan länderna, från att de betraktas som finansiella instrument och immateriella tillgångar till att de är äganderätter och råvaror. Enligt artikel 21-rapporterna 2017 har minst fyra deltagande länder infört eller planerat förändringar av sin nationella lagstiftning, främst ändringar som rör genomförandet av Mifid 2.

När det gäller skattebehandlingen av utsläppsrätterna rapporterar bara tre länder att moms tas ut på utfärdandet av utsläppsrätter. Däremot tas moms ut på transaktioner med utsläppsrätter på den sekundära marknaden i de flesta deltagande länderna (alla utom Cypern, Estland, Island och Liechtenstein). En majoritet av länderna anger att de tillämpar metoden för omvänd skattskyldighet 53 på inhemska transaktioner som berör utsläppsrätter. Utsläppsrätter för bolag kan beskattas ytterligare (till exempel genom en bolagsskatt). Femton länder uppgav att ingen sådan beskattning fanns.

Såsom nämndes i den föregående rapporten om koldioxidmarknaden genomför kommissionen för närvarande en studie av utsläppsrätternas rättsliga status.

I ett aktuellt förhandsavgörande 54 den 8 mars 2017 avstod domstolen från att definiera utsläppsrätternas natur (se tillägg 5 till bilagan).

6.ÖVERVAKNING, RAPPORTERING OCH VERIFIERING AV UTSLÄPP

6.1 Allmän utveckling

Kommissionen strävar fortsatt efter att förbättra de riktlinjer och mallar den tillhandahåller för att underlätta en konsekvent tillämpning av förordningen om övervakning och rapportering 55 och förordningen om ackreditering 56 . Därför har ny vägledning om kontrollerna inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem utarbetats för att bidra till att samordna ländernas svar på en rekommendation från Europeiska revisionsrätten i vilken de uppmanas att införa mer enhetliga och ändamålsenliga kontrollramar för genomförandet av EU:s utsläppshandelssystem, inbegripet inspektioner.

Kommissionen fortsätter också att uppmuntra förbättringar av ländernas övervakning, rapportering, verifiering och ackreditering inom EU:s utsläppshandelssystem. När så har varit lämpligt har riktlinjer klargjorts och utbildningstillfällen anordnats för att komma till rätta med en del av de vanligaste problemen som identifierades i de handlingsplaner som togs fram som hjälp för varje land 57 .

Efterlevnadssystemet har effektiviserats genom att förordningen om övervakning och rapportering ger länderna möjlighet att göra elektronisk rapportering obligatorisk. De flesta deltagande länderna rapporterar om användningen av mallar eller system på basis av de minimikrav som anges av kommissionen. Fjorton medlemsstater har under 2017 rapporterat att de använder någon form av automatiserat IT-system för rapporteringen om EU:s utsläppshandelssystem (jämfört med tretton 2016 och tio 2015).

Såsom nämndes i föregående rapport om koldioxidmarknaden lanserade kommissionen DECLARE ETS MRVA i maj 2016 – ett webbaserat system som ska vara ett stöd till de deltagande länderna vid fullgörandet av de skyldigheter som sammanhänger med övervakningsplaner, årliga utsläppsrapporter, och rapporter om verifiering och förbättring inom EU:s utsläppshandelssystem.

6.2 Övervakningen i praktiken

Enligt de artikel 21-rapporter som har lämnats 2017 använder de flesta anläggningar den beräkningsbaserade metoden 58 . Endast 150 anläggningar (mindre än 1,5 %) i 23 länder uppgavs använda system för kontinuerlig mätning av utsläpp. Dessa var mest frekventa i Tyskland och Tjeckien. Detta är ett land mer än föregående år, men en anläggning mindre totalt sett.

Endast 11 länder angav att alternativa metoder används av sammanlagt 36 anläggningar som omfattade omkring 5,1 miljoner ton koldioxid (jämfört med 6,6 miljoner ton föregående år). Nederländerna rapporterade en minskning av antalet anläggningar som använder alternativa metoder (nio jämfört med 12 föregående år). Två anläggningar (en i Storbritannien och en i Nederländerna) svarar för över hälften av de totala utsläpp som rapporterades där alternativa metoder används.

