MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Uppgjorda matcher anses allmänt vara ett av de största hoten mot idrotten i dag. Uppgjorda matcher strider mot idrottens värden som integritet, rent spel och respekt för andra. Det riskerar att distansera idrottsentusiaster och supportrar från organiserad idrott. Uppgjorda matcher involverar dessutom ofta organiserade kriminella nätverk som arbetar internationellt. Det är ett problem som nu har blivit en prioriterad fråga för offentliga myndigheter, idrottsrörelsen och brottsbekämpande organ över hela världen. För att möta dessa utmaningar uppmanade Europarådet parter i den europeiska kulturkonventionen under sommaren 2012 att inleda förhandlingar om en Europarådets konvention mot manipulation av resultat inom idrott. Förhandlingar inleddes i oktober 2012 med det första mötet med Europarådets redaktionsgrupp.

Den 13 november antog kommissionen rekommendationen till rådets beslut om godkännande av Europeiska kommissionens deltagande på EU:s vägnar i förhandlingarna om en internationell konvention från Europarådet mot manipulation av resultat inom idrott[1]. Kommissionens rekommendation översändes till rådets arbetsgrupp för idrottsfrågor den 15 november 2012. Efter diskussioner i rådets arbetsgrupp delade rådet upp utkastet till rådsbeslut i två beslut på grund av att materiella rättsliga grunder lades till av rådet, däribland en rättslig grund som härrör från avdelning V i tredje delen i EUF-fördraget[2]. Ett beslut om frågor som rör vadhållning och idrott antogs av rådet den 10 juni 2013[3]. Det andra beslutet antogs av rådet den 23 september 2013 och avsåg frågor som rör straffrättsligt samarbete och polissamarbete[4].

Kommissionen deltog i enlighet med de relevanta rådsbesluten i de efterföljande förhandlingarna, som den 9 juli 2014 ledde fram till ministerkommitténs antagande av Europarådets konvention om manipulation av resultat inom idrott[5]. Konventionen öppnades därefter för undertecknande den 18 september 2014 vid Europarådets konferens för ministrar med ansvar för idrott. I enlighet med dess artikel 32.3 är konventionen öppen för undertecknande av Europeiska unionen. Sedan dess har ett antal parter undertecknat konventionen, däribland vissa medlemsstater.

Med hänsyn till att uppgjorda matcher har en internationell dimension, är konventionen också öppen för icke-europeiska länder. Detta är en viktig aspekt eftersom världsomfattande samarbete anses vara nödvändigt för att på ett effektivt sätt bekämpa gränsöverskridande organiserade kriminella nätverk som är involverade i uppgjorda matcher och verkar på olika kontinenter. Detta gäller i synnerhet samarbetet med länder där vadslagning är utbrett, som i sydostasiatiska länder. Kommissionen anser att konventionen kan vara ett effektivt instrument i kampen mot uppgjorda matcher.

I artikel 165 i EUF-fördraget anges att målen för unionens insatser ska vara att utveckla idrottens europeiska dimension genom att bland annat främja rättvisa och öppenhet i idrottstävlingar och samarbetet mellan organisationer och myndigheter med ansvar för idrott. Dessutom uppmanas unionen och medlemsstaterna i artikel 165 i EUF-fördraget att främja samarbetet med internationella organisationer på idrottsområdet, särskilt Europarådet. Unionsinsatser kan bidra till att möta gränsöverskridande utmaningar som idrotten i Europa ställs inför, t.ex. uppgjorda matcher, vilka kräver samordnade insatser och ett nära samordnat angreppssätt.

Ett av konventionens huvudsyften är att främja nationellt och internationellt samarbete och dess kapitel III innehåller ett antal bestämmelser för att underlätta informationsutbyte mellan alla berörda parter. Kampen mot uppgjorda matcher kräver ett nära samarbete mellan idrottsrörelsen, regeringar, vadhållningsaktörer, brottsbekämpande myndigheter och internationella organisationer. Ett så brett urval av berörda parter innebär utmaningar i sig; EU kan hjälpa till att sammanföra dem och att säkerställa ett samordnat angreppssätt.

Medlemsstaterna har kommit olika långt i utvecklingen i kampen mot uppgjorda matcher. Med hänsyn till den gränsöverskridande naturen hos uppgjorda matcher kommer arbetet sannolikt att innebära samarbete mellan medlemsstater med olika nivåer av erfarenhet, vilket skapar behov av utbyte av bästa praxis och kompetensutveckling. Här har EU en viktig roll att spela när det gäller att bygga upp kapacitet och som katalysator i samarbetet, och i slutändan genom att hjälpa till att genomföra konventionen.

Undertecknandet av konventionen bör vara del av kommissionen ansträngningar att delta i kampen mot uppgjorda matcher, i kombination med andra verktyg såsom kommissionens kommande initiativ om uppgjorda matcher i samband med vadhållning i linje med kommissionens meddelande från 2012 om onlinespel[6], arbetet inom EU:s expertgrupp om uppgjorda matcher och förberedande insatser och projekt som avser uppgjorda matcher[7].

I enlighet med rådsbesluten om bemyndigande att inleda förhandlingar bör unionens anslutning föregås av en befogenhetsanalys, och det anges att konventionens ”rättsliga natur och fördelningen av befogenheter mellan medlemsstaterna och unionen [kommer] att fastställas separat i slutet av förhandlingarna på grundval av en analys av de enskilda bestämmelsernas exakta tillämpningsområde.”

Denna befogenhetsanalys anges i det följande:

Omfattningen av och villkoren för unionens befogenhet

Enligt artikel 1 i konventionen är dess syfte ”att bekämpa manipulation av resultat inom idrott för att skydda idrottens integritet och etik i enlighet med principen om idrottens oberoende”. För detta ändamål är det slutliga målet med konventionen ”att skydda idrottens integritet och etik”. Detta uppnås genom ett antal åtgärder som syftar till att förebygga, upptäcka och sanktionera manipulation av resultat inom idrott. Mot bakgrund av det syftet främjar konventionen också internationellt samarbete och inrättar en övervakningsmekanism för att säkerställa att bestämmelserna i konventionen följs upp.

Konventionen innebär därför en mångsidig strategi för att ta itu med manipulation av resultat inom idrott. Följaktligen är de åtgärder som ska vidtas av olika art och påverkar olika rättsområden, där den förebyggande aspekten har en övergripande betydelse[8]. Andra rättsområden som berörs är materiell straffrätt, straffrättsligt samarbete, uppgiftsskydd samt reglering av vadhållningsverksamhet.

Förebyggande åtgärder (kapitlen II–III, artiklarna 4–14)

Flertalet bestämmelser om förebyggande åtgärder i konventionen skulle kunna omfattas av artikel 165.4 första strecksatsen i EUF-fördraget avseende stödjande åtgärder på idrottsområdet[9]. Denna typ av befogenhet är dock begränsad till sin omfattning, eftersom den utesluter varje harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar. Artikel 165 i EUF-fördraget avser ”främjande åtgärder”, samarbetsåtgärder” eller ”stimulansåtgärder”. Följaktligen ersätter unionens befogenhet inte medlemsstaternas befogenhet på det området[10].

Åtgärder som avser vadhållningstjänster kan däremot beröra de friheter som följer av den inre marknaden, nämligen etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster, i den mån vadhållningsaktörer utövar en ekonomisk verksamhet. Vad särskilt gäller artikel 3.5 a och artikel 11 avses med definitionen ”olaglig vadhållning inom idrott” varje vadhållning inom idrott vars typ eller aktör inte är tillåten på grundval av tillämplig lag inom den parts jurisdiktion där spelaren befinner sig. Termen ”tillämplig lag” innefattar EU-lagstiftningen. Detta innebär att alla rättigheter som tillerkänns genom EU-lagstiftning också måste beaktas och att medlemsstaternas nationella lagstiftning måste vara förenlig med EU-lagstiftningen, särskilt med reglerna om den inre marknaden.

Artiklarna 9–11 förutser åtgärder som skulle kunna leda till en viss grad av tillnärmning av lagstiftning. Exempelvis föreslås i artikel 9 i konventionen en vägledande förteckning över åtgärder som respektive regleringsmyndighet på vadhållningsområdet ”där så är lämpligt” skulle kunna tillämpa för att bekämpa manipulation av resultat inom idrott i samband med vadhållning inom idrott. I artikel 10.1 i konventionen anges att ”varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att förhindra intressekonflikter och missbruk av insiderinformation av fysiska eller juridiska personer som är delaktiga i att tillhandahålla vadhållningsprodukter inom idrott [...]” (understrykning tillagd). Artikel 10.3 i konventionen syftar till att fastställa en rapporteringsskyldighet och har följande lydelse: ”Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att ålägga vadhållningsaktörer inom idrott att utan dröjsmål rapportera otillbörlig eller misstänkt vadhållning till regleringsmyndigheten på vadhållningsområdet [...]” (understrykning tillagd). Artikel 11 i konventionen om olaglig vadhållning inom idrott ger slutligen parterna ännu större handlingsutrymme. Artikeln har följande lydelse: ”[v]arje part [ska] undersöka de lämpligaste medlen för att bekämpa aktörer som ägnar sig åt olaglig vadhållning inom idrott och ska överväga att vidta åtgärder i enlighet med tillämplig lag inom relevant jurisdiktion, såsom [...]”.

