MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Problembeskrivning och mål

Det råder internationellt vetenskapligt samförstånd om att den globala uppvärmningen behöver begränsas till 2˚C för att förhindra oönskade klimateffekter[1]. Europeiska rådet har krävt att utsläppen av växthusgaser i EU ska minska med 80–95 % fram till 2050 jämfört med 1990 års nivå, samtidigt som liknande åtgärder vidtas i de utvecklade länderna. I EU:s färdplan för ett koldioxidsnålt samhälle[2] visas att alla sektorer och växthusgaser måste bidra om målet ska kunna uppnås till lägsta möjliga kostnader. Detta omfattar fluorerade växthusgaser (f-gaser) vars faktor för global uppvärmningspotential kan vara upp till 23 000 större än för koldioxid (CO2).

I september 2011 offentliggjorde kommissionen en rapport[3] om tillämpning av förordning (EG) nr 842/2006[4]. Där konstaterades att förordningen skulle kunna leda till betydande utsläppsminskningar om den förbättrades och tillämpades fullt ut. I rapporten konstaterades också att det behöver göras mer för att minska utsläppen av fluorerade växthusgaser ytterligare i EU. Genom att se till att fluorerade växthusgaser ersätts med säkra alternativ med lägre eller ingen klimatpåverkan alls, skulle de årliga utsläppen uttryckta i koldioxidekvivalenter kunna minskas med två tredjedelar fram till 2030 till förhållandevis låga kostnader[5].

Tidiga åtgärder för att undersöka förhållandevis billiga alternativ för att minska utsläppen av fluorerade växthusgaser skulle göra det möjligt att undvika högre kostnader för att minska utsläppen av andra växthusgaser inom andra industrisektorer[6]. Vissa intressenter[7] har dock fört fram att det är svårt att marknadsföra mer miljövänlig alternativ teknik under dagens marknadsvillkor. I Danmark, som tillämpar strängare nationella bestämmelser för fluorerade växthusgaser, har nystartade företag och små och medelstora företag dock gjort framgångsrika innovationer och marknadsfört ny miljövänlig teknik, vilket har gjort dem marknadsledande.

Mot denna bakgrund är syftet med detta förslag att

(1) ersätta förordning (EG) nr 842/2006 om vissa fluorerade växthusgaser för att göra ett mer kostnadseffektivt bidrag till EU:s klimatmål genom att avråda från användning av fluorerade växthusgaser med stor klimatpåverkan och uppmuntra energieffektiva och säkra alternativ, samt förbättra begränsningen av utsläpp samt hanteringen vid livscykelns slut för produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser,

(2) stödja hållbar tillväxt, stimulera innovation och utveckla miljövänlig teknik genom att förbättra marknadsmöjligheterna för alternativ teknik och alternativa växthusgaser med låg klimatpåverkan,

(3) anpassa EU efter senaste forskningsrön på internationell nivå, som beskrivs i den fjärde utvärderingsrapporten från FN:s IPCC, t.ex. för de ämnen som omfattas av denna förordning och beräkningen av deras faktor för global uppvärmningspotential,

(4) bidra till att skapa samförstånd om ett internationellt avtal om utfasning av fluorkolväten (HFC) som är den viktigaste gruppen av fluorerade växthusgaser, inom ramen för Montrealprotokollet,

(5) förenkla och förtydliga förordning (EG) nr 842/2006 för att minska den administrativa bördan enligt kommissionens åtagande om bättre lagstiftning.

Bakgrund

Enligt den kostnadseffektiva färdplanen för att minska utsläppen av koldioxid i EU:s ekonomi bör utsläppen av fluorerade växthusgaser minskas med 70–78 % fram till 2050 och med 72–73 % fram till 2030 till en marginell kostnad för utsläppsminskande åtgärder på cirka 50 euro per ton koldioxidekvivalenter. Sammanlagt utgör fluorerade växthusgaser 2 % av alla växthusgaser i EU i dag, men de har mycket större potential för att värma upp atmosfären än koldioxid. De används i en rad olika former av kyl- och luftkonditioneringsutrustning, cellplast för isolering, elektrisk utrustning, aeorosolsprayer, lösningsmedel och brandskyddssystem. Utsläppen uppstår främst vid användning som medför utsläpp (t.ex. av aerosolsprayer eller lösningsmedel) eller på grund av läckage vid drift och vid livscykelns slut för produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser.

De flesta fluorerade växthusgaser har utvecklats av industrin för att ersätta ozonnedbrytande ämnen som håller på att fasas ut enligt Montrealprotokollet. På grund av ökat välstånd och befolkningsökning säljs det allt mer produkter och utrustning som är beroende av fluorerade växthusgaser eller ozonnedbrytande ämnen. Detta har lett till en kraftig ökning av den globala produktionen och användningen av fluorerade växthusgaser sedan 1990, vilket kommer att leda till stora utsläpp i atmosfären om inget görs. Eftersom produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser ofta har en lång livslängd kommer stora utsläpp som hade kunnat förhindras att fortsätta under flera årtionden om inga åtgärder vidtas i dag.

Den nuvarande förordningen om fluorerade växthusgaser är främst inriktad på begränsning av utsläpp och hantering vid livscykelns slut för produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser. EU:s nuvarande politik för fluorerade växthusgaser väntas stabilisera utsläppen av fluorerade växthusgaser i EU om bristerna i tillämpningen av vissa åtgärder rättas till. Det är dock inte troligt att utsläppen i absoluta tal kommer att minska om det inte vidtas ytterligare åtgärder.

I dag finns endast ett fåtal åtgärder för att undvika användning av fluorerade växthusgaser. Ändå är det i dag möjligt inom nästan alla sektorer där fluorerade växthusgaser används att helt eller delvis ersätta dessa växthusgaser med alternativ som är säkra och minst lika energieffektiva. De politiska åtgärderna måste dock ta hänsyn till att så många olika typer av produkter och utrustning berörs och att teknisk genomförbarhet och kostnader och fördelar med att ersätta fluorerade växthusgaser kan bero på produktens eller utrustningens storlek och på var de kommer att användas.

Det växande problemet med utsläpp av fluorerade växthusgaser börjar uppmärksammas internationellt. Under 2009, 2010, 2011 och 2012 lade flera parter till Montrealprotokollet fram förslag om utfasning av den globala tillgången till och förbrukningen av fluorkolväten. De åtgärder som föreslås i den här förordningen skulle föregripa en global utfasning i linje med de nuvarande förslagen inom ramen för Montrealprotokollet och skulle alltså förbereda EU inför sådana kommande skyldigheter. EU har ställt sig bakom dessa förslag som ett komplement till åtgärderna för att minska klimatförändringarna inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC)[8]. Framstegen i förhandlingarna har hittills varit små, eftersom Kina, Indien, Brasilien och andra länder har vägrat att diskutera frågan inom ramen för Montrealprotokollet. FN:s konferens om hållbar utveckling (Rio+20) uttryckte dock nyligen sitt stöd för en gradvis utfasning av förbrukningen och produktionen av fluorkolväten[9].

Dessutom inrättades initiativet Climate and Clean Air Coalition on Short-Lived Climate Pollutants (global koalition för minskade utsläpp av kortlivade klimatpåverkande luftföroreningar) 2012. G8, FN:s miljöprogram (Unep), Världsbanken och Europeiska kommissionen har anslutit sig till initiativet. Ett prioriterat åtgärdsområde är utsläpp av fluorkolväten[10]. Även Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen krävt ambitiösa åtgärder mot fluorerade växthusgaser, särskilt fluorkolväten[11].

Den nuvarande EU-lagstiftningen om fluorerade växthusgaser omfattar två huvudrättsakter:

(1) Förordning (EG) nr 842/2006, som är inriktad på att förhindra läckage under användning (begränsning av utsläpp) och vid livscykelns slut för (främst) stationär utrustning och omfattar ett begränsat antal förbud mot fluorerade växthusgaser i snävt definierade nischtillämpningar (förordningen om fluorerade växthusgaser).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG om införande av begränsningar för användningen av fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential på mer än 150 i luftkonditioneringssystem i motorfordon.

Förordning (EG) nr 842/2006 kompletteras med tio förordningar från kommissionen om formatet för rapporter[12], utformning av märken och ytterligare märkningskrav[13], standardkrav på läckagekontroll[14], [15], krav på utbildnings- och certifieringsprogram[16], [17], [18], [19], [20] och formatet för att anmäla dem[21].

Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

EU:s rätt att vidta åtgärder inom detta område fastställs i artiklarna 191 och 192 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). I artikel 191 hänvisas uttryckligen till målet att bekämpa klimatförändringen som en del av EU:s miljöpolitik. Åtgärder inom detta område är helt och hållet förenliga med subsidiaritetsprincipen. Klimatförändringen är en gränsöverskridande fråga där det krävs EU-omfattande insatser, särskilt eftersom EU har ett gemensamt mål för utsläppsminskningar.

De kostnadseffektiva utsläppsminskningar som planerar är förenliga med den färdplan som beskrivs i EU:s färdplan för ett utsläppssnålt samhälle 2050. Stöd till nya alternativ kommer att bidra till att upprätthålla EU:s konkurrenskraft och framför allt stödja grön tillväxt, vilket är i linje med Europa 2020-strategins prioritering av hållbar tillväxt[22]. Åtgärder för att skydda små och medelstora företags intressen införs enligt principen om att tänka småskaligt först[23], medan effekterna för energieffektiviteten uppmärksammas särskilt, för att vara i linje med EU:s arbete för att uppmuntra ekodesign[24] och energieffektivitet[25]. Slutligen syftar förslaget också till att förenkla lagstiftningen och hålla den administrativa bördan för offentliga myndigheter (i EU eller nationellt) och företag till ett minimum.

2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

Samråd med berörda parter och insamling och användning av sakkunskap

Kommissionen har inhämtat omfattande teknisk rådgivning genom ett antal expertundersökningar[26], [27], [28], [29] däribland en omfattande förberedande studie5 inför översynen av förordning (EG) nr 842/2006. En grupp av 47 sakkunniga från industrisektorer, medlemsstater och icke-statliga organisationer blev ombedda att ge vägledning och komma med tekniska råd till denna studie. Det gemensamma forskningscentret gjorde också en makroekonomisk analys av alternativen.

Kommissionen höll ett omfattande samråd med intressenter, bl.a. genom ett tre månader långt samråd via internet, den 26 september–19 december 2011, och en offentlig utfrågning i Bryssel den 13 februari 2012. Tre fjärdedelar av de 261 intressenter som svarade på det webbaserade samrådet företrädde industrin. När det gäller vilket alternativ som skulle vara lämpligast så länge det inte införs en global utfasning av fluorkolväten svarade mindre än 2 % av intressenterna ”inga åtgärder”. De tre mest valda alternativen var förstärkta åtgärder för begränsning av utsläppen och återvinning, frivilliga avtal och kvantitativa gränser för utsläpp av fluorkolväten på EU-marknaden (utfasning). Många respondenter ansåg att flera alternativ var lämpliga.

