52012DC0347

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Tillämpning av direktiv 2004/25/EG om uppköpserbjudanden

(Text av betydelse för EES)

1.           Inledning

1.           I denna rapport granskas tillämpningen av direktiv 2004/25/EG[1] om uppköpserbjudanden (nedan kallat direktivet om uppköpserbjudanden eller direktivet) i enlighet med artikel 20 i direktivet.

2.           I direktivet om uppköpserbjudanden finns minimiriktlinjer för hur uppköpserbjudanden ska gå till, bl.a. i fråga om offentliggörande, införlivande av värdepapper med rösträtter i företag som omfattas lagstiftningen i medlemsstater, där alla eller vissa av dessa aktier upptagna till handel på en reglerad marknad.

3.           Målen för direktivet om uppköpserbjudanden är viktiga för finansmarknader och intressenter i börsnoterade företag. Direktivets mål är följande:

· Rättslig säkerhet om hur uppköpserbjudanden ska gå till och klarhet och öppenhet i hela gemenskapen i fråga om uppköpserbjudanden.

· Skydda aktieägares, särskilt minoritetsägares, anställdas och andra intressenters intressen genom öppenhet och rätt till information när bolag är föremål för uppköpserbjudanden eller förändringar av kontrollen över dem.

· Underlätta uppköpserbjudanden genom att förstärka den fria handeln och det fria utnyttjandet av rösträtten i bolag samt undvika att åtgärder vidtas som riskerar att hindra ett genomförande av ett erbjudande.

· Förstärka den inre marknaden genom att möjliggöra fri rörlighet för kapital i hela EU.

4.           Direktivet om uppköpserbjudanden baseras på allmänna principer[2] som medlemsstaterna bör följa när de införlivar direktivet. Principerna omfattar följande:

· Lika behandling av aktieägare.

· Skydd för minoritetsägare vid förändring av kontroll.

· Förbud mot marknadspåverkan eller marknadsmissbruk.

· Aktieägare måste få tillräckligt med tid och information för att kunna fatta ett väl underbyggt beslut om erbjudandet.

Alla undantag som medlemsstaterna gör från direktivets bestämmelser måste ändå uppfylla dessa principer och de andra principer som anges i direktivet.

5.           I denna rapport beskrivs den inverkan som direktivet om uppköpserbjudanden har haft och hur det har efterlevts (avsnitt 2). Här beskrivs de viktigaste problemen med direktivets tillämpning (avsnitt 3) och det dras ett antal slutsatser (avsnitt 4).

2.           Inverkan och efterlevnad av direktivet om uppköpserbjudanden

6.           I den externa undersökning av tillämpningen av direktivet om uppköpserbjudanden som genomfördes för kommissionens räkning (nedan kallad den externa undersökningen)[3] konstateras att direktivet om uppköpserbjudanden inte har lett till några större ändringar i de rättsliga ramarna i de medlemsstater som ingick i undersökningen[4] eftersom liknande regler redan fanns eller höll på att utarbetas på nationell nivå innan direktivet antogs.

7.           När det gäller införlivandet av de frivilliga bestämmelserna i direktivet om uppköpserbjudanden visar den externa undersökningen, 2007 års rapport från kommissionens avdelningar om direktivets tillämpning[5] och ytterligare efterforskningar av kommissionen att 19[6] medlemsstater har införlivat regeln om styrelsens neutralitet[7], medan endast tre medlemsstater[8] har införlivat genombrottsregeln[9]. Enligt artikel 12.3 i direktivet tillåter ungefär hälften av medlemsstaterna[10] bolag som omfattas av regeln om styrelsens neutralitet och/eller genombrottsregeln (genom lag eller baserat på bolagsordningen) att inte tillämpa regeln om de ställs inför ett uppköpserbjudande från en budgivare som inte omfattas av samma regel (ömsesidighet).

8.           När det gäller tillämpningen av den rättsliga ramen i medlemsstaterna har det inte framkommit några strukturella efterlevnadsproblem.

