This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52014DC0417
Recommendation for a COUNCIL RECOMMENDATION on Luxembourg’s 2014 national reform programme and delivering a Council opinion on Luxembourg’s 2014 stability programme
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Luxemburgs nationella reformprogram 2014 med avgivande av rådets yttrande om Luxemburgs stabilitetsprogram 2014
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Luxemburgs nationella reformprogram 2014 med avgivande av rådets yttrande om Luxemburgs stabilitetsprogram 2014
/* COM/2014/0417 final */
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Luxemburgs nationella reformprogram 2014_x000b__x000b_med avgivande av rådets yttrande om Luxemburgs stabilitetsprogram 2014 /* COM/2014/0417 final - 2014/ () */
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Luxemburgs nationella reformprogram 2014
med avgivande av rådets yttrande om Luxemburgs stabilitetsprogram 2014 EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT
DENNA REKOMMENDATION med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2 och 148.4, med beaktande av rådets förordning (EG) nr
1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga
finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken[1], särskilt
artikel 5.2, med beaktande av Europeiska kommissionens
rekommendation[2], med beaktande av Europaparlamentets
resolutioner[3], med beaktande av Europeiska rådets slutsatser, med beaktande av sysselsättningskommitténs
yttrande, med beaktande av ekonomiska och finansiella
kommitténs yttrande, med beaktande av yttrandet från kommittén för
socialt skydd, med beaktande av yttrandet från kommittén för
ekonomisk politik, och av följande skäl: (1)
Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet
kommissionens förslag till en ny strategi för tillväxt och sysselsättning,
Europa 2020, som bygger på en ökad samordning av den ekonomiska politiken med
inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka
förutsättningarna för hållbar tillväxt och konkurrenskraft i EU. (2)
Den 13 juli 2010 antog rådet på grundval av
kommissionens förslag en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för
medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober
2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik,
vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna
uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska
politik och sysselsättningspolitik. (3)
Den 29 juni 2012 beslutade stats- och regeringscheferna
om en tillväxt- och sysselsättningspakt, som ger ett enhetligt ramverk för
insatser på nationell nivå, EU-nivå och euroområdesnivå med hjälp av alla
tänkbara medel, instrument och politiska åtgärder. De beslutade om insatser som
ska utföras på medlemsstatsnivå och uttryckte i synnerhet sitt helhjärtade
åtagande att uppnå målen i Europa 2020-strategin och genomföra de
landsspecifika rekommendationerna. (4)
Den 9 juli 2013 antog rådet en rekommendation om
Luxemburgs nationella reformprogram 2013 och avgav ett yttrande om Luxemburgs
uppdaterade stabilitetsprogram för 2012–2016. Den 15 november 2013 lade kommissionen i enlighet med förordning (EU) nr 473/2013[4]
fram ett yttrande om Luxemburgs utkast till budgetplan för
2014[5]. (5)
Den 13 november 2013 antog kommissionen den årliga
tillväxtöversikten[6],
som inledde 2014 års europeiska planeringstermin för samordning av den
ekonomiska politiken. Samma dag antog kommissionen rapporten om
varningsmekanismen[7]
i enlighet med förordning (EU) nr 1176/2011, där Luxemburg angavs som en
av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning. (6)
Den 20 december 2013 godkände Europeiska rådet
prioriteringarna för att säkerställa finansiell stabilitet, budgetkonsolidering
och åtgärder för att främja tillväxt. Europeiska rådet betonade behovet av att
efterstäva differentierad och tillväxtvänlig budgetkonsolidering, återställa en
normal utlåning till ekonomin, främja tillväxt och konkurrenskraft, bekämpa
arbetslöshet och krisens sociala följdverkningar samt modernisera den
offentliga förvaltningen. (7)
Den 5 mars 2014 offentliggjorde kommissionen
resultatet av sin fördjupade granskning av Luxemburg[8] i enlighet med
artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011. Kommissionen konstaterade
att Luxemburg inte har några makroekonomiska obalanser i den mening som avses i
förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Särskilt framgår av bedömningen av
bytesbalansen att överskottet inte beror på svag inhemsk efterfrågan, utan på
Luxemburgs särskilda tillväxtmodell som i mycket bygger på finansiella
tjänster. Det finns risker för den inhemska finansiella stabiliteten på grund
av den stora finanssektorn, men de är i princip under kontroll eftersom sektorn
är samtidigt diversifierad och specialiserad. Den höga skuldsättningen i den
privata sektorn, särskilt hos icke-finansiella företag, beror främst på att det
finns ett stort antal multinationella företag som använder sina filialer eller
dotterbolag i Luxemburg för koncerninterna finansieringstransaktioner.
