52014PC0341

MOTIVERING

1.           Inom ”Medborgarnas Europa” fäster kommissionen stor vikt vid att unionsrätten förenklas och förtydligas så att den blir mer tillgänglig och begriplig för medborgarna och därmed ger dem nya möjligheter och tillfällen att utöva de särskilda rättigheter som de kan åberopa.

Ett hinder för att uppnå detta mål är dock att ett stort antal bestämmelser som har ändrats flera gånger och ofta på ett väsentligt sätt finns spridda i såväl den ursprungliga rättsakten som i senare ändringsrättsakter. För att kunna fastställa vilka bestämmelser som gäller fordras därför att ett stort antal rättsakter kontrolleras och jämförs.

Unionsrättens klarhet och överskådlighet är därför beroende av att ofta ändrade bestämmelser kodifieras.

2.           Genom beslut av den 1 april 1987 gav kommissionen[1] sina avdelningar i uppdrag att kodifiera rättsakter senast efter det att de ändrats för tionde gången. Den underströk samtidigt att detta var en minimiregel och att avdelningarna borde sträva efter att kodifiera de texter som de har ansvar för med ännu kortare mellanrum för att göra bestämmelserna klara och begripliga.

3.           Detta bekräftades i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Edinburgh i december 1992[2], där också betydelsen av en kodifiering betonades, eftersom den garanterar förutsebarhet i fråga om vilken lag som är tillämplig vid en viss tidpunkt i en viss fråga.

Kodifieringen ska genomföras i enlighet med det normala förfarandet för antagande av unionens rättsakter.

Eftersom rättsakterna inte får ändras i sak vid en kodifiering har Europaparlamentet, rådet och kommissionen i ett interinstitutionellt avtal av den 20 december 1994 enats om en påskyndad arbetsmetod i syfte att snabbt kunna anta kodifierade rättsakter.

4.           Detta förslag avser en kodifiering av rådets förordning (EG) nr 3286/94 av den 22 december 1994 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställs av Världshandelsorganisationen[3]. Den nya förordningen ersätter de olika rättsakter som omfattas av kodifieringen[4]. Förslaget följer de kodifierade texterna vad beträffar innehållet i sak och begränsar sig därmed till att föra samman texterna, vilket innebär att de ändringar som krävs till följd av kodifieringen endast är av formell karaktär.

5.           Detta förslag till kodifiering har utarbetats på grundval av en föregående konsolidering på 22 officiella språk av förordning (EG) nr 3286/94 och dess ändringsrättsakter, som genomförts av Europeiska unionens publikationsbyrå med hjälp av ett databehandlingssystem. I de fall artiklarna har numrerats om framgår förhållandet mellan de gamla och nya artikelnumren av en tabell i bilaga II till den kodifierade förordningen.

ê 3286/94 (anpassad)

2014/0174 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om fastställande av Ö unionsförfaranden Õ på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa Ö unionens Õ rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO) (kodifiering)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Ö Europeiska unionens funktionssätt Õ, särskilt artikel Ö 207.2 Õ,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[5],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

ê

(1)       Rådets förordning (EG) nr 3286/94[6] har ändrats flera gånger på väsentliga punkter[7]. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

ê 3286/94 skäl 1

(2)       Den gemensamma handelspolitiken, särskilt användningen av handelspolitiska skyddsåtgärder, måste grundas på enhetliga principer.

ê 3286/94 skäl 4 (anpassad)

(3)       Det förefaller nödvändigt att Ö föreskriva unionsförfaranden Õ för att säkerställa ett effektivt utövande av Ö unionens Õ rättigheter enligt internationella handelsregler.

ê 3286/94 skäl 5 (anpassad)

(4)       Internationella handelsregler är främst de regler som infördes inom ramen för Ö Världshandelsorganisationen Õ (WTO) och som fastställs i bilagorna till WTO‑avtalen, men de kan också vara regler i andra avtal i vilka Ö unionen Õ är part och där de regler fastställs som ska tillämpas på handeln mellan Ö unionen Õ och tredjeland; det är därför lämpligt att ge en klar bild av den typ av avtal som begreppet ”internationella handelsregler” avser.

ê 3286/94 skäl 6 (anpassad)

(5)       De ovan nämnda Ö unionsförfarandena Õ bör baseras på en rättslig mekanism enligt Ö unionens Õ lagstiftning som är överskådlig och som säkerställer att beslut om att åberopa Ö unionens Õ rättigheter enligt internationella handelsregler fattas på grundval av korrekta faktiska uppgifter och en rättslig analys.