Vid intressentutfrågningen, med mer än 130 deltagare, framkom att en stor majoritet av företrädarna för industrin föredrog, eller kunde acceptera en utfasning av tillgången till fluorerade växthusgaser. Detta skulle ge industrin en viss flexibilitet i de fall där alternativ teknik ännu inte ansågs vara lämplig. Däremot ansåg de att förbud mot ny utrustning vore alltför stelbent eller skulle kräva en komplicerad uppsättning undantag. För kommersiella användare av utrustning med fluorerade växthusgaser var det avgörande att befintlig utrustning inte skulle bli redundant. Icke-statliga organisationer och intressenter från industrin som arbetar med alternativ teknik ansåg att det var mycket viktigt att ha förbud med smärre undantag. De ansåg att en utfasning skulle användas som komplement till förbud. Ett fåtal användare ville enbart fokusera på bättre tillämpning av förordningen. Vid detta skede hade medlemsstaterna inte intagit några officiella ståndpunkter, men antydde stöd för en utfasning. Ett nätverk av miljöskyddsmyndigheter[30] rekommenderade en kombination av en utfasningsmekanism och förbud för att förstärka utfasningen.

Konsekvensbedömning

Kommissionen gjorde en konsekvensbedömning av alternativen med avseende på hur effektivt de skulle uppfylla målen och deras miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser för intressenterna. En mängd olika alternativ för att komplettera de befintliga åtgärderna undersöktes. De slutliga alternativen omfattade enbart åtgärder som hade visat sig kunna ge stora utsläppsminskningar till låga kostnader och vara förenliga med övrig EU-politik.

En fullständig tillämpning av förordningen om fluorerade växthusgaser användes som referensscenario. Fyra andra alternativ bedömdes i detalj:

(a) Frivilliga avtal.

(b) Utvidgad räckvidd för bestämmelserna om begränsning av utsläpp och återvinning.

(c) Kvantitativa gränser för tillgången till fluorkolväten (utfasning).

(d) Förbud mot utsläppande av vissa produkter och viss utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser på EU-marknaden.

Till grund för konsekvensbedömningen låg en detaljerad analys av genomförbarheten av att införa säkra, energieffektiva alternativ i de 28 viktigaste sektorer som använder fluorerade växthusgaser. Eftersom alternativ teknik endast beaktades om den ansågs vara minst lika energieffektiv som konventionell teknik med fluorerade växthusgaser, togs hänsyn till indirekta utsläpp från elförbrukning redan från början.

Konsekvenser i olika steg i produktionskedjan och vid användningen beaktades, dvs. för kemikalieproducenter, producenter av produkter och utrustning, återförsäljare, industriella användare av produkter och utrustning, företag som erbjuder service för utrustning och slutkonsumenter.

Konsekvensbedömningen visade att en utfasning av fluorkolväten med gradvis sänkta gränser fram till 2030 för mängden fluorerade växthusgaser som får släppas ut på marknaden i EU skulle ge störst utsläppsminskningar och minska dagens utsläpp med två tredjedelar fram till 2030 (ungefär 70 miljoner ton koldioxidekvivalenter). Det är lämpligt att införa vissa begränsningar för användningen av fluorerade växthusgaser, särskilt för att upprätthålla integriteten i utfasningen och för att inrikta sig på fluorerade växthusgaser som inte omfattas av utfasningen. Åtgärder för begränsning av utsläpp och återvinning bör utvidgas till att omfatta vissa transportmetoder. Tillsammans skulle dessa alternativ ge störst stimulans för innovation och utveckling av miljövänlig teknik. Kostnaderna för ekonomin och samhället i stort skulle vara låga (en största effekt på BNP på -0,006 %), samtidigt som industrin skulle få en viss flexibilitet. En utsläppsminskning med två tredjedelar skulle vara i linje med de nuvarande förslagen inom ramen för Montrealprotokollet och förbereda industrin i EU inför en utfasning. Den skulle leda till sänkta kostnader tack vare större marknadsandelar och skalfördelar för alternativ teknik och på så sätt bidra till en överenskommelse om förslagen inom ramen för Montrealprotokollet.

De administrativa kostnaderna kan hållas förhållandevis låga (sammanlagda administrativa kostnader på ungefär två miljoner euro per år för utfasning), eftersom rapporteringssystemet inom ramen för förordning (EG) nr 842/2006 redan innehåller merparten av de uppgifter som krävs för att införa eventuella alternativ i framtiden.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Enligt förslaget bibehålls de nuvarande bestämmelserna i förordningen om fluorerade växthusgaser, med justeringar för att se till att nationella myndigheter tillämpar och verkställer lagstiftningen bättre. Vissa åtgärder för begränsning av utsläpp har också utvidgats till att omfatta lastbilar och släpfordon med kylaggregat. I bilaga IX finns en jämförelsetabell med en översikt över hur de befintliga bestämmelserna har integrerats i förslaget till förordning.

Den viktigaste nya bestämmelsen är införandet av gradvis sänkta mängdgränser för försörjning i bulk av ämnen som innehåller fluorkolväten i EU. Utfasningen kompletteras med åtgärder för att mängder som används i produkter och utrustning också omfattas av denna mekanism.

Utfasningsmekanismen innebär ett gradvis sänkt tak för det sammanlagda utsläppandet i bulk av fluorkolväten (i ton koldioxidekvivalenter) på marknaden i EU, med en frysning 2015, följd av en första minskning 2016 och därefter en sänkning till 21 % av de sålda nivåerna 2008–2011 fram till 2030. Producenter av produkter och utrustning som ställs inför en begränsad tillgång till fluorerade växthusgaser kommer att gå över till alternativ teknik när så är möjligt.

Utfasningen bygger till stor del på erfarenheterna av utfasningen av ozonnedbrytande ämnen. Företag som släpper ut fluorkolväten i bulk på EU-marknaden måste ha rätt att släppa ut ämnen i bulk på EU-marknaden för första gången. Kommissionen tilldelar fria kvoter av rättigheter till företag utifrån tidigare rapporterade uppgifter, med en reserv för nya aktörer. Företagen måste se till att de har tillräckliga rättigheter för att täcka det faktiska utsläppandet på marknaden av produkter och utrustning. De får överföra rättigheter sinsemellan. Kommissionen kontrollerar att kraven är uppfyllda efterföljande år genom en oberoende granskning av rapporterna. Ungefär 100 företag väntas delta och ett gränsvärde garanterar att företag som endast släpper ut små mängder på marknaden är undantagna.

Fluorkolväten som importeras i redan påfylld utrustning bör också räknas in i utfasningen. Det krävs därför kompletterande åtgärder för dessa gaser, för att garantera den miljömässiga integriteten[31] i utfasningsmekanismen och rättvisa villkor på marknaden. Det skulle alltså fortfarande vara möjligt att importera hermetiskt slutna apparater som innehåller fluorkolväten till EU, men påfyllningen måste göras på installationsplatsen.[32] På liknande sätt kommer utsläppande på marknaden av mobila luftkonditioneringssystem som innehåller fluorkolväten att förbjudas från och med 2020. Ytterligare ett fåtal förbud införs för att understödja utfasningsmekanismen och begränsa användningen av andra fluorerade växthusgaser som inte omfattas av mekanismen och som har konstaterats vara kostnadseffektiva i förhållande till den övergripande utsläppsminskning som krävs. Se tabell 1 för en översikt.

Tabell 1 Sammanfattning av begränsningar för ny utrustning

Produkter och utrustning  || Förbudsdatum

Användning av HFC-23 i brandskyddssystem och brandsläckare || 1 januari 2015

Kyl- och frysskåp för hushållsbruk med fluorkolväten och en faktor för global uppvämningspotential på minst 150 || 1 januari 2015

Kyl- och frysskåp för kommersiellt bruk (hermetiskt slutna system) || 1 januari 2017 för fluorkolväten med en faktor för global uppvärmningspotential på mer än 2 500 1 januari 2020 för fluorkolväten med en faktor för global uppvärmningspotential på mer än 150

Mobila luftkonditioneringssystem för inomhusbruk (hermetiskt slutna system) med en faktor för global uppvärmningspotential på minst 150 || 1 januari 2020

Omfyllning av befintlig kylutrustning med en fyllningsstorlek på mer än 5 ton koldioxidekvivalenter fluorkolväten med mycket hög faktor för global uppvärmningspotential (>2 500) kommer dessutom inte att vara tillåten från och med 2018 eftersom lämpligare och mer energieffektiva ”drop-in”-kylmedel med en lägre faktor för global uppvärmningspotential redan finns allmänt tillgängliga på marknaden.

Begränsningarna för användning av svavelhexafluorid vid pressgjutning av magnesium utvidgas också till att omfatta anläggningar som använder mindre än 850 kg per år eftersom den tekniska utvecklingen har gjort denna metod föråldrad.

Ytterligare rapporteringsskyldigheter bör göra det möjligt att övervaka användningen av fluorerade växthusgaser som inte omfattas av den nuvarande lagstiftningen.

Rättslig grund

Huvudsyftet med förordningen är att skapa en hög nivå på skyddet för miljön, särskilt genom att bekämpa klimatförändringen. Den rättsliga grunden för lagstiftningsförslaget är därför artikel 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Subsidiaritetsprincipen

Målet med förslaget kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna. EU är bättre lämpat att uppnå målen av följande skäl.

Klimatskyddet är en gränsöverskridande fråga. Enskilda medlemsstater kan inte lösa problemen på egen hand. Problemens omfattning kräver åtgärder på såväl EU-nivå som global nivå. Syftet med förslaget är också att skapa en rättslig ram för att införa ett internationellt avtal om utfasning av fluorkolväten som EU skulle vara en part i. Avtalet diskuteras för närvarande på internationell nivå.

Enligt förordningen ska utsläppande på marknaden och användning av vissa produkter och viss utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser förbjudas. Den berör därför den inre marknadens funktion.

Förslaget är inriktat på att ändra och komplettera EU-lagstiftningen och förstärka vissa bestämmelser för att förbättra medlemsstaternas genomförande och verkställande av lagstiftningen.

Förslaget är därför förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen. Åtgärderna utgår från en grundlig bedömning av deras kostnadseffektivitet. Gränsvärdena för acceptabla kostnader för utsläppsminskningen är förenliga med färdplanen för ett utsläppssnålt samhälle[33], som innehåller den övergripande strategin för att bekämpa klimatförändringen. Tillräckligt långa övergångsperioder ger de berörda sektorerna möjlighet att anpassa sig på ett ekonomiskt effektivt sätt.

I förslaget säkerställs att det finns tekniskt och ekonomiskt hållbara alternativ i de fall det föreslås begränsningar för vissa tillämpningar av fluorerade växthusgaser. Om det i vissa fall saknas sådana alternativ ska det gå att bevilja undantag.

Det föreslås inga detaljerade bestämmelser på områden där målen kan uppnås bättre genom åtgärder inom andra politikområden, t.ex. lagstiftning om avfall eller ekodesign. Syftet är att undvika överlappningar som kan leda till otydlig fördelning av ansvar och skapa ytterligare bördor för offentliga myndigheter och företag.

Val av regleringsform

Den valda regleringsformen är en förordning eftersom syftet med förslaget är att ersätta och förbättra den nuvarande förordningen och utfasningsmekanismen bör utgå från det system som inrättats på EU-nivå för utfasning av ozonnedbrytande ämnen. Detta system har visat sig fungera effektivt. Ändringar i systemet skulle skapa onödiga bördor för både medlemsstaterna och de företag som är verksamma inom denna sektor.

