This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52014DC0008
COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT, THE COUNCIL, THE EUROPEAN ECONOMIC AND SOCIAL COMMITTEE AND THE COMMITTEE OF THE REGIONS Blue Energy Action needed to deliver on the potential of ocean energy in European seas and oceans by 2020 and beyond
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Blå energi Åtgärder som behövs för att utnyttja potentialen hos havsenergin i Europas hav med resultat till 2020 och därefter
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Blå energi Åtgärder som behövs för att utnyttja potentialen hos havsenergin i Europas hav med resultat till 2020 och därefter
/* COM/2014/08 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Blå energi Åtgärder som behövs för att utnyttja potentialen hos havsenergin i Europas hav med resultat till 2020 och därefter /* COM/2014/08 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN Blå energi Åtgärder som behövs för att utnyttja
potentialen hos havsenergin i Europas hav med resultat till 2020 och därefter 1. Bidrag till målen på områden
som sysselsättning, innovation, klimat och energi Våra hav har potential att bli en viktig källa
till ren energi. Förnybar havsbaserad energi, som omfattar både havsbaserad
vindkraft och havsenergi[1],
ger EU möjlighet att skapa ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen, trygga sin
energiförsörjning samt stärka konkurrenskraften genom teknisk innovation. I
detta meddelande, som är en efterföljare till 2008 års meddelande om
havsbaserad vindkraft[2],
granskas havsenergisektorns potential att bidra till målen enligt Europa
2020-strategin[3]
och EU:s långsiktiga mål att minska växthusgasutsläppen. Vi får också en bild
av framtidsperspektiven för denna lovande nya teknik och ett utkast till
handlingsplan för hur potentialen bäst ska frigöras. Att komma åt den ekonomiska potential som
finns i våra hav och oceaner och utnyttja den på ett hållbart sätt är en av de
viktigaste beståndsdelarna i EU:s havspolitik[4].
Havsenergisektorn framhölls senast i kommissionens strategi för blå tillväxt[5] som ett av de fem
utvecklingsområden inom den ”blå ekonomin” som kan bidra till att skapa
arbetstillfällen i kustområden. Även andra kommissionsinitiativ (t.ex.
meddelandet om energiteknik och innovation[6]
och handlingsplanen för strategin för Atlantområdet[7]) erkänner havsenergins
betydelse och även där uppmuntras det till samarbete inom forskning och
utveckling (FoU) och till gränsöverskridande samarbete för att driva på
utvecklingen. All forskning och allt samrådsarbete som
ingått i den konsekvensbedömning som bifogas detta meddelande visar att
ytterligare stöd till denna framväxande energisektor skulle kunna ge EU
betydande ekonomiska och miljömässiga fördelar. I konsekvensanalysen framhålls
särskilt följande: ·
De havsenergiresurser som finns tillgängliga på global
nivå överskrider vårt nuvarande och prognostiserade framtida energibehov. I EU
är det Atlantkusten som har den högsta utvecklingspotentialen för havsenergi,
men möjligheter finns även i Medelhavs- och Östersjöområdena och i de yttersta
randområdena. Ett utbrett utnyttjande av denna inhemska resurs skulle
minska EU:s beroende av fossila bränslen för elproduktion, och energiförsörjningen
skulle förbättras. Detta kan vara särskilt viktigt för önationer och -regioner,
där havsenergin kan bidra till ökad självförsörjning på energiområdet och
ersätta dyr dieselgenererad elektricitet. ·
Havsenergisektorn kan bli en viktig del av den
blå ekonomin och bidra till den ekonomiska tillväxten både i kustområdena
och i inlandet. Europatäckande leveranskedjor skulle kunna utvecklas i
takt med att industrin expanderar och involvera både innovativa små och
medelstora företag och större tillverkningsföretag med relevanta resurser inom
t.ex. varvsindustri, maskinteknik, elektroteknik och maritim teknik men också
inom miljökonsekvensbedömning och hälso- och säkerhetsfrågor. Ökad efterfrågan
på till exempel specialfartyg också kan förväntas. Dessa fartyg kommer
sannolikt att byggas vid europeiska varv. ·
Den europeiska industrin har för närvarande en
stark ställning på den globala havsenergimarknaden. Detta styrks av det
faktum att de flesta teknikutvecklare är baserade i Europa. Växande konkurrens
från Kina, Kanada och andra industrialiserade nationer är dock att vänta.
