This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52013PC0919
Proposal for a DIRECTIVE OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL on the limitation of emissions of certain pollutants into the air from medium combustion plants
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar
/* COM/2013/0919 final - 2013/0442 (COD) */
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar /* COM/2013/0919 final - 2013/0442 (COD) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET Allmän bakgrund – motiv
och syfte Europaparlamentets och rådets beslut om ett
allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 Att leva gott inom
planetens gränser [1]
har haft stor betydelse för översynen av EU:s luftkvalitetspolitik, särskilt i
de fall där miljöhandlingsprogrammet visade att det behövs åtgärder för att
lösa problemen med luftföroreningar vid källan. Kommissionens meddelande till rådet och
Europaparlamentet Ett program för ren luft i Europa[2] innehåller en
uppmaning till åtgärder för att begränsa utsläppen av luftförorenande ämnen
från förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt på mellan 1
och 50 MW (nedan kallade medelstora förbränningsanläggningar), för
att komplettera regelverket för förbränningssektorn och även öka
synergieffekterna mellan luftförorenings- och klimatförändringspolitiken. Medelstora förbränningsanläggningar används
för en lång rad olika tillämpningar (t.ex. elproduktion och uppvärmning av
hus/bostäder samt nedkylning och tillhandahållande av värme/ånga för
industriella processer) och är en viktig källa till utsläpp av svaveldioxid,
kväveoxider och partiklar. Det ungefärliga antalet medelstora
förbränningsanläggningar i EU är 142 986. Förbränning av bränsle i små förbränningsanläggningar
och apparater kan täckas av bestämmelser för genomförande av direktiv
2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa
krav på ekodesign för energirelaterade produkter[3].
Förbränning av bränsle i stora förbränningsanläggningar kontrolleras från och
med den 7 januari 2013 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU
av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att
förebygga och begränsa föroreningar)[4]
, medan Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober
2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora
förbränningsanläggningar[5]
fortsätter att gälla för befintliga stora förbränningsanläggningar till och med
den 31 december 2015. Utsläpp av luftföroreningar från medelstora
förbränningsanläggningar regleras i allmänhet inte på EU-nivå. Därför bör den
befintliga lagstiftningen för förbränningsanläggningar kompletteras med
bestämmelser för denna kategori. Förenlighet med
Europeiska unionens politik och mål på andra områden Detta förslag ingår i det nya regelverket för
åtgärder på luftkvalitetsområdet i EU, enligt EU:s reviderade tematiska
strategi för luftföroreningar. Det överensstämmer med och förstärker Europa
2020-strategins mål om smart och hållbar tillväxt för alla[6]. Särskild vikt läggs vid att skydda små och medelstora företags
intressen enligt principen ”tänk småskaligt först”[7]. 2. RESULTAT AV SAMRÅD MED
BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR Samråd med berörda
parter Berörda parter
och allmänheten har konsulterats genom en rad formella och informella
evenemang, inklusive två enkäter på nätet, en Eurobarometerundersökning och en
fortsatt dialog genom multilaterala och bilaterala möten. Samråd med
medlemsstaterna skedde även under möten i expertgruppen för luftkvalitet. En
stor del av de berörda parterna betonade vikten av EU:s kontroll av
utsläppskällor för att dela bördorna när det gäller utsläppsminskning och
uttryckte en positiv syn på kontroll av utsläpp från medelstora förbränningsanläggningar,
med reservationen att den administrativa bördan måste begränsas eftersom den
skulle kunna bli oproportionerligt stor för både verksamhetsutövare och
behöriga myndigheter ifall man skulle satsa på ett fullskaligt
tillståndssystem. Berörda parters synpunkter har beaktats vid utarbetandet av
de olika tänkbara alternativen för att begränsa utsläppen från medelstora
förbränningsanläggningar. Ett första offentligt samråd på nätet
genomfördes i slutet av 2011 för att bredda informationsbasen för det inledande
arbetet med att utarbeta alternativen. Ett internetsamråd genomfördes under
tolv veckor från och den 10 december 2012 på Europeiska kommissionens webbplats
”Din röst i Europa”. I samrådet användes två frågeformulär, ett kortfattat för
allmänheten och ett längre och mer detaljerat (med frågor om t.ex. kontroll av
källor) som riktar sig till experter och berörda parter. Totalt svarade
1 934 personer på frågeformuläret för allmänheten och 371 svar inkom från
experter och berörda parter. Omkring 40 % av de senare höll med om att det
var nödvändigt att reglera förbränningsanläggningar som hamnar under det
tröskelvärde på 50 MW som fastställs i direktivet om industriutsläpp på
EU-nivå. Detta förespråkades av 20 % av näringslivsföreträdarna, 43 %
av de enskilda experterna, 48 % av företrädarna för den statliga
förvaltningen och 55 % av de icke-statliga organisationerna. Företrädarna
för näringslivet och den statliga förvaltningen föredrar ett lättare
tillståndssystem eller ett registreringssystem, medan ungefär hälften av de
enskilda experterna och de icke-statliga organisationerna valde ett fullskaligt
tillståndssystem med EU-täckande utsläppsgränsvärden. All bakgrundsinformation kan hittas på en
webbplats[8]
för detta initiativ. Resultat av konsekvensanalysen I konsekvensanalysen av översynen av den
tematiska strategin för luftföroreningar fastställs att luftkvalitetspolitikens
övergripande struktur visserligen är logisk och sammanhängande, men att
matchningen måste bli bättre mellan kontrollen av utsläppskällor, utsläppstak
och luftkvalitetsnormer. Detta är i synnerhet viktigt för att säkerställa att
uppfyllandet av luftkvalitetskrav på lokal nivå inte äventyras av a) att man
inte lyckas begränsa utsläppen från betydande punktkällor eller produkter (dvs.
verkliga utsläpp), eller (b) att det finns höga bakgrundskoncentrationer till
följd av den totala utsläppsbördan. För framsteg i riktning mot EU:s långsiktiga
mål (efter 2020) att ytterligare minska hälso- och miljöeffekterna av
luftföroreningar, granskade man ett antal olika alternativ för att hitta ett
kostnadseffektivt åtgärdspaket. I detta ingick en granskning av utvalda
ytterligare EU-åtgärder för kontroll av utsläppskällor, varav en avsåg utsläpp
från medelstora förbränningsanläggningar. Man kom fram till att ett
EU-instrument för kontroll av utsläpp från medelstora förbränningsanläggningar
skulle utvidga de tekniska åtgärder som i en sektorsövergripande analys
identifierats som kostnadseffektiva till att omfatta alla medlemsstater, och
slutsatsen är att man bör föreslå en rättsakt för att kontrollera utsläpp från
sådana anläggningar på EU-nivå. Av de fem politiska alternativ för att
kontrollera utsläpp från medelstora förbränningsanläggningar som övervägts och
analyserats ingående förespråkas lösningen att fastställa utsläppsgränsvärden i
linje med dem som fastställs i direktiv 2010/75/EU för anläggningar på
50–100 MW och i ett antal medlemsstater, vilket kompletteras med ett antal
utsläppsgränsvärden som fastställs för nya anläggningar i det ändrade
Göteborgsprotokollet[9].
