15.9.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 306/28

1.

Europa står inför stora samhällsutmaningar: våra invånare är osäkra om sin framtid, arbetslösheten – i synnerhet bland ungdomar – ligger fortfarande högre än före den finansiella och ekonomiska krisen, följderna av klimatförändringarna blir allt tydligare, befolkningen åldras och inströmningen av flyktingar, asylsökande och migranter ställer de lokala och regionala myndigheterna inför nya frågor.

2.

Kommitténs ledamöter ser samhället förändras. Våra invånare ställer i dag mer krav och är bättre utbildade. Därför vill de allt oftare styra sina liv själva och förbättra sin livskvalitet samt i större utsträckning delta i arbetet med att hantera viktiga sociala frågor. Samtidigt är vi som lokala och regionala myndigheter medvetna om att våra medborgare kan ha mycket olika intressen.

3.

Dessutom ökar komplexiteten i samhällsutmaningarna: Dessa utmaningar låter sig inte stoppas in i politiska fack och överstiger de administrativa gränserna och de administrativa tidscyklerna. De kräver omedelbara åtgärder och en långsiktig vision och strategi, samt ett paradigmskifte med hänsyn till den sociala dimensionen i EU:s politik, bland annat i fråga om EMU, i syfte att nå alla medborgare och stärka solidariteten mellan människor och mellan medlemsstater.

4.

Samtidigt har de lokala och regionala myndigheterna mindre finansiella medel för att anta dessa nya och mer komplexa utmaningar i ett samhälle som förändras snabbt, vilket innebär att alla eventuella åtgärder på detta område kräver en objektiv, pragmatisk och effektiv samordning mellan de olika förvaltningsnivåerna.

5.

Kommittén noterar begränsningarna i dagens strategi och politiska instrument när det gäller att utarbeta lösningar på dagens samhällsutmaningar. Samtidigt innebär denna utveckling också möjligheter för ett modernt och innovativt Europa.

6.

Kommittén ser i den sociala innovationen ett viktigt instrument, som involverar allmänheten, den privata och tredje sektorn, för att ta itu med dagens samhällsutmaningar och förbättra våra medborgares livskvalitet. Socialt innovativa projekt får större inverkan på samhället och ekonomin i allmänhet när de kombineras med tekniskt stöd och därmed leder till bättre lösningar för våra medborgare.

7.

Kommittén ställer sig bakom definitionen av social innovation som nya idéer (produkter, tjänster och modeller) som samtidigt både tillgodoser samhälleliga behov (på ett mer effektivt sätt än andra) och skapar nya sociala relationer och partnerskap (1).

8.

Social innovation kan vara ett viktigt verktyg vid alla samhällsutmaningar. Exempelvis för att bekämpa ungdomsarbetslöshet, främja omsorgen om äldre personer och öka deras självständighet, integrera personer som har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden och blåsa nytt liv i avlägsna regioner, regioner som måste hantera olika demografiska utmaningar och nedgångna stadsområden.

9.

Att följa en nedifrån och upp-strategi, söka lösningar nära människorna själva i samarbete med dem (2), tillhandahålla skräddarsydda lösningar och säkerställa nya kopplingar och samarbete mellan offentliga myndigheter, företag, kunskaps- och utbildningsinstitutioner, samhällsorganisationer och medborgarorganisationer (3) är enligt kommitténs åsikt kännetecknen för social innovation.

10.

Som ett bra exempel på en nedifrån och upp-strategi vill kommittén nämna kundråd. Kundråd ger en konkret kontaktyta till kunder med kunskap om vissa tjänster. Kundråd är lämpliga för insamling av synpunkter från kunderna (t.ex. användarnas erfarenheter), utveckling av produkter och tjänster och för att utarbeta och testa nya idéer (nedifrån och upp). Kundråd främjar delaktighet och ger kunderna en reell möjlighet att påverka.

11.

Social innovation är ett annat arbetssätt för de offentliga myndigheterna. Det kräver att de lokala och regionala myndigheterna står öppna för initiativ och idéer från medborgare, företag, kunskaps- och utbildningsinstitutioner och samhällsorganisationer. Det är viktigt att i samband med detta inse att svaren på många av dagens frågor inte bara kan hittas hos myndigheterna. Öppenhet är dock inte lika med en passiv hållning. Främjandet av social innovation kräver ofta att lokala myndigheter tar på sig ledarskapet och samordningen när det handlar om att förmedla partnerskap, förena parter, skapa sociala innovationsekosystem, stödja goda initiativ från allmänheten och lokalsamhällen, skapa flexibla rättsliga ramar, se till att kunskap sprids och uppmana till dialog.