Storbritanniens Carbon Trust uppskattar att värdet på den globala
vågkraft- och tidvattenkraftmarknaden kan komma att uppgå till 535 miljarder
euro mellan 2010 och 2050[8].
Om man redan nu skapar förutsättningar för att sektorn ska kunna blomstra blir
det lättare för EU att få en betydande andel av marknaden i framtiden.
Innovation genom forskning och utveckling kan hjälpa EU att skapa exportmöjligheter
för både teknik och expertis. Det är därför ytterst viktigt att se till att
EU kan behålla sitt industriella ledarskap på global nivå. ·
Havsenergin har potential att skapa nya,
högkvalificerade arbetstillfällen inom projektutveckling,
komponenttillverkning och drift. De preliminära uppskattningarna från
konsekvensanalysen visar att 10 500–26 500 varaktiga arbetstillfällen
och upp till 14 000 tillfälliga arbetstillfällen skulle kunna skapas fram
till 2035. Andra mer optimistiska källor uppskattar 20 000 nya
arbetstillfällen fram till 2035 enbart i Storbritannien[9] , och 18 000 nya
jobb i Frankrike till 2020[10].
En betydande andel av dessa arbetstillfällen kommer att skapas i Atlantens
kustområden, som för närvarande lider av hög arbetslöshet. ·
En ökad utbyggnad av havsenergin kan bidra till
Europas mål att minska koldioxidutsläppen. Om EU:s åtagande att minska
växthusgasutsläppen med 80–95 % fram till 2050 ska kunna infrias är det
viktigt att utveckla alla energikällor med låga koldioxidutsläpp på ett
kostnadseffektivt sätt. ·
Elproduktionen från havsenergi är annorlunda än den
som kommer från andra förnybara energikällor. Detta innebär att havsenergin kan
hjälpa till att balansera produktion från andra förnybara energikällor
såsom vind- och solenergi, för att uppnå en stadig och samlad försörjning med
förnybar energi till elnätet. Havsenergin skulle därför bli en värdefull
tillgång i EU:s energiportfölj. ·
Havsenergianläggningar är oftast placerade helt
eller delvis under vatten och därför blir den visuella påverkan relativt liten.
Då expansionsutrymmet för landbaserad produktion av förnybar energi blir
alltmer begränsat, erbjuder havsområdet en möjlig lösning på problemet med allmänhetens
acceptans när det gäller den visuella aspekten som är ett hinder för
utvecklingen av förnybar energi på land. 2. Havsbaserade förnybara
energikällor idag Ibland dras det
paralleller mellan dagens havsenergisektor och den tidiga havsbaserade vindkraft
som utvecklades under 1980- och 1990-talen. Sedan dess har vindkraftssektorn,
och dit räknar man även den havsbaserade vindkraften, ökat exponentiellt med
hjälp av riktat politiskt stöd både på medlemsstats- och EU-nivå. 2012 ökade den havsbaserade vindkraftens kapacitet med 33 %,
vilket innebär en snabbare tillväxt än den landbaserad vindkraftssektorn[11]. I slutet av 2012
utgjorde vindkraftssektorn nästan 5 GW i installerad kapacitet omfattande 55
vindkraftparker till havs i tio EU-länder som producerade tillräckligt med el
för att täcka 0,5 % av EU:s totala elförbrukning. Under första halvåret
2013 anslöts 277 nya havsbaserade vindturbiner som sammanlagt producerar
ytterligare 1 GW. Senast 2020 beräknas den totala installerade kapaciteten nå
43GW, vilket motsvarar en produktion på närmare 3 % av EU:s totala
elförbrukning. Med tekniska förbättringar och ytterligare
offentligt stöd i de tidiga utvecklingsfaserna kan havsenergisektorn med tiden
utvecklas till samma storleksordning som den havsbaserade vindkraften.
Havsenergin är i dagsläget en nyetablerad bransch där tekniken för våg- och
tidvattenenergi är förhållandevis mer utvecklad än annan teknik. Det finns för
närvarande 10 MW[12]
installerad våg- och tidvattenenergikapacitet i EU, vilket nästan är en trefaldig
ökning från 3,5 MW för fyra år sedan. Projekten som finns i Förenade
kungariket, Spanien, Sverige och Danmark är till största del förkommersiella
och visar tillförlitlighet och uthålligheten hos de testade produkterna och
anläggningarna. En enorm tillväxt förutspås redan, och projekt motsvarande
2 GW kommer snart att kunna lanseras (främst i Förenade kungariket,
Frankrike och Irland). Om alla dessa projekt genomförs kommer de att kunna
leverera el till mer än 1,5 miljoner hushåll. Ett annat lovande koncept är havsbaserade
flytande vindkraftverk. Den allt djupare havsbottnen utanför Atlantens kust gör
havsbaserade turbiner med fasta fundament för kostsamma. En flytande plattform
som är förankrad i havsbottnen skulle kunna vara en mer kostnadseffektiv lösning
i dessa vatten. För närvarande finns två flytande demonstrationsprojekt för
havsbaserad vindkraft i drift i Portugal och Norge.