För att begränsa kostnaderna för kväveoxidminskningar bör utsläppsgränsvärdena
huvudsakligen baseras på tillämpningen av primära utsläppssänkande åtgärder. I
situationer där luftkvaliteten är inte uppfyller EU:s normer bör dock
medlemsstaterna tillämpa striktare krav. För att undvika betydande konsekvenser för de
små och medelstora företag som driver de flesta medelstora
förbränningsanläggningarna har ett antal mildrande åtgärder tagits med. Inget
tillstånd kommer att krävas för verksamhetsutövarna, men de måste meddela
driften av anläggningen till de behöriga myndigheterna som kommer att sörja för
registreringen. Ett genomförande i etapper har också rekommenderats så att
befintliga anläggningar får en längre övergångsperiod för att klara
gränsvärdena och längre perioder för anläggningar i den allra minsta kategorin.
Dessutom planeras begränsade eller förenklade övervaknings- och
rapporteringskrav. 3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA
ASPEKTER Sammanfattning av den
föreslagna åtgärden Förslagets bestämmelser för medelstora
förbränningsanläggningar, syftar till att fylla en befintlig lucka i
lagstiftningen. Det införs minimikrav, samtidigt som
den administrativa bördan minimeras och de små och medelstora företagens
situation särskilt beaktas. Mer detaljerad information om artiklarna och
bilagorna enligt förslaget anges nedan. I artikel 1 klargörs att direktivet
syftar till att minska utsläppen i luften av svaveldioxid, kväveoxider och
partiklar från medelstora förbränningsanläggningar och därigenom minska de
potentiella riskerna för människors hälsa och miljön från sådana utsläpp. I artikel 2 fastställs direktivets
tillämpningsområde på ett sådant sätt att man undviker överlappningar med
direktiv 2009/125/EG eller kapitel III eller IV i direktiv 2010/75/EU, och det
fastställs att vissa förbränningsanläggningar undantas på grundval av deras
tekniska egenskaper eller användning i vissa verksamheter. Artikel 3
innehåller de definitioner som gäller i detta direktiv. I artikel 4 fastställs att den behöriga
myndigheten är skyldig att registrera medelstora förbränningsanläggningar, på
grundval av verksamhetsutövarens anmälan. I bilaga I anges vad som ska
ingå i en sådan anmälan. Bestämmelser om utsläppsgränsvärden finns i artikel
5 och motsvarande gränsvärden för befintliga och nya anläggningar finns i
bilaga II. Det föreslås att utsläppsgränsvärdena ska börja gälla för befintliga
förbränningsanläggningar efter en viss fastställd tid från detta direktivs
tillämpningsdatum, för att ge dem tillräckligt med tid att genomföra den
tekniska anpassningen till kraven. Enligt artikel 5.4 ska
medlemsstaterna tillämpa strängare utsläppsgränsvärden på enskilda anläggningar
i zoner som inte uppfyller gränsvärdena för luftkvalitet. I bilaga III anges
riktvärden för detta som bygger på de mest avancerade tekniker som finns att
tillgå. Övervakningskrav fastställs i artikel 6
och bilaga IV. Det föreslås att den bilagan ska anpassas till den tekniska och
vetenskapliga utvecklingen genom delegerade akter (artiklarna 14 och 15). Artiklarna 7 och 8
innehåller bestämmelser som ska säkerställa ett effektivt genomförande och en
effektiv kontroll av efterlevnaden av detta direktiv. I synnerhet införs en
bestämmelse som innebär att verksamhetsutövare är skyldiga att omedelbart rapportera
bristande efterlevnad till den behöriga myndigheten. Medlemsstaterna bör också
se till att verksamhetsutövaren och den behöriga myndigheten vidtar nödvändiga
åtgärder om direktivet inte efterlevs. Dessutom innehåller förslaget krav på
att medlemsstaterna ska införa ett system för miljötillsyn av medelstora
förbränningsanläggningar som omfattas av detta direktiv, eller genomföra andra
åtgärder för att kontrollera efterlevnaden. I artikel 9 fastställs
verksamhetsutövarens och den behöriga myndighetens skyldigheter i samband med
ändringar av en medelstor förbränningsanläggning. Artikel 10
behandlar rätten till tillgång till information och hänvisar därför till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om
allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets
direktiv 90/313/EEG [10]. Enligt artikel 11 ska medlemsstaterna
utse de behöriga myndigheter som ansvarar för att fullgöra skyldigheterna
enligt detta direktiv. Artikel 12
omfattar en rapporteringsmekanism. Medlemsstaternas första rapport till
kommissionen, som ska inkomma senast den 30 juni 2019, ska innehålla en
sammanfattning av uppgifter av avgörande betydelse för genomförandet av detta
direktiv. Efterföljande rapporter ska innehålla kvalitativa och kvantitativa
uppgifter om genomförandet av direktivet, de åtgärder som vidtagits för att
kontrollera om medelstora förbränningsanläggningar uppfyller kraven i
direktivet och eventuella verkställighetsåtgärd som har vidtagits för
tillämpningen av detta. I artikel 13 fastställs kommissionens
rapporteringsskyldigheter. Artikel 14
omfattar det delegeringsförfarande som ska tillämpas vid anpassning av bilaga
IV till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen genom delegerade akter, i
enlighet med artikel 13. Artiklarna 15, 16 och 17 innehåller bestämmelser om påföljder för överträdelser av de
nationella bestämmelser som antagits i enlighet med förslaget, om införlivandet
av direktivet i medlemsstaternas lagstiftning senast den xx/xx/xx och om
ikraftträdandet. I bilaga I förtecknas de uppgifter som
verksamhetsutövaren ska lämna till den behöriga myndigheten. I bilaga II anges vilka
utsläppsgränsvärden som gäller för befintliga och nya förbränningsanläggningar,
i enlighet med artikel 5.2 och 5.3. Bilaga III
omfattar riktvärdena för tillämpningen av strängare utsläppsgränsvärden, i
enlighet med artikel 5.4. Bilaga IV
innehåller närmare uppgifter om de krav som gäller för utsläppsövervakning. Förklarande dokument Kommissionen anser att det
behövs förklarande dokument för att förbättra kvaliteten på informationen om
införlivandet av direktivet av följande skäl. Ett fullständigt och
korrekt genomförande av direktivet är av avgörande betydelse för att garantera
att dess mål uppnås (dvs. att skydda människors hälsa och miljön). Eftersom
vissa medlemsstater redan i dag reglerar utsläpp av luftföroreningar från
medelstora förbränningsanläggningar, skulle införlivandet av detta direktiv