ê 3286/94 skäl 7 (anpassad)

(6)       Denna mekanism syftar till att åstadkomma förfaranden för att begära att Ö unionens Õ institutioner reagerar på handelshinder som införs eller vidmakthålls av tredjeland och som vållar skada eller på annat sätt orsakar störningar i handeln, förutsatt att det finns en rätt att ingripa mot sådana hinder enligt tillämpliga internationella handelsregler.

ê 3286/94 skäl 8 (anpassad)

(7)       Medlemsstaternas rätt att använda denna mekanism bör inte påverka deras möjlighet att ta upp samma eller liknande frågor genom andra Ö unionsförfaranden Õ, särskilt i den kommitté som inrättats genom artikel Ö 207.3 Õ i fördraget.

ê 3286/94 skäl 9 (anpassad)

(8)       Den kommitté som inrättats genom artikel Ö 207.3 Õ i fördraget har en institutionell roll Ö genom utarbetandet av råd till unionens institutioner i handelspolitiska frågor Õ som bör beaktas. Därför bör den kommittén hållas informerad om utvecklingen av enskilda fall så att den kan överväga mer långtgående politiska följder av dessa.

ê 3286/94 skäl 11 (anpassad)

(9)       Det är lämpligt att Ö föreskriva Õ att Ö unionen Õ måste agera i enlighet med sina internationella förpliktelser och, om dessa förpliktelser hänför sig till avtal, vidmakthålla den balans av rättigheter och skyldigheter som är syftet med avtalen.

ê 3286/94 skäl 12 (anpassad)

(10)     Det är också lämpligt att Ö föreskriva Õ att åtgärder som vidtas i enlighet med berörda förfaranden även bör vara förenliga med Ö unionens Õ internationella förpliktelser och inte bör påverka andra åtgärder i fall som inte omfattas av denna förordning som kan vidtas direkt i enlighet med artikel Ö 207 Õ i fördraget.

ê 3286/94 skäl 13 (anpassad)

(11)     Den ordning som ska följas vid det undersökningsförfarande som fastställs i denna förordning bör också Ö fastställas Õ, särskilt vad gäller rättigheter och skyldigheter för Ö unionens Õ myndigheter och de berörda parterna liksom på vilka villkor intresserade parter kan få tillgång till information och begära att bli informerade om de väsentliga förhållanden och överväganden som är resultatet av undersökningen.

ê 3286/94 skäl 14 (anpassad)

(12)     När Ö unionen Õ agerar i enlighet med denna förordning måste behovet av snabba och effektiva insatser genom tillämpning av det beslutsförfarande som fastställs i denna förordning beaktas.

ê 3286/94 skäl 15 (anpassad)

(13)     Kommissionen har skyldighet att agera i fråga om handelshinder som införs eller vidmakthålls av tredjeland inom ramen för Ö unionens Õ internationella rättigheter och skyldigheter endast om Ö unionens Õ intressen kräver ett ingripande. Vid bedömningen av dessa intressen bör kommissionen överväga samtliga intresserade parters synpunkter.

ê 37/2014 artikel 1 och bilagan, punkt 4 (anpassad)

(14)     För tillämpningen av de undersökningsförfaranden som föreskrivs i Ö den här Õ förordningen Ö krävs det Õ enhetliga villkor för antagande av beslut om att genomföra de undersökningsförfaranden och åtgärder som följer därav. Dessa åtgärder bör antas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011[8].

(15)     Det rådgivande förfarandet bör användas för att avbryta pågående undersökningar med hänsyn till dessa åtgärders effekter och deras logiska placering i tiden i förhållande till antagandet av åtgärder.

(16)     Europaparlamentet och rådet bör hållas informerade om utvecklingen enligt denna förordning, så att de kan överväga dess mer långtgående politiska följder.

(17)     I de fall där ett avtal med ett tredjeland förefaller vara det lämpligaste sättet att lösa en tvist som uppstår på grund av handelshinder Ö bör Õ förhandlingar i detta syfte dessutom föras i enlighet med förfarandena i artikel 207 i fördraget.

ê 3286/94 (anpassad)

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ö Syfte Õ

I denna förordning Ö meddelas föreskrifter om unionsförfaranden Õ på den gemensamma handelspolitikens område som har till syfte att säkerställa Ö unionens Õ rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt de regler som fastställts av Ö Världshandelsorganisationen Õ (WTO), och som, med beaktande av andra internationella förpliktelser, syftar till att

a)           agera mot handelshinder som påverkar Ö unionsmarknaden Õ i syfte att undanröja den skada som vållas av dessa,

b)           agera mot handelshinder som påverkar marknaden i tredjeland, i syfte att undanröja de negativa handelseffekterna av dessa.

Dessa förfaranden ska särskilt tillämpas på inledandet, genomförandet och avslutandet av internationella förfaranden för tvistlösning på den gemensamma handelspolitikens område.

