This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52014DC0072
COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT, THE COUNCIL, THE EUROPEAN ECONOMIC AND SOCIAL COMMITTEE AND THE COMMITTEE OF THE REGIONS Internet Policy and Governance Europe's role in shaping the future of Internet Governance (Text with EEA relevance)
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Internetpolitik och förvaltning av internet Europas roll i utformningen av framtidens internetförvaltning (Text av betydelse för EES)
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Internetpolitik och förvaltning av internet Europas roll i utformningen av framtidens internetförvaltning (Text av betydelse för EES)
/* COM/2014/072 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Internetpolitik och förvaltning av internet Europas roll i utformningen av framtidens internetförvaltning (Text av betydelse för EES) /* COM/2014/072 final */
1.
Inledning
Under mer än femton år har EU bidragit till
att stödja och utveckla internet: internet har, som en väsentlig del av livet
och som en grundpelare för den digitala inre marknaden, främjat innovation,
tillväxt, handel, demokrati och mänskliga rättigheter.[1].
Tillväxten med anknytning till internetekonomin kommer enligt prognoserna att
uppgå till nästan 11 % i EU, med en förväntad ökning från 3,8 % 2010
till 5,7 % 2016[2] som en andel av BNP. Små och medelstora
företag som använder internet intensivt växer nästan dubbelt så snabbt som företag
som inte gör det[3]. Denna ekonomiska potential måste utnyttjas
så att enskilda människor får tillgång till det innehåll och de varor och de
tjänster som de önskar ta del av, och så att de kan kontrollera vilka personuppgifter
de vill eller inte vill dela med sig av. Säkra, stabila och motståndskraftiga
nätverk bildar grunden till en pålitlig och blomstrande internetekonomi[4].
Ett öppet och fritt internet där samtliga rättigheter och friheter som
människor har utanför internet även gäller online främjar sociala och
demokratiska processer över hela världen. En hållbar
internetförvaltning, där alla intressenter[5] är delaktiga,
är avgörande för att bevara dessa fördelar. Förvaltningen av internet
inbegriper en lång rad organisationer[6] och anses i vid bemärkelse avse statens, den
privata sektorns och civilsamhällets utveckling och tillämpning inom sina
respektive roller av gemensamma principer, normer, regler, beslutsförfaranden
och program som formar internets utveckling och användning[7]. På sistone har motsättningen intensifierats
mellan olika visioner om internets framtid och om hur dess flerpartsförvaltning
ska kunna stärkas på ett hållbart sätt. Dessutom har avslöjanden om storskaliga
övervakningsprogram och rädslan för it-brottslighet sänkt förtroendet för
internet. Sammantaget skulle en fortsatt minskning av förtroendet för internet
och dess nuvarande förvaltning kunna hämma innovationen och bromsa utvecklingen
vid europeiska internetföretag. Det skulle också kunna tvinga fram nya
regionala och nationella förvaltningsstrukturer som i sin tur skulle kunna leda
till en splittring av internet. Genom detta meddelande önskar man lägga fram
en gemensam europeisk vision för förvaltningen av internet l
för att försvara och främja grundläggande
rättigheter, demokratiska värden och förvaltningsstrukturer enligt en
flerpartsmodell som baseras på tydliga regler som är förenliga med dessa
rättigheter och värden[8], l
som ett enda sammanhållet nätverk, som omfattas av
samma lagar och regler som gäller inom andra områden av vårt dagliga liv, där
enskilda kan dra nytta av sina rättigheter och av rättshjälp när dessa
rättigheter kränks, l
som förvaltas genom en genuin flerpartsmodell ·
där de nödvändiga mellanstatliga diskussionerna
förankras i ett flerpartssammanhang med fullständig insikt i att internet byggs
upp och upprätthålls av en rad olika intressenter liksom av regeringar, ·
där beslut fattas på grundval av principerna om god
förvaltning, och inbegriper öppenhet, ansvarsskyldighet och inkludering av alla
viktiga intressenter, l
med ett stärkt och reformerat Forum för förvaltning
av internet, l
med ett globaliserat Internet Corporation for
Assigned Names and Numbers (ICANN) och Internet Assigned Numbers Authority (IANA). Detta meddelande bygger på kommissionens
tidigare meddelande om förvaltning av internet från 2009, i synnerhet när det
gäller förstärkningen av flerpartsmodellen. Enligt detta meddelande krävs det
inget nytt internationellt rättsligt instrument för att hantera frågor med
anknytning till förvaltningen av internet[9]. Detta meddelande fokuserar på de huvudsakliga
politikområden som är relevanta för det komplexa internetförvaltningsrelaterade
ekosystemet. De främsta områden som för närvarande diskuteras, nämligen utvecklingen
av principer för internetförvaltning, samarbetsramar och internets centrala
funktioner, behandlas i avsnitt 2, 3 och 4. I avsnitt 5 läggs det fram konkreta
förslag på hur den nuvarande flerpartsmodellen kan stärkas. I avsnitt 6, 7 och
8 blickar man framåt och tar upp några av de nyckelfrågor som måste behandlas
med tanke på den framtida förvaltningen av internet, nämligen det starka
samspelet mellan tekniska normer och internetpolitiken, de huvudsakliga
utmaningarna i fråga om att återskapa förtroende och konflikter i fråga om
domsagor och lagar. En mängd av de frågor som tas upp kommer att diskuteras vid
ytterligare specifika samråd med intressenter.