Detta visar att artiklarna 9, 10.1 och 10.3 i konventionen skapar en grund för en möjlig harmonisering enligt artikel 114 i EUF-fördraget, i den mån vadhållningsaktörer utövar en ekonomisk verksamhet. Artikel 11, som har en ännu mer flexibel ordalydelse, innebär en viss grad av tillnärmning av bestämmelser som också kan omfattas av artikel 114 i EUF-fördraget om den inre marknadens upprättande och funktion.

Dessutom kan artikel 11 i konventionen också påverka tjänster som tillhandahålls från ett tredjeland. Åtgärderna i fråga, som rör direkt ”tillgång” till sådana tjänster, skulle omfattas av unionens gemensamma handelspolitik i enlighet med artikel 207 i EUF-fördraget.

Artikel 14 i konventionen om uppgiftsskydd faller under unionens befogenhet i enlighet med artikel 16 i EUF-fördraget.

Brottsbekämpning (kapitlen IV–VI, artiklarna 15–25)

Kapitel IV avser straffrätt och samarbete avseende brottsbekämpning (artiklarna 15–18). Artikel 15 i konventionen innebär inte ett allmänt straffbeläggande av handlingar för att manipulera resultat inom idrott, utan endast vissa former (handlingar som involverar korruption, tvång eller bedrägeri). Dessa skulle kunna omfattas av artikel 83.1 i EUF-fördraget om de begås genom organiserad brottslighet eller korruption[11]. Artikel 15 är dock inte begränsad till organiserad brottslighet och den omfattar även tvång och bedrägeri utan något korruptionsbeteende. I detta hänseende är det relevanta EU-regelverket begränsat.

Artikel 16 avser penningtvätt. På unionsnivå behandlas penningtvätt av rådets rambeslut 2001/500/RIF[12] och direktiv 2014/42/EU[13]. Artikel 16.3 i konventionen omfattas av EU:s befogenhet och artikel 114 i EUF-fördraget; direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism bygger på artikel 114 i EUF-fördraget[14]. Eftersom direktivet inte specifikt omfattar resultat inom idrott står det inte i konflikt med artikel 16.3 i konventionen, som endast avser ”vadhållningsaktörer inom idrott”. Befogenheten för artiklarna 17, 18, 22 och 23 (i kapitlen IV och VI) är knuten till befogenheten enligt artiklarna 15 och 16 i konventionen.

Kapitel V om jurisdiktion, straffrättsliga förfaranden och brottsbekämpande åtgärder, och kapitel VI om sanktioner och åtgärder innehåller bestämmelser som åtföljer de materiella straffrättsliga bestämmelserna i artiklarna 15–18 i konventionen. Artikel 19 (jurisdiktion) i konventionen är en accessorisk bestämmelse till fastställandet av de straffrättsliga bestämmelserna. Artiklarna 20, 21 och 25 i konventionen (utredningsåtgärder, skyddsåtgärder, beslag och förverkande) är straffprocessrättsliga åtgärder som kan omfattas av artikel 82.2 i EUF-fördraget (leden a och b).

Internationellt samarbete (kapitel VII, artiklarna 26–28)

Kapitel VII avser internationellt samarbete i rättsliga och andra frågor. Det är viktigt att notera att konventionen inte innehåller någon rättsordning som skulle ersätta befintliga regler, och den påverkar därför inte instrument som redan finns på området för ömsesidig rättslig hjälp i brottmål och utlämning[15]. I detta sammanhang finns en omfattande uppsättning instrument på europeisk nivå för att underlätta straffrättsligt samarbete, vilka skulle vara tillämpliga antingen på de olika metoderna för att göra upp matcher eller vid straffbeläggande av uppgjorda matcher som ett nytt brott i medlemsstaternas inhemska rättsordning[16]. Detta skulle omfatta artikel 26 i konventionen.

Artiklarna 27 och 28 i konventionen är allmänna bestämmelser om samarbete som omfattas av artikel 165 i EUF-fördraget.

Slutsatser

Vissa brott omfattas för närvarande inte av artikel 83.1 i EUF-fördraget. Unionen har befogenhet för resten men har exklusiv befogenhet endast avseende två bestämmelser artikel 11 (i den utsträckning den är tillämplig på tjänster från och till tredjeländer) och artikel 14 om uppgiftsskydd (delvis)[17]. Återstoden är delad eller ”stödjande” befogenhet.

2.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Vad gäller den rättsliga grunden, är det fast rättspraxis att valet av rättslig grund för en unionsrättsakt måste grundas på objektiva faktorer som kan bli föremål för domstolsprövning, inklusive rättsaktens syfte och innehåll[18]. Om bedömningen av en unionsrättsakt visar att det finns två avsikter med densamma eller att den har två beståndsdelar, och om en av dessa kan identifieras som den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen, medan den andra endast är av underordnad betydelse, ska rättsakten ha en enda rättslig grund, nämligen den som krävs med hänsyn till den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen. Om det visas att en rättsakt har flera syften, vilka har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas, utan att det ena syftet är sekundärt och indirekt i förhållande till det andra, måste en sådan rättsakt i undantagsfall ha flera rättsliga grunder som motsvarar syftena[19].

De rättsliga grunder som potentiellt är relevanta här är följande artiklar i EUF-fördraget: Artikel 16 (skydd av personuppgifter), artikel 82.1 och 82.2 (straffrättsligt samarbete), artikel 83.1 (materiell straffrätt), artikel 114 (den inre marknadens upprättande och funktion), artikel 165 (idrott) och artikel 207 (den gemensamma handelspolitiken).

Som helhet innehåller målet att bekämpa manipulation av resultat inom idrott inslag av förebyggande och samarbete som i huvudsak omfattas av artikel 165 i EUF-fördraget och inslag av samarbete och tillnärmning som omfattas av artikel 114 (för de icke-straffrättsliga bestämmelserna), artikel 207 (i den mån dessa bestämmelser avser tillgång för vadhållningsaktörer från tredjeland) och artiklarna 82.1 och 83 i EUF-fördraget (för straffrättsliga frågor).

Vad gäller vadhållningstjänster kan artiklarna 114 och 207 i EUF-fördraget vara relevanta, beroende på om tjänsterna är ”inom EU” eller inte. Det förefaller som om inremarknadsaspekten är mer framträdande i konventionen som helhet, medan den gemensamma handelspolitiska aspekten endast verkar finnas i artikel 11 i konventionen. Även om artikel 207 i EUF-fördraget inte nämns och betraktas som accessorisk till inremarknadsaspekten, har dock medlemsstaterna inte befogenhet för de relevanta aspekter som faller under den gemensamma handelspolitiken.

Vad gäller uppgiftsskydd är detta inte huvudsyftet med konventionen och bestämmelserna om detta är endast av underordnad betydelse. Nuförtiden erinras i många av Europarådets konventioner om att uppgiftsskyddet måste respekteras, även om sådana skyldigheter kan härröra även från andra konventioner (såsom konvention nr 108 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter), eftersom parterna i varje konvention inte nödvändigtvis är identiska.

Som en följd av detta är de huvudsakliga rättsliga grunderna för att EU ska kunna utöva sina befogenheter över konventionen som helhet (med undantag för de inslag som unionen inte har någon befogenhet över) artiklarna 82.1, 83.1, 114 och 165 i EUF-fördraget.

Det följer av konventionens sammanflätade natur och det faktum att den innefattar befogenheter som kan vara exklusiva för EU och befogenheter som inte beviljats EU, att det inte är möjligt för EU eller medlemsstaterna att ingå konventionen isolerat.

2015/0043 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, av Europarådets konvention om manipulation av resultat inom idrott med avseende på frågor som rör materiell straffrätt och straffrättsligt samarbete

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 82.1 och 83.1 jämförda med artikel 218.5,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)       Den 10 juni 2013 bemyndigade rådet kommissionen att på Europeiska unionens vägnar delta i förhandlingarna om en internationell konvention från Europarådet mot manipulation av resultat inom idrott (nedan kallad konventionen), med undantag för frågor som rör straffrättsligt samarbete och polissamarbete.

(2)       Den 23 september 2013 antog rådet ett andra bemyndigande för kommissionen att på Europeiska unionens vägnar delta i förhandlingarna om konventionen med avseende på frågor som rör straffrättsligt samarbete och polissamarbete. [20]

(3)       Förhandlingarna slutfördes med framgång genom att Europarådets ministerkommitté antog konventionen den 9 juli 2014.

(4)       Artikel 15 i konventionen innebär inte ett allmänt straffbeläggande av handlingar för att manipulera resultat inom idrott, utan endast vissa former (handlingar som involverar korruption, tvång eller bedrägeri). De handlingar som utgör manipulation av resultat inom idrott täcks endast delvis av de områden av brottslighet som anges uttryckligen i artikel 83.1 i EUF-fördraget, nämligen om de innefattar organiserad brottslighet, korruption eller bedrägerier[21].

(5)       Artikel 16 i konventionen ålägger parterna att vidta nödvändiga åtgärder för att straffbelägga handlingar som innefattar penningtvätt när det förbrott som ger upphov till vinst är ett av de som avses i artiklarna 15 och 17 i konventionen ”och under alla omständigheter i fall av utpressning, korruption och bedrägeri”. Penningtvätt nämns i artikel 83.1 i EUF-fördraget. På unionsnivå regleras penningtvätt av rådets rambeslut 2001/500/RIF[22].

