24.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/74

—

med beaktande av det vapenhandelsfördrag som FN:s generalförsamling antog den 2 april 2013,

—

med beaktande av rådets beslut 2010/336/Gusp av den 14 juni 2010 (1) och de tidigare rådsbesluten om EU-verksamhet till stöd för vapenhandelsfördraget och utkastet till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera vapenhandelsfördraget (12178/2013),

—

med beaktande av rådets direktiv 91/477/EEG av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 av den 14 mars 2012 om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, bifogat till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (FN:s protokoll om skjutvapen), och om införande av exporttillstånd, import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition (4),

—

med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (5),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 21 juni 2007 om en konvention om vapenhandel: upprättande av gemensamma internationella standarder för import, export och överföring av konventionella vapen (6), av den 13 juni 2012 om förhandlingarna om FN:s vapenhandelsfördrag (7) och av den 13 mars 2008 om EU:s uppförandekod för vapenöverföringar – rådets misslyckande med att anta den gemensamma ståndpunkten och omvandla koden till ett rättsligt bindande instrument (8),

—

med beaktande av artiklarna 21 och 34 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av artiklarna 3, 4 och 5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207.3 och 218.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0233/2013),

—

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den internationella handeln med konventionella vapen omsätter varje år minst 70 miljarder US-dollar, och FN:s beräknar att nästan 1 miljon av de 8 miljoner vapen som tillverkas i världen varje dag försvinner eller stjäls och hamnar vanligen i fel händer. En person dör varje minut i världen på grund av väpnat våld.

B.

Enligt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut står EU i sin helhet för 26 procent av världens vapenexport och 61 procent av denna export går till tredjeländer.

C.

Sedan direktiv 2009/43/EG antogs styrs handeln med militär utrustning inom EU av ett gemensamt överordnat licenssystem för EU, och EU har befogenhet att ingå internationella avtal inom områden som omfattas av dess exklusiva befogenhet.

D.

I rådets gemensamma ståndpunkt från 2008 fastställs fyra bindande kriterier som kan leda till avslag på ansökan om exportlicenser och fyra andra kriterier som bör beaktas. Kriterierna påverkar inte medlemsstaternas rätt att tillämpa mer restriktiva vapenkontrollåtgärder.

E.

Respekten för mänskliga rättigheter utgör hörnstenen i de gemensamma värden som Europeiska unionen bygger på, och enligt fördragen bör handelspolitiken, som är en del av EU:s yttre åtgärder, bidra till att de mänskliga rättigheterna respekteras.

F.

Vapenexport påverkar inte bara säkerheten utan också forskning och utveckling, innovation och industriell kapacitet, den bilaterala och plurilaterala handeln samt en hållbar utveckling. Den instabilitet som skapas av ökad tillgång till vapen leder ofta till ekonomisk avmattning och fattigdom. Vapenhandeln, särskilt med utvecklingsländer, leder ofta till korruption och överskuldsättning samt lägger beslag på viktiga utvecklingsresurser från samhällena i dessa länder. Det bästa sättet att utnyttja den internationella handelns fulla potential att skapa hållbara arbetstillfällen, tillväxt och utveckling är att det sker i en anda av, om inte fullständig internationell fred, säkerhet och stabilitet, så i alla fall ett internationellt gott styre.

1.

Europaparlamentet välkomnar ingåendet av ett rättsligt bindande vapenhandelsfördrag om internationell handel med konventionella vapen under FN:s överinseende, efter sju års utdragna förhandlingar. Parlamentet påminner om att fördraget syftar till att etablera högsta möjliga gemensamma internationella standarder för att reglera den internationella handeln med konventionella vapen samt förhindra och utrota den olagliga handeln med konventionella vapen i syfte att bidra till internationell och regional fred, säkerhet och stabilitet och minska mänskligt lidande. Parlamentet anser att ett effektivt genomförande av fördraget kan bidra avsevärt till ökad respekt för internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt globalt sett. Parlamentet välkomnar det omfattande bidraget från civilsamhälleliga organisationer allt ifrån vapenhandelsfördragets uppkomst till dess genomförande.

2.

Europaparlamentet betonar att framgången för vapenhandelsfördraget på lång sikt är beroende av att så många länder som möjligt deltar, framför allt alla de viktigaste aktörerna inom den internationella vapenhandeln. Parlamentet välkomnar att majoriteten av FN:s medlemsstater redan har undertecknat fördraget och uppmanar bestämt andra stater att göra detsamma och ratificera det så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att utöka sina utrikespolitiska mål samt de ämnen som ska inkluderas i bilaterala avtal till att omfatta en inbjudan till tredjeländer att ansluta sig till vapenhandelsfördraget.