12.

Kommissionen har rätt i att EU måste börja producera konkreta resultat som tillmötesgår våra medborgares behov och önskemål. Genom att stödja och underlätta social innovation redan i ett tidigt skede, när man utarbetar politik och fattar beslut, når vi fram till bättre lösningar och lösningar med större stöd.

13.

Medborgarnas stöd är avgörande vid en tidpunkt då förtroendet för våra demokratiska institutioner står under press. Social innovation utgår från medborgarna och lokalsamhällena – från samråden med medborgarna, som syftar till att identifiera samhällets behov, till arbetet med att formulera lösningar och genomförandet av dessa, via en process som skapar engagemang, delaktighet, medansvar och ömsesidighet samt via inrättandet av nätverk som omfattar ett flertal aktörer. Denna dimension bör integreras med den territoriella dimensionen, så nära behoven hos enskilda individer, familjer och lokalsamhällen som möjligt.

14.

Kommittén välkomnar Europeiska kommissionens erkännande av betydelsen av social innovation, i synnerhet potentialen hos samhällsportalen för social innovation och den årliga europeiska tävlingen för social innovation. Kommittén vill betona att social innovation inte bara handlar om ekonomisk tillväxt och om att skapa arbetstillfällen. Det är viktigt att social innovation identifieras och erkänns som ett verktyg som kan tillämpas på olika politikområden, bland annat för att bekämpa fattigdom och ekonomisk marginalisering, och som kan förbättra livskvaliteten för EU:s invånare.

15.

Framgångsrika sociala innovationsprojekt säkerställer komplementaritet mellan förbättrad social integration och solidaritet samt skapande av tillväxt och sysselsättning. Kommittén insisterar därför på behovet av att integrera social innovation i lokala och regionala utvecklingsstrategier.

16.

Dessutom leder social innovation till bättre innovation. Den tekniska utvecklingen går allt snabbare och trender som digitalisering och automatisering omformar arbetsmarknaden och den bredare ekonomin på grundläggande sätt i städer och regioner: å ena sidan försvinner arbetstillfällen genom automatisering och robotisering, å andra sidan uppstår det nya. Stordata inkräktar på våra medborgares personliga integritet och inte alla människor kan i samma utsträckning följa och anamma den tekniska utvecklingen. Sociala innovationer kan bidra till att öka motståndskraften i våra samhällen. Kommittén ser överallt i EU bra exempel på sociala innovationer från de lokala och regionala myndigheternas sida (4).

17.

Det är en missad chans om lyckade sociala innovationer inte sprids utan blir kvar på lokal nivå. Innovationer börjar ofta på lokal nivå och i liten skala men kan vara av värde och tillämpbara för alla medborgare i Europa. För att utnyttja hela potentialen i den sociala innovationen behövs det en miljö som möjliggör expansion och spridning.

18.

Det finns många exempel på god praxis när det gäller social innovation som hjälper både kvinnor och minderåriga i risksituationer. Denna goda praxis bör utvecklas så att den kan spridas i Europa och nå ut till medborgare i sådana situationer, och dess finansiering bör underlättas med hjälp av strukturfonderna om detta visar sig nödvändigt.

19.

För att till fullo utnyttja potentialen i den sociala innovationen måste den administrativa bördan inom sammanhållningspolitiken förenklas och minskas. Komplexiteten i och omfattningen på dagens regelverk avskräcker sökande. Kommittén har flera gånger uppmanat EU:s institutioner att åstadkomma en verklig förenkling av lagstiftningspaketet för sammanhållningspolitiken (5).

20.

Den europeiska sammanhållningspolitiken gör det svårt att använda social innovation som verktyg. Småskaliga projekt, små och icke traditionella partner och det faktum att social innovation inte alltid ingår som kriterium vid ansökan om EU-medel är hinder för EU:s finansiering av projekt för social innovation.

21.

Detta innebär att inte alla europeiska fonder och program lämpar sig för sociala innovationer. Precis som i fallet med tekniska innovationer behövs det vid sociala innovationer utrymme att experimentera och en beredskap att acceptera misslyckade innovationer.

22.

Kommittén framhåller att social innovation framgångsrikt kan utvecklas bl.a. genom social ekonomi. Kommittén påminner i detta sammanhang om att den sociala ekonomins initiativ bygger på samarbete och samhällsengagemang bland människor på lokal nivå och bidrar till att öka den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen samt graden av tillit i hela EU. Det är därför mycket viktigt att stödja social innovation, och för att göra detta också frigöra den sociala ekonomins potential genom att förbättra den sociala ekonomins tillgång till olika finansieringssätt och genom att mobilisera tillräckliga finansiella medel på lokal, regional, nationell och europeisk nivå (6).

