This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52012DC0714
REPORT FROM THE COMMISSION 29TH ANNUAL REPORT ON MONITORING THE APPLICATION OF EU LAW (2011)
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TJUGONIONDE ÅRSRAPPORTEN OM KONTROLLEN AV EU-RÄTTENS TILLÄMPNING (2011)
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TJUGONIONDE ÅRSRAPPORTEN OM KONTROLLEN AV EU-RÄTTENS TILLÄMPNING (2011)
/* COM/2012/0714 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TJUGONIONDE ÅRSRAPPORTEN OM KONTROLLEN AV EU-RÄTTENS TILLÄMPNING (2011) /* COM/2012/0714 final */
Rapport från kommissionen
tjugonionde årsrapporten om kontrollen av eu-rättens tillämpning
(2011)
Inledning
Europeiska unionen kan
inte uppnå sina politiska mål om medlemsstaterna inte ser till att EU:s
lagstiftning tillämpas i praktiken. Kommissionens och medlemsstaternas olika
ansvarsområden anges tydligt i fördragen. Medlemsstaterna ansvarar för att
unionslagstiftningen[1]
tillämpas korrekt, och är skyldiga att införliva direktiv inom utsatt tid och
på ett korrekt sätt. Kommissionen ansvarar för bevakningen av medlemsstaternas
ansträngningar och för att kontrollera efterlevnaden av EU:s lagstiftning, och
har rätt att vidta rättsliga åtgärder. För att politiken ska
genomföras på ett effektivt sätt samarbetar kommissionen med medlemsstaterna så
att man effektivt och tillfredsställande kan lösa problem och klagomål som
lämnats in av enskilda, företag, icke-statliga organisationer och andra aktörer
avseende tillämpningen av EU:s lagstiftning, innan några formella
överträdelseförfaranden inleds. Skulle problemlösningen
inte ge resultat kan kommissionen inleda ett formellt överträdelseförfarande
(enligt artikel 258 i EUF-fördraget[2]).
Förfaranden kan inledas om direktiv införlivas för sent eller inkorrekt eller
om lagstiftningen tillämpas felaktigt. Den här rapporten går
igenom några viktiga punkter i tillämpningen av EU-lagstiftningen och ger en
överblick av de strategiska frågorna. Resultat och utmaningar i samband med tillämpningen
av EU-lagstiftningen per sektor och medlemsstat redovisas i de arbetsdokument från
kommissionens avdelningar som åtföljer rapporten.
1.
Införlivande av direktiv
1.1.
Översikt av införlivandet under 2011
Medlemsstaterna hade att
införliva fler direktiv år 2011 än året innan (131 direktiv, jämfört med 111 direktiv
år 2010). Fler förseningar uppstod
i införlivandet 2011 än året innan. Kommissionen inledde 1 185 överträdelseförfaranden
avseende för sent införlivade direktiv under 2011, jämfört med 855 förfaranden
år 2010 och 531 förfaranden år 2009. I slutet av år 2011 var fortfarande 763 ärenden
om försenat införlivande under behandling, vilket är 60 procent fler än i
slutet av år 2010. Kommissionen prioriterar bevakningen av denna typ av förseningar[3] och föreslår
vitesbelopp som enligt artikel 260.3 i EUF-fördraget ska åläggas de här
aktuella medlemsstaterna (närmare uppgifter i punkt 1.2 nedan). Tabellen nedan visar
några viktiga siffror[4]
för de överträdelseförfaranden avseende försenat införlivande som kommissionen
inledde under 2011: Överträdelseförfaranden
avseende försenat införlivande 2011 Nedanstående
tabell visar hur överträdelseförfarandena avseende försenat införlivande
fördelades per medlemsstat:[5]
Försenat
införlivande i EU-27 (31 december 2011) De tre politikområden
där flest överträdelseförfaranden inleddes år 2011 var transport (240 förfaranden),
inre marknaden och tjänster (198 förfaranden) samt hälsa och konsumentskydd (164
förfaranden). Många av ärendena gällde
ett stort antal medlemsstater. Kommissionen inledde till exempel förfaranden
mot 23 medlemsstater avseende försenat införlivande av direktivet om
energieffektiva vägtransportfordon.[6]
På liknande sätt berördes 22 medlemsstater av överträdelseförfaranden avseende
försenat införlivande av direktivet om förvaltning av vägars säkerhet,[7] medan 23
förfaranden inleddes avseende direktivet om upphandling på försvars- och
säkerhetsområdet[8],
vilket var lika många som för omarbetningen av direktivet om fondföretag[9]. Överträdelseförfaranden
avseende försenat införlivande inleddes mot 12 medlemsstater i fråga om villkoren
för godkännanden för försäljning av läkemedel.[10]
1.2.