2.
En principbaserad strategi
Internets styrka ligger i dess öppna,
utspridda karaktär som utgår från standarder som inte är upphovsrättsligt
skyddade, vilket möjliggör låga inträdeshinder. Europeiska unionen har alltid
sett internet som ett enda sammanhållet utrymme där alla resurser bör vara
tillgängliga på samma sätt, oberoende av var användaren och leverantören befinner
sig. Detta gäller särskilt när dessa resurser rör mänskliga rättigheter och
vissa stater försöker, genom att hänvisa till säkerhetsöverväganden, lägga band
på sina medborgares globala förbindelsemöjlighet genom censur och andra
begränsningar. Att blockera, sakta ned eller diskriminera innehåll,
tillämpningar och tjänster strider mot internets öppna karaktär[10].
Även inför komplexa lagstiftningsmässiga och politiska utmaningar kan
filtrering av trafik vid gränser eller andra rent nationella strategier leda till
att internet splittras och att man äventyrar den ekonomiska tillväxten och det
fria flödet av information. Detta utesluter inte ökade insatser för
diversifiering av den underliggande infrastrukturen, såsom lokala
internetknutpunkter och överföringskapacitet, som kan stärka internets
motståndskraft och robusthet, samt åtgärder som är nödvändiga för att skydda de
grundläggande rättigheterna och för att ta hänsyn till den oro som avslöjandena
om storskalig övervakning och underrättelseverksamhet gett upphov till. Under mer än två år har kommissionen
förespråkat en strategi som sammanfattas genom akronymen COMPACT[11]:
internet som ett utrymme för medborgerligt ansvar (Civic
responsibilities), en sammanhållen resurs (One unfragmented
resource) som förvaltas genom en flerpartsstrategi (Multistakeholder
approach) för att främja (Promote) demokrati och mänskliga
rättigheter, på grundval av en gedigen teknisk arkitektur (Architecture)
som är förtroendeingivande (engenders Confidence) och underlättar
en öppen (Transparent) förvaltning av både den underliggande
internetinfrastrukturen och de tjänster som bygger på densamma. COMPACT bygger på Tunisagendan från 2005. Sedan
dess har olika principer för förvaltningen av internet fått spridning inom
olika miljöer, men i de flesta fall utan att finna stöd från mer än ett
begränsat antal intressenter eller inom ett begränsat geografiskt område[12].
En utveckling mot en mer sammanhängande uppsättning principer för förvaltning
av internet med ett bredare stöd skulle vara till nytta för att finna en
gemensam grundval. Kommissionen
stöder att man tillsammans med alla intressenter fastställer en sammanhängande
uppsättning principer, som överensstämmer med grundläggande rättigheter och
demokratiska värden. Kommissionen kommer att främja diskussioner mellan
intressenterna, inbegripet via flerpartsplattformar och högnivågruppen för
förvaltning av internet[13]. Kommissionen uppmanar rådet och
Europaparlamentet att bidra till en gemensam europeisk ståndpunkt i alla
lämpliga forum.
3.
