EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Strasbourg den 24.10.2017

COM(2017) 623 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN, REGIONKOMMITTÉN OCH EUROPEISKA INVESTERINGSBANKEN

Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden

{SWD(2017) 349 final}

1.Inledning

De nio yttersta randområdena – Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique, Mayotte, Réunion och Saint-Martin (Frankrike), Kanarieöarna (Spanien) samt Azorerna och Madeira (Portugal) – är en fantastisk tillgång för Europeiska unionen (EU). De berikar EU ekonomiskt, kulturellt och geografiskt. EU har genom dem en strategisk tillgång till havet och till unika naturtillgångar, bl.a. finns där 80 % av den biologiska mångfalden i EU.

Att de ligger avsides, är små, utsatta för klimatförändringar och att de flesta är öar 1 innebär att det finns utmaningar som hindrar deras utveckling och integrationen på den inre marknaden.

De yttersta randområdenas speciella situation erkänns i EU-fördragen sedan 1999 och i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) sedan 2009, vilket gör att de omfattas av särskilda åtgärder inom viktiga områden i EU:s politik, t.ex. jordbruk, sammanhållning och konkurrens.

Mellan 2014 och 2020 tillhandahåller de europeiska struktur- och investeringsfonderna och ett särskilt program för jordbruksåtgärder (Posei) 2 nästan 13,3 miljarder euro till de yttersta randområdena – en viktig källa till investeringar och skapande av sysselsättning. Där ingår två särskilda anslag på områdena regional utveckling och fiske, för att kompensera för de extra kostnader som områdena har på grund av sitt läge 3 .

Dessutom finns särskilda regler för de yttersta randområdena när det gäller t.ex. statligt stöd 4 , i fråga om drifts- och investeringsstöd samt tullar och beskattning, för att främja deras konkurrenskraft. Detta omfattande offentliga stöd från EU bidrar till att utveckla infrastrukturen, tillhandahålla tjänster till befolkningen, skapa sysselsättning, investera i utbildning och kompetens och att öka företagens konkurrenskraft. Det bidrar också till att förbättra och diversifiera jordbruket, bevara miljön och hantera klimatförändringar. I det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar granskas genomförandet av de åtgärder som föreslogs i strategin från 2012 och det innehåller också detaljerad information om den socioekonomiska situationen i de yttersta randområdena.

Trots de framsteg som de yttersta randområdena gjort under årens lopp står de fortfarande inför allvarliga utmaningar, som förvärras av globaliseringen och klimatförändringar. Deras utveckling är ömtålig. De flesta av dem behöver investera i grundläggande infrastruktur, som vägar och anläggningar för vatten och avloppshantering, och deras ekonomi är beroende av ett fåtal ekonomiska sektorer 5 . Deras begränsningar, t.ex. deras avlägsna belägenhet, medför högre kostnader för företagen, framför allt för de små och medelstora företagen, och utgör ett hinder för att de ska kunna delta fullt ut på den inre marknaden.

Den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i de yttersta randområdena under senare år är oroväckande, med stigande arbetslöshet, vilket är särskilt allvarligt för unga människor, och för vissa av områdena även ökad irreguljär migration och sociala kriser. Mellan 40 % och 55 % av de unga är arbetslösa i dessa områden. För några av de yttersta randområdena är skillnaden mot det kontinentala Europa när det gäller utveckling, välstånd och ekonomiska och sociala möjligheter fortfarande dramatisk. Och den förödelse som åstadkoms av tropiska cykloner i september 2017, särskilt på Saint-Martin, visar återigen hur sårbara dessa områden är, i en tid när extrema väderförhållanden troligen kommer att bli allt vanligare.

Det finns ett tydligt behov att öka ansträngningarna för att göra det möjligt för de yttersta randområdena att dra full nytta av medlemskapet i EU och att ta vara på de möjligheter som globaliseringen medför. Det behövs ett stabilare och mer skräddarsytt synsätt för att skapa en ram för deras utveckling och erbjuda lika möjligheter för deras invånare. De yttersta randområdena har vissa gemensamma utmaningar, men de är alla olika och har sina egna specifika behov. Detta måste beaktas när man utformar de politiska åtgärderna.

Dessutom är det inte så att alla lösningar på de yttersta randområdenas problem finns på EU-nivå. Medlemsstaterna är de som i första rummet är ansvariga för den ekonomiska och sociala utvecklingen i sina respektive regioner, framför allt när det gäller viktiga områden som hälsa och utbildning. Och de yttersta randområdena måste själva göra ytterligare ansträngningar för att ta tillvara sin inneboende tillväxtpotential. Samtidigt borde EU kunna skapa en bättre ram för att maximera effekterna av dessa ansträngningar och fortsätta att beakta de yttersta randområdenas intressen på EU:s befogenhetsområden, t.ex. handel.

I detta meddelande presenteras kommissionens nya synsätt på hur man kan stimulera utvecklingen i de yttersta randområdena genom att utnyttja deras fördelar till fullo och dra nytta av de möjligheter som nya inriktningar inom tillväxt och sysselsättningsskapande medför. Detta innebär framförallt att det behövs ett bättre erkännande av deras särdrag och behov. Det krävs också konkreta och samordnade åtgärder på EU-nivå och på nationell nivå, och även av de yttersta randområdena själva (en detaljerad förteckning över åtgärder återfinns i bilagan). Där ingår även ett förstärkt partnerskap mellan dessa områden, deras medlemsstater och EU-institutionerna.

Detta nya synsätt bygger på erfarenheterna från genomförandet av den förra strategin 6 och på omfattande diskussioner med företrädare för de yttersta randområdena, bl.a. vid det fjärde forumet för yttre randområden som hölls i Bryssel den 30–31 mars 2017. Det bygger på förslag som områdena lämnat in till kommissionens ordförande samt bidrag från Europaparlamentet 7 och medlemsstaterna.

De initiativ som har budgetkonsekvenser kommer att följa de årliga budgetförfarandena och kan inte föregripa nästa fleråriga budgetram för efter 2020.

En ny modell för styrning, som bygger på ett starkt partnerskap

De yttersta randområden är en del av EU och av den inre marknaden, men de är ändå annorlunda på många sätt. Med sitt nya proaktiva synsätt kommer kommissionen att bättre kunna beakta deras behov och utforma en EU-politik som är bättre anpassad till deras situation, genom att säkerställa att deras särdrag alltid beaktas i EU-initiativen när de är relevanta.

