EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 26.11.2015

COM(2015) 692 final

Rekommendation till

RÅDETS REKOMMENDATION

om den ekonomiska politiken för euroområdet

{SWD(2015) 700 final}

Rekommendation till

RÅDETS REKOMMENDATION

om den ekonomiska politiken för euroområdet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 136 jämförd med artikel 121.2,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken 1 , särskilt artikel 5.2,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser 2 , särskilt artikel 6.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation,

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser,

med beaktande av ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande,

med beaktande av yttrandet från kommittén för ekonomisk politik, och

av följande skäl:

(1)Den ekonomiska återhämtningen fortsätter i måttlig takt i euroområdet 3 . För att upprätthålla och stärka tillväxten i euroområdet krävs fortsatta politiska insatser som understödjer en balanserad anpassning i den privata och den offentliga sektorn, förbättrar anpassningsförmågan och ökar ekonomins konkurrenskraft och tillväxtpotential på medellång till lång sikt. Tillväxten hämmas av sviterna efter de senaste ekonomiska och finansiella kriserna, bland annat den pågående externa ombalanseringen, den höga offentliga och privata skuldsättningen, den höga arbetslösheten samt de ihållande strukturella stelheterna på nationella arbets- och produktmarknader. Investeringarna är fortsatt svaga på grund av dessa faktorer men också på grund av andra flaskhalsar, t.ex. ett ogynnsamt företagsklimat, ineffektivitet i den offentliga förvaltningen och hinder för tillgången till finansiering.

(2)Genomförandet av långtgående strukturreformer som höjer produktiviteten och stärker tillväxtpotentialen måste främjas i linje de politiska prioriteringarna i den årliga tillväxtöversikten för 2016 för alla EU-medlemsstater 4 . Om strukturreformerna genomförs gemensamt i medlemsstaterna kan de ge fördelar till hela euroområdet genom positiva spridningseffekter, särskilt via handels- och finanskanaler. Trots vissa framsteg med reformerna för att förbättra arbetsmarknadernas motståndskraft kvarstår stora skillnader i euroområdet, särskilt i fråga om långtids- och ungdomsarbetslösheten. De medlemsstater som före krisen genomförde omfattande arbetsmarknadsreformer och reformer av de sociala trygghetssystemen har bättre kunnat stödja sysselsättningen och bevara rättvisa förhållanden under den ekonomiska nedgången. Sådana reformer omfattar flexibla och tillförlitliga avtalsbestämmelser, övergripande strategier för livslångt lärande, effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder och moderna sociala trygghetssystem. Resultaten kan också förbättras genom en minskning av skattekilen på arbete, särskilt för låginkomsttagare, och rättvisa skattesystem.

(3)Lämpligt utformade reformer som genomförs snabbt kan bidra till att åtgärda befintliga obalanser i euroområdet och förhindra uppkomsten av nya. De tematiska diskussionerna i Eurogruppen, med större fokus på riktmärken och med kollegialt tryck och utbyte av bästa praxis, kan bidra till att främja konvergensen i riktning mot bättre resultat. Eurogruppen bör därför ytterligare stärka de tematiska diskussionerna om reformer på områden som har avgörande betydelse för EMU:s funktionssätt och regelbundet övervaka genomförandet av reformerna i euroområdets medlemsstater samt framstegen med korrigeringen av obalanserna inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

(4)Finanspolitiken är en fråga av avgörande gemensamt intresse i den ekonomiska och monetära unionen. En ansvarsfull nationell finanspolitik som följer de gemensamma finanspolitiska reglerna är av avgörande betydelse för att säkerställa en hållbar skuldsättning och göra det möjligt för de finanspolitiska stabilisatorerna att verka och mildra landsspecifika ekonomiska störningar. Mot bakgrund av de stora spridningseffekterna mellan euroområdets medlemsstater är det dessutom viktigt att åstadkomma en lämplig finanspolitisk inriktning i euroområdet som helhet och undvika konjunkturförstärkande finanspolitik. Detta kräver en förstärkning av samordningen av finanspolitiken inom euroområdet med full respekt för stabilitets- och tillväxtpakten. I detta sammanhang förefaller den i stort sett neutrala samlade finanspolitiska inriktning i euroområdet som förväntas under 2016 vara lämplig mot bakgrund av de övergripande makroekonomiska förhållandena och nedåtriskerna för tillväxten. När det gäller 2017 bör finanspolitiken, på grundval av prognosen om ett gradvis mindre produktionsgap, balansera behovet av att undvika procyklikalitet och minska den offentliga skulden för att återställa de finanspolitiska buffertarna. Detta bör avspeglas då de uppdaterade stabilitetsprogrammen utarbetas under våren 2016, med beaktande av den senaste ekonomiska och finanspolitiska utvecklingen. Innehållet i de finanspolitiska strategierna är ännu inte tillräckligt tillväxtfrämjande. Medlemsstaterna bör hålla tematiska diskussioner om förbättringar i de offentliga finansernas kvalitet och hållbarhet, vilket framhölls i rekommendationerna till euroområdets medlemsstater sommaren 2015 5 .