En ram för förvaltning genom samarbete
Ömsesidigt respektfulla dialoger mellan alla
intressenter om den framtida utvecklingen av den globala förvaltningen av
internet är avgörande mot bakgrund av internets övergripande betydelse för
ekonomin och samhället. Forumet för förvaltning av internet tillkom i samband
med världstoppmötet om informationssamhället för att främja framåtsyftande
samtal mellan alla intressenter, varav många inte hade samarbetat på nära håll
förut. Det är emellertid viktigt att förbättra kvaliteten och formen på
resultaten från Forumet för förvaltning av internet för att höja dess inverkan
på den globala förvaltningen av internet och på internetpolitiken. Starkare växelverkan mellan de intressenter
som deltar i förvaltningen av internet bör främjas genom frågebaserade dialoger
i stället för genom nya organ. Därigenom skulle alla viktiga intressenter kunna
ta itu med specifika utmaningar oberoende av eventuella strukturella och
organisatoriska gränser. Sådana upplägg skulle kunna hämta inspiration från
internets spridda arkitektur, som skulle kunna fungera som en förebild för en
bättre växelverkan mellan alla parter. Dessutom är det i samband med en hållbar
modell nödvändigt att tydligt fastställa aktörernas roller inom
förvaltningsprocessen, även offentliga myndigheters roll i fråga om att
fullgöra sitt ansvar på området offentlig politik i enlighet med mänskliga
rättigheter online[14]. För en sådan hållbarhet
krävs även ett gemensamt åtagande från alla intressenter om en sammanhängande
uppsättning principer för förvaltning av internet. Det är avgörande med mekanismer för
ansvarsskyldighet när det gäller aktörerna på internet, inbegripet
organisationer som ansvarar för centrala internetuppgifter. Mekanismer såsom
självbedömning och oberoende granskning (sakkunniggranskning) kan stärka
genomförandet och bidra med förslag till förbättringar. ICANN:s åtagandeförklaring och användning av
granskningspaneler där flera parter ingår skulle kunna utgöra en
inspirationskälla för andra organisationer och processer. Kommissionen
kommer tillsammans med intressenter åta sig att – stärka
Forumet för förvaltning av internet, med beaktande av rekommendationerna från
arbetsgruppen för förbättringar av Forumet för förvaltning av internet[15], – tydligt
fastställa de offentliga myndigheternas roll i flerpartssammanhanget, som är
förenlig med ett öppet och fritt internet, – främja en
frågebaserad flerpartsdialog och beslutsfattande över organisatoriska gränser.
4.
Globalisering av centrala beslut avseende internet
Internet har blivit en viktig infrastruktur
med globala dimensioner. Det fungerar väl utan strukturell övervakning av
internationella mellanstatliga organ. Samtidigt kan bättre internationell
balans inom de befintliga strukturerna öka legitimiteten för den befintliga förvaltningsordningen. 2005 åtog sig USA:s regering att arbeta
tillsammans med världssamfundet för att ta itu med de allmänna intressena
avseende förvaltningen av nationella toppdomäner (ccTLD)[16].
Emellertid har detta inte genomförts fullt ut ännu. I sitt meddelande från 2009[17]
framhöll kommissionen den ofullständiga internationaliseringen av internets
centrala funktioner och organisationer. Sedan 2009 har ICANN tagit steg i denna
riktning, framför allt genom inrättandet av internationella nav i Istanbul och
Singapore 2013. Dessa insatser uppmuntras. Emellertid har det faktum att ICANN
är underställt Kalifornisk lag med ett avtalsförhållande till ett enda land
inte förändrats. Det faktum att ICANN endast har koppling till en enda regering
– vilket framgår av dess åtagandeförklaring – kan härledas till internets
historia. Kopplingen måste bli mer global i denna internetpräglade tidsålder,
eftersom internet har blivit en avgörande stödfunktion för samhällen och
ekonomier över hela världen. I oktober 2013 efterfrågade ledarna för de
organisationer som ansvarar för samordningen av internets tekniska
infrastruktur, genom sitt uttalande i Montevideo[18]
om framtidens internetsamarbete, en påskyndad globalisering av ICANN:s och
IANA:s uppgifter. Det globala flerpartsmötet om den framtida förvaltningen av
internet som kommer att hållas i Brasilien i april 2014 bör leda till
fastställandet av konkreta och genomförbara steg för att ta itu med
globaliseringen av ICANN:s och IANA:s uppgifter[19]. Kommissionen
kommer att arbeta tillsammans med samtliga intressenter för att –
fastställa hur globaliseringen av IANA:s uppgifter ska gå till, samtidigt som
domännamnssystemet fortsätter att skyddas, –
fastställa en tydlig tidsplan för globaliseringen av ICANN, inbegripet dess
åtagandeförklaring.
5.
