52012DC0348

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om Republiken Moldaviens genomförande av handlingsplanen om viseringsliberalisering

I. Inledning

Dialogen mellan EU och Moldavien om villkoren för viseringsfritt resande för moldaviska medborgare till EU inleddes den 15 juni 2010. Den 24 januari 2011 lade kommissionen fram handlingsplanen för viseringsliberalisering (nedan kallad handlingsplanen)[1] för de moldaviska myndigheterna. I handlingsplanen fastställs ett antal riktmärken för Republiken Moldavien inom ramen för fyra områden indelade i ”grupper” i syfte att anta både en rättslig och strategisk ram (fas 1) och effektivt genomföra den (fas 2).

Kommissionen rapporterar regelbundet till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av handlingsprogrammet. Den första lägesrapporten om Republiken Moldaviens genomförande av handlingsplanen för viseringsliberalisering lades fram den 16 september 2011[2]. Den 7 oktober 2011 hölls ett möte för högre tjänstemän, under vilket den första lägesrapporten lades fram och nästa steg i processen diskuterades.

Under den andra hälften av oktober och början av november 2011 organiserades kontrollbesök för områdesgrupperna 2, 3 och 4 i handlingsplanen, med deltagande av experter från EU-medlemsstaterna tillsammans med tjänstemän från kommissionen och EU:s utrikestjänst. Syftet med dessa expertbesök var att utvärdera den rättsliga, politiska och institutionella ramen enligt riktmärkena i den första fasen i handlingsplanen och dess överensstämmelse med europeiska och internationella normer. Expertrapporterna avslutades i december 2011.

Den andra lägesrapporten om Republiken Moldaviens genomförande av handlingsplanen för viseringsliberalisering lades fram den 9 februari 2012[3]. Den 27 februari 2012 hölls ett möte för högre tjänstemän, under vilket den andra lägesrapporten presenterades och nästa steg i processen diskuterades.

Denna rapport från kommissionen är den tredje och slutliga lägesrapporten om handlingsplanens första fas. Den ger en sammanställning av kommissionens bedömning av de framsteg som gjorts av Republiken Moldavien för att uppfylla riktmärkena i handlingsplanens första fas i samband med inrättandet av den rättsliga, politiska och institutionella ramen.

II. Bedömning av åtgärderna enligt de fyra områdesgrupperna i handlingsplanen om viseringsliberalisering

Grupp 1: Dokumentsäkerhet, inklusive biometri

Allmän bedömning

Den rättsliga ramen har införts. En tydlig tidsplan har lämnats för ett fullständigt genomförande av biometriska pass som är förenliga med Internationella civila luftfartsorganisationens bestämmelser (Icao), också på moldaviska konsulat utomlands, liksom för den fullständiga utfasningen av pass som inte är förenliga med Icaos bestämmelser.

Kommissionen anser att Republiken Moldavien uppfyller de riktmärken som anges i grupp 1.

Närmare kommentarer

· Konsolidering av den rättsliga ramen för utfärdande av maskinläsbara biometriska pass som är helt förenliga med Internationella civila luftfartsorganisationens mest utförliga normer på grundval av säker identitetsförvaltning (folkbokföringssystem och referenshandlingar) och med hänsyn till ett adekvat skydd av personuppgifter

Den rättsliga ramen för att utfärda maskinläsbara biometriska pass, som är fullt förenliga med Internationella civila luftfartsorganisationens mest utförliga normer, har kompletterats med två lagar, som antogs den 9 juni 2011, och ett regeringsbeslut, som antogs den 10 maj 2011. Dessa tilläggsbestämmelser säkerställer en konsoliderad ram för säker identitetsförvaltning. Dessutom antogs ytterligare en lag den 27 december 2011 som säkerställer att principen om en person ett dokument nu också införs när det gäller diplomat- och tjänstepass.

· Antagande av en handlingsplan som innehåller en tidsram för ett fullständigt genomförande av biometriska pass som är förenliga med Internationella civila luftfartsorganisationens bestämmelser, också på moldaviska konsulat utomlands, och en fullständig utfasning av pass som inte är förenliga med Icaos bestämmelser

En handlingsplan med en tydlig tidsplan har antagits.

· Inrättande av utbildningsprogram och antagande av etiska uppförandekoder för korruptionsbekämpning som riktas till tjänstemän från offentliga myndigheter som handlägger pass, identitetskort och andra referenshandlingar

En ”etisk uppförandekod för personal som arbetar med folkbokföring och utfärdar handlingar” antogs den 1 april 2011. Den hänvisar till arbetslagstiftningen vad gäller påföljder vid överträdelse av dess bestämmelser. I uppförandekoden införs bestämmelser om intressekonflikter, oförenlighet och skyldighet att rapportera oriktigheter.

Lagen om vissa ”förebyggande åtgärder mot korruption och protektionism” godkändes den 31 maj 2011 av generaldirektören för centrumet för statliga informationsresursers (CSIR) Registru och följdes av en ”handlingsplan för hantering av risker för korruption när det gäller folkbokföring och registrering av civilstånd” av den 11 augusti 2011. ”Förvaltningsplanen för risker för korruption på området folkbokföring” godkändes den 5 april 2012 av generaldirektören för CSIR:s Registru. Kurser för de anställda vid folkbokföringens geografiska underindelningar hölls under 2011 och under det första kvartalet 2012.

Grupp 2: Irreguljär immigration, inklusive återtagande

Allmän bedömning

Relevant lagstiftning antogs på området gränsförvaltning. Den institutionella ramen har inrättats, inklusive bestämmelser om utbildning och etiska uppförandekoder för korruptionsbekämpning.

För hanteringen av migrationsfrågor har Republiken Moldavien fastställt en omfattande grund för ett effektivt migrationshanteringssystem och en relevant rättslig ramen har inrättats. Även om vissa förbättringar krävs överensstämmer de instrument som antagits i stort sett med europeiska och internationella normer. Merparten av den institutionella ramen har inrättats, även om mer resurser bör anslås för genomförandet av de relevanta bestämmelserna.

På asylområdet finns en solid rättslig grund som i stort sett överensstämmer med europeiska och internationella normer.

Kommissionen anser att Republiken Moldavien generellt uppfyller de riktmärken som anges i grupp 2.

Närmare kommentarer per politikområde

Grupp 2/ämnesområde 1 - Gränsförvaltning

· Konsolidering av den rättsliga ramen för gränsförvaltning samt antagandet av en ny lag om gränskontroll, som gör det möjligt för den moldaviska gränsbevakningsmyndigheten att delta i upptäckt och utredning av gränsöverskridande brottslighet i samarbete med samtliga behöriga brottsbekämpande myndigheter, och att utvidga sitt ansvarsområde till att omfatta hela territoriet, samt en rättslig ram för ett effektivt samarbete mellan gränsbevakningsmyndigheten, brottsbekämpande myndigheter och andra organ som deltar i gränsförvaltningen

Lagen om statsgränser antogs den 4 november 2011, offentliggjordes den 20 april 2012 och träder i kraft den 1 juli 2012. Den följer definitionerna och ramen för kodexen om Schengengränserna (förordning (EG) nr 562/2006) och tar också hänsyn till Europeiska unionens rättsliga ram för fraktförares ansvar. Den ger därmed ett bra underlag för annan lagstiftning och policydokument. Relevanta stadgar planeras antas innan lagen träder i kraft.

Lagen om gränspolis antogs den 28 december 2011, offentliggjordes den 20 april 2012 och träder i kraft den 1 juli 2012. Lagen ger en god grund för en demilitarisering och professionalisering av gränsövervakningsmyndigheten, som ska omvandlas till gränspolis. Lagen ger en solid grund för en modern gränsförvaltning. Den ger också gränspolisen den kompetens och de verkställande befogenheter som krävs för en effektiv gränsövervakning. Lagstiftningen kommer särskilt att göra det möjligt för gränspolisen att upptäcka och undersöka gränsöverskridande brottslighet i samarbete med samtliga behöriga brottsbekämpande myndigheter. Den kommer också att utvidga gränspolisens ansvarsområde till att omfatta hela territoriet. Vidare ger lagen en rättslig grund för ett effektivt samarbete mellan gränspolisen, andra brottsbekämpande organ och organ som deltar i gränsförvaltning. Samarbetsarrangemangen, de operativa förfarandena och uppdelningen av arbetsuppgifterna bör dock förtydligas. Särskilt bör man genom samarbetsprotokoll enas om förfarandena för övervakning av utlänningar och för att hantera upptäckt av illegala immigranter och asylsökande.

Lagen om ändring av lagen om förseelser (Contravention Code) antogs den 21 oktober 2011, offentliggjordes den 16 december 2011 och träder i kraft den 1 juli 2012. Den ger gränspolisen befogenheter att undersöka förseelser, som överträdelse av gränsordningen och bestämmelserna om olaglig passage av statsgränser, skada och förstörelse av skyltar vid gränsövergångar och överträdelse av bestämmelserna om utlänningars uppehållsrätt i Republiken Moldavien.

Lagen om ändring av lagen om förseelser (Contravention Code) avseende fraktförares ansvar antogs den 23 februari 2012. Den inför påföljder för överträdelser av bestämmelserna om transport av utlänningar in i landet och överensstämmer med internationella och europeiska normer.

Den moldaviska gränsbevakningsmyndigheten har samarbetsavtal och samarbetsprotokoll med grannländerna, nämligen Rumänien och Ukraina, som ger en grund för samarbetet med gränsbevakningstjänstemän i dessa grannländer. Samarbetsavtal har undertecknats med flera EU-medlemsstater (Lettland, Litauen, Estland, Ungern och Polen), samt med Ryssland och Georgien. Gränsbevakningsmyndigheten har för avsikt att slutföra samarbetsavtal med gränsbevakningsmyndigheterna i Vitryssland och Kazakstan under 2012. Ett samarbetsavtal med Frontex undertecknades i augusti 2008 och Republiken Moldavien är fullt engagerad och aktiv i samarbetet med Europeiska unionens gränsövervakningsuppdrag för Moldavien och Ukraina (nedan kallad EUBAM). En ny samarbetsplan för 2012–2014 undertecknades i december 2011 av Frontex och Republiken Moldavien.

· Antagandet av en handlingsplan för ett effektivt genomförande av den nationella strategin för integrerad gränsförvaltning, som innehåller en tidsplan och särskilda mål för den vidare utvecklingen av lagstiftning, organisation, infrastruktur, utrustning, samt tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser på området gränsförvaltning

Den nationella strategin om integrerad gränsförvaltning (IBM) för 2011–2013 antogs den 27 december 2010. Det tar upp alla frågor som är av relevans för en effektiv gränsförvaltning och överensstämmer med europeiska normer och bästa praxis.

