EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 26.6.2017

COM(2017) 365 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

EUROPEISKA UNIONENS KONSOLIDERADE ÅRSREDOVISNING 2016

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRORD    

EUROPEISKA UNIONENS POLITISKA RAM, STYRELSEFORMER OCH ANSVARSUTKRÄVANDE    

NOT TILL DEN KONSOLIDERADE ÅRSREDOVISNINGEN    

KONSOLIDERAD ÅRSREDOVISNING OCH FÖRKLARANDE NOTER    

BALANSRÄKNING BALANSRÄKNING

RESULTATRÄKNING RESULTATRÄKNING

KASSAFLÖDESANALYS KASSAFLÖDESANALYS

FÖRÄNDRINGAR I NETTOTILLGÅNGAR FÖRÄNDRINGAR I NETTOTILLGÅNGAR

NOTER TILL ÅRSREDOVISNINGEN NOTER TILL ÅRSREDOVISNINGEN

ÅRSREDOVISNINGEN: DISKUSSION OCH ANALYS    

RAPPORTERING OM GENOMFÖRANDET AV BUDGETEN OCH FÖRKLARANDE NOTER    

ORDLISTA    

FÖRORD

Kärnan i investeringsplanen för Europa, dvs. Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) har mindre än ett och ett halvt år efter lanseringen redan gett konkreta resultat. Denna fond som är verksam i alla 28 medlemsstaterna har fram till i mitten av maj 2017 mobiliserat mer än 190 miljarder euro i investeringar, vilket är mer än hälften av målet på 315 miljarder euro som fastställts till mitten av 2018, för att bidra till den ekonomiska återhämtningen. I slutet av 2016 hade den garantifond som täcker EIB:s transaktioner genom Efsi tillhandahållits medel från EU-budgeten på totalt 1 miljard euro i årsredovisningen.

Att främja sysselsättning, tillväxt och investeringar fortsätter att vara en övergripande prioritering i EU-budgeten. Kommissionen fortsätter sina insatser för att förbättra EU:s ekonomiska återhämtning och att investera i ungdomar och arbetssökande, samt i nystartade företag och små och medelstora företag. Ett bra exempel är lånegarantiinstrumentet inom Cosme (programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag), som fortsatte att vara framgångsrikt under 2016, också tack vare den ytterligare riskhanteringsförmåga som uppnåddes genom Efsi. I slutet av 2016 hade mer än 143 000 små och medelstora företag i 21 länder redan fått finansiering på över 5,5 miljarder euro genom stöd från Cosmeprogrammet.

Programmet för forskning och innovation Horisont 2020 är en nyckelfaktor för att skapa en innovations- och kunskapsbaserad ekonomi och ett innovations- och kunskapsbaserat samhälle inom EU. Det lyckades nå 49 000 deltagare och bidragsöverenskommelser till ett totalt belopp på 20,5 miljarder euro undertecknades. Över 21 % av deltagarna var små och medelstora företag. Den ökade verksamheten inom Horisont 2020 bekräftades av ökningen på nästan 40 % av garantiinstrumenten i Horisont 2020 som ingår i räkenskaperna jämfört med förra året.

Efter förklaringen om inledande tjänster under 2016 övergick Galileo-programmet, som inrättar Europas eget globala system för satellitnavigering, från utstationeringsfasen till driftsfasen under 2016. Värdet på de Galileosatelliter som är i drift och den markbaserade infrastruktur som ingår i dessa räkenskaper uppgick till 2 miljarder euro vid utgången av 2016. Genomförandet av projekt inom ramen för Horisont 2020 uppmuntrade utvecklingen av nya Galileotillämpningar. Dessa projekt har redan lett till att 13 innovationer har förts ut på marknaden, 5 patent, 34 avancerade prototyper, två produkter på marknaden och 223 publicerade vetenskapliga uppsatser. Marknaden för det globala systemet för satellitnavigering väntas växa från 5,8 miljarder anordningar i bruk under 2017 till uppskattningsvis 8 miljarder euro 2020.

Fonden för ett sammanlänkat Europa för transporter med syfte att underlätta tillgång till finansiering för infrastrukturprojekt inom områdena transport, telekommunikation och energi bidrog till den 64 km långa tunneln under Brennerpasset som kommer att bli den längsta järnvägsförbindelsen med hög kapacitet i världen. FSE:s skuldinstrument som ingår i räkenskaperna erbjuder riskdelning för skuldfinansiering i form av prioriterad och mindre prioriterad fordran eller garantier samt stöd för projektobligationer.

Under 2016 fortsatte Europa att anta nya utmaningar som uppkom till följd av den ändrade geopolitiska situationen. Medlemsstaterna gavs stöd ur EU-budgeten för att på ett korrekt sätt hantera migrationsströmmarna, ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration och skydda Schengenområdet. Genomförandet av medlemsstaternas nationella program inom ramen för asyl-, migrations- och integrationsfonden och fonden för inre säkerhet fick ny fart under 2016.

Kommissionen inrättade också faciliteten för flyktingar i Turkiet, som inledde sin verksamhet den 17 februari 2016 med 630 miljoner euro i bidrag från medlemsstaterna som ingår i räkenskaperna och som utbetalades under 2016. Tack vare detta kunde kommissionen, bland andra initiativ, lansera ett nyskapande program som kallas det sociala nödskyddsnätet som syftar till att stödja upp till en miljon av de mest utsatta flyktingarna i Turkiet med regelbundna utbetalningar i likvida medel. Detta är ett exempel på en ökad användning av stöd från EU-budgeten som ett effektivt och ändamålsenligt sätt att ge stöd till människor i nödsituationer.

I juni 2016 lade kommissionen fram ett förslag om en ny partnerskapsram med tredjeländer inom den europeiska migrationsagendan. Ramen är en europeisk strategi för att fördjupa samarbetet med ursprungs-, transit- och destinationsländer för migrationsströmmar. Den stöds av de flesta av budgetens program ”Europa i världen”, och också av EU:s relevanta förvaltningsfonder, särskilt förvaltningsfonden för Syrien, som ingår i årsredovisningen. Det är nödvändigt med tillräcklig finansiering för att partnerskapsramen ska kunna intensifiera sitt samarbete med de prioriterade partnerskapsländerna och fortsätta insatserna på migrationsrutten i centrala Medelhavet.

Andra globala utmaningar, såsom att hantera klimatförändringarna, fortsatte att prioriteras i EU-budgeten. År 2016 uppskattades det sammanlagda bidraget till integrationen av klimathänsyn till 20,9 %, i linje med målet för den nuvarande fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020. 

I budgettermer är de europeiska struktur- och investeringsfonderna och den gemensamma jordbrukspolitiken fortfarande EU:s viktigaste investeringsinstrument. Ur EU-budgeten spenderades 57,4 miljarder euro under 2016 för jordbruk och landsbygdsutveckling och, trots tidigare förseningar i inledningen och genomförandet av den nuvarande fleråriga budgetramen, spenderades 37,8 miljarder euro på den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. 

Kommissionen har inlett en debatt om EU:s framtid och prioriteringarna i ett EU med 27 medlemsstater. Vi kommer att fortsätta att arbeta tillsammans för att skapa en mer välmående, konkurrenskraftig och säker framtid. 

Günther H. OETTINGER

Kommissionsledamot vid Europeiska kommissionen med ansvar för budget och personal

EUROPEISKA UNIONENS POLITISKA RAM, STYRELSEFORMER OCH ANSVARSUTKRÄVANDE

Europeiska unionen (EU) är en union där 28 1 europeiska länder (medlemsstaterna) tilldelas befogenheter för att deras gemensamma mål ska uppnås. Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsländerna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

1.DEN POLITISKA RAMEN

EU strävar efter att förverkliga de mål som fastställts i fördraget med ett antal verktyg, varav ett är EU-budgeten. Andra verktyg kan, till exempel, vara att föreslå lagstiftning eller fullfölja politiska strategier.

De strategier som stöds av EU-budgeten genomförs i enlighet med den fleråriga budgetramen.

Den fleråriga budgetramen antas med ett enhälligt beslut, som anger alla medlemsstaternas åtaganden vad gäller mål och utgifter. Genom EU-budgeten finansieras en rad politiska åtgärder och program inom hela EU. I enlighet med de prioriteringar som fastställs av Europaparlamentet och rådet i den fleråriga budgetramen genomför kommissionen utgiftsprogram, verksamheter och projekt. EU förbinder sig att, inom ramen för de viktigaste utgiftsområdena för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (Esif), rättsligt genomföra dessa åtgärder genom att anta de operativa programmen.

EU:s viktigaste finansieringskälla är egna medel som kompletteras av andra intäkter. Det finns tre typer av egna medel: Egna medel kan delas in i traditionella egna medel (tullar och sockeravgifter), egna medel från mervärdesskatt samt BNI-baserade egna medel. Övriga intäkter från EU:s verksamhet (som t.ex. böter vid brott mot konkurrenslagarna) utgör vanligen mindre än 10 % av de sammanlagda intäkterna. De samlade egna medel som behövs för att finansiera budgeten är alltså lika med de totala kostnaderna minus de övriga intäkterna. De totala egna medlen får inte överskrida 1,23 % av medlemsstaternas bruttonationalinkomst (BNI).

EU:s verksamhetskostnader är fördelade på de olika rubrikerna i den fleråriga budgetramen och kan bestå av flera olika kostnadstyper beroende på hur medlen förvaltas och betalas ut. EU-budgeten genomförs genom tre förvaltningsformer:

Delad förvaltning: Vid denna typ av förvaltning delegeras uppgiften att genomföra budgeten till medlemsstaterna. Ungefär 80 % av utgifterna hanteras på detta sätt, bland annat utgifterna för jordbruket och strukturåtgärder.

Direkt förvaltning: Budgetanslagen förvaltas direkt av kommissionens avdelningar.

Indirekt förvaltning: EU-organ eller organ som lyder under nationell rätt, exempelvis EU-byråer eller internationella organisationer, tilldelas uppgifter av kommissionen i samband med genomförandet av budgeten.

2.STYRNING OCH ANSVARSUTKRÄVANDE I EU

2.1.INSTITUTIONELL STRUKTUR

Den institutionella styrningen av EU omfattar institutioner, byråer och andra EU-organ som anges i not 9 i noterna till den konsoliderade redovisningen. De viktigaste institutionerna, som ansvarar för utarbetandet av politiken och beslutsfattandet, är Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet och kommissionen.

Kommissionen är EU:s verkställande organ och främjar EU:s allmänna intressen. Den gör detta genom att lägga fram förslag till lagstiftning, genomföra EU:s politik, övervaka en korrekt tillämpning av fördragen och EU:s lagstiftning, förvalta EU-budgeten och genom att företräda unionen utanför Europa.

Kommissionens interna funktionssätt bygger på ett antal viktiga principer som grund för goda styresformer: Tydliga roller och ansvarsområden, ett starkt engagemang för resultatstyrning och överensstämmelse med den rättsliga ramen, tydliga mekanismer för ansvarsutkrävande, hög kvalitet och inkluderande regelverk, öppenhet och insyn, och högt ställda normer för etiskt beteende.

2.2.STRUKTUREN PÅ KOMMISSIONENS STYRNING

Europeiska kommissionen har ett unikt styrningssystem med en tydlig åtskillnad mellan politiska och administrativa tillsynsstrukturer och väldefinierad ansvarsfördelning och finansiellt ansvarsutkrävande. Ursprunget till detta system ligger i fördragen, men strukturen har utvecklats för att anpassa sig till en föränderlig miljö och för att även fortsättningsvis stå i överensstämmelse med bästa praxis som fastställs i relevanta internationella standarder 5 .

§Det är kommissionskollegiet som representerar toppen av denna struktur och som kollegialt har det politiska ansvaret för kommissionens arbete. Det operativa genomförandet av budgeten har delegerats till generaldirektörerna och avdelningscheferna, som leder kommissionens administrativa struktur 6 .

§Kollegiet delegerar det finansiella förvaltningsansvaret till generaldirektörerna eller avdelningscheferna som därigenom blir delegerade utanordnare genom denna delegering. Dessa uppgifter kan dessutom delegeras till direktörer, enhetschefer och andra, som därigenom blir vidaredelegerade utanordnare. Utanordnarna ansvarar för hela förvaltningsprocessen, från att besluta om vad som ska göras till att ansvara för att institutionens politiska mål uppfylls, samt att både operativt och budgetmässigt förvalta den verksamhet som inletts.

I kommissionen är således uppgifterna och ansvaret för den ekonomiska förvaltningen tydligt definierade och tillämpade. Detta är en decentraliserad strategi med tydliga ansvarsområden för att skapa en förvaltningskultur som uppmuntrar tjänstemännen att ta ansvar för den verksamhet som de har kontroll över och att ge dem kontroll över den verksamhet som de är ansvariga för.