Flerpartsprocess
Flerpartsprocesserna med koppling till
internet har antagit olika former – från enkelt nätverksarbete till beslut av
övergripande betydelse såsom de beslut som fattas av ICANN och genom IETF:s (Internet
Engineering Task Force) processer för fastställande av specifikationer[20]. Emellertid utgör det
faktum att en process påstås inbegripa flera parter i sig ingen garanti för att
resultaten ska komma att betraktas som legitima i bredare kretsar. Kommissionen
fortsätter att stödja en genuin flerpartsstrategi för förvaltningen av
internet, vilken kan tillföra denna legitimitet. För att stärka flerpartsmodellen ytterligare
föreslår kommissionen att flerpartsprocesser med avseende på internetpolitik –
förutom att de ska vara förenliga med de grundläggande rättigheterna – ska
uppfylla åtminstone följande krav: ·Öppenhet. Alla intressenter ska ha meningsfull tillgång till och information om
de organisatoriska processer och förfaranden enligt vilka organet verkar. Detta
bör i synnerhet förhindra eventuell ombudsverksamhet för tysta intressenter. ·Inkludering och
jämvikt. De som ansvarar för en inkluderande process
ska vida rimliga åtgärder för att nå ut till alla parter som påverkas av ett
visst tema och erbjuda rättvisa och överkomliga möjligheter att delta och bidra
under alla avgörande skeden av beslutsfattandet, samtidigt som man undviker att
eventuella dominanta intressenter eller egenintressen tar över processen. ·Ansvarsskyldighet. Det ska finnas tydliga offentliga åtaganden om att regelbundet redovisa
sitt arbete inför intressenterna eller oberoende tillsynsorgan och om att
tillåta alla parter att söka prövning genom effektiva tvistlösningsmekanismer. Dessutom bör man inom ramen för
flerpartsstrategierna, i syfte att säkerställa ökad representativitet, vidta
tillräckliga åtgärder för att motverka de omfattande skillnaderna i fråga om
möjligheten att delta mellan olika intressegrupper, exempelvis genom att som
ett standardalternativ tillåta deltagande på distans. Vidare bör man erkänna
att varje etapp av beslutsprocesserna ställer sina egna krav och kan beröra
olika intressentgrupper. Kommissionen välkomnar det faktum att vissa
intressentgrupper arbetar med att utveckla flerpartsriktlinjer och uppmuntrar
ytterligare insatser. Omfattande flerpartsprocesser förblir avgörande för den
framtida förvaltningen av internet. Samtidigt bör dessa inte påverka de
offentliga myndigheternas kapacitet, vilka får sina befogenheter och sin
legitimitet från demokratiska processer, att fullgöra sina skyldigheter på området
offentlig politik förutsatt att dessa är förenliga med de universella mänskliga
rättigheterna. Detta inbegriper deras rätt att vid behov ingripa genom
lagstiftning. Kommissionen
står fast vid flerpartsmodellen för förvaltningen av internet. Kommissionen
uppmanar intressenterna att ytterligare förstärka modellens hållbarhet genom
att förmå aktörer och processer att bli mer inkluderande, öppna och
ansvarsfulla. Kommissionen
kommer att arbeta med intressenterna när det gäller ett utbyte av bästa praxis.
Att möjliggöra ett inkluderande deltagande Den stora uppsättningen internetrelaterade
politikområden utgör tillsammans med sin komplicerade institutionella ram ett
hinder för många intressenter när det gäller att delta i utformningen av
internetpolitiken på ett effektivt sätt. Detta kan leda till en allmän
upplevelse av bristande inkludering och rösträttsförlust. I detta sammanhang
måste behoven hos människor med funktionsnedsättning också beaktas[21].
Ytterligare insatser behövs även för att vidga flerpartsstrukturerna i länder
där parterna för närvarande inte finns representerade i tillräcklig
utsträckning. Stödet från de europeiska och nordamerikanska regionala
internetregistren i samband med upprättandet av det afrikanska regionala
internetregistret är ett bra exempel. Ett sätt att bemöta denna utmaning är att
underlätta tillträdet till forum och information genom distansdeltagande vid
möten som en allmän regel. I ett senare skede kan verktyg för datautvinning och
datavisualisering som tillämpas på fritt tillgängliga data och fritt
tillgänglig information om internetpolitik och förvaltning av internet
möjliggöra ett mer omfattande deltagande från intressenternas sida. Tillsammans med internationella partner
planerar kommissionen att utveckla ett globalt observationsorgan för
internetpolitik (GIPO, Global Internet Policy Observatory)[22] genom vilket sådan
information kan kanaliseras och göras allmänt tillgänglig. Syftet med GIPO är
att vara en global onlineresurs för övervakning av utformningen av internetpolitik
samt av bestämmelser och teknik för att hjälpa till att fastställa förbindelser
mellan olika forum och diskussioner, i syfte att ta sig förbi ”politiska
lagerhyllor” och bidra till att sätta in information i ett sammanhang.