Artikel 2

Definitioner

1. Ö I denna förordning gäller följande definitioner: Õ

a)           handelshinder Ö : Õ varje handelsbruk som införs eller vidmakthålls av tredjeland och i fråga om vilket de internationella handelsreglerna ger rätt att ingripa. Den rätten gäller om de internationella handelsreglerna antingen uttryckligen förbjuder ett handelsbruk eller ger en annan part som påverkas av handelsbruket rätt att söka undanröja effekten av det berörda handelsbruket.

b)           Ö unionens Õ rättigheter Ö : Õ de rättigheter avseende internationell handel som Ö unionen Õ kan åberopa enligt internationella handelsregler; i detta sammanhang avses med internationella handelsregler främst de regler som fastställts inom ramen för WTO och som återges i bilagorna till WTO-avtalen, men de kan också vara regler i varje annat avtal i vilket Ö unionen Õ är part och som innehåller bestämmelser för handeln mellan Ö unionen Õ och tredjeland.

c)           skada Ö : Õ varje väsentlig skada som ett handelshinder vållar eller hotar att vålla för en Ö unionsindustri Õ på Ö unionsmarknaden Õ i fråga om en vara eller en tjänst.

d)           negativa handelseffekter Ö : Õ de Ö negativa Õ effekter som ett handelshinder orsakar eller hotar att orsaka för Ö unionens Õ företag på tredjelands marknad i fråga om en Ö vara Õ eller en tjänst och som har en väsentlig effekt på Ö unionens Õ ekonomi, Ö eller på ekonomin i en region Õ eller ekonomisk sektor inom Ö unionen Õ ; den omständigheten att en klagande anser sig drabbad av sådana negativa handelseffekter ska inte i sig anses vara tillräcklig för att Ö unionens institutioner Õ ska vidta åtgärder.

e)           Ö unionsindustri: Õ

i)       alla Ö unionens Õ producenter eller leverantörer

– av varor eller tjänster som är identiska med eller liknar den vara eller tjänst som är föremål för ett handelshinder,

– av varor eller tjänster som direkt konkurrerar med den varan eller tjänsten, Ö eller Õ

– som använder eller bearbetar den vara eller tjänst som är föremål för ett handelshinder, eller

ii)      samtliga de producenter eller leverantörer vars sammanlagda produktion utgör större delen av Ö unionens Õ totala produktion av de berörda varorna eller tjänsterna; dock ska följande gälla:

– Om producenterna eller leverantörerna har kommersiellt samband med exportörerna eller importörerna eller själva importerar den vara eller tjänst som påstås vara föremål för handelshinder, får begreppet Ö unionsindustri Õ anses avse de övriga producenterna eller leverantörerna.

– Under särskilda omständigheter får producenterna eller leverantörerna inom en region i Ö unionen Õ anses som Ö unionsindustri Õ om deras sammanlagda produktion utgör större delen av produktionen av den berörda varan eller tjänsten i den eller de medlemsstater där regionen är belägen, förutsatt att handelshindrets effekt är koncentrerad till den eller de medlemsstaterna.

f)            Ö unionsföretag: Õ ett företag som har bildats i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat, som har sitt säte, sin centrala förvaltning eller huvudsakliga verksamhet inom Ö unionen Õ och som direkt berörs av produktionen av de varor eller tjänster som är föremål för handelshinder.

g)           tjänster Ö : Õ sådana tjänster i fråga om vilka internationella avtal kan slutas av Ö unionen Õ på grundval av artikel Ö 207 Õ i fördraget.

2. Vid tillämpningen av denna förordning ska begreppet ”producenter av tjänster” i samband både med begreppet ”Ö unionsindustri” Õ enligt definitionen i punkt 1 e och begreppet ”Ö unionsföretag” Õ enligt definitionen i punkt 1 f inte påverka den icke-kommersiella karaktär som produktionen av en viss tjänst kan ha enligt lagstiftningen i en medlemsstat.

Artikel 3

Klagomål från en Ö unionsindustri Õ

1. Varje fysisk eller juridisk person och varje sammanslutning utan status som juridisk person som agerar på uppdrag av en Ö unionsindustri Õ som anser att den lidit skada till följd av handelshinder som påverkar Ö unionsmarknaden Õ får ge in ett skriftligt klagomål.

2. Klagomålet ska innehålla tillräckliga bevis på att handelshinder förekommer och på den skada som uppstått på grund av detta. Bevis om skada ska i tillämpliga fall ges in på grundval av de kriterier som anges i artikel 11.

