52012PC0729

MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET OM EN UNGDOMSGARANTI

En hög och ökande ungdomsarbetslöshet har dramatiska följder för våra ekonomier, våra samhällen och ungdomarna själva.

Ungdomsarbetslösheten inom EU har nått den höga nivån på 22,7 % (tredje kvartalet 2012), vilket är dubbelt så högt som för vuxna[1], och ingen vändning av utvecklingen kan ses. Cirka 5,5 miljoner ungdomar är arbetslösa och just nu är det över 7,5 miljoner ungdomar under 25 år som varken arbetar eller utbildar sig .

Men bortom krisens omedelbara effekter är ungdomsarbetslöshet och inaktivitet, även vid låga andelar, dyra och skadliga för samhället. De är kostsamma idag i form av utbetalade bidrag och uteblivna inkomster och skatter, men de är också kostsamma i framtiden eftersom de sätter spår med långvarig negativ påverkan på framtida inkomstnivåer, framtida risker för arbetslöshet, hälsotillstånd, välbefinnande och pensionsreserver. Europa har inte råd att slösa bort sina förmågor och sin framtid.

Behovet att vidta nödvändiga åtgärder och stödja ungdomarna i deras övergång från skola till sysselsättning hade redan kartlagts innan krisen slog till. År 2005 enades rådet, inom riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2005–2008), om att politiken ska tillse att ”alla arbetslösa personer skall erbjudas en ny start … ungdomar innan de varit arbetslösa i sex månader”. År 2008 minskade rådet denna tid till ”inom fyra månader” för ungdomar efter det att skolgången har avslutats.

Eftersom en sådan åtgärd ännu inte införts i alla EU-länder år 2010 gav både Europaparlamentet och Europeiskt ungdomsforum sitt eftertryckliga stöd för inrättandet av ungdomsgarantier på EU-nivå.

Inom ramen för Europa 2020-strategin och dess flaggskeppsinitiativ ”Unga på väg” uppmanade kommissionen i synnerhet medlemsstaterna att se till att alla ungdomar arbetar, genomgår vidareutbildning eller deltar i aktiveringsåtgärder inom fyra månader efter avslutad skolgång och tillhandahålla detta som en ”ungdomsgaranti”.

Under 2011 och 2012 har dessa uppmaningar upprepats, särskilt av Europeiska rådet, Europaparlamentet och Europeiskt ungdomsforum, men utan större framgång i praktiken.

I sysselsättningspaketet från april 2012 tillkännagav kommissionen att den till slutet av året skulle föreslå en rekommendation från rådet om ungdomsgarantier .

Den 29 juni 2012 uppmanade Europeiska rådet med kraft medlemsstaterna till ökade insatser för att öka ungdomssysselsättningen, med ”målsättningen att de inom några månader efter avslutad skolgång ska få ett högkvalitativt erbjudande om antingen arbete, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik”. Rådet fann dessutom att dessa åtgärder kan stödjas av Europeiska socialfonden och att medlemsstaterna bör använda möjligheten att finansiera tillfälliga nyanställningsstöd ur fonden.

I 2013 års årliga tillväxtöversikt[2] betonade kommissionen att medlemsstaterna ska garantera ungdomars övergång från skola till arbetsliv och ta fram och genomföra ungdomsgarantisystem genom vilka varje ung person under 25 år erbjuds sysselsättning, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik inom fyra månader efter att han eller hon blivit arbetslös eller avslutat sin formella utbildning. Sådana system kan samfinansieras av Europeiska socialfonden.

Kommissionen lägger fram ett förslag till rådets rekommendation för att säkerställa att ungdomar inom fyra månader efter att de blivit arbetslösa eller avslutat sin formella utbildning får ett bra erbjudande om sysselsättning eller vidareutbildning. I förslaget anges också hur ett system med ungdomsgarantier bör upprättas.I förslaget anges riktlinjer som bygger på sex principer, nämligen: att upprätta starka partnerskap med alla inblandade, säkerställa en tidig insats och aktivering så att ungdomar inte går utan arbete eller utbildning, att varken arbeta eller studera, vidta stödåtgärder som möjliggör integrering på arbetsmarknaden, utnyttja EU-stöd på bästa sätt i detta syfte, bedöma och fortgående förbättra ungdomsgarantisystemen och snabbt genomföra systemen. I förslaget anges också hur kommissionen kommer att stödja medlemsstaternas insatser: ramarna för EU-stödet, utbytet av goda rutiner mellan medlemsstaterna, övervakningen av medlemsstaternas insatser inom den europeiska planeringsterminen och stödet av satsningar för ökade kunskaper om läget.

