3.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 82/1

Föredragande:

Daniel MAREELS

1.1

EESK välkomnar förslagen till ett system med ”enkel, transparent och standardiserad” värdepapperisering (STS-värdepapperisering) och justeringen av tillsynskraven för kreditinstitut och värdepappersföretag. Dessa förslag passar in i den vidare ramen”Handlingsplan för en kapitalmarknadsunion”  (1).

1.2

Kommittén gläder sig över att förslagen i fråga om värdepapperisering kommit så snabbt och samtidigt med handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen. Det gäller att handla snabbt. Detta borde göra det möjligt att generera ytterligare betydande medel för bankfinansiering. Detta är mycket viktigt, i synnerhet för små och medelstora företag och hushåll.

1.3

I det nuvarande europeiska finanssystemet utgör banklånen för närvarande 75–80 % av den totala finansieringen av ekonomin, och i framtiden kommer de små och medelstora företagen samt hushållen otvivelaktigt att till stor del fortsätta att vara beroende av bankfinansiering. Om denna marknad återhämtar sig kan det medföra att den privata sektorn får tillgång till extra krediter motsvarande 100–150 miljarder euro, en ökning med 1,6 % av kreditgivningen till företag och hushåll. Med tanke på deras stora betydelse för den europeiska ekonomin har kommittén för övrigt redan framhållit vikten av värdepapperisering för små och medelstora företag.

1.4

När det gäller bankfinansieringen anser kommittén att den går hand i hand med marknadsfinansieringen, som kommer att vidareutvecklas i kapitalmarknadsunionen. De båda finansieringsformerna ska betraktas som komplement och inte som konkurrenter till varandra.

1.5

Kommittén anser att man nu måste prioritera ett holistiskt synsätt. För det nya ramverket för värdepapperisering måste man gå hållbart och grundligt tillväga, och en rättvis och lämplig balans måste eftersträvas. På alla nivåer måste hänsyn tas till alla erforderliga målsättningar och alla berörda parters intressen. I detta sammanhang uppskattas både insatserna för det finansiella systemets stabilitet och den metod som tillämpas, där placerare och investerare har både rättigheter och skyldigheter.

1.6

För att värdepapperiseringen ska återhämta sig måste det nya regelverket få en tillräckligt vid utformning. STS-kriterierna måste vara realistiska och möjliga att uppnå för alla banker, både stora banker och små, lokala, som sysslar med kreditfinansiering. Värdepapperiseringen måste också vara attraktiv för investerare. Då kan den, om den blir framgångsrik, bidra till en bättre finansiering av ekonomin, till fler investeringar och till att få fart på tillväxten. Samtidigt måste det råda klarhet om de eventuella riskerna och om vem som ska bära dem, med beaktande av hela kedjan från emittent till investerare. Det är viktigt att tidigare misstag inte begås på nytt.

1.7

Principerna om säkerhet, transparens och genomdrivande (”enforcement”) måste ingå i det nya regelverket för att stärka förtroendet för de nya marknaderna. Tillsynen måste byggas ut på lämpligt sätt, hos både ECB och de nationella tillsynsmyndigheterna, och den internationella dimensionen får inte negligeras.

1.8

På grund av den komplexitet och risknivå som hänger samman med den ansluter sig kommittén till synsättet att värdepapperisering inte bör vara tillgänglig för små investerare och konsumenter. Kommittén anser dock att den nuvarande strategin, utan tvång, är otillräcklig och att ett formellt förbud uttryckligen bör tas med i texten.

1.9

Avsikten är att systemet ska utvärderas efter en fyraårsperiod. Kommittén anser att en snabbare utvärdering är önskvärd. En period på 2 år skulle vara lämplig.

1.10

För kommittén är det mycket viktigt att de europeiska politikerna spelar en avgörande roll i den internationella och globala debatten kring värdepapperiseringen för att försvara de europeiska landvinningarna och verka för en tillräcklig harmonisering på det internationella planet.

2.1

Redan när Juncker-kommissionen tillträdde ställde den upp tre absoluta prioriteringar, nämligen tillväxt, arbetstillfällen och investeringar.

2.2

För att förverkliga dessa utarbetade kommissionen en investeringsplan för EU med tre pelare:

2.3

Med sin handlingsplan för en kapitalmarknadsunion av den 30 september 2015 vill kommissionen samtidigt mobilisera kapitalet i EU och åstadkomma en enhetlig kapitalmarknad och dessutom förverkliga en viktig del av det tredje fokusområdet i sin investeringsplan till 2019.