Inom ramen för kommissionens strategiska planerings- och programplaneringscykel krävs att varje utanordnare ska utarbeta en årlig verksamhetsrapport om arbetet och det politiska resultat för året där han eller hon intygar att resurserna har använts på grundval av principen om sund ekonomisk förvaltning och att utanordnaren har inrättat kontrollförfaranden som ger nödvändiga garantier vad gäller de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. På kommissionsnivå antas och offentliggörs resultaten i aggregerad form i den årliga förvaltnings- och resultatrapporten för budgeten och överlämnas till Europaparlamentet och rådet och är det huvudsakliga instrument genom vilket kommissionskollegiet tar politiskt ansvar för förvaltningen av budgeten.

Kommissionens räkenskapsförare är centralt ansvarig för förvaltningen av likvida medel, återkravsförfaranden, fastställa redovisningsregler på grundval av de internationella redovisningsstandarderna för den offentliga sektorn och metoder, validera redovisningssystem och utarbeta kommissionens och EU:s konsoliderade årsredovisning. Räkenskapsföraren ska också intyga att det finns rimliga garantier för att årsredovisningen i allt väsentligt ger en rättvisande bild av den ekonomiska ställningen, resultatet och kassaflödet. Räkenskapsföraren har en fristående funktion och ett stort ansvar när det gäller finansiell rapportering inom kommissionen. Kommissionens internrevisor har också en central och fristående funktion.

Förvaltningens styrelse spelar en roll i styrningen av kommissionen genom att ge översikt och strategisk inriktning i de viktigaste frågorna vad gäller ledningen av verksamheten, bl.a. i samband med förvaltningen av ekonomiska och mänskliga resurser. Generalsekreteraren ska vara ordförande i styrelsen och den samlar regelbundet generaldirektörer och kabinett som ansvarar för budget, personalresurser och it-frågor för att säkerställa att nödvändiga organisatoriska och tekniska strukturer är i bruk inom kommissionen för att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt uppnå resultat vad gäller ordförandens politiska prioriteringar.

2.3.STABIL RESULTATRAM

Att genomföra stabila resultatramar är väsentligt för att säkerställa en stark resultatinriktning, europeiskt mervärde och sund förvaltning av EU-program. I resultatet för EU-budgeten måste hänsyn tas till de många olika målen, samt komplementaritet och integrering av politik och program och medlemsstaternas centrala uppgift vad gäller EU-budgetens genomförande. Kommissionen är fast besluten att säkerställa att EU-budgeten ger bättre resultat för medborgarna och stöder de politiska prioriteringarna. För att säkerställa att resurser anslås till prioriterade områden och att varje åtgärd ger bra resultat och mervärde genomför kommissionen en resultatinriktad EU-budget. Med utgångspunkt i resultatramen för 2014–2020, främjar den en bättre balans mellan efterlevnad och resultat. Resultatramarna för programperioden 2014–2020 har tagits med som ett nytt obligatoriskt inslag och som ett centralt inslag i den ökade resultatinriktningen för denna programperiod. I den föreskrivs inrättandet av tydliga och mätbara mål, indikatorer och målvärden samt övervakning, rapportering och utvärdering.

I den årliga förvaltnings- och resultatrapporten för EU-budgeten ges en omfattande översikt över resultat, förvaltning och skydd av EU-budgeten. I den klargörs hur EU-budgeten stöder EU:s politiska prioriteringar, de resultat som har uppnåtts med EU-budgeten, och den roll som kommissionen spelar när det gäller att säkerställa och främja de högsta standarderna för budgetförvaltning och ekonomisk förvaltning.

2.4.FINANSIELL RAPPORTERING

Det viktigaste inslaget i EU:s ekonomiska rapportering är ett integrerat finansiellt redovisningspaket om EU-budgeten som ingår i EU:s konsoliderade årsredovisning och andra rapporter som åtföljer räkenskaperna, dvs. den årliga budgetförvaltnings- och resultatrapporten och rapporten om uppföljningen av ansvarsbeviljandet. Det integrerade finansiella redovisningspaketet om EU-budgeten tillhandahåller allmänheten en övergripande bild av den finansiella och operativa situationen i EU varje år.

I EU:s konsoliderade årsredovisning ingår finansiell information om verksamheten vid EU:s institutioner, organ och byråer både vad gäller budget och periodiserad redovisning. Redovisningen omfattar inte medlemsstaternas årsredovisningar.

EU:s konsoliderade årsredovisning innehåller två separata men sammanlänkade delar:

a)    den konsoliderade årsredovisningen, och

b)    rapporter om genomförandet av budgeten, som ger en samlad översikt över budgetgenomförandet.

Dessutom åtföljs EU:s konsoliderade årsredovisning av en diskussion och analys av årsredovisningen som innehåller en sammanfattning av betydande förändringar och tendenser i de finansiella rapporterna och förklarar betydande risker och osäkerhetsmoment som EU har stått inför och måste ta itu med i framtiden.

Rapportering och ansvarsutkrävande i kommissionen:

2.5.KONTROLLER

Extern revision

Europeiska revisionsrätten (revisionsrätten) är extern revisor för EU:s institutioner (och organ). Revisionsrättens uppdrag är att bidra till att förbättra EU:s ekonomiska förvaltning, främja ansvarsutkrävande och transparens och fungera som oberoende väktare av unionsmedborgarnas finansiella intressen i EU. Revisionsrättens roll som oavhängig extern revisor för EU består i att kontrollera att EU-medlen bokförs korrekt, uppbärs och används i enlighet med tillämpliga regler och förordningar och ger valuta för pengarna.

EU:s årsredovisning och resursförvaltning granskas av revisionsrätten, som för Europaparlamentet och Europeiska unionens råd utarbetar följande dokument:

(1)    En årsrapport om den verksamhet som finansieras via Europeiska unionens allmänna budget, med revisionsrättens iakttagelser till årsredovisningen och de underliggande transaktionerna.

(2)    Ett yttrande som bygger på revisionsrättens granskningar och som fogas till årsrapporten i form av en revisionsförklaring om i) räkenskapernas tillförlitlighet och ii) de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet med avseende både på inkomster från skattebetalare och utbetalningar till slutliga stödmottagare. och

(3)    Särskilda rapporter som omfattar vissa områden.

Beviljande av ansvarsfrihet

Vid den slutliga kontrollen i en budgetcykel beviljas ansvarsfrihet för budgetgenomförandet under ett givet budgetår. Ansvarsfrihet beviljas för kommissionen och alla EU:s övriga institutioner och organ. Ansvarsfriheten är den politiska delen av de externa kontrollerna av budgetgenomförandet och är det beslut genom vilket Europaparlamentet på rådets rekommendation konkret befriar kommissionen (och övriga EU-organ) från deras ansvar för förvaltningen av budgeten genom att avsluta det årets räkenskaper. Europaparlamentet är den myndighet som beviljar ansvarsfrihet inom EU. Detta innebär att rådet efter kontroll och slutversion av årsredovisningen lämnar en rekommendation, medan parlamentet beslutar om att bevilja kommissionen och övriga EU-organ ansvarsfrihet för hur EU-budgeten genomförts under ett visst budgetår. Beslutet grundas på en genomgång av årsredovisningen, kommissionens årliga förvaltnings- och resultatrapport för budgeten, årsredovisningen, revisionsrättens revisionsuttalande och särskilda rapporter och kommissionens svar på frågor och ytterligare begäran om information.

Ansvarsfrihetsförfarandet kan leda till följande tre resultat: Att ansvarsfrihet beviljas, senareläggs eller nekas. I Europaparlamentets årliga arbete med att bevilja ansvarsfrihet ingår även budgetkontrollutskottets utfrågningar av kommissionsledamöterna angående de politikområden de ansvarar för. Det slutliga betänkandet om beviljande av ansvarsfrihet och särskilda rekommendationer till kommissionen om att vidta åtgärder antas i Europaparlamentets plenarsammanträde. Rådets rekommendationer om beviljande av ansvarsfrihet antas i rådet för ekonomiska och finansiella frågor (Ekofin). Både Europaparlamentets betänkande om ansvarsfrihet och rådets rekommendationer om beviljande av ansvarsfrihet följs upp i en årlig rapport i vilken kommissionen beskriver de konkreta åtgärder som vidtagits för att genomföra givna rekommendationer.

NOT TILL DEN KONSOLIDERADE ÅRSREDOVISNINGEN

Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för 2016 har utarbetats på grundval av de uppgifter som övriga institutioner och organ lämnat enligt artikel 148.2 i budgetförordningen för Europeiska unionens allmänna budget. Härmed intygas att redovisningen utformats i överensstämmelse med avdelning IX i budgetförordningen och de redovisningsprinciper, regler och metoder som anges i noterna till årsredovisningen.

Räkenskapsförarna i dessa institutioner och organ har intygat räkenskapernas tillförlitlighet och lämnat alla uppgifter som är nödvändiga för att utarbeta de räkenskaper som visar Europeiska unionens tillgångar och skulder samt genomförandet av budgeten.

Härmed intygas att jag med utgångspunkt i dessa uppgifter och de kontroller jag ansett befogade för att kunna godkänna Europeiska kommissionens räkenskaper har fått rimliga garantier för att de i allt väsentligt ger en rättvisande bild av Europeiska unionens ekonomiska ställning, resultat och kassaflöde.

[namnteckning]

Rosa Aldea BUSQUETS

Räkenskapsförare vid Europeiska kommissionen

Den 23 juni 2017

EUROPEISKA UNIONEN

BUDGETÅRET 2016

KONSOLIDERAD ÅRSREDOVISNING OCH FÖRKLARANDE NOTER

Vissa sifferuppgifter i tabellerna nedan kan förefalla inkonsekventa när de summeras på grund av avrundningen till miljoner euro.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

BALANSRÄKNING    

RESULTATRÄKNING    

KASSAFLÖDESANALYS    

FÖRÄNDRINGAR I NETTOTILLGÅNGAR    

NOTER TILL ÅRSREDOVISNINGEN    

1. 1. VIKTIGA REDOVISNINGSPRINCIPER

2. 2. NOTER TILL BALANSRÄKNINGEN

3. 3. NOTER TILL RESULTATRÄKNINGEN

4. 4. EVENTUALFÖRPLIKTELSER OCH EVENTUALTILLGÅNGAR

5. 5. BUDGETMÄSSIGA OCH RÄTTSLIGA ÅTAGANDEN

6. 6. HANTERING AV FINANSIELLA RISKER

7. 7. REDOVISNING AV TRANSAKTIONER MED NÄRSTÅENDE PARTER

8. 8. HÄNDELSER EFTER BALANSDAGEN

9. 9. KONSOLIDERINGENS OMFATTNING

BALANSRÄKNING

*    Europaparlamentet antog den 1 december 2016 en budget för utbetalning av unionens kortfristiga skulder från unionens egna medel, som ska uppbäras eller betalas in av medlemsstaterna under 2017. I enlighet med artikel 83 i tjänsteföreskrifterna (ändrad lydelse av rådets förordning nr 259/68 av den 29 februari 1968) ska medlemsstaterna gemensamt garantera att pensionsrättigheterna uppfylls.

RESULTATRÄKNING

KASSAFLÖDESANALYS

FÖRÄNDRINGAR I NETTOTILLGÅNGAR

NOTER TILL ÅRSREDOVISNINGEN

1.VIKTIGA REDOVISNINGSPRINCIPER

1.1.RÄTTSLIG GRUND OCH REDOVISNINGSREGLER

Europeiska unionens redovisning följer bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1), nedan kallad budgetförordningen, samt kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1) om tillämpningsföreskrifter för budgetförordningen.

I enlighet med artikel 143 i budgetförordningen har EU utarbetat sin årsredovisning med hjälp av reglerna om periodiserad redovisning som baseras på de internationella redovisningsstandarderna för den offentliga sektorn (IPSAS). De redovisningsprinciper som kommissionens räkenskapsförare antagit tillämpas på alla EU-organ som omfattas av den konsoliderade redovisningen, så att reglerna för redovisning, värdering och framläggande av räkenskaperna används på ett enhetligt sätt och för att samordna metoderna för utarbetande av årsredovisningar och konsolidering.

1.2.REDOVISNINGSPRINCIPER

En årsredovisning ska ge information om en enhets finansiella situation, resultat och kassaflöden. Informationen ska vara av ett sådant slag att den kan användas av ett stort antal aktörer. För EU som enhet inom den offentliga sektorn är målet med årsredovisningen mer specifikt att ge information som kan ligga till grund för olika beslut och visa att den utövat ansvarsutkrävande för de medel den anförtrotts. Detta dokument har utformats i enlighet med dessa mål.

De hänsynstaganden (eller redovisningsprinciper) som generellt ska följas vid utarbetandet av årsredovisningen finns fastställda i EU:s redovisningsregel 1 och är desamma som beskrivs i IPSAS 1, dvs. följande: rättvisande bild, periodisering, kontinuerlig verksamhet, konsekvent utformning, väsentlighet, aggregering, kvittning och jämförande information. Den finansiella rapporteringen ska i enlighet med artikel 144 i budgetförordningen kännetecknas av att den innehåller relevanta, tillförlitliga, begripliga och jämförbara uppgifter.