Det stora flertalet anläggningar uppfyller kraven för miniminivåerna 59 i förordningen om övervakning och rapportering. Endast 105 anläggningar i kategori C (jämfört med 113 föregående år och 118 året dessförinnan), 13 % (jämfört med 14 % 2016), angavs avvika från minst en parameter i kravet på att de högsta nivåerna ska tillämpas för de viktigaste bränsle-/materialmängderna. Dessa avvikelser är endast tillåtna om verksamhetsutövaren visar att den högsta nivån inte är tekniskt möjlig eller leder till orimliga kostnader. Om dessa villkor inte längre gäller måste verksamhetsutövarna förbättra sina övervakningssystem. Under rapporteringsperioden 2013 angavs det att 137 anläggningar i kategori C (16 % av det totala antalet) inte tillämpade de högsta nivåerna på ett eller annat sätt. Således har det skett en stadig förbättring av tillämpningen av de högsta nivåerna för anläggningar i kategori C varje år under fas 3 av EU:s utsläppshandelssystem.

På liknande sätt visar rapporterna från 22 deltagande länder (samma antal som föregående år) att totalt 26 % av anläggningarna i kategori B avviker från standardkraven om övervakning och rapportering i något avseende jämfört med 26 % föregående år och 28 % året dessförinnan. Även detta tyder på en stadig förbättring av antalet anläggningar som uppfyller de högsta nivåkraven.

6.3 Ackrediterad verifiering

Det totala antalet kontrollörer rapporteras inte i artikel 21-rapporterna, men en rimlig uppskattning på basis av det antal som är ackrediterade för förbränning (ackrediteringens primära omfattning) är att det fanns minst 130 olika ackrediterade kontrollörer för kontrollerna under 2016. Artikel 21-rapporterna 2017 visar att det fanns 47 enskilda ackrediterade kontrollörer på luftfartsområdet 2016. Det europeiska ackrediteringssamarbetet (EA) tillhandahåller en central länk till relevanta nationella ackrediteringsorgan och deras förteckningar över kontrollörer som har ackrediterats inom EU:s utsläppshandelssystem 60 .

Det ömsesidiga erkännandet av kontrollörer mellan de deltagande länderna fungerar väl: de flesta länderna (29, alla utom Frankrike och Lettland) angav att minst en utländsk kontrollör är verksam inom deras territorium.

Kontrollörernas efterlevnad av förordningen om ackreditering och verifiering konstateras vara god. Endast en upphävning av en ackreditering och ett återkallande rapporterades, från Polen respektive Sverige (båda fallen gällde en kontrollör). Detta kan jämföras med 2015, då inga ackrediteringar upphävdes eller återkallades, och 2014 då ett återkallande rapporterades. Polen var det enda landet som rapporterade att omfattningen av en kontrollörs ackreditering hade begränsats 2016. Fyra länder rapporterade sådana begränsningar för fem kontrollörer 2015, och tre länder för sex kontrollörer 2014.

Det var färre länder som rapporterade inkomna klagomål på kontrollörerna under året (åtta, jämfört med nio föregående år). Det totala antalet klagomål minskade också med 17 %. De inkomna klagomålen har kunnat lösas i 96 % av fallen (samma som föregående år). Nio länder rapporterade bristande efterlevnad hos kontrollörerna i fråga om informationsutbytet mellan de nationella ackrediteringsorganen och de behöriga myndigheterna (jämfört med 11 föregående år).

7.ÖVERSIKT ÖVER ADMINISTRATIVA ORDNINGAR 

Inga väsentliga förändringar av de administrativa ordningarna i de deltagande länderna har konstaterats sedan föregående rapporteringsperiod. Enligt de artikel 21-rapporter som lämnades 2017 var i genomsnitt fem behöriga myndigheter delaktiga i tillämpningen av EU:s utsläppshandelssystem i varje land. 61 När det gäller samordningen mellan myndigheterna används olika verktyg och metoder, såsom rättsliga instrument för central förvaltning av övervakningsplaner eller utsläppsrapporter (i 12 länder), bindande instruktioner och vägledning från en central behörig myndighet till lokala myndigheter (i tio länder), regelbundna möten med arbetsgrupper eller mellan myndigheter (i 15 länder) och gemensamma IT-plattformar (i 13 länder). Sju länder (Cypern, Estland, Island, Italien, Kroatien, Liechtenstein och Luxemburg) angav att de inte använde sig av något av de ovanstående verktygen.