Förslaget åtföljs av ett arbetsdokument som mer utförligt förklarar ungdomsgarantin, tar upp frågor om kostnader och fördelar med sådana system, och beskriver varje enskild beståndsdel som behövs för att ungdomsgarantierna ska vinna framgång. I en bilaga presenterar arbetsdokumentet politiska strategier till stöd för ungdomssysselsättning vilka redan införts i de 27 medlemsstaterna och Kroatien, och man återger dessa länders olika startpunkter mot inrättandet av fullständiga ungdomsgarantisystem.

2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

Inom ramarna för arbetsmarknads- och socialministrarnas informella möte i Horsens den 24–25 april 2012 anordnade det danska ordförandeskapet en konferens om hur en ungdomsgaranti skulle uppfyllas. Vid detta möte betonades att utbildningspolitiken bör alliera sig med sysselsättningspolitiken, att ansträngningar bör koncentreras på problemgrupper, nämligen de som saknar kvalifikationer eller utbildningsintyg och att åtgärder bör särskilt utformas i enlighet med nationellt sammanhang och specifika enskilda problem. Slutligen betonades det att myndigheterna måste stödja ungdomarna, särskilt de mest utsatta, men också att ungdomar måste ta aktiv del i processen och ta på sig skyldigheter och ansvar. Hänvisningar gjordes till Europeiska socialfonden som potentiell finansieringskälla, särskilt med tanke på behovet att genomföra åtgärder inbegripande sparprogram/budgetkonsolideringsåtgärder.

Inom ramen för den årliga enkätundersökningen som skickades till nätverket av offentliga arbetsförmedlingar angående deras förmåga att anpassa sig till krisen innehöll 2012 års utgåva av frågeformuläret, som kom ut i januari, ett avsnitt om de åtgärder som vidtagits för att ta itu med ungdomsarbetslösheten. Deras svar övervägdes under sammanställningen av arbetsdokumentet till stöd för det aktuella förslaget.

I juni 2012, i samband med mötet mellan cheferna för arbetsförmedlingarna under det danska ordförandeskapet, ombads medlemmarna i detta nätverk att rapportera vad som skett sedan januari 2012, särskilt vad gäller ungdomarna.

Som en uppföljning till sysselsättningspaketet diskuterades ett initiativ för ungdomsgarantier med arbetsmarknadens parter den 19–20 juni 2012.

Under konferensen ”Jobs for Europe”[3] i Bryssel den 6–7 september 2012 som besöktes av alla relevanta parter, däribland arbetsmarknadens parter och ungdomsorganisationer, uttryckte en bred majoritet av talarna sitt stöd för inrättandet av ungdomsgarantisystem inom hela EU, som skulle erkänna att ungdomar behöver ges rätt start i livet, särskilt i så svåra tider som idag.

Företrädare för Europeiskt ungdomsforum och organisationer för arbetsmarknadens parter inom olika branscher sammanträdde i september 2012.

Initiativet gällande ungdomsgarantier diskuterades ännu en gång med arbetsmarknadens parter i kommittén för den sociala dialogen den 23 oktober 2012.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Rättslig grund: För ett förslag om ungdomsgarantier som har sysselsättningspolitik (avdelning IX i EUF-fördraget) som sin tyngdpunkt ger artikel 292 i EUF-fördraget en lämplig rättslig grund för antagandet av en rekommendation. Unionens befogenhet inom sysselsättningspolitik är fastslagen i avdelning IX i EUF-fördraget och fördraget ger ingen specifik rättslig grund för antagandet av en rekommendation. I synnerhet nämns i artikel 149 i EUF-fördraget endast ”stödåtgärder för att främja samarbete mellan medlemsstaterna och stödja deras insatser på sysselsättningsområdet genom initiativ som syftar till att utveckla utbyte av information och beprövade erfarenheter”, vilka inte är föremål för denna rekommendation.