1.3.KONSOLIDERING

Konsolideringens omfattning

Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning omfattar alla väsentliga kontrollerade enheter (dvs. EU-institutionerna, inklusive kommissionen och EU-organen), EU:s intresseföretag och gemensamma företag. En fullständig förteckning över konsoliderade enheter återfinns i not 9 i EU:s årsredovisning. Totalt rör det sig om 52 kontrollerade enheter och ett intresseföretag. Enheter som omfattas av konsolideringen, men som är oväsentliga för EU:s konsoliderade årsredovisning som helhet, behöver inte konsolideras eller redovisas enligt kapitalandelsmetoden om detta skulle leda till alltför stor tidsåtgång eller kostnad för EU. Dessa enheter betecknas som ”mindre enheter” och förtecknas var för sig i not 9. Under 2016 kategoriserades sju enheter som mindre enheter.

Kontrollerade enheter

Beslutet om huruvida en enhet ska ingå i konsolideringen eller ej beror på hur man definierar kontroll. Kontrollerade enheter är alla enheter där EU exponeras för, eller har rätt till, andelsfördelar från sitt deltagande och har ansvar för att påverka arten och storleken på dessa fördelar genom sitt inflytande över den andra enheten. Inflytandet måste kunna utövas utan dröjsmål och måste avse enhetens relevanta verksamhet. Kontrollerade enheter tas till fullo upp i konsolideringen. Konsolideringen inleds den första dag då kontroll föreligger och upphör när någon sådan kontroll inte längre finns.

De tydligaste tecknen på att EU utövar kontroll är att enheten inrättats genom grundfördragen eller sekundärlagstiftningen, finansieras via EU-budgeten, att EU har rösträtt i styrelsen, att revision utförs av Europeiska revisionsrätten och ansvarsfrihet beviljas av Europaparlamentet. En individuell bedömning av varje enhet görs för att avgöra om ett eller alla av de ovannämnda kriterier som anges ovan är tillräckliga för att anse att kontroll föreligger.

Enligt denna hållning anses EU utöva kontroll över alla EU:s institutioner (utom Europeiska centralbanken – ECB) och organ (utom sådana som inrättats inom ramen för den tidigare andra pelaren) och dessa ingår därför i konsolideringen. Även Europeiska kol- och stålgemenskapen under avveckling (EKSG) betraktas som en kontrollerad enhet.

Alla väsentliga transaktioner och saldon inom enheterna och mellan Europeiska unionens kontrollerade enheter har eliminerats. De orealiserade vinsterna och förlusterna på sådana transaktioner är inte väsentliga och har därför inte tagits bort.

Samarbetsarrangemang

Ett samarbetsarrangemang är en överenskommelse enligt vilken EU och en eller flera parter har gemensam kontroll. Gemensam kontroll innebär att parterna avtalat om att gemensamt utöva det bestämmande inflytandet över en verksamhet. Det förekommer bara när det krävs att de parter som delar det bestämmande inflytandet ger sitt samtycke till de relevanta verksamheterna. Samarbetsarrangemang kan antingen vara gemensamma projekt eller gemensamma företag. Om samarbetsarrangemanget organiseras genom ett separat företag och parterna i samarbetsarrangemanget har rätt till nettotillgångarna från arrangemanget, kategoriseras detta samarbetsarrangemang som ett gemensamt företag. Andelar i gemensamma företag redovisas enligt kapitalandelsmetoden (se not 1.5.4). Om parterna har rätt till tillgångarna och har förpliktelser avseende de skulder som rör arrangemanget, kategoriseras detta samarbetsarrangemang som ett gemensamt projekt. I förhållande till sina intressen i gemensamma projekt redovisar EU i sin redovisning följande: Tillgångar och skulder, intäkter och kostnader, liksom sin andel av tillgångar, skulder, intäkter och kostnader som innehas eller som uppkommit gemensamt.

Intresseföretag

Intresseföretagen är enheter där EU, direkt eller indirekt, har ett betydande inflytande, men ingen kontroll. EU anses ha ett betydande inflytande vid direkt eller indirekt innehav av 20 % eller mer av rösträtten. Andelar i gemensamma företag redovisas enligt kapitalandelsmetoden (se not 1.5.4).

Enheter som inte ingår i de konsoliderade räkenskaperna men vars medel förvaltas av kommissionen

Det gemensamma sjukförsäkringssystemet för EU:s anställda, Europeiska utvecklingsfonden och deltagargarantifonden förvaltas av kommissionen på deras vägnar. Eftersom EU inte utövar kontroll över dessa enheter ingår de inte i EU:s konsoliderade årsredovisning.

1.4.GRUND FÖR UTARBETANDET

Årsredovisningen läggs fram varje år. Budgetåret börjar den 1 januari och slutar den 31 december.

2.Valuta och omräkningsunderlag

Funktionell valuta och rapporteringsvaluta

Årsredovisningarna är uppställda i miljoner euro, om inte annat anges, som är EU:s funktionella valuta och rapporteringsvaluta.

Transaktioner och saldon

Transaktioner i utländsk valuta redovisas i euro enligt de omräkningskurser som gäller på dagen för de underliggande transaktionerna. Resultaträkningen visar även växelkursvinster eller växelkursförluster på transaktioner i utländsk valuta och efter omräkning av monetära tillgångar och skulder i utländsk valuta till den vid årets slut gällande växelkursen. Omräkningsdifferenser för icke-monetära finansieringsinstrument som kategoriseras som tillgångar som kan säljas tas upp i reserven för verkligt värde.

Olika omräkningsmetoder tillämpas för materiella respektive immateriella anläggningstillgångar: värdering till inköpspris omräknat i euro till den kurs som gällde på dagen för förvärvet.

Saldon vid årets slut för monetära tillgångar och skulder i utländsk valuta redovisas i euro enligt de av Europeiska centralbankens växelkurser som gäller den 31 december.

Eurons växelkurs

3.Användning av uppskattningar

Enligt internationella redovisningsstandarder för den offentliga sektorn (Ipsas) och allmänt vedertagna redovisningsprinciper innehåller årsredovisningar med nödvändighet vissa belopp som bygger på ledningens uppskattningar och antaganden utifrån de mest tillförlitliga uppgifterna. Viktiga uppskattningar omfattar, men begränsas inte till skulder i form av ersättningar till anställda, avsättningar för oförutsedda utgifter, finansiella risker avseende lagerstockar och fordringar, upplupna intäkter och kostnader, eventualtillgångar och eventualförpliktelser, nedskrivningar av immateriella och materiella anläggningstillgångar samt belopp som redovisas i de noter som avser finansieringsinstrument. Faktiska resultat kan avvika från dessa beräkningar. Ändringar i beräkningarna bokförs under den period de blir kända.

3.1.BALANSRÄKNING

4.Immateriella tillgångar

Förvärvade licenser för programvara tas upp till anskaffningsvärdet minus ackumulerade av- och nedskrivningar. Avskrivningar görs linjärt under den beräknade nyttjandetiden (på 3–11 år). Immateriella tillgångars uppskattade nyttjandeperioder beror på deras specifika ekonomiska livslängd eller rättsliga livslängd som fastställts i ett avtal. Internt utvecklade immateriella tillgångar redovisas som immateriella anläggningstillgångar när de relevanta kriterierna för EU:s redovisningsregler är uppfyllda. Detta avser endast tillgångens utvecklingsfas. De redovisade kostnaderna inbegriper alla direkt hänförbara kostnader som krävs för att skapa, framställa och färdigställa tillgången för användning på det sätt företagsledningen avsett. Kostnader som hänför sig till forskningsverksamhet, utvecklingskostnader som inte får tas upp som immateriell anläggningstillgång och underhållskostnader redovisas som kostnader när de uppstår.    

5.Materiella anläggningstillgångar

Alla materiella anläggningstillgångar tas upp till anskaffningsvärdet minus av- och nedskrivningar. Kostnaderna omfattar alla kostnader som direkt kan hänföras till förvärvet, uppförandet eller överföringen av tillgången.

Efterföljande kostnader tas upp i tillgångens bokförda värde eller som en separat tillgång, beroende på vad som är lämpligast, först om det är troligt att posten kommer att ge EU ett inflöde av framtida ekonomiska fördelar eller tjänstekapacitet och att man kan beräkna kostnaderna för posten på ett tillförlitligt sätt. Övriga kostnader för reparationer och underhåll tas upp i resultaträkningen under den redovisningsperiod då de uppkom.

Inga avskrivningar görs för mark eller konstverk, eftersom dessa tillgångar anses ha en obegränsad ekonomisk livslängd. Inga avskrivningar görs för anläggningar under uppförande, eftersom dessa tillgångar ännu inte kan användas i verksamheten. Avskrivningar av övriga tillgångar görs linjärt, så att kostnaden följer restvärdet under den beräknade nyttjandetiden enligt följande:

Försäljningsvinster eller -förluster räknas fram genom att intäkterna efter avdrag för försäljningskostnader jämförs med det bokförda värdet och tas upp i resultaträkningen.

Leasingavtal

Leasing av sådana materiella tillgångar där praktiskt taget alla ekonomiska risker och fördelar som är förknippade med ägandet ligger hos EU tas upp som finansiell leasing. Finansiell leasing bokförs då avtalet ingås till det lägsta verkliga värdet på leasingobjektet och nuvärdet av minimileaseavgiften. Räntedelen av leasingavgiften belastar kostnaderna över leasingavtalets löptid med en fast räntesats på det utestående saldot. Hyresavgifterna netto, efter avdrag av finansieringsavgifter, tas upp under övriga (lång- och kortfristiga) finansiella skulder. Räntedelen av finansieringskostnaderna tas upp i resultaträkningen under leasingavtalets löptid så att varje redovisningsperiod belastas med ett belopp som motsvarar en fast räntesats för den under respektive period redovisade skulden. Tillgångar som innehas enligt finansiell leasing skrivs antingen av under tillgångens livslängd eller leasingavtalets löptid, beroende på vilken av dem som är kortast.

Leasingförhållanden där leasegivaren behåller en väsentlig andel av de ekonomiska risker och fördelar som är förknippade med ägandet behandlas som löpande leasingavtal. Leasingavgifter redovisas som en kostnad i resultaträkningen enligt den linjära metoden under leasingavtalets löptid.

6.Nedskrivningar av icke-finansiella tillgångar

För tillgångar med obegränsad livslängd görs inga av- eller nedskrivningar och man prövar årligen om nedskrivning behövs. Tillgångar som omfattas av avskrivningar eller nedskrivningar ses över så snart händelser eller förändringar i de yttre omständigheterna ger anledning att tro att det bokförda värdet inte går att återkräva. En nedskrivningsförlust är det belopp med vilket en tillgångs bokförda värde överstiger dess återkravsvärde (nyttjandevärde). Återkravsvärdet utgörs av det högsta värdet av endera tillgångens verkliga värde efter avdrag för försäljningskostnader eller nyttjandevärdet.

Immateriella och materiella anläggningstillgångars restvärden och livslängder ses över och justeras vid behov minst en gång om året. En tillgångs bokförda värde skrivs omedelbart ned till återkravsvärdet (nyttjandevärdet) om bokföringsvärdet överstiger det beräknade återkravsvärdet (nyttjandevärdet). Om de skäl som tidigare motiverat avskrivningar och nedskrivningar inte längre föreligger, återförs nedskrivningsförlusterna på motsvarande sätt.

7.Investeringar redovisade enligt kapitalandelsmetoden

Andelar i intresseföretag och gemensamma företag

Investeringar i intresseföretag redovisas enligt kapitalandelsmetoden och tas upp till anskaffningsvärdet vid första redovisningstillfället. EU:s intressen i dessa investeringar tas upp i resultaträkningen, liksom andelen förändringar i reserven tas upp i reserven för verkligt värde i nettotillgångar. Investeringen bokförs på balansdagen i räkenskaperna till anskaffningskostnad plus efterföljande förändringar (ytterligare bidrag, andelar i det ekonomiska resultatet och förändringar i reserven, avskrivningar och nedskrivningar samt utdelningar). Erhållna utdelningar från investeringen minskar tillgångens redovisade värde.

Om EU:s andel av förlusten i en investering som redovisats med hjälp av kapitalandelsmetoden motsvarar eller överstiger andelen i investeringen redovisar EU inte sin andel av ytterligare förluster (ej redovisade förluster). När EU:s innehav i investeringen är nedsatt till noll, intas ytterligare förluster och en skuld redovisas, men endast till den del EU har påtagit sig legala eller informella förpliktelser eller gjort utbetalningar för entitetens räkning.

Om det finns tecken på värdeminskning är det nödvändigt att göra en nedskrivning till det lägre återkravsvärdet. Återkravsvärdet bestäms på det sätt som beskrivs i not 1.5.3. Om de skäl som motiverat avskrivningar och nedskrivningar inte längre föreligger, återförs nedskrivningsförlusten med det bokförda värde som skulle ha varit aktuellt om ingen nedskrivning gjorts.