Detta medför att EU:s politik anpassas efter deras förutsättningar, vilket många av de föreslagna åtgärderna i detta meddelande syftar till, utan att man undergräver samstämmigheten i unionens lagstiftning. Det är nödvändigt att skapa en balans mellan att behandla de yttersta randområdena som EU-regioner med åtföljande rättigheter och skyldigheter, och att proaktivt erkänna deras specifika geopolitiska och ekonomiska kontext.

Med detta synsätt beaktar man EU-domstolens dom från december 2015 8 , som klargör tillämpningsområdet för artikel 349 i EUF-fördraget.

I enlighet med riktlinjerna för bättre lagstiftning 9 och särskilt förfarandena för territoriella konsekvenser kommer kommissionen att bedöma alla väsentliga konsekvenser för de yttersta randområdena, för att beakta dem vid utformningen av politiken och för att ta fram lämpliga mildrande åtgärder när det behövs. För att identifiera och analysera sådana konsekvenser, och även för att bedöma konsekvenserna för de yttersta randområdena av befintlig lagstiftning, behövs tillförlitliga uppgifter och deltagande av de intressenter som har bäst kunskaper om de yttersta randområdenas särdrag.

Eurostat och de nationella statistikinstituten måste därför samarbeta för att göra sina uppgifter mer tillförlitliga och för att förfina sin statistik, som för närvarande inte avspeglar de yttersta randområdenas särdrag och som riskerar att snedvrida resultaten. Dessutom uppmanas de berörda parterna att delta i kommissionens samråds- och feedbackmekanismer för att lämna synpunkter och visa upp konsekvenserna för de yttersta randområdena.

Det är särskilt viktigt att bedöma konsekvenserna för dessa områden när EU ingår eller gör översyner av internationella avtal. Det kan vara särskilt känsligt med de yttersta randområdenas intressen vid vissa handels- och fiskeavtal. Det är därför avgörande att se till att det ständigt pågår en informerad dialog och utbyte av information mellan kommissionen, medlemsstaterna och de yttersta randområdena, vid alla stadier av sådana förhandlingar. De yttersta randområdena uppmuntras att uttrycka sina intressen och särskilda farhågor genom alla tillgängliga verktyg, t.ex. de samråd som genomförs vid konsekvensbedömningarna inför förhandlingar om handelsavtal och vid bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling i samband med förhandlingarna.

Utöver de verktyg som redan finns för att låta de yttersta randområdena uttrycka sina intressen kommer kommissionen att tillhandahålla en särskild plattform för att underlätta utbytet av åsikter med de yttersta randområdena och berörda parter vid alla stadier i processen för att utforma och genomföra EU-politiken. På så sätt bör kommissionen när det dyker upp särskilda problem kunna lägga fram initiativ som bättre drar nytta av deras tillgångar och beaktar deras farhågor. Den bör även bidra till att granska hur effektiv relevant EU-politik är på fältet och att identifiera tillväxtmöjligheter. Plattformen kommer att föra samman kommissionen, nationella myndigheter och myndigheter i de yttersta randområdena, liksom andra berörda aktörer.

Det kommer alltså att finnas en bred plattform som samlar alla de yttersta randområdena, och dessutom kommer kommissionen att stödja enskilda regioner som har särskilda problem. När ett av de yttersta randområdena identifierar ett problem som kräver en gemensam insats med berörda parter kommer kommissionen när så är lämpligt att inrätta en särskild arbetsgrupp som ska arbeta med frågan och vidta nödvändiga åtgärder.

2.Att utveckla de yttersta randområdenas tillgångar 

De yttersta randområdena har unika tillgångar som skulle kunna utnyttjas bättre inom spetsforskning och innovation på områden som bioekonomi 10 och klimatförändringar, t.ex. när det gäller åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser med hjälp av koldioxidsnåla transporter och energisnåla lösningar. Deras naturtillgångar omfattar bl.a. följande:

·En rik biologisk mångfald, som utgör en buffert mot stormar och översvämningar och som utgör själva grunden för viktiga ekonomiska sektorer, t.ex. turism, fiske, skogsbruk och jordbruk, och för tillväxtsektorer, t.ex. naturliga ekologiska produkter, biomedicin och kosmetika.

·Stora exklusiva ekonomiska zoner ger möjligheter att utveckla den blå ekonomin och gör dem till viktiga aktörer i den internationella världshavsförvaltningen.

·Läge och klimat som är lämpliga för rymd- och astrofysikverksamhet.

·Närhet till marknader i tredjeländer vilket underlättar utbyten, även i fråga om handel och investeringar.

Dessutom har de yttre randområden fantastiska samhällstillgångar: ett rikt kulturarv, som tillsammans med den biologiska mångfalden och naturmiljöerna gör dem till attraktiva turistdestinationer, europeisk know-how som utgör en solid grund för företagen, och en utbildning av god kvalitet.

Dessa tillgångar bör utnyttjas bättre för att skapa sysselsättning och affärsmöjligheter. De yttersta randområden bör inrikta sina ansträngningar mer på områden där de har komparativa fördelar, enligt vad som framgår av deras strategier för smart specialisering, och på traditionell verksamhet som är viktig för att skapa sysselsättning. Kommissionen uppmuntrar de yttersta randområdena att prova sig fram till en lämplig finansieringsmix av bidrag och finansieringsinstrument, med en kombination av olika typer av nationella, regionala och europeiska finansieringskällor.

För att värdera sina tillgångar och utveckla dem på bästa sätt genom att ta till vara nya möjligheter kan de yttersta randområdena gör det bästa av tillgängligt finansiellt stöd, inklusive Europeiska fonden för strategiska investeringar. Dessutom bör de yttersta randområdena fullt ut utnyttja de möjligheter som Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå erbjuder.

Blå ekonomi

En hållbar blå ekonomi bör kunna bidra till den socioekonomiska utvecklingen i alla de yttersta randområdena. Just nu är framstegen ojämna. Även om det är skillnad mellan intensiteten i verksamheten i de olika områdena visar tillväxten och tillkortakommanden liknande mönster. De traditionella havs- och sjöfartssektorerna, t.ex. fiske 11 , sjöfart, kust- och kryssningsturism, ger jobb till lokalbefolkningen, medan nya sektorer, t.ex. marin förnybar energi, vattenbruk och blå bioteknik, fortfarande är otillräckligt utvecklade.