(6)       Befogenheten för artiklarna 17, 18, 22 och 23 (i kapitlen IV och VI) i konventionen är knuten till befogenheten enligt artiklarna 15 och 16 i konventionen.

(7)       Kapitel V om jurisdiktion, straffrättsliga förfaranden och brottsbekämpande åtgärder och kapitel VI om sanktioner och åtgärder innehåller bestämmelser som åtföljer de materiella straffrättsliga bestämmelserna i artiklarna 15–18 i konventionen. Artikel 19 (jurisdiktion) i konventionen är en accessorisk bestämmelse till fastställandet av de straffrättsliga bestämmelserna.

(8)       Kapitel VII avser internationellt samarbete i rättsliga och andra frågor. Det är viktigt att notera att konventionen inte innehåller någon rättsordning som skulle ersätta befintliga regler, och den påverkar därför inte instrument som redan finns på området för ömsesidig rättslig hjälp i brottmål och utlämning[23]. I detta sammanhang finns en omfattande uppsättning instrument på europeisk nivå för att underlätta straffrättsligt samarbete, vilka skulle vara tillämpliga antingen på de olika metoderna för att manipulera resultat inom idrott eller vid straffbeläggande av manipulation av resultat inom idrott som ett nytt brott i medlemsstaternas inhemska rättsordning[24].

(9)       Europeiska unionen främjar undertecknandet av Europarådets konvention om manipulation av resultat inom idrott, som ett bidrag till Europeiska unionens ansträngning att bekämpa manipulation av resultat inom idrott för att skydda idrottens integritet och etik i enlighet med principen om idrottens oberoende.

(10)     Konventionen bör därför undertecknas på Europeiska unionens vägnar, med förbehåll för att den ingås vid en senare tidpunkt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Undertecknandet av Europarådets konvention om manipulation av resultat inom idrott godkänns härmed på unionens vägnar, med förbehåll för att nämnda konvention ingås.

Texten till den konvention som ska undertecknas åtföljer detta beslut.

Artikel2

Rådets generalsekretariat ska utfärda det instrument som ger den eller de personer som anges av konventionens förhandlare full befogenhet att underteckna konventionen på unionens vägnar, med förbehåll för att den ingås.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft den  dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den

                                                                       På rådets vägnar

                                                                       Ordförande

[1]       COM(2012) 655 final.

[2]       Kommissionen gjorde ett uttalande till rådets protokoll i vilket den anförde att den inte samtyckte till införandet av den materiella rättsliga grunden, se rådets dokument nr 10509/13.

[3]       Rådets beslut 2013/304/EU av den 10 juni 2013 om bemyndigande för Europeiska kommissionen att på EU:s vägnar delta i förhandlingarna om en internationell konvention från Europarådet mot manipulation av resultat inom idrott med undantag för frågor som rör straffrättsligt samarbete och polissamarbete, EUT L 170, 22.6.2013, s. 62.

[4]       Rådets beslut om bemyndigande för Europeiska kommissionen att på EU:s vägnar delta i förhandlingarna om en internationell konvention från Europarådet mot manipulation av resultat inom idrott när det gäller frågor som rör straffrättsligt samarbete och polissamarbete, rådets dokument nr 10180/13.

[5]       Malta röstade mot konventionen och framställde en begäran om yttrande om konventionen till Europeiska unionens domstol enligt artikel 281.11 i EUF-fördraget den 11 juli 2014 (Yttrande 1/14).

[6]       http://ec.europa.eu/internal_market/gambling/communication/index_en.htm

[7]       Ett aktuellt exempel: http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/financing/fundings/security-and-safeguarding-liberties/other-programmes/cooperation-between-public-private/index_en.htm

[8]       Förebyggande åtgärder regleras av kapitlen II och III samt i artiklarna 27 och 28 i konventionen.

[9]       Närmare bestämt artiklarna 4, 5.1, 6 och 7 i konventionen om idrottsorganisationers främjande av vissa insatser och artikel 8 i konventionen, samt vissa aspekter av artiklarna 9, 10.2, 12 och 13 i konventionen.

[10]      Se artikel 2.5 i EUF-fördraget: ”På vissa områden och på de villkor som fastställs i fördragen ska unionen ha befogenhet att vidta åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder, dock utan att ersätta deras befogenhet på dessa områden.”

[11]      Rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, EUT L 192, 31.7.2003, s. 54.

[12]      Rådets rambeslut 2001/500/RIF om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av brott, EGT L 182, 5.7.2001, s. 1.

[13]      Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen, EUT L 127, 29.4.2014, s. 39.

[14]      I direktivet fastställs regelverket för att skydda kreditinstituts och finansiella instituts sundhet, integritet och stabilitet samt tilltron till det finansiella systemet som helhet mot riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism.

[15]      §21 i den förklarande rapporten.

[16]      Rådets akt av den 29 maj 2000 om att upprätta konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater, EGT C 197, 12.7.2000, s. 1, rådets rambeslut 2002/584/RIF om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, EGT L 190, 18.7.2002, s. 1, rådets rambeslut 2003/577/RIF om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial, EUT L 196, 2.8.2003, s. 45, rådets rambeslut 2006/783/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande, EUT L 328, 24.11.2006, s. 59, rådets rambeslut 2008/978/RIF om en europeisk bevisinhämtningsorder, EUT L 350, 30.12.2008, s. 72, rådets rambeslut 2009/948/RIF om förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden, EUT L 328, 15.12.2009, s. 42, direktiv 2014/41/EU om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området, EUT L 130, 1.5.2014, s. 1, direktiv 2014/42/EU om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen, EUT L 127, 29.4.2014, s. 39.

[17]      Relevanta rättsakter kan omfatta direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31), förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1) och rambeslut 2008/977/RIF om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (EUT L 350, 30.12.2008, s. 60).

[18]      C-377/12, kommissionen mot rådet, punkt 34.

[19]      Ibidem punkt 34 i domen.

[20]             Rådets dokument nr 10180/13.

[21]             Rådets rambeslut 2003/568/RIF om kampen mot korruption inom den privata sektorn, EUT L 192, 31.7.2003, s. 54.

[22]             EGT L 182, 5.7.2001, s. 1. Se även direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.

[23]             §21 i den förklarande rapporten.

[24]             Rådets akt av den 29 maj 2000 om att upprätta konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater, EGT C 197, 12.7.2000, s. 1, rådets rambeslut 2002/584/RIF om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, EGT L 190, 18.7.2002, s. 1, rådets rambeslut 2003/577/RIF om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial, EUT L 196, 2.8.2003, s. 45, rådets rambeslut 2006/783/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande, EUT L 328, 24.11.2006, s. 59, rådets rambeslut 2008/978/RIF om en europeisk bevisinhämtningsorder, EUT L 350, 30.12.2008, s. 72, rådets rambeslut 2009/948/RIF om förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden, EUT L 328, 15.12.2009, s. 42, direktiv 2014/41/EU om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området, EUT L 130, 1.5.2014, s. 1, direktiv 2014/42/EU om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen, EUT L 127, 29.4.2014, s. 39.

                                                                       

Europarådets fördragsserie – nr 215

Europarådets konvention

om manipulation

av resultat inom idrott

Magglingen/Macolin, 18.IX.2014

              Ingress

              Europarådets medlemsstater och övriga stater som är signatärer till denna konvention,

              som anser att målet för Europarådet är att uppnå större enhet mellan sina medlemmar,

              som beaktar den handlingsplan som antogs av det tredje toppmötet mellan Europarådets stats- och regeringschefer i Warszawa den 16–17 maj 2005, i vilken rekommenderas en fortsättning av Europarådets verksamhet, som tjänar som referens på idrottsområdet,

              som anser att det är nödvändigt att vidareutveckla en gemensam europeisk och global ram för utvecklingen av idrott, som grundas på begreppen pluralistisk demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och idrottens etik,

              som är medvetna om att varje land och varje typ av idrott i världen kan påverkas av manipulation av resultat inom idrott och som betonar att detta fenomen, som ett globalt hot mot idrottens integritet, kräver en global respons som också måste stödjas av stater som inte är medlemmar av Europarådet,

              som uttrycker oro över förekomsten av brottslig verksamhet, särskilt organiserad brottslighet, i samband med manipulation av resultat inom idrott och över dess gränsöverskridande karaktär,

              som erinrar om konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1950, ETS nr 5) och dess protokoll, den europeiska konventionen om läktarvåld och olämpligt uppträdande vid idrottsevenemang och i synnerhet vid fotbollsmatcher (1989, ETS nr 120), Europarådets konvention mot dopning (1989, ETS nr 135), den straffrättsliga konventionen om korruption (1999, ETS nr 173) och Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott och om finansiering av terrorism (2005, CETS nr 198),

              som erinrar om Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (2000) och dess protokoll,

              som också erinrar om Förenta nationernas konvention mot korruption (2003),

              som erinrar om vikten av att effektivt, utan onödigt dröjsmål, utreda brott inom deras jurisdiktion,

              som erinrar om den nyckelroll som Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol) spelar för att underlätta effektivt samarbete mellan de brottsbekämpande myndigheterna utöver det rättsliga samarbetet,

              som betonar att idrottsorganisationer har ansvar för att upptäcka och sanktionera manipulation av resultat inom idrott som begås av personer som står under deras tillsyn,

              som erkänner de resultat som hittills uppnåtts i kampen mot manipulation av resultat inom idrott,

              som är övertygade om att en effektiv kamp mot manipulation av resultat inom idrott kräver ökat, snabbt, hållbart och välfungerande nationellt och internationellt samarbete,

              som beaktar ministerkommitténs rekommendationer till medlemsstaterna Rec(92)13rev om den reviderade europeiska idrottsstadgan, CM/Rec (2010)9 om den reviderade idrottsetiska koden, Rec(2005)8 om principerna för goda styrelseformer inom idrotten och CM/Rec(2011)10 om främjande av idrottens integritet och mot manipulation av resultat inom idrott, framför allt uppgjorda matcher,

              med beaktande av arbetet med och slutsatserna från följande konferenser:

              –     Europarådets elfte konferens för ministrar med ansvar för idrott, som hölls i Aten den 11 och den 12 december 2008,

              -      Europarådets adertonde informella konferens för ministrar med ansvar för idrottsfrågor (Baku den 22 september 2010) om främjande av idrottens integritet och mot manipulation av resultat inom idrott (uppgjorda matcher),

              –     Europarådets tolfte konferens för ministrar med ansvar för idrottsfrågor (Belgrad den 15 mars 2012), särskilt vad gäller utarbetandet av ett nytt internationellt rättsligt instrument mot manipulation av resultat inom idrott,

              –     Unescos femte internationella konferens för ministar och ledande tjänstemän med ansvar för skolidrott och idrott (Mineps V),

              som är övertygade om att dialog och samarbete mellan offentliga myndigheter, idrottsorganisationer, organisatörer av idrottstävlingar och vadhållningsaktörer inom idrott på nationell och internationell nivå på grundval av ömsesidig respekt och ömsesidigt förtroende är mycket viktiga i sökandet efter verkningsfulla gemensamma lösningar på de utmaningar som problemet med manipulation av resultat inom idrott innebär,

              som är medvetna om att idrott, baserad på sund och rättvis konkurrens, är av oförutsägbar natur och kräver att oetiska metoder och oetiskt beteende inom idrotten bekämpas kraftfullt och effektivt,

              som betonar sin övertygelse om att en konsekvent tillämpning av principerna om god förvaltning och etik inom idrotten är en viktig faktor som bidrar till att utrota korruption, manipulation av resultat inom idrott och andra typer av oegentligheter inom idrott,

              som erkänner att idrottsorganisationer, i enlighet med principen om idrottens oberoende, ansvarar för idrott och har självreglerande och disciplinärt ansvar i kampen mot manipulation av resultat inom idrott, men att offentliga myndigheter skyddar idrottens integritet där så är lämpligt,

              som erkänner att vadhållning inom idrott, särskilt vad gäller olaglig vadhållning inom idrott, ökar risken för sådan manipulering,

              som anser att manipulation av resultat inom idrott kan ha eller inte ha koppling till vadhållning inom idrott, och ha eller inte ha koppling till brott, och bör åtgärdas i samtliga fall,

              som noterar det handlingsutrymme som staterna har, inom ramen för tillämplig lag, att besluta om sin politik när det gäller vadhållning inom idrott,

              har kommit överens om följande.

              Kapitel I – Syfte, vägledande principer, definitioner

              Artikel 1 – Syfte och huvudsakliga mål

       1      Syftet med denna konvention är att bekämpa manipulation av resultat inom idrott för att skydda idrottens integritet och etik i enlighet med principen om idrottens oberoende.

       2      För detta ändamål är de huvudsakliga målen med denna konvention

              a      att förebygga, upptäcka och sanktionera nationell eller gränsöverskridande manipulation av nationella och internationella idrottstävlingar,

              b      att främja nationellt och internationellt samarbete för att bekämpa manipulation av nationella och internationella idrottstävlingar, mellan berörda offentliga myndigheter samt med organisationer som är delaktiga i idrott och vadhållning inom idrott.

              Artikel 2 – Vägledande principer

       1      Kampen mot manipulation av resultat inom idrott ska säkerställa respekt för bland annat följande principer:

              a      Mänskliga rättigheter.

              b      Laglighet.

              c      Proportionalitet.

              d      Skydd av privatlivet och personuppgifter.

              Artikel 3 – Definitioner

              I denna konvention gäller följande definitioner:

       1      idrottstävling: varje idrottsevenemang som organiseras i enlighet med de regler som fastställts av en idrottsorganisation som är förtecknad av konventionens uppföljningskommitté i enlighet med artikel 31.2 och erkänd av en internationell idrottsorganisation eller, i tillämpliga fall, en annan behörig idrottsorganisation.

 

       2      idrottsorganisation: varje organisation som reglerar idrott eller en viss idrott och som är upptagen på den förteckning som antagits av konventionens uppföljningskommitté i enlighet med artikel 31.2, samt, vid behov, dess kontinentala och nationella närstående organisationer.

       3      organisatör av idrottstävlingar: varje idrottsorganisation eller varje annan person, oberoende av dess rättsliga form, som organiserar idrottstävlingar.

       4      manipulation av resultat inom idrott: ett avsiktligt arrangemang, en avsiktlig handling eller en avsiktlig underlåtenhet som syftar till en oriktig ändring av resultatet eller förloppet av en idrottstävling för att avlägsna hela eller delar av den nämnda idrottstävlingens oförutsägbara natur i syfte att ge sig själv eller andra en otillbörlig fördel.

       5      vadhållning inom idrott: varje insats med penningvärde i förhoppning om att erhålla ett pris med penningvärde, som är beroende av en framtida och osäker händelse som har samband med en idrottstävling. Särskilt:

              a      olaglig vadhållning inom idrott: varje vadhållningsverksamhet inom idrott vars typ eller aktör inte är tillåten enligt tillämplig lag inom den jurisdiktion där konsumenten befinner sig.

              b      otillbörlig vadhållning inom idrott: varje vadhållningsverksamhet som strider mot vanliga eller förväntade mönster på marknaden i fråga eller som avser vadhållning vid idrottstävlingar som kännetecknas av ovanliga förlopp.

              c      misstänkt vadhållning inom idrott: varje vadhållningsverksamhet som, enligt tillförlitlig och konsekvent bevisning, förefaller vara knuten till manipulation av den idrottstävling för vilken den erbjuds.

       6      berörd part i tävling: varje fysisk eller juridisk person som tillhör någon av följande kategorier:

              a      idrottare: varje person eller grupp av personer som deltar i idrottstävlingar.

              b      stödpersonal för idrottare: varje coach, tränare, manager, agent, lagledare, kanslipersonal, medicinsk eller paramedicinsk personal som arbetar med eller behandlar idrottare som deltar i eller förbereder sig för idrottstävlingar, samt alla andra personer som arbetar med idrottarna.

              c      intressent: varje person som är ägare eller aktieägare av eller företagsledare eller anställd i de enheter som organiserar och marknadsför idrottstävlingar, samt domare, jurymedlemmar och andra ackrediterade personer. Begreppet omfattar också företagsledare och anställda i de internationella idrottsorganisationer eller, i tillämpliga fall, andra behöriga idrottsorganisationer som erkänner tävlingen.

 

       7      insiderinformation: information som avser en tävling som en person besitter på grundval av sin ställning i samband med en idrott eller tävling, med undantag för information som redan har offentliggjorts eller som är allmänt känd, lätt tillgänglig för den berörda allmänheten eller som lämnas ut i enlighet med de regler och föreskrifter som gäller för den relevanta tävlingen.

Kapitel II – Förebyggande, samarbete och andra åtgärder

              Artikel 4 – Nationell samordning

       1      Varje part ska samordna policyn och insatserna hos samtliga offentliga myndigheter som berörs av kampen mot manipulation av resultat inom idrott.

       2      Varje part ska inom sin jurisdiktion uppmuntra idrottsorganisationer, organisatörer av idrottstävlingar och vadhållningsaktörer inom idrott att samarbeta i kampen mot manipulation av resultat inom idrott och, där så är lämpligt, anförtro dem att genomföra relevanta bestämmelser i denna konvention.

              Artikel 5 – Riskbedömning och riskhantering

       1      Varje part ska – där så är lämpligt i samarbete med idrottsorganisationer, vadhållningsaktörer inom idrott, organisatörer av idrottstävlingar och andra relevanta organisationer – identifiera, analysera och utvärdera de risker som hänger samman med manipulation av resultat inom idrott.

       2      Varje part ska uppmuntra idrottsorganisationer, vadhållningsaktörer inom idrott, organisatörer av idrottstävlingar och varje annan relevant organisation att fastställa förfaranden och regler för att bekämpa manipulation av resultat inom idrott och ska, där så är lämpligt, vidta lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder som är nödvändiga för detta ändamål.

              Artikel 6 – Utbildning och informationskampanjer

       1      Varje part ska uppmuntra informationskampanjer, utbildning, fortbildning och forskning för att stärka kampen mot manipulation av resultat inom idrott.