När EU äger 20 % eller mer av en investeringsfond försöker inte EU utöva något betydande inflytande. Sådana fonder behandlas därför som finansieringsinstrument och kategoriseras som tillgångar som kan säljas.

Intresseföretag och gemensamma företag som kategoriseras som mindre enheter redovisas inte enligt kapitalandelsmetoden. EU:s bidrag till dessa enheter redovisas som en kostnad under perioden.

8.Finansiella tillgångar

Kategorisering

EU kategoriserar sina finansiella tillgångar i någon av följande kategorier: Finansiella tillgångar värderade till verkligt värde genom resultatavräkning, lån och fordringar, investeringar som hålls till dess de förfaller och finansiella tillgångar som kan säljas. Hur finansieringsinstrument kategoriseras bestäms när de redovisas för första gången, och omprövas varje balansdag.

(I)Finansiella tillgångar värderade till verkligt värde genom resultatavräkning

En finansiell tillgång kategoriseras i den sistnämnda kategorin om den huvudsakligen förvärvats för att säljas på kort sikt eller om den identifieras som tillhörande denna kategori av EU. Derivat ingår också i denna kategori. Tillgångar i denna kategori kategoriseras som omsättningstillgångar om de förväntas bli realiserade inom tolv månader räknat från balansdagen.

(II)Lån och fordringar

Lånefordringar och kundfordringar är finansiella tillgångar som inte är derivat och som har fastställda eller fastställbara betalningar som inte är noterade på en aktiv marknad. De uppstår när EU tillhandahåller pengar, varor eller tjänster direkt till en gäldenär utan avsikt att handla med fordringen, eller om EU övertar den ursprunglige långivarens rättigheter efter en betalning som EU gjort enligt ett garantiavtal. Betalningar som förfaller inom 12 månader från balansdagen kategoriseras som omsättningstillgångar. Betalningar som förfaller efter 12 månader från balansdagen kategoriseras som anläggningstillgångar. Lånefordringar och kundfordringar är tidsbunden inlåning med en ursprunglig löptid på mer än tre månader.

(III)Investeringar som innehas till förfall

Investeringar som hålls till dess de förfaller är finansiella tillgångar som inte är derivat med fastställda eller fastställbara betalningar och fastställda löptider som EU har för avsikt och förmåga att hålla till förfall. Under budgetåret innehade EU inga investeringar i denna kategori.

(IV)Finansiella tillgångar som kan säljas

Finansiella tillgångar som kan säljas är tillgångar förutom derivat som antingen hänförs till denna kategori eller som inte kan hänföras till någon av de andra kategorierna. De kategoriseras antingen som omsättningstillgångar eller anläggningstillgångar, beroende på hur lång tid EU har för avsikt att inneha dem, vilket vanligen motsvarar förfallodagen. Investeringar i enheter som varken är konsoliderade eller redovisas med tillämpning av kapitalandelsmetoden och andra egetkapitalinvesteringar (t.ex. riskkapitaltransaktioner) kategoriseras också som finansiella tillgångar som kan säljas.

Första redovisningstillfälle och värdering

Köp och försäljning av finansiella tillgångar värderade till verkligt värde genom resultatavräkning, tillgångar som hålls till förfall eller tillgångar som kan säljas redovisas på affärsdagen – dvs. den dag då EU åtar sig att köpa eller sälja tillgången. Likvida medel och lån redovisas när likvida medel betalas ut till låntagarna. Finansieringsinstrument redovisas inledningsvis till verkligt värde. För alla sådana finansiella tillgångar som inte tas upp till verkligt värde genom resultatavräkning läggs transaktionskostnader till det verkliga värdet vid första redovisningstillfället. Finansiella tillgångar som tagits upp till verkligt värde genom resultatavräkning redovisas första gången till verkligt värde och transaktionskostnaderna kostnadsförs i resultaträkningen.

Det verkliga värdet av en finansiell tillgång vid anskaffningstillfället är vanligen transaktionspriset (det vill säga det verkliga värdet av den ersättning som erhållits), såvida inte det verkliga värdet för detta instrument framgår av en jämförelse med andra observerbara aktuella marknadstransaktioner med samma instrument eller som baseras på en värderingsteknik vars variabler endast innefattar uppgifter från observerbara marknader (i t.ex. vissa derivatkontrakt). Däremot uppskattas det verkliga värdet på ett räntefritt långfristigt lån eller ett lån som beviljas med en ränta som ligger under marknadsräntan som nuvärdet av alla framtida kontantbetalningar diskonterade till rådande marknadsränta för ett likartat instrument med en likartad kreditvärdering.

Beviljade lån värderas till sitt nominella värde, vilket anses utgöra lånets verkliga värde. Orsakerna till detta är följande:

-”Marknadsförhållandena” för EU:s utlåning är mycket speciella och skiljer sig från förhållandena på kapitalmarknaden där kommersiella obligationer och statsobligationer emitteras. Eftersom långivarna på dessa marknader har möjlighet att välja alternativa investeringar uppdateras dessa till marknadspris. I EU ges dock inte denna möjlighet till alternativa investeringar, eftersom EU inte får investera pengar på kapitalmarknaderna. EU lånar endast upp medel för utlåning till samma ränta. Det innebär att EU inte har tillgång till någon alternativ utlåning eller några investeringsalternativ för de upplånade beloppen. Det finns inga alternativkostnader och därför inget underlag för jämförelser med marknadsräntorna. Faktum är att EU:s utlåningstransaktion i sig själv representerar marknaden. Eftersom alternativkostnaden inte är tillämplig ger marknadspriset ingen rättvisande bild av EU:s lånetransaktioner. Det är därför inte lämpligt att fastställa det verkliga värdet på EU:s utlåning vad gäller kommersiella obligationer eller statsobligationer.

-Eftersom det inte finns någon aktiv marknad eller liknande transaktioner för att göra jämförelser bör den ränta som EU ska använda för att ange det verkliga värdet på sina utlåningstransaktioner via den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM), för betalningsbalansstöd och liknande lån, vara den som debiteras.

-För dessa lån kompenseras upp- och utlåningen eftersom dessa är så kallade rygg-mot-rygg-lån. Den effektiva räntan för utlåningen motsvarar därför den effektiva räntan för därmed sammanhängande upplåning. EU:s transaktionskostnader som belastar den slutliga låntagaren tas upp direkt i resultaträkningen.

Finansieringsinstrument tas bort när rätten till kassaflöden från investeringen har upphört eller när EU överlåtit i stort sett alla risker och fördelar som är förknippade med ägandet till en annan part.

Efterföljande värdering

(I)Finansiella tillgångar värderade till verkligt värde genom resultatavräkning redovisas därefter till verkligt värde. Vinster och förluster som beror på förändringar i det verkliga värdet av ”finansieringsinstrument värderade till verkligt värde genom resultatavräkning” tas upp i resultaträkningen för den period då de uppkom.

(II)Lån och fordringar redovisas till upplupet anskaffningsvärde med hjälp av effektivräntemetoden. Vid utlåning av upplånade medel tillämpas samma effektiva ränta både på in- och utlåningen eftersom det rör sig om så kallade rygg-mot-rygg-lån och skillnaderna mellan ut- och upplåningsvillkoren och beloppen inte är väsentliga. EU:s transaktionskostnader som belastar den slutliga låntagaren tas upp direkt i resultaträkningen.

(III)Investeringar som innehas till förfall redovisas till upplupet anskaffningsvärde med hjälp av effektivräntemetoden. EU har för närvarande inga investeringar som hålls till förfall.

(IV)Finansiella tillgångar som kan säljas redovisas därefter till verkligt värde. Vinster och förluster som beror på förändringar i det verkliga värdet på finansiella tillgångar som kan säljas redovisas i reserven för verkligt värde, med undantag för valutakursdifferenser på monetära tillgångar som redovisas i resultaträkningen. Vid avyttring eller nedskrivning av sådana tillgångar som enligt kategoriseringen är finansiella tillgångar som kan säljas ska justeringarna av det ackumulerade verkliga värdet tas upp i resultaträkningen istället för i reserven för verkligt värde, där dessa justeringar tidigare förts upp. Ränta på finansiella tillgångar som kan säljas, som har räknats fram enligt effektivräntemetoden, tas upp i resultaträkningen. Utdelning på egetkapitalinstrument som kan säljas bokförs när EU:s rätt till utdelning är fastställd.

Det verkliga värdet av investeringar med ett noterat marknadspris på aktiva marknader bygger på aktuell köpkurs. Om marknaden för en finansiell tillgång inte är aktiv (och för onoterade värdepapper och OTC-derivat) beräknar EU det verkliga värdet genom en värderingsmetod. Metoderna omfattar bland annat analys av transaktioner mellan oberoende parter på senare tid, hänvisningar till andra liknande instrument, analys av diskonterade kassaflöden, optionsvärderingsmodeller och andra värderingsmetoder som vanligen används av marknadsaktörerna.

Investeringar i riskkapitalfonder, som kategoriseras som finansiella tillgångar som kan säljas, som inte har ett noterat pris på en aktiv marknad värderas till nettovärdet, vilket betraktas som en motsvarighet till det verkliga värdet.

När det verkliga värdet inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt för investeringar i egetkapitalinstrument som inte har ett noterat marknadspris på en aktiv marknad, tas investeringarna upp till anskaffningsvärde efter avdrag för nedskrivning.

Värdeminskning av finansiella tillgångar

EU ska varje balansdag bedöma huruvida det finns objektiva belägg för att en finansiell tillgång bör skrivas ner. En finansiell tillgång har ett nedskrivningsbehov och skrivs ned endast om det finns objektiva belägg för en nedskrivning till följd av en eller flera händelser som inträffat efter det att tillgången redovisades första gången och att denna förlusthändelse (eller dessa händelser) kommer att påverka de uppskattade framtida kassaflödena för den finansiella tillgången som kan beräknas på ett tillförlitligt sätt.

(a)Tillgångar bokförda till upplupet anskaffningsvärde

Om det finns objektiva belägg som visar att det uppkommit ett nedskrivningsbehov för utlåning och fordringar eller sådana investeringar som hålls till förfall och som redovisas till upplupet anskaffningsvärde, beräknas nedskrivningen som skillnaden mellan tillgångens bokförda värde och nuvärdet av uppskattade framtida kassaflöden (exklusive framtida kreditförluster som inte har uppkommit) diskonterade till den finansiella tillgångens ursprungliga effektiva ränta. Tillgångens bokförda värde skrivs ned och förlusten tas upp i resultaträkningen. Om ett lån eller en investering som hålles till förfall har rörlig ränta är diskonteringsfaktorn för beräkning av alla värdeminskningar den löpande effektiva räntan som anges i kontraktet. Beräkningen av nuvärdet för de uppskattade framtida kassaflödena för en sådan finansiell tillgång som används som säkerhet speglar de kassaflöden som skulle bli följden vid legalt ianspråktagande av tillgången minus kostnader för att anskaffa och sälja säkerheten, oavsett om legalt ianspråktagande av tillgången är sannolikt eller ej. Om nedskrivningsförlusten senare minskar och minskningen objektivt kan kopplas till en händelse som inträffade efter det att nedskrivningen bokfördes, återförs nedskrivningsförlusten genom resultaträkningen.

(b)Tillgångar bokförda till verkligt värde

När det gäller egetkapitalinvesteringar som kategoriserats som finansiella tillgångar som kan säljas tar man hänsyn till om värdepapprens verkliga värde sjunkit väsentligt under nivån för anskaffningskostnaden eller om det verkliga värdet sjunker permanent (under lång tid) när det ska fastställas huruvida det finns ett nedskrivningsbehov för värdepappren. Om så är fallet för finansiella tillgångar som kan säljas förs den ackumulerade förlusten från reserverna och tas istället upp i resultaträkningen. Den ackumulerade förlusten beräknas som skillnaden mellan anskaffningskostnaden och det aktuella verkliga värdet, med avdrag för tidigare nedskrivningsförluster av den finansiella tillgången som tidigare förts upp i resultaträkningen. Nedskrivningsförluster av egetkapitalinstrument som tagits upp i resultaträkningen återförs inte via resultaträkningen. Om det verkliga värdet på ett skuldinstrument som kategoriseras som en finansiell tillgång som kan säljas senare ökar, och ökningen objektivt kan hänföras till en händelse som inträffade efter det att nedskrivningsförlusten redovisades, ska nedskrivningsförlusten återföras via resultaträkningen.

9.Lagerstockar

Lagerstockar värderas till anskaffningsvärdet eller det realiserbara nettovärdet, beroende på vilket som är lägst. Anskaffningsvärdet bygger på först-in-först-ut-principen. Kostnader för färdiga varor och pågående arbete omfattar kostnader för råvaror, direkta arbetskostnader, övriga direkta kostnader och därmed sammanhängande produktionsomkostnader (vid normalkapacitet). Det realiserbara nettovärdet är det uppskattade försäljningspriset i verksamheten efter avdrag för kostnader för färdigställande och försäljning. Lagerstockar som hålls för kostnadsfri distribution eller distribution med nominellt påslag värderas till det lägre av anskaffningsvärdet och beräknat återanskaffningsvärde. Det beräknade återanskaffningsvärdet motsvarar den kostnad EU skulle ådra sig för att förvärva tillgången på referensdatum.