Temperaturgradientkraftverken (OTEC-teknik) har stor potential i de yttersta
randområdena då dessa ligger i tropikerna, där temperaturskillnaderna mellan
ytvattnet och djupvattnet är som störst. En lokal utbyggnad kan fylla öarnas
dricksvattenbehov samt deras kylnings- och elbehov. Genomförbarhetsstudier
pågår för närvarande på Martinique och Réunion. Utbredningssiffrorna när det gäller havsenergi
är visserligen blygsamma i jämförelse med sektorn för havsbaserad vindkraft,
men det kommersiella intresset för sektorn ökar, vilket framgår av ett ökande
deltagande från de stora tillverkningsföretagens och försörjningstjänsternas
sida. Den nyligen utkomna ”visionsrapporten” för havsnäringen ger en
ytterligare signal om att sektorn bättre klarar att fastställa sina behov och
begränsningar, och den skisserar också olika lösningar för att ta i itu med
detta. Över 600 miljoner euro har investerats i den privata sektorn under de
senaste sju åren och siffran kommer sannolikt att öka ytterligare, förutsatt
att det finns gynnsamma villkor för utveckling av den här typen av anläggningar
och teknik. 3. Befintligt stöd De senaste årens tillväxt inom vindkrafts- och
solenergisektorerna visar tydligt att samordnade insatser för att införa
lämpliga politiska och finansiella ramar kan ge de incitament industrin behöver
för att skapa resultat. På nationell nivå har medlemsstaterna försökt uppmuntra
investeringar i teknik för förnybar energi genom olika inkomststödsystem,
kapitalbidrag och forskningsfinansiering, men bara ett fåtal har infört
särskilt stöd för havsenergi. På EU-nivå finns det en rad bestämmelser som
ska främja utvecklingen av förnybara energikällor. Direktivet om förnybar
energi och systemet för handel med utsläppsrätter erbjuder det regelverk som
behövs. Sedan 2008 har den strategiska EU-planen för energiteknik (SET-planen)[13] varit avgörande för
att påskynda utvecklingen och användningen av teknik med låga koldioxidutsläpp.
Förordningen om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer söker lösa
infrastrukturproblematiken[14]
genom att lyfta fram utvecklingen av ett integrerat elnät till havs som en
prioriterad fråga. Där fastställs också en process för att kartlägga och
övervaka de utvalda infrastrukturprojekten som sedan kan dra nytta av förmånlig
administrativ handläggning (t.ex. påskyndade tillståndsförfaranden) och
ekonomiskt stöd. För närvarande finns det dock endast ett fåtal projekt som
planerar meshade havsbaserade nätlösningar. EU har också tillhandahållit finansiering för
åtgärder som gynnar havsenergiteknik. Ett gemensamt program för havsenergi har
till exempel inrättats inom den europeiska alliansen för energiforskning
(EERA). Medlemsstaternas deltagande uppmuntras genom ett nytt ERA-NET (nätverk
för ett europeiskt område för forskningsverksamhet) bestående av nationella och
regionala forskningsprogram som inrättats särskilt för havsenergi.
Forskningsområdet och dess nätverk kommer att stödja samordningen av
forskningsverksamheter, uppmuntra ett bredare gränsöverskridande
forskningsdeltagande, fastställa prioriteringar och skapa skaleffekter inom EU.