Därigenom skulle det bli lättare för intressenter med begränsade resurser att
följa, förstå och medverka i politik och förvaltning med avseende på internet.[23] Kommissionen
föreslår att ett globalt observationsorgan för internetpolitik (GIPO) ska
inrättas under 2014 som en resurs för världssamfundet. Kommissionen
uppmanar intressenterna att medverka i kapacitetsuppbyggnaden för att upprätta
och främja flerpartsprocesser i länder och regioner där sådana processer endast
har utvecklats något eller inte har utvecklats alls. Under 2014
kommer kommissionen tillsammans med mottagarna att fortsätta att förstärka sina
program för utvecklingsbistånd till stöd för medieutveckling och yttrandefrihet
samt teknisk, politisk och lagstiftningsmässig kapacitetsuppbyggnad med
avseende på internet. Man har viss erfarenhet av att använda en
flerpartsmodell vid utformningen av internetrelaterad politik på nationell
nivå. Bland exemplen inom EU kan nämnas Conseil national du numérique i
Frankrike och Multistakeholder Advisory Group on Internet Governance i
Storbritannien. Utanför EU utgör Comitê Gestor da Internet i Brasilien
ett framstående exempel där en flerpartsprocess används vid utarbetandet av
internetpolitik under samrådsformer[24]. Liknande mekanismer kan användas med goda
resultat på europeisk nivå för att minimera en framtida splittring av politiken
med anknytning till förvaltningen av internet, och eventuellt bygga vidare på
erfarenheterna från befintliga nätverk[25]. Detta skulle
tillfredsställa behovet av att ha en mekanism för tidiga samråd på plats som är
anpassad efter den snabba tekniska utvecklingen och inverkan på politiken med
anknytning till internetförvaltning genom en kontinuerlig dialog med en bred
och komplex uppsättning intressentgrupper. En annan viktig funktion skulle
kunna vara att bistå samordningen av verksamheterna vid befintliga rådgivande
organ i EU när så krävs. Icke-bindande rådgivande yttranden från ett sådant
organ skulle göra det möjligt för EU:s institutioner och organ att på ett
meningsfullt sätt hålla kontakten med alla viktiga intressenter i Europa, även
inbegripet närdemokratiska initiativ som utgör en viktig del av internets
ekosystem. Ett omfattande samråd kommer att inledas för att undersöka enligt
vilka former och med vilka uppdrag man kan uppnå en så effektiv och ändamålsenlig
metod som möjligt för att komma fram till gemensamma europeiska ståndpunkter. Kommissionen
kommer att inleda ett omfattande samråd med det civila samhället, tekniker och akademiker
och den europeiska industrin, samt med Europaparlamentet och medlemsstaterna,
om hur man kan säkra ett lämpligt och öppet deltagande av många olika aktörer i
arbetet med att formulera den framtida europeiska politiken för
internetförvaltning.
6.
Tekniska normer som formar internet
Tekniska uppgifter om internetprotokoll och
andra specifikationer om informationsteknik kan ha betydande konsekvenser för
den offentliga politiken. Deras utformning kan ha inverkan på mänskliga
rättigheter såsom skyddet av användarnas personuppgifter och säkerhet, deras
möjlighet att få tillgång till olika typer av kunskap och information och deras
yttrandefrihet online. Det påverkar även andra intressenter, bland annat
företag som bedriver verksamhet online, vars säkerhetsproblem också måste
beaktas. Kommissionen välkomnar det tekniska samfundets
insatser för att upprätta strategier för fastställande av specifikationer på
grundval av allmänna intressen. De positiva exemplen inbegriper tekniska
riktlinjer för hänsyn till privatlivet i nya protokoll[26],
erkännande av flerspråkighet vad gäller internationella domännamn och
tillgänglighetsstandarder för personer med funktionsnedsättning. Sådana
insatser är särskilt viktiga eftersom IP-baserad teknik används alltmer inom
traditionella ekonomiska sektorer såsom energi, transport, finanser och hälsa. Emellertid fattas ofta centrala beslut av
tekniska experter utan någon bredare medverkan av intressenterna, också när den
tekniska diskussionsprocessen är öppen. En effektiv flerpartsstrategi för
fastställande av specifikationer på internet kommer att utgå från effektiv
ömsesidig växelverkan mellan tekniska hänsynstaganden och hänsyn till allmänna
intressen,[27] så att de tekniska
specifikationerna på ett mer systematiskt sätt kommer att beakta allmänna
intressen. Detta är särskilt viktigt när det finns en tydlig inverkan på
enskilda personers lagstadgade rättigheter, särskilt deras mänskliga
rättigheter. Samtidigt följer distributionen och administrationen av
internetresurser regler som skapas genom flerpartsprocesser. Konsekvenserna av utvecklingen av normarbetet när
det gäller internet kräver en öppen offentlig debatt med alla som berörs. Det är också viktigt att stödja den europeiska
internetindustrins genomförande av öppna standarder liksom dess deltagande i
utvecklingen av öppna internetstandarder. Kommissionen
föreslår tillsammans med intressenterna, inklusive den europeiska
internetindustrin, att man anordnar ett antal workshoppar med internationella
experter inom juridik, etik[28], samhällsvetenskap,
ekonomi, internationella relationer och teknik. Det resultat som man förväntar
sig av detta är konkreta och genomförbara rekommendationer för att säkerställa
samstämmighet mellan befintliga normativa ramar och nya former av
internetbaserat fastställande av normer. Kommissionen
uppmanar alla intressenter att stärka (och i lämpliga fall upprätta)
strukturerade mekanismer för att möjliggöra ett regelbundet, tidigt och
verkligt inkluderande deltagande liksom granskning och kommentarer inom ramen
för tekniska beslut. Dessa strukturerade mekanismer bör även sträva efter att se
till att de tekniska besluten är förenliga med de mänskliga rättigheterna.