Slutligen är statsfinansernas för närvarande gynnsamma skick starkt beroende av
hållbarheten i en tillväxtmodell som bygger på en expansiv finanssektor, och
det är en allvarlig hållbarhetsrisk på lång sikt. (8)
Den 28 april 2014 lade Luxemburg fram sitt
nationella reformprogram för 2014 och den 25 april 2014 sitt
stabilitetsprogram för 2014. I syfte att beakta deras inbördes samband har de
båda programmen bedömts samtidigt. (9)
Målet för den medelfristiga budgetstrategin i 2014
års stabilitetsprogram är att återgå till det medelfristiga målet 2016 efter
att avsevärt ha avvikit från det 2015. I programmet bekräftas det tidigare
medelfristiga budgetmålet om ett underskott på 0,5 % av BNP, vilket
avspeglar kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Det (omberäknade)
strukturella allmänna offentliga överskottet spås minska från 1,4 % av BNP
under 2013 till 1,1 % under 2014 och vändas till ett underskott på
0,1 % av BNP under 2015. Därefter förväntas gradvis ökande strukturella
överskott. Luxemburg förväntas alltså hålla fast vid sitt medelfristiga mål
under 2014 men avsevärt avvika från det 2015. Enligt programmet kommer de
offentliga utgifternas ökningstakt, efter diskretionära åtgärder på
inkomstsidan, att ligga över BNP:s potentiella medelfristiga tillväxttakt under
2015. Totalt sett överensstämmer alltså programmets mål delvis med kraven i
tillväxt- och stabilitetspaktens förebyggande del, men en avvikelse uppträder
särskilt under 2015. Skuldkvoten, som 2013 var 23,1 % av BNP, ligger långt
under referensvärdet på 60 % av BNP, och spås minska ytterligare under
programperioden. Det makroekonomiska scenario som ligger till grund för
budgetberäkningarna i programmet har utarbetats av det oberoende
statistikorganet Statec och är något optimistiskt för 2014 och 2015. Regeringen
spår att BNP kommer att växa med 3,2 % under både 2014 och 2015, medan
kommissionen i sin vårprognos 2014 räknar med 2,6 % respektive 2,7 %.
Dessutom har myndigheterna inte helt redogjort för de åtgärder som ska ligga
till grund för den statsfinansiella utvecklingen 2015–2018. Enligt kommissionens
prognos, som inte beaktar de senast tillkännagivna åtgärderna, tros det
strukturella överskottet sjunka till 0,6 % av BNP under 2014 och vändas
till ett underskott på 1,3 % av BNP under 2015. De offentliga utgifternas
ökningstakt, efter diskretionära åtgärder på inkomstsidan, förväntas ligga över
den medelfrista potentiella referens-BNP-tillväxten 2015, då en avsevärd
avvikelse tros inträffa. På grundval av sin bedömning av stabilitetsprogrammet
2014 och kommissionens prognos anser rådet i enlighet med rådets förordning
(EG) nr 1466/97 att det finns risk att programmets mål inte uppnås, och
att målen endast delvis överensstämmer med kraven i tillväxt- och
stabilitetspaktens förebyggande del, särskilt från och med 2015 (10)
Regeringen lade fram ett lagförslag i
deputeradekammaren i juli 2013 om införlivande av bestämmelserna i rådets
direktiv 2011/85/EU om krav på medlemsstaternas budgetramverk och fördraget om
stabilitet, samordning och styrning. Lagförslaget förväntades träda i kraft den
1 januari 2014, men antagandet av det försenades eftersom regeringen avgick i
juli. Enligt lagförslaget skulle en ny lag om flerårig finansprogramplanering
läggas fram för samma tidsrymd som den kommande uppdateringen av
stabilitetsprogrammet. Lagen om flerårig finansprogramplanering skulle
uppdateras rullande varje år, tillsammans med årsbudgeten. Den är tänkt att
innehålla detaljerade planer om uppfyllelsen av det medelfristiga budgetmålet
inom den offentliga sektorn. Enligt lagförslaget införs flerårstak i lagen om flerårig