Subsidiaritet och proportionalitet: Kommissionen är i likhet med samtliga medlemsstater oroad över ungdomars aktuella arbetsmarknadssituation och hur den fortsätter att försämras. De dramatiska nivåer som ungdomsarbetslösheten antagit påverkar hela Europa: kostnaderna för den är höga nu och i framtiden. Besparingarna genom ungdomsgarantisystemen går utanför de besparingar som uppnåtts av utgifter för enbart socialt skydd. Att undvika arbetslöshet och försämrade kompetensnivåer skulle leda till mer långsiktiga fördelar för ungdomarna och för ekonomin genom lägre arbetslöshet under hela livscykeln, högre inkomster (och därmed också högre skatteinkomster och socialförsäkringsavgifter) samt genom färre sociala och hälsorelaterade problem[4].

Efter det bristande genomförandet av flera politiska krav på att inrätta ungdomsgarantisystem från både rådet och Europaparlamentet måste nu denna rekommendation utfärdas till medlemsstaterna. Det är hittills bara ett begränsat antal medlemsstater som har vidtagit åtgärder som syftar till att inrätta heltäckande ungdomsgarantisystem.

De tillhandahållna riktlinjerna på EU-nivå om verktyg som bidrar till effektiva ungdomsgarantisystem kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att utnyttja sammanhållningsfonderna, särskilt Europeiska socialfonden, på bästa sätt för att ta itu med ungdomsarbetslösheten och inaktiviteten.

I förslaget beaktas att olika situationer råder inom enskilda medlemsstater (eller på regional eller lokal nivå) och att dessa kan leda till skillnader i hur systemen kommer att inrättas och vidare genomföras.

4.           BUDGETKONSEKVENSER

Ej relevant

5.           ÖVRIGT

Ej relevant

2012/0351 (NLE)

Förslag till

RÅDETS REKOMMENDATION

om att inrätta en ungdomsgaranti

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292 i detta,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag.

(1)       Att nu investera de unga européernas mänskliga kapital kommer att ge långsiktiga fördelar och bidra till en hållbar ekonomisk tillväxt för alla. EU kommer att kunna dra full nytta av en aktiv, innovativ och välutbildad arbetskraft och samtidigt undvika de mycket höga kostnaderna förknippade med ungdomar som varken arbetar eller utbildar sig, vilka just nu ligger på 1,2 % av BNP[5].

(2)       Ungdomar har drabbats särskilt hårt under krisen. De är utsatta på grund av de övergångsperioder i livet de genomgår, deras avsaknad av yrkeserfarenhet, deras ibland otillräckliga utbildning, deras ofta begränsade sociala skydd, begränsade tillgång till ekonomiska medel och osäkra anställningsförhållanden. Unga kvinnor löper större risk att få låga löner och osäkra anställningar, samtidigt som unga föräldrar – främst unga mödrar – saknar rätt möjlighet att förena arbete och privatliv. Dessutom är ungdomar särskilt missgynnade eller riskerar att utsättas för diskriminering. Lämpliga stödåtgärder är därför nödvändiga.

(3)       Det finns 7,5 miljoner ungdomar som varken arbetar eller utbildar sig i Europa, vilket utgör 12,9 % av de unga européerna (15–24). Många har bara grundskoleutbildning, har slutat utbildningen i förtid, är ofta invandrare eller har en mindre gynnad bakgrund. Begreppet ”ungdomar som varken arbetar eller utbildar sig” täcker olika undergrupper av ungdomar med vitt skilda behov.

(4)       30,1 % av de arbetslösa under 25 år har varit arbetslösa i mer än tolv månader. Dessutom söker allt fler ungdomar inte aktivt någon sysselsättning, vilket kan göra att de går miste om strukturstöd för att kunna komma tillbaka ut på arbetsmarknaden. Forskningen visar att ungdomsarbetslösheten kan ge bestående följdverkningar, såsom ökad risk för framtida arbetslöshet, sänkta framtida inkomstnivåer, förlust av mänskligt kapital, fattigdomsöverföring mellan generationer eller sänkt motivation att bilda familj, och bidrar till en negativ demografisk utveckling.

(5)       Begreppet ”ungdomsgaranti” avser här ett läge där ungdomar inom fyra månader efter att de blivit arbetslösa eller avslutat sin formella utbildning får ett bra erbjudande om sysselsättning, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik.

(6)       Ungdomsgarantin bidrar till att tre av målen för Europa 2020-strategin infrias, nämligen att 75 % av befolkningen i åldrarna 20–64 år ska ha ett arbete, att andelen ungdomar som slutar skolan i förtid ska vara under 10 %, samt att antalet personer som hotas av fattigdom och socialt utanförskap ska minska med minst 20 miljoner.