Artikel 4

Klagomål från Ö unionsföretag Õ

ê 125/2008 artikel 1 (anpassad)

1. Varje Ö unionsföretag Õ eller varje sammanslutning, med eller utan status som juridisk person, som agerar på uppdrag av ett eller flera Ö unionsföretag Õ som anser sig drabbade av negativa handelseffekter till följd av handelshinder som påverkar marknaden i ett tredjeland får lämna ett skriftligt klagomål.

ê 3286/94 (anpassad)

2. Ett klagomål ska innehålla tillräckliga bevis på att handelshinder förekommer och på de negativa handelseffekter som uppstått till följd av dessa. Bevis på negativa handelseffekter ska i tillämpliga fall anges på grundval av de kriterier som anges i artikel 11.

Artikel 5

Förfarande vid klagomål

1. Ö Ett klagomål enligt artiklarna 3 eller 4 Õ ska lämnas in till kommissionen som ska sända en kopia av det till medlemsstaterna.

2. Klagomålet får tas tillbaka, varvid förfarandet får avslutas, om det inte ligger i Ö unionens Õ intresse att inte avsluta det.

ê 37/2014 artikel 1 och bilagan, punkt 4.1

3. Om det visar sig att klagomålet inte innehåller tillräckliga bevis för att motivera en undersökning, ska klaganden underrättas om detta.

Kommissionen ska informera medlemsstaterna om den beslutar att klagomålet inte innehåller tillräckliga bevis för att motivera en undersökning.

ê 3286/94

4. Kommissionen ska fatta beslut snarast möjligt om att inleda ett undersökningsförfarande efter varje klagomål som lämnats in i enlighet med artikel 3 eller 4. Beslutet ska fattas inom 45 dagar efter det att klagomålet lämnats in. Denna period kan förlängas på begäran av eller med samtycke från den klagande i syfte att få fram kompletterande information som kan vara nödvändig för att till fullo bedöma fallet.

Artikel 6

Begäran om undersökning från en medlemsstat

1. Varje medlemsstat får begära att kommissionen inleder de förfaranden som avses i artikel 1.

2. Medlemsstaten ska till kommissionen överlämna tillräckliga bevis till stöd för sin begäran vad gäller handelshinder och effekter av dessa. I tillämpliga fall ska bevis på skada eller negativa handelseffekter lämnas på grundval av de kriterier som anges i artikel 11.

3. Kommissionen ska genast underrätta de övriga medlemsstaterna.

ê 37/2014 artikel 1 och bilagan, punkt 4.2

4. Om det står klart att en begäran inte innehåller tillräckliga bevis för att motivera en undersökning, ska medlemsstaten underrättas om detta.

Kommissionen ska informera medlemsstaterna om den beslutar att en begäran inte innehåller tillräckliga bevis för att motivera en undersökning.

ê 3286/94 (anpassad)

5. Kommissionen ska fatta beslut om att inleda ett undersökningsförfarande snarast möjligt efter det att Ö en begäran Õ från en medlemsstat i enlighet med Ö denna Õ artikel har överlämnats. Beslutet ska fattas inom 45 dagar därefter. Denna period kan förlängas på begäran av eller med samtycke från medlemsstaten så att kompletterande uppgifter kan tas fram som kan vara nödvändiga för att till fullo bedöma det fall som den berörda medlemsstaten lagt fram.

ê 37/2014 artikel 1 och bilagan, punkt 4.3 (anpassad)

Artikel 7

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för handelshinder (nedan kallad kommittén). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Ö Artikel 8 Õ

Ö Information till Europaparlamentet och till rådet Õ

Kommissionen ska till Europaparlamentet och rådet hänskjuta sådan information som lämnats i enlighet med denna förordning, för att de ska kunna beakta eventuella mer långtgående följder för den gemensamma handelspolitiken.

ê 3286/94 (anpassad)

Artikel 9

Ö Unionens Õ undersökningsförfarande

ê 37/2014 artikel 1 och bilagan, punkt 4.4

1. Om det står klart för kommissionen att tillräckliga bevis föreligger för att motivera ett undersökningsförfarande och att det är nödvändigt med hänsyn till unionens intressen, ska kommissionen

a)           i Europeiska unionens officiella tidning kungöra att ett undersökningsförfarande inleds; en sådan kungörelse ska ange den berörda varan eller tjänsten och de berörda länderna, sammanfatta den information som mottagits och föreskriva att all relevant information i frågan ska lämnas till kommissionen; de ska också ange den tidsfrist inom vilken intresserade parter får anhålla om att höras av kommissionen i enlighet med punkt 5,

b)           officiellt underrätta företrädarna för det land eller de länder som omfattas av förfarandet med vilka, när det är lämpligt, samråd får hållas,

c)           genomföra undersökningen på unionsnivå i samarbete med medlemsstaterna.