Överföring till domstolen i enlighet med artiklarna
258 eller 260.3 i EUF-fördraget
Enligt artikel 260.3 i
EUF-fördraget får kommissionen, när ett ärende förs vidare till domstolen i
enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget, utfärda vite utan att först behöva
invänta domen. Syftet med den här nya
bestämmelsen i Lissabonfördraget är att ge medlemsstaterna starkare incitament
att införliva direktiven inom den tid som lagstiftaren fastställt, för att unionslagstiftningen
ska få faktisk verkan. Det var i slutet av 2011
som kommissionen för första gången överlämnade ett överträdelseförfarande
avseende försenat införlivande till domstolen, med begäran om ekonomiska
sanktioner i enlighet med artikel 260.3 i EUF-fördraget.[11] Fem medlemsstater
berördes av nio beslut om sanktioner under 2011: Österrike (ett ärende), Tyskland
(tre ärenden), Grekland (ett ärende) Italien (ett ärende) och Polen (tre
ärenden). Det föreslagna dagsvitet varierade mellan 44 876,16 euro till 215 409,60
euro (inga schablonbelopp begärdes). Mer uppgifter om
ärendena finns i genomgången av medlemsstaternas överträdelser i
arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.
2.
Inkorrekt införlivande eller tillämpning av EU:s lagstiftning
I egenskap av fördragets
väktare ska kommissionen själv undersöka om EU:s lagstiftning kan ha överträtts
(jfr punkt 2.1.2), men enskilda, företag och andra aktörer och organisationer
ger ett viktigt bidrag till övervakningsarbetet genom att rapportera problem
när medlemsstaternas myndigheter införlivar eller tillämpar EU-lagstiftningen
(se avsnittet om klagomål i punkt 2.1.1). Problem som upptäcks följs av
bilaterala diskussioner mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten via
plattformen för EU Pilot-projektet, för att om möjligt avhjälpa dem.
2.1.
Problemspårning och informell problemlösning
2.1.1.
Klagomål
Klagomål får lämnas in
av enskilda, företag, icke-statliga organisationer eller andra
sammanslutningar. De handläggs enligt kommissionens meddelande om klagandens
ställning i ärenden om unionsrättens tillämpning[12] som anger
huvudregeln att kommissionen har ett år på sig från det att klagomålet
registrerats för att besluta om att avskriva ärendet eller utfärda en formell
underrättelse. Diagrammet visar antalet [13]
klagomål från allmänheten år 2011: Inämnade och
behandlade klagomål (2011) 3 115
nya klagomål – De tre medlemsstater som flest klagomål riktades
mot var Italien (386 klagomål), Spanien (306) och Tyskland (263). Enskilda,
företag och organisationer anmälde problem särskilt med anknytning till
miljöpolitiken, den inre marknaden och tjänster samt rättsliga frågor (604, 530
respektive 434 klagomål). 3 078
behandlade klagomål – Efter en inledande bedömning av över tre
tusen ärenden under 2011 inledde kommissionen bilaterala diskussioner med de
berörda medlemsstaterna avseende 619 klagomål för att klargöra om EU:s
bestämmelser hade överträtts.[14]
De klagomål som ledde till bilaterala diskussioner avsåg vanligen miljöfrågor,
den inre marknaden och tjänster samt skatte- och tullunionen (149, 101 respektive
87 fall). De bilaterala diskussionerna med medlemsstaterna förs med hjälp av EU
Pilot-plattformen (jfr punkt 2.1.3). Genom framställningar
från allmänheten till Europaparlamentet påtalades brister i medlemsstaternas
tillämpning av EU-lagstiftningen. Europaparlamentet ägnade särskild
uppmärksamhet åt miljöfrågor, sysselsättning, rättsliga frågor och
grundläggande rättigheter, regionalpolitisk samt hälso- och konsumentfrågor.
Närmare upplysningar om framställningarna finns i arbetsdokumentet från
kommissionens avdelningar (del II).