finansprogramplanering enbart för den centrala offentliga förvaltningen, men
det föreskrivs inte vilka konsekvenser ett överskridande av taken skulle få. I
lagförslaget finns inga nationella utgiftsregler till vägledning av
fastställandet av fleråriga utgiftstak. Det innehåller dock bestämmelser om
justeringar så att det medelfristiga målet kan hållas. Ett reviderat lagförslag
lades fram inför deputeradekammaren i mars 2014, som bland annat innebär att
ett nytt oberoende organ, Conseil National des Finances Publiques, får i
uppdrag att övervaka budgetreglerna. (11)
Dessutom kommer momsintäkterna att drabbas av nya
regler om moms på e-handel. Enligt bestämmelserna ska sådana intäkter överföras
från det land där leverantören är etablerad till kundens hemland. Regeringen
har tillkännagett att momssatserna kommer att höjas med 2 procentenheter,
vilket torde kompensera de förlorade inkomsterna delvis. Med tanke på den
omfattande tillämpningen av nedsatta och supernedsatta momssatser kan dock mer
intäkter uppbäras genom att standardmomssatsen tillämpas i
fler fall, så att man kompenserar för dessa förluster i vidare mening. (12)
De offentliga bruttopensionsutgifternas andel av
BNP i Luxemburg kommer enligt kommissionens åldranderapport 2012 att öka från
9,2 % av BNP till 18,6 % under 2060. Det beror främst på
åldersrelaterade utgifter, särskilt pensioner. Pensionsreformen 2012 hade
begränsad räckvidd och undanröjde knappast hotet mot de offentliga finansernas
långsiktiga hållbarhet. Den kortfristiga finansieringen av pensionssystemet
garanteras för närvarande av en låg äldreförsörjningskvot och bidrag som
betalas av en relativt ung befolkning av arbetande gränsgångare. I framtiden
tros denna tendens vända, och pensionskostnaderna och äldrevårdskostnaderna
kommer antagligen att öka avsevärt. För att garantera pensionssystemets
hållbarhet måste det till en avsevärd ökning av bidragssatserna efter 2020,
förutom de inbyggda justeringarna genom att pensionerna anpassas till
levnadsstandarden. Det skulle innebära en betydande ökning av den arbetande
befolkningens försörjningskvot som framtidens arbetskraft får bära, och därmed
minskad kostnadsmässig konkurrenskraft. Med tanke på dagens höga
kompensationsgrad kunde flera olika åtgärder ha vidtagits för att fördela
bördorna rättvisare mellan generationerna. Att införa ett tak för
pensionsjusteringar som bygger på reallöneökningar skulle öka
pensionsreserverna. Att höja den faktiska pensionsåldern, för närvarande
59 år, och anpassa den till den ändrade medellivslängden, skulle bidra
till ett långsiktigt hållbart pensionssystem. Möjligheterna till förtidspension
bör också minskas. Ekonomiska incitament att förlänga karriären, som ingår i
pensionsreformen, kan bidra till ett hållbart pensionssystem, men de äldre
arbetstagarnas anställbarhet bör förbättras genom en utbyggd yrkesutbildning
och mer livslångt lärande. Luxemburg behöver minska de framtida behoven av och
kostnaderna för vård och omsorg för personer med långvarigt vårdbehov så att
systemet blir hållbart. Sådana tjänster kan också bli mer kostnadseffektiva
genom mer samordning mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten, bättre
tillhandahållande av tjänster och mer stöd till familjevårdgivare. (13)
Luxemburgs stora överskott i bytesbalansen beror på
finansiella tjänster och döljer ett långvarigt, stadigt tilltagande underskott
i handelsbalansen i varor, som beror på långsam exporttillväxt. Denna tendens
har sin grund i tjänstesektorns ökande betydelse i ekonomin, men beror också på
en mer strukturell förlust av kostnadsmässig konkurrenskraft.