9.           Enligt den externa undersökningen har direktivet om uppköpserbjudanden bidragit till att förbättra läget för direktivets målsättningar, t.ex. genom att det har införts samordningsregler för tillsynsmyndigheter när det gäller gränsöverskridande erbjudanden, direktivets allmänna principer, regler för offentliggörande, regeln om budplikt samt rätten till inlösen och lösningsskyldigheten.

10.         Intressenter som deltog i undersökningen om hur direktivet uppfattades, som genomfördes som en förberedelse inför den externa undersökningen, ansåg att direktivet om uppköpserbjudanden bidrar till att marknaden fungerar väl och effektivt. Intressenterna är i allmänhet nöjda med hur tydliga reglerna i direktivet är och anser att de verkställs på ett ändamålsenligt sätt. Intressenterna anser generellt att direktivet har stärkt minoritetsägarnas ställning och de är positiva till reglerna om offentliggörande, budplikt, rätt till inlösen och lösningsskyldighet i direktivet. Företrädare för arbetstagare som tillfrågades i undersökningen är dock inte lika nöjda med direktivet. Framför allt anser de att direktivet inte ger de anställda ett tillräckligt skydd mot risken för ändrade arbetsvillkor eller uppsägningar efter uppköpet.

11.         När det gäller de frivilliga bestämmelserna i direktivet om uppköpserbjudanden, som reglerar användningen av försvarserbjudanden, verkar intressenterna anse att de har haft liten effekt. I den externa undersökningen visas t.ex. att intressenterna menar att direktivet inte har haft någon betydande inverkan på antalet bud och att det trots direktivet vidtas ett stort antal försvarsåtgärder främst före ett erbjudande i Europa. De uttryckte emellertid också åsikten att det finns tillräckliga möjligheter att bryta igenom försvarsåtgärder även om merparten av medlemsstaterna inte har införlivat genombrottsregeln.

12.         Det är svårt att beräkna hur direktivet om uppköpserbjudanden har påverkat ekonomin, främst för att det har förekommit få uppköpserbjudanden i EU sedan direktivet införlivades[11], på grund av det ekonomiska läget i EU efter finanskrisen[12]. Eftersom direktivet dessutom syftar till minimiharmonisering, artiklarna om försvarsåtgärder är frivilliga och medlemsstaterna enligt artikel 4.5 i direktivet får göra undantag från direktivets regler, har det uppstått en rad varianter av nationella bestämmelser på området för uppköpserbjudanden.

Mer generellt visar den ekonomiska analysen[13] att även om uppköpserbjudanden i teorin främjar ekonomisk effektivitet, är detta inte alltid fallet i praktiken eftersom villkoren om rationellt beteende, fullständigt informerade deltagare på marknaden och avsaknad av transaktionskostnader inte alltid uppfylls (uppköpserbjudanden kan t.ex. användas för att bygga imperier och aktieägare kan få ofullständig information, höga transaktionskostnader och påtryckningar). Vissa av bestämmelserna i direktivet, som regeln om styrelsens neutralitet, genombrottsregeln och inlösenrätten underlättar dessutom uppköpserbjudanden, medan andra, som budplikten, kan avskräcka från uppköpserbjudanden[14].