För att utveckla den blå ekonomin krävs strategisk planering och investeringar. Exempelvis skulle fisket kunna förvaltas på ett sådant sätt att inkomsterna ökar för de lokala fiskarna medan resurserna utnyttjas på en hållbar nivå. Större flöden av turister skulle kunna kombineras med åtgärder för att spara vatten och utveckling av avsaltningsanläggningar som drivs med förnybar energi, för att möta den ökade efterfrågan på vatten 12 . Marina resurser skulle kunna användas för att utveckla blå bioteknik utanför de nuvarande nischmarknaderna. Framför allt skulle man kunna utvidga projekten där man använder alger för att tillverka kosmetika, livsmedel och biobränslen.

De yttersta randområdena bör utarbeta strategier för blå ekonomi för att förbättra synergieffekterna mellan offentliga åtgärder och investeringar, och de bör underlätta tillgången till finansiering för småskaliga operatörer genom mikrokrediter och finansieringsinstrument (t.ex. lån och garantifonder).

Medlemsstaterna bör öka insamlingen av vetenskapliga uppgifter och stöd för fiske- och havsforskningen, anta fiskeriförvaltningsåtgärder och, när så är möjligt, undersöka möjligheten att begränsa fisket inom 100 nautiska mil från baslinjerna för fartyg som är registrerade i de yttersta randområdena 13 . De bör också öka sina ansträngningar i kampen mot olagligt fiske. Kommissionen kommer att ta upp frågan i samband med relevanta samarbetsavtal och ekonomiska avtal med tredjeländer.

Jordbruk och landsbygdsutveckling

Jordbruk och landsbygdsutveckling är viktiga inslag i de yttersta randområdenas ekonomi. EU:s program för jordbruk i de yttersta randområdena (Posei) och program för landsbygdsutveckling, som tillsammans står för hälften av alla anslag till de yttersta randområdena inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna 16 , bidrar till att modernisera jordbruksproduktionen på ett hållbart sätt och till att förbättra livsmedelssektorns konkurrenskraft.

Dessutom ger programmen för landsbygdsutveckling stöd till åtgärder för att återställa, bevara och förbättra den biologiska mångfalden i jordbruket och skogsbruket och för att främja ekonomisk utveckling i landsbygdsområden. Tillsammans med Europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket stöder de forskning och innovation. Dessutom kommer de ändrade EU-reglerna om statligt stöd, den allmänna gruppundantagsförordningen 17 som nu också omfattar jordbruk, att göra det enklare att ge statligt stöd på området och på så sätt möjliggöra nya investeringar.

De yttersta randområdena bör främja investeringar i ny teknik inom jordbruket och landsbygdsutveckling, och de bör använda och utveckla de verktyg för riskhantering (försäkringar mot ekonomiska förluster, gemensamma fonder, inkomststabilisering) som föreskrivs i förordningen om Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) 18 . De bör också öka antalet erkända europeiska och nationella kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, uppmuntra jordbrukare att delta i dem samt stödja produktfrämjande åtgärder, t.ex. genom den grafiska symbolen för de yttersta randområdena, på europeiska och internationella marknader 19 .

Biologisk mångfald

Den biologiska mångfalden i de yttersta randområdena utgör ett unikt världsarv, för Europa och för hela världen. Flera ekonomiska sektorer i de yttersta randområdena, inklusive turism, fiske, skogsbruk och jordbruk, är direkt beroende av den. Dessutom kan friska ekosystem tillhandahålla viktiga nyttigheter för samhället, t.ex. ren luft och rent vatten, och bidra till anpassningen till och begränsningen av klimatförändringar.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik stöder detta genom olika instrument, t.ex. åtgärder för ett miljö- och klimatvänligt jordbruk och stöd till hållbar skogsförvaltning, som medfinansieras av Ejflu. Sedan 2010 har dessutom Best-initiativet 21 främjat bevarandet av den biologiska mångfalden och en hållbar användning av ekosystemtjänster i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna, genom småskaliga projekt som vill utnyttja den lokala potentialen. Flera projekt som rör den biologiska mångfalden i de yttersta randområdena har också finansierats inom Life, det finansiella instrumentet för miljön, sedan 2012.

Dessutom bör de yttersta randområdena och berörda medlemsstater arbeta tillsammans med parter från de utomeuropeiska länderna och territorierna och länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet för att främja gemensamma mål i fråga om biologisk mångfald i internationella avtal.

Cirkulär ekonomi

Den cirkulära ekonomin är ett lovande tillväxtområde som stöder lokalt baserad utveckling i de yttre randområdena. Det är särskilt viktigt att påskynda utvecklingen mot en cirkulär ekonomi i dessa små och avlägsna territorier, eftersom de är beroende av importerade resurser. Avfallshantering kan vara särskilt svårt med en begränsad infrastruktur för ändamålet och när man saknar skalfördelar vid insamling, hantering och återvinning av avfall. Situationen förvärras i vissa fall av befolkningstillväxten och säsongsturismen, som leder till stora mängder avfall. Många av de yttre randområdena sänder därför sitt avfall till fastlandet.

Att eftersträva en cirkulär ekonomi bidrar även till affärsmöjligheter och främjar innovation och jobbskapande. De lösningar som utvecklats i de yttre randområdena skulle kunna användas även i andra territorier som eftersträvar en effektiv resursanvändning, inklusive öar. Vissa yttre randområden har utvecklat god praxis och metoder, t.ex. användningen av biologiskt avfall som kompost i offentliga parker på Kanarieöarna, användningen av bananmolekyler i ekologisk kosmetika på Martinique och utvecklingen av ett reversibelt system för produktion av förnybar vattenkraft på Madeira.

Medlemsstaterna och de yttre randområdena bör analysera den cirkulära ekonomins potential att skapa tillväxt och sysselsättning i dessa områden och identifiera prioriterade projekt, däribland hållbar turism. De bör förbättra lämplig avfallshantering för att öka separat insamling av avfall, utveckla lokal kompostering av organiskt avfall, återanvändning av produkter, reparation och återvinning samt uppmuntra åtgärder för att förhindra uppkomsten av avfall. De bör ytterligare förbättra främjandet av miljövänliga metoder, som ekologiskt jordbruk och metoder för hållbar förvaltning av naturresurser inom jord- och skogsbruk genom instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

Klimatförändringar

De yttersta randområdena är särskilt utsatta för en rad konsekvenser av klimatförändringar, särskilt höjningen av havsytan och extrema väderhändelser som den tropiska cyklonen Irma som drabbade Saint-Martin 23 . I sådana situationer kan Europeiska kommissionens centrum för samordning av katastrof vara till hjälp, inklusive genom EU:s civilskyddsmekanism.