7.
Att bygga upp förtroende
Förtroende för internet och dess förvaltning är
en förutsättning för att internets potential som motor för ekonomisk tillväxt
och innovation ska kunna förverkligas. Internets säkerhet, skydd och
motståndskraft är också avgörande när det gäller att bevara och främja de
ekonomiska och samhälleliga vinster som det digitala ekosystemet ger upphov
till. Kommissionen arbetar för att lösa dessa
frågor, i synnerhet genom reformen av EU:s dataskyddsram[29] en effektiv kamp mot
it-brottslighet och ett ambitiöst arbete för att hantera cybersäkerhetsfrågor,
som EU:s strategi för cybersäkerhet[30]. Denna strategi syftar till att göra EU:s onlinemiljö säkrast i
världen, samtidigt som de grundläggande rättigheterna bevaras och främjas
ytterligare[31]. Det förekommer ett ökat antal
onlineaktiviteter som direkt motverkar utövandet av de grundläggande
rättigheterna. It-brott, inbegripet övergrepp mot barn online[32], identitetsstölder,
it-angrepp och icke-kontantrelaterade betalningsbedrägerier samt andra former
av olaglig behandling av personuppgifter utgör ett allvarligt hot mot
förtroendet för internetanvändningen. Kommissionen har åtagit sig att minska
it-brottsligheten drastiskt. Tekniksamfundets har en avgörande roll, bland
annat när det gäller att säkerställa förtroendet för IP-baserad kommunikation
och förbättra motståndskraften hos kryptosystem för att öka förtroendet för
IP-baserad kommunikation. Detta skulle främja en effektiv kamp mot
it-brottslighet och skydda användarnas privatliv. Storskalig övervaknings- och
underrättelseverksamhet har också lett till ett minskat förtroende för internet
och den nuvarande internetförvaltningen. Kommissionen behandlade några av dessa
problem i sitt meddelande om att återskapa förtroendet för internationell
överföring av personuppgifter[33]. Konsekvenserna för den
globala internetförvaltningen måste också angripas. Kommissionen
kommer att samarbeta med rådet och Europaparlamentet för att uppnå ett snabbt
antagande och genomförande av den centrala lagstiftningen, som reformen av
dataskyddsramen och det föreslagna direktivet om nät- och informationssäkerhet,
för att stärka förtroendet online. Kommissionen
kommer i samarbete med sina partner att verka för att återuppbygga förtroendet
för internet, bland annat genom att stärka den globala internetförvaltningen,
vilket är en förutsättning för den långsiktiga framtiden för ett öppet
internet.
8.
Konflikter mellan domsagor och lagar
Precis som annan gränsöverskridande verksamhet
ger internet upphov till en rad utmaningar när det gäller tillämpningen av lagstiftning.
Det här är inte nödvändigtvis något specifikt för internet, men själva mängden
gränsöverskridande transaktioner som sker online gör det nödvändigt att noga
analysera hur de befintliga reglerna tillämpas på internet. Extraterritoriell tillämpning, ofta med
utgångspunkt i domännamnssystemets geografi, har lett till ett antal
motstridiga rättsliga beslut[34].