23.

Kommittén håller med om vikten av innovation för EU för att våra medborgare ska få bästa möjliga utbildning, för att det ska finnas tillräckligt många arbetstillfällen, för att vi ska kunna anta dagens samhällsutmaningar och för att välståndet och livskvaliteten ska förbli höga. I detta sammanhang understryker kommittén den betydelse som initiativet Innovationsunionen har för att göra EU mer innovationsvänligt. Detta leder till att bra idéer snabbare kan omsättas i produkter och tjänster.

24.

Kommittén välkomnar kommissionens olika ansträngningar för att främja social innovation, inom ramen för Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI), modeller för delningsekonomi, Horisont 2020, plattformar för kulturell medvetenhet samt program för instrument för små och medelstora företag.

25.

Kommittén anser dock att det även om programmet EaSI bland annat ska bekämpa långtidsarbetslöshet, fattigdom och social utestängning ännu inte finns några mekanismer på europeisk nivå som kan bemöta dessa gemensamma utmaningar på ett effektivt sätt.

26.

Trots dessa ansträngningar anser kommittén att fokus i Europa 2020-strategin i alltför hög grad ligger på den tekniska aspekten av innovation och att den sociala aspekten inte får tillräckligt utrymme. Kommittén betonar att social innovation och teknisk innovation kompletterar varandra och att man genom att främja deras komplementaritet kan uppnå resultat som påverkar samhället.

27.

Dagens samhällsutmaningar är gränsöverskridande, och i Europa är det ofta de lokala och regionala myndigheterna som ställs inför dem. Social innovation kan spela en viktig roll när det handlar om att skapa social, ekonomisk och territoriell sammanhållning. EU bör spela en drivande, stödjande och samordnande roll i detta sammanhang.

28.

Kommittén uppmanar kommissionen att vid politikens utformning uttryckligen beakta genomförbarheten på lokal och regional nivå. Detta ligger i linje med genomförandet av EU-agendan för städer, där kommissionen, medlemsstaterna och städerna kartlägger EU-politikens och EU-lagstiftningens genomförbarhet på lokal nivå. Detta är allt mer relevant för sociala innovationsprojekt som lokala och regionala myndigheter ofta stöder under hela innovationsprocessen (framväxt, experiment, spridning och utvärdering).

29.

Kommittén uppmanar kommissionen att identifiera och erkänna den sociala innovationen som ett verktyg för att ta itu med mycket olika samhällsutmaningar och förbättra invånarnas livskvalitet.

30.

Kommissionen bör spela en ledande roll när det handlar om att vidareutveckla social innovation, utbyta kunskaper och sprida exempel på god praxis, och bör t.ex. när det gäller aktörer inom den sociala ekonomin se till att det antas strategier som främjar social innovation och inrättandet av ett genuint europeiskt socialt innovationssamhälle, mellan de olika förvaltningsnivåerna – däribland integrerade åtgärder på områdena hälso- och sjukvård, bostäder och aktivt arbetssökande.

31.

Kommittén uppmanar kommissionen att undanröja nämnda hinder, göra social innovation till ett kriterium vid ansökan om EU-medel, öppna upp fonder och program för icke-traditionella institutioner eller grupper samt skapa utrymme för experiment där ett experiment får misslyckas.

32.

Kommittén uppmanar kommissionen att utveckla en mekanism, med tydliga indikatorer, för övervakning och mätning av effekterna av de sociala innovationsprocessernas utveckling i de olika medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller den sociala ekonomin. På så sätt kan man mäta resultaten av social innovation och fastställa den sociala innovationens inverkan, samt sprida denna information och ”framgångshistorierna”. Detta gör det lättare att attrahera finansiella medel.

33.

För att utnyttja hela den sociala innovationens potential tänker kommittén också uttryckligen undersöka vad den själv kan göra. Kommittén uppmanar sina ledamöter att börja experimentera med social innovation på lokal nivå, att i samband med detta involvera andra offentliga myndigheter, företag, kunskapsinstitutioner och invånare samt att dela med sig av erfarenheter.

34.

Kommittén understryker vikten av sociala klausuler när anbud för offentlig upphandling utvärderas och uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna införlivar och genomför dem på korrekt sätt. Kommittén efterlyser även flexibilitet inom de aktuella reglerna för statligt stöd för att främja social innovation. Kommittén föreslår dessutom att man undersöker potentialen hos medlemskapitalet och delaktighetsbaserad innovation för befintliga sociala innovations- och investeringsprogram, som vanligtvis baseras på modeller som styrs av investerare.