förmodligen inte bestå av en enda rättsakt utan snarare av olika ändringar
eller nya förslag inom berörda områden. Dessutom
är genomförandet av direktivet ofta starkt decentraliserat, eftersom regionala
och lokala myndigheter ansvarar för dess tillämpning och, i vissa
medlemsstater, även för dess införlivande. Ovannämnda faktorer
väntas öka risken för att direktivet införlivas och genomförs på ett inkorrekt
sätt och komplicerar kommissionens arbete med att kontrollera tillämpningen av
unionens lagstiftning. Det är viktigt att det finns tydlig information om
införlivandet av direktivet för att se till att den nationella lagstiftningen
är förenlig med dess bestämmelser. Kravet att lämna förklarande dokument kan skapa en extra administrativ
börda för de medlemsstater som inte redan arbetar på det sättet. De är dock
nödvändiga för att effektivt kunna kontrollera att direktivet införlivas på ett
fullständigt och korrekt sätt, vilket är viktigt av ovannämnda skäl, och det
finns inga mindre betungande åtgärder som möjliggör effektiv kontroll. De
förklarande dokumenten kan i hög grad bidra till att minska kommissionens
administrativa arbetet med att övervaka att direktivet efterlevs. Utan sådana
dokument skulle det krävas betydande resurser och otaliga kontakter med
nationella myndigheter för att följa upp införlivandemetoderna i samtliga
medlemsstater. Den eventuella ytterligare administrativa bördan att
tillhandahålla förklarande dokument står därför i proportion till det
eftersträvade målet, nämligen att se till att direktivet införlivas på ett
effektivt sätt och att alla målen uppnås. Mot bakgrund av ovanstående resonemang är det rimligt att begära att
medlemsstaterna låter anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller
flera dokument som förklarar förhållandet mellan bestämmelserna i direktivet
och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Rättslig grund Eftersom direktivets
huvudsakliga mål är att skydda miljön i enlighet med artikel 191.1 i
EUF-fördraget bygger förslaget på artikel 192.1 i EUF-fördraget. Subsidiaritets- och
proportionalitetsprinciperna och val av regleringsform Subsidiaritetsprincipen är tillämplig eftersom
förslaget inte avser ett område där unionen är ensam behörig. Medlemsstaterna kan inte själva uppnå målen
för förslaget, och dessa kan bäst uppnås genom unionsinsatser, av följande
skäl: Trots att utsläpp i luft ofta ger upphov till
gränsöverskridande föroreningar regleras för närvarande inte utsläppen i luften
från medelstora förbränningsanläggningar på EU-nivå generellt sett. Det
huvudsakliga syftet med detta förslag är att fastställa utsläppsgränsvärden för
att kontrollera utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider och partiklar i luften
från medelstora förbränningsanläggningar som miniminormer för skydd av miljön
och alla medborgare i EU. Alla medlemsstater måste därför vidta åtgärder
för att uppfylla minimikraven. Skillnader i nationell lagstiftning kan hämma
gränsöverskridande ekonomisk verksamhet. Åtgärder på EU-nivå är nödvändiga och
ger ett mervärde jämfört med enskilda nationella åtgärder. Förslaget är därför
förenligt med subsidiaritetsprincipen. Den valda regeringsformen är ett direktiv
eftersom förslaget fastställer mål och skyldigheter medan medlemsstaterna ges
tillräcklig flexibilitet när det gäller att välja åtgärder för att nå målen och
närmare föreskrifter för genomförandet. Förslaget är därför förenligt med
proportionalitetsprincipen. 4. BUDGETKONSEKVENSER Förslaget påverkar inte unionens budget. 5. ÖVRIGT Förslaget har betydelse för
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och bör därför även gälla inom
EES. 2013/0442 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om begränsning av utsläpp till luften av
vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1, med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[11],
med beaktande av Regionkommitténs yttrande[12], i enlighet med det ordinarie
lagstiftningsförfarandet[13],
och av följande skäl: (1)
I Europaparlamentets och rådets beslut XXX/XXXX[14] (handlingsprogrammet)
erkänns att utsläppen av föroreningar till luften har minskat betydligt under
de senaste årtiondena, men samtidigt fortsätter luftföroreningarna att vara ett
problem i många delar av Europa, och unionens invånare utsätts fortfarande för
luftförorenande ämnen som kan skada deras hälsa och välbefinnande. Enligt
handlingsprogrammet lider ekosystemen fortsatt av alltför stor kväve- och
svaveldeposition i kombination med utsläpp från transporter, ohållbara
jordbruksmetoder och kraftproduktion. (2)
För att säkerställa en hälsosam miljö för alla
efterlyser handlingsprogrammet lokala åtgärder som kommer att kompletteras med
en väl anpassad politik på både nationell nivå och EU-nivå. Det förutsätter
framför allt ökade ansträngningar för att nå fullständig efterlevnad av
unionens lagstiftningen om luftkvalitet och att det fastställs strategiska mål
och åtgärder för tiden efter 2020. (3)
Vetenskapliga bedömningar visar att unionens
invånare i genomsnitt förlorar åtta månader av sin levnadstid på grund av
luftföroreningar. (4)
Utsläppen av föroreningar från förbränningen av
bränsle i medelstora förbränningsanläggningar regleras generellt sett inte på
unionsnivå även om de i allt högre grad bidrar till luftföroreningarna, framför
allt på grund av den ökade användning av biomassa som bränsle till följd av
klimat- och energipolitiken. (5)
Förbränning av bränsle i små
förbränningsanläggningar och apparater kan täckas av lagstiftningsakter för
genomförande av direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av
en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter[15]. Förbränning av
bränsle i stora förbränningsanläggningar omfattas av Europaparlamentets och
rådet direktiv 2010/75/EU[16]
av den 7 januari 2013, medan Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG
fortsätter att gälla för stora förbränningsanläggningar som omfattas av artikel
30.2 i direktiv 2010/75/EU[17]
till och med den 31 december 2015. (6)
Enligt slutsatsen i kommissionens rapport av den 17
maj 2013[18]
om de översyner som utförts enligt artikel 30.9 och artikel 73 i direktiv
2010/75/EU har det påvisats att det finns en tydlig potential för