Detta kan, till exempel, leda till fall där domännamn som används inom en
domsaga upphävs på grundval av bestämmelser inom en annan domsaga, beroende på
registratorns eller registrets geografiska lokalisering. Många verksamheter på
internet förvaltas i allt högre grad enligt avtalsförhållanden mellan privata
företag och användare på internet. Icke-avtalsmässiga skyldigheter för aktörer
och mellanhänder på e-handelsområdet är också relevanta i detta sammanhang. Komplexiteten
och, i vissa fall, svårgenomträngligheten hos dessa arrangemang, även när det
gäller bestämmelser om tillämplig domsaga och lagstiftning, kan ge upphov till ett
visst mått av rättsosäkerhet. Ur privaträttslig
synvinkel finns det enhetliga europeiska regler om domsaga och erkännande och
verkställande av domar och lagvalsregler inom vissa områden, i synnerhet vad
gäller fullgörandet av avtalsmässiga och icke-avtalsmässiga skyldigheter. Genom
dessa regler regleras sådana problem inom Europeiska unionen. På internationell
nivå är lagvalsreglerna otillräckligt utvecklade, vilket ger upphov till olösta
lagkonflikter utanför unionen. I synnerhet för internetrelaterade tjänster som
i sig själva är av gränsöverskridande karaktär, såsom molnbaserade
datortjänster, kan denna komplexitet på internationell nivå skada tillväxten. I samband med hanteringen
av det spända förhållandet mellan det internationella internet och nationella
domsagor bör man också beakta den uppsjö av fall som kan vara föremål för dessa
konflikter och som inte bör hanteras genom en enda mekanism. Kommissionen
kommer att inleda en djuplodande översyn av riskerna på internationell nivå av
de konflikter mellan lagar och domsagor som uppstår på internet och bedöma alla
de mekanismer, processer och verktyg som finns tillgängliga och som är
nödvändiga för att lösa sådana konflikter. Alla handlingsalternativ på EU-nivå
och internationell nivå kommer därefter att övervägas noggrant, inbegripet tänkbara
lagstiftningsinitiativ eller ytterligare riktlinjer enligt vad som blir
nödvändigt, förutsatt att lämpliga konsekvensbedömningar utförs. Detta arbete
kommer att bygga vidare på befintlig politik.
9.
Slutsatser
EU, och världen i stort, behöver fatta ett
medvetet beslut om internets framtida form och utveckling och om hur internet
ska förvaltas. Kommissionen anser att EU:s institutioner och medlemsstater
behöver en gemensam vision för den framtida modellen för internets förvaltning.
Kommissionen planerar en lägesrapport under 2015 om de viktigaste inslag som
tas upp i detta meddelande mot bakgrund av den globala utvecklingen på området
förvaltning av internet. Internet bör förbli ett enda, öppet, fritt,
sammanhållet nätverk av nätverk, som omfattas av samma lagar och regler som
gäller inom andra områden av vårt dagliga liv. Förvaltningen av internet bör
utgå från en inkluderande, öppen flerpartsförvaltningsmodell med
ansvarsskyldighet, utan att detta påverkar eventuella lagstiftningsmässiga
åtgärder som kan komma att vidtas med hänsyn till fastställda mål avseende
allmänintresset, såsom att säkerställa respekten för mänskliga rättigheter,
grundläggande friheter och demokratiska värden samt språklig och
kulturell mångfald och omsorg i fråga om utsatta personer. En säker,
trygg, gedigen och motståndskraftig arkitektur utgör grunden för att
internetanvändarna ska kunna känna tilltro och förtroende.
Samtidigt måste internets innovationskraft bibehållas genom ett fullständigt
deltagande av den europeiska internetekonomin, som bygger på en förstärkt
digital inre marknad som är sammanlänkad med världen. För detta krävs det en
försiktig men samtidigt handfast förvaltning. EU har goda förutsättningar att bidra med sin
del till en god förvaltning av internet i och med sin fortsatta utveckling mot
ett modernt nätverkspräglat samhälle med decentraliserad makt och
decentraliserat beslutsfattande. Kommissionen uppmanar rådet, Europaparlamentet,
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén och medlemsstaterna
att komma överens om en gemensam vision i enlighet med vad som framhålls i
detta meddelande och att hävda densamma gemensamt under kommande
internationella debatter. [1] Se KOM(1998) 111, KOM(1998) 476, KOM(2000)
202, EGT C 293, 14.10.2000, KOM(2009) 277 och Europaparlamentets
resolution 15.6.2010 (2009/2229(INI)). [2] Boston Consulting Group, ”The $4.2 Trillion
Opportunity – the Internet Economy in the G-20” (en möjlighet värd
4,2 biljoner dollar – internetekonomin inom G-20), mars 2012. [3] McKinsey Global Institute ”Internet matters: The
Net's sweeping impact on growth, jobs, and prosperity” (internets
betydelse: nätets genomgripande inverkan på tillväxt, arbetstillfällen och
välstånd), 2011. [4] Join(2013) 1, ”EU:s strategi för cybersäkerhet: en
öppen, säker och trygg cyberrymd”, 7.2.2013 [5] Enligt Tunisagendan bör förvaltningen av internet inbegripa regeringar,
den privata sektorn och civilsamhället (stycke 34) samt mellanstatliga och
internationella organisationer (stycke 35 d–e) och omfatta bidrag
från den akademiska och tekniska världen (stycke 36). [6] Se t.ex. ”Introduction to Internet Governance”
(introduktion till förvaltningen av internet), http://www.diplomacy.edu/IGBook.