När det gäller administrativa avgifter som länderna tar ut (för tillståndsgivning och godkända övervakningsplaner) angav 14 länder 2017 att de inte tar ut några avgifter för verksamhetsutövare (Cypern, Estland, Frankrike, Grekland, Irland, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Sverige, Slovakien och Tyskland), jämfört med 16 föregående år. Luftfartygsoperatörer betalar inga avgifter i 15 länder (Belgien, Cypern, Estland, Grekland, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Sverige, Slovakien, Spanien, Tjeckien och Tyskland), jämfört med 16 föregående år. Avgifterna varierar kraftigt från land till land och beroende av tjänsterna i fråga. Avgifterna för tillstånd och godkännanden av övervakningsplaner för anläggningar varierar till exempel mellan 5 och 7 621 euro, och avgifterna för godkännanden av övervakningsplaner inom luftfarten varierar mellan 5 och 2 400 euro.

De deltagande ländernas system är i stort sett effektiva, eftersom de är anpassade efter respektive lands administrativa organisation. Kommunikationen mellan de lokala myndigheterna och utbytet av bästa metoder mellan behöriga myndigheter, bland annat genom regelefterlevnadsforumet för EU:s utsläppshandelssystem, bör fortsätta att förbättras och uppmuntras. Det sjunde konferensen om regelefterlevnad inom EU:s utsläppshandelssystem 62 genomfördes 2016, liksom två separata utbildningstillfällen kopplade till regelefterlevnadsforumet. Den årliga konferensen bidrar till att skapa så stor medvetenhet som möjligt om verksamheten inom regelefterlevnadsforumet, särskilt i fråga om dess fem arbetsgrupper för övervakning och rapportering, ackreditering och verifiering, luftfart, elektronikrapportering och avskiljning och lagring av koldioxid.

8.EFTERLEVNAD OCH VERKSTÄLLANDE 

EU:s utsläppshandelssystem har en mycket hög grad av regelefterlevnad: varje år omfattas ungefär 99 % av utsläppen av det erforderliga antalet utsläppsrätter överlämnade i tid. 2016 var inget undantag. Mindre än en procent av de anläggningar som rapporterade utsläpp för 2016 hade underlåtit att överlämna utsläppsrätter för alla sina utsläpp när tidsfristen gick ut den 30 april 2017. Dessa anläggningar var ofta små och svarade för omkring 0,4 % av de utsläpp som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem. Graden av efterlevnad av reglerna var också mycket stor inom luftfartssektorn: reglerna följdes av luftfartygsoperatörer som stod för mer än 99 % av de utsläpp från luftfarten som omfattas av systemet.

De behöriga myndigheterna gör fortsatt olika efterlevnadskontroller av de årliga utsläppsrapporterna. Enligt uppgifterna i de artikel 21-rapporter som lämnades in 2017 kontrollerade alla deltagande länder 100 % av de årliga utsläppsrapporterna för att se att de var fullständiga och internt konsekventa (utom Frankrike, 77 %, Sverige, 3 %, och Storbritannien, 62 %). Rapporterna visar också att i genomsnitt över 75 % av rapporterna genomgick kontroller av överensstämmelse med övervakningsplanerna (samtliga länder) och att omkring 75 % kontrollerades mot tilldelningsuppgifter (alla länder utom Finland, Malta och Norge). Tjugofem länder angav att de också dubbelkontrollerar mot andra uppgifter. Bara tre länder (Lettland, Slovenien och Slovakien) anger att de behöriga myndigheterna inte gör detaljerade kontroller av utsläppsrapporterna.

De artikel 21-rapporter som lämnades in 2017 visar att de behöriga myndigheterna i 16 länder (Belgien, Bulgarien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Kroatien, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Polen, Sverige, Slovakien, Spanien och Storbritannien) gjorde försiktiga uppskattningar av totalt 125 anläggningars utsläpp under 2016. 68 av dessa rapporterades emellertid av Storbritannien för utsläpp tidigare år, baserat på operatörernas meddelanden om nyligen upptäckta tidigare fel. Om uppgifterna från Storbritannien räknas av från de totala siffrorna för 2016 rapporterade 15 länder försiktiga uppskattningar av utsläppen från 57 anläggningar (cirka 0,5 % av det totala antalet anläggningar), jämfört med 45 anläggningar (0,4 %) 2015 och 37 anläggningar (0,3 %) 2014. De rapporterade utsläppen från dessa anläggningar var 1,9 miljoner ton koldioxid 2016 (jämfört med 8,3 miljoner ton föregående år och 9,1 miljoner ton året dessförinnan), cirka 0,1 % av de totala utsläppen (jämfört med nästan 0,5 % under de föregående två åren). De vanligaste skäl som angavs för försiktiga uppskattningar var att utsläppsrapporter saknades per den 31 mars eller att utsläppsrapporterna inte helt uppfyllde kraven i förordningen om övervakning och rapportering och förordningen om ackreditering och verifiering.