4.           BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget påverkar inte Europeiska unionens budget.

2012/0305 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om fluorerade växthusgaser

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

efter översändande av förslaget till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[34],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[35],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)       I den fjärde utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) vid Förena nationernas ramkonvention om klimatförändringar. (UNFCCC), som EU är en part i[36], konstaterades att enligt befintliga vetenskapliga data skulle de utvecklade länderna behöva minska utsläppen av växthusgaser med 80 %–95 % jämfört med 1990 års utsläpp fram till 2050 för att begränsa den globala klimatförändringen till en temperaturhöjning på 2˚C och på så sätt förhindra oönskade klimateffekter[37].

(2)       För att nå detta mål beskrev Europeiska kommissionen i en färdplan för ett utsläppssnålt samhälle ett kostnadseffektivt sätt att åstadkomma de övergripande utsläppsminskningar som krävs i EU fram till 2050[38]. I färdplanen fastställs de sektorsspecifika bidrag som krävs inom sex områden. Andra utsläpp än koldioxid (inklusive fluorerade växthusgaser men exklusive andra utsläpp än koldioxid från jordbruket) bör minskas med 72 %–73 % fram till 2030 och med 70 %–78 % fram till 2050 jämfört med 1990 års nivå. Baserat på referensåret 2005 krävs en minskning av andra utsläpp än koldioxid, med undantag för jordbrukets utsläpp, på 60 %–61 % fram till 2030. Utsläppen av fluorerade växthusgaser beräknades till 90 miljoner ton (Mt) koldioxidekvivalenter 2005. En minskning med 60 % innebär att utsläppen måste minskas till ungefär 35 Mt koldioxidekvivalenter fram till 2030. Om den nuvarande lagstiftningen tillämpas fullt ut beräknas utsläppen uppgå till 104 Mt koldioxidekvivalenter 2030, vilket innebär att det krävs ytterligare en minskning på ungefär 70 Mt koldioxidekvivalenter.

(3)       I kommissionens rapport[39] om tillämpningen, effekterna och lämpligheten av förordning (EG) nr 842/2006[40] konstaterades att de nuvarande bestämmelserna om begränsning av utsläpp har potential att minska utsläppen av fluorerade växthusgaser, om de tillämpas fullt ut. Dessa bestämmelser bör alltså bibehållas och förtydligas på grundval av erfarenheterna av att tillämpa dem. Vissa bestämmelser bör också utvidgas till andra tillämpningar där det används betydande mängder fluorerade växthusgaser, som i lastbilar och släpfordon med kylaggregat. Skyldigheten att upprätta och föra register över utrustning som innehåller sådana växthusgaser bör också omfatta elektriska brytare.

(4)       I kommissionens rapport konstaterades också att det går att göra mer för att minska utsläppen av fluorerade växthusgaser i EU, särskilt genom att undvika att använda sådana växthusgaser när det finns säker och energieffektiv alternativ teknik med lägre eller ingen klimatpåverkan alls. En minskning med upp till två tredjedelar av utsläppen 2010 fram till 2030 är kostnadseffektiv, eftersom det finns beprövade och testade alternativ inom många sektorer.

(5)       För att främja användningen av sådan teknik bör utbildningen av personer som utför arbetsuppgifter som omfattar fluorerade växthusgaser omfatta tekniker som kan ersätta och minska användningen av fluorerade växthusgaser. Certifikaten bör ha begränsad giltighetstid och den första giltighetsperioden bör endast förlängas om personen i fråga har genomgått obligatorisk regelbunden utbildning för att hålla sig ajour med den senaste tekniska utvecklingen.

(6)       För att skapa samstämmighet med övervaknings- och rapporteringskraven enligt UNFCCC och med beslut 4/CMP.7 av partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet, bör faktorn för global uppvärmningspotential beräknas i termer av den globala uppvärmningspotentialen för ett kg av en gas under en hundraårsperiod jämfört med ett kg koldioxid. Beräkningen bör när så är möjligt utgå från IPCC:s fjärde bedömningsrapport.

(7)       Eftersom det finns lämpliga alternativ bör förbudet mot användning av svavelhexafluorid vid pressgjutning av magnesium och bestämmelserna om återvinning av legeringar för pressgjutning av magnesium utvidgas till anläggningar som använder mindre än 850 kg per år. På liknande sätt bör användning av kylmedel med en mycket hög faktor för global uppvärmningspotential i service eller underhåll av kylutrustning med en fyllningsstorlek motsvarande 5 ton koldioxidekvivalenter förbjudas, med en lämplig övergångsperiod.

(8)       Ytterligare förbud mot utsläppande på marknaden av ny kyl-, luftkonditionerings- och brandskyddsutrustning som drivs med specifika fluorerade växthusgaser bör införas när det finns lämpliga alternativ till de ämnena. Med hänsyn till kommande teknisk utveckling och tillgång till kostnadseffektiva alternativ till att använda fluorerade växthusgaser bör kommissionen ges befogenhet att ta med andra produkter och annan utrustning eller att, även tillfälligt, utesluta vissa typer av produkter eller utrustning för vilka inga alternativa ämnen som underskrider den fastställda gränsen för global uppvärmningspotential är tillgängliga av tekniska eller ekonomiska skäl, inbegripet otillräcklig förekomst av alternativa ämnen på marknaden för at tillgodose efterfrågan, eller på grund av att tillämpliga säkerhetsnormer utesluter användningen av relevanta alternativ.

(9)       Sådana förbud bör endast införas om de leder till lägre växthusgasutsläpp totalt sett, särskilt från både läckage av fluorerade växthusgaser och de koldioxidutsläpp som uppstår vid deras energiförbrukning. Utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser bör därför tillåtas om deras sammanlagda växthusgasutsläpp är lägre än vad som skulle vara fallet med likvärdig utrustning utan fluorerade växthusgaser med högsta tillåtna energiförbrukning enligt gällande genomförandelagstiftning som antagits enligt direktiv 2009/125/EG (Ekodesign)[41].

(10)     För att se till att enbart certifierade personer installerar icke-hermetiskt slutna kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsanläggningar bör det införas ett förbud mot utsläppande på marknaden av sådan utrustning som redan är påfylld med fluorkolväten. Denna bestämmelse bör också säkerställa att alla mängder som används för den första påfyllningen av sådan utrustning omfattas av minskningsåtgärderna.

(11)     Att gradvis minska utsläppandet på marknaden av fluorkolväten har identifierats som det effektivaste och mest kostnadseffektiva sättet att minska utsläppen av dessa ämnen på lång sikt.

(12)     För att införa den gradvisa minskningen av utsläppandet på marknaden av fluorkolväten bör kommissionen tilldela kvoter till enskilda producenter och importörer för utsläppande på marknaden, så att den totala gränsen för mängden fluorkolväten som släpps ut på marknaden i EU inte överskrids.

(13)     Tilldelningen av kvoter till enskilda företag bör utgå från de mängder fluorkolväten som de har producerat eller importerat under referensperioden 2008–2011. För att inte utesluta små aktörer bör 5 % av den totala tillåtna mängden reserveras för importörer och producenter som inte har importerat eller producerat mer än 1 ton fluorerade växthusgaser under referensperioden.

(14)     Genom att regelbundet räkna om kvoterna bör kommissionen se till att nya aktörer får möjlighet att fortsätta sin verksamhet på grundval av de genomsnittliga volymer de har släppt ut på marknaden den senaste tiden.

(15)     Kommissionen bör se till att det inrättas ett centralt elektroniskt register för att administrera kvoterna. Registret bör vara baserat på licenssystemet för handel inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet[42].

(16)     För att bevara flexibiliteten på marknaden för fluorkolväten i bulk bör det vara tillåtet att överlåta kvoter, även till producenter och importörer som inte har varit verksamma inom sektorn tidigare.

(17)     För att göra det möjligt att övervaka förordningens effektivitet bör de nuvarande rapporteringsskyldigheterna utvidgas till att omfatta andra fluorerade ämnen som har en betydande faktor för global uppvärmningspotential eller sannolikt kommer att ersätta fluorerade växthusgaser som också anges i bilaga I. Av samma skäl bör destruktion av fluorerade växthusgaser och import av sådana gaser som ingår i produkter och utrustning också rapporteras. Tröskelvärden bör införas för att undvika en oproportionerlig administrativ börda, särskilt för små och medelstora företag och mikroföretag.

(18)     Kommissionen bör kontinuerligt övervaka effekterna av minskningen av utsläppandet på marknaden av fluorkolväten, däribland minskningens inverkan på försörjningen för tillämpningar där användning av fluorkolväten skulle leda till lägre utsläpp under livscykeln än om alternativ teknik används. Övervakningen bör också säkerställa att arbetsmiljöproblem på grund av negativ inverkan på tillgången till läkemedel upptäcks tidigt. En omfattande översyn bör göras före 2030 i tid för att anpassa bestämmelserna i den här förordningen med hänsyn till genomförandet och ny utveckling och vid behov kunna vidta ytterligare minskningsåtgärder.

(19)     För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna förordning bör kommissionen ges genomförandebefogenheter för att fastställa formatet för de register som ska föras över utrustning som har installerats, genomgått service eller underhåll, reparerats eller avvecklats, anmälan av utbildnings- och certifieringsprogram samt märkning för produkter och utrustning, fastställa referensvärden för importörer och producenter med utgångspunkt i de mängder fluorkolväten som släpps ut på marknaden i EU och fastställa formatet och metoden för inlämnande av rapporter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter[43].

(20)     För att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen på de marknader som påverkas av den här förordningen och för att garantera efterlevnaden av internationella avtal bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på följande: fastställa krav på standardiserade läckagekontroller, utöka förteckningen över utrustning som omfattas av obligatorisk återvinning av fluorerade växthusgaser, fastställa minimikrav och villkor för ömsesidigt erkännande av utbildningsprogram för personer som installerar, underhåller, reparerar eller avvecklar utrustningen och som kontrollerar läckor och återvinner fluorerade växthusgaser samt för certifiering av de personer och företag som utför dessa uppgifter, ändra märkningskrav, förbjuda utsläppande på marknaden av ytterligare produkter och utrustning som innehåller eller är beroende av fluorerade växthusgaser, ändra de största tillåtna mängder fluorkolväten som får släppas ut på marknaden och undanta försörjning av fluorkolväten för särskilda kritiska användningar från kravet på kvoter av hälso- och säkerhetsskäl, fastställa regler för omberäkning av referensvärden för utsläppande på marknaden av fluorkolväten av enskilda företag och ändra eller komplettera mekanismen för tilldelning av kvoter, se över tröskelvärdena för rapporteringskrav, fastställa krav på rapporteringssystemen för utsläpp av fluorerade växthusgaser och användning av de uppgifter om utsläpp som samlats in av medlemsstaterna, föra in andra ämnen med en betydande faktor för global uppvärmningspotential i förteckningarna över de ämnen som omfattas av denna förordning och uppdatera förteckningarna på grundval av nya vetenskapliga rön, särskilt den globala uppvärmningspotentialen för de ämnen som förtecknas i bilagorna till förordningen.

(21)     Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(22)     Genom denna förordning ändras och kompletteras förordning (EG) nr 842/2006, som därför bör ersättas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel 1 Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

(1) fluorerade växthusgaser: fluorkolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid (SF6) och andra växthusgaser som innehåller fluor, enligt förteckningen i bilaga I, antingen ensamma eller i en blandning.