Den 16 maj 2011 godkändes handlingsplanen för den nationella strategin om integrerad gränsförvaltning för 2011–2013. Den innehåller mer detaljerade planer om hur strategin kommer att genomföras, däribland konkreta mål och åtgärder. På samma sätt som den nationella strategin om integrerad gränsförvaltning är handlingsplanen väl utformad och omfattar alla ämnen som är relevanta för genomförandet av strategin. Huvudmålen omfattar områden som är kopplade till att förbättra den rättsliga och politiska ramen, gränskontroll och samarbetet mellan olika organ och det internationella samarbetet samt att utveckla den organisatoriska strukturen, förvaltningen av mänskliga resurser, logistik och ett riskanalyssystem. Under genomförandefasen bör denna handlingsplan kompletteras med mer detaljerade planer som bland annat inbegriper antal och placering av utrustning och anordningar, samt planer för upprättande av samordningscentraler, en luftövervakningstjänst och ett centrum för kontroll av dokument.

Genom den rättsliga ramen anslås tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser på området gränsförvaltning.

· Inrättande av utbildningsprogram, och antagande av etiska uppförandekoder för korruptionsbekämpning speciellt riktade till gränsbevakningstjänstemän, tulltjänstemän och andra tjänstemän som deltar i gränsförvaltningen

Ett antal teoretiska och praktiska utbildningsprogram har inrättats på både grundläggande utbildningsnivå och universitetsnivå. Fortbildning för (intern och extern personal) i syfte att öka professionalismen ges också. De utbildningsprogram som inrättats ger en bra grund för professionell gränsförvaltning.

En lämplig politisk ram för förebyggande av korruption och för etiskt agerande bland tjänstemän har införts. Yrkesetiska regler för gränsbevakningstjänstemän, inbegripet regler för uppträdande i fall av intressekonflikt och principer för användning av våld godkändes den 13 juni 2008. Tullmyndigheten har en liknande yrkesetisk kod. Dessutom anges i lagen om gränspolisen gränspolistjänstemännens rättigheter och skyldigheter och omfattar också, i detta sammanhang, etiska normer. Den nationella strategin om integrerad gränsförvaltning och handlingsplanen för strategin omfattar åtgärder om förebyggande av korruption. De tar hänsyn till Schengenkatalogens rekommendationer och bästa praxis. Dessutom har flera korruptionsbekämpningsåtgärder inletts under överinseende av EUBAM.

Grupp 2/ämnesområde 2 – Migrationsförvaltning

· Konsolidering av den rättsliga ramen för migrationspolitik, inbegripet åtgärder för återanpassning av moldaviska medborgare (som återvänder frivilligt eller till följd av återtagandeavtalet mellan EU och Republiken Moldavien) och kampen mot irreguljär migration (inklusive förhandlingar om avtal om återtagande med de viktigaste ursprungsländerna och upptäckt av irreguljära migranter inne i landet)

En ny utlänningslag antogs i Republiken Moldavien den 16 juli 2011. Det är en ramlag om de rättsliga förfarandena för att bevilja uppehållstillstånd till utlänningar i Republiken Moldavien. Dess omfattande bestämmelser täcker samtliga områden vad gäller frågor om invandring. Ytterligare förfaranden inrättades i juli 2011 för att bringa större klarhet om den nya lagen. Viss äldre nationell lagstiftning tillämpas dock fortfarande på utlänningars lagliga vistelser i Republiken Moldavien. För att stärka rättssäkerheten bör den upphävas och integreras i den nya lagen (se också grupp 4 nedan).

I januari 2011 inrättades en enda kontaktpunkt inom byrån för migration och asyl (BMA) genom den nya utlänningslagen. Den nya lagen gör de förfaranden som ska följas vid ansökan om visering, uppehållstillstånd och arbete i Republiken Moldavien tydligare och enklare. Det är ett viktigt steg framåt i utvecklingen av ett system för migrationshantering.

Lagen om utlänningars integration antogs den 27 december 2011, offentliggjordes den 13 mars 2012 och träder i kraft den 1 juli 2012. Den ger större rättssäkerhet vad gäller de integrationsrättigheter och integrationsfaciliteter som ska tillhandahållas för de utlänningar som är bosatta i Republiken Moldavien.

Vad gäller återintegrering av moldaviska migranter tillbaka till landet håller Republiken Moldavien på att utarbeta en ny handlingsplan som ersätter den tidigare planen om mottagande av moldaviska migrerande arbetstagare som återvänder från utlandet. Ett antal åtgärder har genomförts, till exempel programmet PARE 1+1, som inbegriper utbildning i företagaranda samt finansiellt stöd till nystartade företag. Dessutom har verksamhet som syftar till att förbättra systemet för erkännande av färdigheter och kvalifikationer, samt stärka den lokala arbetsmarknaden genomförts, inklusive de som genomförts inom ramen för partnerskapet för rörlighet mellan EU och Moldavien.

Lagen om Republiken Moldaviens anslutning till konventionen om statslösa personers rättsliga ställning antogs den 27 december 2011. Lagen om anslutningen till konventionen om begränsning av statslöshet antogs den 8 december 2011. Dessa lagar kompletterar bristerna i lagstiftningen på detta område.

Republiken Moldavien utfärdade rekommendationer om metoder i kampen mot utlänningars olaglig vistelse, som innehåller praktiska riktlinjer för immigrationstjänstemän som arbetar på lokal nivå.

När det gäller den institutionella kapaciteten gavs byrån för migration och asyl omfattande befogenheter som det organ som ska ansvara för att hantera migrationsflödena på Republiken Moldaviens territorium. Det krävs ytterligare kapacitetsuppbyggnad i byrån för migration och asyl, särskilt på lokal nivå, samt för att upprätta samarbetsprotokoll mellan de relevanta organen i inrikesministeriet, för att förtydliga uppdelningen av befogenheterna vid immigrationsförfarandena.

Republiken Moldavien är part i återtagandeavtalen med Europeiska unionen (i kraft sedan den 1 januari 2008), Ukraina (1997), Schweiz (2004 och 2010), Norge (2006), f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (2008), Serbien (2011) och Danmark (2011). Mellan 2009 och 2011 undertecknade Republiken Moldavien ytterligare genomförandeprotokoll till återtagandeavtalen mellan EU och Republiken Moldavien med 11 av EU:s medlemsstater. Förhandlingar pågår med ytterligare 11 av EU:s medlemsstater.

Under tiden fortsätter förhandlingarna om återtagandeavtal mellan Republiken Moldavien och de irreguljära migranternas viktigaste ursprungsländer. Under 2007 godkändes ett utkast till ett mellanstatligt avtal om återtagande av personer utan uppehållstillstånd och sändes till Ryssland, Uzbekistan, Tadzjikistan, Georgien, Azerbajdzjan, Armenien, Kazakstan, Vitryssland, Kirgizistan, Turkmenistan, Turkiet, Syrien, Bangladesh, Indien, Pakistan, Libanon, Jordanien, Afghanistan, Iran, Irak, Kina, Bosnien och Hercegovina samt Montenegro. Förhandlingar pågår med Ryssland, Montenegro samt Bosnien och Hercegovina. Förhandlingar om undertecknandet av ett nytt avtal om återtagande med Ukraina har inletts. Vissa framsteg har rapporterats i förhandlingarna med Turkiet. De turkiska myndigheterna har uppmanat de moldaviska myndigheterna att överväga ett viseringsfritt system. Enligt Republiken Moldavien skulle en av förutsättningarna vara att ett återtagandeavtal ingås med Turkiet.

· Antagande av en nationell strategi för hantering av migration för ett effektivt genomförande av den rättsliga ramen för migrationspolitik och en handlingsplan, som innehåller en tidsplan, särskilda mål, verksamheter, resultat, resultatindikatorer och behovet av tillräckliga mänskliga och finansiella resurser

Strategin för migration och asyl antogs den 6 juli 2011. Den är ett viktigt strategiskt verktyg för att hantera migrationsströmmar. I strategin fastställs mål för en tillräckligt lång tidsperiod (2011–2020) och fastställs principer som ska garantera ett omfattande och konsekvent genomförande av politiken. I beslutet anförtros samordningen av den verksamhet som rör migrationsprocessen i Republiken Moldavien till en statlig kommission. Strategin kommer att genomföras med hjälp av handlingsplanen (2011–2015) som antogs den 8 november 2011. Handlingsplanen innehåller närmare upplysningar om hur man når strategins långsiktiga mål, tilldelning av medel, ansvariga institutioner, tidsfrister och framstegsindikatorer.

De behöriga myndigheterna bör ges tillräckliga personalresurser (särskilt när det gäller byrån för migration och asyl) för att kunna fullgöra sina uppgifter i samband med det övergripande genomförandet av strategin.

· Inrättande av en mekanism för övervakning av migrationsflöden och migrationsgrupper, fastställande av en regelbundet uppdaterad migrationsprofil för Republiken Moldavien, med uppgifter om såväl irreguljär och laglig migration, samt upprättande av organ som ansvarar för insamling och analys av uppgifter om migrationsflöden och migrationsgrupper

Det har gjorts goda framsteg vad gäller den komplicerade utvidgade migrationsprofil som Internationella organisationen för migration (IOM) utför för Moldaviens räkning, med ekonomiskt stöd från Europeiska kommissionen. Detta instrument kommer att hjälpa de moldaviska myndigheterna att bättre hantera migration och inkludera migrationsfrågor i andra politikområden, såsom sysselsättning och socialpolitik, som gynnar den övergripande utvecklingen i landet. Migrationsprofilen ansågs vara bästa praxis på det globala forumet för migration och utveckling som hölls i december 2011 och de moldaviska myndigheterna har aktivt delat med sig av sin expertis i detta avseende. Byrån för migration och asyl gavs i uppgift att regelbundet uppdatera migrationsprofilen.

Det automatiska integrerade informationssystemet för migration och asyl håller på att inrättas. De olika delsystemen håller på att utvecklas. Ytterligare klargörande kommer att behövas vad gäller samarbetet mellan organen när det gäller att samla in och analysera uppgifter om migranter, inklusive i vilken omfattning de informationssystem som innehåller uppgifter om migranter ska vara sammankopplade.