EU:s solidaritetsfond 24 , som ger stöd för att bygga upp katastrofdrabbade områden, har särskilda föreskrifter för de yttersta randområdena som gör det möjlighet att börja betala ut medel från en lägre skadetröskel. Kommissionen kommer att bedöma genomförandet av EU:s solidaritetsfond i de yttersta randområdena i samband med den bredare utvärdering av hela fonden som ska vara färdig under 2018.

Medlemsstaterna och de yttersta randområdena ska regelbundet uppdatera de yttersta randområdenas särskilda behov, risker och sårbarhet, inklusive eventuella anpassningsåtgärder, som måste hanteras i regionala eller nationella strategier för klimatanpassning och katastrofriskhantering. De bör stödja övningar, utbildning och utbyte av bästa praxis i samband med EU:s civilskyddsmekanism, inklusive på områden som rör förebyggande och beredskap, och, när så är relevant, tillsammans med de yttersta randområdenas grannländer.

Energi

De yttersta randområdena har ofta bättre tillgång till förnybara energikällor än det kontinentala Europa. Men dessa kan inte nyttjas fullt ut på grund av tekniska, ekonomiska och lagstiftningsmässiga hinder 26 . Eftersom de inte är uppkopplade till de kontinentala energinäten är de flesta av de yttersta randområdena fortfarande beroende av dyr importerad olja för sin elproduktion. Men för detta krävs också subventioner för inköp av olja, annars skulle elpriserna bli för höga. De yttersta randområdena har ofta slutna energisystem, och de har därför potential att bli föregångare i övergången till ren energi genom att införa hållbara energilösningar. Att öka de yttersta randområdenas självförsörjning på energiområdet kommer att innebära stora ekonomiska fördelar i fråga om tillväxt, konkurrenskraft och lokal sysselsättning, samtidigt som det bidrar till arbetet att uppnå EU:s mål på energi- och klimatområdet.

De yttersta randområdena inrättade 2014 ett energinätverk för att samarbeta om hållbara energilösningar och de flesta av dem håller på att testa och utveckla hållbara lösningar. Men det krävs ytterligare ansträngningar och investeringar, särskilt i fråga om marin förnybar energi (temperaturgradientenergi, vågenergi, havsbaserad vindkraft) i kombination med innovativa lagringstekniker, liksom teknik för ökad energieffektivitet och rena transportlösningar, som det finns en stark potential för i de yttersta randområdena.

De yttersta randområdena är i själva verket de främsta kandidaterna för att testa hållbara energisystem och främja samhällen som satsar på lokal och förnybar energi. Men de kan bara dra full nytta av dessa möjligheter om deras respektive medlemsstater anpassar sin lagstiftning efter deras behov. Framför allt måste reglerna för statligt stöd tillåta medlemsstaterna att tillhandahålla stödsystem för utveckling av förnybar energi i de yttersta randområdena som beaktar den verkliga kostnaden för att producera elektricitet i stället för de nationella referenspriserna för el.

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras lagstiftning och system stöder utvecklingen av förnybar energi och energieffektivitet i dessa områden, t.ex. vad gäller särskilda auktioner för de yttersta randområdena, lokala skattesystem, utveckling av energinäten och lagringskapacitet. Nationella föreskrifter om energieffektivitet inom byggsektorn, som införlivar direktivet om byggnaders energiprestanda 27 , kan anpassas för att beakta lokala förhållanden 28 .

Vidare bör de yttersta randområdena inta en ledande roll i övergången till ren energi, i enlighet med initiativet Ren energi för EU:s öar 29 som lanserades tillsammans med paketet Ren energi för alla i EU.

Med EU-stöd kan de yttersta randområdena också investera i att förbättra sin energieffektivitet. Och eftersom transporterna står för mer än halva deras primära energiförbrukning har de yttersta randområdena börjat främja elektrisk rörlighet. EU:s energilagstiftning, inklusive en del av de senaste förslagen 30 , ger möjligheter och incitament för dem att bli självförsörjande på energiområdet. De yttersta randområdena bör anordna informationskampanjer för allmänheten och lokala befolkningsgrupper om avkastningen från investeringar i förnybar energi och energieffektivitet.

3.Möjliggöra tillväxt och sysselsättningsskapande

De yttersta randområdena har antagit strategier för smart specialisering 31 för att stödja investeringar i forskning och innovation inom Europeiska regionala utvecklingsfondens program 2014–2020. I strategierna identifieras tillgångar och lovande sektorer att utforska, samtidigt som varje områdes styrkor och svagheter beaktas, särskilt det faktum att företagen ofta är små, att det inte finns så många forskare och att utbudet av stödtjänster är begränsat.

Dessa strategier gör det möjligt för de yttersta randområdena att inrikta sina investeringar på viktiga regionala prioriteringar och sektorer med hög potential och att stärka samarbetet mellan universitet, forskningscenter, företag och regionala förvaltningar. De ska bedömas regelbundet, med deltagande av berörda parter, för att prioriteringarna ska följa de tekniska framstegen och framväxten av nya marknader.

Forskning och innovation

Forskning och innovation, liksom tekniköverföringar, är av avgörande betydelse för att de yttersta randområdena ska kunna bli föregångare inom många lovande sektorer. I de yttersta randområdena finns forskningscentrum och operativa centrum av världsklass, t.ex. institutet för astrofysik på Kanarieöarna och rymdcentret i Franska Guyana, och de anordnar internationella evenemang på hög nivå på teman som t.ex. biologisk mångfald 32 . De experimenterar med framväxande aktiviteter på områden som marint liv, vulkanologi, energi och telemedicin.

De yttersta randområdena är väl placerade för att dra nytta av nya möjligheter med rymdaktiviteter på kommersiella marknader. Där ingår den växande marknaden för mikrosatelliter där man försöker tillfredsställa växande behov, särskilt på områdena närrymdsvideo, låga omloppsbanor och telekommunikationer.

I enlighet med rymdstrategin för Europa som antogs 2016 kommer kommissionen att stödja spridningen på marknaden, vilket inkluderar kompletterande verksamhet, t.ex. tillgång till investeringar och riskfinansiering. Den kommer också att stödja efterfrågan på europeiska bärraketer för programmen Galileo och Copernicus.