Kommissionen ska informera medlemsstaterna om den beslutar att klagomålet innehåller tillräckliga bevis för att motivera en undersökning.

ê 3286/94 (anpassad)

2. Ö Vid behov ska kommissionen Õ

a)           söka få fram alla de uppgifter som den anser nödvändiga och kontrollera dessa mot uppgifter från importörerna, återförsäljarna, agenterna, producenterna, handelssammanslutningarna och -organisationerna, förutsatt att de berörda företagen eller organisationerna ger sitt samtycke.

b)           genomföra undersökningar inom tredjelands territorium, förutsatt att regeringarna i dessa länder har underrättats officiellt och inte Ö rest Õ invändningar inom en rimlig tidsfrist.

Kommissionen ska vid undersökningen biträdas av tjänstemän från den medlemsstat inom vars territorium undersökningen genomförs, förutsatt att medlemsstaten begär det.

3. Medlemsstaterna ska på begäran till kommissionen överlämna all den information som är nödvändig för undersökningen, i enlighet med de närmare förfaranden som fastställs av kommissionen.

4. Den klagande och de berörda exportörerna och importörerna Ö och Õ företrädare för det berörda landet eller de berörda länderna får

a)           granska alla uppgifter som överlämnats till kommissionen, med undantag för interna handlingar avsedda för kommissionen och myndigheterna, förutsatt att dessa är relevanta för att skydda deras intressen och inte konfidentiella enligt artikel 10 och att de används av kommissionen i undersökningsförfarandet. De berörda personerna ska lämna en motiverad skriftlig begäran till kommissionen och ange vilka uppgifter de behöver.

b)           begära att bli informerade om de väsentliga omständigheter och överväganden som framkommit vid undersökningen.

5. Kommissionen får höra de berörda parterna. Den ska göra det om dessa inom den tidsfrist som föreskrivs i kungörelsen i Europeiska Ö unionens Õ officiella tidning har lämnat in en skriftlig begäran om att höras som visar att de är en part som berörs direkt av förfarandets resultat.

6. Kommissionen ska på begäran ge de direkt berörda parterna tillfälle att sammanträffa så att motstridiga uppfattningar och alla motargument kan framföras. Därvid ska kommissionen ta hänsyn till parternas önskemål och behovet av att skydda konfidentiella uppgifter. Ingen part ska vara skyldig att delta i ett möte, och underlåtenhet att delta ska inte påverka parternas sak.

7. Om de uppgifter som kommissionen begär inte lämnas inom en rimlig tidsfrist eller om undersökningen förhindras väsentligt får slutsatser dras på grundval av tillgängliga fakta.

8. När kommissionen har avslutat sin undersökning ska den rapportera till kommittén. Rapporten ska presenteras inom fem månader efter kungörelsen om att förfarandet inleds, om inte undersökningen är så komplicerad att kommissionen förlänger tidsfristen till sju månader.

Artikel 10

Konfidentiell behandling

1. Uppgifter som har mottagits i enlighet med denna förordning ska användas bara för det ändamål för vilket de infordrades.

ê 37/2014 artikel 1 och bilagan, punkt 4.5

2. Kommissionen och medlemsstaterna, däribland tjänstemännen hos någon av dem, får inte yppa någon uppgift av konfidentiell art som lämnats i enlighet med denna förordning eller någon uppgift som lämnats konfidentiellt av en part i ett undersökningsförfarande, annat än med uppgiftslämnarens uttryckliga tillstånd.

ê 3286/94 (anpassad)

Varje begäran om konfidentiell behandling ska ange varför uppgifterna är konfidentiella och ska åtföljas av en icke-konfidentiell sammanfattning av uppgifterna eller en förklaring som anger skälen till att uppgifterna inte på sådant sätt kan sammanfattas.

3. Uppgifter ska anses vara konfidentiella om röjande av dem sannolikt har en avsevärd negativ verkan på uppgiftslämnaren eller källan.

4. Om det visar sig att en begäran om konfidentiell behandling inte är berättigad och uppgiftslämnaren inte är villig att göra uppgifterna offentliga eller att godkänna att de yppas i generaliserad eller sammanfattad form, får uppgifterna lämnas utan avseende.

5. Denna artikel ska inte hindra Ö unionens Õ myndigheter att yppa allmän information, särskilt de skäl som legat till grund för beslut i enlighet med denna förordning. Sådant yppande måste ske med beaktande av de intresserade parternas berättigade intresse av att deras affärshemligheter inte röjs.