Grupp 2/ ämnesområde 3 - Asylpolitik

· Konsolidering av den rättsliga ramen för asylpolitik genom antagande av lagstiftning om integration av flyktingar eller personer som omfattas av andra former av skydd

Republiken Moldavien har på mycket kort tid antagit en solid rättslig ram för asyl. Den viktigaste lagen är lagen om asyl, som antogs den 18 december 2008 och som trädde i kraft den 13 mars 2009. Den ger den institutionella ram, rättsliga förfaranden och principer som krävs och överensstämmer i stort sett med europeiska och internationella normer. Vissa av dess delar behöver emellertid förbättras. Lagen föreskriver möjligheter för flyktingar att ansöka om en resehandling men myndigheterna är inte skyldiga att bevilja den (fakultativ bestämmelse). Under genomförandefasen måste insatser göras för att se till att resehandlingar lämnas till de personer som beviljats internationellt skydd. Myndigheterna planerar att kunna utfärda handlingarna senast från och med juli 2012. Dessutom föreskriver lagen mer omfattande möjligheter för uteslutning från flyktingstatus och avvisning än 1951 års konvention. Den bör ändras i enlighet med detta. Vissa förbättringar bör också göras av lagen för att göra det möjligt för de asylsökande att klargöra eventuella inkonsekvenser och uppgiftsluckor i deras redogörelser och få tillgång till innehållet i intervjurapporten.

Lagen om integration av utlänningar antogs den 27 december 2011, offentliggjordes den 13 mars 2012 och träder i kraft den 1 juli 2012 (se ovan under ämnesområde 2). Den innehåller bestämmelser om hur man i praktiken kan omsätta de rättigheter som beskrivs i lagen om asyl, för flyktingar och personer som åtnjuter humanitärt skydd. Lagförslaget ger den institutionella ram, rättsliga förfaranden, mekanismer och principer som krävs fär detta ändamål. Den inför också mekanismer för samordning med centrala och lokala offentliga myndigheter. För att underlätta integrationsprocessen bör Moldavien också överväga att sänka kravet på fast bosättning som gäller flyktingar, personer som åtnjuter humanitärt skydd och statslösa personer, från det nuvarande kravet på åtta års laglig hemvist till fem år eller mindre för att erhålla medborgarskap.

Bestämmelserna om asylförläggningens uppgifter överensstämmet i stort sett med europeiska och internationella normer. De viktigaste rättigheterna, skyldigheterna och förfarandena iakttas. Vissa förbättringar kan göras, med hänsyn till särskilda bestämmelser för utsatta grupper eller för att göra rätten till psykologiskt och socialt bistånd ovillkorlig.

Grupp 3: Allmän ordning och säkerhet

Allmän bedömning

Den rättsliga och politiska ramen för förebyggande och bekämpande av organiserad brottslighet har inrättats. Lagen om organiserad brottslighet antogs tillsammans med strategin och den åtföljande handlingsplanen och de överensstämmer i stort sätt med europeiska och internationella normer.

Den rättsliga och politiska ramen för förebyggande och bekämpande av människohandel har befästs i överensstämmelse med europeiska och internationella normer. Handlingsplanen för 2012–2013 bygger på en helhetsinriktad strategi för att bekämpa människohandel.

Vad gäller korruptionsbekämpningsstrategin har en omfattande rättslig och politisk ram inrättats, som befinner sig i ett långt framskridet skede vad gäller dess konsolidering. Republiken Moldavien har genomgått och håller på att genomgå ett stort antal ändringar av lagstiftningen som syftar till att anpassa den rättsliga ramen till de viktigaste europeiska och internationella instrumenten. Korruptionsbekämpningsstrategin och handlingsplanen för 2012–2013 har antagits. En ny lag om centrumet för bekämpning av ekonomisk brottslighet och korruption (numera kallat nationellt centrum för korruptionsbekämpning) har antagits. För att säkerställa ett effektivt genomförande bör den strategiska planeringen och behovsbedömningen förbättras ytterligare. Kapaciteten, fördelningen av befogenheter och samarbetet mellan institutionerna med uppgifter på området korruptionsbekämpning bör fortsätta att stärkas.

Vad gäller samarbetet mellan de brottsbekämpande organen bör samordningen förbättras för att göra det möjligt att effektivt utbyta information. Den rättsliga och politiska ramen för att förebygga och bekämpa penningtvätt och terrorismfinansiering har inrättats i enlighet med europeiska och internationella normer.

Republiken Moldavien har anslutit sig till FN:s och Europarådets alla konventioner på området allmän ordning och säkerhet och till merparten av FN:s och Europarådets konventioner om terrorismbekämpning. Ytterligare steg bör tas, särskilt från EU:s sida, för att förhandla om avtal med Europol och Eurojust.

Den rättsliga och institutionella ramen om skydd av personuppgifter överensstämmer i stort med europeiska normer. Republiken Moldavien har inrättat den rättsliga, politiska och institutionella ram som krävs på området narkotikabekämpning, vilken överensstämmer med europeiska och internationella normer. Den rättsliga ramen vad gäller straffrättsligt samarbete fortsatte att befästas. Republiken Moldavien undertecknade det andra tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater, som nu väntar på att ratificeras.

Viktiga institutionella reformer som är av relevans för hela området allmän ordning och säkerhet, som reformen av inrikesministeriet och dess underordnade och decentraliserade strukturer, och reformen av rättsväsendet antogs och utvecklades därefter ytterligare: ett reformcentrum inrättades i mars 2012, inrikesministeriets strategiska utvecklingsplan för 2012–2014 håller på att genomföras, ytterligare lagstiftning som är relevant för reformprocessen befinner sig i ett långt framskridet skede för att kunna antas. Den rättsliga reformen fullföljs och handlingsplanen för genomförandet av strategin har godkänts av parlamentet.

När det gäller handlingsplanerna i grupp 3 kommer ytterligare uppmärksamhet att ägnas åt förväntade resultat, tidsplan, resultatindikatorer och de mänskliga och ekonomiska resurser som behövs för att genomföra dem.

Kommissionen anser att Republiken Moldavien generellt uppfyller de riktmärken som har fastställts för grupp 3.

Närmare kommentarer

Grupp 3/ ämnesområde 1 - Förebyggande och bekämpande av organiserad brottslighet, terrorism och korruption

· Antagandet av en lag och omfattande strategi för att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet, tillsammans med en handlingsplan med en tidsplan, särskilda mål, verksamheter, resultat, resultatindikatorer och tillräckliga mänskliga och finansiella resurser

Den 22 mars 2012 antog parlamentet lagen om förebyggande och bekämpande av organiserad brottslighet i en reviderad version. Lagen inför en åtskillnad mellan förebyggande och procedurmässiga åtgärder och anger de förfaranden som gäller på området organiserad brottslighet. Den innehåller bland annat åtgärder för att förebygga och bekämpa skapandet av nya grupper eller brottsliga organisationer, åtgärder för att förebygga och bekämpa brottslig verksamhet, informationskampanjer för att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet, operativ övervakning av utsatta grupper av människor som riskerar att dras in i organiserad brottslig verksamhet. I lagen anges också de myndigheter som har behörighet på detta område: riksåklagaren, inrikesministeriet, justitieministeriet, underrättelse- och säkerhetstjänsten, centrum för korruptionsbekämpning samt gränspolisen.

Lagen ger en grund för fortbildning av sakkunniga, i samarbete med internationella organisationer och icke-statliga organisationer. Lagen skulle dock gynnas av ytterligare en anpassning till de övergripande europeiska och internationella instrumenten, t.ex. FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Mer specifika definitioner bör ingå om de organiserade grupperna och de brott på vilka lagen är tillämplig. Ytterligare anpassning kan också göras när det gäller kriminalisering av deltagande i en organiserad kriminell grupp, beslag och förverkande, jurisdiktion, överföring av dömda personer, kriminalisering av hinder för rättvisa, skydd av vittnen, bistånd till och skydd av offren samt insamling och analys av uppgifter om arten och omfattningen av den organiserade brottsligheten.

Vad gäller den politiska ramen godkändes strategin för att förebygga och bekämpa den organiserade brottsligheten för åren 2011–2016 av regeringen den 22 juni 2011 och handlingsplanen godkändes den 11 november 2011. I strategin planeras en kontinuerlig bedömning av hoten och riskerna med den organiserade brottsligheten. Den fastställer grundläggande principer för att bekämpa organiserad brottslighet, allmänna mål och myndigheternas befogenheter. Strategins främsta mål är att främja institutionell och funktionell utveckling, förbättra förvaltningskapaciteten, harmonisera lagstiftningen, förbättra den operativa verksamheten, stärka det internationella samarbetet och samarbetet mellan de nationella myndigheterna. Den ger en god grund för att bekämpa den organiserade brottsligheten, förutsatt att de valda metoderna och åtgärderna är effektiva. Handlingsplanen omfattar följande områden: operativ och institutionell utveckling, förstärkning av samarbetet mellan olika organ och det internationella samarbetet, förstärkning och modernisering av förvaltningsförmågan, förstärkning av den institutionella förmågan och anpassning av lagstiftningen till EU:s normer. Handlingsplanen innehåller ett antal allmänna mål som är lämpliga, men som inte fastställer tidsfrister för varje åtgärd, medan vissa resultatindikatorer inte är mätbara, eller inte tillräckligt exakta.

Vad gäller den institutionella ramen har flera enheter befogenheter att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet. Riksåklagaren samordnar dessa enheters samtliga operativa verksamheter. Riksåklagarens roll bör stärkas ytterligare på ett konsekvent sätt med hjälp av de pågående institutionella reformerna, särskilt rättsliga och straffrättsliga reformer.

· Konsolidering av den rättsliga ramen för att förebygga och bekämpa människohandel och regelbunden uppdatering av respektive nationell plan, inbegripet en tidsplan, särskilda mål, verksamheter, resultat, resultatindikatorer och behovet av tillräckliga mänskliga och finansiella resurser

Den rättsliga och politiska ramen om förebyggande och bekämpande av människohandel har befästs sedan flera år. Ramlagen om förebyggande och bekämpande av människohandel antogs 2005 och har kompletterats med ett antal andra rättsakter, inbegripet relevanta bestämmelser i strafflagen och straffprocesslagen samt internationella konventioner.

Den 19 december 2011 antog parlamentet lagen om ratificering av Europarådets konvention (Lanzarotekonventionen) om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Ratifikationsinstrumenten deponerades hos Europarådet den 12 mars 2012 och konventionen träder i kraft den 1 juli 2012. En lag om ändring strafflagen och straffprocesslagen i syfte att anpassa den nationella lagstiftningen till bestämmelserna i Lanzarotekonvention antogs av parlamentet den 12 april 2012.

