This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52014DC0501
REPORT FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL 2014 Annual Report on the European Union's development and external assistance policies and their implementation in 2013
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport 2014 om genomförandet av Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2013
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport 2014 om genomförandet av Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2013
/* COM/2014/0501 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport 2014 om genomförandet av Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2013 /* COM/2014/0501 final */
Globalt
ansvar Global
solidaritet Globala
värderingar Att
hjälpa de länder och folk som har störst behov Europeiska
unionens (EU:s) utvecklingspolitik har aldrig varit viktigare eller
effektivare. Genom den sprids EU:s värderingar framgångsrikt i vår snabbt
föränderliga värld, vilket bidrar till inflytande och respekt för EU. Och den
har framför allt utgjort ett viktigt bidrag till vårt dominerande mål – att
utrota den extrema fattigdomen en gång för alla. Under
2013 fortsatte EU sitt politiska och ekonomiska utvecklingsstöd i hela världen.
Ett avsevärt belopp, 14,86 miljarder euro, avsattes för det externa biståndet.
I linje med agendan för förändring[1] – kommissionens förslag till
en effektiv utvecklingspolitik för att hjälpa de länder och folk som har störst
behov – är låginkomstländer och de minst utvecklade länderna de huvudsakliga
stödmottagarna. EU och dess 28 medlemsstater är därför
tillsammans världens största stödgivare. Vi inser att vi skulle kunna göra mer
– särskilt om vi ska uppfylla vårt kollektiva
mål att avsätta 0,7 procent av EU:s bruttonationalinkomst (BNI) till
utveckling senast 2015. Och vi inser också att utvecklingssamarbete handlar om
mer än pengar. Vår stolta meritlista över hjälp till utvecklingsländerna, som
stöds av över 80 procent av Europas medborgare,[2] är unikt genom sitt starka fokus på
fattigdom. Men den innefattar även ett åtagande att låta partnerländerna ta sin
del av ansvaret så att stödet blir så verkningsfullt som möjligt. Att
fastställa den ekonomiska grunden för utveckling I december 2013 godkände Europaparlamentet
det finansiella instrumentet för EU:s externa åtgärder[3] för perioden 2014–2020. Ett centralt inslag
i paketet när det gäller utveckling är målet att avskaffa den globala
fattigdomen och samtidigt se till att våra partnerländer själva får styra sin egen
utveckling. I den fleråriga budgetramen omvandlas EU:s politiska
prioriteringar för 2014–2020 till ekonomiska villkor som styr hur de
överenskomna beloppen ska användas inom externa åtgärder, bland annat
utveckling. EU kommer att inrikta samarbetet med sina externa partner på fyra
specifika politiska prioriteringar: utvidgning, grannskap, samarbete med
strategiska partner och utvecklingssamarbete. Det totala belopp som överenskommits för
finansieringsinstrumentet för yttre åtgärder uppgår till strax över 51,4 miljarder
euro för perioden 2014–2020. Ytterligare 30,5 miljarder kommer att göras
tillgängliga för samarbete med länder i Afrika, Västindien och
Stillahavsområdet (AVS) samt utomeuropeiska länder och territorier (ULT) genom elfte
Europeiska utvecklingsfonden, som ligger utanför EU:s budget. Europaparlamentet kommer att delta i arbetet
för att fastställa prioriteringar för EU:s externa samarbete före
programplaneringen av de finansiella instrumenten för yttre verksamhet. Ökad samordning
mellan EU och medlemsstaterna för att maximera effekt och synlighet – bland
annat genom gemensam programplanering av stödet – blir också ett huvudinslag. EU
använder också i allt större utsträckning innovativa finansieringskällor för
utveckling, bland annat en kombination av mekanismer och medel från den privata
sektorn. Genomförandet av agendan för förändring Behovet
av att på bästa sätt utnyttja vårt stöd till externt bistånd har lett till att
Europeiska kommissionen gått i spetsen för en förändring av
utvecklingspolitiken. Under 2013 inriktade vi oss på att uppnå vår huvudsakliga
målsättning – att avskaffa den extrema fattigdomen i hela världen inom en
generation. Investering i vår framtid Världen och i synnerhet
utvecklingsländerna förändras snabbt. Världens BNP har ökat med en tredjedel