(2) faktor för global uppvärmningspotential: en växthusgas klimatuppvärmningspotential i förhållande till koldioxidens. Faktorn för global uppvärmningspotential beräknas i form av uppvärmningspotentialen under 100 år för ett kilogram av en gas i förhållande till ett kilogram koldioxid i enlighet med bilagorna I, II och III.

(3) ton koldioxidekvivalenter: en mängd växthusgaser eller blandning som innehåller sådana gaser, uttryckt som produkten av växthusgasernas vikt i ton och deras faktor för global uppvärmningspotential.

(4) operatör: varje fysisk eller juridisk person som äger den utrustning och de system som omfattas av denna förordning och som har det faktiska tekniska ansvaret för dem.

(5) användning: användning av fluorerade växthusgaser vid framställning, underhåll eller service, inbegripet återfyllnad, av produkter och utrustning eller i andra processer.

(6) utsläppande på marknaden: när fluorerade växthusgaser mot betalning eller gratis tillhandahålls eller görs tillgängliga för en annan part i EU för första gången, eller för egen räkning om det gäller en producent, eller importeras till unionens tullområde inom ramen för ett tullförfarande som tillåter användning eller drift av de importerade varorna inom EU.

(7) hermetiskt slutet system: ett system i vilket alla enheter som innehåller köldmedium tätats genom svetsning, hårdlödning eller liknande fast hopfogning, och där kylkretsarna inte behöver öppnas innan systemet tas i bruk.

(8) engångsbehållare: en behållare som är konstruerad uteslutande för att transportera eller lagra fluorerade växthusgaser och som inte går att återfyllas utan att anpassas för det ändamålet eller som släpps ut på marknaden utan att åtgärder har vidtagits för att behållaren ska kunna lämnas i retur för återfyllning.

(9) återvinning: insamling och lagring av fluorerade växthusgaser från produkter, utrustning eller behållare under underhåll eller service eller innan produkterna, utrustningen eller behållarna bortskaffas.

(10) återanvändning: förnyad användning av en återvunnen fluorerad växthusgas efter en grundläggande reningsprocess.

(11) regenerering: beredning av en återvunnen fluorerad växthusgas för att uppnå en viss standard motsvarande ett nyproducerat ämne, med beaktande av dess avsedda användningsområde.

(12) destruktion: ett förfarande genom vilken hela eller större delen av en fluorerad växthusgas permanent omvandlas eller uppdelas i ett eller flera stabila ämnen som inte är fluorerade växthusgaser.

(13) stationär: förflyttas inte under användning.

(14) enkomponentsskum: skumsammansättning som förvaras i en enda aerosolbehållare i oreagerad eller delvis reagerad flytande form och som expanderar och hårdnar när den lämnar behållaren.

(15) lastbil med kylaggregat: ett motorfordon med en högsta vikt på mer än 3,5 ton som är utformat och konstruerat främst för att frakta gods och som är utrustat med en kylenhet.

(16) släpfordon med kylaggregat: fordon som är utformat och konstruerat för att kunna dras av en lastbil eller traktor, främst för att frakta gods, och som är utrustat med en kylenhet.

Kapitel II Begränsning

Artikel 2 Förhindra utsläpp

1.           Avsiktliga utsläpp av fluorerade växthusgaser till atmosfären ska vara förbjudna om utsläppen inte är tekniska nödvändiga för det avsedda användningsområdet.

2.           Operatörer av utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser ska vidta försiktighetsåtgärder för att förhindra oavsiktliga utsläpp (nedan kallade läckage).

3.           När läckage av sådana gaser upptäcks ska operatörerna se till att utrustningen repareras utan dröjsmål.

När ett läckage i utrustning har reparerats ska operatörerna se till att utrustningen kontrolleras av certifierade personer inom en månad efter reparationen för att bekräfta att reparationen har fungerat.

4.           Personer och företag som utför följande uppgifter ska vara certifierade i enlighet med artikel 8:

(a) Installation, service, underhåll, reparation och avveckling av sådan utrustning som avses i artikel 3.1.

(b) Service, underhåll, reparation och avveckling av mobil luftkonditioneringsutrustning som innehåller fluorerade växthusgaser.

(c) Installation, service, underhåll, reparation och avveckling av elektriska brytare som innehåller svavelhexafluorid.

(d) Leverans eller mottagande av fluorerade växthusgaser för de uppgifter som anges i led a, b och c.

När dessa uppgifter utförs ska de personer eller företag som avses i första stycket vidta försiktighetsåtgärder för att förhindra läckage av fluorerade växthusgaser.

5.           Den person som ger en annan part i uppdrag att utföra installation, service, underhåll, reparation eller avveckling av elektriska brytare som innehåller svavelhexafluorid eller sådan utrustning som avses i artikel 3.1 ska se till att den parten har de certifikat som krävs enligt artikel 8 för uppdragen.

Artikel 3 Kontroll av läckage

1.           Operatörer av utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som motsvarar 5 ton koldioxid som inte ingår i skum ska se till att utrustningen kontrolleras för läckage. Utrustning med hermetiskt slutna system som är märkta som sådana, med ett innehåll av fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som motsvarar högst 10 ton koldioxid ska inte omfattas av läckagekontroller enligt denna artikel.

Kontrollerna ska utföras av personer som är certifierade enligt bestämmelserna i artikel 8.

Denna punkt ska tillämpas på operatörer av följande utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser:

(a) Stationär kylutrustning.

(b) Stationär luftkonditioneringsutrustning.

(c) Stationära värmepumpar.

(d) Stationära brandskyddssystem.

(e) Lastbilar och släpfordon med kylaggregat.

2.           De kontroller som anges i punkt 1 ska utföras med följande frekvens:

(a) Utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som motsvarar minst 5 ton koldioxid men mindre än 50 ton koldioxid ska kontrolleras för läckage minst en gång var tolfte månad.

(b) Utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som motsvarar minst 50 ton koldioxid men mindre än 500 ton koldioxid ska kontrolleras för läckage minst en gång var sjätte månad.

(c) Utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som motsvarar minst 500 ton koldioxid ska kontrolleras för läckage minst en gång var tredje månad.

3.           När det för sådana brandskyddssystem som avses i punkt 1 d finns en befintlig inspektionsordning som uppfyller ISO 14520- eller EN 15004-standarder och brandskyddssystemet inspekteras så ofta som krävs enligt punkt 2 ska dessa inspektioner anses uppfylla skyldigheterna enligt punkt 1.

4.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 för att fastställa krav på de läckagekontroller som ska utföras i enlighet med punkt 1 i denna artikel för varje typ av utrustning som avses i den punkten, identifiera de delar av utrustningen där risken för läckage är som störst, samt ändra förteckningen över utrustning i punkt 1 i denna artikel för att införa andra typer av utrustning till följd av marknadstrender och teknisk utveckling.

Artikel 4 Läckagevarningssystem

1.           Operatörer av utrustning som avses i artikel 3.1 och som innehåller fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som motsvarar minst 500 ton koldioxid ska se till att utrustningen har ett läckagevarningssystem som varnar operatören vid läckage.

              Läckagevarningssystemet ska kontrolleras minst var tolfte månad för att se till att det fungerar korrekt.

2.           Genom undantag från artikel 3.2 b ska utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential som motsvarar minst 50 ton koldioxid men mindre än 500 ton koldioxid och som har ett läckagevarningssystem kontrolleras för läckage minst en gång om året.

Artikel 5 Registrering

1.           Operatörer av utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser som inte ingår i skum ska upprätta och underhålla ett register över varje utrustningsenhet med följande information för att identifiera utrustningen:

(a) Mängd och typ av fluorerade växthusgaser som är installerade.

(b) Mängd fluorerade växthusgaser som har lagts till och varför.

(c) Mängd och typ av fluorerade växthusgaser som har återvunnits.

(d) Observerade läckage.

(e) Identifiering av det företag och den person som installerat, utfört service på, underhållit och i tillämpliga fall reparerat eller avvecklat utrustningen.

(f) Datum för och resultat av de kontroller som utförts enligt artikel 3.1 och 3.3.

(g) Om utrustningen har avvecklats, de åtgärder som vidtagits för att återvinna och bortskaffa de fluorerade växthusgaserna.

Denna punkt ska tillämpas på operatörer av elektriska brytare som innehåller svavelhexafluorid och av sådan utrustning som avses i artikel 3.2.

2.           Om inte det register som avses i punkt 1 är infört i en databas som inrättats av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska de operatörer som avses i punkt 1 upprätthålla registret i minst två år efter det att utrustningen har avvecklats.

Om inte det register som avses i punkt 1 är infört i en databas som inrättats av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska de personer eller företag som utför de uppgifter som avses i punkt 1 e för operatörers räkning behålla kopior av registret i minst fem år.

Registret ska på begäran göras tillgängligt för den behöriga myndigheten eller för kommissionen.

3.           Kommissionen får fastställa formatet för de register som avses i punkt 1 och ange hur de ska upprättas och underhållas i en genomförandeakt. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som anges i artikel 21.

Artikel 6 Utsläpp från produktion

Producenter av fluorerade föreningar ska vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder för att begränsa utsläppen av fluorerade växthusgaser så mycket som möjligt under produktion, transport och lagring.

Producenterna ska se till att all trifluormetan (HFC-23) som produceras som biprodukt i betydande mängder destrueras inom ramen för framställningsprocessen.

Artikel 7 Återvinning

1.           Operatörer av utrustning, även mobil utrustning, som innehåller fluorerade växthusgaser som inte ingår i skum, ska vidta åtgärder för att dessa gaser återvinns av personer och företag som innehar de certifikat som anges i artikel 8 för att deras återanvändning, regenerering eller destruktion.

Denna skyldighet gäller för operatörer av följande utrustning:

(a) Kylkretsar i kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning.

(b) Utrustning innehållande lösningsmedel som innehåller fluorerade växthusgaser.

(c) Brandskyddssystem och brandsläckare.

(d) Elektriska brytare.

2.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 om ändring av förteckningen över utrustning i punkt 1 i syfte att föra in andra typer av utrustning på grund av att de fått ökade betydelse till följd av kommersiell eller teknisk utveckling.

3.           Före bortskaffande av en behållare som innehåller fluorerad växthusgas ska den person som använder behållaren för transport eller lagring se till att det vidtas åtgärder för återvinning av eventuella restgaser i behållaren för att säkerställa deras återanvändning, regenerering eller destruktion.

4.           Användare av produkter och operatörer av utrustning som inte förtecknas i punkt 1 och som innehåller fluorerade växthusgaser ska se till att gaserna återvinns i den omfattning det är praktiskt möjligt, av personal med lämplig utbildning, för att säkerställa deras återanvändning, regenerering eller destruktion, eller deras destruktion utan återvinning.

Artikel 8 Utbildning och certifiering

1.           Medlemsstaterna ska inrätta utbildnings- och certifieringsprogram för följande personer:

a)      Personer som utför installation, service, underhåll, reparation eller avveckling av den utrustning som förtecknas i artikel 3.1 tredje stycket.

b)      Personer som utför installation, service, underhåll, reparation eller avveckling av elektriska brytare som innehåller svavelhexafluorid.

c)      Personer som utför de läckagekontroller som föreskrivs i artikel 3.1.

d)      Personer som återvinner fluorerade växthusgaser enligt artikel 7.

