This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52012DC0250
COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL 3rd Annual Report on Immigration and Asylum (2011)_
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Tredje årsrapporten om invandring och asyl (2011)
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Tredje årsrapporten om invandring och asyl (2011)
/* COM/2012/0250 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Tredje årsrapporten om invandring och asyl (2011) /* COM/2012/0250 final */
I. Inledning Den här rapporten
ger en framåtblickande analys av EU:s politik för invandring och
internationellt skydd, med utgångspunkt i de viktigaste händelserna under 2011.
Det var ett på många sätt viktigt år för EU, som även påverkade migrationspolitiken.
Året präglades inte bara av den ekonomiska krisen som belastade ekonomin och
tillväxten i EU utan även av de dramatiska händelserna under den arabiska våren
och ett ökande migrationstryck vid EU:s yttre gränser, framför allt vid
Medelhavet och i sydost, samt visst missbruk av viseringsliberaliseringen. Dessa
händelser understryker ytterligare behovet av en konsekvent och välbalanserad
migrationspolitik på EU-nivå som både är dynamisk för att fylla kortfristiga
behov och strategisk för att förverkliga en mer långsiktig vision. Flera viktiga
initiativ togs, till exempel inom ramen för den övergripande strategin för
migration och rörlighet, som ger både EU:s och medlemsstaternas insatser ett
mervärde, bland annat med avseende på den externa migrationspolitiken.
Informationssystemet för viseringar togs i bruk, EU:s invandringsportal startade
och förslag för att stärka styrningen av Schengenområdet lades parallellt med förslaget
om det europeiska gränsövervakningssystemet Eurosur. Andra framgångar under året
var den politiska överenskommelsen om att utvidga Frontex uppdrag och att ändra
skyddsdirektivet. Ett partnerskap för rörlighet ingicks med Armenien och
Europeiska stödkontoret för asylfrågor invigdes. Man startade även den nya europeiska
byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet,
säkerhet och rättvisa. Tillsammans med medlagstiftarna gjordes vissa framsteg
under 2012 på vägen mot ett gemensamt europeiskt asylsystem. EU:s regelverk utvecklades
tack vare antagandet av direktivet om ett enda ansökningsförfarande för ett
kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en
medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för
arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat[1], direktivet om utökning av
bestämmelserna om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare till personer som
beviljats internationellt skydd[2]
och direktivet om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av
dess offer[3].
Medlemsstaterna gick även vidare med genomförandet av återvändandedirektivet
och direktivet om påföljder för arbetsgivare. Den förra årsrapporten[4] följde upp meddelandet om
migration[5]
från maj 2011 på ett sätt som gav perspektiv på hur politiken hade utvecklats
mot bakgrund av de då aktuella händelserna. Båda årsrapporterna låg därefter
till grund för slutsatserna från rådet (rättsliga och inrikes frågor, RIF)[6] och Europeiska rådet slutsatser[7] från juni 2011 som fastställer
riktlinjer för EU:s migrationspolitik, i synnerhet avseende styrningen av
Schengenområdet, kontrollen av de yttre gränserna, utvecklingen av partnerskap
med länder i det södra grannskapsområdet samt fullbordandet av det gemensamma
europeiska asylsystemet till år 2012. Årets rapport ger
en överblick av migrationen i EU ur ett statistiskt perspektiv. Därefter
behandlas EU:s insatser i de tidigare nämnda centrala händelseförlopp som
påverkat migrationspolitiken, samt kommissionens bidrag till färdplanen för det
ökade migrationstrycket. Rapporten bygger återigen huvudsakligen på kommissionens
och medlemsstaternas politiska bedömningar och kompletteras av ett faktablad
med en statistisk bilaga[8]
som närmare redogör för utvecklingen både i EU och i medlemsstaterna, med grund
i uppgifter från det europeiska migrationsnätverket[9]. II. En ögonblicksbild av
migrationen i EU[10] Det är bra att sätta in migrationen i EU i ett
större internationellt sammanhang. Av en världsbefolkning som under året
överskred sjumiljardersgränsen beräknas omkring 214 miljoner personer ha migrerat
(cirka 3,1 procent av den sammanlagda världsbefolkningen),[11] vilket innebär att 9,4 procent
(cirka 20,2 miljoner) av världens migranter är tredjelandsmedborgare som är
bosatta i EU. Som en jämförelse kan nämnas att cirka 3,4 procent av det
sammanlagda antalet migranter i världen bor Kanada (7,2 miljoner personer som
utgör 21,3 procent av landets befolkning) medan ungefär 20 procent av det
sammanlagda antalet migranter i världen bor i USA (42,8 miljoner människor som
utgör 13,5 procent av landets befolkning).[12] Den 1 januari 2011 uppgick den totala
befolkningen i EU till 502,5 miljoner människor, vilket är 1,4 miljoner fler än
år 2010 och ger en årlig befolkningsökning på +2,7 människor per 1 000 invånare.
