Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52013PC0152

    Förslag till RÅDETS BESLUT om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (konvention nr 189)

    /* COM/2013/0152 final - 2013/0085 (NLE) */

    52013PC0152

    Förslag till RÅDETS BESLUT om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (konvention nr 189) /* COM/2013/0152 final - 2013/0085 (NLE) */


    MOTIVERING

    1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

    Detta förslag kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att rättsenligt ratificera Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 189 från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare, nedan kallad konvention nr 189 eller konventionen.

    Konvention nr 189 antogs vid 100:e sessionen av ILO-konferensen den 16 juni 2011 och kommer att träda i kraft i september 2013. I konventionen fastställs globala minimikrav för arbetarskydd för hushållsarbetare.

    I december 2012 hade konvention nr 189 ratificerats av tre stater som är parter i ILO. Den tillhör de ILO-konventioner som organisationen har klassificerat som aktuella och som därför aktivt främjas.

    Europeiska unionen (EU) har åtagit sig att främja agendan för anständiga arbetsvillkor, både internt och i sina yttre förbindelser. Arbetsnormer är en central del i begreppet anständiga arbetsvillkor. Att medlemsstaterna ratificerar ILO-konventioner sänder därmed en viktig signal om samstämmigheten i unionens politik för att förbättra arbetsnormerna i hela världen.

    Som en del av EU:s strategi för att bekämpa människohandel[1] har kommissionen uppmanat medlemsstaterna att ratificera alla internationella instrument, avtal och rättsliga skyldigheter som kommer att bidra till att motverka människohandel på ett mer effektivt, samordnat och enhetligt sätt. Bland dessa ingår konvention nr 189 om hushållsarbetare.

    Det är därför nödvändigt att alla rättsliga hinder avlägsnas på EU-nivå för att medlemsstaterna ska kunna ratificera konvention nr 189 om hushållsarbetare, vars innehåll inte ger anledning till oro med hänsyn till unionens gällande regelverk.

    Bestämmelserna i konvention nr 189 om hushållsarbetare syftar till att bidra till att minska övergrepp och exploatering av hushållarbetare. I artikel 1 i konventionen definieras en hushållsarbetare som en person som utför hushållsarbete (arbete som utförs i eller för ett eller flera hushåll) inom ramen för ett anställningsförhållande. Enligt konventionen ska ILO-medlemsstaterna vidta åtgärder för att förebygga våld och barnarbete inom hushållsarbete. Artikel 3 skyddar hushållsarbetarnas grundläggande arbetsrelaterade rättigheter genom att alla stater som är parter i ILO ska vidta de åtgärder som föreskrivs i konventionen för att respektera, främja och i praktiken följa de grundläggande principerna och rättigheterna i arbetslivet. Enligt senare bestämmelser ska ILO-medlemsstaterna

    · fastställa en minimiålder för hushållsarbete och införa skyddsåtgärder för arbetstagare som inte fyllt 18 år,

    · förebygga övergrepp och våld,

    · säkerställa rättvisa villkor och anständiga anställningsvillkor,

    · se till att arbetstagarna får information om sina anställningsvillkor,

    · reglera utländsk rekrytering och säkerställa fri rörlighet,

    · föreskriva likabehandling för hushållsarbetare i förhållande till andra arbetstagare när det gäller ersättning och förmåner,

    · reglera och övervaka privata arbetsförmedlingar, och

    · utveckla en särskild mekanism för klagomål.

    Konvention nr 189 behandlar områden av unionsrätten där regleringen redan är omfattande.

    Konventionen avser främst aspekter som rör socialpolitik, där unionsrätten fastställer minimikrav för hälsa och säkerhet i arbetet, skydd av minderåriga i arbetslivet, skydd vid moderskap, skriftlig information till arbetstagarna, arbetstid, invandring och arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag[2].

    Konventionen avser aspekter som rör kampen mot diskriminering, där unionsrätten fastställer minimikrav för likabehandling i arbetslivet, jämställdhet och skydd vid moderskap[3].

    Konventionen avser också aspekter som rör rättsligt samarbete när det gäller straffrättsliga frågor och asyl och invandring, där unionsrätten fastställer minimikrav för åtgärder mot människohandel och påföljder för arbetsgivarna[4].

    Artikel 8 i konventionen avser skydd för migrerande hushållsarbetare, bland annat aspekter som rör den fria rörligheten för arbetstagare enligt unionsrätten[5].

    2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

    Ej tillämpligt.