              Artikel 7 – Idrottsorganisationer och organisatörer av idrottstävlingar

       1      Varje part ska uppmuntra idrottsorganisationer och organisatörer av idrottstävlingar att anta och tillämpa regler för att bekämpa manipulation av resultat inom idrott samt principer för god förvaltning avseende, bland annat, följande:

              a      Förebyggande av intressekonflikter, inbegripet

                     –     förbud för berörda parter i tävlingar mot att delta i vadhållning i idrottstävlingar som de är delaktiga i,

                     –     förbud mot missbruk eller spridning av insiderinformation.

              b      Krav på att idrottsorganisationer och deras anknutna medlemmar efterlever alla sina avtalsenliga eller andra skyldigheter.

              c      Krav på att berörda parter i tävlingar omedelbart rapporterar varje misstänkt verksamhet, händelse, incitament eller strategi som skulle kunna betraktas som en överträdelse av reglerna om manipulation av resultat inom idrott.

       2      Varje part ska uppmuntra idrottsorganisationer att vidta och genomföra lämpliga åtgärder för att säkerställa följande:

              a      Ökad och effektiv övervakning av förloppet av idrottstävlingar som är utsatta för risk för manipulation.

              b      Arrangemang för att utan dröjsmål rapportera fall av misstänkt verksamhet kopplad till manipulation av resultat inom idrott till de relevanta offentliga myndigheterna eller en nationell plattform.

              c      Effektiva mekanismer för att underlätta utlämnande av all information om potentiella eller faktiska fall av manipulation av resultat inom idrott, inbegripet adekvat skydd för personer som slår larm om missförhållanden.

              d      Medvetenhet bland berörda parter i tävlingar, inbegripet unga idrottare, om riskerna med manipulation av resultat inom idrott och om arbetet med att bekämpa detta, genom utbildning, fortbildning och informationsspridning.

              e      Utseende av relevanta funktionärer för en idrottstävling, särskilt domare, i ett så sent skede som möjligt.

       3      Varje part ska uppmuntra sina idrottsorganisationer, och genom dem de internationella idrottsorganisationerna, att tillämpa specifika, effektiva, proportionella och avskräckande disciplinära sanktioner och åtgärder vid överträdelser av deras interna regler om manipulation av resultat inom idrott, särskilt de som avses i punkt 1 i denna artikel, samt uppmuntra ömsesidigt erkännande och verkställighet av sanktioner som åläggs av andra idrottsorganisationer, särskilt i andra länder.

       4      Disciplinärt ansvar som fastställts av idrottsorganisationer ska inte utesluta straffrättsligt, civilrättsligt eller förvaltningsrättsligt ansvar.

              Artikel 8 – Åtgärder som gäller finansiering av idrottsorganisationer

       1      Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att säkerställa lämplig öppenhet i fråga om finansiering av idrottsorganisationer som får ekonomiskt stöd av parten.

       2      Varje part ska överväga möjligheten att hjälpa idrottsorganisationer att bekämpa manipulation av resultat inom idrott, inbegripet genom finansiering av lämpliga mekanismer.

       3      Varje part ska vid behov överväga att hålla inne ekonomiskt stöd eller uppmana idrottsorganisationer att hålla inne ekonomiskt stöd till berörda parter i tävlingar som ålagts sanktioner för manipulation av resultat inom idrott, under sanktionens varaktighet.

       4      Där så är lämpligt ska varje part vidta åtgärder för att hålla inne hela eller delar av ekonomiskt eller annat idrottsrelaterat stöd till varje idrottsorganisation som inte i praktiken tillämpar några regler om bekämpning av manipulation av resultat inom idrott.

              Artikel 9 – Åtgärder som gäller regleringsmyndigheten på vadhållningsområdet eller annan eller andra ansvariga myndigheter

       1      Varje part ska utse en eller flera ansvariga myndigheter som inom den partens rättsordning anförtros uppgiften att genomföra bestämmelserna om vadhållning inom idrott och tillämpa relevanta åtgärder för att bekämpa manipulation av resultat inom idrott med avseende på vadhållning inom idrott, inbegripet, där så är lämpligt, följande:

              a      Informationsutbyte, i god tid, med andra relevanta myndigheter eller en nationell plattform om olaglig, otillbörlig eller misstänkt vadhållning inom idrott samt om överträdelser av de bestämmelser som avses i eller fastställts i enlighet med denna konvention.

              b      Begränsning av tillhandahållandet av vadhållning inom idrott, efter samråd med de nationella idrottsorganisationerna och vadhållningsaktörerna inom idrott, varvid särskilt följande idrottstävlingar utesluts:

                     –     idrottstävlingar som är avsedda för personer under 18 år, eller

                     –     idrottstävlingar där de organisatoriska villkoren och/eller utmaningarna i idrottshänseende är otillräckligt reglerade.

              c      Tillhandahållande på förhand av information om typ av och syften med vadhållningsprodukter till organisatörer av idrottstävlingar till stöd för deras ansträngningar att identifiera och hantera risker för manipulation inom deras tävling.

              d      Systematisk användning inom vadhållning inom idrott av betalningsmedel som medger att penningflöden över ett visst tröskelvärde, som fastställs av varje part, kan spåras, särskilt avsändare, mottagare och belopp.

              e      Mekanismer, i samarbete med och mellan idrottsorganisationer och, där så är lämpligt, vadhållningsaktörer inom idrott, för att förhindra att berörda parter i tävlingar deltar i vadhållning i idrottstävlingar som strider mot relevanta idrottsregler eller tillämplig lag.

              f      Avbrytande av vadhållning, i enighet med nationell lag, i tävlingar för vilka en lämplig varning har utfärdats.

       2      Varje part ska meddela Europarådets generalsekreterare namn och adresser till den eller de myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1 i denna artikel.

              Artikel 10 – Vadhållningsaktörer inom idrott

       1      Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att förhindra intressekonflikter och missbruk av insiderinformation av fysiska eller juridiska personer som är delaktiga i att tillhandahålla vadhållningsprodukter inom idrott, särskilt genom begränsningar i fråga om möjligheten

              a      för fysiska eller juridiska personer som är delaktiga i att tillhandahålla vadhållningsprodukter inom idrott att delta i vadhållning om sina egna produkter,

              b      att missbruka en ställning som sponsor eller delägare i en idrottsorganisation för att underlätta manipulation av resultat inom idrott eller att missbruka insiderinformation,

              c      för berörda parter i tävlingar att vara delaktiga i att sammanställa oddsuppgifter för den tävling som de deltar i,

              d      för varje vadhållningsaktör inom idrott som kontrollerar en organisatör av eller berörd part i en idrottstävling, samt varje vadhållningsaktör inom idrott som kontrolleras av en sådan organisatör av eller berörd part i en idrottstävling, att erbjuda vadhållning om tävlingar som denna organisatör eller berörda part är delaktig i.

       2      Varje part ska uppmuntra sina vadhållningsaktörer inom idrott, och genom dem de internationella organisationerna av vadhållningsaktörer inom idrott, att öka medvetenheten bland deras ägare och anställda om följderna av och kampen mot manipulation av resultat inom idrott, genom utbildning, fortbildning och informationsspridning.

       3      Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att ålägga vadhållningsaktörer inom idrott att utan dröjsmål rapportera otillbörlig eller misstänkt vadhållning till regleringsmyndigheten på vadhållningsområdet, den eller de andra ansvariga myndigheterna eller den nationella plattformen.

              Artikel 11 – Bekämpande av olaglig vadhållning inom idrott

       1      I syfte att bekämpa manipulation av resultat inom idrott ska varje part undersöka de lämpligaste medlen för att bekämpa aktörer som ägnar sig åt olaglig vadhållning inom idrott och ska överväga att vidta åtgärder i enlighet med tillämplig lag inom relevant jurisdiktion, såsom

              a      att stänga eller direkt och indirekt begränsa tillgången till aktörer som tillhandahåller olaglig vadhållning inom idrott på avstånd och att stänga aktörer som tillhandahåller olaglig landbaserad vadhållning inom idrott inom partens jurisdiktion,

              b      att blockera penningflöden mellan aktörer som tillhandahåller olaglig vadhållning inom idrott och konsumenter,

              c      att förbjuda aktörer som tillhandahåller olaglig vadhållning inom idrott att göra reklam,

              d      att öka konsumenters medvetenhet om de risker som är förknippade med olaglig vadhållning inom idrott.

Kapitel III – Informationsutbyte

              Artikel 12 –  Informationsutbyte mellan behöriga offentliga myndigheter, idrottsorganisationer och vadhållningsaktörer inom idrott

       1      Utan att det påverkar artikel 14 ska varje part, på nationell och internationell nivå och i enlighet med sin nationella lagstiftning, underlätta informationsutbyte mellan relevanta offentliga myndigheter, idrottsorganisationer, organisatörer av idrottstävlingar, vadhållningsaktörer inom idrott och nationella plattformar. I synnerhet ska varje part åta sig att inrätta mekanismer för att dela relevant information när sådan information kan bidra till att utföra den riskbedömning som avses i artikel 5 och särskilt tillhandahållandet på förhand av information om typ av och syften med vadhållningsprodukter till organisatörerna av idrottstävlingar, och till att inleda eller utföra utredningar eller förfaranden rörande manipulation av resultat inom idrott.

       2      På begäran ska mottagaren av sådan information, i enlighet med nationell lagstiftning och utan dröjsmål, underrätta den organisation eller myndighet som delar informationen om vilken uppföljning som görs med anledning av den mottagna informationen.