2.4

Samtidigt med handlingsplanen har förslagen om värdepapperisering  (3) framlagts. De har samlats i ett lagstiftningspaket som omfattar två förslag, som vart och ett reglerar separata aspekter:

2.4.1

Å ena sidan ett förslag som avser värdepapperisering. Förslaget till förordning går ut på att utveckla ett EU-täckande ramverk för värdepapperisering för alla aktörer på denna marknad och fastställa ett antal transaktioner som uppfyller vissa tillåtlighetskriterier: ”enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering” eller ”STS-värdepapperisering”  (4)  (5).

2.4.2

Å andra sidan ett förslag till ändring av det befintliga regelverket med avseende på kapitalkrav för kreditinstitut och värdepappersföretag (förordningen om kapitalkrav) som har till syfte att öka riskkänsligheten vid tillsynsbehandling av STS-värdepapperiseringar (6), så att tillbörlig hänsyn tas till de särskilda föreskrifterna för STS-värdepapperiseringar.

2.4.3

Det första förslaget handlar inte bara om ett antal bestämmelser som gäller för alla värdepapperiseringar, utan skapar framför allt ett ramverk för STS-värdepapperisering. Därmed avses den process genom vilken värdepapperiseringen struktureras, inte den underliggande kreditkvaliteten hos de tillgångar som ingår.

2.4.4

Det andra förslaget avser som komplement en tillsynsbehandling av värdepapperiseringar som ger en bättre bild av dessa marknaders specifika egenskaper. Där fastslås i synnerhet kapitalkraven för positioner i värdepapperiseringar samt en mer riskkänslig behandling av STS-värdepapperiseringar.

3.1

Kommittén gläder sig över att förslagen i fråga om värdepapperisering kommit samtidigt med handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen. Det gäller nu att handla snabbt. Ekonomierna i EU är i själva verket fortfarande i mycket stor utsträckning beroende av bankfinansiering. I EU:s finanssystem svarar banklån för 75–80 % av den totala finansieringen av ekonomin (7). Kommittén anser att bank- och marknadsfinansiering går hand i hand och att de måste ses som komplement till varandra.

3.2

Investeringsnivån ligger också fortfarande långt under nivån före den finansiella och ekonomiska krisen. Trots att bruttonationalprodukten och privatkonsumtionen under andra kvartalet 2014 i stort sett stod på samma nivå som 2007 var de totala investeringsbeloppen omkring 15 % lägre än under 2007 (8).

3.3

Kommittén har redan tidigare understrukit vikten av värdepapperisering, särskilt för små och medelstora företag som är och kommer att förbli beroende av bankfinansiering (9). Små och medelstora företag spelar en viktig roll i den europeiska ekonomin, eftersom de utgör mer än 98 % av företagen i Europa, svarar för drygt 67 % av arbetstillfällena inom den privata sektorn och står för 58 % av det bruttoförädlingsvärde som näringslivet i EU genererar (10).

3.4

Därtill kommer att värdepapperiseringen av lån till små och medelstora företag för närvarande är mycket begränsad, i motsats till värdepapperiseringen av fast egendom, som inte drabbades så mycket under finanskrisen. För ögonblicket svarar små och medelstora företag bara för 8 % av värdepapperiseringsmarknaden, jämfört med 58 % för bostadslån (RMBS) (11). Kommittén bedömer därför att tonvikten framför allt bör läggas på värdepapperiseringar som är kopplade till små och medelstora företag inom ramen för strategin för tillkomsten av en enhetlig kapitalmarknad.

3.5

Det är viktigt att värdepapperiseringsmarknaden, och närmare bestämt segmentet för små och medelstora företag, återhämtar sig. I EU:s investeringsplan framhölls inrättandet av en hållbar marknad för kvalitetsvärdepapperiseringar som ett av de fem områden där åtgärder måste vidtas på kort sikt. Om marknaden återigen uppnådde samma genomsnittliga årliga emissionsnivå som före krisen, och kreditinstituten använde nyemissioner för att införskaffa nya krediter, skulle den privata sektorn kunna räkna med 100–150 miljarder euro i extra krediter. Detta motsvarar en ökning med 1,6 % av kreditgivningen till företag och hushåll (12).

3.6

EESK har tidigare förespråkat en återhämtning, om än på vissa villkor. Enligt kommittén bör användningen av värdepapperisering regleras noga, för att vissa fel som tidigare begåtts i Förenta staterna ska undvikas (13). Likaså har det framhållits att en hållbar värdepapperiseringsmarknad med hög kvalitet förutsätter att man främjar grundläggande strukturer med korta förmedlingskedjor för att direkt koppla samman låntagare och sparare (14).