sedan 2000, men det är utvecklingsländerna som har varit ledande och stått för
70 procent av tillväxten i världen under de senaste tio åren. BNP i länderna
söder om Sahara har stigit med 84 procent sedan år 2000. Afrika är nu den
kontinent som har den snabbaste tillväxttakten och den yngsta befolkningen. Det har lett till en betydande
förskjutning av global påverkan och marknader från den utvecklade världen till tillväxtländer
och de minst utvecklade länderna. För 50 år sedan stod nya länder och
utvecklingsekonomier för endast 25 procent av världens BNP. I dag är siffran 50
procent och den kommer sannolikt att överstiga 66 procent under nästa
tioårsperiod. Det här är goda nyheter som visar att utvecklingssamarbete
handlar om mer än solidaritet – det handlar även om att investera i en bättre
framtid som gynnar alla. Under
2013 arbetade EU för att genomföra de politiska rekommendationerna i agendan
för förändring och ta itu med de utvecklingsutmaningar vi står inför, med
betoning på världens fattigaste länder och medborgare och inom områden där EU
verkligen kan tillföra mervärde. God
samhällsstyrning, inbegripet respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och
rättsstaten samt stöd till hållbar tillväxt för alla med hjälp av exempelvis
hållbart jordbruk och hållbar energi är två politiska prioriteringar på området
som ömsesidigt förstärker de pelare som agendan för förändringar bygger på. En
noggrann uppföljning av ländernas programplanering genomfördes under 2013 för
att säkerställa att EU:s åtgärder riktas till högst tre huvudsektorer som
återspeglar dessa politiska prioriteringar. Enligt agendan för förändring ska
dessutom minst 20 procent av EU:s externa bistånd gå till social integration
och människors utveckling och till att nära följa finansieringen för att
bekämpa klimatförändringar. Planerna på gemensam programplanering med EU:s
medlemsstater och andra givare gjorde framsteg i över 40 länder i hela världen
och innefattar ett antal sårbara stater. Hållbar
tillväxt för alla Undernäring orsakar minst en tredjedel av all
barnadödlighet i utvecklingsländerna och är den vanligaste dödsorsaken för 20
procent av mödrarna. Under 2013 ökade EU sina ansträngningar för att bekämpa
hungersnöden i världen, den osäkra livsmedelsförsörjningen och undernäringen
med ett förslag
till ny politik som redovisas i kommissionens
meddelande Bättre nutrition för mödrar och barn i det externa biståndet: ett
politiskt ramverk för EU, Meddelandet lades fram vid ett möte i Bryssel i
mars med SUN-rörelsen (Scaling up Nutrition), en global plattform som
försöker lösa problemet med undernäring. Kommissionen vill förbättra mödrars
och barns nutrition för att minska dödlighet och sjukdomar, samt undanröja de
hinder mot tillväxt och utveckling som orsakas av undernäring. I centrum för
vår politik finns ett löfte om 3,5 miljarder euro
för att bidra till att minska antalet barn som stannat i växten med 7 miljoner
senast 2025. Kambodja ökar risexporten EU stödde utvecklingen av små och
medelstora företag i Kambodja genom ett bidrag på 8,6 miljoner euro till
en förvaltningsfond för flera givare som förvaltas av Internationella
finansieringsbolaget. Med EU som största bidragsgivare förbättrar programmet de
små och medelstora företagens konkurrenskraft inom rissektorn. Det innefattar
förbättring av kapaciteten för malning av ris i landet liksom stöd till
marknadsföring av kambodjanskt ris, som vann priset för ”världens bästa ris”
både 2012 och 2013. Det ledde till att exportens värde och volym mer än
fördubblades under 2013. Cirka
1,4 miljarder människor runt om i världen saknar tillgång till elektricitet och
närmare tre miljarder är beroende av fast bränsle, såsom traditionell biomassa
och kol, för matlagning och uppvärmning. Som ett åtagande inom FN:s initiativ
Hållbar energi för alla (SE4ALL) har EU satt upp som mål att ge 500 miljoner
människor tillgång till hållbar energi senast 2030 samt avsatt medel för att
samordna, sprida och spåra denna globala satsning under en treårsperiod. Under 2013 stödde EU
projekt för energiproduktion i utvecklingsländerna genom sina möjligheter att
kombinera utvecklingsbidrag med andra kapitalinstrument. I Afrika söder om
Sahara avsattes 400 miljoner euro inom EU:s förvaltningsfond för infrastruktur
i Afrika, vilket ledde till betydande investeringar på minst 4 miljarder euro.
