This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52013PC0152
Proposal for a COUNCIL DECISION authorising Member States to ratify, in the interests of the European Union, the Convention concerning decent work for domestic workers, 2011, of the International Labour Organisation (Convention No 189)
Förslag till RÅDETS BESLUT om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (konvention nr 189)
Förslag till RÅDETS BESLUT om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (konvention nr 189)
/* COM/2013/0152 final - 2013/0085 (NLE) */
Förslag till RÅDETS BESLUT om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (konvention nr 189) /* COM/2013/0152 final - 2013/0085 (NLE) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET Detta förslag kommer att göra det möjligt för
medlemsstaterna att rättsenligt ratificera Internationella
arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 189 från 2011 om anständiga
arbetsvillkor för hushållsarbetare, nedan kallad konvention nr 189 eller
konventionen. Konvention nr 189 antogs vid 100:e sessionen
av ILO-konferensen den 16 juni 2011 och kommer att träda i kraft i september
2013. I konventionen fastställs globala minimikrav för arbetarskydd för
hushållsarbetare. I december 2012 hade konvention nr 189
ratificerats av tre stater som är parter i ILO. Den tillhör de ILO-konventioner
som organisationen har klassificerat som aktuella och som därför aktivt
främjas. Europeiska unionen (EU) har åtagit sig att
främja agendan för anständiga arbetsvillkor, både internt och i sina yttre
förbindelser. Arbetsnormer är en central del i begreppet anständiga
arbetsvillkor. Att medlemsstaterna ratificerar ILO-konventioner sänder därmed
en viktig signal om samstämmigheten i unionens politik för att förbättra
arbetsnormerna i hela världen. Som en del av EU:s strategi för att bekämpa
människohandel[1]
har kommissionen uppmanat medlemsstaterna att ratificera alla internationella
instrument, avtal och rättsliga skyldigheter som kommer att bidra till att
motverka människohandel på ett mer effektivt, samordnat och enhetligt sätt. Bland
dessa ingår konvention nr 189 om hushållsarbetare. Det är därför nödvändigt att alla rättsliga
hinder avlägsnas på EU-nivå för att medlemsstaterna ska kunna ratificera
konvention nr 189 om hushållsarbetare, vars innehåll inte ger anledning till
oro med hänsyn till unionens gällande regelverk. Bestämmelserna i konvention nr 189 om
hushållsarbetare syftar till att bidra till att minska övergrepp och
exploatering av hushållarbetare. I artikel 1 i konventionen definieras en
hushållsarbetare som en person som utför hushållsarbete (arbete som utförs i
eller för ett eller flera hushåll) inom ramen för ett anställningsförhållande.
Enligt konventionen ska ILO-medlemsstaterna vidta åtgärder för att förebygga
våld och barnarbete inom hushållsarbete. Artikel 3 skyddar hushållsarbetarnas
grundläggande arbetsrelaterade rättigheter genom att alla stater som är parter
i ILO ska vidta de åtgärder som föreskrivs i konventionen för att respektera,
främja och i praktiken följa de grundläggande principerna och rättigheterna i
arbetslivet. Enligt senare bestämmelser ska ILO-medlemsstaterna ·
fastställa en minimiålder för hushållsarbete och
införa skyddsåtgärder för arbetstagare som inte fyllt 18 år, ·
förebygga övergrepp och våld, ·
säkerställa rättvisa villkor och anständiga
anställningsvillkor, ·
se till att arbetstagarna får information om sina
anställningsvillkor, ·
reglera utländsk rekrytering och
säkerställa fri rörlighet, ·
föreskriva likabehandling för hushållsarbetare i
förhållande till andra arbetstagare när det gäller ersättning och förmåner, ·
reglera och övervaka privata arbetsförmedlingar,
och ·
utveckla en särskild mekanism för klagomål. Konvention nr 189 behandlar områden av
unionsrätten där regleringen redan är omfattande. Konventionen avser främst aspekter som rör
socialpolitik, där unionsrätten fastställer minimikrav för hälsa och säkerhet i
arbetet, skydd av minderåriga i arbetslivet, skydd vid moderskap, skriftlig
information till arbetstagarna, arbetstid, invandring och arbetstagare som hyrs
ut av bemanningsföretag[2]. Konventionen avser aspekter som rör kampen mot
diskriminering, där unionsrätten fastställer minimikrav för likabehandling i arbetslivet,
jämställdhet och skydd vid moderskap[3]. Konventionen avser också aspekter som rör
rättsligt samarbete när det gäller straffrättsliga frågor och asyl och
invandring, där unionsrätten fastställer minimikrav för åtgärder mot
människohandel och påföljder för arbetsgivarna[4]. Artikel 8 i konventionen avser skydd för
migrerande hushållsarbetare, bland annat aspekter som rör den fria rörligheten
för arbetstagare enligt unionsrätten[5]. 2. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER
OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR Ej tillämpligt. 3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER Enligt de bestämmelser om extern behörighet
som har utformats av Europeiska unionens domstol[6], i synnerhet vad gäller ingående och
ratificering av en ILO-konvention[7],
kan medlemsstaterna inte själva besluta om ratificering av konventionen utan
föregående bemyndigande av rådet, med avseende på de delar av konventionen som omfattas
av unionens behörighet. Samtidigt kan inte Europeiska unionen som
sådan ratificera en ILO-konvention, eftersom endast stater kan vara parter i
konventionen. Om ämnet för ett avtal till en del omfattas av
unionens behörighet och till en del av medlemsstaternas behörighet måste därför
unionens institutioner och medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att på bästa sätt säkerställa samarbete vid ratificeringen av konventionen
och vid uppfyllandet av de förpliktelser som följer av denna konvention[8]. När det gäller tre ILO-konventioner som
antagits under det senaste årtiondet och som till en del omfattas av unionens
behörighet har rådet därför bemyndigat medlemsstaterna att i unionens intresse
ratificera de delar som omfattas av unionens behörighet[9].