10.Förfinansiering

Förfinansiering är en betalning som avser att förse stödmottagarna med ett kontant förskott, dvs. en fixkassa. Den kan delas upp på ett antal betalningar över en period som fastställs i ett särskilt kontrakt, beslut, överenskommelse eller grundläggande akt. Fixkassan eller förskottet återbetalas eller används i det syfte för vilket det beviljats under den period som överenskommelsen anger. Om stödmottagaren inte har några bidragsberättigande kostnader ska förfinansieringen återbetalas till EU. Beloppet för förfinansieringen kan minskas (helt eller delvis) beroende på vilka kostnader som godkänts som stödberättigande (och som tas upp som kostnader).

Förfinansieringen värderas, vid en efterföljande balansdag, till det belopp som redovisades första gången i balansräkningen minus stödberättigande kostnader (inklusive uppskattade belopp om nödvändigt) som uppkommit under perioden.

Ränta på förfinansiering redovisas när den betalas ut i enlighet med bestämmelserna i det tillämpliga förfinansieringsavtalet. En beräkning av den upplupna ränteintäkten, på basis av de mest tillförlitliga uppgifterna, görs vid årets slut och inkluderas i balansräkningen.

Övriga förskott till medlemsstaterna som härrör från återbetalning av EU för belopp som utbetalats som förskott av medlemsstaterna till deras stödmottagare (inklusive ”finansieringsinstrument med delad förvaltning”) redovisas som tillgångar under rubriken förfinansiering. Övriga förskott till medlemsstaterna värderas därefter till det belopp som redovisades första gången i balansräkningen minus en bästa uppskattning av de slutliga stödmottagarnas faktiska stödberättigande kostnader, beräknade utifrån rimliga och välunderbyggda antaganden.

EU-bidrag till Europeiska utvecklingsfondens förvaltningsfonder eller andra icke konsoliderade enheter kategoriseras också som förfinansiering, eftersom deras syfte är att ge en fixkassa till förvaltningsfonden för att ge den möjlighet att finansiera särskilda åtgärder som definieras under förvaltningsfondens mål. EU-bidragen till förvaltningsfonder värderas till det ursprungliga beloppet för EU-bidragen minus stödberättigande kostnader, inklusive uppskattade belopp om nödvändigt, som uppkommit genom förvaltningsfonden under rapporteringsperioden och som tilldelats EU-bidraget i enlighet med den underliggande överenskommelsen.

11.Fordringar avseende transaktioner med motprestation och återkrav avseende transaktioner utan motprestation

Eftersom EU:s redovisningsregler kräver att transaktioner med och utan motprestation redovisas separat i räkenskaperna anses fordringar härstamma från transaktioner med motprestation och återkrav definieras som att de härrör från transaktioner utan motprestation (när EU erhåller värde från en annan enhet utan att ge ett ungefärligt direkt lika värde i utbyte, som t.ex. återkrav från medlemsstaterna relaterade till egna medel).

Fordringar avseende transaktioner med motprestation uppfyller definitionen för finansieringsinstrument och kategoriseras därmed som lån och fordringar och värderas i enlighet med detta (se not 1.5.5). Noterna som avser finansieringsinstrument och fordringar avseende transaktioner med motprestation omfattar upplupna intäkter och förutbetalda kostnader från sådana transaktioner, eftersom de är oväsentliga.

Återkrav avseende transaktioner utan motprestation värderas till ursprungsbeloppet (justerat för ränta och böter) minus nedskrivningar för värdeminskning. Nedskrivning av återkrav från
transaktioner utan motprestation görs när det finns objektiva belägg för att EU inte kommer att kunna återfå hela beloppet enligt de ursprungliga villkoren för återkrav avseende transaktioner utan motprestation. Nedskrivning görs med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan tillgångens bokförda värde och återkravsvärdet. Nedskrivningsbeloppet förs upp i resultaträkningen. En allmän nedskrivning görs, baserad på tidigare erfarenheter, också för utestående återkrav för vilka särskild nedskrivning inte redan har gjorts. Se not 1.5.14 om hanteringen av upplupna intäkter vid årets slut. Belopp som visas och redovisas som återkrav avseende transaktioner utan motprestation är inte finansieringsinstrument, eftersom de inte uppkommer genom ett avtal som skulle ge upphov till en finansiell skuld eller ett egetkapitalinstrument. I noterna till årsredovisningen redovisas dock återkrav avseende transaktioner utan motprestation tillsammans med fordringar avseende transaktioner med motprestation när detta är lämpligt.

12.Likvida medel

Likvida medel är finansieringsinstrument och innefattar kontanter, inlåning i bank som med kort varsel kan tas ut på begäran och andra kortfristiga likvida placeringar med en ursprunglig löptid på högst tre månader.

13.Pensioner och övriga ersättningar till anställda

Pensionsförpliktelser

Europeiska unionen erbjuder förmånsbestämda pensionsplaner. En tredjedel av de beräknade pensionskostnaderna finansieras genom avdrag på de anställdas löner, men inga övriga avsättningar görs förrän skulden realiseras. Skulden i balansräkningen avseende förmånsbestämda pensionsplaner tas upp till nuvärdet av den förmånsbestämda förpliktelsen på balansdagen, med eventuella avdrag för det verkliga värdet på förvaltningstillgångarna. Den förmånsbestämda förpliktelsen beräknas av aktuarier enligt den så kallade projected unit credit-metoden. Nuvärdet på den förmånsbestämda förpliktelsen räknas fram genom diskontering av beräknade framtida utbetalningar utifrån räntan på statsobligationer som är utställda i samma valuta som den i vilken pensionsförmånen kommer att betalas ut, och som har ungefär samma löptid som pensionsskulden.

Aktuariella vinster och förluster efter justeringar och förändringar av de aktuariella antagandena förs omedelbart in i resultaträkningen. Kostnader avseende tjänstgöring under tidigare perioder tas omedelbart upp i resultaträkningen, om inte förändringar i pensionsplanen bara får göras på villkor att den anställda kvarstår i tjänst under en viss tidsperiod (intjänandeperioden). I så fall avskrivs kostnaderna för tjänstgöring under tidigare perioder linjärt under intjänandeperioden.

Sjukförsäkringsförmåner efter avslutad tjänst

EU erbjuder sina anställda sjukförsäkringsförmåner genom att ersätta deras sjukvårdskostnader. En särskild fond har inrättats för den löpande administrationen. Såväl anställda i aktiv tjänst, pensionärer, änkor och änklingar samt övriga förmånstagare kan få ersättning från systemet. Ersättningar till personer som inte är i aktiv tjänst (pensionärer, efterlevande m.fl.) kategoriseras som sjukförsäkringsersättningar efter avslutad tjänst. Dessa förmåner kräver en aktuariell beräkning. Posten på skuldsidan i balansräkningen har räknats fram på ungefär samma sätt som posten för pensionsförpliktelserna (se ovan).

14.Avsättningar

Avsättningar tas upp när EU har en gällande rättslig eller informell förpliktelse gentemot tredje man på grund av tidigare händelser, när det är troligt att ett utflöde av resurser kommer att krävas för att reglera förpliktelsen och beloppet kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Avsättningar får inte göras för framtida verksamhetsförluster. En avsättning ska göras med det belopp som på referensdatum utgör den bästa uppskattningen av det som beräknas krävas för att reglera den befintliga förpliktelsen. När avsättningen avser en stor mängd transaktioner uppskattas förpliktelsen genom att alla tänkbara utfall vägs samman med deras sannolikheter (väntevärdesprincipen).

15.Finansiella skulder

Finansiella skulder tas upp som finansiella skulder till verkligt värde genom resultatavräkning eller som finansiella skulder till upplupet anskaffningsvärde. Upptagna lån består av lån från kreditinstitut och skuld som uppkommit vid utfärdande av värdepapper. Upptagna lån redovisas initialt till verkligt värde, baserat på det utbetalda beloppet (det verkliga värdet av vad som erhållits) netto – dvs. utan beaktande av transaktionskostnaderna, och detta värde bokförs sedan till upplupet anskaffningsvärde med användning av effektivräntemetoden. Alla skillnader mellan det utbetalda nettobeloppet, med avdrag för transaktionskostnader och inlösenvärdet redovisas i resultaträkningen under lånets löptid enligt effektivräntemetoden.

Finansiella skulder kategoriseras som långfristiga skulder, med undantag för dem som förfaller inom tolv månader från balansdagen. Av väsentlighetsskäl får effektivräntemetoden inte användas på det upptagna och det beviljade lånet när unionen beviljar lån ur upplånade medel. De av EU:s transaktionskostnader som belastar den slutliga låntagaren tas upp direkt i resultaträkningen.

De av EU:s förvaltningsfonder som betraktas som en del av kommissionens löpande verksamhet redovisas i kommissionens räkenskaper och konsoliderades ytterligare i EU:s årsredovisning. Bidrag från andra givare till EU:s förvaltningsfonder uppfyller kriterierna för intäkter från villkorade transaktioner utan motprestation och de redovisas som finansiella skulder till dess att villkoren kopplade till de överförda bidragen är uppfyllda, dvs. berättigade kostnader uppkommer i förvaltningsfonden. Förvaltningsfonden behövs för att finansiera särskilda projekt och återbetala överskjutande medel vid tidpunkten för likvidationen. På balansdagen värderas utestående bidragsskulder som bidrag som har tagits emot minus de kostnader som uppkommit genom förvaltningsfonden, inklusive beräknade belopp när så är nödvändigt. För rapporteringsändamål fördelas nettokostnaderna efter bidragen från andra givare i förhållande till de nettobidrag som betalats per den 31 december. Denna fördelning av bidragen är bara vägledande. När förvaltningsfonden avvecklas fattar förvaltningsfondens styrelse beslut om den faktiska fördelningen av återstående medel.

Finansiella skulder värderade till verkligt värde genom resultatavräkning innefattar derivat när deras verkliga värde är negativt. De hanteras redovisningsmässigt på samma sätt som finansiella tillgångar som värderas till verkligt värde genom resultatavräkning, se not 1.5.5.

16.Skulder till leverantörer och stödmottagare

En stor andel av EU:s skulder utgörs av obetalda ersättningsanspråk från mottagare av stöd eller annan EU-finansiering (transaktioner utan motprestation). De bokförs som skulder till leverantörer och stödmottagare med det begärda beloppet när ersättningsanspråket mottas. Efter verifiering och godtagande av att kostnaderna är stödberättigande värderas skulderna till det belopp som godkänts som stödberättigande.

Skulder till leverantörer och stödmottagare som avser inköp av varor och tjänster bokförs till det ursprungliga beloppet när fakturan kommer in och de motsvarande kostnaderna förs upp i räkenskaperna när varorna eller tjänsterna levererats och godkänts av EU.

17.Upplupna eller förutbetalda intäkter och kostnader

Transaktioner och andra händelser ska tas upp i årsredovisningen för den period som de hänför sig till. Upplupna intäkter tas upp i räkenskaperna vid årets slut avseende tjänster som utförts men ännu inte fakturerats och varor som levererats av EU, samt för sådana händelser som omfattas av avtal (t.ex. med hänvisning till ett fördrag). Intäkter tas vid årets slut upp som förutbetalda intäkter för påföljande budgetår om faktura utställts men tjänsterna ännu inte har utförts eller varorna ännu inte har levererats.

Kostnader tas också upp under den period de avser. Vid räkenskapsårets slut redovisas upplupna kostnader med det belopp som överföringsskyldigheten beräknas uppgå till för perioden. De upplupna kostnaderna beräknas enligt de detaljerade verksamhetsmässiga och praktiska riktlinjer som kommissionen utfärdat för att se till att det finns rimliga garantier för att räkenskaperna i allt väsentligt ger en rättvisande bild av institutionens ekonomiska och övriga situation. Analogt gäller att kostnaden tas upp som förutbetalda intäkter för påföljande budgetår om betalningen har gjorts i förväg för tjänster eller varor som ännu inte har inkommit.

17.1.RESULTATRÄKNING

18.Intäkter

INTÄKTER FRÅN TRANSAKTIONER UTAN MOTPRESTATION

Den största delen av EU:s intäkter härrör från transaktioner utan motprestation:

Egna medel från BNI och mervärdesskatt

Intäkter redovisas för den period när kommissionen sänder ut en begäran till medlemsstaterna om inbetalning av egna medel. De värderas till det belopp som betalningsanmodan avser. Eftersom egna medel från mervärdesskatt och BNI bygger på beräkningar av uppgifterna för budgetåret kan de revideras allt eftersom förändringar inträffar fram till dess att medlemsstaternas slutliga uppgifter är tillgängliga. Effekterna av att beräkningarna förändras tas med i beräkningen av nettoöverskott eller nettounderskott under den period då förändringarna skedde.