(7)       Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik[6], särskilt riktlinjerna 7 och 8, uppmanar medlemsstaterna att främja ungdomars integrering på arbetsmarknaden och att, i samarbete med arbetsmarknadens parter, särskilt hjälpa ungdomar som varken arbetar eller studerar att hitta ett första arbete, skaffa sig arbetslivserfarenhet eller en vidareutbildning, inbegripet lärlingsutbildning, och att snabbt ingripa när ungdomar blir arbetslösa.

(8)       Redan år 2005 enades rådet, inom ramen för riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik[7] (2005–2008), om att ”alla arbetslösa personer skall erbjudas en ny start … ungdomar innan de varit arbetslösa i sex månader”. År 2008[8] sänkte rådet denna tid till högst fyra månader för ungdomar som slutat skolan.

(9)       I Europaparlamentets resolution från 2010 med titeln ”Att främja ungdomens tillträde till arbetsmarknaden och stärka den rättsliga ställningen för praktikanter och lärlingar”[9] uppmanade parlamentet Europeiska kommissionen, medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och andra parter att backa upp den nationella arbetsmarknads- och utbildningspolitiken med en ungdomsgaranti. Denna skulle säkra rätten för varje ung människa inom EU att bli erbjuden arbete, lärlingsplats, ytterligare utbildning eller en kombination av arbete och utbildning efter högst fyra månaders arbetslöshet.

(10)     I sitt meddelande från 2010 med titeln ”Unga på väg” uppmuntrade kommissionen medlemsstaterna till att införa ungdomsgarantier, då dessa hittills bara genomförts i mycket begränsad omfattning. Denna rekommendation förstärker och upprepar behovet att medlemsstaterna söker uppnå detta mål samtidigt som den bidrar till dessa systems utformning, genomförande och bedömning.

(11)     I rådets slutsatser från juni 2011 med titeln ”Främjande av sysselsättning för ungdomar i syfte att uppnå målen för Europa 2020-strategi” uppmanades medlemsstaterna att snabbt ingripa genom att tillhandahålla fortsatt utbildning, återkommande utbildning eller aktiveringsåtgärder åt ungdomar som varken har arbete eller utbildningsplats, vilket också täcker personer som lämnat skolan i förtid. Denna insats skulle tjäna syftet att snarast möjligt återföra dem till utbildningssystemet eller arbetsmarknaden och minska risken för fattigdom, diskriminering och socialt utanförskap.

(12)     Rådets rekommendation från juni 2011[10] med titeln ”Politiska strategier för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid” inriktades på att ta fram faktabaserade, omfattande och sektorsövergripande strategier, inbegripande åtgärder för att hjälpa dem som lämnat skolan i förtid att återuppta sina studier och för att förstärka kopplingen mellan utbildningssystem och arbetsmarknadssektorn.

(13)     Europaparlamentet ställde sig bakom denna inställning i sin budget för 2012 och bad kommissionen att införa en förberedande åtgärd för att stödja inrättandet av ungdomsgarantier i medlemsstaterna.

(14)     I sitt sysselsättningspaket ”Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning”[11] uppmanade kommissionen till en aktiv mobilisering av medlemsstater, arbetsmarknadens parter och andra parter för att besvara EU:s aktuella sysselsättningsutmaningar, särskilt ungdomsarbetslösheten. Kommissionen betonade den miljövänliga ekonomins, hälso- och sjukvårdens och IT-sektorns stora potential för skapandet av nya arbetstillfällen, och utfärdade därför tre medföljande handlingsplaner för uppföljning. Kommissionen lyfte därefter fram sex lovande prioriterade områden för innovation i näringslivet som underlättar övergången till en energisnål och resurseffektiv ekonomi[12]. I sysselsättningspaketet betonade kommissionen att främjandet av entreprenörsanda, den bättre tillgången till stödtjänster till nystart av företag och mikrofinansiering, samt upprättandet av strategier för att omvandla arbetslöshetsersättning till startbidrag också skulle spela en viktig roll, även för ungdomar. I sysselsättningspaketet föreslogs även användning av lönesubventioner för att stimulera ny nettoanställning och en riktad reducering av skattekilen (huvudsakligen arbetsgivarnas socialavgifter) för att öka sysselsättningen, samt välavvägda reformer av det lagfästa anställningsskyddet som kan göra att ungdomar får tillgång till arbete av god kvalitet.