Befolkningsökningen består av en naturlig folkökning på 0,5 miljoner (+1,0
promille) och en nettoinvandring på 0,9 miljoner (+1,7 promille). De 20,2 miljoner
tredjelandsmedborgare som bor i EU utgör cirka 4 procent av EU:s sammanlagda
befolkning, vilket ger ett nettoöverskott jämfört med det antal EU-medborgare (12,3
miljoner eller motsvarande 2,5 procent av den sammanlagda befolkningen i EU) som
flyttat till en annan medlemsstat.[13]
De största grupperna av tredjelandsmedborgare under 2009 kom från Turkiet (cirka
2,4 miljoner människor), Marocko (cirka 1,8 miljoner människor) och från Albanien
(cirka 1 miljon människor)[14].
Med avseende på FN:s index för mänsklig utveckling (Human Development Index)
kommer cirka 47 procent av migranter födda utanför EU från länder med ett högt
värde på indexet, cirka 46 procent av migranterna från länder med ett
genomsnittligt värde på indexet och cirka 7 procent länder med ett lågt värde
på indexet.[15] Under 2010 utfärdades nära 2,5 miljoner första
uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare, varav 32,5 procent avsåg
arbetstillstånd, 30,2 procent avsåg anhöriginvandring, 20,6 procent avsåg
studier och 17 procent utfärdades av andra skäl (internationellt skydd,
uppehållstillstånd utan arbetstillstånd o.dyl.). Fördelat per land utfärdades
flest tillstånd (cirka 212 000) till amerikanska medborgare, därefter (cirka
200 000) till indiska medborgare, sedan (cirka 172 000) till
kinesiska medborgare, följt av (cirka 167 000) tillstånd till ukrainska
medborgare samt (cirka 157 000) till marockanska medborgare. Under detta sextionde år sedan
Genèvekonventionen slöts ökade det sammanlagda antalet asylsökande väsentligt,
med 16,8 procent jämfört med år 2010. Strax över 302 000 asylansökningar
lämnades in till asylsystemen i flera av medlemsstaterna. De människor som
sökte asyl kom främst från Afghanistan (28 000), Ryssland (18 200), Pakistan
(15 700), Irak (15 200) och Serbien (13 900). Under 2011
beviljades 59 465 människor internationellt skydd (varav (28 995) fick
flyktingstatus, (21 400) subsidiärt skydd och (9 065) skydd av
humanitära skäl). Detta omfattade cirka 25 procent av alla fattade beslut.[16] I avsnitt IV framgår att den irreguljära
migrationen även fortsättningsvis är ett stort inslag i invandringen till EU. På
grund av sakens natur saknas tillförlitliga siffror över antalet irreguljära
migranter, men de uppskattningar som brukar citeras spänner från under 2 miljoner
till 4,5 miljoner människor.[17]
Mer tillförlitliga indikatorer, såsom avslag på ansökan, gripanden och
återsändande kan användas, trots att de inte är invändningsfria. Under 2011[18] vägrades kring 343 000
personer inresa till EU, vilket var 13 färre än år 2010. De flesta (nära 70
procent) avvisades i Spanien, särskilt vid de yttre landgränserna. År 2011 greps kring 468 500 personer (färre än år 2010 då 505 000 personer greps) och medlemsstaterna återsände cirka 190 000 tredjelandsmedborgare
(cirka 15 procent färre än år 2010). III. Hur migrationen bidrar till
EU:s agenda för tillväxt[19] Med tanke på de ekonomiska utmaningar EU står
inför idag kan det vid första anblicken vara svårt att förstå behovet av laglig
migration och rörlighet. Trots en övergripande arbetslöshet på cirka 10 procent
inom EU, vilket motsvarar 23,8 miljoner människor, och en ungdomsarbetslöshet
på 22,1 procent (för ungdomar under 25 år)[20]
har många medlemsstater redan brist på arbetskraft och kompetens[21] i olika branscher och av olika
skäl[22].