De yttersta randområdenas deltagande i EU:s forskningsprogram är dock fortfarande otillräckligt och skulle kunna öka betydligt. Man behöver vidta åtgärder på flera nivåer för att uppnå detta, inklusive genom att delta i internationellt samarbete inom dessa program. Som ett första steg kommer en särskild samordnings- och stödåtgärd med en budget på 4 miljoner euro att inrättas inom Horisont 2020:s arbetsprogram för 2018–2020, för att öka de yttersta randområdenas deltagande i EU:s forskningsprogram och för att öka synligheten för deras forsknings- och innovationskapacitet och prioriteringarna i deras smarta specialiseringar, genom att framhäva deras tillgångar. Detta borde också bidra till att kartlägga deras särskilda svårigheter där forskning och innovation kan bidra med lösningar.

Åtgärden kommer att göra det möjligt att kartlägga de yttersta randområdenas kapacitet på de forskningsområden där de är specialister, och på den grunden matcha europeiska och internationella partner som kan bidra till att öka deras kapacitet ytterligare. Den kommer också att stödja dem för att bilda konsortier som kan utarbeta projektförslag. Och detta borde kunna inspirera utformningen av EU:s framtida ramprogram för forskning, för att ytterligare främja deras deltagande.

För att de ska kunna lägga in en högre växel inom forskning och innovation bör dessutom de yttre randområdena och deras medlemsstater bedöma områdenas behov av långsiktiga investeringar. De bör också inrätta kontaktpunkter i vart och ett av de yttersta randområdena, kopplade till de nationella kontaktpunkterna, för att sprida information om forskningsmöjligheter och anordna kampanjer för att öka medvetenheten.

Sysselsättning och utbildning

De yttersta randområdena återfinns bland de EU-regioner som har högst arbetslöshet, särskilt bland unga 33 . Kommissionen, i nära samarbete med medlemsstaterna, stöder personer från de yttersta randområdena så att de kan anpassa sina färdigheter till nya produktionssystem och ny teknik, särskilt när det gäller ekonomins digitalisering, genom Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och sysselsättningsinitiativet för unga.

På Réunion t.ex. finns E2C (École de la 2ème chance) där mindre gynnade personer kan utveckla sina personliga färdigheter, sin självständighet och sitt självförtroende, och som arbetar i partnerskap med företag. I Franska Guyana finns ett program med samma mål, där unga i lokalbefolkningen under ett år kan delta i konstruktionsarbetena i Ariane-projektet vid Europeiska rymdcentret.

Men det är tydligt att man behöver öka ansträngningarna att ge de studerande och arbetstagarna där lämpliga kvalifikationer inom viktiga sektorer, t.ex. den blåa, den gröna och den digitala ekonomin, för att de ska kunna hitta jobb i sin region eller utanför den. Ökad rörlighet för studerande och utbildningspersonal, särskilt inom Erasmus+-programmet, skulle vara till mycket stor nytta för de yttersta randområdena. Den europeiska solidaritetskåren erbjuder ytterligare en möjlighet för unga att engagera och stödja lokala befolkningsgrupper, samtidigt som de utvecklar sina färdigheter och skaffar sig värdefulla personliga och yrkesmässiga erfarenheter.

På området högre utbildning vill kommissionen ytterligare främja befintliga möjligheter till rörlighet och kapacitetsbyggande genom riktade informationskampanjer som organiseras i nära samarbete med nationella organ. Kommissionen har redan gjort stora höjningar av det ekonomiska stödet till deltagare som reser till och från de yttersta randområdena sedan Erasmus+ inleddes, och den kommer ytterligare att justera stödet från och med ansökningsomgångarna 2018. Dessutom kommer de specifika finansieringsreglerna för de yttersta randområden inom Erasmus+-programmet att tillämpas även för Europeiska solidaritetskåren. Det kommer att leda till ett ökat stöd till resekostnader för deltagare som reser till och från de yttersta randområdena. Kommissionen kommer också att undersöka möjligheten att utvidga det lokala Erasmus+-samarbetet på relevanta områden för att ytterligare stimulera rörligheten mellan de yttersta randområdena och tredjeländer i grannskapet.

Medlemsstaterna och de yttersta randområdena bör överväga att förstärka eller att inrätta program, eventuellt liknande det franska VIE-programmet, som gör det möjligt för företag att låta unga praktikanter arbeta kortare perioder utomlands.

Konkurrenskraft, entreprenörskap och den inre marknaden

De yttersta randområdena, som har små marknader, är starkt beroende av utbyten med Europa och de har stark konkurrens från sina grannländer. På många områden, som energi, bioteknik, informationsteknik och tjänster, borde dock deras know-how och kapacitet göra det möjligt för dem att konkurrera på de regionala marknaderna.

De yttersta randområdena behöver se till att deras företag ökar sin kapacitet att verka på den inre marknaden och internationellt, att utnyttja fördelarna med globaliseringen och att dra största möjliga nytta av handelsavtalen i deras geografiska områden.

Digital tillgänglighet

Det är avgörande för deras framtida utveckling att man kopplar ihop de yttersta randområdena med det kontinentala Europa, med deras grannländer och med resten av världen genom tillräckliga och tillförlitliga elektroniska kommunikationsnät och att man ser till att invånarna och företagen kan dra nytta av digitala tjänster.

Under de senaste åren har dessa områden betydligt minskat den digitala klyftan, i fråga om allt från konnektivitet och användning av internettjänster till digitalisering av företag och offentliga tjänster, men klyftan är fortfarande stor i landsbygdsområden. Man har inrättat omfattande nationella och regionala program för att stödja utbyggnaden av infrastruktur, liksom utvecklingen av digitala tjänster. Befolkningen har entusiastiskt tagit till sig nya digitala tjänster som mobiltelefoni.

Vissa hinder kvarstår dock, som beroendet av sjökablar, de extra kostnaderna för uppkoppling av den digital infrastrukturen, den begränsade storleken på lokala marknader och projekt vilket kan försvåra privata investeringar och tillgång till finansiering, det faktum att många företag är små vilket bromsar deras digitala uppgradering samt svårigheten att locka till sig och behålla digital kompetens.