    3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

    Enligt de bestämmelser om extern behörighet som har utformats av Europeiska unionens domstol[6], i synnerhet vad gäller ingående och ratificering av en ILO-konvention[7], kan medlemsstaterna inte själva besluta om ratificering av konventionen utan föregående bemyndigande av rådet, med avseende på de delar av konventionen som omfattas av unionens behörighet.

    Samtidigt kan inte Europeiska unionen som sådan ratificera en ILO-konvention, eftersom endast stater kan vara parter i konventionen.

    Om ämnet för ett avtal till en del omfattas av unionens behörighet och till en del av medlemsstaternas behörighet måste därför unionens institutioner och medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att på bästa sätt säkerställa samarbete vid ratificeringen av konventionen och vid uppfyllandet av de förpliktelser som följer av denna konvention[8].

    När det gäller tre ILO-konventioner som antagits under det senaste årtiondet och som till en del omfattas av unionens behörighet har rådet därför bemyndigat medlemsstaterna att i unionens intresse ratificera de delar som omfattas av unionens behörighet[9]. Kommissionen har också antagit ett förslag om ett sådant rådsbeslut i fråga om konvention nr 170 om säkerhet vid användning av kemiska produkter[10].

    Särskilt med hänvisning till konvention nr 189 om hushållsarbetare regleras de olika aspekter av socialpolitik, kampen mot diskriminering och rättsligt samarbete när det gäller straffrättsliga frågor samt asyl och invandring som omfattas av konventionen i sådan utsträckning att medlemsstaterna inte längre kan agera självständigt inom utrikespolitiken i detta avseende[11]. Artikel 153 i EUF-fördraget utgör den huvudsakliga rättsliga grunden för unionsrätten på området, som i de flesta fall är mer detaljerad än de allmänna principer som fastställs i konvention nr 189 om hushållsarbetare. Det finns ingen motsättning mellan de allmänna principer som fastställs i konventionen och unionsrätten, och det finns ingen bristande förenlighet mellan bestämmelserna i konventionen och de minimikrav som fastställts på dessa områden i unionens regelverk.

    Det följer av artikel 19.8 i ILO:s stadgar att konventionen innehåller miniminormer, som innebär att det vid genomförandet på nationell nivå kan föreskrivas strängare normer än enligt konventionen.

    Vad beträffar synsättet i bestämmelserna om skydd för och likabehandling av arbetstagare finns det ingen motsättning mellan konventionen och minimikraven i unionens regelverk på detta område. Detta innebär att unionens åtgärder kan vara strängare än ILO:s normer eller omvänt[12].

    Konvention nr 189 om hushållsarbetare innehåller en artikel om skydd för migrerande hushållsarbetare (artikel 8) som kan inverka på den fria rörligheten för arbetstagare – ett område som faller under unionens exklusiva behörighet[13]. Det huvudsakliga syftet med konventionen är dock inte att reglera en fråga om faller under unionens exklusiva behörighet. I artikel 8.2 anges dessutom att kravet att arbetstagaren ska få ett skriftligt erbjudande innan han eller hon rör sig över nationsgränsen inte gäller regionala områden med ekonomisk integration. Denna skyddsklausul förebygger eventuell oförenlighet mellan konventionen och unionens regelverk i fråga om den fria rörligheten för arbetstagare enligt artikel 45 i EUF-fördraget och förordning (EU) nr 492/2011. Konventionens bestämmelser på det här området är därför inte oförenliga med unionens regelverk.

    Syftet med detta förslag är därför att bemyndiga medlemsstaterna att i unionens intresse ratificera de delar av konvention nr 189 om hushållsarbetare som omfattas av unionens behörighet.

    Förslaget grundar sig på artikel 218.6 i EUF-fördraget, som analogt är tillämplig, jämförd med artikel 153 i EUF-fördraget, som utgör den huvudsakliga rättsliga grunden för unionens lagstiftning om skydd för och förbättring av arbetstagarnas arbetsvillkor.

    2013/0085 (NLE)

    Förslag till

    RÅDETS BESLUT

    om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (konvention nr 189)

    EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

    med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 153 jämförd med artikel 218.6 a v och artikel 218.8 första stycket,

    med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

    med beaktande av Europaparlamentets godkännande[14], och

    av följande skäl:

    (1)       Europaparlamentet, rådet och kommissionen främjar ratificeringen av internationella arbetskonventioner som Internationella arbetsorganisationen (nedan även kallad ILO) klassificerat som aktuella som ett led i Europeiska unionens ansträngningar för att främja anständiga arbetsvillkor för alla i och utanför unionen, och där skydd och förbättring av arbetstagarnas arbetsvillkor är en viktig aspekt.