Artikel 11

Bevis

1. En undersökning av skada ska i tillämpliga fall grundas på följande kriterier:

a)           Omfattningen av den berörda importen till eller exporten från Ö unionen Õ, särskilt om det skett en väsentlig ökning eller minskning, i absoluta tal eller i förhållande till produktionen eller konsumtionen på den berörda marknaden.

b)           Ö Unionsindustrins Õ konkurrenters priser, särskilt för att fastställa om det inom Ö unionen Õ eller på tredjelands marknad har förekommit avsevärd underprissättning jämfört med Ö unionsindustrin Õ.

c)           Effekterna av detta på Ö unionsindustrin Õ som de avspeglas i utvecklingen av vissa ekonomiska faktorer som exempelvis produktion, kapacitetsutnyttjande, lager, försäljning, marknadsandel, priser (dvs. en prisnedgång eller uteblivna prisökningar som annars skulle ha inträffat), vinst, kapitalavkastning, investeringar, sysselsättning.

2. Om hot om skada görs gällande ska kommissionen också undersöka om det är sannolikt att en viss situation kommer att utvecklas till en faktisk skada. I detta sammanhang får hänsyn även tas till följande kriterier:

a)           Ökningstakten i exporten till den marknad där Ö unionens Õ produkter är utsatta för konkurrens.

b)           Ursprungslandets eller exportlandets exportkapacitet vid undersökningstillfället eller inom en överblickbar framtid och sannolikheten för att exporten till följd av den kapaciteten kommer att riktas mot den marknad som avses i a.

3. Skada som vållas av andra faktorer och som antingen var för sig eller tillsammans också påverkar Ö unionsindustrin Õ negativt får inte tillskrivas de handelsbruk som undersöks.

4. När negativa handelseffekter görs gällande ska kommissionen undersöka följderna av sådana negativa effekter för Ö unionens Õ ekonomi, ekonomin i en region eller inom en ekonomisk sektor inom Ö unionen Õ. I detta syfte får kommissionen i tillämpliga fall beakta kriterier av den typ som anges i punkterna 1 och 2. Negativa effekter kan bland annat uppstå i situationer då handelsflödena för en vara eller tjänst förhindras, försvåras eller läggs om till följd av ett handelshinder eller i situationer då handelshinder i betydande grad har påverkat leverans eller försörjning, t.ex. av delar och beståndsdelar eller råvaror, till Ö unionsföretag Õ. Om hot om negativa handelseffekter görs gällande ska kommissionen också undersöka om det är sannolikt att en viss situation kommer att utvecklas till faktiska negativa handelseffekter.

5. När kommissionen undersöker bevis på negativa handelseffekter ska den också beakta de bestämmelser, de principer eller den praxis som reglerar rätten att agera enligt de relevanta internationella regler som avses i artikel 2.1 a.

6. Kommissionen ska vidare undersöka varje annat relevant bevis i Ö ett klagomål eller en begäran Õ. I detta sammanhang är de kriterier som anges i punkt 1-5 inte fullständiga och inte heller kan ett eller flera av dessa kriterier vara utslagsgivande när det gäller att avgöra om en skada eller negativa handelseffekter föreligger.

ê 37/2014 artikel 1 och bilagan, punkt 4.6

Artikel 12

Avslutande eller upphävande av förfarandet

1. Om det som en följd av det undersökningsförfarande som genomförts i enlighet med artikel 9 visar sig att unionens intressen inte kräver att åtgärder vidtas, ska kommissionen avsluta förfarandet i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 7.3.

2. Om det eller de berörda tredjeländerna efter ett undersökningsförfarande som genomförts i enlighet med artikel 9 vidtar åtgärder som anses tillfredsställande och det därför inte krävs att unionen vidtar några åtgärder, får kommissionen avbryta förfarandet i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 7.2.

Kommissionen ska övervaka tillämpningen av dessa åtgärder, i tillämpliga fall på grundval av regelbundet mottagna uppgifter som den kan begära från de berörda tredjeländerna och vid behov kontrollera.

Om de åtgärder som vidtagits av det berörda tredjelandet eller länderna har upphävts, avbrutits eller inte genomförts korrekt, om kommissionen har skäl att tro att så är fallet eller, om en begäran från kommissionen om uppgifter i enlighet med andra stycket inte besvaras, ska kommissionen informera medlemsstaterna och vid behov, om det är motiverat av undersökningens resultat och de nya fakta som finns tillgängliga, vidta åtgärder i enlighet med artikel 14.2.

3. Om det efter ett undersökningsförfarande som genomförts i enlighet med artikel 9 eller före, under eller efter ett internationellt tvistlösningsförfarande förefaller som om det lämpligaste sättet att lösa en tvist på grund av ett handelshinder är att sluta ett avtal med det eller de berörda tredjeländerna som kan förändra unionens och det eller de berörda tredjeländernas materiella rättigheter, ska kommissionen avbryta förfarandet i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 7.2, och förhandlingar ska genomföras i enlighet med artikel 207 i fördraget.

