10.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/8

1.

Europeiska regionkommittén välkomnar det luxemburgska ordförandeskapets insatser för att diskutera en territoriell vision för 2050 och gläder sig åt att det luxemburgska ordförandeskapet har beslutat att rådfråga ReK i denna fråga.

2.

Kommittén framhåller vikten av att uttryckligen erkänna det breda spektrumet av territoriella förhållanden i Europeiska unionen som kräver olika metoder och strategier för att lösa problemen.

3.

Mer än 15 år efter att programmet för regional utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv antogs i Potsdam 1999 behöver Europeiska unionen en ny territoriell vision som

4.

Vi efterlyser därför ett omfattande europeiskt samråd om Europeiska unionens framtida territoriella vision på grundval av grönboken om territoriell sammanhållning (COM(2008) 616 final) och upprepar vår uppmaning om att ta fram en vitbok om territoriell sammanhållning, som skulle kunna användas som en byggsten för annan EU-politik med en starkare territoriell dimension redan under nästa programperiod efter 2020.

5.

Kommittén framhåller vikten av att kartlägga globala trender och utmaningar tillräckligt tidigt för att kunna anpassa den offentliga politiken på lämpligt sätt. ReK välkomnar i detta sammanhang de olika framåtblickande rapporter som lagts fram av EU-institutionerna och framhåller sin studie ”Challenges at the Horizon 2025 – Key trends and Impact on the LRAs” (1).

6.

Vi hänvisar till de globala trender och utmaningar som Europeiska unionen står inför enligt rapporten ”Global trends to 2030: Can the EU meet the challenges ahead?” från Espas-projektet (2) och som har en territoriell dimension, eftersom deras konsekvenser varierar från en region till en annan beroende på territoriella särdrag och sammanhang. ReK konstaterar dock att den territoriella dimensionen inte har beaktats tillräckligt i Espas-rapporten, och ser därför fram emot att bidra till att den territoriella dimensionen tas upp i Espas-projektets framtida arbete.

7.

Kommittén anser att en tydlig europeisk territoriell vision är nödvändig för att reagera effektivt på nuvarande och framtida trender och utmaningar och att den bör stärka den territoriella dimensionen i det politiska beslutsfattandet, bl.a. genom att den platsbaserade strategin tillämpas.

8.

Vi framhåller i detta avseende rollen för EU:s territoriella agenda 2020, som förblir giltig och måste genomföras bättre. Mot denna bakgrund hänvisar ReK till sitt nyligen antagna yttrande om ”Förbättrat genomförande av EU:s territoriella agenda 2020” (3).

9.

Kommittén betonar också att strategisk planering och fastställande av tydliga och uppnåbara mål, som skulle kunna ingå i en ”vision”, är ett grundläggande inslag i bra politiskt beslutsfattande.

10.

Vi upprepar att på EU-nivå fastställs i fördraget (artikel 174 i EUF-fördraget) ett övergripande territoriellt mål för Europeiska unionens utveckling: ”För att främja en harmonisk utveckling inom hela unionen ska denna utveckla och fullfölja sin verksamhet för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning.” Territoriell sammanhållning innebär att man säkerställer en balanserad utveckling i alla EU:s regioner.

11.

Kommittén pekar på fördelarna och vinsterna med att tillämpa den platsbaserade strategin (4), vars väsentliga inslag rör integrationen av sektorer i en viss territoriell strategi och en resultatinriktad territoriell dialog. Om den platsbaserade strategin genomförs effektivt gör den det möjligt att värdesätta och blåsa nytt liv i den territoriella identiteten och de territoriella särdragen som en unik tillgång.

12.

Den platsbaserade strategin diskuteras visserligen ofta i EU-institutionerna, men tillämpas ännu inte fullt ut överallt på EU- och medlemsstatsnivå. ReK upprepar sin fasta övertygelse om att den platsbaserade strategin inom EU-politiken kommer att ge bäst resultat eftersom politiken kommer att vara anpassad till de specifika lokala förhållandena och därmed på ett effektivare sätt kommer att ta itu med regionernas, städernas och kommunernas utmaningar, och på så vis minska skillnaderna i utvecklingsnivå.