Projektet för kartläggning av förvaltningen av internet på http://idgovmap.org/,
http://www.icann.org/sites/default/files/assets/governance-2500x1664-21mar13-en.png [7] Arbetsdefinition
av förvaltningen av internet som godkänts enligt slutsatserna från
världstoppmötet om informationssamhället (WSIS), se
http://www.itu.int/wsis. [8] I enlighet med bl.a. den allmänna förklaringen om de mänskliga
rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. [9] Dessutom
kräver inte de åtgärder som planeras i detta meddelande någon ytterligare
budget utöver de nuvarande anslag som redan planeras i den nuvarande fleråriga
budgetramen. [10] COM(2013)
627. Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder avseende
den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och för att skapa
en uppkopplad kontinent. [11] Lades fram i samband med OECD:s högnivåmöte om
internetekonomin den 28 juni 2011, http://ec.europa.eu/commission_2010-2014/kroes/en/blog/i-propose-a-compact-for-the-internet. [12] T.ex.
OECD-rådets rekommendationer om principer för beslutsfattande om internet
(2011); G8-deklarationen från Deauville (2011). [13] Kommissionens expertgrupp för att säkerställa samordning
på EU-nivå av uppföljningen av världstoppmötet om informationssamhället. [14] Se styckena 35–36 i Tunisagendan och KOM(2009)277, stycke 2. [15] Se http://unctad.org/meetings/en/SessionalDocuments/a67d65_en.pdf. [16] Se http://www.ntia.doc.gov/other-publication/2005/us-principles-internets-domain-name-and-addressing-system. [17] COM(2009) 277. [18] Se http://www.internetsociety.org/news/montevideo-statement-future-internet-cooperation. [19] IANA:s
funktioner inbegriper 1) samordning av tilldelningen av tekniska IP-parametrar;
2) administreringen av vissa ansvarsområden som hör ihop med hanteringen av
DNS-rotzoner; 3) allokeringen av nummerresurser på internet; och 4) andra
tjänster som hör ihop med förvaltningen av toppdomänerna ARPA och INT. [20] Se http://www.ietf.org/about/. [21] Detta kommer att återspegla EU:s åtagande genom
undertecknandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning, se http://www.un.org/disabilities/convention/conventionfull.shtml. [22] Se http://ec.europa.eu/digital-agenda/en/news/commission-plans-guide-through-global-internet-policy-labyrinth. [23] Bestämmelser om GIPO:s tekniska utveckling och EU:s
preliminära bidrag på 500 000 euro ingår i Horisont 2020:s
arbetsprogram för 2014–2020. [24] Andra relevanta exempel inbegriper de rådgivande
kommittéerna avseende internet inom OECD och KICTAnet i Kenya. [25] T.ex. EuroDIG, http://www.eurodig.org/. [26] Se http://tools.ietf.org/html/rfc6973. [27] Se förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober
2012 om europeisk standardisering, kommissionens beslut av den 28 november 2011
om inrättande av Europeiska flerpartsforumet för IKT-standardisering, se https://ec.europa.eu/digital-agenda/en/european-multistakeholder-platform-ict-standardisation. [28] Se även yttrandet från Europeiska gruppen för etik inom
vetenskap och ny teknik, http://ec.europa.eu/bepa/european-group-ethics/docs/publications/ict_final_22_february-adopted.pdf. [29] COM(2012) 11, 25.1.2012, Förslag till Europaparlamentets
och rådets förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling
av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (allmän
uppgiftsskyddsförordning). [30] JOIN(2013) 1, EU:s strategi för cybersäkerhet: En öppen, säker och
trygg cyberrymd, 7.2.2013 och COM(2013) 48, Förslag till
Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög
gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen. [31] I enlighet med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,
den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,
den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande
rättigheterna. [32] Direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande
av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi
samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF och COM(2012) 196,
Europeisk strategi för ett bättre internet för barn av den 2 maj 2012. [33] Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och
rådet: Återskapande av förtroendet för dataflöden mellan EU och Förenta
staterna, COM(2013) 846. [34] En
användbar genomgång av exempel finns hos projektet Internet and Jurisdiction.
Se http://www.internetjurisdiction.net/