Kommissionens pågående initiativ på områdena information, kommunikation och teknik bör hjälpa de yttersta randområdena att hantera dessa hinder. Utbyggnaden av bredbandsnät kommer att stödjas genom nya åtgärder som föreslås i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation 34 för att främja konkurrenskraftiga investeringar i högkapacitetsnät. På begäran av berörda medlemsstater kommer kommissionen att fortsätta att bedöma utformningen av lokala eller nationella stödåtgärder för utbyggnad av bredbandsnät i områden med marknadsmisslyckanden, och därvid tillämpa riktlinjerna för statligt bredbandsstöd. Investeringsfonden för bredband, som får stöd från Fonden för ett sammanlänkat Europa och Europeiska fonden för strategiska investeringar, kan också bidra till finansieringen av mindre projekt med hög risk, för att attrahera marknadsinvesteringar.

Dessutom bör EU-nätverket för bredbandskompetens, som inrättades av kommissionen i början av 2017, kunna bidra till att förbättra erfarenhetsutbytet mellan nationella och regionala myndigheter, även gällande finansieringskällor. Medlemsstaterna ska se till att sådana organ för bredbandskompetens inrättas, så att de kan bistå de yttersta randområdena vid utbyggnaden av bredbandsnät. Behöriga nationella tillsynsmyndigheter ska fortsätta att övervaka situationen i de yttersta randområdena i sina marknadsanalyser för att upptäcka konkurrensbegränsningar som kräver specifika regleringsåtgärder.

Eftersom 90 % av jobben för närvarande kräver digitala färdigheter på åtminstone grundnivå är det av största vikt med fortbildning och omskolning för arbetskraften, särskilt när det gäller unga, för att de ska kunna dra nytta av den digitala omvandlingen av ekonomin och samhället. De yttersta randområdena uppmuntras att bygga vidare på den goda praxis som identifierats av koalitionen för digital kompetens och sysselsättning 35 och att gå med i en nationell koalition.

Transporter

Förbättrade transporter är avgörande för att minska skillnaden i fråga om tillgänglighet för de yttersta randområdena, som beror på avståndet till det kontinentala Europa, att de flesta av dem är öar och att de har en besvärlig topografi. Regelbundna och tillförlitliga förbindelser till Europa och inom lokalområdet kan stimulera tillväxten och sysselsättningsskapandet genom att attrahera företag, turister och tjänsteleverantörer och genom att underlätta utbyten. De kan också förbättra livskvaliteten och invånarnas ekonomiska utsikter genom att ge tillgång till högre utbildning och yrkesutbildning, hälso- och sjukvård och en bredare arbetsmarknad 36 .

EU:s politik, och särskilt sammanhållningspolitiken, har bidragit till att minska skillnaderna i tillgänglighet och kostnaderna för de yttersta randområdena och deras invånare. Investeringar från Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden 37 har varit av avgörande betydelse för att uppgradera transportinfrastruktur och transportanläggningar. Dessutom stöder Fonden för ett sammanlänkat Europa projekt som bland annat rör programmet för sjömotorvägar och grön sjöfart.

Kommissionens politik, inklusive bestämmelserna om statligt stöd och om skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, spelar också en viktig roll. Som ett resultat av översynen av EU:s allmänna gruppundantagsförordning har de yttersta randområdena möjligheten att direkt finansiera och genomföra hamn- och flygplatsprojekt som uppfyller vissa kriterier (bara de projekt som inte uppfyller dessa kriterier behöver även i fortsättningen ett förhandsgodkännande av kommissionen).

Att främja luft- och sjötransporter, och även andra transporter på vattenvägar, som är de yttersta randområdenas främsta länk till Europa och till grannländer i deras närområde, är av avgörande betydelse för områdena. Deras närhet till viktiga sjörutter, t.ex. Panamakanalen och de transatlantiska rutterna, skapar möjligheter för dem när det gäller spedition och omlastning. De yttersta randområdena skulle kunna bli havsknutpunkter i sina närområden och fungera t.ex. som tankstationer längs med sjörutterna, t.ex. för flytande naturgas, LNG.

Kommissionen kommer att studera hur politiken för det transeuropeiska transportnätet (TEN-T), inklusive programmet för sjömotorvägar, bättra kan möta de yttersta randområdenas behov och beakta deras geografiska läge. De yttersta randområdena bör integrera både EU-perspektivet och regionala perspektiv när de utvecklar konnektivitetsprojekt.

När det gäller flygtransporter är flygningar mellan Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och de yttre randområdena för närvarande undantagna från EU:s utsläppshandelssystem, i likhet med flygningar med tredjeländer. Undantaget löpte ut den 1 januari 2017, men kommissionen har lagt fram ett lagstiftningsförslag 38 för att behålla det, i väntan på att de internationella förhandlingarna 39 om genomförandebestämmelser för den globala marknadsbaserade åtgärden avslutas.

Vad gäller lokala transporter lider de yttersta randområdena av trafikstockningar i städerna och längs med kuststräckor och svårigheter att nå landsbygdsområden i inlandet. Projekt för att göra transporterna renare och mer hållbara håller på att utvecklas och fungera som god praxis i andra EU-regioner och i grannländerna. De yttersta randområdena bör fortsätta att testa och utveckla hållbara rörlighetslösningar på lokal nivå.

4.Ökat samarbete med länder i och bortom de yttersta randområdenas grannskap

Att främja regionalt samarbete och fördjupa de yttersta randområdenas länkar till sina grannländer och regionala organisationer har varit en av huvudpelarna i EU:s strategi för de yttersta randområdena sedan 2004. Kommissionen har främjat detta samarbete genom politisk dialog, program för territoriellt samarbete och avtal om ekonomiskt partnerskap.

Förordningarna för Eruf och Europeiska utvecklingsfonden (EUF), Cotonouavtalet som reglerar förhållandet mellan EU och AVS-länderna (stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) samt ULT-beslutet om EU:s förhållande med de utomeuropeiska länderna och territorierna underlättar redan samarbetet. Det skulle dock kunna utökas till områden där det finns fördelar för alla parter. Man bör fortsätta med gemensam planering av program och projekt, genom att använda alla relevanta samarbetsinstrument.

Samarbetsprojekt med deltagande av de yttersta randområdena och andra regionala parter har genomförts de senaste åren i Västindien, Indiska oceanen och Västafrika, med de nuvarande förordningarna. Särskilt det pilotprojekt som genomfördes i Västindien med finansiering från EUF och Eruf 40 är ett positivt steg på vägen mot bättre samverkan mellan användningen av de båda instrumenten.

Dessutom kommer den katastrof som inträffade nyligen när den tropiska cyklonen Irma drabbade båda regionerna Saint-Martin och Sint-Maarten att kräva att EU samordnar återuppbyggnaden med alla berörda parter och att den samordnar sitt stöd för att underlätta samarbete och gemensamma projekt som gagnar öns alla invånare.