De flesta medlemsstater inriktar sysselsättningspolitiken på den egna
befolkningens anställningsbarhet och föredrar EU-medborgare för att avhjälpa
arbetskraftsbristen. Idag inriktar medlemsstaterna sin politik för ekonomisk migration
av tredjelandsmedborgare på (hög)kvalificerad arbetskraft, även om många även
efterfrågar lågutbildade arbetstagare, oftast för kortare perioder. Den ekonomiska migrationen utgör ett viktigt
inslag i åtgärderna för att hantera brister på arbetskraft, i synnerhet med
tanke på EU:s åldrande befolkning[23]
och en alltmer konkurrensutsatt internationell arbetsmarknad där även länder
utanför Europa efterfrågar kvalificerad personal. Hinder för att fullt ut kunna
dra nytta av denna arbetskraft är det bristande erkännandet av kompetens och
utbildning som tredjelandsmedborgare som redan är bosatta i EU har, samt
svårigheterna med att överföra rättigheter mellan olika system för social
trygghet. Förutom att bidra till den ekonomiska
tillväxten[24]
kan migranterna också berika våra samhällen på ett socialt och kulturellt plan. Därför föreslår kommissionen att man före
slutet av 2012 inleder en remissrunda för att skapa en bred debatt mellan medlemsstaterna,
arbetsmarknadens parter och övriga aktörer om hur EU bör förhålla sig till de möjligheter
som den ekonomiska migrationen erbjuder. EU har faktiskt redan vidtagit flera framsynta
åtgärder för den framtida utvecklingen och kommer i samband med den
övergripande strategin för migration och rörlighet[25] att se över hur man bättre kan
matcha arbetssökande med arbetsgivare på en internationell arbetsmarknad, i
syfte att öka och dra ömsesidig nytta av kompetensrörligheten snarare än att
spä på kompetensflykten. Bland dessa åtgärder ingår olika partnerskap för
rörlighet, och efter att ha slutit avtal med Republiken Moldavien (nedan Moldavien),
Georgien och Cap Verde slöts i oktober 2001 även ett avtal med Armenien[26]. Kommissionen har även inlett
förhandlingar med vissa länder i södra Medelhavsområdet avseende partnerskap
för rörlighet eller andra former av samarbete, till exempel gemensamma agendor
för migration och rörlighet (se avsnitt IV.1). För att ge migranterna bättre information om möjligheterna
till och villkoren för laglig migration har man startat en EU-portal om
invandring[27].
Portalen samlar färsk, målinriktad och praktisk information om EU:s och
medlemsstaternas formaliteter och politik för migration. Portalen förklarar
även vilka rättigheter och risker som är förknippade med irreguljär migration för
att avskräcka migranter från att resa in till EU på sätt som ofta är farliga. I den övergripande
strategin för migration och rörlighet och det åtföljande dokumentet om migration
och utveckling[28]
föreslogs också en rad åtgärder för hur man på bästa sätt kan dra nytta av
migrationens och rörlighetens påverkan på utvecklingen. Några av de åtgärder
som föreslogs var till exempel att stödja Världshälsoorganisationens metod för
internationell rekrytering av vårdpersonal[29] och övervaka tillämpningen av direktivet
om EU-blåkort som ger medlemsstaterna
möjlighet att avvisa ansökningar med hänvisning till etiska krav på
rekryteringen för att avvärja kompetensflykt. En annan aspekt var att utforska
möjligheterna att inrätta ett verktyg för diasporagruppernas investeringar som
kan kanalisera de frivilliga bidragen från diasporagrupperna och kompletteras
med EU-medel för att ge kraft åt de utvecklingsorienterade initiativen och
investeringarna i prioriterade länder, exempelvis i södra Medelhavsområdet. Andra åtgärder syftar till att utveckla
privat-offentliga partnerskap för att engagera migrerande egenföretagare och
små och medelstora företag i handel, investeringar och kunskapsöverföring
mellan EU:s medlemsstater och partnerländerna, att utforska nyttan av ett
årligt forum om penningförsändelser samt överväga mervärdet av en gemensam
EU-portal för penningöverföringar.[30]
Vidare kan man hjälpa partnerländerna att kartlägga och följa tillförlitliga
rekryterare för att öka migranternas inflytande, bland annat i syfte att
underlätta cirkulär migration[31].