       3      Varje part ska undersöka möjliga sätt att utveckla eller öka samarbetet och informationsutbytet inom ramen för kampen mot olaglig vadhållning inom idrott enligt vad som anges i artikel 11 i denna konvention.

              Artikel 13 – Nationell plattform

       1      Varje part ska utse en nationell plattform som ska arbeta mot manipulation av resultat inom idrott. Den nationella plattformen ska, i enlighet med nationell lag, bland annat

              a      fungera som informationscentral och bland de relevanta organisationerna och myndigheterna samla in och sprida information som är relevant i kampen mot manipulation av resultat inom idrott,

              b      samordna kampen mot manipulation av resultat inom idrott,

              c      ta emot, centralisera och analysera information om otillbörlig och misstänkt vadhållning i idrottstävlingar som äger rum på partens territorium och, där så är lämpligt, utfärda varningar,

              d      översända information om möjliga överträdelser av lagar eller idrottsregler som det hänvisas till i denna konvention till offentliga myndigheter eller till idrottsorganisationer och/eller vadhållningsaktörer inom idrott,

              e      samarbeta med alla organisationer och relevanta myndigheter på nationell och internationell nivå, inbegripet andra staters nationella plattformar.

       2      Varje part ska meddela Europarådets generalsekreterare den nationella plattformens namn och adress.

              Artikel 14 – Skydd av personuppgifter

       1      Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att säkerställa att alla åtgärder mot manipulation av resultat inom idrott följer relevanta nationella och internationella lagar och normer om skydd för personuppgifter, särskilt vid det informationsutbyte som omfattas av denna konvention.

       2      Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att garantera att de offentliga myndigheter och organisationer som omfattas av denna konvention vidtar erforderliga åtgärder för att säkerställa att, när personuppgifter samlas in, behandlas och utbyts, oberoende av arten av sådant utbyte, vederbörlig hänsyn tas till principerna om lagenlighet, adekvathet, relevans och korrekthet, samt till datasäkerhet och de registrerades rättigheter.

       3      Varje part ska i sin lagstiftning föreskriva att de offentliga myndigheter och organisationer som omfattas av denna konvention ska säkerställa att utbyte av uppgifter för de ändamål som avses i denna konvention inte går utöver vad som är absolut nödvändigt för att uppnå det angivna syftet med utbytet.

       4      Varje part ska uppmana de olika offentliga myndigheter och organisationer som omfattas av denna konvention att tillhandahålla erforderliga tekniska medel för att säkerställa säkerheten hos de uppgifter som utbyts och att garantera dess tillförlitlighet och integritet, samt tillgängligheten och integriteten hos systemen för uppgiftsutbyte och identifikationen av deras användare.

Kapitel IV – Materiell straffrätt och samarbete avseende brottsbekämpning

              Artikel 15 – Straffbara gärningar som rör manipulation av resultat inom idrott

       1      Varje part ska säkerställa att dess nationella lagstiftning medger att ålägga straffrättsliga påföljder för manipulation av resultat inom idrott när det sker med användning av antingen tvång, korruption eller bedrägeri, såsom detta definieras i dess nationella lagstiftning.

              Artikel 16 –  Tvätt av vinning från straffbara gärningar som rör manipulation av resultat inom idrott

       1      Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att i sin nationella lagstiftning straffbelägga de gärningar som avses i artikel 9.1 och 9.2 i Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott och om finansiering av terrorism (2005, CETS nr 198), i artikel 6.1 i Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (2000) eller i artikel 23.1 i Förenta nationernas konvention mot korruption (2003), på de villkor som anges i dessa artiklar, när det förbrott som ger upphov till vinst är ett av de som avses i artiklarna 15 och 17 i denna konvention och under alla omständigheter i fall av utpressning, korruption och bedrägeri.

       2      När den beslutar om vilka brott som ska utgöra de förbrott som avses i punkt 1 får varje part, i enlighet med sin nationella lagstiftning, besluta hur den ska definiera dessa brott och arten av varje särskild omständighet som gör dem till allvarliga brott.

       3      Varje part ska överväga att ta med manipulation av resultat inom idrott i sin förebyggande ram mot penningtvätt genom att ålägga vadhållningsaktörer inom idrott att tillämpa krav på kundkontroll, redovisningskrav och rapporteringskrav.

              Artikel 17 – Medhjälp

       1      Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att i sin nationella lagstiftning straffbelägga uppsåtlig medhjälp till någon av de brottsliga gärningar som avses i artikel 15 i denna konvention.

              Artikel 18 – Juridiska personers ansvarighet

       1      Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att säkerställa att juridiska personer kan ställas till ansvar för brottsliga gärningar som avses i artiklarna 15–17 i denna konvention, som begås till deras förmån av någon fysisk person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning inom den juridiska personen, grundad på

              a      en befogenhet att företräda den juridiska personen,

              b      befogenheten att fatta beslut på den juridiska personens vägnar,

              c      befogenheten att utöva kontroll inom den juridiska personen.

       2      Med förbehåll för partens rättsliga principer kan en juridisk persons ansvar vara straffrättsligt, civilrättsligt eller förvaltningsrättsligt.

       3      Förutom i de fall som redan anges i punkt 1, ska varje part vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en juridisk person kan ställas till ansvar om brister i den övervakning eller kontroll som utförs av en fysisk person som avses i punkt 1 har möjliggjort att ett brott som avses i artiklarna 15–17 i denna konvention har begåtts till förmån för den juridiska personen av en fysisk person som handlar under dess ledning.

       4      Detta ansvar ska inte inverka på det straffrättsliga ansvaret för de fysiska personer som har begått brottet.

Kapitel V – Jurisdiktion, straffrättsliga förfaranden och brottsbekämpningsåtgärder

              Artikel 19 – Jurisdiktion

       1      Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att fastställa jurisdiktion över de brottsliga gärningar som avses i artiklarna 15–17 i denna konvention om den brottsliga gärningen har begåtts

              a      på dess territorium, eller

              b      ombord på ett fartyg som för dess flagg, eller

              c      ombord på ett luftfartyg som är registrerat enligt dess lagstiftning, eller

              d      av en av dess medborgare eller av en person som har hemvist på dess territorium.

       2      Varje stat eller Europeiska unionen får, vid undertecknandet eller vid deponeringen av sitt ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument, i en förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare förklara att den förbehåller sig rätten att inte tillämpa, eller att endast i vissa fall eller på vissa villkor tillämpa, reglerna om jurisdiktion i punkt 1 d i denna artikel.

       3      Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att fastställa jurisdiktion över de brottsliga gärningar som avses i artiklarna 15–17 i denna konvention i fall där den misstänkte befinner sig på dess territorium och inte kan utlämnas till en annan part på grundval av hans eller hennes nationalitet.

       4      När fler än en part hävdar jurisdiktion beträffande ett påstått brott som avses i artiklarna 15–17 i denna konvention ska de berörda parterna, där så är lämpligt, samråda med varandra med målsättningen att bestämma den lämpligaste jurisdiktionen för lagföring.

       5      Utan att det påverkar allmänna bestämmelser i internationell rätt, utesluter denna konvention inte straffrättslig, civilrättslig eller förvaltningsrättslig jurisdiktion som utövas av en part i enlighet med dess nationella lagstiftning.

              Artikel 20 – Åtgärder för att säkra elektronisk bevisning

       1      Varje part ska vidta lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att, i enlighet med dess nationella lagstiftning, säkra elektronisk bevisning, bland annat genom skyndsam lagring av lagrade datoruppgifter, skyndsam lagring och skyndsamt utlämnande av trafikuppgifter, editionsförelägganden, efterforskning och beslag av lagrade datoruppgifter, realtidsinsamling av trafikuppgifter och avlyssning av datainnehåll, vid utredning av brottsliga gärningar som avses i artiklarna 15–17 i denna konvention.

              Artikel 21 – Skyddsåtgärder

       1      Varje part ska överväga att vidta nödvändiga rättsliga åtgärder för att tillhandahålla tillräckligt skydd för

              a      personer som i god tro och av rimliga skäl lämnar information om brottsliga gärningar som avses i artiklarna 15–17 i denna konvention eller på annat sätt samarbetar med utredande eller lagförande myndigheter,

              b      vittnen som avger vittnesmål om sådana brottsliga gärningar,

              c      vid behov, familjemedlemmar till personer som avses i a och b.

Kapitel VI – Sanktioner och åtgärder

              Artikel 22 – Straffrättsliga påföljder för fysiska personer

       1      Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att säkerställa att de brottsliga gärningar som avses i artiklarna 15–17 i denna konvention, när de begås av fysiska personer, beläggs med effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder, inbegripet penningpåföljder, med hänsyn till deras svårhetsgrad. Dessa påföljder ska omfatta påföljder som medför frihetsberövande och kan leda till utlämning, i enlighet med vad som föreskrivs i nationell lagstiftning.

              Artikel 23 – Sanktioner för juridiska personer

       1      Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att säkerställa att juridiska personer som ställs till ansvar i enlighet med artikel 18 är föremål för effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner, inbegripet penningsanktioner och eventuellt andra åtgärder, såsom

              a      tillfälligt eller permanent näringsförbud,

              b      placering under rättslig övervakning,

              c      rättsligt beslut om upplösning av verksamheten.