2.           De utbildningsprogram som föreskrivs i punkt 1 ska omfatta följande:

a)      Tillämpliga förordningar och tekniska standarder.

b)      Förebyggande av utsläpp.

c)      Återvinning av fluorerade växthusgaser.

d)      Säker hantering av utrustning av den typ och storlek som omfattas as certifikatet.

e)      Teknik för att ersätta eller minska användningen av fluorerade växthusgaser och säker hantering av dessa.

3.           Certifikat enligt de certifieringsprogram som föreskrivs i punkt 1 ska utfärdas på villkor att den sökande har genomgått ett utbildningsprogram som har inrättats enligt punkterna 1 och 2.

4.           Medlemsstaterna ska inrätta certifieringsprogram för företag som utför de verksamheter som anges punkt 1 a–d för andra parter.

5.           De certifikat som föreskrivs i punkterna 1 och 3 ska vara giltiga i högst fem år. Medlemsstaterna får förlänga giltighetstiden för de certifikat som anges i punkt 1 om den berörda personen genomgår obligatorisk regelbunden utbildning var femte år för att aktualisera sina kunskaper om de ämnen som anges i punkt 2.

6.           Medlemsstaterna ska anmäla sina utbildnings- och certifieringsprogram till kommissionen senast den 1 januari 2015. De ska erkänna certifikat som utfärdats i en annan medlemsstat. De ska inte begränsa friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten på grund av ett certifikat har utfärdats i en annan medlemsstat.

7.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 för att ange minimikrav på den utbildning och certifiering som föreskrivs i punkt 1 och ange villkor för ömsesidigt erkännande av certifikat.

8.           Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa formatet på den anmälan som avses i punkt 6. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.

Kapitel III Utsläppande på marknaden och kontroll av användning

Artikel 9 Begränsningar av utsläppande på marknaden

1.           Det ska vara förbjudet att släppa ut de specifika produkter och den specifika utrustning som anges i bilaga III på marknaden från och med den dag som anges i den bilagan och som i förekommande fall kan vara olika beroende på den berörda fluorerade växthusgasens typ eller faktor för global uppvärmningspotential.

Den metod som anges i bilaga IV ska användas vid beräkningen av faktorn för global uppvärmningspotential för blandningar av fluorerade växthusgaser i dessa produkter och den utrustningen.

2.           Det förbud som anges i punkt 1 ska inte gälla för utrustning för vilken det har konstaterats i de ekodesignkrav som har antagits enligt direktiv 2009/125/EG[44] att användning av fluorkolväten i den utrustningen skulle leda till lägre koldioxidutsläpp under livscykeln tack vare högre energieffektivitet under driften om koldioxidutsläppen under hela livscykeln skulle vara lägre än från likvärdig utrustning som uppfyller gällande ekodesignkrav och int4e innehåller fluorkolväten.

3.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 om ändring av den förteckning som anges i bilaga III för att föra in andra produkter och annan utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential på minst 150 eller som är beroende av sådana gaser för att fungera, om det har konstaterats att det finns tillgängliga alternativ till att använda fluorerade växthusgaser eller att använda specifika typer av fluorerade växthusgaser, och deras användning skulle leda till lägre växthusgasutsläpp sammanlagt och att, där så är lämpligt för en förutfastställd tidsperiod, utesluta vissa produkttyper eller utrustningstyper för vilka alternativa ämnen som ligger under den angivna gränsen för global uppvärmningspotential inte finns att tillgå av tekniska, ekonomiska eller säkerhetsrelaterade skäl.

Artikel 10 Märkning och produktinformation

1.           Produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser får endast släppas ut på marknaden om de är märkta.

Denna punkt ska gälla följande typer av utrustning:

(a) Kylutrustning.

(b) Luftkonditioneringsutrustning.

(c) Värmepumpar.

(d) Brandskyddssystem.

(e) Elektriska brytare.

(f) Aerosolbehållare som innehåller fluorerade växthusgaser.

(g) Alla behållare för fluorerade växthusgaser.

2.           I den märkning som krävs enligt punkt 1 ska följande anges:

(a) Information om att produkten eller utrustningen innehåller fluorerade växthusgaser.

(b) Namnet på de fluorerade växthusgaserna med användning av den vedertagna beteckningen, eller den kemiska beteckningen om det inte finns någon sådan beteckning.

(c) Från och med den 1 januari 2017, mängden fluorerade växthusgaser som produkten eller utrustningen innehåller, uttryckt i vikt och i koldioxidekvivalenter.

Om de fluorerade växthusgaserna finns i ett hermetiskt slutet system ska detta anges i märkningen.

3.           Märkningen ska vara tydligt läsbar och beständig och ska placeras nära serviceportar för påfyllning eller återvinning av den fluorerade växthusgasen eller på den del av produkten eller utrustningen som innehåller den fluorerade växthusgasen.

4.           Skum som innehåller fluorerade växthusgaser får endast släppas ut på marknaden om de fluorerade växthusgaserna identifieras med en märkning som använder vedertagen beteckning eller den kemiska beteckningen om det inte finns någon sådan beteckning. Av märkningen ska det tydligt framgå att skummet innehåller fluorerade växthusgaser.

När det gäller skivor av cellplast ska informationen anges tydligt och outplånligt på skivorna.

5.           Den information som avses i punkterna 2 och 3 ska införas i instruktionsböckerna för sådana produkter och sådan utrustning. När det gäller produkter och utrustning som innehåller fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential på minst 150 ska informationen också ingå i produktbeskrivningar som används för reklam.

6.           Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa formatet på de märkningar som avses i punkterna 1 och 3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.

7.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade i enlighet med artikel 20 om ändring av de krav på märkning som anges i punkterna 1 och 3 och om ändring av den förteckning över produkter och utrustning som anges i punkt 1 för att föra in andra produkter och annan utrustning när så är lämpligt med hänsyn till den kommersiella och tekniska utvecklingen.

Artikel 11 Kontroll av användning

1.           Användning av svavelhexafluorid vid pressgjutning av magnesium och vid återvinning av legeringar för pressgjutning av magnesium ska vara förbjuden. För anläggningar som använder mindre än 850 kg svavelhexafluorid per år ska förbudet börja gälla den 1 januari 2015.

2.           Det ska vara förbjudet att använda svavelhexafluorid för att fylla på däck.

3.           Användning av fluorerade växthusgaser eller av blandningar som innehåller fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential på minst 2 500 vid service eller underhåll av kylutrustning med en fyllningsstorlek motsvarande 5 ton koldioxidekvivalenter ska vara förbjuden från och med den 1 januari 2020.

Vid tillämpningen av denna bestämmelse ska faktorn för den globala uppvärmningspotentialen för blandningar som innehåller fluorerade växthusgaser beräknas enligt bilaga IV.

Artikel 12 Redan påfylld utrustning

1.           Från och med den [dd/mm/åååå] [inför datum tre år efter denna förordnings ikraftträdande] ska kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning inte vara påfylld med fluorkolväten innan den släpps ut på marknaden eller innan den ställs till slutanvändarens förfogande för första installation.

Utrustningen ska fyllas på där den är avsedd att användas av personer som är certifierade enligt artikel 8.

2.           Punkt 1 ska inte tillämpas på hermetiskt sluten utrustning eller på utrustning som innehåller en mängd fluorkolväten som motsvarar mindre än 2 % av utrustningens förväntade maximala kapacitet.

Kapitel IV Minskning av utsläppandet på marknaden av fluorkolväten

Artikel 13 Minskning av utsläppandet på marknaden av fluorkolväten

1.           Kommissionen ska se till att den mängd fluorkolväten som producenter och importörer tillåts släppa ut på marknaden i EU varje år inte överskrider den högsta tillåtna mängd som beräknats för det berörda året i enlighet med bilaga V. Varje producent och importör ska se till att den mängd fluorkolväten som beräknas i enlighet med bilaga V och som den släpper ut på marknaden inte överskrider den kvot som producenten eller importören har tilldelats enligt artikel 14.5 eller överförts till denne i enlighet med artikel 16,

2.           Denna artikel ska inte tillämpas på fluorkolväten som importeras till EU för destruktion.

Den ska inte tillämpas på producenter eller importörer av mindre än 1 000 ton koldioxidekvivalenter av fluorkolväten per år.

3.           Denna artikel och artiklarna 14, 16, 17 och 22 ska också tillämpas på fluorkolväten i polyolblandningar.

4.           Kommissionen ska ges befogenheter att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20

(a) för att ändra de högsta tillåtna mängder som fastställs i bilaga V mot bakgrund av utvecklingen på marknaden för fluorkolväten och tillhörande utsläpp, och

(b) för att undantag utsläppande på marknaden för specifika ändamål från det krav på kvoter som fastställs i punkt 1 när det är nödvändigt att använda fluorkolväten av hälso- eller säkerhetsskäl och det annars inte skulle gå att garantera en tillräcklig försörjning.

Artikel 14 Tilldelning av kvoter för utsläppande av fluorkolväten på marknaden

1.           Kommissionen ska senast den 31 oktober 2014 genom genomförandebeslut fastställa ett referensvärde för varje producent eller importör som har rapporterat uppgifter enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 842/2006 baserat på det årliga genomsnittet av de mängder fluorkolväten som producenten eller importören har rapporterat att denne har producerat eller importerat 2008–2011. När referensvärdet fastställs ska mängder som rapporteras utöver kvoten inte beaktas. Referensvärdena ska beräknas i enlighet med bilaga V till den här förordningen.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.

2.           Producenter och importörer som inte har rapporterat någon produktion eller import enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 842/2006 för den referensperiod som avses i punkt 1 får deklarera sin avsikt att producera eller importera fluorkolväten under påföljande år.

Deklarationen ska lämnas in till kommissionen och ska innehålla uppgifter om vilka typer av fluorkolväten och mängder som förväntas bli utsläppta på marknaden.

Kommissionen ska utfärda ett meddelande om tidsfristen för att lämna in sådana deklarationer. Innan företag lämnar in en deklaration enligt punkterna 2 och 3 ska de anmäla sig till det register som föreskrivs i artikel 15.

3.           Senast den 31 oktober 2017 och vart tredje år därefter ska kommissionen göra en ny beräkning av referensvärdena för de producenter och importörer som avses i punkterna 1 och 2 med utgångspunkt i det årliga genomsnittet av de mängder fluorkolväten som produceras eller importeras efter den 1 januari 2015 enligt vad som rapporterats enligt artikel 17. Kommissionen ska fastställa dessa referensvärden genom genomförandeakter.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.

4.           Producenter och importörer som har fått referensvärden fastställda får deklarera ytterligare förväntade mängder enligt det förfarande som anges i punkt 2.

5.           Kommissionen ska tilldela kvoter för utsläppande på marknaden av fluorkolväten till varje producent och importör för varje år med början år 2015 i enlighet med den fördelningsmekanism som anges i bilaga VI.

6.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 för att fastställa mekanismen för att göra en ny beräkning av referensvärdena enligt punkt 3 och ändra eller komplettera den mekanism för fördelning av kvoter som anges i bilaga VI.

Artikel 15 Kvotregister

1.           Det ska inrättas ett elektroniskt register över kvoter för utsläppande på marknaden av fluorkolväten. Kommissionen ska vidta åtgärder för att upprätta och garantera driften av detta elektroniska register.

Följande ska på begäran föras in i det elektroniska registret:

(a) Producenter och importörer som har fått sig tilldelade en kvot för utsläppande på marknaden i enlighet med artikel 14.5.