På luftfartsområdet rapporterades försiktiga uppskattningar på grund av saknade uppgifter av bara fyra länder, avseende 18 luftfartygsoperatörer (cirka 3,5 % av det totala antalet). Samtliga var små utsläppskällor (under 0,2 % av utsläppen från luftfarten). Detta ska jämföras med 103 luftfartygsoperatörer (nästan 20 %) rapporterade av åtta länder föregående år.

De behöriga myndigheternas kontroller är också viktiga för att komplettera kontrollörernas arbete. För 2016 bekräftade alla deltagande länder att de utför ytterligare kontroller av anläggningar. De flesta länderna har liknande tillvägagångssätt när det gäller luftfartygsoperatörer (utom Lettland, Slovenien och Ungern). Det var emellertid bara 17 länder som rapporterade att de genomförde någon form av inspektioner av anläggningar 2016 (Cypern, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Kroatien, Lettland, Litauen, Nederländerna, Norge, Spanien, Storbritannien, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike 63 ).

För 2016 rapporterades tillämpning av avgifter för överskridande utsläpp bara för 14 anläggningar i fyra länder (en i Bulgarien, en i Polen, sex i Rumänien och sex i Storbritannien). På luftfartsområdet rapporterades tillämpning av avgifter för överskridande utsläpp för 48 luftfartygsoperatörer (en i Belgien, fyra i Spanien, 39 i Storbritannien och fyra i Tyskland).

10 länder bekräftade att påföljder (utöver avgifter för överskridande utsläpp) har utdömts under rapporteringsperioden 2016. Inga fängelsestraff har rapporterats, men 56 anläggningar och åtta luftfartygsoperatörer ålades böter eller erhöll formella skrivelser med ett totalt ekonomiskt värde på 1 573 389 euro. Omkring en sjättedel av detta belopp tillskrevs det faktum att den behöriga myndigheten och handelsorganisationen upptäckte att 19 anläggningar i Storbritannien drevs utan tillstånd. Dessa operatörer har nu tillstånd och svarar för merparten av det ökade antalet anläggningar som rapporteras från Storbritannien.

De vanligaste rapporterade överträdelserna 2016 var avsaknad av tillstånd (21 fall), underlåtenhet att rapportera kapacitetsförändring (14 fall), underlåtenhet att lämna in en verifierad årlig utsläppsrapport inom tidsfristen (9 fall), underlåtenhet att uppfylla tillståndsvillkor (sex fall) och underlåtenhet att följa en godkänd övervakningsplan (fem fall). Andra fall gällde att den årliga utsläppsrapporten inte uppfyllde kraven i förordningen om övervakning och rapportering, underlåtenhet att överlämna tillräckligt många utsläppsrätter senast den 30 april samt underlåtenhet att lämna in förbättringsrapport.

9.SLUTSATSER OCH UTSIKTER 

EU:s utsläppshandelssystem har även 2016 varit EU:s främsta verktyg när det gäller att bekämpat klimatförändringar på ett kostnadseffektivt sätt. Systemet gav minskade utsläpp från de deltagande anläggningarna med 2,9 %, vilket visar en minskande trend för utsläppen sedan fas 3 av systemet inleddes 2013. Överskottet av utsläppsrätter på koldioxidmarknaden sjönk till den lägsta nivån sedan den nuvarande handelsperioden startade. Marknadsstabilitetsreservens överskottsindikator som publicerades för första gången i maj 2017 banar vägen för ibruktagandet av reserven, den strukturella lösningen inom EU:s utsläppshandelssystem som syftar till att stabilisera den europeiska koldioxidmarknaden på medellång sikt, under 2019.

Viktiga framsteg har också gjorts på luftfartsområdet. Mot bakgrund av Icaos resolution 2016 om att minska de globala utsläppen från luftfarten har kommissionen vidtagit åtgärder för att även fortsatt tillämpa EU:s utsläppshandelssystem på luftfarten som i dag, i avvaktan på att det globala systemet träder i kraft, samt att planera för ett snabbt genomförande av det.