ê 3286/94 (anpassad)

Artikel 13

Handelspolitiska åtgärder

1. Om det konstateras, till följd av undersökningsförfarandet, om inte den faktiska och rättsliga situationen är sådan att ett undersökningsförfarande inte behövs, att åtgärder är nödvändiga i Ö unionens Õ intresse för att säkerställa utövandet av Ö unionens Õ rättigheter enligt internationella handelsregler i syfte att undanröja skada eller negativa handelseffekter till följd av handelshinder som införs eller vidmakthålls av tredjeland, ska lämpliga åtgärder beslutas i enlighet med förfarandet i artikel 14.

2. Om Ö unionens Õ internationella förpliktelser kräver ett föregående internationellt samråds- eller tvistlösningsförfarande ska de åtgärder som avses i punkt 3 beslutas först sedan detta förfarande avslutats och med beaktande av dess resultat. Särskilt om Ö unionen Õ har begärt att ett internationellt tvistlösningsorgan ska ange och bemyndiga de åtgärder som är lämpliga för att genomföra resultaten av ett internationellt tvistlösningsförfarande, ska de handelspolitiska åtgärder från Ö unionens Õ sida som kan bli nödvändiga till följd av ett sådant bemyndigande vara förenliga med rekommendationen från det internationella tvistlösningsorganet.

3. Varje handelspolitisk åtgärd som är förenlig med gällande internationella förpliktelser och förfaranden får vidtas, särskilt följande:

a)           Upphävande eller tillbakadragande av koncessioner till följd av handelspolitiska förhandlingar.

b)           En ökning av befintliga tullavgifter eller införandet av andra importavgifter.

c)           Införandet av kvantitativa restriktioner eller andra åtgärder som ändrar import- eller exportvillkoren eller på annat sätt påverkar handeln med det berörda tredjelandet.

4. Skälen till beslutet ska anges i respektive beslut som ska offentliggöras i Europeiska Ö unionens Õ officiella tidning. Offentliggörandet ska också anses utgöra underrättelse till de länder och parter som berörs i första hand.

ê 37/2014 artikel 1 och bilagan, punkt 4.7 (anpassad)

Artikel 14

Beslutsförfaranden

1. Om unionen till följd av ett klagomål i enlighet med artikel 3 eller 4 eller en begäran i enlighet med artikel 6 följer formella internationella samråds- eller tvistlösningsförfaranden, ska beslut som gäller inledandet, genomförandet eller avslutandet av sådana förfaranden fattas av kommissionen.

Kommissionen ska informera medlemsstaterna om den beslutar att inleda, genomföra eller avsluta formella internationella samråds- eller tvistlösningsförfaranden.

2. Om unionen sedan den agerat i enlighet med artikel 13.2 måste fatta beslut om de handelspolitiska åtgärder som ska antas i enlighet med artikel 12.2 tredje stycket eller 13, ska den utan dröjsmål agera i enlighet med artikel 207 i fördraget och i förekommande fall i enlighet med Ö andra Õ tillämpliga förfaranden.

ê 37/2014 artikel 1 och bilagan, punkt 4.8

Artikel 15

Rapport

Kommissionen ska inkludera information om genomförandet av denna förordning i den årsrapport om tillämpningen och genomförandet av handelspolitiska skyddsåtgärder som ska föreläggas Europaparlamentet och rådet enligt artikel 22a i rådets förordning (EG) nr 1225/2009[9].

ê 3286/94 (anpassad)

Artikel 16

Allmänna bestämmelser

Denna förordning ska inte tillämpas i fall som omfattas av andra befintliga bestämmelser inom området på den gemensamma handelspolitikens område. Den ska fungera som ett komplement till

a)           bestämmelserna om upprättandet av den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna och genomförandebestämmelserna till dem,

b)           de särskilda bestämmelser som antagits i enlighet med artikel Ö 352 Õ i fördraget och som är tillämpliga på varor framställda av jordbruksprodukter.

Denna förordning ska inte påverka andra åtgärder som kan vidtas i enlighet med artikel Ö 207 Õ i fördraget och inte heller Ö unionsförfaranden Õ för att behandla frågor om handelshinder som väcks av medlemsstaterna i den kommitté som inrättats genom artikel Ö 207 Õ i fördraget.

ê 356/95 artikel 1 (anpassad)

Artikel 17

Ö Upphävande Õ

Förordning (EG) nr Ö 3286/94 ska upphöra att gälla Õ.

Hänvisningar till den upphävda förordningen Ö ska anses Õ som hänvisningar till Ö den här Õ förordningen Ö och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II Õ.