Initiativ som EU:s mekanism för tekniskt stöd värt 80 miljoner euro kan bistå
partnerländer med att förfina och utveckla sin politik så att de kan dra till
sig de privata investeringar som krävs för att utveckla en hållbar
energisektor. Mellan
2007 och 2012 ökade sysselsättningsgraden för befolkningen i arbetsför ålder i
hela världen från 60,3 procent till 61,3 procent. För att främja tillväxt för
alla som gör att de fattigaste kan delta i inkomstskapande verksamhet har EU:s
bistånd kommit 8,8 miljoner människor till godo och hjälpt 7,7 miljoner med
teknisk utbildning och yrkesutbildning mellan 2004 och 2012. Migration
hade en framträdande plats i nyheterna under 2013. Kommissionens meddelande Maximera
migrationens bidrag till utvecklingen[4] utgjorde
grunden för EU:s och medlemsstaternas gemensamma ståndpunkt som lades fram vid högnivådialogen om
internationell migration och utveckling, arrangerad av FN:s generalförsamling
den 3–4 oktober. I EU:s ståndpunkt betonas att migration bör ses som en drivkraft för ekonomisk, social
och miljömässig utveckling för alla och att utvecklingsstrategier
erkänner migration och rörlighet som faktorer som möjliggör utveckling. God
samhällsstyrning Under
2013 gjorde EU ytterligare framsteg med att genomföra EU:s handlingsplan för
mänskliga rättigheter och demokrati[5].
Man fortsatte att aktivt stödja organisationer i det civila samhället och
särskilda dialoger om mänskliga rättigheter genomfördes i över 20 länder. EU genomförde
valobservatörsuppdrag för att stödja demokrati och demokratisering, i
exempelvis Kenya, Pakistan, Honduras och Mali. Inom
ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) inledde EU två
nya uppdrag: EU:s utbildningsuppdrag i Mali och EU:s
gränsövervakningsuppdrag i Libyen. Totalt placerade EU ut över
7 000 personer som civil och militär personal under 2013 i tolv civila
uppdrag och fyra militära operationer. I
december 2013 antog Europeiska kommissionen och den höga representanten för
utrikes frågor och säkerhetspolitik ett gemensamt meddelande EU:s
övergripande strategi för externa konflikter och kriser[6] i syfte att
ytterligare öka satsningen på att göra de globala åtgärderna mer enhetliga,
övergripande och verkningsfulla. Fred
och stabilitet Hållbar
utveckling och utrotning av fattigdomen kräver fred och säkerhet, och det
omvända gäller också. EU fortsatte att stå i främsta ledet för att främja fred
och stabilitet och erkände att en ändamålsenlig användning av
utvecklingsbiståndet kan vara en grundläggande beståndsdel för att åstadkomma
en bestående förändring. Exempelvis stod Mali högt på EU:s dagordning under 2013. I februari återupptogs
utvecklingsbiståndet till de afrikanska länderna
efter det att Malis myndigheter snabbt hade antagit en färdplan för att
återupprätta demokrati och stabilitet. Cirka 250 miljoner euro mobiliserades
för att uppfylla det maliska folkets omedelbara behov – med fokus på livsmedelstrygghet,
vatten och renhållning samt nya förslag för att bidra till att få fart på
ekonomin. I maj 2013 arrangerade EU, Frankrike och Mali en stor
internationell givarkonferens, ”Tillsammans för ett nytt Mali”, i Bryssel. Vid
konferensen utlovades total 3,25 miljarder euro till stöd för Malis
utvecklingsprioriteringar – en avgörande mobilisering av stöd och solidaritet
från högsta nivå inom det internationella samfundet. Vid en internationell konferens om Somalia
i Bryssel den 16 september utlovade EU ytterligare 650 miljoner euro till stöd