Traditionella egna medel

Återkrav avseende transaktioner utan motprestation och därmed sammanhängande intäkter redovisas när medlemsstaterna lämnar in sina månatliga A-räkenskaper (inklusive uppgifter om uppburna tullar och ostridiga utestående belopp för vilka säkerhet ställts). På referensdatum beräknas vilka intäkter medlemsstaterna fått under perioden men som ännu inte ställts till kommissionens förfogande. Dessa tas upp som upplupna intäkter. Medlemsstaterna lämnar B-räkenskaper kvartalsvis (som även omfattar utestående tullbelopp för vilka ingen säkerhet ställts, samt belopp för vilka säkerhet ställts men som bestrids av gäldenären). Dessa tas upp som intäkter minus de uppbördskostnader som medlemsstaterna har rätt till. Dessutom skrivs värdet ned med det belopp som man inte beräknar kommer att återkrävas.

Böter

Intäkter från utdömda böter redovisas när EU-beslut om att utdöma böter har fattats och vederbörligen delgivits den eller de som beslutet riktar sig till. Om företagets solvens kan ifrågasättas skrivs värdet på fordran ner. Efter beslutet att utdöma böter kan gäldenären inom två månader efter delgivningen antingen

-acceptera beslutet och följaktligen inom fastställd tid betala bötesbeloppet, vilket då definitivt inkasseras av EU,

-eller invända mot beslutet och överklaga till Europeiska unionens domstol enligt de förfaranden som fastställs i EU-lagstiftningen.

Även vid överklagande måste det huvudsakliga bötesbeloppet betalas inom den fastställda tremånadersfristen, eftersom ett överklagande inte ger uppskov med verkställigheten (artikel 278 i EU-fördraget). Under vissa omständigheter och efter överenskommelse med kommissionens räkenskapsförare kan gäldenären istället få lämna en bankgaranti för beloppet.

Om företaget överklagar beslutet och redan preliminärt betalat in bötesbeloppet, förs detta upp som en eventualförpliktelse. Eftersom ett överklagande av ett EU-beslut inte hindrar verkställighet används de mottagna beloppen dock till att reglera återkravet. Om en bankgaranti ställs i stället för en inbetalning, står böterna kvar som ett återkrav. Om det finns en risk för att tribunalen inte dömer till förmån för EU görs en avsättning för att täcka denna risk. Om en bankgaranti istället ställts ut görs en nedskrivning av det utestående återkravet på lämpligt sätt. Ackumulerad ränta till kommissionen för bankkonton, där gjorda inbetalningar deponerats, tas upp som intäkter och eventualförpliktelsen ökas med motsvarande belopp.

Sedan 2010 förvaltar kommissionen alla preliminärt inkasserade böter i en särskild inrättad fond (Bufi) som investerar medlen i finansieringsinstrument.

INTÄKTER FRÅN TRANSAKTIONER MED MOTPRESTATION

Intäkter från försäljning av varor eller tjänster redovisas när de väsentliga risker och fördelar som är förknippade med ägandet övergår på köparen. Intäkter från en transaktion som avser tillhandahållande av tjänster redovisas i förhållande till hur långt transaktionen färdigställts på referensdatum.

Ränteintäkter och räntekostnader

Ränteintäkter och räntekostnader redovisas i resultaträkningen enligt effektivräntemetoden. Det är en metod för att beräkna det upplupna anskaffningsvärdet av en finansiell tillgång eller finansiell skuld och för fördelning av ränteintäkter eller räntekostnader över den relevanta perioden. Vid beräkning av den effektiva räntesatsen ska EU göra en uppskattning av kassaflöden och därvid beakta samtliga avtalsvillkor för finansieringsinstrumentet (exempelvis bestämmelser om förskottsbetalningar) men inte framtida kreditförluster. Beräkningen innefattar alla avgifter som erlagts eller erhållits av avtalsparterna och som är en del av effektivräntan, transaktionskostnader samt alla andra överkurser och underkurser.

När en finansiell tillgång eller grupp av likartade finansiella tillgångar har skrivits ned till följd av en värdeminskning, redovisas ränteintäkten genom att använda den räntesats som använts för att diskontera de framtida kassaflödena i syfte att värdera värdeminskningen.

Intäkter från utdelningar

Intäkter från utdelning bokförs när rätten till utdelning fastställts.

19.Kostnader

Merparten av EU:s kostnader består av kostnader för transaktioner utan motprestation. De avser överföringar till mottagare och kan vara av tre olika slag: Fordringar, överföringar enligt avtal samt skönsmässigt beviljade stöd, bidrag och donationer.

En överföring tas upp som kostnad under den period då de händelser som givit anledning till överföringen inträffat. Detta sker förutsatt att överföringen är tillåten enligt bestämmelserna (budgetförordningen, tjänsteföreskrifterna eller andra bestämmelser) eller förutsatt att den godkänts i ett avtal, eventuella kriterier för godkännande är uppfyllda av mottagaren och att en rimlig beräkning kan göras av det utestående beloppet.

Mottagna ansökningar om utbetalning eller ersättningsanspråk som uppfyller kriterierna för erkännande godkänns som kostnader motsvarande det stödberättigande beloppet. Vid årets slut beräknas beloppet för de stödberättigande kostnader som stödmottagarna ådragit sig och ännu inte fått ersättning för, och det redovisas som upplupna kostnader.

Vid transaktioner med motprestation där det uppstår kostnader som härrör från inköp av varor och tjänster redovisas dessa kostnader när varorna eller tjänsterna levererats och godkänts av EU. De värderas till det ursprungliga fakturabeloppet. Dessutom beräknas och redovisas, på balansdagen, kostnader för tjänster som tillhandahållits under den period för vilken en faktura ännu inte har mottagits eller godkänts i resultaträkningen.

19.1.EVENTUALTILLGÅNGAR OCH EVENTUALFÖRPLIKTELSER

20.Eventualtillgångar

En eventualtillgång är en potentiell tillgång som uppkommit på grund av tidigare händelser, men som bara kan bekräftas utifrån eventuella framtida händelser som för närvarande är osäkra och inte helt ligger inom EU:s kontroll. Uppgifter om en eventualtillgång lämnas i det fall ett inflöde av ekonomiska fördelar eller tjänstepotential är sannolikt.

21.Eventualförpliktelser

En eventualförpliktelse är en potentiell förpliktelse som uppkommit på grund av tidigare händelser och som bara kan bekräftas utifrån eventuella framtida händelser som för närvarande är osäkra och inte helt ligger inom EU:s kontroll. Det kan också vara en befintlig förpliktelse som härrör från händelser som redan inträffat, men som inte redovisas som skuld eller avsättning eftersom det inte är troligt att ett utflöde av resurser eller tjänster kommer att krävas för att reglera förpliktelsen, eller, i sällsynta fall, för att en tillräckligt tillförlitlig uppskattning av beloppet inte kan göras.

21.1.KASSAFLÖDESANALYS

Syftet med att redovisa uppgifter om kassaflödet är att mäta EU:s förmåga att generera likvida medel, samt behovet av dessa medel.

Kassaflödesanalysen har sammanställts enligt den indirekta metoden. Detta innebär att det ekonomiska resultatet för budgetåret justeras för effekterna av transaktioner som inte påverkar likviditeten, för fall där beloppen för tidigare eller framtida ingående eller utgående transaktioner skjuts upp eller ackumuleras, samt för intäktsposter och kostnadsposter kopplade till investeringar.

Kassaflöden som härrör från transaktioner i utländsk valuta registreras i EU:s bokföringsvaluta, dvs. euro. Vid omräkningen av den utländska valutan används den växelkurs som gäller på transaktionsdagen.

I kassaflödesanalysen indelas kassaflödena under bokföringsperioden i löpande verksamhet och investeringsverksamhet (EU bedriver ingen finansieringsverksamhet).

Till löpande verksamhet i denna mening räknas all EU:s verksamhet som inte avser investeringar, dvs. merparten av verksamheten. Utlåning till mottagare (och motsvarande upplåning i förekommande fall) räknas inte till investeringar (eller finansiering), eftersom dessa lån ingår i de allmänna målsättningarna och således utgör ett led i EU:s löpande verksamhet. Räknas också till den löpande verksamheten, investeringar, t.ex. investeringar i Europeiska investeringsfonden (EIF), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och riskkapitalfonder. Dessa verksamheter syftar till att bidra till fastställda politiska mål.

Till investeringsverksamheten räknas förvärv och försäljning av immateriella och materiella anläggningstillgångar, samt andra investeringar som inte definieras som likvida medel. Till investeringar räknas inte utlåning till stödmottagare. Syftet med rubriken är att spegla EU:s faktiska investeringsverksamhet.

22.NOTER TILL BALANSRÄKNINGEN

TILLGÅNGAR

22.1.IMMATERIELLA TILLGÅNGAR

Beloppen avser huvudsakligen programvara.

22.2.MATERIELLA ANLÄGGNINGSTILLGÅNGAR

Kategorin omfattar fasta tillgångar kopplade till de två EU-rymdprogrammen: Det globala satellitnavigeringssystemet (GNSS) – Galileo och Egnos samt Copernicus, det europeiska jordobservationsprogrammet. Under 2015 ingick fasta tillgångar relaterade till Egnos och Copernicus, som uppgår till 584 miljoner euro, i kategorin Maskiner och utrustning.

För Galileo, efter förklaringen om Galileos inledande tjänster den 15 december 2016, överfördes ett saldo på 2 165 miljoner euro av satelliter och tillgångar från anläggningar under uppförande till fasta tillgångar, inklusive 14 Galileosatelliter i drift samt markinfrastruktur. Galileos operativa anläggningstillgångar uppgick den 31 december 2016 till 2 146 miljoner euro netto efter avskrivningar. De återstående tillgångarna under uppförande uppgick till sammanlagt 756 miljoner euro (2015: 2 110 miljoner euro) ingick fyra satelliter i omloppsbana under 2016, men där omloppsbanetestet ännu inte hade avslutats på balansdagen. Utvecklingen av Galileosystemet kommer att fortsätta till dess att systemet når sin fulla operativa kapacitet. Galileosystemet kommer, när det fullbordats, att bestå av 30 satelliter.

Vad gäller Copernicus redovisas 1 073 miljoner euro, som avser Copernicus satelliter i drift (sentinellerna 1A, 2A, 3A och 1B), under rubriken rymdtillgångar (2015: 498 miljoner euro), med avdrag för ackumulerade avskrivningar. Ytterligare 1 133 miljoner euro som avser Copernicussatelliter redovisas som tillgångar under uppförande (2015: 1 188 miljoner euro).

Anläggningstillgångar som är kopplade till Egnos markbundna infrastruktur på 83 miljoner euro (2015: 85 miljoner euro) ingår också under rubriken rymdtillgångar. Dessutom uppgick Egnos tillgångar under uppförande till 21 miljoner euro (2015: 14 miljoner euro).

Tillgångar med anknytning till EU:s rymdprogram uppförs med hjälp av Europeiska rymdorganisationen (ESA).

Materiella anläggningstillgångar

22.3.INVESTERINGAR REDOVISADE ENLIGT KAPITALANDELSMETODEN

23.Andelar i gemensamma företag

Det finns ett antal enheter som delvis finansieras av EU som uppfyller kraven för att redovisas genom kapitalandelsmetoden i EU:s konsoliderade redovisning, men som är av ringa betydelse för redovisningen i dess helhet, och som därför inte har kunnat redovisas genom kapitalandelsmetoden i den konsoliderade årsredovisningen för 2016. Dessa enheter betecknas som ”mindre enheter” – se fotnot 1.3. En årlig bedömning av oväsentlighet utförs för att fastställa huruvida detta undantagande fortfarande är motiverat. EU:s bidrag till dessa enheter har redovisats som en kostnad under perioden. Not 9 omfattar en förteckning över dessa enheter under 2016.

24.Andelar i intresseföretag

EU:s andel i Europeiska investeringsfonden (EIF) betraktas som ett intresseföretag enligt kapitalandelsmetoden. EIF är EU:s finansinstitut som specialiserat sig på att tillhandahålla riskkapital och garantier till små och medelstora företag. EIF är placerad i Luxemburg och fungerar som ett offentligt-privat partnerskap, vars medlemmar är Europeiska investeringsbanken (EIB), EU och en grupp av finansinstitut. Den 31 december 2016 innehade EU 28,1 % av ägarintressena i EIF (2015: 26,5 %) och 28,1 % av rösterna (2015: 26.5 %). I enlighet med stadgarna krävs att EIF gör avsättningar till en stadgeenlig reserv med minst 20 % av sin årliga nettovinst till dess den samlade reserven uppgår till 10 % av det tecknade kapitalet. Ur denna reserv görs inga utdelningar.

Följande bokförda värden avser EU:s andelar:

EU har betalat in 20 % av sin andel, och den återstående icke inlösta delen uppgick till 986 miljoner euro.