Artikel 18

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den Ö tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning Õ.

ê

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar                     På rådets vägnar

Ordförande                                                    Ordförande

[1]               KOM(87) 868 PV.

[2]               Se bilaga 3 till del A i slutsatserna.

[3]               Förslaget finns infört i lagstiftningsprogrammet för 2014.

[4]               Se bilaga I till detta förslag.

[5]               EUT C […], […], s. […].

[6]               Rådets förordning (EG) nr 3286/94 av den 22 december 1994 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (EGT L 349, 31.12.1994, s. 71).

[7]               Se bilaga I.

[8]               Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

[9]               Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 22.12.2009, s. 51).

é

BILAGA I

Upphävd förordning och en förteckning över dess ändringar

Rådets förordning (EG) nr 3286/94 (EGT L 349, 31.12.1994, s. 71) || ||

|| Rådets förordning (EG) nr 356/95 (EGT L 41, 23.2.1995, s. 3) ||

|| Rådets förordning (EG) nr 125/2008 (EUT L 40, 14.2.2008, s. 1) ||

|| Europaparlamentets och rådets förodning (EU) nr 37/2014 (EUT L 18, 21.1.2014, s. 1) || Endast punkt 4 i bilagan

_____________

BILAGA II

Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 3286/94 || Denna förordning

Artikel 1 || Artikel 1

Artikel 2.1 || Artikel 2.1, inledningen och punkt a

Artikel 2.2 || Artikel 2.1 b

Artikel 2.3 || Artikel 2.1 c

Artikel 2.4 || Artikel 2.1 d

Artikel 2.5, första stycket, inledningen första delen || Artikel 2.1 e, inledningen

Artikel 2.5, första stycket, inledningen andra delen || Artikel 2.1 e i, inledningen

Artikel 2.5, första stycket, första strecksatsen || Artikel 2.1 e i, första strecksatsen

Artikel 2.5, första stycket, andra strecksatsen || Artikel 2.1 e i, andra strecksatsen

Artikel 2.5, första stycket, tredje strecksatsen || Artikel 2.1 e i, tredje strecksatsen

Artikel 2.5, andra stycket, inledningen || Artikel 2.1 e ii, inledningen

Artikel 2.5, andra stycket, punkt a || Artikel 2.1 e ii, första strecksatsen

Artikel 2.5, andra stycket, punkt b || Artikel 2.1 e ii, andra strecksatsen

Artikel 2.6 || Artikel 2.1 f

Artikel 2.7 || Artikel 2.2

Artikel 2.8 || Artikel 2.1 g

Artiklarna 3 – 6 || Artiklarna 3 – 6

Artikel 7.1 a || Artikel 7.1

Artikel 7.1 b || Artikel 7.2

Artikel 7.1 c || Artikel 7.3

Artikel 7.2 || Artikel 8

Artikel 8.1 || Artikel 9.1

Artikel 8.2 a || Artikel 9.2, första stycket, inledningen och punkt a

Artikel 8.2 b || Artikel 9.2, första stycket, inledningen och punkt b

Artikel 8.2 c || Artikel 9.2, andra stycket

Artikel 8.3 || Artikel 9.3

Artikel 8.4 a || Artikel 9.4, första stycket, inledningen och punkt a

Artikel 8.4 b || Artikel 9.4, första stycket, inledningen och punkt b

Artikel 8.5 – 8.8 || Artikel 9.5 – 9.8

Artikel 9.1 || Artikel 10.1

Artikel 9.2 a || Artikel 10.2, första stycket

Artikel 9.2 b || Artikel 10.2, andra stycket

Artikel 9.3, 9.4 och 9.5 || Artikel 10.3, 10.4 och 10.5

Artikel 10 || Artikel 11

Artikel 11.1 || Artikel 12.1

Artikel 11.2 a || Artikel 12.2, första stycket

Artikel 11.2 b || Artikel 12.2, andra stycket

Artikel 11.2 c || Artikel 12.2, tredje stycket

Artikel 11.3 || Artikel 12.3

Artikel 12 || Artikel 13

Artikel 13 || Artikel 14

Artikel 13a || Artikel 15

Artikel 15.1, första stycket, inledningen || Artikel 16, första stycket, inledningen

Artikel 15.1, första stycket, första strecksatsen || Artikel 16, första stycket, punkt a

Artikel 15.1, första stycket, andra strecksatsen || Artikel 16, första stycket, punkt b

Artikel 15.1, andra stycket || Artikel 16, andra stycket

Artikel 15.2, första meningen || Artikel 17, första stycket

Artikel 15.2, andra meningen || Artikel 17, andra stycket

Artikel 16 || Artikel 18

- || Bilaga I

- || Bilaga II

_____________