Enhetsarbetskostnadens stadiga ökning på senare år har försvagat den
luxemburgska industrins konkurrenskraft. Modulering genom indexregleringen som
infördes av regeringen 2012, upphör att gälla i slutet av 2014. Även om olika
lösningar kan utforskas, är det viktigt att lönerna knyts närmare till
produktiviteten genom en reform av löneindexeringen, som möjliggör
differentiering mellan sektorer. Det starka beroendet av finanssektorn är en
strukturell risk för Luxemburgs ekonomi. Luxemburg behöver därför fokusera på
att utveckla sådana högspecialiserade företag som krävs för innovationsdriven
tillväxt. Även om den offentliga FoU-intensiteten fyrdubblats sedan 2000, och
det visar på viljan att bygga upp offentlig forskningskapacitet, ser Luxemburg inte
ut att nå sitt mål för 2020 om en FoU-intensitet på 2,3–2,6 % av BNP på
grund av den markanta minskningen av privat FoU-intensitet (från 1,53 % av
BNP 2000 till 1 % 2012). Dess resultat i fråga om samarbete mellan företag
och offentliga forskningsinstitut bör förbättras. Den reform för stärka
innovativa kluster som inleddes 2013 bör fortsätta. (14)
Även om olika åtgärder har vidtagits är
ungdomsarbetslösheten fortfarande hög, 17,4 % av den förvärvsarbetande
befolkningen, även om den låg på hela 18 % under 2012.
Ungdomsarbetslösheten beror mycket på utbildningsnivå, och är lägre hos dem som
har mer utbildning. Luxemburgs utbildningssystem har ett antal särskilda
svårigheter, bland annat flerspråkighet och de särskilda färdigheter som krävs
på en mycket specialiserad arbetsmarknad med en stor finanssektor. Resultaten i
OECD:s undersökning 2012 av elevernas färdigheter visade att mer åtgärder krävs
för att motverka ungdomarnas relativt svaga prestationer i grundläggande
färdigheter, som märktes redan 2006. Därför bör reformerna av primär och
sekundär utbildning fortsätta. Yrkesutbildning och allmän utbildning bör
dessutom höjas ytterligare för att förse arbetsmarknaden med högutbildad
arbetskraft, särskilt för personer med invandrarbakgrund. Skatte- och bidragssystemets
utformning leder till mycket höga arbetsmarknadsfällor, bland de högsta i EU,
för alla lönenivåer och familjesammansättningar. Trots den senaste tidens
reformer är insatserna för att få folk i arbete fortfarande svaga: det är inte
obligatoriskt vid någon tidpunkt att delta i aktiva arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under arbetslösheten, och det finns inget krav på att fortsätta söka
arbete när man deltar i aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. (15)
Luxemburg har åtagit sig att minska sina utsläpp av
växthusgaser i de sektorer som inte omfattas av handeln med utsläppsrätter med
20 % till 2020, men tros missa målet med 23 procentenheter. Dessutom
förväntas utsläppen 2013 bli 1 % mer än målet för 2013 i
ansvarsfördelningsbeslutet. Omkring 70 % av de transportrelaterade
utsläppen beror på bränsleexport, bland annat på grund av en mycket låg
punktskatt på bränsle. Att bränsleexport erkänns som en viktig fråga i den
andra nationella klimathandlingsplanen som antogs i maj 2013 är ett framsteg.
Det behövs dock mer specifika, långsiktiga åtgärder för att lösa frågan.