24.1.FINANSIELLA TILLGÅNGAR

25.Finansiella tillgångar som kan säljas

*    Beloppen från tidigare år rör initiativet om projektobligationer och lånegarantiinstrumentet för TEN-T-projekt. Dessa två instrument slogs under 2016 samman till Fonden för ett sammanlänkat Europa.

Av det sammanlagda beloppet på 10 442 miljoner euro innehar EU finansiella tillgångar som kan säljas i form av skuldförbindelser (t.ex. obligationer) på 8 920 miljoner euro, egetkapitalinstrument på 1 302 miljoner euro och investeringar i EIB:s Unitary Fund (penningmarknadsfond) på 221 miljoner euro. Skuldförbindelserna och andelarna i EIB:s penningmarknadsfond används främst för att tillfälligt placera de belopp som avsatts för EU-garantin och riskdelningsinstrument till dess att de används för att tillgodose anspråken på garantin.

Bufi-fondinvesteringar

Preliminärt inkasserade böter i konkurrensärenden tilldelas en därför inrättad fond (Bufi - Budget Fines Fund). Kommissionen investerar medlen i skuldinstrument som kategoriseras som finansiella tillgångar som kan säljas.

EKSG under avveckling

När det gäller belopp från Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) under avveckling är alla finansiella tillgångar som kan säljas värdepapper utställda i euro och noterade på en aktiv marknad.

Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling

Eftersom Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) inte är börsnoterad, och med hänsyn till de avtalsmässiga begränsningarna i EBRD:s bolagsordning som bland annat reglerar försäljning av andelar där priset är begränsat till inköpspriset och bara tillåten för befintliga aktieägare, är EU:s innehav värderat till anskaffningsvärde.

GARANTIFONDER FÖR BUDGETGARANTIER

Garantifonden för åtgärder avseende tredjeland

Garantifonden för åtgärder avseende tredjeland täcker lån för vilka EU ställer säkerhet i form av garantier genom EU-budgeten, i synnerhet EIB:s utlåning till länder utanför EU som finansieras från EIB:s egna medel och lån som avser makroekonomiskt bistånd samt Euratomlån till länder utanför EU – se not 4.1.1. Det är ett långfristigt instrument (långfristig del: 1 946 miljoner euro) som förvaltas av EIB och syftar till att täcka eventuella lån som inte återbetalats för vilka EU ställt en säkerhet i form av garantier. Fonden får sitt kapital genom betalningar från EU-budgeten, genom ränteintäkter från räntebärande placeringar av fondens disponibla medel samt inbetalningar från försumliga gäldenärer i fall där fonden gått in med garantibelopp. Fonden bör upprätthålla ett målbelopp på 9 % av de utestående lånebelopp som garanterats genom fonden vid årets slut. Skillnaden mellan målbeloppet och värdet på fondens tillgångar vid årets slut ska täckas av EU-budgeten under år n+2, medan eventuella överskott ska betalas tillbaka till EU-budgeten.

Garantifonden för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi)

Enligt Efsi-förordningen har garantifonden för Efsi har inrättats för att tillhandahålla en likviditetsbuffert mot potentiella förluster som uppkommer hos EIB med avseende på dess finansierings- och investeringstransaktioner som omfattas av EU-garantin för Efsi i enlighet med Efsi-avtalet – se not 4.1.1. Garantifonden för Efsi finansieras genom bidrag från EU:s allmänna budget. Den finansieras också genom avkastning på investerade garantifondsmedel, intäkter från EU som ersättning för garantin i enlighet med Efsi-avtalet, EIB:s återkrävda belopp från försumliga gäldenärer i samband med tidigare anspråk på garantin. Fonden förvaltas av kommissionen som är behörig att investera tillgångarna i garantifonden för Efsi på de finansiella marknaderna i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning samt enligt lämpliga försiktighetsprinciper. Efsis garantifond inledde sin verksamhet i april 2016. Den kommer att finansieras stegvis och gradvis nå 8 miljarder euro, dvs. 50 % av EU:s totala Efsi-garanti över ett tidsperspektiv som sträcker sig från 2016 till 2022.

FINANSIERINGSINSTRUMENT SOM FINANSIERATS GENOM EU-BUDGETEN

För en översikt över alla finansiella instrument som finansierats via budgeten se diskussionen om och analysen av årsredovisningen.

Horisont 2020

Enligt EU-förordningen om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) har nya finansieringsinstrument inrättats för att förbättra tillgången till finansiering för enheter som bedriver forskning och innovation. Dessa instrument är: InnovFins låne- och garantitjänst för forskning och innovation enligt vilken kommissionen delar den finansiella risken i samband med en portfölj med nya finansieringstransaktioner med EIB. InnovFins garanti för små och medelstora företag inklusive instrumentet för obegränsade garantier inom småföretagsinitiativet – är ett garantisystem som förvaltas av EIF för att tillhandahålla garantier och motgarantier till finansiella förmedlare för de nya låneportföljerna (enligt detta garantisystem delar kommissionen den finansiella risken i samband med den garanti som gavs med medlemsstaterna, EIF och EIB) och InnovFins egetkapitalinstrument för forskning och innovation för investeringar i riskkapitalfonder och som förvaltas av EIF.

Finansieringsinstrument för riskdelning

Finansieringsinstrumentet för riskdelning förvaltas av EIB och kommissionens investeringsportfölj används som avsättning för finansiella risker för lån och garantier som EIB beviljar stödberättigande forskningsprojekt. Sammanlagt avsattes en EU-budget på högst 1 miljard euro för finansieringsinstrumentet för riskdelning under den fleråriga budgetramen 2007–2013. I den fleråriga budgetramen 2014–2020 har inga nya budgetanslag avsatts till finansieringsinstrumentet för riskdelning. EU:s samlade risk är begränsad till det belopp den bidrar med till finansieringsinstrumentet för riskdelning.

Fonden för ett sammanlänkat Europa

I enlighet med förordning (EU) nr 1316/2013 har skuldinstrumentet för Fonden för ett sammanlänkat Europa inrättats med målet att underlätta infrastrukturprojektens tillgång till finansiering inom sektorerna för transport, telekommunikation och energi. Det förvaltas av EIB inom ramen för ett avtal med EU. FSE:s skuldinstrument är en fortsättning på lånegarantiinstrumentet för TEN-T-projekt och av pilotfasen av initiativet om projektobligationer. Portföljen med lånegarantiinstrumentet för TEN-T-projekt och initiativet om projektobligationer slogs samman till FSE:s finansiella instrument med verkan från och med den 1 januari 2016. Den erbjuder riskdelning för skuldfinansiering i form av prioriterad och mindre prioriterad fordran eller garantier samt stöd för projektobligationer.

ETF-start

Dessa är egetkapitalinstrument som finansierades av programmet för tillväxt och sysselsättning, programmet för stöd till små och medelstora företag genom förbättrad tillgång till finansiering, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och pilotprojektet för tekniköverföring, som förvaltas av EIF och som stödjer bildandet och finansieringen av nystartade små och medelstora företag genom investeringar i särskilda riskkapitalfonder som lämpar sig för ändamålet.

26.Finansiella tillgångar värderade till verkligt värde genom resultatavräkning

Under 2016 ingick EU två valutaforwardskontrakt för att säkra valutarisken i samband med skuldförbindelser i US-dollar som innehades i garantifonden för Efsi. Enligt dessa valutaforwardskontrakt ska EU lämna det avtalade nominella beloppet i utländsk valuta (”betalningsben”) och kommer att motta det nominella beloppet i euro (”mottaget ben”) på förfallodagen. Dessa derivatkontrakt värderas till verkligt värde på balansdagen och kategoriseras som antingen finansiella tillgångar eller finansiella skulder till verkligt värde genom resultatavräkning beroende på om deras verkliga värde är positivt eller negativt. Per den 31 december 2016, resulterade ett valutaforwardskontrakt, till ett nominellt belopp på 50 miljoner euro, i ett positivt verkligt värde på 0,5 miljoner euro som har bokförts som finansiella tillgångar. Det andra kontraktet, med det teoretiska värdet 101 miljoner euro, resulterade i ett negativt verkligt värde och har redovisats som en finansiell skuld - se not 2.11.2.

Den 31 december 2016 delades alla finansiella tillgångar värderade till verkligt värde genom resultatavräkning in i nivå 2 i rangordningen för verkligt värde – se tabellen nedan.

Rangordning efter verkligt värde för finansiella tillgångar som värderas till verkligt värde

Under den berörda perioden gjordes inga överföringar mellan nivå 1 och nivå 2.

Avstämning av finansiella tillgångar värderade med värderingstekniker vars underliggande uppgifter inte baseras på observerbara marknadsuppgifter (nivå 3)

27.Lån

28.Lån för finansiellt stöd

Förändringarna i det redovisade värdet motsvarar förändringen i upplupna räntor.

Det nominella värdet på lån för finansiellt stöd uppgick den 31 december 2016 till sammanlagt 54 373 miljoner euro (2015: 56 011 miljoner euro).

Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen gör det möjligt att bevilja finansiellt stöd till en medlemsstat som befinner sig i eller allvarligt hotas av stora svårigheter till följd av exceptionella händelser utanför dess kontroll. Stödet kan beviljas i form av lån eller kreditlinor. Genom Ekofinrådets slutsatser av den 9 maj 2010 begränsas stabiliseringsmekanismen till 60 miljarder euro men den lagstadgade gränsen begränsar det utestående beloppet av lån eller kreditlinor till den tillgängliga marginalen under taket för egna medel. Upplåning med anknytning till lån som utbetalats inom ramen för den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen garanteras genom EU-budgeten. Den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen kommer inte att användas i nya finansieringsprogram eller för att bevilja nya lån.

Betalningsbalansstödet är ett policybaserat finansieringsinstrument som ger medelfristigt finansiellt stöd till EU-medlemsstater som inte har infört euron. Det gör det möjligt att bevilja lån till medlemsstater som har drabbats av, eller allvarligt hotas av svårigheter med betalningsbalansen eller i kapitalrörelserna. Det maximala lånebelopp (utestående belopp) som kan beviljas genom instrumentet är begränsat till 50 miljarder euro. Upplåning med anknytning till dessa betalningsbalanslån garanteras genom EU-budgeten.

Det makroekonomiska stödet är ett policybaserat finansieringsinstrument som består av obundet och obestämt betalningsbalans- och/eller budgetstöd till partnerländer som för närvarande deltar i ett IMF-program. Det omfattar medel- eller långfristiga lån eller bidrag eller en lämplig kombination av bådadera och kompletterar vanligen finansiering som ges inom ramen för ett IMF-stött justerings- eller reformprogram. Dessa lån garanteras genom garantifonden för åtgärder avseende tredjeland. Den 31 december 2016 hade 1 313 miljoner euro i makroekonomiskt stöd enligt ett låneavtal beviljats till Ukraina (1 200 miljoner euro), Tunisien (100 miljoner euro), Georgien (13 miljoner euro), men medlen har ännu inte utbetalats – se not 4.1.2.

Dessutom lånar den juridiska personen Euratom (företrädd av kommissionen) upp medel för utlåning till både medlemsstater och tredjeländer för att finansiera projekt relaterade till energiinstallationer. Den 31 december 2016 hade lån på 300 miljoner euro beviljats till Ukraina, men ännu inte utbetalats – se not 4.1.2. Garantier från tredje parter på 252 miljoner euro (2015: 301 miljoner euro) har mottagits för att täcka Euratom-lånen.

Lån vid avvecklingen av EKSG beviljades med upplånade medel i enlighet med artiklarna 54 och 56 i EKSG-fördraget.

Lånens effektiva räntesatser (uttryckta som räntespann)

29.Övrig utlåning

Nominellt värde på andra lån uppgick den 31 december 2016 till sammanlagt 673 miljoner euro (2015: 609 miljoner euro).

Lån på särskilda villkor är lån som beviljas till förmånlig ränta som ett led i samarbetet med tredjeländer.

Övertagna lån är nödlidande lån som beviljats av EIB och för vilka alla rättigheter har övertagits av EU efter betalning från garantifonden för åtgärder avseende tredje land. Dessa lån är helt nedsatta till ett belopp på 332 miljoner euro (2015: 218 miljoner euro).

Nedskrivning av andra lån

29.1.FÖRFINANSIERING

Nivån på förfinansieringen i de olika programmen måste vara tillräcklig för att säkerställa den finansiering som behövs för att stödmottagaren ska kunna påbörja projektet, och samtidigt trygga EU:s ekonomiska intressen och beakta rättsliga, operativa och kostnadseffektiva begränsningar. Kommissionen har beaktat samtliga dessa faktorer i vederbörlig utsträckning för att förbättra uppföljningen av förfinansieringen.

30.Förfinansiering

Förfinansieringen motsvarar utbetalningar och därmed genomförandet av betalningsbemyndigandena. Såsom förklaras i not 1.5.7 är dessa förskott och har ännu inte redovisats. Även om förfinansieringen minskar de utestående åtagandena (se not 5.1) representerar den kostnader som ännu inte redovisats i resultaträkningen.