Tre havsenergiprojekt har tilldelats omkring 60 miljoner euro inom ramen för
den första omgången av finansieringsprogrammet NER300. Projekten kommer att
demonstrera vågkraftsgeneratorer från och med 2016. Vissa projekt har även fått
stöd genom strukturfonderna. Utvecklingen av havsenergi har belysts i
kommissionens nyligen framlagda meddelande ”Handlingsplan för Atlantområdet”[15] som uppmuntrar
nationella och regionala regeringar och förvaltningar att undersöka hur de kan
använda EU:s struktur- och investeringsfonder samt forskningsanslag eller
Europeiska investeringsbankens finansiering för att stödja utvecklingen av
sektorn. EU har också finansierat olika projekt inom
ramprogrammen för forskning och programmet ”Intelligent energi — Europa” till
ett belopp på 90 miljoner euro sedan 1980-talet. Syftet med Horisont 2020, EU:s
nya program för forskning och innovation, är att ta itu med viktiga
samhällsutmaningar bland annat ren energi och havsforskning. Den är sålunda ett
kraftfullt nytt verktyg som kan utnyttjas för att driva havsenergisektorn mot
industrialisering, skapa nya arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt. 4. Återstående problematik Vissa av utmaningarna inom
havsenergisektorn är desamma som för havsbaserad vindkraft. Detta gäller
särskilt nätanslutning, utveckling av leveranskedjan samt drift och underhåll
under svåra väderförhållanden. Havsenergin befinner sig
dock nu i ett kritiskt skede. Övergången från demonstration av prototyper till
kommersialisering har alltid varit svår för ny teknik. I det rådande ekonomiska
klimatet är detta en särskild utmaning. Liksom andra förnybara energikällor
behöver havsenergin tydliga, stabila och stödjande politiska ramar för att
locka till sig investeringar och utvecklas till sin fulla potential. På
grundval av samråd med berörda parter och en konsekvensbedömning har
kommissionen identifierat nedanstående frågor, som på kort till medellång sikt
måste lösas för att hjälpa sektorn att expandera och även kunna konkurrera kostnadsmässigt
med andra former av elproduktion. ·
Teknikkostnaderna är i
dagsläget höga och det är svårt att få finansiering. För huvuddelen av den
teknik som redan finns återstår fortfarande att visa att den är tillförlitlig
och uthållig i den marina miljön. Kostnaderna för producerad el är därför för
närvarande hög, men beräknas sjunka i takt med att tekniken avancerar längs
inlärningskurvan. Demonstrationen av anläggningar och teknik i havet är kostsam
och riskfylld, och små och medelstora företag har oftast inte de resurser som
krävs för att använda sina prototyper i praktiken. Den teknik som för
närvarande testas är av mycket varierande slag, och det innebär
att det tar tid att nå fram till minskade kapitalkostnaderna. ·
EU:s överföringsnätinfrastruktur behöver
stärkas, både till havs och på land och över landsgränserna, för att kunna
tillgodose de framtida volymerna av havsenergi och transportera dem dit
efterfrågan finns. Medan den senaste tidens TEN-E-riktlinjer[16] kan ge förbättringar i
framtiden, kvarstår problemen kring rättidig nätanslutning. Andra
infrastrukturfrågor, bland annat otillräcklig tillgång till lämpliga hamnanläggningar
och bristen på specialfartyg för installation och underhåll, måste
också åtgärdas. ·
Komplicerade licens- och tillståndsförfaranden kan
fördröja projekt, och leder till högre kostnader. Osäkerheten kring den
korrekta tillämpningen av miljölagstiftningen kan förlänga
tillståndsförfarandena ytterligare. Det är därför viktigt att integrera
havsenergin i nationella planer för fysisk planering i kust- och havsområden. ·
I nuläget har man ännu inte något fullständigt
grepp om vissa av de miljökonsekvenser som följer med havsenergianläggningarna.
Mer forskning och bättre informationsutbyte beträffande miljöpåverkan kommer
att krävas om vi ska kunna förstå och mildra de eventuella negativa verkningar
som havsenergianläggningarna kan få på de marina ekosystemen. De kumulativa
effekterna med annan mänsklig verksamhet måste tas med i bedömningen av
uppnåendet av god miljöstatus enligt ramdirektivet om en marin strategi och av
god ekologisk status enligt ramdirektivet om vatten. Integreringen av havsenergi
i de nationella planerna för fysisk planering i kust- och havsområden är även
viktig för att itu med säkerhetsbrister. ·
På grund av det rådande ekonomiska klimatet har
flera regeringar avsevärt minskat bidragen och inkomststödet till förnybara
energikällor, och har i vissa fall även infört retroaktiva ändringar. En sådan
utveckling kan urholka investerarnas förtroende och sätta den vidare
utvecklingen av sektorn i riskzonen. Bristen på stabilt ekonomiskt stöd, vilket
också avspeglas i var tekniken befinner sig i utvecklingscykeln, kan innebära
att projekten behöver längre tid för att bli lönsamma. 5. Handlingsplan för havsenergi För den framtida utvecklingen av
havsenergisektorn och dess förmåga att leverera stora volymer el med låga
koldioxidutsläpp till Europa är det avgörande att finna en lösning på dessa
problem. EERA:s (den europeiska alliansen för energiforskning) gemensamma
program, ERA-NET (på området havsenergi) och Horisont 2020 kommer att vara
avgörande för att man ska få optimal nytta av det alleuropeiska samarbetet inom
forskning och utveckling. I synnerhet när det gäller att hantera de återstående
tekniska frågorna. För den förkommersiella havsenergitekniken är dock stabila
stödramar med låg risk en förutsättning, eftersom de garanterar att projekten
är tillförlitliga och därmed möjliggör tillväxt för installerad kapacitet.