(b) Producenter och importörer till vilka en kvot överförs i enlighet med artikel 16.

(c) Producenter och importörer som förklarar sin avsikt att lämna in en deklaration i enlighet med artikel 14.2.

2.           Kommissionen ska se till att producenterna och importörerna samt medlemsstaternas behöriga myndigheter informeras via detta register om de fördelade kvoterna och om eventuella ändringar under fördelningsperioden.

Artikel 16 Överföring av kvoter

Varje producent eller importör för vilken ett referensvärde har fastställts enligt artikel 14.1 eller 14.3 och som har tilldelats en kvot i enlighet med artikel 14.5 får föra över denna kvot med avseende på hela eller en del av mängden till ett annat företag inom EU som är infört i det register som avses i artikel 15.1. Alla sådana överföringar ska anmälas till kommissionen i förväg.

Kapitel V

Rapportering

Artikel 17 Rapportering av produktion, import, export och destruktion

1.           Senast den 31 mars 2014 och varje år efter det, ska varje producent, importör och exportör som producerat, importerat eller exporterat mer än ett ton eller 1 000 ton koldioxidekvivalenter av fluorerade växthusgaser och gaser som förtecknas i bilaga II under föregående kalenderår rapportera de uppgifter som anges i bilaga VII för vart och ett av de ämnena för det kalenderåret till kommissionen.

2.           Senast den 31 mars 2014 och varje år efter det, ska varje företag som destruerat mer än ett ton eller 1 000 ton koldioxidekvivalenter av fluorerade växthusgaser och gaser som förtecknas i bilaga II under föregående kalenderår rapportera de uppgifter som anges i bilaga VII för vart och ett av de ämnena för det kalenderåret till kommissionen.

3.           Senast den 31 mars 2014 och varje år efter det, ska varje företag som släppt ut mer än 10 000 ton koldioxidekvivalenter av fluorerade växthusgaser och gaser som förtecknas i bilaga II och som ingår i produkter eller utrustning på marknaden under föregående kalenderår rapportera de uppgifter som anges i bilaga VII för vart och ett av de ämnena för det kalenderåret till kommissionen.

4.           Varje företag som enligt punkterna 1 och 3 ska rapportera om utsläppande på marknaden av mer än 10 000 ton koldioxidekvivalenter av fluorkolväten under föregående kalenderår ska innan de lämnar in sin rapport se till att uppgifternas tillförlitlighet kontrolleras av en oberoende granskare som har ackrediterats enligt direktiv 2003/87/EG[45] eller ackrediterats för att granska redovisning enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning.

Företaget ska behålla granskningsrapporten i minst fem år. Granskningsrapporten ska på begäran göras tillgänglig för den behöriga myndigheten och kommissionen.

5.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 om ändring av tröskelvärdena för de skyldigheter som fastställs i punkterna 1, 2 och 3 när så är lämpligt mot bakgrund av utvecklingen på marknaden, för att undvika att stora mängder fluorerade växthusgaser som produceras, importeras eller exporteras inte övervakas, eller för att minska den administrativa bördan, om de rapporterade mängderna är obetydliga.

6.           Kommissionen får genom genomförandeakter fastställa formatet och metoderna för att lämna in de rapporter som avses i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.

7.           Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda konfidentialiteten i den information som den tar emot i enlighet med denna artikel.

Artikel 18 Insamling av utsläppsuppgifter

1.           Medlemsstaterna ska samla in uppgifter om utsläpp av fluorerade växthusgaser.

För detta ändamål ska de införa något av följande system, beroende på vilket som är lämpligt:

a)      Ett system där en databas drivs på nationell nivå för insamling av de uppgifter som registrerats i enlighet med artikel 5.1.

b)      Ett system där det utförs undersökningar av utsläpp utifrån ett representativt urval av operatörer som omfattas av bestämmelserna i artikel 5.1 och resultaten extrapoleras från dessa undersökningar.

2.           De uppgifter som samlas in enligt punkt 1 ska på begäran göras tillgängliga för kommissionen. Kommissionen får sprida dessa uppgifter till de andra medlemsstaterna.

3.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 för att fastställa krav på de system för insamlingen av uppgifter som avses i denna artikel punkt 1 andra stycket och avgöra huruvida ett system ska inrättas enligt denna artikel punkt 1 andra stycket led a eller b för specifika sektorer.

Kapitel VI

Slutbestämmelser

Artikel 19 Översyn

1.           Kommissionen ska ges behörighet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 om ändring av förteckningen i bilaga I för att föra in ämnen med en betydande faktor för global uppvärmningspotential som används för att ersätta ämnen som redan är förtecknade i den bilagan och som exporteras, importeras, produceras eller släpps ut på marknaden i betydande mängder.

2.           Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 om uppdatering av bilagorna I, II och IV på grundval av nya vetenskapliga rön, särskilt om de förtecknade ämnenas faktor för global uppvärmningspotential.

3.           Kommissionen ska övervaka tillämpningen och effekterna av den här förordningen på grundval av information om utsläppande på marknaden som rapporterats enligt artikel 17 och om utsläpp av fluorerade växthusgaser som gjorts tillgänglig enligt artikel 18.2.

Kommissionen ska senast den 31 december 2020 offentliggöra en rapport om tillgången till fluorkolväten på unionsmarknaden, särskilt för medicinska tillämpningar.

Kommissionen ska senast den 31 december 2024 offentliggöra en omfattande rapport om effekterna av den här förordningen, inbegripet en prognos över den fortsatta efterfrågan på fluorkolväten efter 2030.

Artikel 20 Utövande av delegering

1.           Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.           Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.4, 7.2, 8.7, 9.3, 10.7, 13.5, 14.6, 17.5, 18.3, 19.1 och 19.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dd/mm/åååå] [infoga den dag då den här förordningen träder i kraft].

3.           Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.4, 7.2, 8.7, 9.3, 10.7, 13.5, 14.6, 17.5, 18.3, 19.1 och 19.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallande innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av de delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.           Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.           En delegerad akt som antas i enlighet med artiklarna 3.4, 7.2, 8.7, 9.3, 10.7, 13.5, 14.6, 17.5, 18.3, 19.1 och 19.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 21 Kommittéförfarande

1.           Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.           När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 22 Påföljder

1.           Medlemsstaterna ska anta bestämmelser om de påföljder som ska tillämpas för överträdelser av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas. De påföljder som fastställs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den [dd/mm/åååå] [datum för ikraftträdande] och ska utan dröjsmål informera kommissionen om alla efterföljande ändringar som påverkar dem.

2.           Utöver de påföljder som anges i punkt 1 får företag som har överskridit den kvot för utsläppande på marknaden av fluorkolväten som har fördelats till dem enligt artikel 14.5 eller överförts till dem i enlighet med artikel 16 endast tilldelas en begränsad kvot för tilldelningsperioden efter det att överskridandet har upptäckts.

Minskningen ska beräknas som 200 % av den mängd med vilken kvoten har överskridits. Om minskningen är större än den mängd som i enlighet med artikel 14.5 ska fördelas som en kvot för tilldelningsperioden efter det att överskridandet har upptäckts ska ingen kvot tilldelas för den tilldelningsperioden och kvoten för efterföljande tilldelningsperioder ska också minskas, tills hela mängden har dragits av.

Artikel 23 Upphävande

Förordning (EG) nr 842/2006 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VIII.

Artikel 24 Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad/t i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar                    På rådets vägnar

Ordförande                                                    Ordförande

BILAGA I

De fluorerade växthusgaser som avses i artikel 1.1

Ämne || Faktor för global uppvärmningspotential[46]

Beteckning || Kemisk beteckning (trivialnamn) || Kemisk formel

Avsnitt 1:            Fluorkolväten (HFC)

HFC-23 || trifluormetan || CHF3 || 14800

HFC-32 || difluormetan || CH2F2 || 675

HFC-41 || fluormetan (metylfluorid) || CH3F || 92

HFC-125 || pentafluoretan || CHF2CF3 || 3 500

HFC-134 || 1.1.2.2-tetrafluoretan || CHF2CHF2 || 1 100

HFC-134a || 1.1.1.2-tetrafluoretan || CH2FCF3 || 1 430

HFC-143 || 1.1.2-trifluoretan || CH2FCHF2 || 353

HFC-143a || 1.1.1-trifluoretan || CH3CF3 || 4 470

HFC-152 || 1.2-difluoretan || CH2FCH2F || 53

HFC-152a || 1.2-difluoretan || CH3CHF2 || 124

HFC-161 || fluoretan (etylfluorid) || CH3CH2F || 12

HFC-227ea || 1.1.1.2.3.3.3-heptafluorpropan || CF3CHFCF3 || 3 220

HFC-236cb || 1.1.1.2.2.3-hexafluorpropan || CH2FCF2CF3 || 1 340

HFC-236ea || 1.1.1.2.3.3-hexafluorpropan || CHF2CHFCF3 || 1 370

HFC-236fa || 1.1.1.3.3.3-hexafluorpropan || CF3CH2CF3 || 9 810

HFC-245ca || 1.1.2.2.3-pentafluorpropan || CH2FCF2CHF2 || 693

HFC-245fa || 1.1.1.3.3-pentafluorpropan || CHF2CH2CF3 || 1030

HFC-365 mfc || 1.1.1.3.3-pentafluorbutan || CF3CH2CF2CH3 || 794

HFC-43-10 mee || 1.1.1.2.2.3.4.5.5.5-dekafluorpentan || CF3CHFCHFCF2CF3 || 1 640

Avsnitt 2:            Perfluorkarboner (PFC)

 PFC-14 || perfluormetan (koltetrafluorid) || CF4 || 7 390

 PFC-116 || hexafluoridetan (perfluoretan) || C2F6 || 12 200

 PFC-218 || oktafluorpropan (perfluorpropan) || C3F8 || 8 830

 PFC-3-1-10 (R-31-10) || dekafluorbutan (perfluorbutan) || C4F10 || 8 860

 PFC-4-1-12 (R-41-12) || dodekafluorpentan (perfluorpentan) || C5F12 || 9 160

 PFC-5-1-14 (R-51-14) || tetradekafluorhexan (perfluorhexan) || C6F14 || 9 300

 PFC-c-318 || oktafluorcyklobutan              (perfluorcyklobutan) || c-C4F8 || 10 300

Avsnitt 3:            Andra perfluorerade föreningar

|| svavelhexafluorid || SF6 || 22 800

BILAGA II

Andra fluorerade gaser som ska rapporteras enligt artikel 17

Ämne || Faktor för global uppvärmningspotential[47]

Trivialnamn/beteckning || Kemisk formel

Avsnitt 1:            Omättade fluorkolväten

HFC-1234yf || CF3CF=CH2 || 4 Fn [48]