Planen för att förebygga och bekämpa människohandel under perioden 2010–2011 godkändes den 13 september 2010 och inkluderade åtgärder för att ta itu med detta fenomen. Ytterligare en plan godkändes den 21 december 2010 som innehöll mer konkreta åtgärder. Ett av målen var att förbättra mekanismen för att utreda och åtala offentliganställda tjänstemän som är inblandade i ärenden som omfattar människohandel. Den syftade också till att öka skyddet av barn som är offer för människohandel, vilket alltjämt är ett problem. Den rörde också nationellt och internationellt samarbete, ökad medvetenhet och information. Båda handlingsplanerna innehöll de flesta av de uppgifter som krävdes: en tidsplan, särskilda mål, verksamheter och förväntade resultat, men utan resultatindikatorer eller specifika belopp vad gäller budgetmedel och andra medel.

Den nya handlingsplanen för 2012–2013 har utarbetats och förväntas godkännas i juni 2012. Den inbegriper inslag som saknas i de tidigare handlingsplanerna. Ett exempel är förebyggande/skydd av utsatta befolkningsgrupper mot risken att bli offer för människohandel, särskilt barn som lämnas att klara sig själva, så kallade socialt föräldralösa. Den nya handlingsplanen innhehåller resultatindikatorer men beskriver inte åtgärder som mäter prestationer i detalj. Den innehåller ett avsnitt som syftar till att förstärka övervakningen och utvärderingen av handlingsplanen. Den inriktas främst på ökad samordning (både på nationell och internationell nivå) för att bekämpa denna handel, om förebyggande av handel genom kapacitetsuppbyggnad och medventandehöjande verksamheter, socialt stöd och skydd av offren och på att stärka utredande och processuella system. Detta överensstämmer generellt med internationella och europeiska instrument för att bekämpa människohandel.

Den institutionella ramen har inrättats och befästs. Centrumet för bekämpning av människohandel inrättades 2006 och är fullt fungerande. De relevanta strukturerna på dessa områden finns både på administrativ nivå, nämligen det nationella utskottet för att bekämpa människohandel, som är ett rådgivande organ inom regeringen, och på lagföringsnivå, som övervakas av ett samordningsråd, vars ordförande är riksåklagaren, som verkar vara fullt delaktig i kampen mot människohandel. Det nationella systemet för hänskjutande om bistånd och skydd av offren för människohandel, som är en ram eller ett samarbete mellan statliga och icke-statliga organ, omfattar också tvärvetenskapliga arbetsgrupper som inrättats på regional nivå.

· Antagandet av lagstiftningen om förebyggande och bekämpande av korruption och befästande av den korruptionsbekämpande funktionen i centrumet för bekämpning av ekonomisk brottslighet och korruption. Stärkt samordning och informationsutbyte mellan myndigheter som är ansvariga för korruptionsbekämpning

Ramlagen om förebyggande och bekämpande av korruption antogs 2008, och har därefter ändrats. Den har kompletterats med ett betydande antal relevanta rättsakter (t.ex. lagen om intressekonflikt, lagen om uppförandekod för tjänstemän, lagen om offentlig tjänst och tjänstemäns ställning, lagen om deklaration och kontroll av statliga höga ämbetsmäns inkomster och tillgångar, lagen om offentlig upphandling osv.), inklusive relevanta bestämmelser i strafflagen, straffprocesslagen och lagen om förseelser.

Flera ytterligare åtgärder har vidtagits för att förbättra den rättsliga ramen i syfte att anpassa den nationella lagstiftningen till europeiska och internationella krav. Ett stort antal rättsakter har utarbetats och antagits under 2011 och 2012. De rättsliga ändringarna gäller bland annat att: bredda tillämpningsområdet för korruptionsbrott till att omfatta utländska och internationella tjänstemän, bredda tillämpningsområdet för mutbrott genom att utvidga de aspekter av brottslighet som ingår i denna handling (t.ex. ”erbjuda” och ”ge”), införa straffrättsligt ansvar för korruption av väljare. Vidare införa särskilda förverkande åtgärder och säkerhetsåtgärder för att kompensera för skador och åtgärder om förverkande hos tredje man i de fall tredje man kände till tillgångarnas olagliga ursprung, förändringar av systemet för att bestraffa protektionism och intressekonflikter i enlighet med koden för förseelser, införande av juridiska personers straffrättsliga ansvar för att ha begått aktiva korruptionsbrott.

Ytterligare ändringar av lagstiftningen antogs för att följa rekommendationerna från gruppen av stater mot korruption (Greco) eller kraven i Förenta nationernas konvention mot korruption, såsom kriminalisering av falsk bokföring, stärka systemet för att bestraffa överträdelser av uppförandekoden för tjänstemän, skärpa kraven om anmälning av korruptionsfall. Skyddsåtgärder för att skydda uppgiftslämnare mot repressalier i både den offentliga och den privata sektorn behöver stärkas ytterligare i praktiken.

Rekommendationen från den andra omgången av Grecos utvärdering av den rättsliga ramen för användningen av särskilda utredningsåtgärder i alla korruptionsärenden har delvis behandlats med tanke på att särskilda utredningsåtgärder bara får användas vid ”allvarliga brott” och inte för andra ordinarie korruptionsbrott. Den rättsliga ramen har ändrats för att höja bestraffningsnivån för aktiv och passiv bestickning, som automatiskt kvalificerade denna typ av brott som ”allvarliga” brott för vilka särskilda utredningsåtgärder kan användas. Tillämpningsområdet för de bestämmelser om användning av särskilda utredningsåtgärder har inte utvidgats till andra ordinarie korruptionsbrott som ligger under gränsen för ”allvarliga brott”, såsom missbruk av inflytande.

Ytterligare åtgärder har vidtagits för att följa vissa av Grecos rekommendationer från utvärderingen av den tredje omgången, särskilt när det gäller grunder för åtal (t.ex. omfattningen av korruptionsfall, juridiska personers straffrättsliga ansvar, omfattningen av korruptionsfall i den privata sektorn, kriminalisering av aktivt missbruk av inflytande osv.).

Finansiering av politiska partier och valkampanjer fortsätter att vara ett område där Greco har belyst ett antal brister som behöver avhjälpas för att säkra full insyn, effektiv tillsyn och ett effektivt, proportionellt och avskräckande system för både ordinarie partifinansiering och finansiering av valkampanjer. För närvarande utförs kontrollerna av finansieringen av politiska partier och valkampanjer av den centrala valkommittén som har nio ledamöter (varav endast tre är permanenta). Den nuvarande ramen skulle kunna stärkas ytterligare för att erbjuda de garantier som krävs för att upptäcka och effektivt sanktionera all olaglig finansiering av de politiska partierna. Utkast till lagstiftning om finansiering av politiska partier och valkampanjer håller på att utarbetas i avsikt att följa Grecos rekommendationer.

De moldaviska myndigheternas rapportering om genomförandet av rekommendationerna från Greco kommer att fortsätta under 2012. Republiken Moldavien bör fortsätta att genomföra rekommendationerna från Greco och ytterligare information bör lämnas om hur de rekommendationer från Greco som ännu inte har genomförts ska genomföras.

Offentlig upphandling är fortfarande ett av de områden som är mest utsatt för korruption, med betydande brister i praktiken. Ett antal lagar påverkar detta område och intensiva diskussioner har förts om huruvida definitionerna i dessa lagar är tillräckliga med tanke på de stora riskerna. Det nuvarande systemet omfattar ett obligatoriskt krav om att offentliggöra ett tillkännagivande om en avsikt att göra en upphandling innan en plan utarbetas för upphandlingsförfarandet. Ofta offentliggörs dock inget tillkännagivande och ingen plan utarbetas. Sanktionssystemet är ineffektivt. Fler insatser måste göras för att garantera ett fullt öppet offentligt upphandlingsförfarande och att påföljderna är tillräckligt avskräckande i fall av överträdelse av de rättsliga kraven.

När det gäller intressekonflikter, oförenligheter och redovisning av tillgångar, har den rättsliga ramen inrättats. De största bristen gäller effektiviteten av kontroll- och sanktionsmekanismerna. Lagen om det nationella integritetsutskottet, antogs av parlamentet i december 2011. Detta ska ansvara för att kontrollera intressekonflikter, oförenligheter och redovisning av tillgångar, men är ännu inte fullt fungerande. Lagen fastställer det nationella integritetsutskottets uppgifter och befogenheter, dess organisation och de förfaranden som ska följas. Även om det är positivt att en enda institution har utsetts att utföra grundliga kontroller av intressekonflikter, redovisning av tillgångar och oförenligheter, krävs ytterligare garantier vad gäller dess oberoende och opartiskhet i beslutsfattandet, eftersom dess sammansättning lämnar utrymme för politisk kontroll. Det nationella integritetsutskottets ordförande utses av parlamentet. Utav fem medlemmar utnämns tre av den parlamentariska majoriteten, en av oppositionen och bara en kommer från det civila samhället genom öppna uttagsprov. Den nuvarande sammansättningen skapar möjlighet för den politiske majoriteten att kontrollera utskottets beslut. Besluten om intressekonflikter, redovisning av tillgångar och oförenligheter bör vara opartiska och fria från all politisk inblandning. Lagen beskriver ganska detaljerat utskottets uppgifter och förfarandena för kontroll av intressekonflikter, redovisning av tillgångar och oförenligheter. Kontrollernas effektivitet har ännu inte testats i praktiken. Valet av ledamöter i utskottet och personal ska följa objektiva och meritbaserade kriterier och beslutsprocessen bör i enskilda fall skyddas från politiskt inflytande eller offentlig debatt.

I fall av ”uppenbara skillnader” (definieras inte i lagen) mellan en tjänstemans inkomst och tillgångar, kan det nationella integritetsutskottet, om det finns eventuella misstankar om att ett brott har begåtts, underrätta åklagarmyndigheten och skattemyndigheterna om detta. Inga särskilda befogenheter ges till det nationella integritetsutskottet för att föreslå konfiskering av förmögenhet som inte har redovisats. När intressekonflikter och oförenligheter konstateras kan det nationella integritetsutskottet utfärda en förklaring om att ett ”intrång” skett och eventuellt be de offentliga myndigheterna att vidta disciplinära åtgärder eller säga upp mandatet eller kontraktet för tjänstemannen i fråga. Den kan också be domstolen att ogiltigförklara den administrativa rättsakt som antagits av den tjänsteman som befinner sig i en intressekonflikt eller i en situation av oförenlighet. Lagen införde en skyldighet om att lägga ut redovisningen av tillgångar på utskottets webbplats. Detta skulle vara ett positivt steg mot att ge allmänheten största möjliga tillgång till redovisning av tillgångarna och potentiellt öka takten för upptäckt av fall av förmögenhet som inte har redovisats.