2.1.2.
Ärenden som inletts på eget initiativ
Genom kommissionens egna
utredningar framkom också eventuella överträdelser av EU-lagstiftningen. På
samma sätt som vid klagomål inleder kommissionen först bilaterala diskussioner
med den berörda medlemsstaten för att försöka finna en snabb lösning. Under
2011 gjordes 1 271 utredningar. Miljöområdet, transport samt skatte- och
tullunionen var de tre politikområden där flest överträdelser upptäcktes (376,
178 respektive 177 nya ärenden). De medlemsstater som främst berördes var Italien,
Spanien och Polen (125, 113 respektive 81 nya ärenden). I vissa fall inledde
kommissionen ett formellt överträdelseförfarande direkt, utan inledande
kontakter via EU Pilot-plattformen, genom att lämna ett motiverat yttrande
enligt artikel 258 i EUF-fördraget. Dessa undantagsfall avsåg bland annat följande:
· Hur 20 medlemsstater agerat inom ramen för Organisation
Internationale de la Vigne et du Vin. · Det bilaterala avtalet mellan Italien och Kina om viseringslättnader
för innehavare av diplomatpass.
2.1.3.
Samarbete med medlemsstaterna: EU Pilot
EU Pilotprojektet kom
till på kommissionens initiativ, för att besvara frågor och hitta lösningar på problem
i samband med tillämpningen av EU-lagstiftningen. EU Pilot bygger på en databas
on-line och ett kommunikationsverktyg. Projektet ger aktörerna möjlighet att
lösa problem innan formella överträdelseförfaranden inleds. Eftersom ärendena i
systemet i princip ska handläggas inom 20 veckor gör dialog via EU
Pilot-plattformen det möjligt att snabbt lösa problem. Medlemsstaterna har
gradvis fasats in som deltagare i EU Pilot-projektet. I slutet av 2011 hade 25 medlemsstater
anslutit sig och förberedelserna för de återstående två hade kommit en bra bit
på väg.[15]
Nedanstående diagram visar siffrorna för EU Pilot-projektet[16] för år 2011: 1 201
nya ärenden under 2011 – Detta omfattar 510 klagomål som
kommissionen tagit upp till behandling och 691 ärenden som inletts på eget initiativ.
700 avslutade
ärenden under 2011 – Av de 700 ärenden som behandlades via EU
Pilot-plattformen 2011 har kommissionen avslutat 508 ärenden därför att den
berörda medlemsstaten lämnat ett tillfredsställande svar. Detta innebär att 72,5
procent av ärendena löses tillsammans med medlemsstaterna (8,5 procent färre än
år 2010 då 81 procent löstes).[17]
1 096
pågående ärenden – I slutet 2011 avsåg de flesta ärendena i
EU Pilot-plattformen Italien (371 ärenden), Spanien (365 ärenden) och Tyskland
(193 ärenden). När det gäller politikområden var det främst miljöfrågor som var
aktuella med 335 pågående ärenden, tätt följt av ärenden som avsåg inre
marknaden och tjänster (129 ärenden) samt skatte- och tullunionen (117 ärenden).
Förra året avslutade kommissionen
183 ärenden i EU Pilot-plattformen med att inleda formella överträdelseförfaranden.
Ett sådant negativt utfall av kontakterna via EU Pilot-plattformen var
vanligast på miljöområdet (49 ärenden), skatte- och tullunionen (24 ärenden) och
transport (21 ärenden). Det var Italien, Polen och Spanien som oftast berördes
av ärenden som ledde till formella överträdelseförfaranden (21, 15 respektive 14
ärenden). Närmare upplysningar
finns i den senaste utvärderingsrapporten för EU Pilot-projektet.[18]
2.2.