kostnadseffektiva minskningar av luftföroreningar med avseende på förbränning
av bränslen i medelstora förbränningsanläggningar. (7)
Unionens internationella skyldigheter när det
gäller luftföroreningar, dvs. att minska försurning, eutrofiering, marknära
ozon och partikelutsläpp, har överenskommits enligt Göteborgsprotokollet till
konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, som ändrades 2012
för att stärka de befintliga åtagandena om minskning av utsläppen av
svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak och flyktiga organiska föreningar och
införa nya åtaganden om minskning för fina partiklar (PM 2,5), som ska uppnås
från och med 2020. (8)
Kommissionens meddelande till rådet och
Europaparlamentet Ett program för ren luft i Europa[19] efterlyser
åtgärder för att kontrollera utsläppen av luftförorenande ämnen från medelstora
förbränningsanläggningar, för att därigenom komplettera regelverket för
förbränningsanläggningar. Strategin kompletterar den agenda för föroreningsbegränsning
fram till 2020 som fastställs i kommissionen meddelande av den 21 september
2005 om en tematisk strategi för luftförorening[20]och utvecklar mål för
att begränsa miljöpåverkan för perioden fram till 2030. För att uppnå de
strategiska målen bör det fastställas en regleringsagenda som bland annat
innehåller åtgärder för att begränsa utsläppen från medelstora
förbränningsanläggningar. (9)
Detta direktiv bör inte tillämpas på
energirelaterade produkter som omfattas av genomförandeåtgärder som antagits i
enlighet med direktiv 2009/125/EG eller av kapitlen III eller IV i direktiv
2010/75/EU. Vissa andra förbränningsanläggningar bör också undantas från
tillämpningsområdet för detta direktiv, på grundval av deras tekniska
egenskaper eller att de används inom särskild verksamhet. (10)
För att säkerställa utsläppskontroll vad gäller
utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider och partiklar till luften, bör en
medelstor förbränningsanläggning endast få vara i drift om den har registrerats
av den behöriga myndigheten, på grundval av verksamhetsutövarens anmälan. (11)
För att det ska vara möjligt att begränsa utsläppen
till luften från medelstora förbränningsanläggningar, bör utsläppsgränsvärden
och krav för kontroll och övervakning fastställas i detta direktiv. (12)
För att ge befintliga medelstora
förbränningsanläggningar tillräcklig tid för att tekniskt anpassa sig till
kraven i detta direktiv, bör gränsvärdena för utsläpp tillämpas på dessa
förbränningsanläggningar först när en bestämd tid gått efter det att detta
direktiv har trätt i kraft. (13)
I enlighet med artikel 193 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) hindrar inte detta direktiv
medlemsstaterna från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder,
exempelvis för att följa miljökvalitetsstandarder. Särskilt i områden som inte
uppfyller gränsvärdena för luftkvalitet bör medlemsstaterna tillämpa strängare
utsläppsgränsvärden, t.ex. de riktvärden som anges i bilaga III till detta
direktiv, vilket också skulle främja miljöinnovation inom unionen och framför
allt främja marknadstillträdet för små och medelstora företag. (14)
Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövaren
vid en medelstor förbränningsanläggning och den behöriga myndigheten vidtar
nödvändiga åtgärder om direktivet inte efterlevs. (15)
För att minska bördan för små och medelstora
företag som driver medelstora förbränningsanläggningar, bör
verksamhetsutövarnas administrativa skyldigheter vad gäller anmälan,
övervakning och rapportering vara proportionella, samtidigt som de medger
effektiv kontroll av efterlevanden från de behöriga myndigheternas sida. (16)
För att säkerställa konsekvens och samstämmighet i
informationen till och från medlemsstaterna om genomförandet av detta direktiv
och främja utbyte av information mellan medlemsstaterna och kommissionen, bör
kommissionen, med bistånd av Europeiska miljöbyrån, ta fram ett elektroniskt
rapporteringsverktyg som kan användas internt av medlemsstaterna för nationell
rapportering och datahantering. (17)
I syfte att anpassa detta direktiv till den
vetenskapliga och tekniska utvecklingen bör befogenheten att anta akter i
enlighet med artikel 290 i EUF-frödraget delegeras till kommissionen med
avseende på att anpassa de bestämmelser om utsläppsövervakning som anges i
bilaga IV. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga
samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen
bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta
handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker
så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. (18)
Eftersom målet med detta direktiv, nämligen att
förbättra miljökvaliteten och människors hälsa, inte i tillräcklig utsträckning
kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå,
kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i
fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i
samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att
uppnå dessa mål. (19)
Detta direktiv står i överensstämmelse med de
grundläggande rättigheter och principer som särskilt erkänns i Europeiska
unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv syftar
särskilt till att främja tillämpningen av stadgans artikel 37 om miljöskydd. (20)
I enlighet med den gemensamma politiska
förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om
förklarande dokument[21]
har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan
av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar
förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i
nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser
lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1
Syfte Detta direktiv fastställer regler för att
begränsa utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider och partiklar i luften från
medelstora förbränningsanläggningar, och därmed minska utsläppen till luften
och de potentiella riskerna för människors hälsa och miljön från sådana
utsläpp. Artikel 2
Tillämpningsområde 1.
Detta direktiv ska gälla för
förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt på minst 1 MW
och mindre än 50 MW (nedan kallade medelstora förbränningsanläggningar),
oavsett vilket bränsle som används. 2.