3.

Europaparlamentet konstaterar att vissa handelsavtal innehåller klausuler som främjar mål och överenskommelser om icke-spridning av massförstörelsevapen, och därför uppmanas kommissionen att undersöka i vilken omfattning de nuvarande och framtida handelsinstrumenten kan användas för att främja ratificeringen och genomförandet av vapenhandelsfördraget.

4.

Europaparlamentet understryker att olagliga eller oreglerade vapenöverföringar orsakar mänskligt lidande, underblåser väpnade konflikter, instabilitet, terroristattacker och korruption, med konsekvenser som försvagad socioekonomisk utveckling, överträdelse av demokratins och rättsstatens principer samt överträdelse av lagstiftning om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.

5.

Europaparlamentet beklagar att det inte införs någon allmän, exakt definition av konventionella vapen i fördraget, och att det endast tillämpas på åtta vapenkategorier som fastställs i artikel 2.1. Parlamentet beklagar också att fördraget inte innehåller någon förteckning som beskriver de konkreta vapentyper som ingår i var och en av dessa kategorier, men välkomnar dock tillämpningen av breda kategorier för att fastställa vilka typer av vapen det är fråga om. Parlamentet välkomnar i synnerhet att man har inbegripit handeldvapen, lätta vapen, ammunition samt delar och komponenter, och uppmanar fördragsparterna att betrakta varje enskild kategori i dess vidaste bemärkelse inom sin nationella lagstiftning. Parlamentet beklagar att handeln med fjärrstyrda obemannade flygfarkoster (drönare) inte ingår i fördragets tillämpningsområde.

6.

Europaparlamentet beklagar att det i fördragets tillämpningsområde inte ingår tekniskt stöd som inkluderar reparation, underhåll eller utveckling; allt detta har inlemmats i den relevanta unionslagstiftningen.

7.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förtydliga att termen ”överföring” enligt artikel 2.2 i fördraget gäller gåvor, lån och leasning samt varje annan form av överföring, och att sådana aktiviteter därmed ingår i fördragets tillämpningsområde.

8.

Europaparlamentet uppmanar fördragsparterna att, med beaktande av exportkontroll och tillämpning av artikel 6 (förbud) och artikel 7.1 (export och exportuppskattning) i vapenhandelsfördraget, ägna mer uppmärksamhet åt varor som kan användas i både civilt och militärt syfte, t.ex. övervakningsteknik, samt åt reservdelar och produkter som lämpar sig för cyberkrigföring eller människorättskränkningar utan dödlig utgång. Parlamentet föreslår vidare att man undersöker möjligheten att utöka fördragets tillämpningsområde till att omfatta tjänster med anknytning till vapenexport samt produkter och teknik med dubbla användningsområden.

9.

Europaparlamentet välkomnar de bestämmelser som syftar till att förhindra vapenspridning men konstaterar att fördragsparterna ändå ges stor flexibilitet att fastställa risknivåerna för vapenspridning. Parlamentet beklagar att ammunition samt delar och komponenter inte omfattas explicit av de berörda bestämmelserna och uppmanar fördragsparterna att åtgärda detta i sin nationella lagstiftning, framför allt de parter som är EU-medlemsstater, i enlighet med rådets gemensamma ståndpunkt från 2008.

10.

Europaparlamentet erkänner vapenindustrins betydelse för tillväxt och innovation, utöver dess grundläggande funktion som tillhandahållare av vital kapacitet. Parlamentet påminner om staternas legitima intresse att anskaffa konventionella vapen, utöva sin rätt till självförsvar samt tillverka, exportera, importera och överföra konventionella vapen. Parlamentet påminner också om att det ligger i fördragsparternas bästa intresse att säkerställa att vapenindustrin följer internationell lagstiftning och bindande vapenkontrollsystem, i syfte att bevara och skydda demokratins grundläggande principer, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter samt humanitär rätt och främja förebyggande och lösning av konflikter.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att bidra till utarbetandet av bindande uppförandekoder för privata aktörer som är involverade i handeln med militära varor, i enlighet med FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar eftertryckligen den europeiska vapenindustrin att bidra till insatser till stöd för genomförandet på ett öppet och insynsvänligt sätt, i förekommande fall även genom offentlig-privata partnerskap, och att främja efterlevnaden, särskilt genom en stärkt redovisningsskyldighet samt den skyldighet som härrör från ansvaret att förhindra olagliga vapenöverföringar.