(5)Bankunionen måste genomföras till fullo. För det första måste direktivet om återhämtning och resolution av banker vara fullständigt införlivat senast den 30 november 2015, vilket krävs för samtliga 28 medlemsstater. För det andra måste, när det gäller resolution av banker, lämpliga arrangemang för övergångsfinansiering införas utan dröjsmål så att den gemensamma resolutionsfonden kan täcka alla potentiella finansieringsbehov från och med den 1 januari 2016. Dessutom bör man komma överens om en finanspolitiskt neutral säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden så snart som möjligt under övergångsperioden. Slutligen föreslog kommissionen som en del av vidareutvecklingen av bankunionen den 24 november 2015 att det skulle inrättas ett europeiskt system för insättningsgaranti för euroområdets medlemsstater 6 .

(6)Situationen på finansmarknaden är fortfarande på det hela taget gynnsam i euroområdet, mot bakgrund av en ackommoderande penningpolitisk inriktning. Ekonomiska fundamenta är dock fortfarande svaga, vilket tillsammans med den fortsatt höga skuldsättningen i den privata sektorn fortsätter att påverka efterfrågan på banklån och därigenom den ekonomiska tillväxten. Bankernas balansräkningar är fortsatt utsatta för påfrestningar till följd av det stora antalet nödlidande lån, vilket hämmar utlåningen. De olika och ibland bristfälliga insolvensordningarna i EU bidrar till att försena skuldsaneringen i den privata sektorn, vilket hämmar investeringarna.

(7)Arbetet med att fullborda EMU måste fortsätta även om framsteg har gjorts med att stärka dess struktur. De fem ordförandenas rapport från juni 2015 visar vägen framåt för att fullborda EMU senast 2025 7 . Den 21 oktober 2015 antog Europeiska kommissionen en första uppsättning uppföljningsförslag till rapporten 8 . Medlemsstaterna i Eurogruppen bör ta gemensamt ansvar och på ett lämpligt sätt gå vidare med genomförandet av de kort- och medelfristiga initiativen i riktning mot att fullborda den ekonomiska och monetära unionen. För att ytterligare underlätta konvergensen i euroområdet inbegriper förslagen åtgärder för att stärka euroområdesdimensionen i den europeiska planeringsterminen genom bland annat tidigare offentliggörande av rekommendationerna för euroområdet. Syftet är att identifiera gemensamma utmaningar tidigt i processen så att förslagen kan ligga till grund för utarbetandet av de landsspecifika rekommendationer till euroområdets medlemsstater som ska antas senare under den europeiska planeringsterminen.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS medlemsstaterna i euroområdet att enskilt och gemensamt vidta följande åtgärder inom Eurogruppen under 2016 och 2017:

1.Bedriva en politik som stödjer återhämtning, främjar konvergens, underlättar korrigeringen av makroekonomiska obalanser och förbättrar anpassningsförmågan. I detta syfte bör medlemsstaterna, särskilt de med hög privat skuldsättning och stor utlandsskuld, genomföra reformer för att öka produktiviteten, främja nya arbetstillfällen, stärka konkurrenskraften och förbättra företagsklimatet. Medlemsstater med stora överskott i bytesbalansen bör prioritera åtgärder som bidrar till att kanalisera alltför stort sparande till den inhemska ekonomin och därigenom stimulera inhemska investeringar.

2.Genomföra reformer som kombinerar i) flexibla och pålitliga anställningsavtal som främjar övergångar på arbetsmarknaden och gör att man kan undvika en tudelad arbetsmarknad, ii) övergripande strategier för livslångt lärande, iii) effektiva strategier för att hjälpa arbetslösa att komma tillbaka in på arbetsmarknaden, iv) moderna sociala trygghetssystem som stöder dem som är i behov av stöd och ger incitament till inträde på arbetsmarknaden samt v) öppna och konkurrenskraftiga produkt- och tjänstemarknader. Minska skattekilen på arbete, särskilt för låginkomsttagare, på ett budgetneutralt sätt för att främja nya arbetstillfällen

3.Bevara den planerade i huvudsak neutrala finanspolitiska inriktningen under 2016. Med avseende på 2017, minska den offentliga skulden för att återställa de finanspolitiska buffertarna och samtidigt undvika procyklikalitet, med full respekt för stabilitets- och tillväxtpakten. Särskilja de olika medlemsstaternas finanspolitiska insats med hänsyn till deras situation när det gäller kraven i stabilitets- och tillväxtpakten och deras stabiliseringsbehov, samt spridningseffekter i de olika länderna i euroområdet. I detta syfte diskutera euroområdets finanspolitiska inriktning i tid inför utarbetandet och inlämnandet av stabilitetsprogrammen och utkasten till budgetplaner.

4.Underlätta en successiv minskning av bankernas nödlidande lån och förbättra insolvensförfarandena för företag och hushåll. Främja en metodisk skuldsanering i medlemsstater med hög privat skuldsättning, bland annat genom att underlätta resolution av ohållbar privat skuldsättning.

Utfärdad i Bryssel den

(1) EUT L 209, 2.8.1997, s. 1.

(2) EUT L 306, 23.11.2011, s. 25.

(3) Kommissionens ekonomiska höstprognos 2015.

(4) Årlig tillväxtöversikt för 2016.

(5) EUT L 272, 18.8.2015, s. 98.

(6) COM(2015) 586 final, 24.11.2015.

(7) Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union, rapport av Jean-Claude Juncker i nära samarbete med Donald Tusk, Jeroen Dijsselbloem, Mario Draghi och Martin Schulz.

(8) http://ec.europa.eu/priorities/economic-monetary-union/docs/single-market-strategy/communication-emu-steps_en.pdf