(15)     I maj 2012 uppmanade Europaparlamentet[13] med kraft medlemsstaterna att vidta snabba och konkreta åtgärder på nationell nivå för att se till att ungdomar antingen har ett anständigt arbete eller befinner sig i utbildning eller omskolning senast fyra månader efter avslutad skolgång. Parlamentet framhöll att ungdomsgarantisystemet skulle behöva vara rättsligt verkställbart för att reellt kunna förbättra situationen för ungdomar som varken har arbete eller utbildningsplats och för att gradvis kunna få bukt med ungdomsarbetslösheten i EU.

(16)     Den 29 juni 2012 uppmanade Europeiska rådet medlemsstaterna till ökade ansträngningar att öka ungdomssysselsättningen, med ”målsättningen att de inom några månader efter avslutad skolgång ska få ett högkvalitativt erbjudande om antingen arbete, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik”. Rådet fann vidare att dessa åtgärder kan stödjas ur Europeiska socialfonden och att medlemsstaterna bör använda möjligheten att finansiera tillfälliga nyanställningsstöd ur fonden.

(17)     Kommissionens meddelande av den 20 november 2012 om en ny syn på utbildning[14] utgör EU:s bidrag till detta arbete ur ett utbildningsperspektiv. Det bygger på de centrala frågorna för utbildningssystemens reformering och effektivitet – att anpassa de levererade färdigheterna till nuvarande och framtida behov på arbetsmarknaden, stimulera öppna och flexibla inlärningsmetoder samt främja samarbete mellan alla parter, inräknat finansiering.

(18)     I 2013 års årliga tillväxtöversikt[15] betonade kommissionen att medlemsstaterna ska garantera ungdomarnas övergång från skola till arbetsliv och ta fram och genomföra ungdomsgarantisystem genom vilka varje person under 25 år erbjuds sysselsättning, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik inom fyra månader efter att han eller hon blivit arbetslös eller avslutat sin formella utbildning. Sådana system kan samfinansieras av Europeiska socialfonden.

(19)     Ungdomsgarantin bör genomföras via ett system som beståer av stödåtgärder och anpassas till nationella, regionala och lokala förhållanden. Dessa åtgärder bygger på sex principer, nämligen: uppbyggnad av partnerskapsbaserade tillvägagångssätt, tidig insats och aktivering, stödåtgärder för att möjligggöra integrering på arbetsmarknaden, användning av EU:s strukturfonder , bedömning och löpande förbättring av systemet, samt dess snabba genomförande. På så sätt inriktas de på att förebygga att ungdomar slutar skolan i förtid, främja anställbarhet och ta bort praktiska hinder mot sysselsättning. De kan stödjas av EU:s strukturfonder och bör övervakas och förbättras fortgående.

(20)     Effektiva samordningar och partnerskap tvärs över politikområdena (sysselsättning, utbildning, ungdomsfrågor, socialpolitik osv.) är av stor vikt för att öka möjligheterna till arbete av god kvalitet, lärlingsutbildning och praktik.

(21)     Ungdomsgarantisystemen behöver ta hänsyn till medlemsstaternas mångfald och olika utgångspunkter vad gäller nivåer av ungdomsarbetslöshet, institutionell struktur och de olika arbetsmarknadsaktörernas kapacitet. De bör också ta hänsyn till de olika förhållanden som gäller för offentliga budgetar och de finansiella begränsningarna för allokering av resurser[16]. I sin årliga tillväxtöversikt för år 2013 finner kommissionen att man bör prioritera och där det är möjligt stärka investering i utbildning, och samtidigt se till att sådana utgifter är resurseffektiva. Man bör också särskilt uppmärksamma att man bibehåller eller förstärker omfattningen och effektiviteten hos arbetsmarknadsförmedlingar och aktiva arbetsmarknadsåtgärder, exempelvis utbildning av arbetslösa och ungdomsgarantisystem. Inrättandet av sådana system är av långsiktig betydelse, men det finns också ett behov av ett kortsiktigt svar för att motverka den ekonomiska krisens dramatiska effekter på arbetsmarknaden.        