    (2)       De flesta av bestämmelserna i 2011 års ILO-konvention nr 189 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (nedan kallad konventionen) omfattas till stor del av unionens regelverk om socialpolitik[15], kampen mot diskriminering[16], straffrättsligt samarbete[17] samt asyl och invandring[18].

    (3)       Konventionens bestämmelser om skydd för migrerande hushållsarbetare kan påverka den fria rörligheten för arbetstagare – ett område som faller under unionens exklusiva behörighet[19].

    (4)       Följaktligen omfattas delar av konventionen av unionens behörighet och medlemsstaterna kan inte göra åtaganden utanför ramarna för unionens institutioner vad beträffar dessa delar[20].

    (5)       Europeiska unionen kan inte ratificera konventionen eftersom endast stater kan vara parter i denna.

    (6)       Det krävs därför ett samarbete mellan medlemsstaterna och unionens institutioner för att ratificera konventionen.

    (7)       Rådet bör därför bemyndiga medlemsstaterna, som är bundna av unionsrätten om minimikrav i fråga om arbetsvillkor, att ratificera konventionen i Europeiska unionens intresse.

    HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

    Artikel 1

    Medlemsstaterna bemyndigas härmed att, vad avser de delar som faller under den behörighet som tilldelats unionen i fördragen, ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (konvention nr 189).

    Artikel 2

    Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

    Utfärdat i Bryssel den

                                                                           På rådets vägnar

                                                                           Ordföranden

    [1]               EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016, COM(2012) 286, 19.6.2012.

    [2]               Direktiven 89/391/EEG, 94/33/EEG, 91/533/EEG, 2003/88/EG, 2011/98/EU och 2008/104/EG.

    [3]               Direktiven 2000/78/EG, 2000/43/EG, 2006/54/EG och 92/85/EEG.

    [4]               Direktiven 2011/36/EG och 2009/52/EG.

    [5]               Artikel 45 i EUF-fördraget samt förordning (EU) nr 492/2011.

    [6]               EU-domstolens dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, AETR, REG 1971, s. 263. Se även artikel 3.2 i EUF-fördraget, där dessa principer kodifieras.

    [7]               EU-domstolens yttrande 2/91 av den 19 mars 1993 avseende konvention nr 170 om säkerhet vid användning av kemiska produkter, REG 1993, s. I-1061.

    [8]               EU-domstolens yttrande 2/91 (ibid), punkterna 36, 37 och 38.

    [9]               Under det senaste årtiondet har det antagits tre rådsbeslut som bemyndigar medlemsstaterna att ratificera ILO-konventioner: rådets beslut av den 14 april 2005 om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska gemenskapens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention nr 185 om identitetshandlingar för sjömän, EUT L 136, 30.5.2005, s. 1, rådets beslut av den 7 juni 2007 om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska gemenskapens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2006 om arbete till sjöss, EUT L 161, 22.6.2007, s. 63, rådets beslut av den 7 juni 2010 om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska gemenskapens intresse ratificera ILO:s konvention om arbete i fiskenäringen från 2007 (konvention nr 188), EUT L 145, 11.6.2010, s. 12.

    [10]             COM(2012) 677, 20.11.2012.

    [11]             EU-domstolens yttrande 2/91, punkterna 25 och 26.

    [12]             EU-domstolens yttrande 2/91, punkt 18.

    [13]             Artikel 45 i EUF-fördraget samt förordning (EU) nr 492/2011.

    [14]             EUT C […], […], s. […].

    [15]             Exempelvis arbetsmiljödirektivet 89/391/EEG, direktiv 94/33/EG om skydd av minderåriga i arbetslivet, direktiv 92/85/EEG som rör skydd vid moderskap, direktiv 91/533/EEG som rör skriftlig information till arbetstagarna, arbetstidsdirektivet 2003/88/EG samt direktiv 2008/104/EG om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag.

    [16]             Exempelvis direktiv 2000/78/EG som rör likabehandling i arbetslivet, jämställdhetsdirektivet 2006/54/EG och direktiv 92/85/EEG som rör skydd vid moderskap.

    [17]             Direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer.

    [18]             Exempelvis direktiv 2009/52/EG som rör påföljder för arbetsgivare och direktiv 2011/98/EU som rör ett kombinerat tillstånd.

    [19]             Artikel 45 i EUF-fördraget samt förordning (EU) nr 492/2011.

    [20]             EU-domstolens yttrande 2/91 av den 19 mars 1993, REG 1993, s. I-1061, punkt 26.

    Top