52014DC0743

1. Inledning

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut[1] antogs som en av åtgärderna till följd av den finansiella krisen för att återupprätta förtroendet för marknaden och öka skyddet för investerare. Genom den förordningen, som reviderades 2011[2] och 2013[3], infördes krav på auktorisering och registrering för kreditvärderingsinstitut med en enda tillsynsmyndighet i EU, nämligen Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), samt regler för intressekonflikter, transparens och utlämnande av information för kreditvärderingsinstitut.

Förordning (EG) nr 1060/2009, ändrad 2011, ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i fråga om följande:

· Avgifter som kreditvärderingsinstitut ska betala till Esma för registrering och tillsyn (artikel 19.2).

· Förfaranderegler för Esmas utövande av befogenheten att ålägga böter eller viten (artikel 23e.7).

· Åtgärder för att närmare ange eller ändra kriterierna för tredjeländers likvärdighet (artikel 5.6).

· Ändring av bilagorna till förordning (EG) nr 1060/2009 (artikel 37).

2. Rättslig grund

Denna rapport krävs enligt artikel 38a.1 i förordning (EG) nr 1060/2009. I enlighet med den bestämmelsen ska befogenheterna att anta en delegerad akt ges till kommissionen för en period på fyra år från den 1 juni 2011, och kommissionen ska utarbeta en rapport om delegationen av befogenheter senast sex månader innan perioden på fyra år löpt ut.

3. Utövande av delegering

A) Avgifter för registrering och tillsyn

I enlighet med artikel 19.1 i förordning (EG) nr 1060/2009 ska Esma ta ut avgifter av kreditvärderingsinstitut i enlighet med den förordningen och kommissionens delegerade förordning. Avgifterna ska helt täcka Esmas nödvändiga kostnader som är hänförliga till registreringen, certifieringen och tillsynen av kreditvärderingsinstitut och för ersättning av alla kostnader som de behöriga myndigheterna kan ådra sig när de utför uppgifter enligt denna förordning, särskilt som ett resultat av en delegering av uppgifter i enlighet med artikel 30 i förordning (EG) nr 1060/2009.

Enligt artikel 19.2 i förordning 1060/2009 ska kommissionen anta en delegerad akt om avgifter som särskilt fastställer typerna av avgifter och i vilka fall avgifter ska betalas, avgiftsbeloppens storlek, hur de ska betalas och hur Esma ska ersätta de behöriga myndigheterna för varje kostnad som de kan ådra sig när de utför uppgifter enligt förordning (EG) nr 1060/2009, särskilt som ett resultat av en delegering av uppgifter i enlighet med artikel 30 i den förordningen. Den avgift som tas ut av ett kreditvärderingsinstitut ska täcka alla administrativa kostnader och stå i proportion till det berörda kreditvärderingsinstitutets omsättning.

Europeiska kommissionen bad om tekniska råd från Esma den 24 februari 2011, som den mottog den 17 maj 2011. I samband med utarbetandet av sina tekniska råd höll Esma ett offentligt samråd den 14–27 april 2011. Kommissionen rådfrågade bland andra nationella experter om utkastet till delegerad förordning. I slutet av november 2011 rådfrågades Europeiska värdepapperskommitténs expertgrupp genom ett skriftligt förfarande.

Kommissionen antog den delegerade förordningen[4] den 7 februari 2012 och underrättade Europaparlamentet och rådet. Europaparlamentet och rådet underrättade i mars 2012 kommissionen om att de inte hade för avsikt att göra några invändningar. Den delegerade akten offentliggjordes därefter i Europeiska unionens officiella tidning den 28 mars 2012.

B) Förfaranderegler

I förordning (EG) nr 1060/2009 föreskrivs när Esmas tillsynsstyrelse ska fatta beslut om att ålägga kreditvärderingsinstitut böter eller viten.

I enlighet med artikel 23e.7 ska kommissionen anta ytterligare förfaranderegler för utövande av befogenheten att ålägga böter eller viten, inbegripet bestämmelser om rätten till försvar, tidsfrister, och för indrivande av böter eller viten, och ska anta detaljerade regler om preskriptionstiden när det gäller åläggande och verkställighet av sanktioner.

Europeiska värdepapperskommitténs expertgrupp rådfrågades av kommissionen vid utarbetandet av denna delegerade akt och rådfrågades också i juni 2012 om utkastet till delegerad förordning genom skriftligt förfarande.

Kommissionen antog den delegerade förordningen[5] den 12 juli 2012 och underrättade Europaparlamentet och rådet. Varken Europaparlamentet eller rådet har inkommit med några invändningar under invändningsperioden och ingen av dem förlängde heller invändningsperioden. Den delegerade akten offentliggjordes därefter i Europeiska unionens officiella tidning den 16 oktober 2012.

C) Likvärdighetskriterier

Kommissionen har befogenhet att, genom en delegerad akt, för att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna, anta åtgärder för att närmare ange eller ändra kriterierna i artikel 5.6 andra stycket för fastställandet av huruvida ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar får anses vara likvärdiga med förordning (EG) nr 1060/2009. Bland andra ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem i EU[6].

Genom 2013 års ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 angavs även närmare med vilka bestämmelser i förordning (EU) nr 1060/2009 de rättsligt bindande reglerna i tredjeländer ska vara likvärdiga[7]. I artikel 2.2.1 i förordning (EG) nr 462/2013 fastställs dessutom att ett antal av de rättsliga krav som infördes för kreditvärderingsinstitut under 2013 skulle bli en del av villkoren för fastställande av likvärdighet först från och med den 1 juni 2018.