12.

Europaparlamentet understryker betydelsen av den skyldighet som fördraget ålägger fördragsparterna att införa ett nationellt kontrollsystem för vapenöverföring (export, import, transitering, omlastning och förmedling).

13.

Europaparlamentet välkomnar i synnerhet förbudet mot varje överföring om staten vid tidpunkten för godkännandet har kännedom om att vapnen ska användas för folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser.

14.

Europaparlamentet välkomnar det faktum att, på ett sätt som är konsekvent med olika regionala avtal om överföringskontroll och -instrument, däribland EU:s gemensamma ståndpunkt från 2008, överföring av vapen är förbjuden om fördragsparterna bedömer att det finns en övervägande risk för att vapnen äventyrar freden och säkerheten eller kan användas för 1) överträdelse av humanitär rätt, 2) överträdelse av människorättslagstiftning, 3) organiserad brottslighet eller 4) terrorism. Parlamentet uppmuntrar alla fördragsparter att ta fram väl genomtänkt vägledning så att dessa kriterier uppfylls på ett strikt och konsekvent sätt.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att säkerställa mer konsekvens mellan olika europeiska instrument som reglerar rörligheten (export, överföring, förmedling och transitering) för vapen och strategiska varor – till exempel rådets gemensamma ståndpunkt från 2008, förordning (EG) nr 428/2009 om dubbla användningsområden, förordning (EU) nr 258/2012 om artikel 10 i protokollet om handel med eldvapen och riktade åtgärder i enlighet med artikel 218 i fördraget – när det gäller de institutionella ramarna på EU-nivå och genomförandemekanismerna, så att man undviker rättsosäkerhet och onödiga extrakostnader för berörda ekonomiska aktörer i EU.

16.

Europaparlamentet välkomnar kravet att fördragsparterna under beslutsprocessen för beviljande av licenser ska beakta risken för att vapen som överförs kan användas för allvarligt könsbaserat våld eller allvarligt våld mot kvinnor och barn.

17.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att fördraget genomförs effektivt och trovärdigt med en tydlig definition av fördragsparternas ansvar, och konstaterar att parterna ges stort tolkningsutrymme i detta avseende.

18.

Europaparlamentet uppmärksammar att det inte finns någon skyldighet att bedöma förekomsten av spänningar eller väpnade konflikter i mottagarlandet, och att landets utvecklingsnivå inte heller behöver beaktas.

19.

Europaparlamentet påpekar att fördragsparterna är skyldiga att årligen rapportera om sin export och import av konventionella vapen och kräver att dessa rapporter i regel ska göras tillgängliga för allmänheten. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ingå ett åtagande om öppenhet och redovisa sina årliga rapporter om vapenöverföring offentligt, utan att vänta på att resten av världen ska följa en sådan princip.

20.

Europaparlamentet anser att fullständig öppenhet i hög grad är avhängig av en ansvarsskyldighet gentemot parlamenten, medborgarna och de civilsamhälleliga organisationerna, och efterlyser insynsvänliga mekanismer som gör det möjligt för medborgarna och organisationerna att ställa sina myndigheter till svars.

21.

Europaparlamentet understryker den viktiga roll som de nationella parlamenten, icke-statliga organisationer och det civila samhället spelar när det gäller att såväl genomföra som tillämpa de överenskomna normerna i vapenhandelsfördraget på nationell och internationell nivå samt inrätta ett insynsvänligt kontrollsystem som inbegriper ansvarsskyldighet. Parlamentet uppmanar därför till stöd (även ekonomiskt) för en internationell, öppen och stark kontrollmekanism som stöder parlamentens och det civila samhällets roll.

22.

Europaparlamentet välkomnar bestämmelserna om internationellt samarbete och bistånd samt inrättandet av en frivillig fond för att bistå fördragsparter som behöver stöd vid genomförandet av fördraget.

23.

Europaparlamentet välkomnar även inrättandet av en fördragspartskonferens som ska sammankallas regelbundet för att se över genomförandet av fördraget och bland annat se till att handeln med ny vapenteknik omfattas av fördraget.

24.

Europaparlamentet konstaterar att EU och dess medlemsstater spelar en konstant roll i stödet till den internationella processen för fastställande av gemensamma, bindande regler för den internationella vapenhandeln. Parlamentet välkomnar att samtliga medlemsstater har undertecknat fördraget och ser fram emot medlemsstaternas snabba ratificering av det genast efter parlamentets godkännande.