Tillräckliga budgetmedel och personalresurser måste avsättas för att säkerställa effektiviteten i de kontroller som utskottet utför. Alla aspekter relaterade till oberoende i samband med beslutsfattande och förmåga att utföra kontroller och föreslå sanktioner är avgörande för systemets effektivitet, vilket bara kan prövas genom resultatet i samband med genomförandet. Ytterligare uppgifter ska lämnas om vilken teknisk utrustning och vilka elektroniska databaserna som finns tillgängliga för utskottet.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att det finns samstämmighet i den övergripande lagstiftningsprocessen, för att undvika rättsosäkerhet och garantera ett grundligt genomförande. Den rättsliga ramen genomgår successiva ändringar till följd av ett antal reformåtgärder mot korruption. Även om det är förståeligt att takten i reformerna påskyndas och avspeglas i regelsystemet får inte samstämmigheten och stabiliteten i den övergripande ramen påverkas. Samma del av lagstiftningen ändras ofta genom olika rättsakter inom loppet av några månader. Lagstiftningsinitiativ behöver genomgå noggranna konsekvensbedömningar, också av behovet av ekonomiska medel och personalresurser, vilka behöver samordnas.

Strategin mot korruption för 2011–2015 antogs av parlamentet i juli 2011 och i den fastställs tydliga prioriteringar och mål. Strategin innehåller en kortfattad bedömning av läget, där ett antal undersökningar studeras som mäter uppfattningen om korruption, liksom en mycket allmän analys av orsakerna till korruption. Den definierar också de viktigaste principerna och riktlinjerna för åtgärder och fastställer ett antal allmänna prestationskriterier och övergripande mål som ska uppfyllas i slutet av genomförandeperioden. Strategin beskriver ganska detaljerat övervakningen av dess genomförande och anförtor ansvaret för samordningen till ett parlamentariskt utskott. Arbetsgruppen för övervakningen består av flera berörda parter, också från den privata sektorn och det civila samhället.

Handlingsplanen för korruptionsbekämpning för 2012–2013 godkändes av parlamentet i februari 2012. Även om handlingsplanen omfattar en rad detaljerade åtgärder, tidsfrister, indikatorer och förväntade mål, innehåller den inte någon hänvisning till kostnadsbedömning, budgetmedel och personalresurser. Handlingsplanen har också brister vad gäller hänvisning till riskbedömningar och utsatta sektorer. Även om handlingsplanen är inriktad på rättsliga och institutionella lösningar bör hänsyn tas till operativa åtgärder. Åtgärderna avseende interna kontrollmekanismer och deras samspel med brottsbekämpande organ bör vidareutvecklas.

När det gäller den institutionella ramen inrättades centrumet för bekämpning av ekonomisk brottslighet och korruption 2002 och som sedan dess har omstrukturerats flera gånger. En ny lag om centrumet för bekämpning av ekonomisk brottslighet och korruption antogs av Europaparlamentet den 25 maj 2012. Centrumet kallas numera nationellt centrum för korruptionsbekämpning. Centrumets oberoende stärktes genom att det gjordes ansvarigt inför parlamentet och att ett öppet konkurrensutsatt urvalsförfarande för valet av direktör, vilken ska utses av parlamentet fastställdes. Uppsägningsförfarandena är också ganska väl beskrivna i den nya lagen. Reformen av centrumet följde efter flera offentliga samråd, inklusive stöd från världssamfundet, som resulterade i ett utkast till strategidokument för reform som lämnades till regeringen i november 2011, där följande tre huvudområden förslås för reformen: Oberoende, ökad kapacitet och stöd från den offentliga sektorn. Av dessa fokuserades den nya lagen främst på frågan om oberoende, medan effektiviteten och den ökad kapaciteten behöver förtydligas och testas i praktiken. En ny strategi för institutionell förstärkning av centrumet håller för närvarande på att slutföras, som bygger på målen i det tidigare strategidokumentet för reform, med syfte att inrikta sig på genomförandet av den nya rättsliga ramen. Utöver garantierna för oberoende bör en viktig del i reformen vara att säkerställa tillräcklig kapacitet för att centrumet ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt.

Centrum behöll i sin nya form både förebyggande och utredande befogenheter. När det gäller bekämpande, utför centrumet utredningar som kontrolleras av åklagarna. Behörighet vad gäller utredningar omfattar nu bara korruption och korruptionsrelaterade brott. Ingen differentiering görs dock efter värdet av skadan eller de undersökta tjänstemännens ståndpunkter. Alla korruptionsbrott, oavsett om de är småskaliga eller storskaliga, omfattas av centrumets befogenheter. Alla andra ekonomiska brott som inte är relaterade till korruptionsbrott har hänskjutits till inrikesministeriets och tullmyndighetens befogenheter. Penningtvätt och finansiering av terrorism fortsätter att omfattas av centrumets befogenheter. Finansunderrättelseenheten fortsätter att vara en självstyrande enhet inom centrumet (se även nedan under penningtvätt).

Centrumets direktör utnämns av parlamentet efter ett öppet uttagningsprov. Uppsägning av direktören beslutas också av parlamentet, på grundval av de skäl som uttömmande anges i lagstiftningen. Den nya lagen om det nationella centrumet för korruptionsbekämpning omfattar också ett antal garantier vad gäller integritet och kontroller av integriteten när det gäller de anställda i centrumet. Det nya systemets effektivitet återstår att testa och ett antal frågor kvarstår vad gäller fördelningen av befogenheter och samordningen med andra brottsbekämpande organ. Centrumets strategiska utvecklingsprogram för de kommande två åren godkändes i januari 2012 av centrumets styrelse. Programmet är relativt vagt när det gäller konkreta framtida åtgärder. I programmet nämns budgetmedlen och personalstyrkan för föregående år, men det innehåller ingen behovsbedömning vad gäller kostnader eller personal för de kommande två åren. Det finns inte heller någon detaljerad tidsplan för åtgärderna. Den strategiska programplaneringen för centrumets verksamhet ger ingen tydlig bild av hur effektiviteten av dess verksamhet och samordning med andra institutioner för korruptionsbekämpning och brottsbekämpande organ ska säkerställas.

Beträffande det interinstitutionella samarbetet måste mer göras för att säkerställa en tydlig ansvarsfördelning och ett effektivt samarbete mellan alla institutioner som är verksamma på området förebyggande och bekämpning av korruption, inbegripet det nationella integritetsutskottet, det nationella centrumet för korruptionsbekämpning, de interna kontrollmekanismerna, finansunderrättelseenheten, åklagarmyndigheterna och de brottsbekämpande organen. Ytterligare åtgärder måste vidtas för att främja ett effektivt underrättelsebaserat polisarbete och ett förbättrat system för informationsutbyte bland dessa institutioner bör prioriteras.

· Konsolidering av den rättsliga ramen för förebyggande och bekämpande av penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med kraven i internationella standarder, som tagits fram av arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (FATF). Regelbunden uppdatering av respektive nationell strategi och inrättande av en oberoende finansiell underrättelseenhet

En lag antogs den 7 april 2011, om ändring av 2007 års lag om förebyggande och bekämpande av penningtvätt och finansiering av terrorism.

Den 3 september 2010 godkände regeringen 2010–2012 års strategi för förebyggande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism samt handlingsplanen. Strategin utgör ett bra arbetsunderlag. Insikten om att tidigare strategier inte har varit tillräckligt effektiva välkomnas särskilt, eftersom åtgärderna togs bort ur strategin i slutet av budgetåret, oavsett om de hade genomförts på ett ändamålsenligt sätt eller inte. Erfarenheterna från detta har resulterat i en ny strategi baserad på en femårig strategi grundad på årliga handlingsplaner, men där återstående åtgärder överförs till åtgärderna för därpå följande år. Strategin verkar hantera bristen på förfaranden vad gäller frysning och förverkande av tillgångar, utan att det finns behov av att definiera ett förbrott.

Vad gäller inrättandet av en oberoende finansiell underrättelseenhet, inrättades genom lagen av den 7 april 2011 ett kontor för att förebygga och bekämpa penningtvätt som en oberoende specialiserad avdelning inom centrumet för bekämpning av ekonomisk brottslighet och korruption (se också ovan under korruptionsbekämpning) som försetts med samma ansvar som en finansunderrättelseenhet. Flera ytterligare lagar om dess funktion har godkänts.

Kontoret för att förhindra och bekämpa penningtvätt är helt fristående från centrumet för bekämpning av ekonomisk brottslighet och korruption. Finansunderrättelseenheten ska bibehålla sitt oberoende från andra organ i syfte att följa internationella normer och fortsätta sina funktioner. Finansunderrättelseenheten är en erkänd medlem i Egmont Group och Camden-nätverket för myndigheter för återvinning av tillgångar (Carin).

Kontoret för förebyggande och bekämpande av penningtvätt utarbetar en nationell riskbedömning om bekämpning av penningtvätt och åtgärder för att bekämpa finansiering av terrorism. Det spelar både en operativ och en undersökande roll, genomför åtal och medlar mellan de uppgifter som tagits emot, forskningsorgan och brottsbekämpande organ.

I slutsatserna i lägesrapporten av den 14 april 2011 från Europarådets expertkommitté för utvärdering av åtgärder riktade mot penningtvätt och finansiering av terrorism (nedan kallad Moneyval)[4] medgavs de stadiga framsteg som gjorts på områdena kundkontroll och rapportering. Enligt Moneyvals slutsatser finns det behov av ytterligare bevis på systemets effektivitet, särskilt när det gäller fällande domar för penningtvätt och beloppen för återkrävda tillgångar. Moneyvals fjärde utvärderingsomgång bör ge ytterligare indikationer om framstegen i detta avseende. Moneyval gjorde ett besök på plats i november 2011 inom ramen för den fjärde utvärderingsomgången och den kommer att utarbeta ett utkast till rapport som ska ses över och antas i december 2012. Den bör ge ytterligare indikationer om de framsteg som gjorts i detta avseende.

Sedan juli 2011 övervakas inte längre Republiken Moldavien av arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF).