              Artikel 24 – Administrativa sanktioner

       1      Varje part ska, där så är lämpligt, vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att beträffande gärningar som är straffbara enligt dess nationella lagstiftning bestraffa överträdelser som fastställts i enlighet med denna konvention med effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner och åtgärder efter förfaranden som inletts av de administrativa myndigheterna, om beslutet kan ge upphov till förfaranden inför en behörig domstol.

       2      Varje part ska se till att administrativa åtgärder tillämpas. Detta kan göras av regleringsmyndigheten på vadhållningsområdet eller av den eller de andra ansvariga myndigheterna, i enlighet med partens nationella lagstiftning.

              Artikel 25 – Beslag och förverkande

       1      Varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning för att tillåta beslag och förverkande av följande:

              a      De varor, dokument och andra instrument som har använts eller var avsedda att användas för att begå de brottsliga gärningar som avses i artiklarna 15–17 i denna konvention.

              b      Vinningen av dessa brott, eller egendom till ett värde som motsvarar denna vinning.

Kapitel VII – Internationellt samarbete i rättsliga och andra frågor

       Artikel 26 – Åtgärder som syftar till internationellt straffrättsligt samarbete

       1      Parterna ska i största möjliga utsträckning samarbeta med varandra, i enlighet med bestämmelserna i denna konvention och i enlighet med relevanta tillämpliga internationella och regionala instrument som överenskommits på grundval av enhetlig eller ömsesidig lagstiftning och i enlighet med deras nationella lagstiftning, vid utredning, lagföring och rättsliga förfaranden rörande de brottsliga gärningar som avses i artiklarna 15–17 i denna konvention, inbegripet beslag och förverkande.

       2      Parterna ska i största möjliga utsträckning samarbeta, i enlighet med relevanta tillämpliga internationella, regionala och bilaterala avtal om utlämning och ömsesidig rättslig hjälp i brottmål och i enlighet med deras nationella lagstiftning, i fråga om de brottsliga gärningar som avses i artiklarna 15–17 i denna konvention.

       3      När dubbel straffbarhet ställs som villkor i frågor som rör internationellt samarbete ska det villkoret anses vara uppfyllt oavsett om lagarna i den anmodade staten placerar brottet inom samma kategori av brott eller rubricerar brottet med samma termer som den begärande staten, om det handlande som ligger bakom det brott för vilket hjälp begärs utgör ett brott enligt båda staternas lagar.

       4      Om en part, som för utlämning eller ömsesidig rättslig hjälp i brottmål ställer som villkor att det ska finnas ett avtal, mottar en begäran om utlämning eller ömsesidig rättslig hjälp i brottmål från en stat med vilken den inte har slutit ett sådant avtal, får den, om den agerar i full överensstämmelse med sina skyldigheter enligt internationell rätt och med förbehåll för de villkor som föreskrivs i dess egen nationella rätt, betrakta denna konvention som rättslig grund för utlämning eller ömsesidig rättslig hjälp i brottmål i fråga om de brottsliga gärningar som avses i artiklarna 15–17 i denna konvention.

              Artikel 27 – Andra åtgärder för internationellt samarbete avseende förebyggande

       1      Varje part ska sträva efter att, där så är lämpligt, integrera förebyggande av och kampen mot manipulation av resultat inom idrott i biståndsprogram till förmån för tredje stater.

              Artikel 28 – Internationellt samarbete med internationella idrottsorganisationer

       1      Varje part ska i enlighet med sin nationella lagstiftning samarbeta med internationella idrottsorganisationer i kampen mot manipulation av resultat inom idrott.

Kapitel VIII – Uppföljning

              Artikel 29 – Tillhandahållande av information

       1      Varje part ska till Europarådets generalsekreterare, på ett av Europarådets officiella språk, översända all relevant information om de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som den har vidtagit i syfte att iaktta villkoren i denna konvention.

              Artikel 30 – Konventionens uppföljningskommitté

       1      För tillämpningen av denna konvention inrättas härmed konventionens uppföljningskommitté.

       2      Varje part får företrädas i konventionens uppföljningskommitté med en eller flera delegater, inbegripet företrädare för offentliga myndigheter med ansvar för idrott, brottsbekämpning eller reglering av vadhållning. Varje part ska ha en röst.

       3      Europarådets parlamentariska församling samt andra relevanta mellanstatliga kommittéer inom Europarådet ska var och en utse en företrädare till konventionens uppföljningskommitté för att bidra till ett sektorsövergripande och tvärvetenskapligt angrepssätt. Konventionens uppföljningskommitté får vid behov, genom enhälligt beslut, bjuda in en stat som inte är part i konventionen, en internationell organisation eller ett internationellt organ att företrädas av en observatör vid dessa möten. Företrädare som utsetts enligt denna punkt ska delta i konventionens uppföljningskommittés möten utan rösträtt.

       4      Konventionens uppföljningskommitté ska sammankallas av Europarådets generalsekreterare. Dess första möte ska hållas så snart det rimligen är möjligt, och i vart fall inom ett år efter denna konventions ikraftträdande. Den ska sedan sammanträda på begäran av minst en tredjedel av parterna eller av generalsekreteraren.

       5      Med förbehåll för bestämmelserna i denna konvention ska konventionens uppföljningskommitté utarbeta och med konsensus anta sin egen arbetsordning.

       6      Konventionens uppföljningskommitté ska bistås av Europarådets sekretariat vid utförandet av dess uppgifter.

              Artikel 31 – Konventionens uppföljningskommittés uppgifter

       1      Konventionens uppföljningskommitté är ansvarig för uppföljningen av genomförandet av denna konvention.

       2      Konventionens uppföljningskommitté ska anta och ändra den förteckning över idrottsorganisationer som avses i artikel 3.2 och se till att denna offentliggörs på lämpligt sätt.

       3      Konventionens uppföljningskommitté får särskilt

              a      utfärda rekommendationer till parterna om åtgärder som bör vidtas för genomförandet av denna konvention, särskilt avseende internationellt samarbete,

              b      där så är lämpligt utfärda rekommendationer till parterna efter att ha offentliggjort förklarande dokumentation och efter föregående samråd med företrädare för idrottsorganisationer och vadhållningsaktörer inom idrott, särskilt om

                     –     de kriterier som idrottsorganisationer och vadhållningsaktörer inom idrott ska uppfylla för att dra nytta av det informationsutbyte som avses i artikel 12.1 i denna konvention,

                     –     andra metoder för att förbättra det operativa samarbetet mellan de relevanta offentliga myndigheterna, idrottsorganisationer och vadhållningsaktörer inom idrott som anges i denna konvention,

              c      hålla relevanta internationella organisationer och allmänheten informerade om de verksamheter som utförs inom ramen för denna konvention,

              d      utarbeta ett yttrande till ministerkommittén angående en begäran från en icke-medlemsstat i Europarådet om att inbjudas av ministerkommittén att underteckna konventionen i enlighet med artikel 32.2.

       4      För att fullgöra sina uppgifter kan konventionens uppföljningskommitté på eget initiativ anordna möten med experter.

       5      Konventionens uppföljningskommitté ska, med de berörda parternas föregående samtycke, anordna besök hos parterna.

Kapitel IX – Slutbestämmelser

              Artikel 32 – Undertecknande och ikraftträdande

       1      Denna konvention ska vara öppen för undertecknande av medlemsstaterna i Europarådet, övriga stater som är parter i den europeiska kulturkonventionen, Europeiska unionen samt de icke-medlemsstater som har deltagit i utarbetandet av denna konvention eller som har observatörsstatus i Europarådet.

       2      Denna konvention ska också vara öppen för undertecknande av varje annan icke-medlemsstat i Europarådet på inbjudan av ministerkommittén. Beslutet att bjuda in en icke-medlemsstat att underteckna konventionen ska fattas med den majoritet som förskrivs i artikel 20 d i Europarådets stadga och genom enhälligt beslut av ombuden för de konventionsstater som är berättigade att vara ledamöter i ministerkommittén, efter samråd med konventionens uppföljningskommitté, när denna har inrättats.

       3      Denna konvention ska ratificeras, godtas eller godkännas. Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument ska deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

       4      Denna konvention träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då fem signatärer, av vilka minst tre är medlemmar av Europarådet, har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av konventionen i enlighet med bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3.

       5      För varje signatärstat eller Europeiska unionen som senare uttryckt sitt samtycke till att vara bunden av konventionen träder denna i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då denna uttryckte sitt samtycke till att vara bunden av konventionen i enlighet med bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3.

       6      En fördragsslutande part som inte är medlem i Europarådet ska bidra till finansieringen av konventionens uppföljningskommitté på det sätt som ministerkommittén beslutar efter samråd med den parten.

              Artikel 33 – Konventionens verkningar och förhållande till andra internationella instrument

       1      Denna konvention påverkar inte parternas rättigheter och skyldigheter enligt internationella multilaterala konventioner rörande specifika frågor. I synnerhet påverkar denna konvention inte de rättigheter och skyldigheter som följer av andra avtal som tidigare ingåtts med avseende på kampen mot dopning och som är förenliga med denna konventions föremål och syfte.