Detta direktiv ska inte gälla för följande: (a)
Förbränningsanläggningar som omfattas av kapitel
III eller kapitel IV i direktiv 2010/75/EU. (b)
Energirelaterade produkter som omfattas av
genomförandeåtgärder som antagits i enlighet med direktiv 2009/125/EG, när
dessa genomförandeakter fastställer utsläppsgränsvärden för de föroreningar som
förtecknas i bilaga II till detta direktiv. (c)
Förbränningsanläggningar där rökgaserna används för
direkt uppvärmning eller torkning av föremål eller material. (d)
Efterförbränningsanläggningar som är avsedda att
rena avgaser från industriprocesser genom förbränning och som inte används som
en separat förbränningsanläggning. (e)
Sådana tekniska anordningar som används för att
driva fordon, fartyg eller flygplan. (f)
Förbränningsanläggningar som omfattas av
genomförandeåtgärder som antas i enlighet med Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1069/2009[22]
i de fall då dessa genomförandeakter fastställer utsläppsgränsvärden för sådana
föroreningar som förtecknas i bilaga II i detta direktiv. Artikel 3
Definitioner I detta direktiv gäller
följande definitioner: (1)
utsläpp: utsläpp till
luften av ämnen från förbränningsanläggningar. (2)
utsläppsgränsvärde: den
mängd av ett ämne i avgaserna från en förbränningsanläggning som under en
bestämd tidsperiod får släppas ut till luften. (3)
kväveoxider (NOx):
kväveoxid och kvävedioxid, uttryckt som kvävedioxid (NO2). (4)
partiklar: partiklar,
oavsett form, struktur eller densitet, dispergerade i gasfasen vid villkor som
gäller vid provtagningspunkten, vilka kan samlas in genom filtrering enligt
angivna specificerade villkor efter representativ provtagning av den gas som
ska analyseras, och som förblir uppströms filtret och på filtret efter torkning
under definierade förhållanden. (5)
förbränningsanläggning:
varje teknisk inrättning i vilken bränslen oxideras för att den frigjorda
värmen ska kunna utnyttjas. (6)
befintlig förbränningsanläggning: en förbränningsanläggning som togs i drift före [1 år efter dagen för
införlivandet]. (7)
ny förbränningsanläggning: annan förbränningsanläggning än en befintlig förbränningsanläggning. (8)
motor: en gasmotor,
dieselmotor eller tvåbränslemotor. (9)
gasmotor: en
förbränningsmotor som arbetar enligt Ottocykeln och där gnisttändning används
för förbränning av bränslet. (10)
dieselmotor: en
förbränningsmotor som arbetar enligt dieselcykeln och där kompressionständning
används för förbränning av bränslet. (11)
tvåbränslemotor: en
förbränningsmotor som använder kompressionständning och arbetar enligt dieselcykeln
vid förbränning av flytande bränslen och enligt Ottocykeln vid förbränning av
gasformiga bränslen. (12)
gasturbin: en roterande
maskin som omvandlar värmeenergi till mekaniskt arbete och som huvudsakligen
består av en kompressor, en termisk enhet där bränslet oxideras för att värma arbetsmediet
och en turbin; här ingår gasturbiner med öppet kretslopp och gaskombiverk
(kombicykel) samt kraftvärmeverk med gaskombicykel, samtliga med eller utan
tillsatseldning. (13)
bränsle: varje fast,
flytande eller gasformigt brännbart material. (14)
avfall: ämne eller
föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra
sig av med. (15)
biomassa: något av
följande: (a)
Produkter som består av vegetabiliskt material från
jord- eller skogsbruk som kan användas som bränsle för återvinning av
energiinnehållet. (b)
Följande avfall: (a)
Vegetabiliskt jord- och skogsbruksavfall. (b)
Vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om
den värme som alstras återvinns. (c)
Vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som uppstått vid
produktion av nyfiberpappersmassa och vid pappersproduktion från massa, om
avfallet samförbränns på produktionsplatsen och om den värme som alstras
återvinns. (d)
Korkavfall. (e)
Träavfall med undantag för träavfall som kan
innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller till följd av
behandling med träskyddsmedel eller till följd av ytbehandling, och som
särskilt omfattar sådant träavfall från bygg- och rivningsavfall. (16)
drifttimmar: den tid,
uttryckt i timmar, under vilken en förbränningsanläggning släpper ut utsläpp
till luften. (17)
verksamhetsutövare: en
fysisk eller juridisk person som driver eller innehar en förbränningsanläggning
eller, där detta föreskrivs i nationell lagstiftning, en person som har givits
befogenheten att fatta avgörande ekonomiska beslut med avseende på anläggningens
tekniska funktionssätt. (18)
gränsvärde: en nivå,
fastställd på vetenskaplig grund i syfte att undvika, förebygga eller minska de
skadliga effekterna på människors hälsa och/eller på miljön som helhet, som ska
uppnås inom en viss tid och som därefter inte får överskridas, i enlighet med
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG[23]. (19)
zon: del av en
medlemsstats territorium som har avgränsats av medlemsstaten i avsikt att
utvärdera och säkerställa luftkvaliteten, i enlighet med direktiv 2008/50/EG. Artikel 4
Registrering 1.
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för
att säkerställa att medelstora förbränningsanläggningar endast är i drift om de
har registrerats av den behöriga myndigheten. 2.
Förfarandet för registrering ska minst omfatta en
anmälan till den behöriga myndigheten från den verksamhetsutövare som ansvarar
för driften av eller som har för avsikt att driva en medelstor
förbränningsanläggning. 3.
Verksamhetsutövarens anmälan ska, för varje
medelstor förbränningsanläggning, innehålla minst de uppgifter som anges i
bilaga I. 4.
Den behöriga myndigheten ska registrera den
medelstora förbränningsanläggningen inom en månad efter verksamhetutövarens
anmälan och ska informera verksamhetsutövaren om detta. 5.
Befintliga medelstora förbränningsanläggningar kan
undantas från den anmälningsskyldighet som avses i punkt 2, förutsatt att alla
uppgifter som avses i punkt 3 har gjorts tillgängliga för de behöriga
myndigheterna. Dessa förbränningsanläggningar ska registreras
senast [tretton månader efter införlivandet]. 6.
Det register som förs av de behöriga myndigheterna
ska för varje medelstor förbränningsanläggning minst innehålla de uppgifter som
anges i bilaga I, samt de uppgifter som erhållits medelst kontroll- och
övervakningsresultat eller andra kontroller av efterlevnaden enligt artiklarna
7 och 8. Artikel 5
Gränsvärden för utsläpp 1.
Utan att det påverkar tillämpningen av
bestämmelserna i kapitel II i direktiv 2010/75/EU ska, i tillämpliga fall, de
gränsvärden för utsläpp som anges i bilaga II gälla för enskilda medelstora
förbränningsanläggningar. 2.
Från och med den 1 januari 2025 får utsläpp till
luften av svaveldioxid, kväveoxider och partiklar från en befintlig medelstor
förbränningsanläggning med en installerad tillförd effekt på över 5 MW
inte överskrida de gränsvärden för utsläpp som anges i bilaga II del 1. Från och med den 1 januari 2030 får utsläpp till
luften av svaveloxid, kväveoxider och partiklar från en befintlig medelstor
förbränningsanläggning med en installerad tillförd effect på högst 5 MW inte
överskrida de gränsvärden för utsläpp som anges i bilaga II del 1. Medlemsstaterna får undanta befintliga medelstora
förbränningsanläggningar som är i drift högst 500 timmar per år från
skyldigheten att iaktta de gränsvärden för utsläpp som anges i bilaga II del 1.
I sådana fall ska, för anläggningar som förbränner fasta bränslen, ett
gränsvärde för utsläpp av partiklar på 200 mg/Nm³ gälla. 3.
Från och med [1 år efter dagen för införlivandet]
får utsläpp till luften av svaveldioxid, kväveoxider och partiklar från en ny
medelstor förbränningsanläggning inte överskrida de gränsvärden för utsläpp som
anges bilaga II del 2. Medlemsstaterna får undanta nya medelstora
förbränningsanläggningar som är i drift högst 500 timmar per år från
skyldigheten att iaktta de gränsvärden för utsläpp som anges i bilaga II del 2.
I sådana fall ska, för anläggningar som förbränner fasta bränslen, ett
gränsvärde för utsläpp av partiklar på 100 mg/Nm³ gälla. 4.