· Antagande av en nationell strategi för narkotikabekämpning och den därmed sammanhängande handlingsplanen, samt inrättande av ett samarbete med Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN)

Den 27 december 2010 godkände Republiken Moldavien den nationella strategin för narkotikabekämpning för perioden 2011–2018. Strategin fastställer mål, nödvändiga åtgärder och en tydlig ansvarsfördelning bland alla parter som bidrar till att bekämpa narkotikamissbruk och narkotikahandel. Den utvecklades i överensstämmelse med den europeiska strategin mot narkotika för perioden 2005–2012 och de relevanta FN-konventionerna. Genom strategin föreslås ett övergripande tillvägagångssätt vad gäller frågor som rör narkotikamissbruk, baserade på ett komplext, avdelningsövergripande, tvärvetenskapligt samarbete på alla nivåer, bestående av tre huvudkomponenter: a) Minskning av utbudet på narkotika (utövande av rättslig kontroll över narkotikaflödet och bekämpning av olaglig narkotikahandel och olaglig distribution av narkotika), b) minskning av efterfrågan på narkotika (primär prevention, behandling och rehabilitering av narkotikamissbrukare, och c) riskminimering (skadebegränsning).

I juni 2011 godkände regeringen ett beslut om inrättande av det nationella utskottet för narkotikabekämpning, som ett permanent organ på regeringsnivå för övervakning, utveckling och samordning av politikområden relaterade till en minskning av såväl utbudet som efterfrågan på narkotika. Dess sekretariat inrättades i juli 2011 genom ett regeringsbeslut och har börjat samla in och analysera information och uppgifter från de nationella myndigheterna.

När det gäller brottsbekämpning, finns det en avdelning för narkotikabekämpning inom inrikesministeriet. Beträffande samordningen av politiken har ett utskott som omfattar flera ministerier tillsatts. Dessutom har relevanta strukturer inrättats inom hälsovårdsministeriet. Det nationella observationsorganet för narkotikabekämpning har befästs.

Samarbete med Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) pågår. De moldaviska myndigheterna tillhandahåller nationella uppgifter och tendenser. I en skrivelse av den 28 oktober 2011 begärde Republiken Moldavien att samarbetet med Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk skulle formaliseras genom att underteckna ett samförståndsavtal. Förfarandet för undertecknandet av samförståndsavtalet mellan Republiken Moldavien och Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk pågår och samförståndsavtalet kommer troligtvis att undertecknas under loppet av 2012.

· Antagandet av FN:s och Europarådets relevanta konventioner på de områden som anges ovan och om kampen mot terrorism

Republiken Moldavien har anslutit sig till alla FN:s och Europarådets konventioner som är av relevans för ovan nämnda områden. När det gäller kampen mot terrorism har en stor majoritet av FN:s och Europarådets konventioner ratificerats och trätt i kraft.

Grupp 3/ämnesområde 2 - Straffrättsligt samarbete

· Antagande av en rättslig ram om ömsesidigt rättsligt bistånd

Lagstiftningen på området ömsesidig rättslig hjälp har i stort sett inrättats.

Republiken Moldavien genomför en mycket omfattande reform av sin straffrättsliga lagstiftning och straffprocesslagstiftning. En interinstitutionell arbetsgrupp om ändring av straffprocesslagstiftningen på områdena om utredning och lagföring fastställdes på grundval av ett regeringsbeslut av den 9 februari 2011. Dokumentet för diskussion om reformen av systemet för lagföring och straffprocesslagstiftning har utarbetats av arbetsgruppen. Senare utarbetades ett utkast till ”lag om ändring av vissa rättsakter (lag nr 45-XII av den 12 april 1994 om avgörande utredning och straffprocesslagen)” i syfte att anpassa dem till de nya bestämmelserna om bekämpande av gränsöverskridande brottslighet och internationella gemensamma utredningsgrupper, översyn av den nationella lagstiftningen om avlyssning av telefonsamtal och översyn av relevant lagstiftning inom ramen för polissamarbetskonventionen för Sydösteuropa.

”Lagen om särskild utredande verksamhet” antogs av parlamentet den 29 mars 2012.Lagen om ändring av vissa rättsakter (straffprocesslagen) antogs av parlamentet den 5 april 2012. Förtydliganden kommer att behövas vad gäller förhållandet mellan de två lagarna.

· Antagande av den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål

Republiken Moldavien undertecknade den 13 mars 2012 det andra tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om inbördes rättshjälp i brottmål som nu väntar på att ratificeras.

· Ingående av ett avtal med Eurojust

Eurojust har upprättat en kontaktpunkt i Republiken Moldavien. Sedan 2006 har kontakter etablerats för att inleda förhandlingar om ett samarbetsavtal mellan Republiken Moldavien och Eurojust. Tre möten hölls mellan 2008 och 2010 om detta samarbete. En fullständig sammanställning av den nya moldaviska lagstiftningen om skydd av personuppgifter vid tillämpningen av det rättsliga samarbetet i brottmål krävs för att göra framsteg vid dessa förhandlingar, eftersom säkerställandet av ett tillräckligt skydd av personuppgifter är en förutsättning för ingåendet av ett samarbetsavtal med Eurojust (se även nedan under ämnesområde 4 - skydd av personuppgifter). I februari 2012 lade Republiken Moldavien fram ytterligare information till Eurojust om skyddet av personuppgifter. Förhandlingarna om avtalet förväntas börja under det andra halvåret 2012.

Grupp 3/ämnesområde 3 - Samarbete om brottsbekämpning

· Inrättande av en lämplig samordningsmekanism mellan de relevanta nationella organen och en gemensam databas som garanterar direkt tillgång till relevanta tjänstemän

Samordningen mellan relevanta nationella brottsbekämpande organ sker genom det nationella virtuella centrumet Selec (konventionen om det sydösteuropeiska centrumet för brottsbekämpning)/Guam (organisationen för demokrati och ekonomisk utveckling) som bildades 2006. Det är en underavdelning i inrikesministeriet som syftar till att utveckla samarbetet mellan berörda nationella och europeiska organen för att bekämpa gränsöverskridande organiserad brottslighet och säkerheten vid gränserna. Det nationella virtuella centrumet Selec/Guam säkerställer samordningen mellan följande brottsbekämpande myndigheter: inrikesministeriet, gränsförvaltningen, tullförvaltningen, säkerhets- och informationstjänsten och centrumet för bekämpning av ekonomisk brottslighet och korruption. Dessa myndigheter har direkt tillgång till centrumets databas om undersökning, förebyggande och bekämpning av gränsöverskridande organiserad brottslighet. Informationen utbyts genom kanaler i Selec/Guam.

Det nationella virtuella centrumets allmänna mål är följande: 1) Att säkerställa den organisatoriska ram som är nödvändig för samarbete och utveckling av särskilda åtgärder på nationell och internationell nivå för att förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet och andra typer av allvarliga brott i de medlemsstater som deltar i Selec och Guam, 2) utbyta information mellan brottsbekämpande organ från de medlemsstater som deltar i Selec och Guam om förebyggande och bekämpande av gränsöverskridande brottslighet och 3) analysera, tillhandahålla och använda den information som samlats in för forskning och för att bekämpa och förebygga gränsöverskridande brottslighet.

Centrumet använder sig av en databas kallad Registru. I databasen finns uppgifter om personer, fordon, företag (ägare, verksamhet och transportmedel som finns registrerade i företagets namn), körkort, kontroll av olika typer av dokument som pass, födelseattester och gränsöverskridanden. Eftersom det finns olika typer av databaser från olika operatörer (Registru under ministeriet för information, teknik och kommunikationer, information om gränspassage från gränsbevakningsmyndigheten och databasen Cadastru om information om fastigheter) har centrumet tillgång till dessa databaser via delegerade sambandsmän.

I en lag från 2006 kallad ”lagen om elektroniska informationssystem för registrering av brott, brottsärenden samt personer som har begått brott” inrättades en samordningsmekanism mellan de relevanta nationella myndigheterna och en databas. Tre gemensamma lagar godkändes för samordningsmekanismen: 1) En lag från 2008 om ett enda register över överträdelser, brottsärenden samt personer som har begått brott, 2) en lag från 2006 om ett enda register över ärenden (eftersökning och identifiering) som avser efterlysta personer, personer med okänd identitet och oidentifierade kroppar, och 3) en lag från 2004 om ett enda register över märkta föremål, antikviteter och konstverk samt förlorade och upphittade ägodelar.

Inrättande av en lämplig samordningsmekanism mellan relevanta nationella organ bör fullföljas genom att det inrättas en samordningskommitté för alla organ som är inblandade i underrättelseverksamhet och undersökning. Riksåklagaren bör vara ordförande i denna samordningskommitté som bör inneha en ledande roll och sammankallas regelbundet.

Det framgår inte om någon struktur mellan organen planeras för att förbättra utbytet av information om den organiserade brottsligheten eller om det ovannämnda nationella virtuella centrumet kommer att överta denna uppgift. För närvarande kan ingen central struktur ge direkt tillgång till alla databaser som kan vara av intresse, dvs databaser om befolkning (folkbokföring), fordon, gränsövergångar, stulna varor, fingeravtryck, DNA, skattemyndigheter, tulldatabas, databaser för säkerhets- och informationstjänster, brottsregister, personer i fängelse, fastighetsregister osv. Hittills har de existerande organen ingen direkt tillgång till alla tillgängliga databaser, och de måste förlita sig på sambandsmän som kontaktar sin förvaltning för att ge dem få tillgång till de uppgifter de behöver.

Med tanke på att det inte finns någon allmängiltig standard för inrättandet av en ”gemensam databas”, har vissa länder en sådan, medan andra har separata databaser, är det dock viktigt att införa de verktyg som behövs för proaktiv sökning i alla tillgängliga databaser. Myndigheterna bör överväga att inrätta ett verktyg som fungerar mellan organen, som till exempel den planerade informations- och analysenheten, dit företrädare för alla underrättelsetjänster och brottsbekämpande organ kan få tillgång till de olika databaserna.