Kommissionen har nyligen utfärdat riktlinjer för god praxis för stödsystem för
förnybar energi[17].
Riktlinjerna betonar starkt principen om kostnadseffektivitet, men understryker
också att stödsystemet måste utformas så att det främjar teknisk innovation.
Riktlinjerna tar alltså hänsyn till projekt som avser den första kommersiella
användningen av en teknik, och erkänner därmed behovet av riktade stödramar för
teknik som t.ex. havsenergi. Det krävs dock ytterligare riktade åtgärder på
EU-nivå för att komplettera dessa initiativ och även andra som vidtas på
nationell nivå, för att undanröja de flaskhalsar som bromsar utvecklingen av
havsenergisektorn i den form som beskrivs ovan. I detta meddelande fastställs
därför en handlingsplan i två steg som ska hjälpa denna lovande näringsgren att
utveckla sin potential. I detta ska man i största möjliga utsträckning bygga
vidare på befintliga verksamheter och projekt såsom Orecca, SI Ocean eller
Sowfia. Flera kostnadseffektiva åtgärder har kunnat fastställas utifrån
resultaten av konsekvensanalysen. En del av dessa betecknas som en första
”uppmaning till handling”, som vid behov kan kompletteras med ytterligare
åtgärder i ett senare skede. Fördelen med detta tvåstegsförfarande är att det
gör det möjligt att skapa en kritisk massa av aktörer och att ta fram en
gemensam lösning enligt principen ”nedifrån och upp” när det gäller de
viktigaste frågorna, vilket skapar en känsla av ägarskap bland de berörda
parterna. 5.1. Första handlingsfasen
(2014–2016) i. Havsenergiforum Det kommer att inrättas ett havsenergiforum
för att sammanföra alla berörda parter i en serie workshoppar med sikte på att
utveckla en gemensam förståelse av problemen och att gemensamt utarbeta
genomförbara lösningar. Detta kommer att vara avgörande för att bygga upp
kapacitet och få till stånd en kritisk massa samt främja samarbete genom
medverkan av ett stort antal intressenter. Forumet kommer också att utforska
synergieffekter med andra havsindustrier, särskilt havsbaserad vindkraft, i
frågor som rör leveranskedjor, nätanslutning, drift och underhåll, logistik och
fysisk planering. Företrädare för relevanta sektorer kan bjudas in att delta
med utgångspunkt i vilka frågor som diskuterats. Kommissionen kommer att
fungera som facilitator och samordnare i forumet. Forumet kommer att
organiseras i tre arbetslinjer: A) Teknik och resurser Kommersialiseringen av havsenergisektorn kommer
att kräva ytterligare tekniska framsteg liksom ytterligare förbättringar av
nätanslutningar och annan havsbaserad infrastruktur för leveranskedjan. Mer överkomliga priser, tillförlitlighet,
uthållighet, funktionsduglighet och stabilitet hos havsenergianläggningar och
-teknik[18]
är av avgörande betydelse. Det finns redan ett visst samförstånd kring
prioriterade områden för teknisk forskning, bland annat behovet av bättre
förtöjningssystem och nya material. Möjligheter till samarbete kan också
identifieras så att resurserna kan användas på ett effektivare sätt och för att
underlätta teknisk konvergens. En klar och tydlig tidsram kommer att
fastställas, även för viktiga tekniska delmål. Denna arbetslinje kommer att innehålla en
detaljerad utvärdering av havsenergiresurserna och offshore-infrastrukturer som
hamnar och fartyg, eftersom förbättringar på dessa områden kan bidra till att
optimera förvaltningen av havsenergianläggningar och -anordningar och därigenom
medföra kostnadsminskningar på dessa områden. Denna arbetslinje skulle också söka driva fram
ytterligare förbättringar när det gäller integreringen av förnybara
havsbaserade energikällor i energisystemen. Näringen skulle få möjlighet att