13.         En jämförelse med tredjeländer[15] visar att lagstiftningen om uppköpserbjudanden i dessa länder baseras på liknande principer som direktivet om uppköpserbjudanden. Ett undantag är principen om skydd för anställda genom rätt till information, som i allmänhet inte finns i de tredjeländer som undersökts. Giltighetstiden för ett uppköpserbjudande och den information som måste lämnas är också likartad i EU och i tredjeländer. De flesta undersökta tredjeländer utom Förenta staterna har en regel om budplikt, eller en liknande regel i sin lagstiftning. Kontrolltröskeln ligger vanligtvis kring 30 % eller en tredjedel, vilket också liknar EU (enligt direktivet om uppköpserbjudanden är det upp till medlemsstaterna att fastställa kontrolltröskeln, men de flesta medlemsstater har valt 30 % eller en tredjedel). När det gäller försvarsåtgärder visar jämförelsen att sådana används i alla undersökta tredjeländer och att flertalet av dessa länder (utom Förenta staterna) har en motsvarighet till regeln om styrelsens neutralitet. Det finns dock ingen motsvarighet till genombrottsregeln i lagstiftningen i något undersökt tredjeland. När det gäller rätten till inlösen och lösningsskyldigheten har ett begränsat antal undersökta tredjeländer inga sådana regler. Det finns dock andra mekanismer med liknande effekter (t.ex. infordringsbara andelar i Japan, obligatoriska förvärv i Australien och kontantfusioner i Schweiz). Vissa tredjeländer erbjuder också möjligheten att skaffa sig full äganderätt över ett företag genom att använda överenskomna anbud.

14.         Enligt artikel 20 i direktivet om uppköpserbjudanden ska kommissionens granskning av direktivet inbegripa en översikt över de kontrollstrukturer och hinder mot uppköpserbjudanden som inte omfattas av direktivet. I den externa undersökningen utreddes pyramidstrukturer[16] och ägarsamband som inte omfattas av direktivet om uppköpserbjudanden. Där konstateras att 18,1 % av de börsnoterade företagen i de medlemsstater som ingick i undersökningen har pyramidstrukturer medan 3,5 % har ägarsamband[17]. Detta stämmer överens med att de kontinentala ägarstrukturerna i EU i stor utsträckning baseras på blockinnehav. I undersökningen konstateras att pyramidstrukturer visserligen fortfarande är en populär mekanism för att behålla kontrollen över ett bolag med mindre kapital, men att båda mekanismerna betraktas som klena försvar mot uppköp. Andra möjliga hinder för uppköp, som sektorsspecifika regleringar, offentliga medel, medbestämmandeförfaranden och aktieägande för de anställda anses inte heller skapa kraftiga eller oberättigade hinder[18].

3.           Översynen över direktivets funktion: framväxande problem

15.         Ett antal problem har noterats vid översynen av hur direktivet om uppköpserbjudanden har fungerat.

16.         För det första finns det vissa farhågor när det gäller rättssäkerheten i begreppet ”personer som handlar i samförstånd” och hur det tillämpas av de nationella tillsynsmyndigheterna. Begreppet ”personer som handlar i samförstånd” är relevant för beräkningen av om tröskelvärdet för kontroll har överskridits och därmed om det råder budplikt. I artikel 2.1 d i direktivet om uppköpserbjudanden definieras ”personer som handlar i samförstånd” som

”fysiska eller juridiska personer som samarbetar med budgivaren eller målbolaget på grundval av ett uttryckligt, eller underförstått, muntligt eller skriftligt avtal som syftar antingen till att uppnå kontroll över målbolaget, eller till att försvåra ett framgångsrikt genomförande av erbjudandet.”

Medlemsstaterna har införlivat definitionen på olika sätt. Vissa medlemsstater[19] ligger t.ex. nära definitionen i direktivet om uppköpserbjudanden medan andra[20] har tagit över delar av definitionen i direktivet om insyn[21]. Dessutom ingår begreppet också i direktivet om förvärv[22]. Den breda definition av begreppet som ingår i nivå 3-vägledningen till förvärvsdirektivet[23] används dock inte av tillsynsmyndigheterna i samband med uppköpserbjudanden. För att minska osäkerheten om hur begreppet ”personer som handlar i samförstånd” ska tillämpas har vissa nationella tillsynsmyndigheter[24] utfärdat tolkningsvägledningar eller presumtioner. Innehållet i dessa vägledningar skiljer sig dock åt. Förekomsten av olika definitioner och tolkningar på nationell nivå leder till osäkerhet för internationella investerare som vill samarbeta och detta kan begränsa deras vilja att arbeta aktivt med de bolag de har investerat i. Detta bekräftas av respondenterna till kommissionens grönbok om en EU-ram för bolagsstyrning[25] som ansåg att de befintliga bestämmelserna om ”personer som handlar i samförstånd” bör förtydligas[26].