I zoner som överskrider EU:s gränsvärden för
luftkvalitet som fastställs i direktiv 2008/50/EG ska medlemsstaterna, för
enskilda medelstora förbränningsanläggningar i dessa zoner, tillämpa
utsläppsgränsvärden baserade på de riktvärden som anges i bilaga III eller på
strängare värden som fastställts av medlemsstaterna, om det inte har visats för
kommissionen att tillämpningen av dessa utsläppsgränsvärden skulle medföra
oproportionerliga kostnader och att andra åtgärder för att säkerställa att
gränsvärdena för luftkvalitet efterlevs har tagits med i de luftkvalitetsplaner
som krävs enligt artikel 23 i direktiv 2008/50/EG. 5.
Kommissionen ska organisera ett informationsutbyte
med medlemsstaterna och berörda parter om riktvärdena för de strängare
utsläppsgränsvärden som avses i punkt 4. 6.
Den behöriga myndigheten får under högst sex
månader medge undantag från skyldigheten att uppfylla gränsvärdena för utsläpp
av svaveldioxid i punkterna 2 och 3 för en medelstor förbränningsanläggning som
i detta syfte normalt använder bränsle med låg svavelhalt, om
verksamhetsutövaren inte klarar att uppfylla dessa gränsvärden på grund av ett
avbrott i försörjningen av lågsvavligt bränsle som beror på en allvarlig brist
på bränslet i fråga. Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta
kommissionen om alla undantag som medges enligt första stycket. 7.
Den behöriga myndigheten får medge undantag från
skyldigheten att uppfylla de gränsvärden för utsläpp som anges i punkterna 2
och 3 om en medelstor förbränningsanläggning som endast använder gasformigt
bränsle, på grund av ett plötsligt avbrott i gasförsörjningen, undantagsvis
måste använda andra typer av bränsle och därför borde vara utrustad med
anordningar för sekundär rening. Den period för vilken ett sådant undantag
beviljas ska inte överstiga tio dagar utom om verksamhetsutövaren kan visa för
den behöriga myndigheten att en längre period är motiverad. Medlemsstaterna ska omedelbart underrätta
kommissionen om eventuella undantag som medges enligt första stycket. 8.
Om en medelstor förbränningsanläggning samtidigt
använder två eller flera bränsletyper, ska utsläppsgränsvärdet för varje
förorenande ämne beräknas enligt följande steg: (a)
Ta det gränsvärde för utsläpp för varje bränsletyp
som anges i bilaga II. (b)
Bestäm det viktade gränsvärdet för utsläpp för
varje typ av bränsle, genom att multiplicera det enskilda gränsvärde som avses
i a med den tillförda effekten för varje bränsletyp och dividera produkten med
summan av de tillförda effekterna för samtliga bränslen. (c)
Addera de viktade gränsvärdena för utsläpp för
varje typ av bränsle. Artikel 6
Kontroll av utsläpp och drift av reningsutrustning 1.
Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövarna
utför kontroll av utsläpp minst i enlighet med bilaga IV. 2.
För medelstora förbränningsanläggningar som
använder flera olika bränsletyper, ska kontrollen av utsläpp ske under
förbränning av ett bränsle eller en bränslemix som sannolikt kommer att leda
till den högsta nivån av utsläpp och under en period som motsvarar normala
driftsförhållanden. 3.
Alla kontrollresultat ska registreras, bearbetas
och presenteras på ett sätt som gör det möjligt för den behöriga myndigheten
att kontrollera efterlevnaden av gränsvärdena för utsläpp. 4.
Medelstora förbränningsanläggningar som använder
utrustning för sekundär rening i syfte att uppfylla gränsvärdena för utsläpp
ska utföra kontinuerlig kontroll av att utrustningen fungerar effektivt och
registrera resultaten. Artikel 7
Kontroll av efterlevnaden 1.
Medlemsstaterna ska inrätta ett system för
miljötillsyn av medelstora förbränningsanläggningar, eller genomföra andra
åtgärder för att kontrollera att kraven i detta direktiv efterlevs. 2.
Verksamhetsutövare vid medelstora
förbränningsanläggningar ska ge företrädare för den behöriga myndigheten allt
nödvändigt bistånd så att de kan utföra inspektioner och besök vid
anläggningen, ta prover och samla in all nödvändig information för att de ska
kunna fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv. 3.
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för
att säkerställa att start- och stopperioderna för medelstora
förbränningsanläggningar och störningar i driften hålls så korta som möjligt. I
händelse av driftstörning eller haveri i utrustningen för sekundär rening, ska
verksamhetsutövaren ska omedelbart underrätta den behöriga myndigheten. 4.
Vid bristande efterlevnad ska medlemsstaterna
säkerställa att (a)
verksamhetsutövaren omedelbart informerar den
behöriga myndigheten, (b)
verksamhetsutövaren omedelbart vidtar de åtgärder
som är nödvändiga för att säkerställa att villkoren åter följs snarast möjligt, (c)
den behöriga myndigheten kräver att
verksamhetsutövaren vidtar alla lämpliga kompletterande åtgärder som den
behöriga myndigheten anser vara nödvändiga för att villkoren åter ska följas. Om efterlevnaden inte kan återställas ska den
behöriga myndigheten tillfälligt avbryta driften vid anläggningen och återkalla
registreringen. Artikel 8
Verifikation av kontrollresultat 1.
Medlemsstaterna ska se till att inget giltigt
utsläppsvärde som övervakas i enlighet med bilaga IV överskrider de gränsvärden
för utsläpp som anges i bilaga II. 2.
Verksamhetsutövaren vid en medelstor
förbränningsanläggning ska bevara följande: (a)
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.5,
beviset på anmälan till den behöriga myndigheten. (b)
Beviset på registrering hos den behöriga
myndigheten. (c)
De kontrollresultat som avses i artikel 6.3 och
6.4. (d)
I tillämpliga fall, registrerade drifttimmar enligt
artikel 5.2 andra stycket. (e)
Ett register över de bränslen som används i
anläggningen och eventuella driftstörningar eller haveri i utrustningen för
sekundär rening. 3.
De uppgifter som avses i punkt 2 ska bevaras under
minst tio år 4.
Uppgifter som anges i artikel 2 ska göras
tillgängliga för den behöriga myndigheten på begäran, för kontroll av
överensstämmelse med kraven i detta direktiv. Artikel 9
Ändringar av medelstora förbränningsanläggningar 1.
Verksamhetsutövaren ska underrätta den behöriga
myndigheten om alla planerade ändringar av den medelstora
förbränningsanläggningen som kan påverka de tillämpliga gränsvärdena för
utsläpp. Underrättelsen ska lämnas minst en månad innan ändringen äger rum. 2.