uttrycka sina behov när det gäller t.ex. FoU-behoven i fråga om nätteknik och
energiavkastningsprognoser, och olika tekniker för lagring skulle också kunna
undersökas. Resultaten kommer sedan att skickas till relevanta aktörer som
tillsynsmyndigheter, systemansvariga för överföringssystem och relevanta forum
som Nordsjöländernas initiativ för havsbaserade energinät (NSCOGI). B) Administrativa frågor och finansiering Långa ledtider som orsakas av utdragna tillstånds-
och licensförfaranden och svårigheter att få tillgång till finansiering har
identifierats som angelägna problemen. Syftet med denna arbetslinje kommer att vara att
undersöka de administrativa förfaranden som rör havsenergianläggningar i
medlemsstaterna och de effekter som dessa får för sjöfarten. Dessa
administrativa och säkerhetsrelaterade frågor behöver ses över gemensamt av
medlemsstaternas myndigheter och industrin i denna workshop, i syfte att nå en
samsyn kring de utmaningar som olika parter ställs inför och hur man ska ta itu
med dem. Den information som inhämtats i diskussionerna kommer att användas för
att sammanställa en katalog över bästa praxis, kompletterad med fallstudier. Frågor rörande finansiering kommer också att
undersökas. Med tanke på att det handlar om ny och komplex teknik kan
investerare vara omedvetna om de möjligheter som denna sektor erbjuder. Denna
arbetslinje bör involvera nationella myndigheter, utvecklingsbanker, privata
finansiärer och projektutvecklare och få med dem i diskussioner om hur man bäst
kan få igång nödvändiga investeringar. Lämpligheten hos olika
riskdelningsmekanismer, som lågräntelån, saminvesteringsfonder och statliga
garantier kommer också att bedömas. Finansieringsmöjligheterna inom forsknings-
och innovationsprogram på EU-nivå (t.ex. Horisont 2020, NER300 och Europeiska
investeringsbankens program för förnybar energi) kommer särskilt att
framhållas. C) Miljö Miljökonsekvensbedömningar har central betydelse
för en hållbar utveckling inom denna framväxande industri. Insamlingen av
grundläggande miljödata innebär dock en stor arbetsbörda för enskilda
projektutvecklare i förhållande till de enskilda projektens storlek. Denna
arbetslinje kommer att uppmuntra samarbete om övervakningen av befintliga och
planerade anläggningars miljöpåverkan och om nya metoder för att lindra
havsenergins verkningar på den marina miljön. Data om miljöpåverkan och
övervakning måste rutinmässigt gå även till de nationella myndigheterna, för de
ändamål som anges i ramdirektivet om vatten och ramdirektivet om en marin
strategi. Det finns redan ett omfattande EU-regelverk för
naturskydd, miljökonsekvensbedömning och förnybar energi, som kompletteras av
kommissionens förslag till direktiv om fysisk planering i kust- och
havsområden. Denna arbetslinje bör bedöma behovet av sektorsspecifika
riktlinjer för genomförandet (liknande de som redan tagits fram för vindkraft)
som kompletterar fågeldirektivet och habitatdirektivet, artikel 13 i direktivet
om förnybar energi och ett eventuellt framtida direktiv om fysisk planering i
kust- och havsområden. ii. Strategisk färdplan för
havsenergi Med utgångspunkt i resultaten från
havsenergiforumet kommer man att ta fram en strategisk färdplan där det
fastställs tydliga mål för den industriella utvecklingen i sektorn samt en
tidsplan för när de ska vara uppnådda. Vid fastställandet av tekniska
prioriteringar kommer de huvudprinciper och den utveckling som aviseras i
meddelandet om energiteknik och innovation[19]
att beaktas, och färdplanen kommer att fungera som underlag till och bli en del
av den integrerade färdplanen[20].