17.         För det andra kan man med hänsyn till den stora mängden olika nationella undantag från budplikten ifrågasätta om denna regel ger minoritetsägarna ett tillfredsställande skydd i situationer där kontrollen ändras. Enligt artikel 4.5 i direktivet om uppköpserbjudanden får medlemsstaterna göra undantag från reglerna i direktivet:

”Förutsatt att de allmänna principerna i artikel 3.1 följs får medlemsstaterna i de regler som de utfärdar eller inför i enlighet med detta direktiv föreskriva undantag från dessa regler

i) genom att införa sådana undantag i sina nationella bestämmelser för att beakta omständigheter som fastställs på nationell nivå och/eller

ii) genom att ge sina tillsynsmyndigheter, om de är behöriga, befogenhet att, för att beakta omständigheter enligt led i, eller under andra särskilda omständigheter, frångå de nationella bestämmelserna, i det senare fallet genom ett motiverat beslut.”

Alla medlemsstater som ingick i den externa undersökningen har gjort undantag från budplikten. Undantagen kan delas upp i ett antal kategorier[27]:

· Den nationella tillsynsmyndigheten har befogenhet att fatta skönsmässiga beslut om att bevilja undantag. Endast ett fåtal medlemsstater[28] har utnyttjat denna möjlighet.

· Ackordsförfaranden där aktieägarna får besluta att avstå från kravet på budplikt.

· Tekniska undantag, t.ex. ett undantag för företag för kollektiva investeringar med rörligt kapital (som ligger utanför direktivets tillämpningsområde), som inte begränsar tillämpningsområdet för budplikten enligt vad som föreskrivs i direktivet.

· Situationer där det inte sker någon verklig förändring av kontrollen, t.ex. när förändringen av kontrollen är tillfällig eller förvärvet har ägt rum inom samma bolagsgrupp eller grupp som ”handlar i samförstånd”. Dessa undantag påverkar inte direktivets syfte att skydda minoritetsägare i situationer där kontrollen förändras.

· För att skydda budgivarens eller den kontrollerande aktieägarens intressen, t.ex. när förändringen av kontrollen inte orsakades av en frivillig åtgärd, förvärvet var indirekt eller skedde efter en personlig händelse, som arv.

· För att skydda en långivares intressen, t.ex. i situationer där förvärvet är en följd av att en långivare utnyttjar en finansiell säkerhet.

· För att skydda andra intressenters intressen, t.ex. när en investerare befinner sig i ett finansiellt nödläge, när kontrollen förvärvas genom en viss typ av företagstransaktion, t.ex. en fusion eller överenskomna anbud, eller när kontrollen förvärvas efter en statlig försäljning av värdepapper.

Det framgår inte alltid klart av de många olika nationella undantagen för budplikten hur skyddet för minoritetsägarna garanteras. I enlighet med artikel 4.5 i direktivet måste de medlemsstater som medger undantag från reglerna i direktivet respektera de allmänna principerna för direktivet. En av dessa allmänna principer är att om en person förvärvar kontrollen över ett bolag måste de andra innehavarna av värdepapper skyddas (artikel 3 a i direktivet). Direktivet styr inte hur medlemsstaterna ska se till att de allmänna principerna i direktivet respekteras.