Kommissionen har också antagit ett förslag om ett sådant rådsbeslut i fråga om konvention
nr 170 om säkerhet vid användning av kemiska produkter[10]. Särskilt med hänvisning till konvention nr 189
om hushållsarbetare regleras de olika aspekter av socialpolitik, kampen mot
diskriminering och rättsligt samarbete när det gäller straffrättsliga frågor samt
asyl och invandring som omfattas av konventionen i sådan utsträckning att
medlemsstaterna inte längre kan agera självständigt inom utrikespolitiken i
detta avseende[11].
Artikel 153 i EUF-fördraget utgör den huvudsakliga rättsliga grunden för
unionsrätten på området, som i de flesta fall är mer detaljerad än de allmänna
principer som fastställs i konvention nr 189 om hushållsarbetare. Det finns
ingen motsättning mellan de allmänna principer som fastställs i konventionen
och unionsrätten, och det finns ingen bristande förenlighet mellan
bestämmelserna i konventionen och de minimikrav som fastställts på dessa
områden i unionens regelverk. Det följer av artikel 19.8 i ILO:s stadgar att
konventionen innehåller miniminormer, som innebär att det vid genomförandet på
nationell nivå kan föreskrivas strängare normer än enligt konventionen. Vad beträffar synsättet i bestämmelserna om
skydd för och likabehandling av arbetstagare finns det ingen motsättning mellan
konventionen och minimikraven i unionens regelverk på detta område. Detta
innebär att unionens åtgärder kan vara strängare än ILO:s normer eller omvänt[12]. Konvention nr 189 om hushållsarbetare
innehåller en artikel om skydd för migrerande hushållsarbetare (artikel 8) som
kan inverka på den fria rörligheten för arbetstagare – ett område som
faller under unionens exklusiva behörighet[13]. Det huvudsakliga syftet med konventionen
är dock inte att reglera en fråga om faller under unionens exklusiva
behörighet. I artikel 8.2 anges dessutom att kravet att arbetstagaren ska få
ett skriftligt erbjudande innan han eller hon rör sig över nationsgränsen inte gäller
regionala områden med ekonomisk integration. Denna skyddsklausul förebygger
eventuell oförenlighet mellan konventionen och unionens regelverk i fråga om
den fria rörligheten för arbetstagare enligt artikel 45 i EUF-fördraget och
förordning (EU) nr 492/2011. Konventionens bestämmelser på det här området är
därför inte oförenliga med unionens regelverk. Syftet med detta förslag är därför att
bemyndiga medlemsstaterna att i unionens intresse ratificera de delar av
konvention nr 189 om hushållsarbetare som omfattas av unionens behörighet. Förslaget grundar sig på artikel 218.6 i
EUF-fördraget, som analogt är tillämplig, jämförd med artikel 153 i
EUF-fördraget, som utgör den huvudsakliga rättsliga grunden för unionens
lagstiftning om skydd för och förbättring av arbetstagarnas arbetsvillkor. 2013/0085 (NLE) Förslag till RÅDETS BESLUT om bemyndigande för medlemsstaterna att i
Europeiska unionens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens
konvention från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare
(konvention nr 189) EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA BESLUT med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 153 jämförd med
artikel 218.6 a v och artikel 218.8 första stycket, med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, med beaktande av Europaparlamentets godkännande[14], och av följande skäl: (1) Europaparlamentet, rådet och
kommissionen främjar ratificeringen av internationella arbetskonventioner som
Internationella arbetsorganisationen (nedan även kallad ILO)
klassificerat som aktuella som ett led i Europeiska unionens ansträngningar för
att främja anständiga arbetsvillkor för alla i och utanför unionen, och där
skydd och förbättring av arbetstagarnas arbetsvillkor är en viktig aspekt. (2) De flesta av bestämmelserna i
2011 års ILO-konvention nr 189 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare
(nedan kallad konventionen) omfattas till stor del av unionens regelverk