RÅDET REKOMMENDERAR ATT MEDLEMSSTATERNA          

(1) säkerställer att ungdomar upp till 25 års ålder inom fyra månader efter att de blivit arbetslösa eller avslutat sin formella utbildning får ett högkvalitativt erbjudande om sysselsättning, vidareutbildning, lärlingsutbildning eller praktik.

Under utformningen av ett sådant ungdomsgarantisystem ska medlemsstaterna beakta sådana övergripande frågor som att ungdomar inte är en homogen grupp som står inför samma sociala miljö, samt principer om ömsesidiga skyldigheter och behovet att ta itu med risken för upprepade perioder av sysslolöshet.

Ungdomsgarantisystemen ska grundas på följande riktlinjer i enlighet med nationella, regionala och lokala förhållanden och ta hänsyn till kön och mångfald hos de ungdomar som systemen vänder sig till:

Uppbyggnad av partnerskapsbaserade metoder

(2) Identifiera den myndighet som ansvarar för inrättandet och förvaltningen av ungdomsgarantisystemet och samordna partnerskap över alla nivåer och sektorer.

(3) Säkerställa att ungdomar är fullständigt informerade om tillgängliga tjänster och möjligheter till stöd genom att stärka samarbetet mellan arbetsförmedlingar, tillhandahållare av yrkesvägledning, utbildningsinstitutioner och stödtjänster för ungdomar, och genom att på bästa sätt utnyttja alla relevanta informationskanaler.

(4) Stärka partnerskapen mellan arbetsgivare och relevanta arbetsmarknadsaktörer (arbetsförmedlingar, olika förvaltningsnivåer, fackföreningar och ungdomstjänster) för att öka ungdomars möjligheter till sysselsättning, lärlingsutbildning och praktik.

(5) Utveckla partnerskap mellan offentliga och privata arbetsförmedlingar, tjänster som erbjuder yrkesvägledare och med andra specialiserade ungdomstjänster (icke-statliga organisationer, ungdomsgårdar och -föreningar) som kan jämna ut övergången från arbetslöshet, sysslolöshet eller utbildning till arbete.

(6) Säkerställa att arbetsmarknadens parter på alla nivåer aktivt medverkar i att utforma och genomföra en politik riktad mot ungdomar, samt främja synergier under deras initiativ för att ta fram lärlingsutbildnings- och praktikprogram.

(7) Säkerställa att företrädare för ungdomar och/eller ungdomsorganisationer medverkar i att utforma och genomföra ungdomsgarantisystemet så att tjänsterna anpassas till förmånstagarnas behov samt låta dem fungera som spridare i satsningar för ökade kunskaper.

Tidig insats och aktivering

(8) Utveckla effektiva uppsökande strategier för att ta in och registrera ungdomar vid arbetsförmedlingar, särskilt riktade mot unga utsatta personer som står inför flera olika hinder (till exempel socialt utanförskap, fattigdom eller diskriminering) samt ungdomar som varken arbetar eller studerar, och ta hänsyn till deras olika bakgrund (särskilt till följd av fattigdom, funktionshinder, låg utbildningsnivå eller bakgrund som etnisk minoritet/invandrare).

(9) För att bättre stödja ungdomar och ta itu med deras potentiella brist på kännedom om befintliga erbjudanden kan man överväga att upprätta ”kontaktpunkter”, dvs. en organisation som ser till att alla berörda institutioner och organisationer samordnas, särskilt den myndighet som ansvarar för förvaltningen av ungdomsgarantisystemet, så att information kan förmedlas om ungdomar som slutar skolan, särskilt om dem som riskerar att inte få ett arbete eller vidareutbildning.

(10) Göra det möjligt för arbetsförmedlingen att på ett tidigt stadium erbjuda individanpassad vägledning och enskild åtgärdsplanering i samarbete med andra parter som erbjuder stöd åt ungdomar, inbegripet särskilt anpassade individuella stödprogram som bygger på principen om ömsesidiga skyldigheter.

Stödåtgärder för integrering på arbetsmarknaden

Höja kompetensnivån

(11) Erbjuda dem som lämnat skolan i förtid och lågutbildade ungdomar sätt att återgå till utbildningen eller vuxenutbildningsprogrammet som ger dem inlärningsmiljöer som motsvarar deras specifika behov och gör att de kan få den kvalifikation de har missat.

(12) Säkerställa att alla åtgärder som förmedlas inom ett ungdomsgarantisystem som avser att öka färdigheterna och kompetenserna gör det lättare att åtgärda befintliga kunskapsglapp och tillgodose arbetskraftsbehov, särskilt vad gäller den miljövänliga ekonomin, IT- och hälsovårdssektorn.