Efter en underrättelse från verksamhetsutövaren i
enlighet med punkt 1 ska den behöriga myndigheten registrera ändringen eller
ändringarna inom en månad Artikel 10
Tillgång till information Utan att det påverkar tillämpningen av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG[24] ska den behöriga myndigheten
göra registret över medelstora förbränningsanläggningar tillgängligt för
allmänheten, även via internet. Artikel 11
Behöriga myndigheter Medlemsstaterna ska utse de behöriga
myndigheter som ansvarar för att fullgöra skyldigheterna enligt detta direktiv.
Artikel 12
Rapportering 1.
Medlemsstaterna ska senast [2 år efter
införlivandedatumet] rapportera till kommissionen genom en sammanfattning av de
uppgifter som anges i bilaga I, med en uppskattning av de totala årliga
utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider och stoft från dessa anläggningar,
grupperade per bränsletyp och kapacitetsklass. 2.
Medlemsstaterna ska senast den 1 oktober 2026
respektive den 1 oktober 2031 skicka en andra och tredje rapport kommissionen
innehållande en uppdatering av de uppgifter som avses i punkt 1. De rapporter som sammanställs enligt första
stycket ska innehålla kvalitativa och kvantitativa uppgifter om genomförandet
av detta direktiv, de eventuella åtgärder som vidtagits för att kontrollera de
medelstora förbränningsanläggningarnas efterlevnad av detta direktiv och
eventuella verkställighetsåtgärder som har vidtagits med avseende på detta. 3.
För den rapportering som avses i punkterna 1 och 2
ska kommissionen göra ett elektroniskt rapporteringsverktyg tillgängligt för
medlemsstaterna. 4.
Kommissionen ska inom tolv månader från mottagandet
av rapporterna från medlemsstaterna i enlighet med punkterna 1 och 2, och med
beaktande av de uppgifter som gjorts tillgängliga i enlighet med artiklarna
5.6, 5.7 och 10, lämna in en sammanfattande rapport till Europaparlamentet och
rådet. 5.
Kommissionens andra sammanfattande rapport ska se
över genomförandet av detta direktiv, särskilt med avseende på behovet av att
fastställa att de riktvärden som anges i bilaga III ska gälla som
utsläppsgränsvärden för hela unionen, och ska åtföljas av ett
lagstiftningsförslag om så är lämpligt. 6. När kommissionen utför sina
uppgifter enligt punkterna 3–5 ska den bistås av Europeiska miljöbyrån. Artikel 13
Ändring av bilagorna Kommissionen ska ges befogenhet att anta
delegerade akter i enlighet med artikel 14 för att anpassa bilaga V till den
tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Artikel 14
Delegeringens utövande 1.
Befogenheten att anta delegerade akter ges till
kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. 2.
Den befogenhet att anta delegerade akter som avses
i artikel 13 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med
[dagen för ikraftträdande]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegering
av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år.
Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av
samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan
förlängning senast fyra månader före utgången av perioden i fråga. 3.
Den delegering av befogenhet som avses i artikel 13
får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om
återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet
upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska
unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum.
Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. 4.
Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska
den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 5.
En delegerad akt som antas enligt artikel 13 ska
träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort
invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den
dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både
Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat
kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med
två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. Artikel 15
Påföljder Medlemsstaterna ska föreskriva påföljder för
överträdelser av nationella bestämmelser som har utfärdats med tillämpning av
detta direktiv och ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa
påföljder tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och
avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen
senast den [dag för införlivande] och ska snarast möjligt anmäla varje
efterföljande ändring av dem. Artikel 16
Införlivande 1. Medlemsstaterna
ska senast den [datum: 1,5 år efter ikraftträdandet] sätta i kraft de lagar och
andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska
genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska
göras ska varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna ska till
kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell
lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 17
Ikraftträdande Detta direktiv träder i kraft den tjugonde
dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning. Artikel 18
Adressater Detta direktiv
riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande [1] COM(2012) 710 final [efter antagandet: EUT L , , s. .]. [2] COM(2013) xxx final. [3] EUT L 285, 31.10.2009, s. 10. [4] EUT
L 334, 17.12.2010, s. 17. [5] EUT
C 309, 27.11.2001, s. 1. [6] Meddelande från kommissionen Europa 2020 – En
strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, KOM(2010) 2020 slutlig,
3.3.2010. [7] Meddelande från kommissionen Tänk småskaligt först –
En ”Small Business Act” för Europa, KOM(2008) 394 slutlig, 25.6.2008. [8] http://ec.europa.eu/environment/air/review_air_policy.htm. [9] Protokollet till Uneces (FN:s ekonomiska kommission för
Europa) konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående
minskning av försurning, övergödning och marknära ozon (1999). [10] EUT C 41, 14.2.2003, s. 26. [11] EUT C , , s. . [12] EUT C , , s. . [13] Europaparlamentets ståndpunkt av den XX/XX/XXXX (EUT
C....,..... s......) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den
XX/XX/XXXX (EUT C...,..., s....). Europaparlamentets ståndpunkt av den
XX/XX/XXXX (EUT C....,..... s......) och rådets ståndpunkt vid första
behandlingen av den XX/XX/XXXX (EUT C...,..., s....). [14] Europaparlamentets och rådets beslut av den .......... om
ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom
planetens gränser (EUT L ...., ........ ......., s. ). [15] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den
21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign
för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10). [16] Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den
24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och
begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17). [17] Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den
23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar
från stora förbränningsanläggningar (EGT L 309, 27.11.2001, s. 1). [18] KOM(2013) 286 slutlig. [19] COM(2013) xxx final. [20] KOM(2005) 446 slutlig. [21] EUT C 369, 17.12.2011, s. 14. [22] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009
av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och
därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och