· Ingående av ett samarbetsavtal med Europol för att säkerställa ett tillräckligt skydd av personuppgifter

Förhandlingarna om ett operativt samarbete med Europol är beroende av Europols bedömning av de relevanta normerna för skydd av personuppgifter. Arbetet för en bedömning av skyddet av personuppgifter pågår. Europol slutförde sin första kontroll av det material som tagits emot och sände ytterligare frågor till Republiken Moldavien i januari 2011. Republiken Moldavien svarade den 23 mars 2011 genom att sända kompletterande upplysningar om skyddet av personuppgifter. I april 2012 försågs Europol med ytterligare lagstiftning (se också ämnesområde 4 - skydd av personuppgifter). Europol håller för närvarande på att bedöma lagstiftningen om skyddet av personuppgifter i Republiken Moldavien, i väntan på ytterligare upplysningar och klargöranden som eventuellt kan behövas. Ett studiebesök om skydd av personuppgifter kan göras efter det att lagstiftningen trätt i kraft och när man fått visst praktiskt kunnande vad gäller dess tillämpning. Förhandlingarna om ett operativt avtal med Europol kan inledas först efter det att tillstånd erhållits av Europols styrelse följt av ett yttrande från den gemensamma tillsynsmyndigheten, som bygger på Europols rapport om skydd av personuppgifter.

Europol organiserade ett seminarium för att medvetandegöra de moldaviska brottsbekämpande myndigheterna i april 2011. I juli 2011 uppmanades Republiken Moldavien att sända en permanent sambandsman till Europol.

Grupp 3/ämnesområde 4 – Skydd av personuppgifter

· Konsolidering av den rättsliga ramen om skydd av personuppgifter, inbegripet anslutning till tilläggsprotokollet från 2001 till Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, avseende tillsynsmyndigheter och gränsöverskridande uppgiftsflöden

Republiken Moldaviens nya lag om skydd av personuppgifter, som antogs den 8 juli 2011, trädde i kraft den 14 april 2012. Den upphäver gällande lag om skydd av personuppgifter från 2007 och anpassar Republiken Moldaviens lagstiftning om skydd av personuppgifter till Europarådets relevanta instrument och EU:s regelverk. Dessutom antogs en ”lag om ändring och komplettering av vissa rättsakter” den 21 oktober 2011, som bland annat stärker tillsynsmyndigheternas oberoende och befogenheter och inför påföljder för överträdelser av skyddet av personuppgifter. Dessa lagstiftningsändringar väntas träda i kraft den 16 juni 2012.

Ytterligare insatser pågår för att befästa den rättsliga ramen i sin helhet genom att anpassa annan lagstiftning och regeringsförordningar till den nya ”lagen om skydd av personuppgifter”. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt bestämmelser om skydd av personuppgifter inom polisväsendet (särskilt fullständigt genomförande av Europarådets relevanta rekommendation) inbegripet översyn av straffprocesslagen och ”lagen om särskild utredande verksamhet” (se också avsnittet om straffrättsligt samarbete). Fullständig sammanställning och effektivt genomförande av den rättsliga ramen är en förutsättning för ingående av operativa samarbetsavtal med Eurojust och Europol (se också ämnesområdena 2 och 3).

Republiken Moldavien har ratificerat tilläggsprotokollet från 2001 till Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk behandling av personuppgifter, avseende tillsynsmyndigheter och gränsöverskridande uppgiftsflöden. Genom ratificeringen kunde protokollet träda i kraft den 1 januari 2012.

Det nationella centrumet för skydd av personuppgifter inledde sin verksamhet i mitten av 2009 på grundval av lagen om skydd av personuppgifter från 2007. Dess oberoende och befogenheter har stärkts genom den nya rättsliga ramen. Centrumet är en institution som lyder under parlamentet och är opartiskt och oberoende av alla andra statliga eller administrativa organ.

Grupp 4: Yttre förbindelser och grundläggande rättigheter

Allmän bedömning

Republiken Moldavien antog den relevanta lagstiftningen och genomförde omgående en översyn av den nationella lagstiftningen för att uppfylla de riktmärken som krävs. Genom antagandet av en omfattande lag om säkerställande av full jämställdhet uppfyllde Republiken Moldavien den ram som anses säkerställa ett effektivt genomförande av riktmärken på området yttre förbindelser och grundläggande rättigheter. Republiken Moldaviens regering ändrade också den handlingsplan som innehåller stödåtgärder för romer med hänsyn till de rekommendationer som rör internationella normer för integrationsåtgärder. Den förtydligade också aspekter i lagstiftningen som nämns i den tidigare rapporten, framför allt i samband med fastställandet av statslösa personers rättsliga ställning.

Kommissionen anser att Republiken Moldavien generellt uppfyller de riktmärken som fastställts för grupp 4.

Närmare kommentarer

Grupp 4/ämnesområde 1 - Fri rörlighet inom Republiken Moldavien

· Översyn av den rättsliga ramen för registrerings- och avregistreringsförfaranden för utlänningar som vistas legalt eller statslösa personer i syfte att undvika omotiverade begränsningar

I maj 2011 godkände regeringen beslut nr 337 om ändring av regeringsbeslut nr 376 av den 6 januari 1995 om ytterligare åtgärder för att sammanställa det nationella passystemet. Beslutet offentliggjordes i landets officiella tidning i juni 2011 och är tillämpligt. Syftet är att se över bestämmelserna om registrering av befolkningen (folkbokföring), och särskilt inrättas en mekanism för förvärvande och behandling av biometriska uppgifter. Dessutom regleras rättsförhållanden mellan individer, juridiska enheter, brottsbekämpning och lokala myndighetsorgan för att säkerställa fri rörlighet inom Republiken Moldavien och rätten att bosätta sig var som helst i landet.

I syfte att förebygga och förhindra att personer blir statslösa i samband med statssuccession antogs ändringar av ”lag nr 1024-XIV av den 2 juni 2000 om medborgarskap” av parlamentet i juni 2011 och offentliggjordes i landets officiella tidning den 8 juli 2011. Dessutom lämnade Republiken Moldavien i april 2012 formellt in sina anslutningsinstrument till Förenta nationernas konvention om begränsning av statslöshet (som antogs den 30 augusti 1961 i New York) och konvention om statslösa personers rättsliga ställning (som antogs den 28 september 1954 i New York) (se också grupp 2, ämnesområde 2).

Ändringarna av ”lag nr 1024-XIV av den 2 juni 2002 om medborgarskap” syftar till att anpassa lagstiftningen i syfte att förhindra och lösa fall av statslöshet till följd av Sovjetunionens upplösning och frågor i samband med statssuccession. Republiken Moldaviens anslutning till konventionen om begränsning av statslöshet och konventionen om statslösa personers rättsliga ställning kommer att leda till en fortsatt utveckling av mekanismen och förfarandet för att bestämma statslösa personers rättsliga ställning och kommer att utgöra grund för införandet av en institutionell ram för fastställande av statslöshet. När det gäller förfarandet för fastställande av statslöshet, kan Republiken Moldavien överväga att ge sökandena samma rätt som asylsökande, dvs. rätt till laglig anställning i väntan på att förfarandena avslutas.

I november 2011 godkände regeringen en handlingsplan för ytterligare övergripnade ändringar av lagstiftningen i syfte att upphäva alla onödiga restriktioner rörande obligatoriska hiv-/aids-tester för registrering av utlänningar. Ändringarna baserades på en bedömning som genomförts av en arbetsgrupp med uppgift att se över alla relevanta rättsakter som är i kraft och som innehåller bestämmelser på detta område. Därför antog parlamentet ändringarna av lag nr 23/2007 ”om förebyggande (profylax) av hiv/aids”, och regeringen godkände och sände parlamentet lagförslaget om ändring och komplettering av lag nr 180/2008 om arbetskraftsmigration och lag nr 200/2010 om ordningen för utlänningar, i syfte att underlätta handläggandet av utlänningar i Republiken Moldavien.

Grupp 4/ämnesområde 2 - Medborgarnas rättigheter, inklusive skydd av minoriteter

· Antagandet av en omfattande lagstiftning mot diskriminering, enligt rekommendationerna från FN och Europarådets övervakningsorgan för att säkerställa ett effektivt skydd mot diskriminering

Utöver konstitutionella bestämmelser mot diskriminering och bestämmelser i straffrätt, civilrätt och förvaltningsrätt, antog parlamentet i maj 2012 en övergripande lag mot diskriminering: ”Lagen om jämställdhet”. Lagen syftar till att förebygga och bekämpa diskriminering och säkerställa lika rättigheter för alla enskilda personer i Moldavien inom områdena politik, ekonomi, det sociala och kulturella området samt andra områden där ingen skillnad får göras vad gäller ras, hudfärg, nationalitet, etniskt ursprung, språk, religion, övertygelse, kön, ålder, funktionshinder, åsikter, politisk åskådning eller andra liknande kriterier. Dessa kriterier klargjordes på högsta politiska nivå[5].

Till följd av offentliga samråd som föregick lagstiftningen innehåller lagen bestämmelser som begränsar dess tillämplighet på förhållanden som gäller äktenskap och adoption, som regleras av gällande lagstiftning samt religiösa samfund och de delar som rör religiös övertygelse. Förbättringar gjordes av de bestämmelser som avser rådets arbete om förebyggande och bekämpande av diskriminering och bestämmelserna för att garantera jämställdhet: ett organ ska, på grundval av ett omfattande mandat på området, arbeta opartiskt och fullständigt oberoende från offentliga myndigheter. Jämställdhetsorganet har också befogenhet att utfärda förelägganden och kan ålägga påföljder efter beslut om att diskriminering förekommer. I enlighet med artikel 12.1 k och artikel 15.6 i lagen om förseelser (Contravention Code) kan jämställdhetsorganet, vid en undersökning av ett klagomål avseende ett påstående om diskriminerande behandling eller åtgärd, ålägga påföljder som jämställdhetsorganet anser utgör en förseelse.

Förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning i arbetslivet utgör en del av bestämmelserna i överensstämmelse med direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung och rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling när det gäller anställning.

I den dialog om mänskliga rättigheter som EU förde med Republiken Moldavien den 23 maj 2012 fick EU försäkringar om att syftet med lagen är att den ska täcka alla grunder till diskriminering i överensstämmelse med Republiken Moldaviens internationella åtaganden. Samtidigt har Moldavien åtagit sig att utfärda riktlinjer för genomförandet av lagen, som kommer att övervakas av EU som ett led i den dialog som förs.

Även om kommissionen och FN:s kontor i Republiken Moldavien har påpekat flera brister i de olika utkasten till lagen mot diskriminering, varav vissa brister fortfarande finns kvar i den slutliga versionen, utgör lagen den rättsliga grund som krävs för att genomföra riktmärkena på området bekämpning av diskriminering. Den bör därför förbättras när det gäller definitioner av direkt diskriminering och sexuella trakasserier, med hänsyn till bestämmelser som är tillämpliga på den privata sektorn när det gäller varor och tjänster, och harmoniseras ytterligare med gemenskapens regelverk för att uttryckligen klargöra viktiga aspekter såsom rimliga anpassningsåtgärder för funktionshindrade personer.