Överträdelseförfaranden
Om en medlemsstat inte
avhjälper en misstänkt överträdelse av EU-lagstiftningen, inleder kommissionen ett
överträdelseförfarande enligt artikel i 258 EUF-fördraget[19] och kan även
överlämna ärendet till Europeiska unionens domstol (domstolen). I slutet av år 2011 var 1 775
överträdelseförfaranden under behandling.[20]
De pågående ärendena blir allt färre från år till år – år 2010 hade 2 100 ärenden
inletts, jämfört med nästan 2 900 ärenden år 2009. Nedanstående diagram
visar hur överträdelseförfarandena fördelar sig mellan olika medlemsstater och
politikområden: Diskussionerna mellan medlemsstaten
och kommissionen fortsätter under det formella förfarandet för att göra den
nationella lagstiftningen förenlig med EU:s lagstiftning. Statistiken visar att
medlemsstaterna gör allvarliga ansträngningar för att lösa
överträdelseförfarandena utan domstolen behöver dras in.[21] År 2011 · avslutade kommissionen 203 överträdelseförfaranden efter det att en
formell underrättelse avsänts, · ytterligare 167 ärenden löstes efter det att ett motiverat yttrande
lämnats, och · 29 ärenden avslutades (eller återkallades) efter det att kommissionen beslutat
att överlämna ärendet till. domstolen. Sammanlagt avslutades 399
överträdelseförfaranden därför att medlemsstaten påvisade att EU:s lagstiftning
följts. Domstolen meddelade 62 domar enligt artikel 258 i EUF-fördraget under
2011, varav 53 domar (85 procent) dömde till kommissionens fördel. Medlemsstaterna brukar
vanligtvis vidta de åtgärder som krävs för att efterkomma domstolens dom inom
utsatt tid. Men i slutet av år 2011 måste kommissionen ändå gå vidare med 77 överträdelseförfaranden
i enlighet med artikel 260.2 i EUF-fördraget därför att den berörda medlemsstaten
inte efterkommit domen. De flesta av ärendena berörde Grekland (13 ärenden), Italien
(12 ärenden) och Spanien (8 ärenden). Nära hälften av överträdelseförfarandena
enligt artikel 260.2 i EUF-fördraget avsåg miljöfrågor (36 ärenden), några
avsåg inre marknaden och tjänster (10 ärenden) samt transport (8 ärenden). Av dessa 77 ärenden hade
11 redan för andra gången överlämnats till domstolen i slutet av 2011. Förra
året meddelade domstolen bara två domar enligt 260.2 i EUF-fördraget, avseende Grekland[22] och Italien[23]. I princip
medför en dom enligt artikel 260.2 i EUF-fördraget att medlemsstaten ådöms att
betala ett schablonbelopp eller ett dagsvite. Schablonbelopp måste betalas in
omedelbart, medan dagsvitet ska betalas fram till dess att medlemsstaten till
fullo efterkommit domstolens dom.
3.
Överträdelser och den politiska processen
3.1.
Uppgifterna om överträdelser ger underlag för åtgärder
Uppgifter om medlemsstaternas
resultat med tillämpningen av lagstiftningen används som återkoppling i den
politiska processen. Många överträdelser tyder på tillämpningsproblem som bör
avhjälpas (till exempel genom att man ändrar befintliga regler, förtydligar hur
gällande lag ska tolkas eller eventuellt utarbetar ny lagstiftning). Vissa
strategiska förslag i kommissionens arbetsprogram för 2011 var särskilt utformade
med hänsyn till tillämpningsproblem. · Förslaget till ny lagstiftning om utstationering av arbetstagare avser
att förbättra ”införlivandet och den praktiska tillämpningen av direktiv
96/71/EG om utstationering av arbetstagare”.[24] · I förslaget till en ny rättslig ram för frysning och förverkande av
vinning av brott sägs att oklarheter i gällande EU-lagstiftning lett till att
”flera bestämmelser inte införlivats eller tillämpas korrekt i nationell
lagstiftning.”[25]
· I förslaget om ändring av direktiven om kapitalkrav sades att ”flera
nationella valmöjligheter och undantag i de tidigare direktiven om kapitalkrav
omöjliggjorde en konsekvent tillämpning av kapitalkraven inom EU…”[26].
3.2.