Avslutandet av programperioden 2007–2013 och det gradvisa inrättandet av program för perioden 2014–2020 utgör viktiga faktorer som påverkar beloppen i balansräkningen: Förfinansiering som avser de gamla programmen minskar vartefter kostnader tas upp, medan ytterligare förfinansiering har betalats ut för den nya programperioden.

Vid delad förvaltning förklarar övergången mellan programperioderna även förändringarna mellan omsättnings- och anläggningstillgångar. Programperioden 2007–2013 är i avslutningsfasen och därmed kommer fler belopp att förfalla inom tolv månaders tid. Vad gäller programperioden 2014–2020, bokförs den inledande förfinansiering som utbetalats som långfristig, medan den årliga förfinansieringen bokförs som kortfristig.

Tabellen ovan visar en betydande minskning av de förfinansierade bruttobeloppen under delad förvaltning, vilket förklaras av en clearing på 18 521 miljoner euro för kostnader som delvis uppvägs genom en utbetalning av ny förfinansiering på 12 426 miljoner euro.

Säkerheter i form av garantier som erhållits i samband med förfinansiering

Det rör sig om säkerheter som kommissionen i vissa fall begär av stödmottagare som inte är medlemsstater inför en utbetalning av förskott (förfinansiering). Det finns två typer av värden som behöver redovisas för dessa säkerheter, vilka kan benämnas det nominella respektive det löpande värdet. För det nominella värdet är det det faktum att säkerheten ställts som ger upphov till bokföringen. Vad gäller det löpande värdet är det det faktum att den motsvarande förfinansieringen betalas ut, eller regleras i ett senare skede, som ger upphov till bokföringen. Den 31 december 2016 uppgick det nominella värdet på de säkerheter som tagits emot för förfinansiering till 683 miljoner euro och det löpande värdet på dessa säkerheter till 496 miljoner euro (2015: 844 miljoner euro respektive 626 miljoner euro).

Vissa förfinansieringsbelopp som utbetalats inom ramen för sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (FP7) och Horisont 2020 täcks i realiteten av en deltagargarantifond (PGF). Deltagargarantifonden är ett ömsesidigt instrument som skapats för att täcka riskerna som gäller utebliven betalning av belopp från stödmottagarna under genomförandet av de indirekta åtgärderna i Horisont 2020 och det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling. Alla deltagare i indirekta åtgärder som erhåller stöd från EU bidrar med 5 % av det totala belopp som tagits emot till deltagargarantifondens kapital.

Den 31 december 2016 uppgick förfinansieringsbeloppen som omfattades av deltagargarantifonden till totalt 1,8 miljarder euro (2015: 1,7 miljarder euro). EU (företrätt av kommissionen) fungerar som verkställande organ för deltagarna i deltagargarantifonden, men fonden ägs av deltagarna.

Vid årets slut uppgick deltagargarantifondens sammanlagda tillgångar till 1 951 miljoner euro (2015: 1 838 miljoner euro). Tillgångarna i deltagargarantifonden omfattar också finansiella tillgångar som förvaltas av kommissionens generaldirektoratet för ekonomi och finans. Eftersom deltagargarantifonden är en separat enhet konsolideras fondernas tillgångar inte i EU:s årsredovisning.

31.Övriga förskott till medlemsstaterna

Förskott till medlemsstater för finansieringsinstrument med delad förvaltning

Det är inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESIF-program) möjligt att göra förskottsbetalningar från EU-budgeten till medlemsstaterna så att de kan bidra till finansieringsinstrumenten (dvs. lån, garantier eller investeringar i eget kapital). Dessa finansieringsinstrument utformas och förvaltas på medlemsstaternas ansvar, inte kommissionens ansvar. Medel som vid årets slut inte utnyttjats genom dessa instrument tillhör EU (såsom är fallet för all förfinansiering) och tas således upp som en tillgång i EU:s balansräkning.

Programperioden 2014-2020:

Inom sammanhållningspolitiken har medlemsstaterna bidragit med ett belopp på 3 681 miljoner euro, varav uppskattningsvis 1 842 miljoner euro ännu inte har genomförts den 31 december 2016. Detta omfattar medlemsstaternas bidrag till initiativet för små och medelstora företag, ett instrument som syftar till att uppmuntra till ytterligare utlåning till små och medelstora företag genom banksektorn (745 miljoner euro, varav uppskattningsvis 481 miljoner euro ännu inte har genomförts).

För landsbygdsutveckling förblev 6 miljoner euro outnyttjade vid årets slut.

Programperioden 2007-2013:

Under den föregående programplaneringsperioden åläggs inte medlemsstaterna att, i de grundläggande rättsakterna, regelbundet till kommissionen rapportera om sin användning av dessa förskott, och i vissa fall inte ens identifiera dem på de utgiftsdeklarationer som lämnats till kommissionen.

För sammanhållningspolitiken samlar kommissionen varje år in uppgifter från medlemsstaterna om dessa finansieringsinstrument och konsoliderar dem i en årlig genomföranderapport. Nästa rapport blir den slutliga genomföranderapporten, men denna rapport kommer inte att finnas tillgänglig i tid för att kunna tas med i denna redovisning. Följaktligen, och i enlighet med tidigare år, beräknas värdet av denna tillgång på grundval av senast tillgängliga information, nämligen den årliga genomföranderapporten från den 31 december 2015 och de utbetalningar som gjorts under 2016. Beräkningen bygger också på antagandet att alla medel kommer att användas fullt ut och jämnt fördelade under den återstående verksamhetsperioden (som avslutades den 31 mars 2017). Vid utgången av 2016 beräknades ett belopp på 686 miljoner euro finnas kvar för att användas för investeringar i slutmottagare.

För landsbygdsutveckling har vid årets slut alla belopp genomförts eller omfördelats till andra åtgärder innan slutet av programperioden.

Stödordningar

På liknande sätt som ovan redovisas förskott som utbetalats av medlemsstaterna för olika stödprogram (statligt stöd och marknadsåtgärder via EGFJ eller investeringsåtgärder via Ejflu) som inte nyttjats vid årets slut som tillgångar i EU:s balansräkning. Kommissionen har uppskattat värdet på förskotten på grundval av information från medlemsstaterna. De resulterande beloppen ingår i redovisningen ovan med underrubriken Stödprogram.

Programperioden 2014-2020:

För sammanhållningspolitiken förblev 117 miljoner euro outnyttjade vid årets slut.

Vad gäller jordbrukspolitik begärde kommissionen information om de outnyttjade beloppen direkt från de utbetalande organen i medlemsstaterna. På grundval av denna information uppskattar man att 721 miljoner euro ännu inte hade nyttjats vid årets slut.

Programperioden 2007-2013:

Det uppskattas att 461 miljoner euro, vilket motsvarar förskott som har utbetalats inom ramen för jordbrukspolitiken, ännu inte hade nyttjats i slutet av 2016.

31.1.FORDRINGAR AVSEENDE TRANSAKTIONER MED MOTPRESTATION OCH ÅTERKRAV AVSEENDE TRANSAKTIONER UTAN MOTPRESTATION

32.Återkrav avseende transaktioner utan motprestation

33.Återkrav från medlemsstaterna

De långfristiga fordringarna på medlemsstaterna avser icke verkställda beslut om kontroll av överensstämmelse. Dessa beslut rör Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu). Besluten ska verkställas genom årliga avbetalningar och/eller betalningarna har beviljats uppskov.

Återkrav av egna medel

Traditionella egna medel (TOR) som består av tullar och sockeravgifter, samlas in av medlemsstaterna för kommissionens räkning. Medlemsstaterna ska fastställa de traditionella egna medlen och till kommissionen meddela de anspråk som fastställts genom månatliga rapporter av ”A-räkenskaperna”. Fastställda anspråk som inte har inbegripits i A-räkenskaperna, eftersom de inte har återkrävts av medlemsstaterna och ingen säkerhet har ställts (eller om säkerhet har ställts men ändå har ifrågasatts), anges i de särskilda räkenskaperna.

Medlemsstaternas bidrag som baseras på mervärdesskatt och BNI är föremål för en årlig justering som genomförs varje år den första arbetsdagen i december. I de egna medel som ska inbetalas ingår även justeringarna för budgetåren 2014, 2015 och 2016 med anknytning till de nya bestämmelser som infördes genom beslutet om egna medel 2014 efter slutförandet av ratificeringsprocessen som trädde i kraft den 1 oktober 2016, och som medlemsstaterna skulle betala den 1 januari 2017.

Även de faktiska mervärdesskatte- och BNI-underlagen kan korrigeras under de påföljande fyra åren, såvitt uppgifterna inte omfattas av en reservation. Dessa reservationer bör ses som potentiella fordringar på medlemsstaterna i fråga, även om beloppen inte har fastställts, eftersom det ännu inte går att med exakthet beräkna budgetkonsekvenserna. När det exakta beloppet kan fastställas begärs motsvarande mervärdesskatte-oms- eller BNI-baserade medel in, antingen i samband med återkommande betalningar av mervärdesskattesaldon eller BNI-saldon eller genom en separat anmodan om betalning.

Återkrav på EGFJ och landsbygdsutveckling

Denna punkt omfattar huvudsakligen fordringar på medlemsstaterna per den 31 december 2016, enligt medlemsstaternas deklarationer och attesteringar per den 15 oktober 2016. En uppskattning har gjorts för de återkrav som uppkommit efter denna deklaration fram till den 31 december 2016. Kommissionen gör också en uppskattning av nedskrivningar av sådana fordringar på stödmottagare som troligtvis inte kommer att kunna återkrävas. Att en sådan justering görs innebär inte att kommissionen avstår från att i framtiden återkräva dessa belopp. Ett avdrag på 20 % ingår också i justeringen och motsvarar vad medlemsstaterna har rätt att behålla för att täcka sina administrativa kostnader.

34.Böter

Detta avser böter som utfärdats av kommissionen (preliminärt) som inte betalats vid årets slut (1 986 miljoner euro) minus nedskrivna belopp (178 miljoner euro). Garantier på totalt 1 012 miljoner euro har tagits emot för de böter som var utestående vid årets slut (år 2015: 1 428 miljoner euro). Det bör noteras att 651 miljoner euro av dessa fordringar förföll till betalning efter den 31 december 2016.

35.Upplupna intäkter och förutbetalda kostnader

36.Fordringar avseende transaktioner med motprestation

Nedskrivning av fordringar på kunder som redovisas enligt ovan omfattar 55 miljoner euro för nedskrivningar som fastställts på individuell basis.

36.1.LAGERSTOCKAR

36.2.LIKVIDA MEDEL

37.Bankkonton för budgetgenomförande och andra tidsbundna placeringar

Den här rubriken omfattar kommissionens medel på konton i varje medlemsstat och i Eftaländerna (i statskassa eller centralbank), samt hos affärsbanker på löpande konton, förskottskonton och i handkassa.
Det exceptionellt höga likvida saldot i slutet av 2016 beror på följande huvudpunkter:

·När det gäller egna medel ingår i saldot vid årets slut ett totalt nettobelopp på 7,7 miljarder euro som ska betalas tillbaka till medlemsstaterna i början av 2017 som ett resultat av de ändringsbudgetar som antogs i slutet av 2016. Dessutom togs förskott på egna medel till ett belopp på 1,5 miljarder euro emot under de sista dagarna av 2016.

·Ett betydande bötesbelopp på 4,3 miljarder euro som kommissionen ålagt för en överträdelse av konkurrensreglerna betalades slutgiltigt under 2016 och är en del av kassabalansen vid årets slut.

·Kassabalansen innefattar även inkomster avsatta för särskilda ändamål och betalningsbemyndiganden som inte nyttjats vid utgången av 2016 på 11 miljarder euro.

38.Likvida medel som hör till finansieringsinstrument

Beloppen i denna rubrik avser huvudsakligen motsvarigheter till likvida medel som anförtrotts förvaltare för kommissionens räkning för att genomföra vissa program som avser finansieringsinstrument och som finansieras via EU-budgeten (se not 2.4.1). Likvida medel som hör till finansieringsinstrument kan bara användas inom ramen för det berörda programmet.

39.Likvida medel relaterade till böter

Dessa likvida medel avser belopp som erhållits i samband med att kommissionen utfärdat böter och i de fall ärendet fortfarande pågår. Beloppen hålls på särskilda inlåningskonton som inte används för någon annan verksamhet. Om ett överklagande gjorts eller om det är okänt ifall den andra parten kommer att överklaga, visas det underliggande beloppet som en eventualförpliktelse i not 4.1.4.

Minskningen av detta saldo beror på att alla nya preliminärt inkasserade böter alltsedan 2010 ska förvaltas av kommissionen i en särskilt inrättad fond (Bufi). Fonden investerar medlen i finansieringsinstrument som redovisas som tillgångar som kan säljas (se not 2.4.1).

SKULDER

39.1.PENSIONER OCH ÖVRIGA ERSÄTTNINGAR TILL ANSTÄLLDA

Skulder i form av nettoersättningar till anställda