13.

Det är visserligen fortfarande nödvändigt att stärka sektorspolitiken, men den platsbaserade strategin är den mest effektiva metoden för att uppnå fördragets mål om en harmonisk utveckling inom hela unionen. I detta sammanhang hänvisar ReK till en studie från kommissionen där man identifierade fem gemensamma kännetecken för ett framgångsrikt genomförande av den platsbaserade strategin (5). Dessa kännetecken omfattar vikten av att värdesätta en territoriell identitet, att gå över geografiska och sektoriella gränser, ett öppet styrningssystem, en stark ledningsförmåga samt att experimentera och dra lärdom av sina erfarenheter.

14.

Sektorspolitiken är viktig men för en territoriell utveckling är den platsbaserade strategin som utgångspunkt viktig för en anpassad lokal och regional utveckling. Ansatsen med ett gemensamt ramverk (partnerskapsöverenskommelsen) för genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna inom denna programperiod är lovvärd, men för att verkligen kunna genomföra hela politiken måste hinder som olika regelverk skapar tas bort. Regelverket för de europeiska struktur- och investeringsfonderna bör förenklas med bidrag och medverkan från de lokala och regionala myndigheterna. Projekt som har en territoriell integrerad ansats bör kunna omfatta flera fonder i sin finansiering samt kunna redovisas gentemot ett och samma regelverk.

15.

I analysen i den sjätte sammanhållningsrapporten står det att ”de regionala skillnaderna har ökat de senaste åren eftersom den ekonomiska krisen har påverkat regionerna olika” (6). I själva verket har inte bara själva krisen utan också de politiska besluten, särskilt åtstramningsåtgärderna inom ramen för den europeiska planeringsterminen, haft mycket olika inverkan på de europeiska regionerna. Till exempel kunde ekonomiskt starka regioner mildra krisens effekter och uppfylla kraven i den europeiska planeringsterminen, medan ekonomiskt svaga regioner däremot var tvungna att minska de offentliga investeringarna till följd av åtstramningsåtgärder, vilket ledde till ekonomiska svårigheter. Denna analys leder till slutsatsen att även politikområden och externa faktorer som tidigare inte har beaktats i ett territoriellt perspektiv, såsom bank- eller finanspolitik, har en territoriell inverkan. Vi påminner om att krisen inte minst har lett till ökade skillnader mellan regionerna, och framför allt har påverkat de länder som släpar efter mest. ReK understryker därför att man för att harmonisera politikens effekter måste tillämpa den med beaktande av principen om ombalansering och den territoriella strategin. Detta innebär att man tillämpar en balanserad strategi när det gäller åtstramningsåtgärderna.

16.

Sedan 2009 års debatt om ”Bortom BNP” har de tillgängliga uppgifterna på EU-nivå ökat betydligt, och det finns ett behov av att undersöka andra indikatorer som kompletterar BNP för att mäta framsteg, särskilt på EU:s regionala och kommunala nivå, när det gäller att uppnå EU:s mål.

17.

Kommittén betonar att de flesta EU-politikområden har en regional och lokal dimension som kan bedömas genom en territoriell konsekvensbedömning och bör beaktas när man utarbetar och ser över denna politik. ReK inledde pilotfasen i sin strategi för territoriella konsekvensbedömningar under 2014 för utvalda ärenden, under vilken olika metoder och tillvägagångssätt testades. Vi välkomnar varmt att kommissionen enligt det paket för bättre lagstiftning som offentliggjordes den 19 maj 2015 kommer att använda territoriella konsekvensbedömningar som en del av konsekvensbedömningen. I linje med detta betonar ReK vikten av EU-agendan för städer, med särskilt fokus på inlandsområdena, vars genomförande fortfarande är en prioritering när det gäller den territoriella utvecklingen. Kommittén hänvisar till yttrandet ”För en heltäckande strategi för EU:s städer” (av den 25 juni 2014) (7) och erinrar om det förslag som framfördes i detta om att anta en vitbok om en heltäckande strategi för städerna. Slutligen vill ReK understryka att vi stöder Europeiska kommissionens uttalande om att konkreta åtgärder kommer att vidtas för att anta EU-agendan för städer, och att 80 miljarder euro kommer att avsättas i EU:s budget för dess genomförande (8). Kommissionen uppmanas att bygga vidare på ReK:s erfarenheter.