för den positiva utvecklingen i landet och för att garantera att landet fortsätter
att arbete för fred och stabilitet. De nya medlen kommer att användas för att
tillhandahålla grundläggande tjänster såsom hälso- och sjukvård, rent vatten
och utbildning. Konferensen om en ny giv för Somalia utgjorde
en milstolpe i förbindelserna mellan EU och Somalia och sammanförde det
internationella samfundet och Somalia för att godkänna den somaliska pakten,
utlova stöd för att göra det möjligt att genomföra den och framför allt se till
att alla parter satsar på den nya politiska processen. I sin egenskap av
största givare till Somalia har EU bidragit med cirka 521 miljoner euro mellan
2008 och 2013. Exempel på goda resultat som har uppnåtts är att 40 000
barn har gått i skolan, en halv miljon människor har fått tillgång till rent
vatten och 70 000 har fått hjälp att hålla boskap. EU
bekräftade sitt långsiktiga åtagande att stödja Afghanistan under
övergången och årtiondet av omvandling. Mandatet för Europeiska unionens
polisuppdrag i Afghanistan för att stödja civilt polisarbete och rättsstaten
förlängdes till den 31 december 2014. Under 2013 avsatte EU 196,5 miljoner euro
till stöd för lokal utveckling och styrning, trovärdiga och öppna val, Afghanistans
regionala samarbete med sina grannländer samt utveckling av jordbruket och
polisen. Efter att nya
våldsamheter utbröt i slutet av 2012 i Centralafrikanska republiken har
EU intensifierat sitt bistånd till sina partner. I mitten av augusti antog Europeiska
kommissionen ett stabiliseringsprogram om 10 miljoner euro inom
stabiliseringsinstrumentet som svar på krisen efter kuppen. Våldet inom olika
grupper har plötsligt orsakat en humanitär kris i landet och kommissionen har
avsatt 39 miljoner euro i stöd. EU avsatte också 50 miljoner euro till det Afrikaledda
internationella stöduppdraget i Centralafrikanska republiken, och
ytterligare stöd planeras. Ett
avtal om statsbyggande för Elfenbenskusten värt 115 miljoner euro var
ett av huvudinslagen i EU:s allmänna strategi som syftar till att stabilisera
landet, återupprätta statens makt och främja tillväxt för alla under 2013. Solidaritet och stöd EU
har också varit den mest framstående och synliga givaren när det gäller stöd
till Myanmars övergång till demokrati, och EU fortsatte under 2013 att
stödja förändringen. Den 5 mars gjorde ordförande Herman Van Rompuy, ordförande
José Manuel Barroso och Myanmars president U Thein Sein ett gemensamt uttalande
när Myanmars president besökte Bryssel. Uttalandet var en viktig milstolpe i
förbindelserna mellan EU och Myanmar eftersom det innehöll en vision om att
bygga upp ett varaktigt partnerskap och arbeta i riktning mot planer för
demokratisering, nationell försoning och ekonomisk liberalisering. I
EU:s övergripande ram för Myanmar anges EU:s och medlemsstaternas mål och
prioriteringar för att bygga upp ett varaktigt partnerskap och främja ett
närmare engagemang med landet. Det är en kollektiv satsning som innefattar
åtgärder för att stödja fred, demokrati, utveckling och handel. Under den första arbetsgruppen för EU-Myanmar
i november 2013 föreslog kommissionsledamot Andris Piebalgs att de viktigaste
sektorerna för utvecklingssamarbete med Myanmar under perioden 2014–2020 skulle
vara landsbygdsutveckling, utbildning, samhällsstyrning och stöd till att bygga
upp freden. SWITCH-SMART I november 2013
lanserade kommissionsledamot Andris Piebalgs programmet SWITCH-SMART (små och