Baserat på sina erfarenheter kommer kommissionen att fundera på nya sätt att underlätta och stärka samarbetsinitiativ på grundval av de berörda områdenas behov och tillgångar, och den kommer att ha ett nära samarbete med berörda EU-delegationer för att underlätta utbyten och gemensamma projekt mellan de yttersta randområdena, deras grannländer och territorier samt regionala organisationer.

Växande globala utmaningar och större ömsesidigt beroende medför att de yttersta randområdena måste stärka och vidga samarbetet bortom det närmaste grannskapet, och försöka nå ut till tredjeländer och internationella parter. Tack vare sitt geostrategiska läge kan områdena spela en viktig roll i internationella forum för globala frågor, t.ex. internationell världshavsförvaltning. Kommissionen kommer att arbeta tillsammans med deras respektive medlemsstater för att undersöka konkreta åtgärder för att föra agendan för världshavsförvaltningen framåt i de olika yttersta randområdenas närområden.

Partnerskap med regionala och internationella organisationer med teknisk know-how och expertkunskaper kommer också att leda till utvecklingsmöjligheter inom lovande sektorer och underlätta utvecklingen av gemensamma åtgärder på områden av gemensamt intresse. Att delta i initiativ, t.ex. initiativet för smarta öar 41 , kommer dessutom att göra det möjligt för de yttersta randområdena av framhålla sina territorier som testplatser för nya lösningar.

Migration

Det migrationstryck som vissa av de yttersta randområdena är utsatta för från grannländer i kombination med en hög befolkningstillväxt, särskilt i Franska Guyana och Mayotte, leder till ekonomiska och sociala problem vilket på senare tid visat sig i de spända förhållandena i Franska Guyana. Dessa regioner bör få stöd för att hantera migrationen på ett hållbart sätt. Situationen är annorlunda i andra av de yttersta randområdena, där det är viktigt att underlätta rörligheten för människor, studerande och arbetstagare från grannländer, för att skapa nya sysselsättnings- och tillväxtmöjligheter och bidra till de yttersta randområdenas regionala integration.

5.Slutsats

Att göra det möjligt för de yttersta randområdena att bli mer motståndskraftiga, att nå sin utvecklingspotential, att dra full nytta av medlemskapet i EU och att ta vara på de möjligheter som globaliseringen medför kräver politisk vilja och prioriteringar samt ständiga ansträngningar att utnyttja sina tillgångar på ett bättre sätt och att hitta nya tillväxtkällor.

Detta meddelande innehåller ett nytt synsätt för ett stabilt partnerskap. Det är baserat på ett preventivt synsätt, där de yttersta randområdenas intressen och farhågor kommer att granskas noggrant, och det kommer att stödjas av en plattform som gör det möjligt för dem och berörda parter att utbyta åsikter vid alla stadier i processen för att utforma och genomföra politiken.

Kommissionen kommer att arbeta nära tillsammans med de yttersta randområdena och deras respektive medlemsstater för att säkerställa att de konkreta åtgärder som den föreslagit också genomförs. Den kommer att agera proaktivt och på ett tidigt stadium se till att dess initiativ beaktar konsekvenserna och möjligheterna för de yttersta randområdena. Den kommer också, när så är lämpligt, att föreslå skräddarsydda åtgärder för att beakta deras särdrag.

För att främja utvecklingen i de yttersta randområdena krävs också solida investeringar och ansvarstagande hos de berörda medlemsstaterna och de yttersta randområdena själva. Kommissionen är fast besluten att stärka det långvariga partnerskapet med de yttersta randområdena och deras medlemsstater, för att EU:s landområden i världen ska kunna blomstra.

(1)

     De yttersta randområdena är alla öar, med undantag för Franska Guyana.

(2)

     Posei: särskilt program för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 228/2013 av den 13 mars 2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 247/2006, EUT L 78, 20.3.2013, s. 23.

(3)

     De yttersta randområdena är berättigade till ett särskilt extra anslag från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och en kompensationsordning inom Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF).

(4)

     I enlighet med artikel 107.3 a i EUF-fördraget. I reformen av statligt stöd 2014 och i den nyligen antagna allmänna gruppundantagsförordningen beaktas de yttersta randområdenas situation. Särskilda regler för dessa områden kommer nu att tillämpas i fråga om drifts- och investeringsstöd inom alla politikområden, utöver andra särskilda stödordningar.

(5)

     Jordbruk och fiske bidrar mer än dubbelt så mycket till de yttersta randområdenas ekonomi jämfört med genomsnittet i EU, 3,8 % av områdenas förädlingsvärde jämfört med 1,6 % på EU-nivå.

(6)

     COM(2012) 287 final, 20.6.2012.

(7)

     Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017, (2013/2178(INI)), föredragande: Younous Omarjee, och Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017, (2016/2016(INI)), föredragande: Ulrike Rodust.

(8)

     Domstolens dom av den 15 december 2015, C-132/14.

(9)

      https://ec.europa.eu/info/better-regulation-guidelines-and-toolbox_en

(10)

     I enlighet med EU:s bioekonomiska strategi, COM(2012) 60, 13.2.2012.

(11)

     De yttersta randområdena har många småskaliga fiskefartyg. Även industriella fiskefartyg och fjärrfiskeflottor är baserade i dessa områden och tillhandahåller råvaror för fiskberedningsindustrin som är av stor lokal betydelse.

(12)

     Realising the potential of the Outermost Regions for sustainable blue growth, Cogea m.fl., Europeiska unionens publikationsbyrå, 2017.

(13)

     I enlighet med artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG, EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.

(14)

      Bygger bl.a. på innehållet i rapporten av Cogea m.fl. från 2017, se fotnot 12.

(15)

     För varje medlemsstat fastställs ett kapacitetstak för fiskeflottan. När det gäller de yttersta randområdena anges ett specifikt detaljerat system för flottkapacitet i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013. Nya fiskefartyg får bara registreras i flottan när motsvarande kapacitet har tagits ur bruk.

(16)

     Inom den gemensamma jordbrukspolitiken anslogs 6,1 miljarder euro till de yttersta randområdena mellan 2014 och 2020.