· Antagande av en omfattande nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna. Att i respektive nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna aktivt fullfölja de särskilda rekommendationerna från FN-organ, OSSE/ODIHR, Europarådet/ECRI och internationella människorättsorganisationer, särskilt när det gäller att genomföra strategierna mot diskriminering, skydd av minoriteter och privatliv samt garantera religionsfriheten

Den 12 maj 2011 godkände parlamentet en omfattande nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna som bygger på särskilda rekommendationer från FN-organ, OSSE/ODIHR, Europarådet/ECRI och internationella människorättsorganisationer. I den föreskrivs åtgärder på ett stort antal områden, däribland genomförandet av åtgärder mot diskriminering och skydd av minoriteter och privatliv. Regeringen fick i uppdrag att offentliggöra en konsoliderad lägesrapport om genomförandet av handlingsplanen och lägga fram den för Europaparlamentet senast den 1 april varje år. Lägesrapporten ska diskuteras på de möten som hålls varje år. Handlingsplanen utarbetades i nära samråd med det civila samhället och med internationella organisationer.

I juli 2010 antogs en handlingsplan till stöd för den romska befolkningsgruppen för perioden 2011–2015 efter samråd med det civila samhället och med företrädare för romerna. Detta var ett viktigt steg som visar regeringens politiska vilja att ägna särskild uppmärksamhet åt att förbättra situationen för romerna. Efterföljande diskussioner med internationella organisationer visade att det fanns utrymme för ytterligare konsolidering av handlingsplanen. Myndigheterna meddleade att ett nytt kapitel om införande av romska medlare skulle läggas till i handlingsplanen. I januari 2012 ändrade regeringen handlingsplanen med hänsyn till rekommendationer relaterade till internationella normer, särskilt dem i fråga om integrationspolitiken. Den har också inlett ett arbete som syftar till att säkra nödvändiga budgetmedel för genomförandet av handlingsplanen på grundval av en ändring av regeringens medelfristiga utgiftsram. Genomförandet har redan påbörjats.

I den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna ges information om övervakning och utvärdering samt de medel som behövs för dess genomförande. Men de flesta av verksamheterna finansieras inom ramen för allmänna budgetanslag, och bara ett fåtal tilldelas särskilda budgetanslag. Myndigheterna kommer att se över kostnaderna för verksamheterna varje år på grundval av prioriteringar, finansiella möjligheter och utvärderingsresultaten.

Den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna innehåller inga åtgärder riktade till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Dessa aspekter ska täckas i ”lagen om samvetsfrihet, tankefrihet och religionsfriet” som antogs den 27 december 2011, vilken är en reviderad version av ”lagen om religiösa samfund och deras beståndsdelar” i syfte att få nationell lagstiftning och praxis att överensstämma med folkrätten. Den nya lagen förväntas skapa en mer positiv dynamik än tidigare år vad gäller förbindelserna med religiösa minoritetssamfund.

· Ratificering av FN:s och Europarådets relevanta instrument i kampen mot diskriminering

Republiken Moldavien har åtagit sig att överväga att utfärda en förklaring enligt artikel 14 i konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD) efter antagandet av ”lagen om jämställdhet”. Under 2000 undertecknade Republiken Moldavien protokoll nr 12 till 1950 års europeiska konvention om de mänskliga rättigheterna, men har ännu inte ratificerat den. De moldaviska myndigheterna har också förklarat sig beredda att överväga ratificering av protokoll nr 12 efter antagandet av ”lagen om jämställdhet”. Diskussioner förs inom regeringen om att upphäva de territoriella reservationer som Republiken Moldavien infört i fördragen om de mänskliga rättigheterna.

· Specificera villkor och omständigheter för förvärv av medborgarskap i Republiken Moldavien

Med hänvisning till villkoren och omständigheterna för förvärv av medborgarskap i Republiken Moldavien godkände regeringen den 3 maj 2011 ändringar av lagen om medborgarskap nr 1024-XIV av den 2 juni 2000 och ändrade regeringsbeslutet om reglerna för registrering av befolkningen (folkbokföring) i Republiken Moldavien. Parlamentet antog ändringarna den 9 juni 2011. Ändringarna syftade till att undanröja hinder för förvärv av medborgarskap för statslösa personer, vilka enligt artikel 12.2 i lagen, uppfyller villkoren för förvärv, men som har dömts till fängelsestraff för överlagda brott och finns i brottsregistret eller har varit föremål för ett straffrättsligt förfarande vid tidpunkten för prövningen av deras ansökningar.

Den moldaviska regeringen fortsatte att aktivt hantera situationen i Transnistrien. I april 2012 återupptog den moldaviska regeringen, tillsammans med ”de facto-myndigheterna” i Tiraspol, arbetet i den bilaterala arbetsgruppen för frågor i civilståndsärenden. För närvarande tillämpar den nationella registreringsmyndigheten särskilda åtgärder för att bekräfta medborgarskap och ge tillgång till nationella identitetskort utan avgift för invånare från regionen Transnistrien, i enlighet med den ändrade lagen om medborgarskap nr 1024-XIV av den 2 juni 2000 och regeringsbeslut nr 959 av den 9 september 2005 om säkerhetsåtgärder som avser bekräftande av medborgarskap och registrering av befolkningen från distrikten i regionen Transnistrien.

Enligt de senaste uppgifterna från de moldaviska myndigheterna har dessa utfärdat moldaviska pass till 229 489 moldaviska medborgare som är bosatta i Transnistrien, varav 175 764 pass fortsätter att vara giltiga (dvs. har inte löpt ut). Under de första tre månaderna av 2012 utfärdade myndigheterna i Chisinau 2 722 biometriska pass till personer bosatta i Transnistrien. Ministeriet för informationsteknik och kommunikation har i samarbete med justitieministeriet och inrikesministeriet utvecklat den rättsliga ramen för förfarandena för identifiering i samband med den första registreringen av personer från regionen Transnistrien, baserade på kompletterande uppgifter om familjemedlemmar och släktingar (referenshandlingar om föräldrar, äktenskapsintyg m.fl.).

Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt att ovannämnda rättsliga ram effektivt genomförs under den andra fasen av handlingsplanen för viseringsliberalisering.

III. Slutsatser

Sedan viseringsdialogen mellan EU och Republiken Moldavien inleddes i juni 2010 och handlingsplanen för viseringsliberalisering lades fram för de moldaviska myndigheterna i januari 2011 har kommissionen regelbundet till Europaparlamentet och rådet rapporterat om de framsteg som Republiken Moldavien har gjort för att vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla de riktmärken som fastställs inom ramen för fyra grupperna i den första fasen av handlingsplanen för viseringsliberalisering.

Två lägesrapporter om genomförandet av handlingsplanen för viseringsliberalisering har lagts fram (i september 2011 och februari 2012)[6]. Den andra lägesrapporten har utarbetats utifrån en analys av den rättsliga ramen, resultaten av utvärderingskontrollerna av grupperna 2, 3 och 4 som organiserades i oktober och november 2011, med deltagande av medlemsstaternas experter, och lägesrapporter som lagts fram av Republiken Moldavien om genomförandet av handlingsplanen för viseringsliberalisering.

Utöver denna intensiva rapportering avseende handlingsplanen för viseringsliberalisering har kommissionen också fortsatt att följa upp framstegen i Republiken Moldavien på områden som är relevanta för handlingsplanen inom ramen för

1) EU:s och Moldaviens gemensamma kommitté för förenklade viseringsförfaranden,     2) EU:s och Moldaviens gemensamma kommitté för återtagande,           3) EU:s och Moldaviens gemensamma underkommitté nr 3[7],      4) EU:s och Moldaviens partnerskap för rörlighet.

I var och en av dessa kommittéer och ramar går dialogen och samarbetet mellan EU och Republiken Moldavien framåt. Under det senaste mötet som hölls med de gemensamma kommittéerna för förenklade viseringsförfaranden och återtagande i Chisinau den 23 maj 2012 (med deltagande av EU:s medlemsstater) konstaterade kommissionen att genomförandet av de båda avtalen var allmänt tillfredsställande.

EU:s och Republiken Moldaviens viseringsdialog har visat sig vara ett viktigt verktyg för att främja reformer, inte bara på området rättsliga och inrikes frågor, utan också på andra områden. De framsteg som Republiken Moldavien gjort på de olika områden som ingår i de fyra grupperna i handlingsplanen har varit konstanta och effektiva under de två senaste två åren och visar de de moldaviska myndigheternas betydande åtaganden och insatser för att prioritera genomförandet av handlingsplanen i sin rättsliga och förvaltningsmässiga dagordning.

De lagstiftningsåtgärder som begärts under den första fasen av handlingsplanen för viseringsliberalisering har slutligen antagits. Den bedömning som genomförts av kommissionen, EU:s utrikestjänst samt genom medlemsstaternas experter, visar att åtgärderna överensstämmer med de riktmärken som anges i handlingsplanens fyra grupper.

Kommissionen kommer dock att fortsätta att samordna övervakningen av den lagstiftningsmässiga och strategiska ramen i de följande faserna av dialogen i syfte att bedöma om nödvändiga tillämpningsföreskrifter, inom ramen för handlingsplanens fyra grupper, verkligen antas och genomförs. Kommissionen kommer också att ägna särskild uppmärksamhet åt det faktum att Republiken Moldavien anslår lämpliga och nödvändiga ekonomiska resurser och personalresurserna för genomförandet av nämnda rättsakter och deras tillämpningsföreskrifter.

På grundval av resultatet av den kontinuerliga övervakning och bedömningar som nämns ovan, anser kommissionen att Republiken Moldavien slutligen har uppfyllt alla riktmärken i handlingsplanens första fas och att bedömningen av riktmärkena i den andra fasen därför kan inledas.

[1]               Rådets dokument 18078/10.

[2]               SEK(2011) 1075 slutlig.

[3]               SWD (2012)12 final.

[4]                http://www.coe.int/t/dghl/monitoring/moneyval/Evaluations/Progress%20reports%202y/MONEYVAL(2011)6_ProgRep2_MLD_en.pdf

[5]               Se bland annat uttalandet från Moldaviens premiärminister Vlad Fila av den 8 juni 2012.

[6]               (SEK (2011) 1075 slutlig), (SWD(2012) 12 final).

[7]               Underkommitté nr 3: Tullfrågor, gränsöverskridande samarbete, penningtvätt, narkotika, illegal migration.