3.7

För kommittén är det just nu viktigt att gå hållbart och grundligt tillväga utifrån ett holistiskt synsätt och att ta hänsyn till alla erforderliga målsättningar och till alla berörda parters intressen, samt att eftersträva en rättvis och lämplig balans mellan dessa. Varje handling måste ha positiva och gynnsamma effekter såväl för finansieringen av ekonomin (se ovan) och för det finansiella systemets stabilitet som för investerarnas och placerarnas intressen.

3.8

Kommittén stöder valet av en ”förordning” för att förverkliga detta initiativ, eftersom syftet är att bygga upp en verkligt enhetlig marknad. Regelverket bör därför ges en tillräckligt vid utformning och vara attraktivt för investerarna, så att det i praktiken kan bli riktigt framgångsrikt.

3.9

Kommittén är medveten om vilka insatser som krävs för att gynna det finansiella systemets stabilitet, och den potential som de inrymmer. I förslagen finns det till exempel ett antal transparenskrav som underlättar en vidare och effektivare riskspridning bland flera aktörer inom och utanför finanssektorn.

3.10

EESK fäster stor vikt vid dessa transparenskrav, med tanke på att bristande transparens och standardisering utgör ett av de största hindren för utvecklingen av värdepapperiseringsmarknaden. Grundprincipen om åtskillnad mellan olika kategorier av värdepapperiserade produkter och om införande av enkla, transparenta och standardiserade produkter betraktas därför också som ett adekvat hjälpmedel för att öka investerarnas förtroende och återuppliva marknaden.

3.11

Kravet på riskbibehållande innebär att de parter som organiserar transaktionerna själva måste ha minsta möjliga risk i sina portföljer, och kommittén betraktar detta som en lämplig allmän princip. Det bör också påpekas att ”originate to distribute”-modeller inte kan återkomma.

3.12

Investerare och placerare har både rättigheter och skyldigheter. Ett ansvar läggs på investerarna, bland annat i fråga om den ”due diligence”-skyldighet som de har beträffande de värdepapperiseringar som de vill placera i. Att påstå något annat och skjuta över allt ansvar på tillsynsmyndigheterna och de statliga myndigheterna skulle innebära att en icke önskvärd fråga om moralisk risk fördes upp på dagordningen.

3.13

Transaktioner och marknader för värdepapperisering kan under vissa omständigheter medföra vissa risker, och detta har visat sig tydligt under senare år, då en del misstag har begåtts. Det är viktigt att tidigare misstag inte upprepas vid denna återhämtning, och kommissionen framhöll detta uttryckligen i sin investeringsplan från slutet av 2014. I den nya miljön måste det råda klarhet om de risker som kan hänga samman med detta och om vem som ska bära dem. Tack vare en harmonisering av normerna för rapportering, tillhandahållande av mer strukturerade uppgifter och användning av fasta mallar kan det bli möjligt att stärka investerarnas förtroende och förbättra riskbedömningen. Tillsammans med en bättre kvalitet på uppgifterna ska detta bidra till att i största möjliga utsträckning minimera behovet av externa kreditvärderingsagenturer.

3.14

Principerna om säkerhet, transparens och genomdrivande (”enforcement”) måste ingå i det nya regelverket, och detta kommer också att bidra till förtroendet för de nya marknaderna. Tillsynen måste byggas ut på lämpligt sätt, och den internationella dimensionen får inte negligeras.

3.15

Kommittén välkomnar dessutom principen om att dessa transaktioner och marknader bör förbehållas yrkesmässiga och institutionella investerare, banker och andra långsiktiga investerare. Utgångspunkten i förslagen är att små investerare och konsumenter inte bör ha tillgång till dem. Med tanke på frågans komplexitet och de risker som hänger samman med den är detta rätt tillvägagångssätt, men kommittén insisterar på att detta förbud formellt tas med i bestämmelserna.

3.16

Kommittén är väl medveten om att de nuvarande texterna fortfarande enbart främjar en harmonisering av ett antal centrala element inom värdepapperiseringsmarknaderna och inte föregriper en kompletterande marknadsstyrd harmonisering av processer och metoder på dessa marknader. Alla insatser på detta område kräver noggrann eftertanke, uppföljning och utvärdering.

3.17

Kommittén anser att den utvärdering som planeras ske fyra år efter det att detta initiativ har trätt i kraft bör ske efter två år i stället, om man vill maximera möjligheterna till ett framgångsrikt resultat.

3.18

I övrigt är det viktigt att de europeiska politikerna spelar en avgörande roll i den internationella debatten, och närmare bestämt vid samtalen i Basel (15) om utvecklingen av ett tillsynsramverk för enkla, transparenta och standardiserade värdepapperiseringar, så att en tillräcklig harmonisering på internationell nivå kan garanteras.