(17)

     Kommissionens förordning (EU) 2017/1084 av den 14 juni 2017 om ändring av förordning (EU) nr 651/2014 vad gäller stöd till hamn- och flygplatsinfrastruktur, vad gäller tröskelvärden för anmälan av stöd till kultur och bevarande av kulturarvet och stöd till idrottsinfrastruktur och multifunktionell rekreationsinfrastruktur samt vad gäller stödordningar för regionalt driftstöd i de yttersta randområdena och om ändring av förordning (EU) nr 702/2014 vad gäller beräkningen av stödberättigande kostnader, EUT L 156, 20.6.2017, s. 1.

(18)

     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005, EUT L 347, 20.12.2013, s. 487.

(19)

     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1144/2014 av den 22 oktober 2014 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder som avser jordbruksprodukter som genomförs på den inre marknaden och i tredjeland och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 3/2008, EUT L 317, 4.11.2014, s. 56.

(20)

     Se fotnot 2.

(21)

     Frivilligt system för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i utomeuropeiska territorier,    
http://ec.europa.eu/best  

(22)

     Dessa finansieras för närvarande genom Best-initiativet.

(23)

     Climate change, impacts and vulnerability in Europe 2016, Europeiska miljöbyrån:      https://www.eea.europa.eu/publications/climate-change-impacts-and-vulnerability-2016

(24)

     Rådet förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond, EGT L 311, 14.11.2002, s. 3.

(25)

     EU:s strategi för anpassning till klimatförändringarna:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2013:0216:FIN:SV:PDF  

(26)

     Se expertrapporten om energifrågor i de yttersta randområden, 2017:

http://ec.europa.eu/regional_policy/en/information/publications/reports/2017/expert-group-report-on-energy-for-the-eu-outermost-regions

(27)

     Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda, EUT L 153, 18.6.2010, s. 13.

(28)

     I enlighet med artikel 1 i detta direktiv.

(29)

     Politisk deklaration av den 18 maj 2017, undertecknad av kommissionen och 14 av EU:s medlemsstater (Kroatien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Malta, Portugal, Spanien och Sverige).

(30)

      https://ec.europa.eu/energy/en/news/commission-proposes-new-rules-consumer-centred-clean-energy-transition

(31)

     Se meddelandet Ökad innovation i EU:s regioner: strategier för motståndskraftig, inkluderande och hållbar tillväxt, COM(2017) 376 final, 18.7.2017.

(32)

     Internationella konferenser om biologisk mångfald, Réunion 2008 och Guadeloupe 2014:    
http://www.guadeloupe.developpement-durable.gouv.fr/IMG/pdf/communique_conference_bio.pdf

(33)

     Mellan 17 och 27 % i Martinique, Franska Guyana, Guadeloupe, Réunion, Kanarieöarna och Mayotte. Mer än 40 % ungdomsarbetslöshet i de yttersta randområdena i genomsnitt, mer än 50 % på Kanarieöarna och Mayotte (Eurostat 2016) och på Madeira (Eurostat 2014).

(34)

      http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=comnat:COM_2016_0590_FIN

(35)

      https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/digital-skills-jobs-coalition

(36)

     Rapport från expertgruppen om transporttillgängligheten i de yttersta randområdena:

http://ec.europa.eu/regional_policy/sources/policy/themes/outermost-regions/pdf/transport_report_en.pdf

(37)

      http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=comnat:COM_2016_0590_FIN

(38)

     Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av direktiv 2003/87/EG för att förlänga nuvarande begränsade räckvidd för luftfartsverksamhet och förbereda för genomförande av en global marknadsbaserad åtgärd från och med 2021, COM(2017) 54 final, 3.2.2017.

(39)

     Förhandlingar pågår med Internationella civila luftfartsorganisationen om genomförandebestämmelser för en global marknadsbaserad åtgärd och om det operativa genomförandet.

(40)

   Under programperioden 2014–2020, enligt ett avtal mellan Guadeloupes regionråd och EU:s delegation i Guyana, kommer regionrådet att förvalta en del av EUF:s medel från det regionala AVS-programmet för Västindien för att identifiera och finansiera gemensamma projekt för EUF och Eruf.

(41)

      http://www.smartislandsinitiative.eu/en/index.php

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Strasbourg den 24.10.2017

COM(2017) 623 final

BILAGA

Fullständig förteckning över åtgärder

till

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN, REGIONKOMMITTÉN OCH EUROPEISKA INVESTERINGSBANKEN

Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden

{SWD(2017) 349 final}

Fullständig förteckning över åtgärder

I denna bilaga innehåller en fullständig förteckning över åtgärder, inklusive de viktiga åtgärder som nämns i meddelandet, som ska vidtas på olika nivåer: av kommissionen, medlemsstaterna och de yttersta randområdena.

Styrning

Blå ekonomi

Jordbruk och landsbygdsutveckling

Biologisk mångfald

Cirkulär ekonomi

Klimatförändringar

Energi

Forskning och innovation

Sysselsättning och utbildning

Konkurrenskraft, entreprenörskap och den inre marknaden

Digital tillgänglighet

Transporter

Samarbete med länder i och bortom de yttersta randområdenas grannskap

Handel

Migration

(1)

      Bygger bl.a. på innehållet i rapporten Realising the potential of the Outermost Regions for sustainable blue growth, Cogea m.fl., Europeiska unionens publikationsbyrå, 2017.

(2)

     För varje medlemsstat fastställs ett kapacitetstak för fiskeflottan. När det gäller de yttersta randområdena anges ett specifikt detaljerat system för flottkapacitet i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG. Enligt det systemet får nya fiskefartyg bara registreras i flottan när samma kapacitet har tagits ur bruk.

(3)

     I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EU av den 23 juli 2014 om upprättandet av en ram för havsplanering, EUT L 257, 28.8.2014, s. 135.

(4)

     I enlighet med artikel 5.3 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(5)

     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 228/2013 av den 13 mars 2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 247/2006.

(6)

     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005.

(7)

     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1144/2014 av den 22 oktober 2014 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder som avser jordbruksprodukter som genomförs på den inre marknaden och i tredjeland och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 3/2008.

(8)

     Dessa finansieras för närvarande genom Best-initiativet.

(9)

     Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda.

(10)

     Medfinansiering av regionala, nationella och internationella program.

(11)

     Bygger på de positiva erfarenheterna från projektet Net biome 2007–2016 om biologisk mångfald och BiodivERsA-nätverket bland EU:s finansieringsorgan.

(12)

     http://ec.europa.eu/internal_market/scoreboard/

(13)

     http://www.smartislandsinitiative.eu/en/index.php

(14)

     Att skydda migrerande barn, COM(2017) 211 final, 12.4.2017.