18.         För det tredje fastställs i artikel 5.2 i direktivet om uppköpserbjudanden att kontroll har uppnåtts efter ett frivilligt erbjudande till alla värdepappersinnehavare ska budplikten inte längre tillämpas. Det har kommit till kommissionens kännedom att detta undantag kan utnyttjas av budgivare för att undvika att tvingas lägga ett obligatoriskt bud till ett skäligt pris. Fördelen för budgivaren är att direktivet inte reglerar priset på ett frivilligt anbud. Undantaget för situationer där kontrollen har uppnåtts efter ett frivilligt erbjudande förutsätter att det erbjudna priset var tillräckligt högt för att övertyga en betydande andel av aktieägarna att godkänna erbjudandet, annars skulle budgivaren inte ha kunnat förvärva kontrollen genom erbjudandet. Om budgivaren redan har en ägarandel som ligger mycket nära tröskelvärdet för kontroll behöver dock endast ett fåtal aktieägare erbjuda sina andelar till budgivaren för att denna ska komma över tröskelvärdet för kontroll. Även om budgivaren erbjuder ett mycket lågt pris kommer denna alltså sannolikt att uppnå kontroll genom det frivilliga erbjudandet och därmed kommer att kunna utnyttja undantaget från budplikten. I det här fallet kan minoritetsägare inte ta del av premien för kontrollen. I ett antal medlemsstaterna är denna möjlighet dock stängd eftersom det föreskrivs i den nationella lagstiftningen att erbjudandet måste göras på villkor att budgivaren kan förvärva en minsta procentandel av aktierna[29], annars kommer efterföljande förvärv att utlösa budplikten[30].

Det har också hävdats att budgivare kan förvärva en kontrollerande andel utan att behöva göra ett obligatoriskt erbjudande genom att hålla sin ägarandel precis under tröskelvärdet för kontroll, samtidigt som de i praktiken kan kontrollera bolaget, eller genom att förvärva en derivatposition[31].

19.         När det för det fjärde gäller de frivilliga artiklarna i direktivet om uppköpserbjudanden går det att konstatera att även om regeln om styrelsens neutralitet i stort sett har varit lyckad[32], har genombrottsregeln inte varit lika framgångsrik, eftersom endast tre medlemsstater har införlivat den. När direktivet antogs var tanken att aktieägare skulle kunna driva på för att de valfria bestämmelserna skulle tillämpas frivilligt av bolagen i de fall medlemsstaterna valde att inte införliva dem. Detta verkar dock inte ha skett. Därför kan man dra slutsatsen att direktivet inte är särskilt effektivt när det gäller regleringen av användningen av försvarsåtgärder. Detta bekräftas av intressenterna. De har dock också angett att det, trots det bristande införlivandet av genombrottsregeln, finns tillräckliga möjligheter att bryta igenom försvarsåtgärder mot övertagande (se punkt 11 i denna rapport).

20.         För det femte krävs det enligt direktivet om uppköpserbjudanden att företrädare för anställda hos målbolaget och budgivaren ska informeras ingående vid ett uppköpserbjudande[33]. Den information som lämnas till företrädare för de anställda bör omfatta en förklaring om budgivarens avsikter i fråga om målbolagets och budgivarens framtida verksamhet med hänsyn till inverkan på anställningar och anställningsvillkor[34] samt en handling med en förklaring av målbolagets styrelses uppfattning om erbjudandet och dessa sannolika effekter på sysselsättningen[35]. Den externa undersökningen visar att företrädarna för de anställda inte är nöjda med hur direktivet skyddar de anställdas intressen. De anger att den information som krävs inte alltid lämnas i tid, är ofullständig och att uppköpserbjudanden får betydande effekter på arbetsvillkor och uppsägningar. Dessutom hävdar de att det efter ett bud inte finns någon kontroll av att budgivaren kommer att göra det som angavs i den information som lämnades under budgivningen. Detta regleras dock inte genom direktivet.

4.           Slutsatser

21.         Denna granskning av hur direktivet om uppköpserbjudanden fungerat visar att den ordning som inrättas genom direktivet i stort sett fungerar tillfredsställande. Inga strukturella problem med efterlevnaden har framkommit när det gäller tillämpningen av den rättsliga ramen i medlemsstaterna. Intressenterna anser i allmänhet att reglerna i direktivet är tydliga och tillämpas på ett tillfredsställande sätt och menar att direktivet kan bidra till att den inre marknaden fungerar korrekt och effektivt. Enligt den externa undersökningen har direktivet om uppköpserbjudanden bidragit till förbättringar i fråga om målen för direktivet.