om socialpolitik[15],
kampen mot diskriminering[16],
straffrättsligt samarbete[17]
samt asyl och invandring[18]. (3) Konventionens bestämmelser om
skydd för migrerande hushållsarbetare kan påverka den fria rörligheten för
arbetstagare – ett område som faller under unionens exklusiva behörighet[19]. (4) Följaktligen omfattas delar
av konventionen av unionens behörighet och medlemsstaterna kan inte göra
åtaganden utanför ramarna för unionens institutioner vad beträffar dessa delar[20]. (5) Europeiska unionen kan inte
ratificera konventionen eftersom endast stater kan vara parter i denna. (6) Det krävs därför ett
samarbete mellan medlemsstaterna och unionens institutioner för att ratificera
konventionen. (7) Rådet bör därför bemyndiga
medlemsstaterna, som är bundna av unionsrätten om minimikrav i fråga om
arbetsvillkor, att ratificera konventionen i Europeiska unionens intresse. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Medlemsstaterna bemyndigas härmed att, vad
avser de delar som faller under den behörighet som tilldelats unionen i
fördragen, ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från
2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (konvention nr 189). Artikel 2 Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den På
rådets vägnar Ordföranden [1] EU:s
strategi för utrotande av människohandel 2012–2016, COM(2012) 286,
19.6.2012. [2] Direktiven
89/391/EEG, 94/33/EEG, 91/533/EEG, 2003/88/EG, 2011/98/EU och 2008/104/EG. [3] Direktiven
2000/78/EG, 2000/43/EG, 2006/54/EG och 92/85/EEG. [4] Direktiven
2011/36/EG och 2009/52/EG. [5] Artikel
45 i EUF-fördraget samt förordning (EU) nr 492/2011. [6] EU-domstolens
dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, AETR, REG 1971, s. 263. Se även artikel 3.2 i EUF-fördraget, där dessa principer kodifieras. [7] EU-domstolens
yttrande 2/91 av den 19 mars 1993 avseende konvention nr 170 om säkerhet vid
användning av kemiska produkter, REG 1993, s. I-1061. [8] EU-domstolens
yttrande 2/91 (ibid), punkterna 36, 37 och 38. [9] Under det
senaste årtiondet har det antagits tre rådsbeslut som bemyndigar
medlemsstaterna att ratificera ILO-konventioner: rådets beslut av den 14 april
2005 om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska gemenskapens intresse
ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention nr 185 om
identitetshandlingar för sjömän, EUT L 136, 30.5.2005, s. 1, rådets beslut av
den 7 juni 2007 om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska
gemenskapens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens
konvention från 2006 om arbete till sjöss, EUT L 161, 22.6.2007, s. 63, rådets
beslut av den 7 juni 2010 om bemyndigande för medlemsstaterna att i
Europeiska gemenskapens intresse ratificera ILO:s konvention om arbete i
fiskenäringen från 2007 (konvention nr 188), EUT L 145, 11.6.2010, s. 12. [10] COM(2012)
677, 20.11.2012. [11] EU-domstolens
yttrande 2/91, punkterna 25 och 26. [12] EU-domstolens
yttrande 2/91, punkt 18. [13] Artikel 45
i EUF-fördraget samt förordning (EU) nr 492/2011. [14] EUT C […],
[…], s. […]. [15] Exempelvis
arbetsmiljödirektivet 89/391/EEG, direktiv 94/33/EG om skydd av minderåriga i
arbetslivet, direktiv 92/85/EEG som rör skydd vid moderskap, direktiv
91/533/EEG som rör skriftlig information till arbetstagarna,
arbetstidsdirektivet 2003/88/EG samt direktiv 2008/104/EG om arbetstagare som
hyrs ut av bemanningsföretag. [16] Exempelvis
direktiv 2000/78/EG som rör likabehandling i arbetslivet,
jämställdhetsdirektivet 2006/54/EG och direktiv 92/85/EEG som rör skydd vid
moderskap. [17] Direktiv
2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av
dess offer. [18] Exempelvis
direktiv 2009/52/EG som rör påföljder för arbetsgivare och direktiv 2011/98/EU
som rör ett kombinerat tillstånd. [19] Artikel 45
i EUF-fördraget samt förordning (EU) nr 492/2011. [20] EU-domstolens
yttrande 2/91 av den 19 mars 1993, REG 1993, s. I-1061, punkt 26.