om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska
biprodukter) (EUT L 300, 14.11.2009, s. 1.). [23] Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den
21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (EUT L 152, 11.6.2008,
s.1.) [24] Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28
januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation (EUT L 41,
14.2.2003, s. 26). BILAGOR till förslaget till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om begränsning av utsläpp till luften
av visa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar BILAGA I
Information som
verksamhetsutövaren ska anmälato till den behöriga myndigheten 1. Installerad tillförd effekt (MW) för den
medelstora förbränningsanläggningen. 2. Typ av medelstor förbränningsanläggning. 3. Typ av bränslen och andel bränslen som
används i enlighet med de bränslekategorier som anges i bilaga II. 4. Datum då den medelstora
förbränningsanläggningen togs i drift. 5. Den sektor eller facilitet som den
medelstora förbränningsanläggningen används inom (NACE-kod). 6. Det förväntade antalet driftstimmar för den
medelstora förbränningsanläggningen samt den genomsnittliga belastningen vid
drift. 7. De tillämpliga gränsvärdena för utsläpp, tillsammans
med en av verksamhetsutövaren undertecknad förklaring om att anläggningens
drift utövas i enlighet med dessa gränsvärden från det relevanta datum som
anges i artikel 5. 8. Om artikel 5.2 andra stycket används, en av
verksamhetsutövaren undertecknad förklaring om att anläggningens inte ska vara
i drift i mer än 300 timmar per år. 9. Namn på verksamhetsutövarens säte och, om
det rör sig om medelstora förbränningsanläggningar som är stationära,
anläggningens adress. BILAGA II Gränsvärden för
utsläpp enligt artikel 5.1 Alla gränsvärden för utsläpp som fastställs i
denna bilaga definieras vid en temperatur av 273,15 K, ett tryck av 101,3 kPa och
efter korrigering utifrån halten av vattenånga i förbränningsgaserna och en
standardiserad O2-halt på 6 % för förbränningsanläggningar som
använder fasta bränslen, 3 % för andra förbränningsanläggningar än motorer
och gasturbiner som använder flytande eller gasformiga bränslen och 15 % för
motorer och gasturbiner. Del 1 Gränsvärden
för utsläpp från befintliga medelstora förbränningsanläggningar 1. Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm³) från andra
medelstora förbränningsanläggningar än motorer och gasturbiner Förorenande ämne || Fast biomassa || Övriga fasta bränslen || Andra flytande bränslen än tung eldningsolja || Tung eldningsolja || Naturgas || Andra gasformiga bränslen än naturgas SO2 || 200 || 400 || 170 || 350 || - || 35 NOX || 650 || 650 || 200 || 650 || 200 || 250 Partiklar || 30(1) || 30 || 30 || 30 || - || - (1) 45 mg/Nm3 för
anläggningar med en tillförd effekt som är 5 MW eller mindre 2. Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm³) för
motorer och gasturbiner Förorenande ämne || Typ av anläggning || Flytande bränslen || Naturgas || Andra gasformiga bränslen än naturgas SO2 || Motorer och gasturbiner || 60 || - || 15 NOX || Motorer || 190 (1) || 190 (2) || 190 (2) Gasturbiner (3) || 200 || 150 || 200 Partiklar || Motorer och gasturbiner || 10 || - || - (1) 1 850 mg/Nm³ för (i) dieselmotorer vars konstruktion inleddes
före den 18 maj 2006, och (ii) tvåbränslemotorer när de använder
flytande bränsle. (2) 380 mg/Nm³ för tvåbränslemotorer
när de använder gas. (3) Gränsvärden för utsläpp är
endast tillämpliga när belastningen överstiger 70 %. Del
2 Gränsvärden
för utsläpp från nya medelstora förbränningsanläggningar 1. Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm³) från andra
medelstora förbränningsanläggningar än motorer och gasturbiner Förorenande ämne || Fast biomassa || Övriga fasta bränslen || Andra flytande bränslen än tung eldningsolja || Tung eldningsolja || Naturgas || Andra gasformiga bränslen än naturgas SO2 || 200 || 400 || 170 || 350 || - || 35 NOX || 300 || 300 || 200 || 300 || 100 || 200 Partiklar || 1.1. 20(1) || 20 || 20 || 20 || - || - (1) 25 mg/Nm3 för anläggningar med
en tillförd effekt som är 5 MW eller mindre 2. Gränsvärden för utsläpp (mg/Nm³) från
motorer och gasturbiner Förorenande ämne || Typ av installation || Flytande bränslen || Naturgas || Andra gasformiga bränslen än naturgas SO2 || Motorer och gasturbiner || 60 || - || 15 NOX || Engines || 190 (1) || 95 (2) || 190 Gas turbines (3) || 75 || 50 || 75 Partiklar || Motorer och gasturbiner || 10 || - || - (1) 225 mg/Nm³ för
tvåbränslemotorer när de använder flytande bränsle. (2) 190 mg/Nm³ för
tvåbränslemotorer när de använder gas. (3) Gränsvärden för utsläpp är
endast tillämpliga när belastningen överstiger 70 %. BILAGA III Riktvärden för
strängare gränsvärden för utsläpp enligt artikel 5.4 Alla gränsvärden för utsläpp som fastställs i
denna bilaga definieras vid en temperatur av 273,15 K, ett tryck av 101,3 kPa och
efter korrigering utifrån halten av vattenånga i förbränningsgaserna och en
standardiserad O2-halt på 6 % för förbränningsanläggningar som
använder fasta bränslen, 3 % för andra förbränningsanläggningar än motorer
och gasturbiner som använder flytande eller gasformiga bränslen och 15 % för
motorer och gasturbiner. Riktvärdena för utsläppsgränsvärden (mg/Nm³) för
andra medelstora förbränningsanläggningar än motorer och gasturbiner Förorenande ämne || Installerad tillförd effekt (MW) || Fast biomassa || Övriga fasta bränslen || Flytande bränslen || Naturgas || Andra gasformiga bränslen än naturgas NOX || 1 - 5 || 200 || 100 || 120 || 70 || 120 > 5 - 50 || 145 || 100 || 120 || 70 || 120 Partiklar || 1 - 5 || 10 || 10 || 10 || - || - > 5 - 50 || 5 || 5 || 5 || - || - Riktvärden för utsläppsgränsvärden (mg/Nm³) för
motorer och gasturbiner Förorenande ämne || Typ av installation || Flytande bränslen || Naturgas || Andra gasformiga bränslen än naturgas NOX || Motorer || 150 || 35 || 35 Gasturbiner (1) || 50 || 20 || 50 (1) Riktvärden är endast
tillämpliga när belastningen överstiger 70 %.. BILAGA IV Övervakning av
utsläpp 1. Periodiska mätningar av SO2,
NOx och partiklar ska krävas minst vart tredje år för medelstora
förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt som är större än 1
MW men mindre än 20 MW, och minst varje år för medelstora
förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt som är större än
eller lika med 20 MW men mindre än 50 MW. 2. Mätningar krävs endast för
förorenande ämnen för vilka ett gränsvärde för utsläpp fastställs i bilaga II för
den berörda anläggningen. 3. De första mätningarna ska utföras
inom tre månader från registreringen av anläggningen. 4. Som ett alternativ till mätning av SO2
enligt punkt 1 kan andra metoder, som verifierats och godkänts av den behöriga
myndigheten, användas för att fastställa SO2-utsläppen. 5. Provtagning och analys av
förorenande ämnen och mätningar av driftsparametrar, samt eventuella alternativ
som används enligt punkt 4, ska utföras i enlighet med CEN-standarder. Om inga
CEN-standarder är tillgängliga ska man använda ISO-standarder, nationella
standarder eller andra internationella internationella standarder som
säkerställer data av likvärdig vetenskaplig kvalitet.