18.

Kommittén är bekymrad över att de nuvarande statistiska enheterna i EU:s medlemsstater inte nödvändigtvis avspeglar den verkliga socioekonomiska situationen och därför inte ensamma bör ligga till grund för framtida utformning och genomförande av politiken. Politiken bör integreras med en starkt sektors-, region- och gränsöverskridande karaktär, med hänsyn tagen till spridningseffekterna på andra regioner.

19.

Kommittén upprepar att medlemsstaterna och Europeiska unionen måste genomföra territoriella konsekvensbedömningar som ett standardförfarande i den politiska beslutsprocessen samt vid planeringen och genomförandet av sektorsspecifika investeringar för att kartlägga dessa effekter. Om eventuella asymmetriska effekter av EU:s politik och den nationella politiken inte beaktas kommer denna politik aldrig att bli tillräckligt effektiv eller ändamålsenlig, vilket skulle kunna ge oönskade effekter.

20.

I samband med bedömningen av EU-politikens effekter framhåller ReK att det faktum att allt fler EU-medborgare bor i stadsområden måste beaktas i fråga om de utmaningar som detta medför för både stad och landsbygd. För närvarande finns det inga eller mycket begränsade statistiska uppgifter på stadsnivå, vilket gör det svårt att göra en sammanhängande och noggrann bedömning av effekterna. ReK och kommissionen arbetar för närvarande med ett pilotprojekt som gäller konsekvensbedömning för städer som bör vidareutvecklas i framtiden och skulle kunna bli ett värdefullt verktyg för att bedöma dessa effekter, vilket skulle leda till bättre lagstiftning. ReK framhåller också att vi har efterfrågat att man i EU-politiken i större utsträckning ska beakta den samlade effekten av små och medelstora städer.

21.

Kommittén påminner om att landsbygdsområdena också skiljer sig åt i fråga om deras särdrag och utmaningar och att deras utvecklingsnivå är lägre än den i EU, särskilt jämfört med utvecklingsnivån i stadsområdena – och skillnaden blir allt större. Man kommer inte att kunna uppnå territoriell sammanhållning utan att ta vara på all den potential som finns, vilket inbegriper potentialen i alla territoriella områden. Detta är särskilt viktigt eftersom den ömsesidiga funktionella kopplingen mellan tätorter och landsbygdsområden, t.ex. genom pendling och fritidsaktiviteter, ibland gör det nästan omöjligt att dra tydliga gränser mellan områdena.

22.

Tekniken förväntas utvecklas snabbt under de kommande årtiondena, liksom verktygen för att bedöma dessa konsekvenser på ett snabbt, effektivt och objektivt sätt. Modeller såsom denna håller redan på att skapas och utvecklas snabbt, och ett bra exempel på ett sådant verktyg är Espon Quick Scan. För närvarande är det främsta hindret för dessa slags instrument avsaknaden av en tillräcklig och fullständig databas över statistiska uppgifter, framför allt på lokal nivå.

23.

Det är lika viktigt att bedöma de territoriella konsekvenserna av viss EU-politik i de områden som anges i artikel 174 i EUF-fördraget, med strukturella, naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öar samt gräns- och bergsområden.

24.

Medlemsstaterna och Europeiska unionen bör investera betydligt mer resurser för att ta fram de statistiska uppgifter över olika territoriella utmaningar som saknas och kraftigt utveckla insamlingen av uppgifter på den lägsta administrativa nivån. Detta är särskilt viktigt i de länder där Eurostats territoriella enheter inte riktigt återspeglar den verkliga geografiska situationen på lokal eller regional nivå. Utan en fullständig bild som ständigt utvecklas av Europeiska unionens regioner är det inte möjligt att skapa effektiv politik för att hantera de utmaningar som de möter. ReK erinrar om att det i de nya strukturfondsförordningarna finns ett tematiskt mål 11 för strukturfonderna som kan användas just för att finansiera investeringar i utveckling av bättre uppgifter på lokal och regional nivå, men att det tyvärr hittills har använts i låg utsträckning för detta ändamål. Samtidigt upprepar ReK att man måste minska den administrativa bördan för olika berörda parter, bl.a. lokala och regionala myndigheter, genom att inrätta lämpliga instrument som gör det möjligt att på ett strikt och selektivt sätt systematisera insamlingen av statistiska uppgifter och sammanställningen av rapporter, i syfte att underlätta behandlingen av uppgifterna. Man bör se till att de resurser som finns tillgängliga inom tematiskt mål 11 är allmänt kända.