22.         Det finns dock områden där reglerna i direktivet om uppköpserbjudanden skulle kunna förbättras för att stärka rättssäkerheten för de berörda parterna och (minoritets)ägarnas möjlighet att utöva sina rättigheter effektivt.

23.         För det första bör begreppet ”personer som handlar i samförstånd” förtydligas på EU-nivå för att skapa större rättssäkerhet för internationella investerare i fråga om i vilken omfattning de kan samarbeta med varandra utan att det ska betraktas som ”personer som handlar i samförstånd” och riskera att utlösa budplikten. Förtydligandet kan t.ex. göras genom riktlinjer från kommissionen eller Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Ett sådant förtydligande skulle ge aktieägarna större möjlighet att ställa styrelserna till ansvar för sitt agerande och främja goda standarder för bolagsstyrning för företag som är noterade i EU. Det bör dock inte begränsa de behöriga myndigheternas möjlighet att ålägga parter som strävar efter att uppnå kontroll att acceptera de rättsliga följderna av sina samordnade åtgärder. Eventuella initiativ inom detta område ska vara förenliga med målen för kommissionens grönbok om en EU-ram för bolagsstyrning och meddelandet På väg mot en inre marknadsakt[36] för att främja långsiktigt, stabilt ägande som främjar en hållbar tillväxt på den europeiska marknaden. Kommissionen har för avsikt att tillkännage vilka åtgärder den avser att vidta inom detta område i oktober 2012.

24.         För det andra visar granskningen att det finns en stor mängd olika nationella undantag från budplikten och det inte alltid är uppenbart hur den allmänna principen i direktivet, dvs. att minoritetsägarna ska skyddas vid förändring av kontrollen, uppfylls när ett nationellt undantag tillämpas. Kommissionen tänker utreda närmare hur minoritetsägarna skyddas när ett nationellt undantag från budplikten tillämpas. Det behövs definitivt mer information om tillämpningsområdet för nationella undantag från budplikten, om i vilken omfattning nationella undantag begränsar skyddet för minoritetsägare vid förändring av kontrollen och, i förekommande fall, vilka alternativa mekanismer som finns i nationell lagstiftning för att skydda minoritetsägare vid förändring av kontrollen. Om utredningen visar att skyddet av minoritetsägarna är otillräckligt kommer kommissionen att vidta de åtgärder som krävs (t.ex. överträdelseförfaranden) för att återställa en effektiv tillämpning av denna allmänna princip i direktivet.

25.         För det tredje visar granskningen att undantaget från budplikten i direktivet om uppköpserbjudanden för situationer där kontrollen har uppnåtts efter ett frivilligt erbjudande för samtliga aktier i bolaget, har gett budgivarna möjlighet att kringgå budplikten genom att förvärva en andel som ligger nära tröskelvärdet för budplikten och sedan göra ett frivilligt erbjudande till ett lågt pris. Därmed kan budgivaren gå över tröskelvärdet för budplikten utan att ge minoritetsägarna en skälig möjlighet att lämna företaget och få en andel av kontrollpremien. Denna teknik är uppenbart inte förenlig med direktivets syfte att skydda minoritetsägare i situationer där kontrollen förändras, även om den inte verkar strida mot direktivet i bokstavlig bemärkelse[37]. Exempel från nationell lagstiftning, t.ex. ytterligare tröskelvärden för budplikt[38] eller minimivillkor för acceptans för uppköpserbjudanden[39] visar att det går att förhindra att den här tekniken används. Kommissionen kommer att vidta lämpliga åtgärder för att avskräcka från användning av denna teknik inom EU, exempelvis genom bilaterala diskussioner med berörda medlemsstater eller genom att utfärda rekommendationer.