HFC-1234ze || trans – CHF=CHCF3 || 7 Fn 48

Avsnitt 2:            Fluorerade etrar

HFE-125 || CHF2OCF3 || 14 900

HFE-134 || CHF2OCHF2 || 6 320

HFE-143a || CH3OCF3 || 756

HCFE-235da2 || CHF2OCHClCF3 || 350

HFE-245cb2 || CH3OCF2CF3 || 708

HFE-245fa2 || CHF2OCH2CF3 || 659

HFE-254cb2 || CH3OCF2CHF2 || 359

HFE-347 mcc3 || CH3OCF2CF2CF3 || 575

HFE-347pcf2 || CHF2CF2OCH2CF3 || 580

HFE-356pcc3 || CH3OCF2CF2CHF2 || 110

HFE-449sl (HFE-7100) || C4F9OCH3 || 297

HFE-569sf2 (HFE-7200) || C4F9OC2:5 || 59

HFE-43-10pccc124 (H-Galden 1040x) || CHF2OCF2OC2F4OCHF2 || 1 870

HFE-236ca12 (HG-10) || CHF2OCF2OCHF2 || 2 800

HFE-338pcc13 (HG-01) || CHF2OCF2CF2OCHF2 || 1 500

|| (CF3)2CFOCH3 || 343

|| CF3CF2CH2OH || 42

|| (CF3)2CHOH || 195

HFE-227ea || CF3CHFOCF3 || 1 540

HFE-236ea2 || CHF2OCHFCF3 || 989

HFE-236fa || CF3CH2OCF3 || 487

HFE-245fa1 || CHF2CH2OCF3 || 286

HFE 263fb2 || CF3CH2OCH3 || 11

HFE-329 mcc2 || CHF2CF2OCF2CF3 || 919

HFE-338 mcf2 || CF3CH2OCF2CF3 || 552

HFE-347 mcf2 || CHF2CH2OCF2CF3 || 374

HFE-356 mec3 || CH3OCF2CHFCF3 || 101

HFE-356pcf2 || CHF2CH2OCF2CHF2 || 265

HFE-356pcf3 || CHF2OCH2CF2CHF2 || 502

HFE 365 mcf3 || CF3CF2CH2OCH3 || 11

HFE-374pc2 || CHF2CF2OCH2CH3 || 557

|| - (CF2)4CH (OH) - || 73

|| (CF3)2CHOCHF2 || 380

|| (CF3)2CHOCH3 || 27

Avsnitt 3:            Andra perfluorerade föreningar

PFPMIE || CF3OCF(CF3)CF2OCF2OCF3 || 10 300

kvävetrifluorid || NF3 || 17 200

trifluormetylsvavelpentafluorid || SF5CF3 || 17 700

Perfluorcyklopropan || c-C3F6 || 17 340 Fn [49]

BILAGA III

Förbud mot utsläppande på marknaden enligt artikel 9.1

Produkter och utrustning Där så är relevant ska faktorn för den globala uppvärmningspotentialen för blandningar innehållande fluorerade växthusgaser beräknas i enlighet med bilaga IV enligt vad som föreskrivs i artikel 9.1 andra stycket. || Förbudsdatum

1.      Engångsbehållare för fluorerade växthusgaser som används vid service, underhåll eller påfyllning av kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning, brandskyddssystem eller brytare, eller för användning som lösningsmedel || 4 juli 2007

2.      Icke-slutna system för direktförångning som innehåller fluorkolväten och perfluorkarboner som kylmedel || 4 juli 2007

3.      Brandskyddssystem och brandsläckare || som innehåller perfluorkarboner || 4 juli 2007

som innehåller HFC-23 || 1 januari 2015

4.      Fönster för privatbostäder som innehåller fluorerade växthusgaser || 4 juli 2007

5.      Andra fönster som innehåller fluorerade växthusgaser || 4 juli 2008

6.      Skor som innehåller fluorerade växthusgaser || 4 juli 2006

7.      Däck som innehåller fluorerade växthusgaser || 4 juli 2007

8.      Enkomponentsskum, utom om sådant krävs för att uppfylla nationella säkerhetsnormer, som innehåller fluorerade växthusgaser med en faktor för global uppvärmningspotential på minst 150 || 4 juli 2008

9.      Saluförda aerosolbehållare avsedda för försäljning till allmänheten som skämtartiklar eller för dekorativa ändamål enligt förteckningen i punkt 40 i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006[50], och signalhorn som innehåller fluorkolväten med en faktor för global uppvärmningspotential på minst 150 || 4 juli 2009

10.    Kyl- och frysskåp för hushållsbruk som innehåller fluorkolväten med en faktor för global uppvärmningspotential på minst 150 || 1 januari 2015

11.    Kyl- och frysskåp för lagring, erbjudande eller distribution av produkter i detaljhandel och livsmedelstjänster (”kommersiellt bruk”, hermetiskt slutna system) || som innehåller fluorkolväten med en faktor för global uppvärmningspotential på minst 2 500 || 1 januari 2017

som innehåller fluorkolväten med en faktor för global uppvärmningspotential på minst 150 || 1 januari 2020

12.    Mobila luftkonditioneringssystem för inomhusbruk (hermetiskt slutna system som kan flyttas mellan rum av slutanvändaren) som innehåller fluorkolväten med en faktor för global uppvärmningspotential på minst 150 || 1 januari 2020

BILAGA IV

Metod för att beräkna de sammantagna faktorerna för global uppvärmningspotential för en blandning enligt artiklarna 9.1 och 11.3

De sammantagna faktorerna för global uppvärmningspotential (GWP-faktorer) för en blandning som innehåller fluorerade växthusgaser beräknas som ett vägt medeltal, härlett ur summan av de viktade delarna av de enskilda ämnena, multiplicerat med deras GWP-faktorer, om inte annat anges, inbegripet ämnen som inte är fluorerade växthusgaser.

Σ (ämne X % x GWP-faktor) + (ämne Y % x GWP-faktor) + … (ämne N % x GWP-faktor),

där % är vikten, med en toleransnivå på +/- 1 %.

Exempel på tillämpning av denna formel på en gasblandning bestående av 60 % dimetyleter, 10 % HFC-152a och 30 % isobutan:

Σ (60 % x 1) + (10 % x 125) + (30 % x 4)

→ Sammantagna GWP-faktorer = 14.3

GWP-faktorn för följande icke-fluorerade ämnen används för att beräkna GWP-faktorn för blandningar. För övriga ämnen som inte förtecknas i denna bilaga ska ett standardvärde på 0 tillämpas.

Ämne || Faktor för global uppvärmningspotential[51]

Trivialnamn || Beteckning || Kemisk formel

Metan || || CH4 || 25

Dikväveoxid || || N2O || 298

Dimetyleter || || CH3OCH3 || 1

Metylenklorid || || CH2Cl2 || 9

Metylklorid || || CH3Cl || 13

Kloroform || || CHCl3 || 31

Etan || R-170 || CH3CH3 || 6

Propan || R-290 || CH3CH2CH3 || 3

Butan || R-600 || CH3CH2CH2CH3 || 4

Isobutan || R-600a || CH(CH3)2CH3 || 3

Pentan || R-601 || CH3CH2CH2CH2CH3 || 20

Isopentan || R-601a || (CH3)2CHCH2CH3 || 4

Etoxyetan (dietyleter) || R-610 || CH3CH2OCH2CH3 || 4

Metylformat || R-611 || HCOOCH3 || 25

Väte || R-702 || H2 || 6

Ammoniak || R-717 || NH3 || 0

Etylen || R-1150 || C2H5 || 4

Propylen || R-1270 || C3H6 || 2

BILAGA V

Beräkning av högsta tillåtna mängd, referensvärden och kvoter för utsläppande av fluorkolväten på marknaden

Den högsta tillåtna mängd som avses i artikel 13.1 ska beräknas med tillämpning av följande procentandelar på det årliga genomsnittet av den totala mängd som producerats i och importerats till EU 2008–2011:

År ||

2015 || 100 %

2016-17 || 93 %

2018-20 || 63 %

2021-23 || 45 %

2024-26 || 31 %

2027-29 || 24 %

2030 || 21 %

Den högsta tillåtna mängd, de referensvärden och de kvoter för utsläppande på marknaden av fluorkolväten som avses i artiklarna 13 och 14 ska beräknas som de sammanslagna mängderna av alla typer av fluorkolväten, uttryckta i ton koldioxidekvivalenter.

Beräkningen av de referensvärden och kvoter för utsläppande på marknaden av fluorkolväten som avses i artiklarna 13 och 14 ska utgå från de mängder fluorkolväten som producenter och importörer har släppt ut på marknaden i EU under en tilldelningsperiod.

Mängder som överförs till ett företag för export under samma tilldelningsperiod ska inte ingå i beräkningen av en kvot eller bedömningen av efterlevnad av artikel 13.2, förutsatt att exporten äger rum under samma period och exportören rapporterar detta i enlighet med artikel 17.1. Transaktionen måste granskas i enlighet med artikel 17.4 oavsett vilka mängder som berörs.

BILAGA VI

Fördelningsmekanism enligt artikel 14

1.           Fastställande av den mängd som ska tilldelas företag för vilka det har fastställts ett referensvärde enligt artikel 14.1 och 14.3

Varje företag för vilket det har fastställts ett referensvärde ska tilldelas en kvot som motsvarar 95 % av referensvärdet multiplicerat med den procentandel som anges i bilaga V för det berörda året.

2.           Fastställande av den mängd som ska tilldelas företag som har lämnat in en deklaration enligt artikel 14.2

Summan av de kvoter som tilldelats enligt punkt 1 ska subtraheras från den högsta tillåtna mängden för det aktuella året enligt bilaga V för att fastställa den mängd som ska tilldelas företag för vilka det inte har fastställts något referensvärde och som har lämnat in en deklaration enligt artikel 14.3 (mängd som ska tilldelas i steg 1 i beräkningen).

2.1.        Steg 1 i beräkningen

Varje företag ska få en tilldelning som motsvarar den mängd som begärts i företagets deklaration, dock högst en proportionerlig andel av den mängd som ska fördelas i steg 1.

Den proportionerliga andelen beräknas genom att det antal företag som har lämnat in en deklaration divideras med 100. Summan av de kvoter som tilldelats i steg 1 ska subtraheras från den mängd som ska fördelas i steg 1 för att fastställa den mängd som ska fördelas i steg 2.

2.2.        Steg 2 i beräkningen

Varje företag som inte har fått 100 % av den mängd som begärts i företagets deklaration i steg 1 ska få ytterligare en tilldelning som motsvarar differensen mellan den begärda mängden och den mängd som tilldelats i steg 1. Denna tilldelning får dock inte överskrida den proportionerliga andelen av den mängd som ska fördelas i steg 2.

Den proportionerliga andelen beräknas genom att det antal företag som har rätt till en tilldelning i steg 2. Summan av de kvoter som tilldelats i steg 2 ska subtraheras från den mängd som ska fördelas i steg 2 för att fastställa den mängd som ska fördelas i steg 3.

2.3.        Steg 3 i beräkningen

Steg 2 upprepas tills den återstående mängd som ska fördelas i nästa fas är mindre än 1 000 ton koldioxidekvivalenter.

3.           Fastställande av den mängd som ska tilldelas företag som har lämnat in en deklaration enligt artikel 13.4

Summan av de kvoter som tilldelats enligt punkterna 1 och 2 ska subtraheras från den högsta tillåtna mängden för det aktuella året enligt bilaga V för att fastställa den mängd som ska tilldelas företag för vilka det inte har fastställts något referensvärde och som har lämnat in en deklaration enligt artikel 14.4.

Den tilldelningsmekanism som beskrivs i punkterna 2.1 och 2.2 ska tillämpas.