Denna färdplan kommer att utarbetas gemensamt av industrin, medlemsstaterna,
berörda regionala myndigheter, icke-statliga organisationer och andra berörda
parter genom en strukturerad och inkluderande process enligt ovan. Färdplanen
kommer att föra samman resultaten från alla områden som är relevanta för
industrins utveckling och utgöra en gemensamt fastställd åtgärdsplan för att
hjälpa havsenergisektorn att gå mot industrialisering. 5.2. Andra handlingsfasen
(2017–2016) iii. Europeiskt näringslivsinitiativ Ett europeiskt näringslivsinitiativ skulle
kunna utvecklas med utgångspunkt i resultaten från havsenergiforumet. Flera
europeiska näringslivsinitiativ har redan fastställts i den strategiska
EU-planen för energiteknik (SET-planen). Näringslivsinitiativen är
offentlig-privata partnerskap som sammanför industrin, forskare,
medlemsstaterna och kommissionen så att de kan fastställa och uppnå tydliga och
gemensamma mål inom vissa tidsramar. De kan göra den innovativa forskningen och
utvecklingen effektivare samt tillhandahålla en plattform för delning av
investeringsrisken. Det europeiska vindkraftsinitiativet har till exempel redan
bidragit till EU:s forsknings- och utvecklingsarbete på vindkraftsområdet och
har uppmuntrat till en bättre anpassning av relevant EU-finansiering och
nationell offentlig finansiering till de identifierade prioriteringarna. För att upprätta ett livskraftigt europeiskt
näringslivsinitiativ måste emellertid industrins intressenter först ha en
tydlig utvecklingsstrategi för sektorn, och de måste vara väl organiserade för
att uppnå resultat. Ett sådant här initiativ skulle vara resultatet av en
gemensam process där både kommissionen, medlemsstaterna, industrin och
forskarvärlden deltar. I ett senare skede måste också den exakta formen för
samarbetet fastställas, eftersom den nuvarande ordningen enligt SET-planen kan
komma att ändras såsom aviseras i meddelandet om energiteknik och innovation[21]. Med tanke på att havsenergitekniken ännu
befinner sig i ett tidigt utvecklingsstadium, skulle storskaliga
offentlig-privata partnerskap kunna vara ett effektivt sätt att dela risker och
få igång privata investeringar. Såsom diskuterades i konsekvensbedömningen
kommer inrättandet av ett europeiskt näringslivsinitiativ eller andra lämpliga
former för offentlig-privata partnerskap sannolikt att vara ett viktigt steg på
vägen mot full industriell spridning. Det skulle hjälpa till att formalisera
samarbetet mellan berörda parter och underlätta tillgången till finansiering
samt bidra till genomförandet av detta meddelandes strategiska färdplan. iv. Sektorsspecifika riktlinjer för
genomförandet av relevant lagstiftning Med utgångspunkt i arbetet och de slutsatser
som dragits i arbetslinjerna för administrativa frågor och finansiering
respektive miljö kan man sedan ta fram riktlinjer för att rationalisera och
underlätta genomförandet av habitatdirektivet och fågeldirektivet och artikel
13 i direktivet om förnybar energi, samt riktlinjer för hur man kan bistå med
fysisk planering i kust- och havsområden. Syftet med dessa riktlinjer ska vara
att minska osäkerheten genom att tillhandahålla tydligare och mer specifik
vägledning om tillståndsgivningen i samband med berörda projekt, och därmed
minska arbetsbördan för offentliga myndigheter och projektutvecklare. 6. Inventering av framstegen När ovannämnda verksamheter inletts och väl är
på plats kommer det att vara viktigt att övervaka havsenergisektorns förmåga
att utnyttja sin potential som en strategisk energiteknik. Detta skulle kunna
ske t.ex. genom att man mäter storleken på befintlig installerad kapacitet och
kraftproduktion, antalet projekt som är igång och som planeras,
investeringsnivån, minskningen av kapitalkostnaderna eller antalet gemensamma
företag. Det kommer också att vara viktigt att bedöma i vilken utsträckning
sektorn bidrar till de vidare EU-målen för sysselsättning, tillväxt och
hållbarhet. Kommissionen kommer att göra en första
utvärdering av framstegen under 2017 och en mer omfattande utvärdering av
havsenergins utveckling senast 2020. Översynen kommer att ta hänsyn till