26.         För det fjärde visar granskningen i fråga om de frivilliga artiklarna 9 och 11 i direktivet om uppköpserbjudanden att även om regeln om styrelsens neutralitet (artikel 9) har införlivats i förhållandevis många medlemsstater har genombrottsregeln (artikel 11) inte införlivats i samma omfattning[40]. Bristen på tillämpning av de frivilliga reglerna verkar dock inte ha utgjort något större hinder för uppköpserbjudanden i EU, eftersom intressenterna har angett att det finns tillfredsställande möjligheter att bryta igenom försvarsåtgärder mot uppköp. Mot bakgrund av detta och även med hänsyn till bristen på ekonomiska belägg som kan motivera en ändring av den nuvarande situationen verkar det inte lämpligt att i detta läge föreslå att de frivilliga artiklarna i direktivet ska göras obligatoriska.

27.         Slutligen har arbetstagarnas företrädare angett att de inte är nöjda med det skydd som direktivet om uppköpserbjudanden ger för de anställdas rättigheter i en uppköpssituation, särskilt i fråga om risken för förändringar i arbetsvillkor och sysselsättningen. Kommissionen kommer att fortsätta sin dialog med företrädarna för arbetstagarna för att undersöka möjliga förbättringar. Kommissionen kommer också att fortsätta att undersöka de praktiska erfarenheterna av de bestämmelser i direktivet som kräver att budgivarens avsikter ska offentliggöras i fråga om bolagets kommande verksamhet och anställningsvillkor och vilken uppfattning målbolagets styrelse har om detta, samt att information ska offentliggöras om erbjudandet och budgivarens identitet[41].

28.         Medlemsstaterna, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och andra berörda parter uppmanas att inkomma med sina synpunkter på den granskning som beskrivs i denna rapport.

BILAGA TILL RAPPORTEN FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUOPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Tillämpning av direktiv 2004/25/EG om uppköpserbjudanden

Figur 1: Utveckling av uppköp i Europa

Källa: Extern undersökning s. 284

Figur 2: Antal uppköpsaffärer inom EU 2003–2010

Källa: Extern undersökning s. 285

Figur 3: Effekt av reglering av uppköp (+ relation och intensitet)

Källa: Extern undersökning s. 29

Figur 4: Hinder mot uppköp som inte omfattas av direktivet om uppköpserbjudanden. Procentandel företag som har pyramidstrukturer eller ägarsamband.

Källa: Extern undersökning s. 48

[1]               Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden, EUT L 142/12, 30.3.2004, s. 38. Finns på http://ec.europa.eu/internal_market/company/official/index_en.htm

[2]               Se artikel 3 i direktivet.

[3]               Marccus Partners i samarbete med Centre for European Policy Studies (juni 2012), Study on the application of Directive 2004/25/EC on takeover bids (undersökning av tillämpningen av direktiv 2004/25/EG om uppköpserbjudanden). Finns på http://ec.europa.eu/internal_market/company/takeoverbids/index_en.htm              

[4]               Österrike, Belgien, Cypern, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Spanien, Sverige och Storbritannien och Nordirland.

[5]               Arbetsdokument från kommissionens avdelningar. Rapport om genomförandet av direktivet om uppköpserbjudanden, den 21 februari 2007, SEK(2007) 268.

[6]               Österrike, Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Malta, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Spanien och Storbritannien och Nordirland.

[7]               Enligt regeln om styrelsens neutralitet (artikel 9 i direktivet) måste målbolagets styrelse under den period som erbjudandet gäller i förväg erhålla godkännande från bolagsstämman innan den genomför en åtgärd som kan försvåra ett genomförande av erbjudandet.

[8]               Estland, Lettland och Litauen.

[9]               Genombrottsregeln (artikel 11 i direktivet) neutraliserar försvarsåtgärder före budet vid ett uppköp genom att vissa begränsningar (t.ex. aktieöverföring eller begränsning av rösträtt) inte får genomföras under uppköpsperioden och tillåter en framgångsrik budgivare att avsätta den gamla styrelsen i målbolaget och ändra bolagsordningen.

[10]             Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovenien och Spanien.

[11]             Med undantag för en ”topp” i antalet uppköp under 2007, se figur 2 i bilagan.

[12]             Se figurerna 1 och 2 i bilagan till denna rapport.

[13]             Se kapitel 4 i den externa undersökningen.