Bättre förberedelser och planering av genomförandet
Det är viktigt att
förstå vilka utmaningar som införlivandet och tillämpningen av EU:s
lagstiftning ger upphov till när nya lagar börjar utarbetas (till exempel när
man gör konsekvensbedömningar). För att kunna bedöma om ett förslag är hållbart
behöver kommissionen i god tid veta hur det kan komma att tillämpas i medlemsstaterna. Om man i samband med den
inledande bedömningen även undersöker tillämpningsmöjligheterna underlättas arbetet
med den faktiska tillämpningen i ett senare skede. Kommissionen kan hjälpa de
behöriga nationella myndigheterna med uppgiften att se till att EU:s
bestämmelser införlivas och tillämpas korrekt, genom att uppmärksamma dem på
vad som kan äventyra att ny (eller ändrad) lagstiftning tillämpas korrekt och i
tid, samt rekommendera åtgärder som kan minska riskerna med hjälp av planer för
genomförandet. År 2011 utarbetade kommissionen
flera planer för genomförandet av strategiskt viktiga förslag. Några av dessa
var bestämmelser om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan
(marknadsmissbruk)[27],
alternativ tvistlösning vid konsumenttvister[28],
ändringar i direktivet 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och
sammanställd redovisning[29]
samt bestämmelserna om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas[30]. Annat stöd lämnas till medlemsstaterna
genom bilaterala kontakter mellan de nationella förvaltningarna och kommissionen,
möten i expertgrupper och riktlinjer, handböcker, tolkningspromemorior och
arbetsdokument.
3.3.
Informationsutbyte – mot en bättre kunskapsbas
För att få en smart
lagstiftning är det viktigt att allmänheten och företagen förstår hur medlemsstaterna
tillämpar EU-lagstiftningen. År 2011 kunde en segsliten tvist om detta mellan
EU-institutionerna lösas. Frågan gällde på vilket sätt medlemsstaterna närmare ska
förklara hur direktiven införlivats med den nationella rättsordningen (se
avsnittet om jämförelsetabeller i de tidigare årsrapporterna om kontrollen av
EU-rättens tillämpning). Den lösning EU-institutionerna
enades om stadfästes i gemensamma politiska förklaringar som trädde i kraft den
1 november 2011[31].
Enligt överenskommelsen får kommissionen från fall till fall när det är
motiverat begära att medlemsstaterna ska lämna in förklarande dokument. Om medlemsstaterna
vill får förklaringen utformas som en jämförelsetabell. De förklarande dokumenten
ska beskriva hur de olika delarna i direktivet förhåller sig till motsvarande
delar i nationella instrument för införlivande. Ingressen till direktiven
kommer att innehålla ett skäl som hänvisar till medlemsstaternas politiska
åtagande att förse kommissionen med en eller flera förklarande dokument. Den första utvärderingen
av om dessa gemensamma förklaringar uppnått sitt syfte kommer att göras den 1 november
2013.
4.
Slutsatser
En korrekt tillämpning
av EU-lagstiftningen utgör även framdeles en utmaning för medlemsstaterna.
Problem förekommer ofta i de tidiga stadierna av tillämpningen, och
införlivandet försenas allt oftare. Förseningarna har ökat stadigt de tre
senaste åren, vilket är en oroande utveckling. Men när kommissionen väl inleder
överträdelseförfaranden brukar nationella bestämmelser meddelas snabbt. Systemen för problemlösning
fungerar. Under 2011 anslöt sig ytterligare sju medlemsstater till EU Pilot-projektet,
som nu har 25 deltagare. Diskussionerna om problem via EU Pilot-plattformen
gjorde det möjligt att i tid avhjälpa nästan två tredjedelar av de misstänkta överträdelserna
under 2011. Allt färre formella överträdelseförfaranden
inleds, och allt färre ärenden överlämnas till domstolen. Detta beror delvis på
framgångarna med EU Pilot-projektet och på att medlemsstaterna gjort allvarliga
ansträngningar för att när ett förfarande inletts göra sin nationella
lagstiftning eller praxis förenlig med EU:s lagstiftning. I egenskap av fördragens
väktare kommer kommissionen att fortsätta att aktivt bevaka tillämpningen av
EU:s lagstiftning. Tillämpningen är avgörande för att lagstiftningsinsatserna
på EU-nivå ska bli framgångsrika och verkningsfulla och är dessutom ett viktigt
inslag i kommissionens insatser för smart lagstiftning. Därför används information
om överträdelser allt mer systematiskt som återkoppling i lagstiftningsarbetet,
i synnerhet i samband med utvärderingar. [1] I slutet av år 2011 bestod unionslagstiftningen utöver
primärrätten (fördragen) av 8 862 förordningar (år 2010 cirka 8 400)
och 1 885 direktiv (år 2010 ca 2 000). [2] Överträdelseförfaranden kan också inledas enligt andra
bestämmelser i EU:s lagstiftning, till exempel artikel 106 i EUF-fördraget i
förening med artiklarna 101 eller 102 i EUF-fördraget. [3] Kommissionens meddelande En Europeisk Union som
bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten, KOM(2007)
502 slutlig, s. 9. [4] Antalet avslutade förfaranden avseende försenat
införlivande (1 655-893=763) har dragits av från antalet förfaranden
avseende försenat införlivande som pågick under 2010 och de nya förfaranden som
inleddes under 2011 (470+1 185=1 655). [5] Tabellen nedan visar antalet pågående ärenden om sent
genomförande den 31 december 2011, oberoende av vilket år förfarandet inleddes.