(13) Säkerställa att IT-/digital kompetens ingår i försöken att förbättra färdigheter och kompetenser. Främja statusen för yrkeskunskaper och yrkeskompetenser genom att säkerställa att IT-läroplaner och -certifikat motsvarar normerna och är internationellt jämförbara.

(14) Uppmuntra skolor (primär- och sekundärskolor), däribland yrkesutbildningscentrum, och arbetsförmedlingar till att främja och tillhandahålla fortsatt vägledning om entreprenörskap och egenföretagande åt ungdomar, bland annat genom kurser i entreprenörskap.

(15) Säkerställa validering av färdigheter, kunskap och kompetens som förvärvats genom icke-formella och informella inlärningstillfällen, genom att godkänna de färdigheter, den kunskap och kompetens som förvärvats vid dessa tillfällen och erkänna att de ökar arbetssökandens chanser på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsrelaterade åtgärder

(16) Minska lönebikostnader för arbetskraft för att öka potentiell nyanställning bland ungdomar.

(17) Använda målinriktat och välutformat löne- och nyanställningsstöd för att uppmuntra arbetsgivarna till att skapa nya möjligheter för ungdomar, såsom lärlingsutbildning, praktik eller förmedling av arbete, särskilt för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, i enlighet med de tillämpliga reglerna för statligt stöd.

(18) Främja rörlighet på arbetsmarknaden genom att göra ungdomar uppmärksamma på arbetstillfällen, praktik och lärlingsutbildning och tillgängligt stöd inom olika områden, regioner och länder, t.ex. genom tjänster och program såsom EURES som uppmuntrar människor till att resa och arbeta i EU. Säkerställa att det finns adekvat stöd för att hjälpa ungdomar att anpassa sig till den nya miljön när de finner arbete i ett annan region eller medlemsstat.

(19) Säkerställa att fler stödtjänster för nystart av företag görs tillgängliga, inbegripet genom tätare samarbete mellan arbetsförmedlingar, företagsstöd och tillhandahållare av (mikro)finansiering.

(20) Förstärka mekanismerna för att stödja ungdomar som lämnar aktiveringsprogram i förtid och inte längre får bidrag.

Användning av EU:s strukturfonder

(21) Utnyttja finansieringsinstrumenten för Sammanhållningsfonden på det bästa och mest optimala sättet, under den kommande perioden 2014–2020, för att stödja inrättandet av ungdomsgarantisystem. I detta syfte ska man se till att man prioriterar utformningen och genomförandet av ovanstående åtgärder, inbegripet möjligheten att finansiera riktade nyanställningsstöd ur Europeiska socialfonden och tilldelar motsvarande resurser till detta. Den återstående finansieringen från programperioden 2007–2013 bör också utnyttjas maximalt.

(22) I samband med förberedelserna av perioden 2014–2020 vederbörligen uppmärksamma i partnerskapsavtalet de specifika målen för ungdomsgarantisystemens genomförande och beskriva i de operativa programmen de insatser som ska stödjas under de relevanta investeringsprioriteringarna för Europeiska socialfonden, särskilt beträffande de prioriteringar som gäller den varaktiga integreringen på arbetsmarknaden av ungdomar som varken arbetar eller utbildar sig och för att stödja unga entreprenörer och socialt företagande och deras bidrag till de särskilda målen.

Bedömning och fortgående förbättring av program

(23) Övervaka och utvärdera alla ungdomsgarantiåtgärder och -program, så att fler faktabaserade politiska strategier och insatser tas fram utifrån vad som fungerar, var och varför, och så att en effektiv användning av resurser och en positiv avkastning på investeringar säkras. Upprätthålla en uppdaterad översikt över hur stora resurser som allokerats för inrättandet och genomförandet av ungdomsgarantin, särskilt under Sammanhållningsfondens operationella program.

(24) Främja ömsesidiga inlärningsaktiviteter på nationell, regional och lokal nivå mellan alla parter som deltar i bekämpningen av ungdomsarbetslöshet, för att bättre utforma och tillhandahålla framtida ungdomsgarantier. På bästa sätt utnyttja resultaten av projekt som stöds under den förberedande åtgärden för ungdomsgarantisystemen.