medelstora företag för ansvarighet, ansvar och öppenhet på miljöområdet) i
Myanmar. Projektet stöder hållbar produktion av kläder ”Tillverkade i Myanmar”
och ska arbeta för att öka den internationella konkurrenskraften för branschens
små och medelstora företag. Det treåriga projektet finansieras med ett
EU-bidrag på 2 miljoner euro och syftar till att minska fattigdomen genom
handel och utveckling av den privata sektorn i Myanmar. Syrien
fortsatte
att vara indraget i en konflikt som också påverkar stabiliteten i
grannländerna, framför allt Libanon och Jordanien. EU har spelat en viktig roll
när det gäller att upprätthålla den politiska dialogen med intressenterna för
att åstadkomma ett politiskt avgörande i Syrien, och hade en aktiv roll i
förberedelserna av fredskonferensen om Syrien (Genève II). Under 2013 beslutade
EU att ändra sitt sanktionssystem till förmån för Syriens befolkning och den
syriska oppositionen, samtidigt som påtryckningarna på regimen fortsatte. Det
innefattade även ytterligare ett ekonomiskt paket på 400 miljoner euro under
2013 för att täcka prioriterade behov hos den drabbade befolkningen i Syrien
och i regionen. Under 2013 var EU och dess medlemsstater fortfarande den
största givaren av humanitärt stöd (över 2 miljarder) till de 9,3 miljoner
människor som påverkas av konflikten, varav närmare hälften är barn. EU:s stöd når närmare 80 procent av den drabbade befolkningen. EU
har aktivt stött genomförandet av resolutionen från FN:s säkerhetsråd om att
undanröja kemiska vapen i Syrien och lämnat omfattande materiellt stöd till FN
och Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW). De syriska barnens behov Tack
vare stöd från EU har minst 780 000 barn i Syrien, Jordanien och Libanon,
varav många bor i flyktingläger eller är internflyktingar, fått skolutbildning
anpassad till den syriska läroplanen så att de kan fortsätta sin skolgång.
Omkring 10 000 lärare har utbildats i utbildningsmetoder eller
psykosocialt stöd för att hjälpa dem att ge de drabbade barnen utbildning och
stöd som är mer ändamålsenligt. EU
Children of Peace: med Nobelpriset in i framtiden Barn
hör till de värst drabbade i konflikter. Efter att EU mottagit Nobels
fredspris 2012 för sitt arbete med att främja fred på den europeiska
kontinenten avsatte EU prispengarna till att hjälpa flickor och pojkar i hela
världen som saknar möjlighet att växa upp i fred. I Colombia bedrivs ett projekt för att förhindra att barn
rekryteras till beväpnade grupper. I Sydsudan används medlen för att hjälpa
barnen att börja ett nytt liv efter år av konflikter. I Pakistan stöder
initiativet utbildning och skydd för barn som tvångsförflyttats på grund av
konflikten. I november 2013 bekräftade EU sitt beslut att fortsätta sitt
Children of Peace-initiativ genom att avisera ytterligare medel till nya
projekt under 2014. Som
världens största humanitära givare reagerade EU och dess medlemsstater
beslutsamt på naturkatastrofer, väpnade konflikter och utdragna kriser under
hela 2013. Enbart från Europeiska kommissionen uppgick stödet till
katastrofbistånd under 2013 till över 1,3 miljarder euro och genomfördes i över
90 länder. EU ökade också satsningarna på att bygga upp
krisbenägna länders motståndskraft i och med färdigställandet av
handlingsplanen för motståndskraft i krisbenägna länder 2013–2020 i juni 2013[7]. Den tropiska cyklonen Haiyan var en av de kraftigaste
som någonsin noterats och drabbade Filippinerna den 7 och 8 november