25.

Vi framhåller det värdefulla arbetet inom Espon-programmet (9), som samlar in territoriella uppgifter i hela Europa. I synnerhet är beräkningarna i dess rapport ”Making Europe Open and Polycentric” relevanta för att fatta underbyggda beslut om hur man bör investera i syfte att stärka den regionala utvecklingen. Med hänsyn till olika scenarier anser ReK att polycentrisk utveckling bör vara målet för och ett grundläggande inslag i den territoriella visionen för 2050 som omfattar lokala myndigheter av alla storlekar, i alla EU:s medlemsstater. Eftersom storstadsregionerna växer bör en balanserad utveckling främjas, samtidigt som man tar hänsyn till små byar och mindre utvecklade regioner och angränsande territoriers sammanlänkning.

26.

Med tanke på att globala trender och utmaningar påverkar europeiska territorier på olika sätt och all offentlig politik har en territoriell dimension bör en europeisk territoriell vision främst inriktas på att tillämpa en territoriell dimension på den europeiska styrningen.

27.

Vi påminner om att ReK har antagit en stadga om flernivåstyre i Europa (10) som innehåller de viktigaste principerna för europeisk styrning, som bör bidra till att stärka den territoriella dimensionen i det politiska beslutsfattandet och uppnå större ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i Europa, vilket ReK har påpekat i alla sina yttranden om territorialpolitiken.

28.

Kommittén anser att man i detta sammanhang bör betona och ge särskilt stöd till olika former av samarbete mellan lokala och regionala myndigheter och andra decentraliserade organ som ett effektivt, ändamålsenligt och legitimt verktyg för tillhandahållande av offentliga tjänster.

29.

Gränsöverskridande samarbete mellan lokala och regionala myndigheter har visat sig vara ett viktigt instrument för gränsregionernas utveckling. Det bör därför stödjas ytterligare av EU och medlemsstaterna.

30.

Innovativa finansiella instrument och offentlig-privata partnerskap med tydliga regler kan vara viktiga verktyg för territoriell utveckling inom ramen för den platsbaserade strategin i vissa områden där den privata finansieringen kan komplettera den offentliga finansieringen och där avkastningen är tillräckligt attraktiv. Man måste dock se till att de lokala och regionala myndigheterna ges handledning när det gäller användningen av finansiella instrument (11).

31.

ReK betonar den avgörande roll som lokalt politiskt ledarskap och demokratiskt valda lokala myndigheter har när det gäller att utveckla en platsbaserad strategi, och noterar att detta slags strategi förutsätter medverkan av berörda parter och öppenhet från alla förvaltningsnivåer. Det är viktigt att processen, dess värde och dess fördelar förstås väl av alla aktörer i processen.

32.

Den platsbaserade strategin innefattar specifika roller för aktörer på olika förvaltningsnivåer. Strategier för fysisk planering och utveckling bör alltid beakta nivån närmast medborgarna, vilket i de flesta fall innebär den lokala eller regionala nivån.

33.

Inom politikområden där befogenheterna ligger på EU-nivå måste en territoriell dimension beaktas systematiskt. I detta avseende välkomnar ReK kommissionens initiativ för bättre lagstiftning och instämmer i att ”när principerna om bättre lagstiftning tillämpas kommer åtgärderna att vara evidensbaserade och utformade på ett bra sätt samt ge konkreta och hållbara resultat för enskilda, företag och samhället som helhet” (12). Det är särskilt glädjande att initiativet för bättre lagstiftning tar upp centrala principer i ReK:s stadga om flernivåstyre i Europa.

34.