Dessutom har EU:s utsläppshandelssystem visat sig ha en stabil struktur även under det fjärde året av fas 3. Efterlevnadsgraden har konsekvent varit mycket hög både när det gäller fasta anläggningar och luftfartygsoperatörer, och den administrativa organisationen i de deltagande länderna har visat sig vara effektiv.

Den tusende auktionen i maj 2017 var en symbolisk milstolpe för den välfungerande infrastruktur som för ut utsläppsrätter på marknaden.

Efter mer än två års förhandlingar om förslaget om att reformera EU:s utsläppshandelssystem under den fjärde handelsperioden nåddes en avgörande överenskommelse i november 2017 vilket visar att Europeiska unionen nu låter sina åtaganden enligt Parisavtalet gå över i handling. Det reviderade och kraftigt förstärkta utsläppshandelssystemet kommer att utgöra en viktig del av EU:s bidrag till genomförandet av Parisavtalet och den globala övergången till en ekonomi med lägre koldioxidutsläpp.

Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka den europeiska koldioxidmarknaden och lämna nästa rapport i slutet av 2018.

BILAGA 

Tillägg 1

Tabell 1: Antal gratis utsläppsrätter som har begärts för modernisering av elsektorn

Tabell 2: Maximalt antal gratis utsläppsrätter per år med undantaget från full auktionering för energisektorn

Tillägg 2

Figur 1: Översikt över auktioner för allmänna utsläppsrätter från 2013 till den 30 juni 2017

___ Auktionspris

. Täckningsgrad

Tillägg 3

Tabell 1: Sammanfattning av utbytet av internationella reduktionsenheter till den 30 juni 2017

Tillägg 4

Tabell 1: Delar i tillgång och efterfrågan i utsläppshandelssystemet

Tabell 2: Tidplan för publicering av uppgifter

Tillägg 5

Tabell 1: Förhandsavgöranden av EU-domstolen som rör EU:s utsläppshandelssystems funktionssätt under perioden juli 2016 till juni 2017

(1)

2015 hade utsläppen av växthusgaser i EU redan minskat med 22 % jämfört med 1990 års nivåer.

(2)

Enligt de nationella prognoserna kommer utsläppen att minska ytterligare fram till 2020, men det krävs kompletterande åtgärder för att nå målet för 2030.

(3)

COM (2015) 337, http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:52015PC0337

(4)

Trepartsdialoger är informella möten mellan företrädare för Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

(5)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.

(6)

Rapporter publicerade tidigare år finns att tillgå på https://ec.europa.eu/clima/policies/ets_sv#tab-0-1

(7)

Vid hänvisningar till artikel 21-rapporterna omfattar uttrycket ”deltagande länder” eller bara ”länder” de 28 EU-medlemsstaterna plus EES-länderna (Island, Norge och Liechtenstein).

(8)

Emissionsfaktorn för biomassa i EU:s utsläppshandelssystem ska vara noll, vilket innebär att utsläppen ska rapporteras men att inga utsläppsrätter behöver överlämnas för dem.

(9)

De utsläpp till följd av användning av biobränslen som rapporterades enligt artikel 21 motsvarade mindre än 0,04 % av de berörda luftfartygsoperatörernas sammanlagda utsläpp.

(10)

Se kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 av den 21 juni 2012 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, EUT L 181, 12.7.2012, s. 30, enligt vilken anläggningar klassificeras som tillhörande kategori C om de släpper ut mer än 500 000 ton koldioxid om året, kategori B om de släpper ut mellan 500 000 och 50 000 ton koldioxid om året och kategori A om de släpper ut mindre än 50 000 ton koldioxid om året. Som ”anläggningar med låga utsläpp” betecknas kategori A-anläggningar vilka släpper ut mindre än 25 000 ton koldioxid per år.

(11)

Ett flygbolag som transporterar passagerare och riktar sig till allmänheten är ett exempel på en kommersiell luftfartygsoperatör. Ett privatägt flygplan är ett exempel på en icke-kommersiell luftfartygsoperatör.

(12)

Antalet utsläppsrätter för luftfart som har satts i omlopp sedan 2013 är resultatet av en bottom-up-strategi som börjar med gratis tilldelning (fastställd på basis av verksamhetsbaserade riktmärken för operatörernas verksamhet inom EES). Därefter härleds det antal utsläppsrätter som utauktioneras från det faktum att 85 % av det totala antalet ska tilldelas gratis (med en särskild reserv för senare tilldelningar till snabbväxande luftfartygsoperatörer och nya aktörer) och 15 % utauktioneras.