       2      Denna konvention kompletterar särskilt, i tillämpliga fall, gällande multilaterala eller bilaterala avtal mellan parterna, inbegripet bestämmelserna i:

              a      den europeiska utlämningskonventionen (1957, ETS nr 24),

              b      den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål (1959, ETS nr 30),

              c      konventionen om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (1990, ETS nr 141),

              d      Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott och om finansiering av terrorism (2005, CETS nr 198).

       3      Parterna i konventionen kan ingå bilaterala eller multilaterala avtal med varandra om de frågor som regleras i denna konvention i syfte att komplettera eller förstärka dess bestämmelser eller underlätta tillämpningen av de principer som fastställs i den.

       4      Om två eller flera parter redan har ingått ett avtal om de frågor som regleras i denna konvention eller på annat sätt har ingått förbindelser avseende sådana frågor, ska de också ha rätt att tillämpa detta avtal eller reglera dessa förbindelser i enlighet därmed. När parter ingår förbindelser avseende de frågor som regleras i denna konvention på annat sätt än vad som anges i denna konvention, ska de dock göra detta på ett sätt som inte strider mot konventionens mål och principer.

       5      Ingenting i denna konvention ska påverka andra rättigheter, begränsningar, skyldigheter och annat ansvar som parterna har.

              Artikel 34 – Villkor och garantier

       1      Varje part ska säkerställa att inrättandet, genomförandet och tillämpningen av de befogenheter och förfaranden som föreskrivs i kapitlen II–VII är förenade med i nationell lagstiftning föreskrivna villkor och garantier, som ger ett adekvat skydd för mänskliga rättigheter och friheter, inbegripet rättigheter som följer av förpliktelser som parten har åtagit sig enligt konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Förenta nationernas internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, och andra tillämpliga internationella instrument på området för mänskliga rättigheter, och som integrerar proportionalitetsprincipen i den nationella lagstiftningen.

       2      Sådana villkor och garantier ska, efter vad som är lämpligt beroende på arten av den berörda befogenheten eller det berörda förfarandet, bland annat omfatta rättslig eller annan oberoende kontroll, grunder som motiverar tillämpningen samt begränsning av omfattningen och varaktigheten av en sådan befogenhet eller ett sådant förfarande.

       3      I den mån det är förenligt med allmänintresset, särskilt med en sund rättskipning, ska varje part beakta hur befogenheterna och förfarandena i dessa kapitel påverkar tredje parters rättigheter, skyldigheter och berättigade intressen.

              Artikel 35 – Territoriell tillämpning

       1      Varje stat eller Europeiska unionen kan, vid undertecknandet eller vid deponeringen av sitt ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument, ange för vilket eller vilka territorier denna konvention ska gälla.

       2      Varje part kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare, utvidga konventionens tillämpning till varje annat territorium som anges i förklaringen och för vars internationella förbindelser den är ansvarig eller för vars räkning den är bemyndigad att ingå förpliktelser. Med avseende på ett sådant territorium ska konventionen träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader räknat från den dag då generalsekreteraren tog emot förklaringen.

       3      Varje förklaring som har lämnats enligt de två föregående punkterna får, med avseende på ett i förklaringen angivet territorium, återtas genom en underrättelse ställd till Europarådets generalsekreterare. Återtagandet får verkan den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader räknat från den dag då generalsekreteraren tog emot underrättelsen.

              Artikel 36 – Federal klausul

       1      En federal stat får förbehålla sig rätten att åta sig förpliktelser enligt kapitlen II, IV, V och VI i denna konvention i överensstämmelse med dess grundläggande principer som reglerar förhållandet mellan dess centrala regering och dess delstater eller andra liknande territoriella enheter, under förutsättning att den fortfarande kan samarbeta enligt kapitlen III och VII.

       2      När den gör ett förbehåll enligt punkt 1 får en federal stat inte tillämpa villkoren i ett sådant förbehåll för att utesluta eller avsevärt minska sina förpliktelser i fråga om de åtgärder som anges i kapitlen III och VII. Den ska generellt tillhandahålla en vidsträckt och effektiv genomförandekapacitet med avseende på dessa åtgärder.

       3      Med avseende på de bestämmelser i denna konvention vars tillämpning faller under behörigheten för en delstat eller liknande territoriell enhet som enligt federationens konstitutionella system inte är skyldig att vidta lagstiftningsåtgärder, ska den federala regeringen informera de behöriga myndigheterna i sådana stater om dessa bestämmelser, och lämna ett positivt yttrande i vilket de uppmuntras att vidta lämpliga åtgärder för att ge verkan åt dem.

              Artikel 37 – Förbehåll

       1      Genom en skriftlig underrättelse ställd till Europarådets generalsekreterare får varje stat eller Europeiska unionen, vid undertecknandet eller vid deponeringen av dess ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument, förklara att den utnyttjar rätten att avge de förbehåll som avses i artiklarna 19.2 och 36.1. Inga andra förbehåll får göras.

       2      En part som har gjort ett förbehåll i enlighet med punkt 1 får helt eller delvis återta det genom en underrättelse ställd till Europarådets generalsekreterare. Återtagandet får verkan den dag underrättelsen tas emot av generalsekreteraren. Om det i underrättelsen anges att återtagandet av ett förbehåll ska få verkan ett visst i förbehållet angivet datum, och detta datum infaller senare än den dag underrättelsen tas emot av generalsekreteraren, ska återtagandet få verkan detta senare datum.

       3      En part som har gjort ett förbehåll ska återta detta förbehåll helt eller delvis så snart omständigheterna medger det.

       4      Europarådets generalsekreterare får regelbundet be parter som har gjort ett eller flera förbehåll om information om utsikterna till återtagande av förbehållen.

              Artikel 38 – Ändringar

       1      Ändringar av artiklar i denna konvention får föreslås av en part, av konventionens uppföljningskommitté eller av Europarådets ministerkommitté.

       2      Varje förslag till ändring ska lämnas in till Europarådets generalsekreterare och vidarebefordras av honom eller henne till parterna, Europarådets medlemsstater, icke-medlemsstater som har deltagit i utarbetandet av denna konvention eller som har observatörsstatus i Europarådet, Europeiska unionen, varje stat som inbjudits att underteckna denna konvention samt konventionens uppföljningskommitté minst två månader före det möte då ändringen ska övervägas. Konventionens uppföljningskommitté ska ge in ett yttrande om den föreslagna ändringen till Europarådets ministerkommitté.

       3      Ministerkommittén ska överväga den föreslagna ändringen och varje yttrande som ingetts av konventionens uppföljningskommitté och får anta ändringen med den majoritet som föreskrivs i artikel 20 d i Europarådets stadga.

       4      Texten till varje ändring som antas av ministerkommittén i enlighet med punkt 3 i denna artikel ska vidarebefordras till parterna för godkännande.

       5      Varje ändring som antas i enlighet med punkt 3 i denna artikel träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om en månad efter den dag då samtliga parter har underrättat generalsekreteraren om sitt godkännande, enligt deras respektive interna förfaranden.

       6      Om en ändring har antagits av ministerkommittén men ännu inte har trätt i kraft i enlighet med punkt 5, får en stat eller Europeiska unionen inte uttrycka sitt samtycke till att vara bunden av konventionen utan att samtidigt godkänna ändringen.

              Artikel 39 – Tvistlösning

       1      Konventionens uppföljningskommitté ska, i nära samarbete med Europarådets berörda mellanstatliga kommittéer, hållas informerad om varje svårighet rörande tolkningen och tillämpningen av denna konvention.

       2      Om det uppstår en tvist mellan parter om tolkningen eller tillämpningen av denna konvention ska de i första hand försöka lösa tvisten genom förhandling, förlikning eller skiljeförfarande eller andra fredliga medel som de väljer.

       3      Europarådets ministerkommitté får fastställa tvistlösningsförfaranden som kan användas av parterna i en tvist, om de samtycker till det.

              Artikel 40 – Frånträdande

       1      Varje part kan när som helst frånträda denna konvention genom en underrättelse ställd till Europarådets generalsekreterare.

       2      Ett sådant frånträde får verkan den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader räknat från den dag då generalsekreteraren tog emot underrättelsen.

              Artikel 41 – Underrättelse

       1      Europarådets generalsekreterare ska underrätta parterna, medlemsstaterna i Europarådet, övriga stater som är parter i den europeiska kulturkonventionen, de icke-medlemsstater som har deltagit i utarbetandet av denna konvention eller som har observatörsstatus i Europarådet, Europeiska unionen samt varje stat som inbjudits att underteckna denna konvention i enlighet med artikel 32 om

              a      undertecknanden,

              b      deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument,

              c      datum för denna konventions ikraftträdande enligt artikel 32,

              d      förbehåll och återtaganden av förbehåll som gjorts i enlighet med artikel 37,

              e      förklaringar som gjorts i enlighet med artiklarna 9 och 13,

              f      andra handlingar, underrättelser eller meddelanden som avser denna konvention.

              Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat denna konvention.

              Utfärdad i Magglingen/Macolin den 18 september 2014, på engelska och franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som ska deponeras i Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare ska överlämna bestyrkta kopior till varje medlemsstat i Europarådet, till de icke-medlemsstater som har deltagit i utarbetandet av denna konvention eller som har observatörsstatus i Europarådet, till Europeiska unionen och till varje stat som inbjudits att underteckna denna konvention.