25.

Europaparlamentet uppmanar därför det grekiska ordförandeskapet att ge högsta prioritet åt att ratificera och genomföra vapenhandelsfördraget samt att rapportera regelbundet till parlamentet om aktiviteterna i samband med detta. Parlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att genomföra vapenhandelsfördraget snabbt, effektivt och på ett enhetligt sätt i hela Europeiska unionen, samtidigt som de fortsätter att till fullo genomföra rådets gemensamma ståndpunkt från 2008, som är den nuvarande grunden för gemensamma europeiska standarder för vapenexportkontroll.

26.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras gemensamma ansvar att tillämpa och tolka rådets gemensamma ståndpunkt om vapenexport från 2008 enhetligt och med samma noggrannhet.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla sina rapporteringsskyldigheter gentemot såväl EU som FN i en anda av öppenhet och fullständighet, och att främja öppenheten samt utbytet av information och beprövade metoder om vapenöverföringar och avledning av vapen på global nivå.

28.

Europaparlamentet välkomnar den aktiva roll som EU haft i förhandlingarna om vapenhandelsfördraget. Parlamentet beklagar emellertid att vapenhandelsfördraget inte innehåller några bestämmelser som skulle göra det möjligt för EU eller andra regionala organisationer att bli fördragsparter. Parlamentet understryker att regionala organisationer bör delta aktivt i att genomföra fördraget och anser att man i ett så tidigt skede som möjligt bör införa sådana bestämmelser i vapenhandelsfördraget som gör det möjligt för EU eller andra regionala organisationer att bli fördragsparter.

29.

Europaparlamentet välkomnar att det i fördraget fastställs att fördragsparterna är skyldiga att årligen lägga fram en rapport om både sin export och sin import (artikel 13.3). Detta är en mycket positiv aspekt som främjar tilliten mellan staterna, eftersom de på detta sätt får information om vapen som andra länder anskaffar.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett ambitiöst förslag till ett rådsbeslut om en EU-stödmekanism för genomförandet av vapenhandelsfördraget.

31.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bistå tredjeländer som behöver stöd vid uppfyllandet av de fördragsenliga skyldigheterna. Parlamentet välkomnar i detta avseende slutsatserna från rådets (utrikes frågor) möte den 16 december 2013 om att bidra med 5,2 miljoner euro från EU:s budget till den frivilliga fond som ska inrättas enligt fördraget.

32.

Europaparlamentet betonar att alla insatser till stöd för genomförandet bör samordnas nära med de aktiviteter som genomförs av andra givare och fördragsparter samt beakta synpunkterna inom forskningsinstitut och civilsamhälleliga organisationer, till exempel de som finansieras via FN:s fond till stöd för samarbetet för reglering av vapenhandeln. Dessutom bör de uppmuntra det lokala civila samhället att delta.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att utarbeta och genomföra ett sammanhållet utåtriktat program för vapenhandelsfördraget, som integrerar och bygger på fördragsparternas samtliga befintliga aktiviteter samt beaktar verksamhet inom ramen för lokala initiativ hos organisationer i det civila samhället och utåtriktade aktiviteter hos andra givare och civilsamhälleliga organisationer, med vederbörlig hänsyn till de erfarenheter som gjorts inom detta område.

34.

Europaparlamentet framhåller bestämmelsen om att en majoritet bestående av tre fjärdedelar av fördragsparterna kan ändra fördraget som en sista utväg om detta skulle bli nödvändigt, och uppmuntrar EU och dess medlemsstater att utnyttja denna bestämmelse i framtiden för att ytterligare stärka systemet och åtgärda kryphål. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att fram till dess främja bilaterala lösningar i samband med de handelsförbindelser som regleras genom fördraget.

35.

Europaparlamentet uppmanar det grekiska parlamentet att inom ramen för det grekiska EU-ordförandeskapet ta med frågan om ratificering av vapenhandelsfördraget och rådets gemensamma ståndpunkt från 2008 på agendan för den kommande interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

36.

Eftersom vapenhandelsfördraget avser såväl EU:s exklusiva befogenhet som befogenhet på nationell nivå uppmanar Europaparlamentet rådet att bemyndiga medlemsstaterna att ratificera fördraget i Europeiska unionens intresse.

37.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, medlemsstaternas nationella parlament, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen och FN:s generalsekreterare.