(13)

Hur många utsläppsrätter för luftfart som sätts i omlopp 2017, 2018, 2019 och 2020 kommer att bero på resultatet av kommissionens lagstiftningsförslag (se avsnitt 4).

(14)

Utauktioneringssiffrorna är från augusti 2017 (se avsnitt 4).

(15)

SWD(2015) 135 final, https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/ets/revision/docs/impact_assessment_en.pdf

(16)

NER300 är ett finansieringsprogram för innovativa koldioxidsnåla energidemonstrationsprojekt, vilket finansieras genom monetarisering av 300 miljoner utsläppsrätter från reserven för nya deltagare (se avsnitt 3.1.2.2.).

(17)

Siffrorna är från juli 2017: https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/ets/allowances/docs/170711_status_table_ner.pdf

(18)

Denna siffra omfattar anmälningar som har tagits emot fram till juli 2017 och kan komma att ändras betydligt på grund av senare anmälningar från medlemsstaterna.

(19)

Ursprunglig mängd, före tillämpning av de minskningar som anges nedan i tabellen.

(20)

Europeiska unionens domstols dom den 28 april 2016 i de förenade målen C-191/14, C-192/14, C-295/14, C-389/14 och C-391/14 till C-393/14 Borealis Polyolefine GmbH med flera mot Bundesminister für Land- und Forstwirtschaft, Umwelt und Wasserwirtschaft med flera, EU:C:2016:311.

(21)

Kommissionens beslut 2017/126/EU (EGT L 19, 25.1.2017, s. 93)

(22)

https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/lowcarbon/ner300/docs/2017_draft_amendment_post_ccc_en.pdf

(23)

Kommissionens beslut 2010/670/EU (EGT L 290, 6.11.2010, s. 39)

(24)

I linje med kommissionens beslut 2010/670/EU måste slutliga investeringsbeslut för de projekt som fick anslag i den första ansökningsomgången fattas före 2016 års utgång. För de projekt som fick anslag i den andra ansökningsomgången måste beslut fattas före utgången av juni 2018.

(25)

En interaktiv karta över projektgenomförandet finns på https://setis.ec.europa.eu/NER300

(26)

 De icke sekretessbelagda versionerna av alla beslut finns att tillgå på GD Konkurrens webbplats:  http://ec.europa.eu/competition/elojade/isef/index.cfm?clear=1&policy_area_id=3

(27)

Den preliminära budgeten avser 2013–2015

(28)

Den preliminära budgeten avser 2013–2015

(29)

Maximal preliminär total budget beroende av uppskattade koldioxidpriser

(30)

Den preliminära budgeten avser 2014–2015

(31)

Den preliminära budgeten avser 2015–2018

(32)

 Tidiga auktioner av utsläppsrätter för fas 3 hölls 2012 med hänsyn till den vanliga affärsmetoden inom elsektorn, som går ut på att sälja el på forwardkontraktsbasis och köpa in den inmatning som behövs (inklusive utsläppsrätter) när de säljer sin produktion.

(33)

Dessutom auktionerades 244 388 000 allmänna utsläppsrätter mellan den 1 april och den 30 juni 2017. Enligt de offentliggjorda auktionskalendrarna för 2017 ska ytterligare 452 064 000 allmänna utsläppsrätter auktioneras under perioden juli till december 2017.

(34)

Dessa rapporter finns på kommissionens särskilda webbplats: http://ec.europa.eu/clima/policies/ets/cap/auctioning/documentation_sv.htm

(35)

Se artikel 10.3 i direktivet om EU:s utsläppshandelssystem.

(36)

En analys av hur medlemsstaterna använder inkomsterna från auktioneringen finns på https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/ets/auctioning/docs/auction_revenues_report_2017_en.pdf

(37)

Inkluderar volymer från auktionskalendern för 2017.

(38)

Detta omfattar också annullerade utsläppsrätter.

(39)

Dessa utsläppsrätter ersattes av fas 3-utsläppsrätter vid utgången av den andra handelsperioden. Inga andra utsläppsrätter från tiden före den tredje handelsperioden bidrar till det totala antalet utsläppsrätter i omlopp. Hur överföringen av utsläppsrätter från en handelsperiod till nästa går till förklaras på https://ec.europa.eu/clima/policies/ets/registry_en#tab-0-2

(40)

Denna siffra inkluderar inte tidiga auktioner för fas 3 som hölls 2012 men avspeglar däremot utnyttjandet av internationella reduktionsenheter före inledningen av fas 3. Det totala antalet internationella reduktionsenheter som har utnyttjats sedan 2008 anges i avsnitt 3.1.3.