(25) Stärka kapaciteten hos alla parter, däribland relevanta arbetsförmedlingar, som deltar i utformningen, genomförandet och utvärderingen av ungdomsgarantisystemen, för att undanröja alla inre och yttre hinder som grundar sig i politik och i hur dessa system utvecklas.

Genomförande av ungdomsgarantisystem

(26) Genomföra ungdomsgarantisystemen så snart som möjligt och säkerställa att de är ordentligt integrerade i EU:s framtida samfinansierade program, helst från början av den fleråriga finansiella ramen för 2014–2020.

RÅDET KONSTATERAR ATT KOMMISSIONEN AVSER ATT GÖRA FÖLJANDE:

Finansiering

(27) Uppmuntra medlemsstaterna, i enlighet med Europeiska socialfondens relevanta prioriterade investeringar för programmeringsperioden 2014–2020, till att på bästa sätt utnyttja Europeiska socialfonden för att stödja inrättandet och genomförandet av ungdomsgarantisystemen som ett politiskt instrument för att bekämpa och förebygga ungdomsarbetslöshet och socialt utanförskap.

(28) Stödja programmeringsarbete i enlighet med EU:s gemensamma strategiska ramfonder (Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden), inbegripet genom ömsesidigt lärande, nätverksaktiviteter och tekniskt bistånd.

Goda rutiner

(29) På bästa sätt utnyttja det nya programmet för social förändring och social innovation för att samla in exempel på goda rutiner för ungdomsgarantisystem på nationell, regional och lokal nivå.

(30) Använda den europeiska sysselsättningsstrategins program för ömsesidigt lärande till att uppmuntra medlemsstaterna till att dela med sig av sina erfarenheter, och upprätta en multilateral övervakning, genom sysselsättningskommittén, av genomförandet av ungdomsgarantier, samt utbyta exempel på goda rutiner.

Övervakning

(31) Fortsätta att regelbundet övervaka och rapportera hur ungdomsgarantisystemens utformning, genomförande och resultat utvecklas som del av det årliga arbetsprogrammet för det europeiska nätverket av offentliga arbetsförmedlingar.

(32) Övervaka genomförandet av denna rekommendation, och inrätta genom sysselsättningskommittén en multilateral övervakning av genomförandet av ungdomsgarantisystemen inom den europeiska planeringsterminen, med analys av effekten av de införda åtgärderna och, där så är lämpligt, rikta rekommendationer till de enskilda medlemsstaterna.

Satsningar för ökade kunskaper

(33) Stödja satsningar för ökade kunskaper om inrättandet av ungdomsgarantin i alla medlemsstater, med hjälp av Europeiska ungdomsportalen och i synnerhet i kontakt med dess informationskampanjer.

Utfärdad i Bryssel den

                                                                       På rådets vägnar

                                                                       Ordförande

[1]               Eurostats huvudindikatorer för arbetskraften, med säsongsanpassade kvartalsuppgifter, där ungdomar definieras som personer under 25 år, och vuxna som personer över 25 år.

[2]               COM(2012750, 28.11. 2012.

[3]               Ytterligare upplysningar på: http://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=en&catId=88&eventsId=641

[4]               Ytterligare upplysningar om lönsamheten av att genomföra ungdomsgarantisystemen finns i det medföljande arbetsdokumentet.

[5]               Eurofound, 2012, NEETs – Young people not in employment, education or training: Characteristics, costs and policy responses in Europe, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.

[6]               Rådets beslut 2010/707/EU — EUT L 308/46, 24.11. 2010.

[7]               Rådets beslut 2005/600/EG — EUT L 205/21 6.8. 2005.

[8]               Riktlinjer för sysselsättningspolitik (2008–2010) — Rådets beslut 2008/618/EG — EUT L 198/51, 26.7. 2008.

[9]               P7-TA(2010) 0262, 6.7. 2010.

[10]             EUT C 191/01,1.7.2011.

[11]             COM(2012) 173, 18.4. 2012.

[12]             COM(2012) 582 av den 10 oktober 2012.

[13]             Europaparlamentets resolution om initiativet Bättre möjligheter för unga (2012/2617(RSP)), 24.5.2012.

[14]             COM (2012) 669, 20.11.2012

[15]             COM(2012) 750, 28.11. 2012.

[16]             Investeringar i en ungdomsgaranti ingår inte i kategorin fasta bruttoinvesteringar i nationalräkenskaper.