BILAGA VII

Uppgifter som ska rapporteras enligt artikel 17

1.           Varje producent som avses i artikel 17.1 ska rapportera om

(a) den sammanlagda produktionen av varje ämne i EU och identifiera de viktigaste tillämpningskategorier som ämnet används inom,

(b) de mängder av varje ämne som producenten har släppt ut på marknaden i EU,

(c) de mängder av varje ämne som har återvunnits, regenererats respektive destruerats,

(d) eventuella lager vid rapporteringsperiodens början och slut.

2.           Varje importör som avses i artikel 17.1 ska rapportera om

(a) den mängd av varje ämne som den har importerat till EU och identifiera de viktigaste tillämpningskategorier som ämnet används inom,

(b) de mängder av varje ämne som har återvunnits, regenererats respektive destruerats.

3.           Varje exportör som avses i artikel 17.1 ska rapportera om

(a) de mängder av varje ämne som den har exporterat från EU för andra ändamål än återvinning, regenerering eller destruktion,

(b) de mängder av varje ämne som den har exporterat för återvinning, regenerering respektive destruktion.

4.           Varje företag som avses i artikel 17.2 ska rapportera om

(a) de mängder av varje ämne som har destruerats, inbegripet mängder som ingår i produkter eller utrustning,

(b) eventuella lager varje ämne som väntar på destruktion, inbegripet mängder som ingår i produkter eller utrustning,

(c) den teknik som används för destruktion.

5.           Varje företag som avses i artikel 17.3 ska rapportera om

(a) kategorierna av produkter eller utrustning,

(b) antal enheter,

(c) eventuella mängder av varje ämne som ingår i produkterna eller utrustningen.

BILAGA VIII

Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 842/2006 || Denna förordning

Artikel 1 || -

Artikel 2 || Artikel 1

Artikel 3.1 || Artikel 2.2

Artikel 3.2 första stycket. || Artikel 3.1

Artikel 3.2 andra stycket. || Artikel 2.3 andra stycket.

Artikel 3.2 tredje stycket. || Artikel 3.1 första stycket.

Artikel 3.3 || Artikel 3.3

Artikel 3.3 || Artikel 3.3

Artikel 3.5 || Artikel 3.5

Artikel 3.6 || Artikel 4.1

Artikel 3.7 || Artikel 3.6

Artikel 4.1 || Artikel 6.1

Artikel 4.2 || Artikel 6.3

Artikel 4.3 || Artikel 6.4

Artikel 4.4 || Artikel 6.5

Artikel 5.1 || Artikel 8.7

Artikel 5.2 första meningen || Artikel 8.1 och 8.4

Artikel 5.2 andra meningen || Artikel 8.6 första meningen

Artikel 5.2 tredje meningen || Artikel 8.6 andra meningen

Artikel 5.3 || Artikel 2.5

Artikel 5.4 || Artikel 2.4 d

Artikel 5.5 || Artikel 8.8

Artikel 6.1 första stycket. || Artikel 17.1 första stycket.

Artikel 6.1 || Artikel 17.1 och bilaga VII

Artikel 6.1 b || Artikel 17.1 b

Artikel 6.1 c || Artikel 17.1 c

Artikel 6.2 || Artikel 17.5

Artikel 6.3 || Artikel 17.6

Artikel 6.4 || Artikel 18.1

Artikel 7.1 första stycket första meningen || Artikel 10.1

Artikel 7.1 andra stycket andra och tredje meningen || Artikel 10.2 och 10.3

Artikel 7.2 || Artikel 10.1 första stycket.

Artikel 7.3 första meningen || Artikel 10.6

Artikel 7.3 andra meningen || Artikel 10.7

Artikel 8.1 || Artikel 11.1

Artikel 8.2 || Artikel 11.2

Artikel 9.1 || Artikel 9.1

Artikel 9.2 || -

Artikel 9.3 || -

Artikel 10 || 19.3

Artikel 11 || -

Artikel 12 || Artikel 21

Artikel 13.1 || Artikel 22.2 första stycket.

Artikel 13.2 || Artikel 22.2 andra stycket.

Artikel 14 || -

Artikel 15 || Artikel 24

Bilaga I – del 1 || Bilaga I

Bilaga I – del 2 || Bilaga IV

Bilaga II || Bilaga III

[1]               Den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), Contribution of Working Group III to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change, 2007. www.ipcc.ch/publications_and_data/ar4/wg3/en/contents.html.

[2]               Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050, KOM(2011) 112.

                eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:52011DC0112:SV:NOT

[3]               Kommissionens rapport om förordningens tillämpning, effekter och lämplighet för vissa fluorerade växthusgaser (förordning (EG) nr 842/2006), KOM(2011) 581 slutlig.

[4]               Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser, EUT L 161, 14.6.2006, s. 1.

[5]               Schwarz m.fl., 2011, Preparatory study for a review of Regulation (EC) No 842/2006 on certain fluorinated greenhouse gases, Öko-Recherche m.fl.

[6]               Som en jämförelse kan sägas att de kostnadseffektiva årliga utsläppsminskningarna av fluorerade växthusgaser som går att genomföra fram till 2030 i stora drag motsvarar de minskningar som de industrier som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter måste göra inom två år.

[7]               How to bring natural refrigerants faster to market, sammanfattande rapport från ATMOsphere 2010, internationell workshop om naturliga kylmedel.

[8]               Rådets slutsatser av den 10 oktober 2011 om förberedelserna inför det 17:e mötet i partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och det 7:e mötet för parterna till Kyotoprotokollet i Durban.

[9]               http://www.uncsd2012.org/thefuturewewant.html.

[10]             http://www.unep.org/CCAC/.

[11]             Europaparlamentets resolution av den 14 september 2011 om ett helhetsbetonat grepp på frågan om antropogena utsläpp av annat slag än koldioxid och av relevans för klimatet, P7_TA-PROV(2011)0384 och Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2012, om färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050, P7_TA-PROV(2012)0086.

[12]             Rådets förordning (EG) nr 1493/2007 av den 17 december 2007 (EUT L 332, 18.12.2007, s. 7).

[13]             Rådets förordning (EG) nr 1494/2007 av den 17 december 2007 (EUT L 332, 18.12.2007, s. 25).

[14]             Rådets förordning (EG) nr 1516/2007 av den 19 december 2007 (EUT L 335, 20.12.2007, s. 10).

[15]             Rådets förordning (EG) nr 1497/2007 av den 18 december 2007 (EUT L 333, 19.12.2007, s. 4).

[16]             Rådets förordning (EG) nr 303/2008 av den 2 april 2008 (EUT L 92, 3.4.2008, s. 3).

[17]             Rådets förordning (EG) nr 304/2008 av den 2 april 2008 (EUT L 92, 3.4.2008, s. 12).

[18]             Rådets förordning (EG) nr 305/2008 av den 2 april 2008 (EUT L 92, 3.4.2008, s. 17).

[19]             Rådets förordning (EG) nr 306/2008 av den 2 april 2008 (EUT L 92, 3.4.2008, s. 21).

[20]             Rådets förordning (EG) nr 307/2008 av den 2 april 2008 (EUT L 92, 3.4.2008, s. 25).

[21]             Rådets förordning (EG) nr 308/2008 av den 2 april 2008 (EUT L 92, 3.4.2008, s. 28).

[22]             http://ec.europa.eu/europe2020/europe-2020-in-a-nutshell/priorities/sustainable-growth/index_sv.htm.

[23]             http://ec.europa.eu/enterprise/policies/sme/small-business-act/index_en.htm.

[24]             http://ec.europa.eu/enterprise/policies/sustainable-business/ecodesign/index_en.htm.

[25]             http://ec.europa.eu/energy/efficiency/index_en.htm.

[26]             SKM Enviros, 2012, Further Assessment of Policy Options for the Management and Destruction of Banks of ODS and F-Gases in the EU. http://ec.europa.eu/clima/policies/ozone/research/docs/ods_f-gas_destruction_report_2012_en.pdf.

[27]             Becken m.fl., 2010, Avoiding Fluorinated Greenhouse Gases – Prospects for Phasing Out, Umweltbundesamt, Dessau, Tyskland. http://www.umweltbundesamt.de/uba-info-medien-e/3977.html.

[28]             Uneps tekniska och ekonomiska utvärderingspanel (Technical and Economical Assessment Panel – TEAP), Nairobi, 2009. Assessment of Alternatives to HCFCs and HFCs and Update of the TEAP 2005 Supplement Report Data, Montrealprotokollet, rapport från Uneps tekniska och ekonomiska utvärderingspanel.

                http://ozone.unep.org/teap/Reports/TEAP_Reports/teap-may-2009-decisionXX-8-task-force-report.pdf.

[29]             Clodic m.fl., 2011, 1990 to 2010 Refrigerant Inventories for Europe – Previsions on banks and emissions from 2006 to 2030 for the European Union, Armines/ERIE.

                http://www.epeeglobal.org/refrigerants/F-Gas-review/.

[30]             Skrivelse från det europeiska nätverket för cheferna för miljöskyddsmyndigheter till kommissionsledamöterna Janez Potočnik, Conni Hedegaard, Antonio Tajani och Günther Oettinger den 15 maj 2012.

[31]             Man beräknar att nästan 20 % av de mängder fluorkolväten som släpps ut på marknaden 2030 kommer att finnas inuti importerad utrustning. Om importerad utrustning inte omfattas av samma leveransbegränsningar för fluorerade växthusgaser som utrustning som är producerad inom EU kommer sannolikt andelen importerad utrustning och därmed även den okontrollerade försörjningen av fluorerade växthusgaser att bli ännu större.

[32]             Om utrustning som innehåller fluorkolväten fylls på vid installationen på plats skulle detta också minska farhågorna hos serviceindustrin (främst små och medelstora företag) om att ny utrustning i dag ofta installeras felaktigt, utan att certifierade sakkunniga används så som krävs i förordningen om fluorerade växthusgaser. Detta leder till ytterligare utsläpp. AREA, 2010, Position paper: Review of Regulation (EC) No 842/2006 on certain fluorinated greenhouse gases – pre-charged non-monobloc air-conditioning equipment. www.area-eur.be.

[33]             Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050, KOM(2011) 112 slutlig.             

[34]             EUT C, , s. .

[35]             EUT C, , s. .

[36]             Rådets beslut av den 15 december 1993 om slutande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring, EGT L 33, 7.2.1994, s. 11.

[37]             Den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), Contribution of Working Group III to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change, 2007, Mitigation of Climate Change, kapitel 13.3.3.

[38]             Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050, KOM(2011) 112 slutlig.

[39]             Kommissionens rapport om förordningens tillämpning, effekter och lämplighet för vissa fluorerade växthusgaser (förordning (EG) nr 842/2006), KOM(2011) 581 slutlig.

[40]             Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser, EUT L 161, 14.6.2006, s. 1.

[41]             europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter, EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.

[42]             EUT L 286, 31.10.2009, s. 1.

[43]             EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

[44]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter, EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.

[45]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.

[46]             Baserat på den fjärde utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om inte annat anges.

[47]             Baserat på den fjärde utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om inte annat anges.

[48]             Faktor för global uppvärmningspotential enligt rapporten från 2010 års bedömning av Montrealprotokollets vetenskapliga bedömningspanel (SAP), tabell 1‑11, med hänvisning till två expertgranskade vetenskapliga referenser.

                http://ozone.unep.org/Assessment_Panels/SAP/Scientific_Assessment_2010/index.shtml.

[49]             Minimivärde enligt UNFCCC Forward Action Request.

[50]             Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.

[51]             Baserat på den fjärde utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om inte annat anges.