2013. På grund av dess exceptionella styrka och storlek bedöms 14–16 miljoner
människor ha drabbats direkt och förstörelsen var omfattande. Antalet
dödsoffer översteg 10 000. Cyklonen följde på en jordbävning med
magnituden 7,2 som drabbade Filippinerna i oktober och förstörde hem och
försörjningsmöjligheter för omkring 350 000 människor. EU reagerade snabbt och avsatte över 43 miljoner euro
till brådskande humanitärt stöd för att på ett tidigt stadium stödja
återhämtnings- och återuppbyggnadsinsatser. EU bidrog
till en smidig övergång från den omedelbara krishanteringen till arbetet med att
bygga upp människors liv igen. Insatsområdena omfattade bland annat återuppbyggnad
av vattendistribution och renhållning, reparation av kraftnät, grundläggande
hälsa, försörjningsstöd samt skydd och reparation av infrastruktur för att se
till öka dess förmåga att stå emot framtida tyfoner eller jordbävningar. EU
fortsatte att vara fullt delaktigt i satsningar för att underlätta politiska
och ekonomiska övergångar under 2013. Unionen var framför allt engagerad i den
allt djupare polariseringen i Egypten. EU:s stöd till Egypten sågs över
efter det att våld utbrutit i samband med att president Muhammad Mursi drevs
bort. EU:s externa bistånd är nu inriktat på den socioekonomiska sektorn som
gynnar människor med störst behov samt på stöd till det civila samhället. Den europeiska grannskapspolitiken (EGP) är fortfarande grunden för att
skapa ett område med välstånd med EU:s grannländer genom förbättrad politisk
associering, ekonomisk integration och närmare samarbete. Under 2013 fortsatte
EU sina ansträngningar för att stödja och uppmuntra en övergång till demokrati
i regionen och tillhandahöll totalt cirka 1,3 miljarder euro i nya åtaganden.
EU är fortfarande den enskilt största handelspartnern för så gott som alla
länder i området. Betydande
framsteg gjordes med att genomföra det östliga partnerskapet 2013. Toppmötet
inom det östliga partnerskapet i Vilnius i november var en milstolpe i EU:s
förbindelser med våra närmaste grannar i öster. Förhandlingarna om
associeringsavtal, inbegripet djupgående och omfattande frihandelsområden med
republiken Moldavien och Georgien färdigställdes i väsentlig
utsträckning och avtalen paraferades. Förbindelserna
med Ukraina inriktades under 2013 på att hjälpa landet att uppfylla
villkoren för att kunna underteckna ett associeringsavtal, inklusive ett
djupgående och omfattande frihandelsområde. I slutet av november meddelade den ukrainska
regeringen att den ville skjuta upp undertecknandet av AA/DCFTA. Man
gjorde emellertid avsevärda framsteg under året. Utbetalningar från program för
budgetstöd, som hade lagts på is på grund av oro rörande förvaltningen av
offentliga medel, återupptogs slutligen som ett resultat av de positiva steg
som de ukrainska myndigheterna hade vidtagit. EU satsar på att stödja Ukrainas
ekonomiska och finansiella stabilisering, särskilt genom att stödja det civila
samhället och utvecklingen inom den privata sektorn. Med
det nya europeiska grannskapsinstrumentet kommer ett incitamentsbaserat
instrument, som är en av de viktigaste aspekterna i den nya
grannskapspolitiken, att göra det möjligt för EU att öka sitt stöd till
partnerländer som verkligen inför en djupgående och hållbar demokrati, där
mänskliga rättigheter och överenskomna reformmål respekteras. Millenniemålen och tiden därefter - ett anständigt liv för alla,
överallt 2013 visade sig bli ett avgörande år för att utforma de