(41)

C(2017) 3228 final, https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/ets/reform/docs/c_2017_3228_en.pdf

(42)

C(2017) 3228 final, https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/ets/reform/docs/c_2017_3228_en.pdf

(43)

Dessa siffror för 2013–2016 bygger på de senaste uppgifter för de åren som går att få fram från Europeiska unionens transaktionsförteckning. Det innebär att de kan innehålla färska uppgifter om 2013, 2014, 2015 och 2016.

(44)

https://ec.europa.eu/transport/modes/air/news/2016-09-09-bratislava-declaration_en

(45)

Icaoförsamlingens resolution om Corsia finns här: https://www.icao.int/Meetings/a39/Documents/Resolutions/a39_res_prov_en.pdf

(46)

COM(2017)054 final, http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=COM:2017:0054:FIN

(47)

Uppgifter från juni 2017.

(48)

Uppgifter från juni 2017.

(49)

Uppgifter från augusti 2017, https://ec.europa.eu/clima/news/2017-auction-calendars-aviation-allowances-published_sv

(50)

Europaparlamentets och rådets beslut 377/2013/EU av den 24 april 2013 om tillfälligt undantag från direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen. Text av betydelse för EES. EUT L 113, 25.4.2013, s. 1.

(51)

https://ec.europa.eu/info/law/markets-financial-instruments-mifid-ii-directive-2014-65-eu/amending-and-supplementary-acts/implementing-and-delegated-acts_en

(52)

https://ec.europa.eu/info/law/market-abuse-regulation-eu-no-596-2014/amending-and-supplementary-acts/implementing-and-delegated-acts_en

(53)

Metoden för omvänd skattskyldighet innebär att ansvaret för att betala momsen flyttas från säljaren till köparen av en vara eller en tjänst och är ett effektivt skydd mot momsbedrägerier.

(54)

Domstolens dom den 8 mars 2017 i mål C-321/15 ArcelorMittal Rodange et Schifflange SA mot État du Grand-duché de Luxembourg, EU:C:2017:179.

(55)

Kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 av den 21 juni 2012 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, EUT L 181, 12.7.2012, s. 30.

(56)

Kommissionens förordning (EU) nr 600/2012 av den 21 juni 2012 om verifiering av rapporter om utsläpp av växthusgaser och tonkilometer och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, EUT L 181, 12.7.2012, s. 1.

(57)

Dessa handlingsplaner är specifika för varje medlemsstat. Ett exempel på ett gemensamt problem skulle emellertid vara att klassificera rapporterade felaktigheter, bristande överensstämmelse och bristande efterlevnad på ett korrekt sätt i rapporterna om verifiering. Mallar och riktlinjer för tillämpning av förordningen om övervakning och rapportering och förordningen om ackreditering finns här: https://ec.europa.eu/clima/policies/ets/monitoring_sv#tab-0-1

(58)

Den främsta anledningen är att den mätningsbaserade metoden kräver stora resurser och kunskaper för att man kontinuerligt ska kunna mäta koncentrationen av relevanta växthusgaser. Många mindre operatörer har inte dessa resurser och kunskaper.

(59)

Enligt kommissionens förordning (EU) nr 601/2012. ska alla verksamhetsutövare nå vissa miniminivåer. Stora utsläppskällor måste nå högre nivåer (till exempel högre tillförlitlighet i uppgifterna), medan mindre utsläppskällor omfattas av mindre stränga krav av kostnadseffektivitetsskäl.

(60)

EA:s lista med kontaktuppgifter för nationella ackrediteringsorgan som ackrediterar kontrollörer inom EU:s utsläppshandelssystem: http://www.european-accreditation.org/information/national-accreditation-bodies-having-been-successfully-peer-evaluated-by-ea  

(61)

I vissa fall kan länderna rapportera flera regionala eller lokala myndigheter som en behörig myndighet.

(62)

Konferenshandlingarna finns här: https://ec.europa.eu/clima/events/articles/0114_sv

(63)

Som en del av inspektionerna i enlighet med direktivet om industriutsläpp.

(64)

Kroatien utnyttjade endast undantaget i artikel 10c under 2013