utvärderingen och vidareutvecklingen av EU:s allmänna politik för utveckling av
förnybara energikällor och för energiteknik. 7. Slutsats EU överväger nu hur energi- och
klimatförändringspolitiken ska se ut efter 2020 och det är därför dags att
överväga alla alternativ i en kontinuerlig och kollektiv insats för att minska
effekterna av klimatförändringarna och diversifiera Europas portfölj av
förnybara energikällor. Stöd till innovation inom teknik med låga
koldioxidutsläpp kan bidra till att klara dessa utmaningar. Alla möjligheter
måste undersökas. För att havsenergin ska kunna förverkliga sin potential är
tiden nu mogen för medlemsstaterna, näringslivet och kommissionen att samordna
sitt arbete för att påskynda utvecklingen. I detta meddelande fastställs därför
en handlingsplan som ska leda vägen för den fortsatta utvecklingen av
havsenergisektorn. Ett slutförande av handlingsplanen under perioden 2014–2017
bör kunna hjälpa sektorn att industrialiseras så att den kan ge
kostnadseffektiv och koldioxidsnål el och skapa nya arbetstillfällen och
ekonomisk tillväxt för EU:s ekonomi. Gemensamma mål
uppfylls bäst genom ett samordnat och inkluderande tillvägagångssätt. Även om
havsenergisektorn idag är relativt liten, kan den växa och bli stor nog att
bidra till ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i EU. Sektorn kan också bidra
till EU:s mål att minska växthusgasutsläppen till 2050 om de rätta
förutsättningarna skapas nu. Då de åtgärder som beskrivs ovan kan ge de
politiska impulser som behövs, bör havsenergin på medellång till lång sikt
kunna uppnå den kritiska massa som är nödvändig för att den ska kunna
kommersialiseras och bli till ytterligare en framgångssaga för Europa. 8. Bilaga 1: Sammanfattning av
de föreslagna åtgärderna Typ av resultat || Tidsplan Fas 1 Inrättande av ett havsenergiforum där industrin och andra berörda parter deltar · Arbetslinjen Teknik och resurser · Arbetslinjen Administrativa frågor och finansiering · Arbetslinjen Miljö || 2014–2016 2014–2016 2014–2016 Utarbetandet av en strategisk färdplan || 2016 Fas 2 Eventuellt inrättande av ett europeiskt näringslivsinitiativ || 2017–2016 Eventuellt utarbetande av riktlinjer för att underlätta genomförandet av relevant lagstiftning och att bistå med fysisk planering i kust- och havsområden || 2017–2016 [1] Det finns många olika sätt att använda havsenergi.
Vågenergin är beroende av vågornas höjd, hastighet och längd samt vattnets
densitet. Tidvattenenergi genereras från vattenflödet i trånga kanaler, medan
teknik som utnyttjar tidvattenintervall (eller ”tidvattenkraftverk”) utnyttjar
skillnaden i ytans höjd i en fördämd flodmynning eller havsbukt. Havsenergi kan
också genereras från temperaturskillnaderna mellan yt- och djupvatten, medan
saltkraft är en energikälla som bygger på skillnader i salthalt mellan salt-
och sötvatten. [2] KOM(2008)2020, 13.11.2008. [3] KOM(2010) 2020, 3.3.2010. [4] KOM(2007) 575, 10.10.2007. [5] COM(2012) 494, 13.9.2012. [6] COM(2013) 253, 2.5.2013. [7] COM(2013) 279, 13.5.2013. [8] Carbon Trust (2011), Marine Renewables
Green Growth Paper. [9] Renewable
UK (2013), Wave and Tidal Energy in the UK på http://www.renewableuk.com/en/publications/reports.cfm/wave-and-tidal-energy-in-the-uk-2013. [10] Frankrikes senat (2012), La mondialisation a accru
l'importance strategique des enjeux maritimes (rapport om havsfrågor) på
http://www.senat.fr/rap/r11-674/r11-6741.pdf. [11] European Wind Energy Association (2013), Wind in
power: 2012 European statistics. [12] Den nuvarande installerade kapaciteten ökar då till
250 MW om man även räknar med tidvattenkraftverket La Rance, som är i
drift sedan 1966. Tidvattenkraftverk är en fullt utvecklad teknik, men
möjligheterna till utbyggnad är begränsade på grund av bristen på lämpliga
platser och den betydande miljöpåverkan. [13] KOM(2009) 519, 7.10.2009. [14] Förordning 347/2013, 25.4.2013. [15] COM(2013) 279, 13.5.2013. [16] Förordning 347/2013, 25.4.2013. [17] SWD(2013) 439 final, 5.11.2013 [18] Urval från Oreccas färdplan (2012) [19] COM(2013) 253 [20] Genomförandeåtgärden föreslagen i COM(2013) 253 [21] COM(2013) 253, 2.5.2013.