EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 30.9.2016

COM(2016) 647 final

2012/0236(COD)

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET

enligt artikel 294.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

om

rådets ståndpunkt om antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1342/2008 av den 18 december 2008 om upprättande av en långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden

2012/0236 (COD)

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET

enligt artikel 294.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

om

rådets ståndpunkt om antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1342/2008 av den 18 december 2008 om upprättande av en långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden

1.Bakgrund

2.Syftet med kommissionens förslag

Rådets förordning (EG) nr 1342/2008 (”återhämtningsplanen för torsk”) antogs 2008. Planen omfattade Nordsjön och vissa angränsande vatten (Kattegatt, Skagerrak, östra delen av Engelska kanalen, väster om Skottland och Irländska sjön). De huvudsakliga inslagen i planen var att fastställa regler för de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) och ett fiskeansträngningssystem som begränsar den tid som fiskare tillåts vara ute till sjöss. Begränsningarna av fiskeansträngningen uppfattades vid den tiden som ett nödvändigt regleringsinstrument för att utöver fastställande av fångstbegränsningar i form av TAC minska den mängd fångst som kastas överbord. Planen förutsåg flera på varandra följande, och ibland drastiska, minskningar av fiskeansträngningen.

År 2012 förerslog kommissionen en ändring av rådets förordning (EG) nr 1342/2008 för att åtgärda vissa brister i planen, utan att ändra dess huvudsaliga inslag. Förslaget byggde på artikel 43.2 i EUF-fördraget och innefattade även en bestämmelse som skulle ge rådet möjlighet att bibehålla fiskeansträngningen efter fyra på varandra följande minskningar.

Rådet intog en annan ståndpunkt i fråga om förhållandet mellan artikel 43.2 och 43.3 i EUF-fördraget och lyfte ut vissa inslag i kommissionens förslag (artiklarna 9 och 12) och antog – på grundval av artikel 43.3 i EUF-fördraget – en motsvarande ändringsförordning till återhämtningsplanen för torsk (rådets förordning (EU) nr 1243/2012) utan medverkan av Europaparlamentet. Ändringsförordningen tog över regeln om att tillåta bibehållande av ansträngningen efter fyra på varandra följande minskningar.

Europaparlamentet och kommissionen väckte talan mot denna rådsförordning vid domstolen, och anförde att ändringen av återhämtningsplanen för torsk i sak skulle ha antagits genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet i enlighet med artikel 43.2 i EUF-fördraget och inte på grundval av befogenheter som endast tillkommer rådet enligt artikel 43.3 i EUF-fördraget.

Genom sin dom av den 1 december 2015 i de förenade målen C124/13 och C-125/13, kommissionen mot rådet, ogiltigförklarade domstolen rådets förordning men förordnade att dess verkningar skulle bestå under ett år, så att en ny förordning – antagen på korrekt rättslig grund, nämligen artikel 43.2 FEUF – kunde antas under den tidsperioden.

Det faktum att domstolen tillät att verkningarna av den ogiltigförklarade rådsförordningen skulle bestå under ett ytterligare år gjorde det nödvändigt att fortsätta förhandlingarna på grundval av detta COM-förslag, eftersom det inte fanns tillräckligt med tid för att utarbeta ett nytt förslag och anta det inom ett år.

Eftersom COM-förslaget lades fram 2012 har omständigheterna dock ändrats dramatiskt. Den nya grundförordningen för den gemensamma fiskeripolitiken (förordning (EU) nr 1380/2013) har infört en skyldighet att senast 2019 landa alla fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar (”landningsskyldigheten”), vilket ålägger fiskare en skyldighet att sluta kasta fisk överbord och att räkna av alla fångster mot sina kvotandelar (de progressiva ikraftträdandedatumen för denna skyldighet beror på fiske och arter som är fastställda för fisket). När landningsskyldigheten är tillämplig blir fiskeansträngningssystemet, som också syftar till att minska utkast, en onödig, ytterligare nivå av lagstiftning. Av detta skäl beslutade kommissionen att avstå från fiskeansträngningssystemet i sitt förslag till förvaltningsplan för Östersjön, COM((2014) 614.

Den nya grundförordningen införde också en bestämmelse som ålägger rådet att fastställa TAC som bygger på systemet med maximal hållbar avkastning. Detta gör att fastställandet av reglerna för TAC i återhämtningsplanen för torsk har blivit förlegade.

3.Kommentarer till rådets ståndpunkt

3.1.    Allmänna kommentarer till rådets ståndpunkt:

Rådets ståndpunkt återspeglar den politiska överenskommelse som Europaparlamentet och rådet nådde den 29 juni 2016. Kommissionen stöder denna överenskommelse.

3.2.    Ändringar som Europaparlamentet föreslagit vid första behandlingen:

Europaparlamentet har reviderat sin ståndpunkt under förhandlingarna. Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen, som intogs den 11 juni 2013, ansågs därför mindre relevant för förhandlingarna.

3.3.    Nya bestämmelser som rådet infört samt kommissionens synpunkter på dessa:

Rådet har ändrat texten betydligt och kortat ned den till mycket få kvarvarande bestämmelser (med undantag för definitioner, slutartiklar osv.):

Artikel 5 om mål, som hänvisar till maximalt hållbart uttag i linje med grundförordningen och den förvaltningsplan för Östersjön som överenskommits.

Artikel 6 om minimi- och försiktighetsåtgärder, som hänvisar till behovet av att beakta minimi- och försiktighetsnivåer för biomassa i linje med grundförordningen, utan att närmare ange dessa nivåer.

Artikel 9 om fastställande av TAC vid brist på uppgifter, som hänvisar till den försiktighetsansats som anges i grundförordningen, utan att ange några detaljerade regler.

Den tidigare artikel 14 har behållits med smärre ändringar. Den artikeln föreskriver en skyldighet för medlemsstaterna att säkerställa att fiskekapaciteten, i varje område som omfattas av planen, inte överskrider den fiskekapacitet som kunde observeras 2006 och 2007.

Artikel 25 (oförändrad): Skyldighet att landa torsk i utsedda hamnar.

Artikel 33 (oförändrad): Stöd från EFF/EHFF, möjlighet till utbetalningar från EHFF.

Kompromisstexten avviker betydligt från det ursprungliga COM-förslaget från 2012 men ligger i linje med de nya regler som införts genom den nya grundförordningen och kommissionens nya strategi för de fleråriga planerna. Kommissionen kan godta samtliga ändringar.

4.Slutsats

Europaparlamentets och rådets rättstjänster och juristlingvister fick i uppdrag att göra alla relevanta ändringar av texten. Det slutliga dokumentet utgör därför den politiska överenskommelse som medlagstiftarna nådde den 29 juli 2016.