globala diskussionerna om ett ramverk efter 2015. Europeiska
unionen och dess medlemsstater fortsatte att spela en avgörande roll i
diskussionerna om utvecklingsramen, som kommer att bidra till att
millenniemålen kan genomföras efter 2015. I februari 2013 offentliggjorde
kommissionen sitt banbrytande meddelande Ett anständigt liv för alla[8],
där förslag till en EU-vision för ett ramverk efter 2015 skissas upp, nämligen
att avskaffa extrem fattigdom senast 2030 och samtidigt trygga en hållbar
utveckling i världen och upprätta en färdplan för att uppnå detta. Visionen utgjorde grunden för EU:s ståndpunkt
om läget efter 2015 och användes som underlag vid diskussionerna i
Europaparlamentet. Inom FN återspeglades den också i rapporten från FN:s
högnivåpanel där kommissionsledamot Andris Piebalgs var ledamot, och i
slutsatsen från det särskilda evenemanget om milleniemålen vid FN:s
generalförsamling i New York i september. Detta dokument, som undertecknats av alla stats-
och regeringschefer, illustrerar den globala överenskommelsen om behovet av en
enda och enad väg i riktning mot att utrota fattigdomen och skapa en hållbar
utveckling. Den 23 september offentliggjorde kommissionen
nya resultat över EU:s bidrag till den globala
kampen mot fattigdom[9] mellan 2004 och 2012. Det är
imponerande läsning. Faktum är att EU:s finansiering har bidragit till att
minska den globala fattigdomen och stödja millenniemålen och på så sätt
förbättrat livet för miljoner människor under processen. EU:s externa bistånd
har exempelvis sedan 2004 gett över 70 miljoner människor (mer än hela
Frankrikes befolkning) tillgång till förbättrat dricksvatten, 14 miljoner barn
har fått möjlighet att gå i grundskolans lägre stadier och över 46 miljoner
människor har fått hjälp med att trygga livsmedelsförsörjningen. EU:s initiativ för millenniemålen Globalt hade enorma framsteg gjorts
inom milleniemålen 2010. Tio år efter att de tagits fram är emellertid många
länder fortfarande långt ifrån att uppnå vissa av målen. EU skapade därför ett
nytt initiativ för milleniemålen 2010 och tillgängliggjorde behovsbaserad och
resultatbaserad finansiering till ett värde av 1 miljard euro. Av dessa har 700
miljoner euro använts till de millenniemål där länderna avviker mest,
exempelvis vad gäller hungersnöd, mödrahälsovård och barnadödlighet, medan
återstående 300 miljoner avsattes till länder som lyckats bra med att genomföra
stödet. Hittills har EU:s millenniemålsinitiativ finansierat 70 projekt i 46
länder. Som en del av satsningarna på millenniemålen och den
globala kampen mot fattigdom har också stora framsteg skett i kampen mot
hiv, tuberkulos och
malaria. Det beräknas att i slutet av 2013 hade
bidrag till över 140 länder från den globala fonden för bekämpning av
dessa tre sjukdomar åstadkommit antiretroviral
behandling mot aids för över 6,1 miljoner människor, 11,2 miljoner människor
med nya fall av smittsam tuberkulos hade upptäckts och behandlats och över 360
miljoner nät mot malaria som är behandlade med insektsmedel hade delats ut till
familjer för att förebygga malaria. Men fortfarande riskerar miljontals
att smittas. I slutet av 2013 aviserade EU därför att man skulle öka sitt
bidrag till den globala fonden till 370 miljoner euro för perioden 2014–2016. Europeiska utvecklingsdagarna Ramen för perioden efter 2015 och meddelandet
Ett anständigt liv för alla var också huvudämnet vid 2013 års Utvecklingsdagar i Bryssel i november 2013. Detta årliga