Avsnittet om införlivande av direktiv i medlemsstaterna i bilaga I visar
däremot hur många nya överträdelseförfaranden avseende försenat
införlivande som inleddes mot medlemsstaterna under år 2011. [6] Direktiv
2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon. [7] Direktiv
2008/96/EG om förvaltning av vägars säkerhet. [8] Direktiv
2009/81/EG om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt
för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och
enheter på försvars- och säkerhetsområdet. [9] Direktiv 2009/65/EG
om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva
investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). [10] Direktiv
2009/53/EG om ändring av [äldre direktiv] vad gäller ändringar av villkoren
för godkännanden för försäljning av läkemedel. [11] Kommissionens meddelande
om tillämpningen av artikel 260.3 i EUF-fördraget innehåller närmare riktlinjer
för hur kommissionen tillämpar artikeln. [12] KOM(2002)
141 slutlig. Meddelandet ersattes av COM(2012)154
den 2 april 2012. [13] Antalet behandlade klagomål (5 312-3 078=2 234)
har dragits av från antalet pågående förfaranden om sent införlivande som
pågick under 2010 och de nya förfaranden som inleddes under 2011 (2 197+3 115=5 312).
[14] De övriga klagomålen har inte behandlats vidare, antingen
därför att EU:s lagstiftning inte överträtts eller därför att kommissionen inte
var behörig eller för att det inkomna meddelandet inte kunde anses utgöra ett
klagomål. I brådskande undantagsfall kan kommissionen även besluta om att
utfärda ett motiverat yttrande (artikel 258 i EUF-fördraget) till medlemsstaten
utan att första ha inlett bilaterala diskussioner. [15] Belgien, Polen Lettland och Rumänien anslöt sig till EU
Pilot-plattformen i januari 2011, och Cypern i mars. Sedan Frankrike och Grekland
anslöt sig i september 2011 är det nu bara Luxemburg och Malta som år 2011 står
utanför systemet. [16] Antalet behandlade ärenden (2 585-804=1 781) har
dragits av från det sammanlagda antalet ärenden i EU Pilot-plattformen som
antingen var under behandling år 2010 eller inleddes 2011 (1 384+1 201=2 585). [17] Tjugoåttonde årsrapporten
om kontrollen av EU-rättens tillämpning (2010). [18] Andra utvärderingsrapporten
för EU Pilot-projektet av den 21 december 2011. [19] Eller enligt andra bestämmelser i EUF-fördraget, jfr
fotnot 2. [20] Detta omfattar alla fall där kommissionen tillställt
medlemsstaten ett motiverat yttrande i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget. [21] Siffrorna har beräknats utifrån antalet klagomål och
ärenden som inletts på eget initiativ, men omfattar inte överträdelser avseende
försenat införlivande, som behandlas i punkt I ovan. [22] Kommissionen mot Grekland, C-407/09
(schablonbelopp på 3 000 000 euro). [23] Kommissionen mot Italien, C-496/09
(schablonbelopp på 30 000 000 euro). [24] Färdplan
och förslag
till direktiv om genomförande av direktiv 96/71/EG om utstationering av
arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster. [25] Färdplan
och förslag
till direktiv om frysning och förverkande av vinning av brott i Europeiska
unionen. [26] Färdplan
och förslag (1,
2)
om ändring av direktiven om kapitalkrav (IV) 2006/48/EG och 2006/49/EG. [27] KOM(2011)
651 slutlig. [28] KOM(2011)
793 slutlig. [29] KOM(2011)
778. [30] KOM(2011)
121/4. [31] Gemensamma
politiska förklaringar av den 28 september 2011 (EUT
C 369, 17.12.2011, s. 14OJ C 369, 17.12.2011, p. 14–14) och den 27 oktober
2011 (EUT
C 369, 17.12.2011, s. 15).