[14]             Se figur 3 i bilagan till denna rapport.

[15]             Den externa undersökningen omfattar följande tredjeländer: Australien, Förenta staterna, Hongkong, Indien, Japan, Kanada, Kina, Ryssland och Schweiz.

[16]             Pyramidstrukturer är strukturer där en enhet har en kontrollerande andel av ett bolag, som har en kontrollerande andel av ett annat bolag, som har en kontrollerande andel av ett annat bolag osv.

[17]             Se figur 4 i bilagan till denna rapport.

[18]             Se s. 48 och 267 i den externa undersökningen.

[19]             T.ex. Österrike, Cypern, Danmark, Italien, Ungern, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Slovakien och Storbritannien.

[20]             T.ex. Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Polen, Portugal, Rumänien, Spanien och Sverige.

[21]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. I artikel 10 a i direktivet definieras begreppet som ”en tredje part med vilken den fysiska eller juridiska personen har ingått ett avtal som förpliktar dem att anta en bestående gemensam hållning gällande förvaltningen av emittenten i fråga på grundval av ett samordnat utnyttjande av de berörda rösträtterna”.

[22]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG om förfaranderegler och utvärderingskriterier för bedömning av förvärv och ökning av innehav inom finanssektorn.

[23]             Enligt nivå 3-vägledningen till förvärvsdirektivet anses personer ”handla i samförstånd” när ”var och en av dem beslutar att utöva de rättigheter som är förbundna med de andelar de förvärvar i enlighet med ett uttryckligt eller underförsått avtal sinsemellan dem”.

[24]             T.ex. Italien och Storbritannien.

[25]             Grönbok om en EU-ram för bolagsstyrning av den 4 april 2011, KOM(2011) 164 slutlig. Finns på http://ec.europa.eu/internal_market/company/docs/modern/com2011-164_sv.pdf#page=2

[26]             Se Synpunkter, sammanfattning av reaktionerna på grönboken om en EU-ram för bolagsstyrning. Finns på http://ec.europa.eu/internal_market/company/docs/modern/20111115-feedback-statement_en.pdf

[27]             En tabell över olika undantag från budplikten och i vilka medlemsstater de gäller finns på s. 152 i den externa undersökningen. I denna rapport sammanfattas de vanligaste undantagen och de delas upp i kategorier.

[28]             Finland, Irland och Storbritannien. I Tyskland har Bafin en begränsad bestämmanderätt när det gäller att avstå från budplikt, medan den franska appellationsdomstolen godkände ett beslut av AMF om att bevilja ett undantag.

[29]             I Storbritannien måste erbjudandet t.ex. omfattas av villkoret att budgivaren förvärvar minst 50 % av aktierna.

[30]             För en översikt över nationella bestämmelser om när efterföljande förvärv ska utlösa budplikten, se s. 130 i den externa undersökningen.

[31]             Förslaget till ändring av direktivet om insyn innehåller redan obligatoriskt offentliggörande av derivatpositioner. Se http://ec.europa.eu/internal_market/securities/docs/transparency/modifying-proposal/20111025-provisional-proposal_sv.pdf

[32]             Se punkt 7 i denna rapport.

[33]             Se artiklarna 6.1, 6.2 och 8.2 i direktivet.

[34]             Se artikel 6.3 i i direktivet.

[35]             Se artikel 9.5 i direktivet.

[36]             Meddelandet På väg mot en inre marknadsakt, april 2011, KOM(2011) 206 slutlig. Finns på http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2011:0206:FIN:SV:PDF

[37]             Se artikel 5.2 i direktivet, där förvärv efter ett frivilligt erbjudande för alla aktier i bolaget uttryckligen undantas från budplikten.

[38]             Se s. 130 i den externa undersökningen för en översikt över ytterligare tröskelvärden.

[39]             Se s. 146 i den externa undersökningen.

[40]             Se punkt 7 i denna rapport.

[41]             Se artiklarna 3.1 b, 6.3 i, l och m och 9.5 i direktivet.