evenemang fortsätter att sammanföra makthavare, civilsamhället,
forskningsorganisationer och den privata sektorn från utvecklade länder och
utvecklingsländer för att diskutera de mest brådskande aktuella frågorna. 2013
års evenemang var inget undantag och drog till sig ett rekorddeltagande på över
5 500. EU:s medborgare: att hjälpa utvecklingsländer hjälper
även oss I en
särskild Eurobarometerundersökning som genomfördes för Europeiska
utvecklingsdagarna i Bryssel den 26 och 27 november instämde 66 procent av EU:s
medborgare i att en av EU:s huvudprioriteringar bör vara att angripa
fattigdomen i utvecklingsländerna. Nästan sju av tio personer (69 procent)
ansåg att det även är bra för EU och dess medborgare att hjälpa
utvecklingsländerna. Framtidsperspektiv Under
2014 kommer EU att gå vidare i arbetet med att genomföra agendan för förändring
och öka effekten av EU:s utvecklingssamarbete. Huvudprinciperna
för agendan för förändring kommer att fortsätta att prägla
programplaneringsprocessen för våra instrument för externa åtgärder och
Europeiska utvecklingsfonden. Kravet i agendan för förändring på att den
privata sektorn bör ges en starkare roll när det gäller att uppnå en hållbar
tillväxt för alla kommer att omsättas i praktiska förslag i form av ett
meddelande som kommissionen ska lägga fram under första halvåret 2014. I
agendan för förändring uppmanas EU dessutom att byta till ett rättighetsbaserat
system så att mänskliga rättigheter och samhällsstyrning beaktas som ett
villkor för framsteg, utveckling och människors självbestämmande. Kommissionen
kommer därför att arbeta systematiskt för att integrera principer och standarder
för mänskliga rättigheter så att de ingår i hela utvecklingsprocessen. Även
under 2014 kommer arbetet att vara inriktat på att öka effektivitet och
ändamålsenlighet i utvecklingssamarbetet genom förbättrad samordning, enhetlig
politik och ansvarighet. I det hänseendet kommer utvecklingen av en ram för
EU:s resultat att färdigställas och EU:s gemensamma programplaneringsprocess
kommer att göra framsteg. Europeiska
unionen och dess medlemsstater kommer att fortsätta att trycka på för att uppnå
samtliga millenniemål före målsättningen 2015, och fortsätta att spela en
konstruktiv roll i den globala processen med att utforma en ram efter 2015 så
att vi kan gå vidare. Sammantaget
ser 2015 ut att bli ett avgörande år för utveckling. Mot bakgrund av detta var
parlamentet och rådet i slutet av 2013 nära att fatta ett beslut om att göra
2015 till det europeiska året för utveckling. Det skulle ge Europeiska unionen en
idealisk möjlighet att informera sina medborgare om mervärdet av EU:s
utvecklingssamarbete och visa på de resultat som EU redan har uppnått. Det kan
också visa på EU:s unika förmåga att utnyttja sina medlemsstaters samlade
styrka, när det gäller att bekämpa fattigdom och kämpa för utveckling, fred och
välstånd i hela världen och nå ännu bättre resultat i framtiden. [1] KOM(2011)
637 slutlig, 13.10.2011. [2] Särskild
Eurobarometerundersökning 405 ”EU:s utvecklingsbistånd och millenniemålen” http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_405_en.pdf [3]
http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-13-1134_en.htm [4] COM(2013) 292 final. [5] https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/131181.pdf [6] JOIN(2013) 30 final, 11.12.2013. [7] SWD(2013)
227 final, 19.6.2013. [8] COM(2013) 92 final, 27.2.2013. [9] http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-852_en.htm