Mot bakgrund av detta och eftersom kommissionen, sedan befogenheten att anta den delegerade akten 2011 infördes i förordning (EG) nr 1060/2009[8], inte har funnit att de finansiella marknaderna utvecklats på ett sätt som föranleder ytterligare specifikationer eller ändring av kriterierna för likvärdighet, har ingen delegerad akt hittills antagits.

Kommissionen har antagit genomförandebeslut om erkännande av de rättsliga ramarna och tillsynsramarna i nio jurisdiktioner som likvärdiga med kraven i förordning (EG) nr 1060/2009, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 38.3 i den förordningen. De nio jurisdiktionerna är följande: Japan[9], USA[10], Kanada[11], Australien[12], Argentina[13], Brasilien[14], Mexiko[15], Hongkong[16] och Singapore[17].

D) Bilagor till förordning (EG) nr 1060/2009

För att ta hänsyn till utvecklingen, däribland den internationella utvecklingen, på de finansiella marknaderna, särskilt i fråga om nya finansiella instrument, anges i artikel 37 i förordning (EG) nr 1060/2009 att kommissionen får anta, genom delegerade akter, åtgärder för att ändra bilagorna, med undantag av bilaga III.

Eftersom bemyndigandet att anta en delegerad akt infördes i förordning (EG) nr 1060/2009 under 2011[18], ändrades den förordningen genom förordning (EU) nr 462/2013 under 2013, bland annat i form av ändringar av bilagorna. Först måste effekterna av dessa ändrade regler för finansmarknaderna beaktas, innan man använder sig av bemyndigandet.

4. Slutsats

Kommissionen har utövat sina delegerade befogenheter på korrekt sätt och vid rätt tidpunkter för att se till att nödvändiga bestämmelser fanns för att Esma skulle kunna utföra sina uppgifter som tillsynsmyndighet för kreditvärderingsinstitut i EU.

Kommissionen anser att delegering av befogenheter bör behållas. Detta är särskilt relevant om det i framtiden skulle behövas en översyn av kommissionens delegerade förordningar om avgifter och om förfaranderegler för böter och viten när man vunnit ytterligare erfarenhet om hur dessa regler fungerar i praktiken.

Kommissionen uppmanar Europaparlamentet och rådet att ta del av denna rapport.

[1] EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

[2] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut, EUT L 145, 31.5.2011, s. 30.

[3] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 av den 21 maj 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut, EUT L 146, 31.5.2013, s. 1.

[4] Delegerad förordning (EU) nr 272/2012 av den 7 februari 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 vad gäller de avgifter som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten tar ut av kreditvärderingsinstitut, EUT L 90, 28.3.2012, s. 6.

[5] Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 946/2012 av den 12 juli 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut när det gäller förfaranderegler för böter som åläggs kreditvärderingsinstitut av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, samt bestämmelser om rätten till försvar och tidsfrister, EUT L 282, 16.10.2012, s. 23.

[6] Artikel 5.6 punkt 2.b i förordning (EG) nr 1060/2009.

[7] Artikel 1.5 a i rådets förordning (EG) nr 462/2013.

[8] Artikel 1.3 e i förordning (EU) nr 513/2011

[9] Kommissionens beslut av den 28 september 2010 om erkännande av att Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar motsvarar kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut, EUT L 254, 29.9.2010, s. 46.

[10] Kommissionens genomförandebeslut av den 5 oktober 2012 om erkännande av Amerikas förenta staters rättsliga och tillsynsmässiga ramar som likvärdiga med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut, EUT L 274, 9.10.2012, s. 32.

[11] Kommissionens genomförandebeslut av den 5 oktober 2012 om erkännande av Kanadas rättsliga och tillsynsmässiga ramar som likvärdiga med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut, EUT L 278, 12.10.2012, s. 17.

[12] Kommissionens genomförandebeslut av den 5 oktober 2012 om erkännande av Australiens rättsliga och tillsynsmässiga ramar som likvärdiga med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut, EUT L 274, 9.10.2012, s. 30.

[13] Kommissionens genomförandebeslut av den 28 april 2014 om erkännande av Argentinas rättsliga och tillsynsmässiga ramar som likvärdiga med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut, EUT L 132, 3.5.2014, s. 68.

[14] Kommissionens genomförandebeslut av den 28 april 2014 om erkännande av Brasiliens rättsliga och tillsynsmässiga ramar som likvärdiga med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut, EUT L 132, 3.5.2014, s. 65.     

[15] Kommissionens genomförandebeslut av den 28 april 2014 om erkännande av Mexikos rättsliga och tillsynsmässiga ramar som likvärdiga med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut, EUT L 132, 3.5.2014, s. 71.

[16] Kommissionens genomförandebeslut av den 28 april 2014 om erkännande av Hongkongs rättsliga och tillsynsmässiga ramar som likvärdiga med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut, EUT L 132, 3.5.2014, s. 76.

[17] Kommissionens genomförandebeslut av den 28 april 2014 om erkännande av Singapores rättsliga och tillsynsmässiga ramar som likvärdiga med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut, EUT L 132, 3.5.2014, s. 73.

[18] Artikel 1.19 i förordning (EU) nr 513/2011.