Miljöskatterna uppgick 2012 till 2,4 % av BNP, medan de 2004 uppgick till
3,1 %. Minskningen beror särskilt på lägre energiskatteintäkter på grund
av att energiskatterna inte är indexreglerade. Transportskatter, utom bränsle,
uppgick 2012 till 0,2 % av BNP. Skattintäkterna från bränsle som används
för transporter är höga, med 2,2 % av BNP trots förmånsbeskattningen av
diesel, främst på grund av ”tankningsturism”. Eftersom miljöskatterna står för
en lägre andel än genomsnittet av de totala skatteintäkterna, kan
miljöskatterna läggas om bland annat genom att den totala beskattningen höjs på
energiprodukter för transporter. (16)
Kommissionen har inom den europeiska
planeringsterminen gjort en heltäckande analys av Luxemburgs ekonomiska
politik. Den har bedömt stabilitetsprogrammet och det nationella
reformprogrammet. Den har beaktat inte bara programmens relevans för en hållbar
statsfinansiell och samhällsekonomisk politik i Luxemburg utan också i vilken
mån EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att
stärka den övergripande ekonomiska styrningen i Europeiska unionen genom att
framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå.
Kommissionens rekommendationer inom ramen för den europeiska
planeringsterminen återspeglas i rekommendationerna 1–5. (17)
Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat
Luxemburgs stabilitetsprogram och dess yttrande[9]
återspeglas särskilt i rekommendation 1. (18)
Kommissionen har också inom den europeiska
planeringsterminen analyserat den ekonomiska politiken i euroområdet som
helhet. Mot denna bakgrund har rådet utfärdat specifika rekommendationer till
euroländerna. Luxemburg bör se till att även dessa rekommendationer genomförs
fullständigt och i tid. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS Luxemburg att
vidta följande åtgärder under perioden 2014–2015: 1. Bevara en sund
statsfinansiell ställning under 2014, betydligt stärka budgetstrategin under
2015 så att det medelfristiga målet uppfylls och hålls därefter, och därigenom
se till att skydda de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet, särskilt
genom att ta hänsyn till implicit betalningsansvar på grund av åldrande. Stärka
den finanspolitiska styrningen genom att anta en ram för de offentliga
finanserna på medellång sikt som omfattar den offentliga sektorn och som
inbegriper fleråriga utgiftsbegräsningar, och införa oberoende övervakning av
finanspolitiska bestämmelser. Bredda skattebasen mer, särskilt beskattningen av
konsumtion. 2. För hållbara statsfinanser
begränsa åldersrelaterade utgifter genom att göra vård och omsorg för personer
med långvarigt vårdbehov mer kostnadseffektiv och fortsätta med
pensionsreformer och öka den faktiska pensioneringsåldern genom att bland annat
begränsa förtidspension och knyta den lagfästa pensionsåldern till den
förväntade livslängden. Förstärka åtgärderna för att öka äldre arbetstagares
sysselsättningsgrad, och bland annat förbättra deras anställbarhet genom
livslångt lärande. 3. Anta strukturella åtgärder
snabbare, i samråd med arbetsmarknadens parter och i enlighet med nationell
praxis, för att reformera löneindexregleringen i syfte att göra lönerna mer
knutna till produktivitetsutvecklingen, särskilt på sektorsnivå. Fortsätta att
diversifiera ekonomins struktur, bland annat genom att främja privata
investeringar i forskning och utveckla samarbetet mellan företagen och den
offentliga forskningen. 4. Fortsätta satsningarna på att
minska ungdomsarbetslösheten bland lågutbildade arbetssökande med
invandrarbakgrund genom en enhetlig strategi, bland annat genom att
vidareutveckla utformningen och övervakningen av aktiva arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, åtgärda låg färdighetsmatchning och minska de ekonomiska incitamenten
att inte arbeta. För det ändamålet påskynda genomförandet av den allmänna och
yrkesinriktade utbildningen för att bättre matcha ungdomarnas färdigheter med
efterfrågan på arbetsmarknaden. 5. Ta
fram en heltäckande ram och vidta konkreta åtgärder för att uppfylla målen för
minskning av utsläpp av växthusgaser från verksamhet utanför systemet för
handel med utsläppsrätter fram till 2020, särskilt genom beskattning av
energiprodukter för transporter. Utfärdad i Bryssel den På
rådets vägnar Ordförande [1] EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. [2] COM(2014) 417 final. [3] P7_TA(2014)0128 och P7_TA(2014)0129. [4] EUT L 140, 27.5.2013, s. 11. [5] C(2013) 8006 final. [6] COM(2013) 800 final. [7] COM(2013) 790 final. [8] SWD(2014) 84 final. [9] Enligt artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr 1466/97.