Kommittén påminner om att ReK har inrättat en övervakningsplattform för Europa 2020-strategin för att övervaka Europa 2020-strategins regionala dimension. Där har man dragit slutsatsen att en förnyad Europa 2020-strategi bör bygga på starkare partnerskap och egenansvar för alla förvaltningsnivåer, införande av en territoriell dimension, mer öppenhet och ansvarsskyldighet samt flernivåstyre (13).

35.

I enlighet med den europeiska uppförandekoden för partnerskap bör de lokala och regionala myndigheterna ges ansvar för utarbetandet av planer för utveckling med hjälp av sina territoriella särdrag som unika tillgångar och med beaktande av de överenskomna europeiska målen och ett lämpligt deltagande av organiserade intressegrupper. ReK betonar att sammanhållningspolitiken är nödvändig för ekonomiskt stöd och metodvägledning för lokala och regionala myndigheter som genomför sina utvecklingsplaner. Effektiv styrning är, liksom kvalitativ projektutformning, en viktig faktor för ett bättre genomförande av programmen.

36.

Enligt den sjätte övervakningsrapporten om Europa 2020-strategin och den europeiska planeringsterminen, som nyligen offentliggjordes (oktober 2015) av ReK:s övervakningsplattform för Europa 2020-strategin, deltog lokala och regionala myndigheter i 15 av EU:s medlemsstater aktivt i utarbetandet av de nationella reformprogrammen. Under genomförandet av programmen hänvisade dessutom 23 av de 28 regeringarna uttryckligen till de lokala och regionala myndigheternas roll inom vissa områden, t.ex. arbetsmarknadspolitik, social integration samt hälso- och sjukvård. När det gäller Europa 2020-strategin betonade 20 medlemsstater de lokala myndigheternas roll i de nationella reformprogrammen i fråga om social integration, förnybar energi och klimatförändringar. Vi anser därför att man vid översynen av Europa 2020-strategin bör stärka den territoriella dimensionen av EU-politiken ytterligare så att samtliga medlemsstater respekterar principerna om subsidiaritet, flernivåstyre och partnerskap vid utarbetandet av de nationella reformprogrammen.

37.

Sammanhållningspolitiken bör säkerställa att de lokala och regionala planerna är förenliga med de europeiska målen. Partnerskapsavtalen och de operativa programmen är de viktigaste instrumenten i detta avseende. ReK understryker att den sammanhållningspolitiska finansieringen genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna kan bidra till det nödvändiga ekonomiska stödet för att genomföra planerna. Vi betonar vidare att genomförandet av lokala och regionala utvecklingsplaner också kan underlättas genom särskilda sammanhållningspolitiska instrument såsom integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling, som bör användas i större utsträckning.

38.

Många andra EU-politikområden, bl.a. jordbruk och landsbygdsutveckling, transporter och energi samt miljöskydd, har en lika betydande territoriell dimension som sammanhållningspolitiken själv. Därför måste denna sektorspolitik också anpassas för att bistå de lokala och regionala utvecklingsplanerna. Den territoriella visionen för 2050 måste omfatta all EU-politik med en betydande territoriell dimension så att den platsbaserade strategin för det politiska beslutsfattandet införlivas i alla berörda EU-politikområden.

39.

Det behövs ett mer sammanhängande och samordnat tillvägagångssätt för den europeiska territoriella strategin/visionen på EU-nivå. Man bör skapa ett fortlöpande samarbete med nationella och europeiska sammanslutningar som företräder de lokala och regionala myndigheterna. Detta tillvägagångssätt bör även omfatta ett strukturerat och systematiskt utbyte av erfarenheter och kunskaper när olika sektorspolitiska åtgärder utformas.

40.

Slutligen anser kommittén att en europeisk strategi/vision ständigt måste utvecklas, särskilt genom att använda återkoppling nedifrån och upp i form av ett kontinuerligt samarbete med europeiska och nationella sammanslutningar som företräder lokala och regionala myndigheter och med beaktande av den globala utvecklingen t.ex. när det gäller utmaningarna i samband med migration och klimatförändringar, där EU:s lokala och regionala myndigheter spelar en central roll på grundval av solidaritetsprincipen.