Slutligen har förslag lagts för att bredda den traditionella dagordningen för migration
och utveckling för att bättre hantera sådana frågor som till exempel vilka
sociala följder migrationen får i ursprungsländerna och skyddet av migranter i
transit. Kommissionen är redo att inleda dessa olika åtgärder i dialog och
samverkan med länder utanför EU. Detta ingår redan i de politiska dialoger och
samarbetsavtal som EU ingått med tredjeland och regioner utanför EU, idag
inriktat på sju regioner som omfattar över hundra länder och mer än tjugo
bilaterala förfaranden. Ett annat väsentligt framsteg var antagandet
av direktivet om ett enda ansökningsförfarande[32]
som ska införlivas med national lagstiftning senast i december 2013. Direktivet
förenklar migrationsförfarandena och ge tredjelandsmedborgare som vistas
lagligen i någon medlemsstat en gemensam uppsättning rättigheter och se till
att de behandlas på samma sätt som landets egna medborgare. Vissa medlemsstater
har även införlivat direktivet om EU-blåkort.[33]
Men de övergripande framstegen har varit begränsade, vilket gjort att kommission
inlett överträdelseförfaranden för utebliven anmälan av nationella genomförandebestämmelser.
Ett antal brister har kartlagts avseende studerande[34] och forskare,[35] som bidrar till EU:s ekonomi
och utgör en investering. Man bör till exempel stärka bestämmelserna om
studenternas fria rörlighet i direktivet, för att stimulera synergier med andra
EU-program som underlättar tredjelandsmedborgarnas rörlighet inom EU och stärka
rättssäkerheten. Man bör klart och tydligt definiera forskarnas rättigheter och
tydligt avgränsa tillstånd som beviljas forskare från andra typer av tillstånd.
Vidare bör man ge bättre vägledning och information om de möjligheter som
direktivet erbjuder. För att bättre kunna utnyttja dessa instrument och göra EU
mer attraktivt, förväntas därför ett förslag om ändring och sammanslagning av
dessa två direktiv läggas fram i december 2012 för att främja studenternas och
forskarnas rörlighet. Vissa framsteg har
gjorts i förhandlingarna om förslaget till direktiv om säsongsarbete[36] och företagsintern överföring
av personal.[37]
Det första förslaget ger säsongsarbetare laglig rätt att resa in till och
arbeta i EU och är även avsett att förebygga exploatering och skydda arbetarnas
hälsa och säkerhet samtidigt som man ser till att arbetsgivarna i EU har
tillgång till nödvändig arbetskraft. Det senare direktivet ska fylla ett
kartlagt behov hos internationella företag att lättare överföra högkvalificerad
personal mellan sina olika etableringsorter inom EU, genom att förenkla de
många olika bestämmelserna och byråkratin i medlemsstaterna. Förslaget kan
därför öka tillväxten, stärka konkurrenskraften inom EU, öka möjligheterna att uppfylla
målen i EU 2020-strategin samt ger alla aktörer samma tillgång och möjligheter.
Även om en del frågor återstår att lösa under förhandlingarna uppmanas
medlemsstaterna att eftersträva en politisk överenskommelse så snart som
möjligt så att dessa EU-bestämmelser också kan utnyttjas för att hantera den
pågående ekonomiska krisen och kommande utmaningar. Även i rapporten om tillämpningen av
direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare[38] drog man slutsatsen att direktivets
fulla potential av en rad olika skäl ännu var långt ifrån uppnått. Kommissionen
kommer att öka ansträngningarna för att se till direktivet genomförs korrekt,
huvudsakligen genom tekniska möten med medlemsstaterna och om nödvändigt även
med hjälp av överträdelseförfaranden. Den lagliga migrationen skapar ett behov av en
effektiv integrationspolitik. Det är medlemsstaterna som ansvarar för att
utveckla och genomföra integrationspolitiken, men kommissionen fortsätter att
ha en stödjande roll i sammanhanget, vilket framhållits av rådet (RIF).[39] Det finns många exempel på
ambitiösa integrationspolitiska insatser[40]
men alla åtgärder har ännu inte nått målen. Mycket återstår att göra för att kunna
dra full nytta av den potential som 20,2 miljoner tredjelandsmedborgare i EU erbjuder.
I fråga om de överordnade målen i Europa 2020-strategin[41] kan man konstatera att den
genomsnittliga sysselsättningsgraden bland tredjelandsmedborgare i åldrarna 20–64
år 2010 uppgick till 58,5 procent, vilket kan jämföras med 68,6 procent bland
den totala befolkningen i åldrarna 20–64. Ungefär 19,4 procent av tredjelandsmedborgarna
i samma åldersgrupp var arbetslösa, vilket kan jämföras med 9,3 bland den
totala befolkningen. Vidare var 46,4 procent av tredjelandsmedborgarna
överkvalificerade för sina arbeten, vilket kan jämföras med 21,2 procent bland totalbefolkningen.
De tredjelandsmedborgare som blir arbetslösa löper dessutom risken att samtidigt
förlora sitt uppehållstillstånd. År 2010 var 32,4 procent av tredjelandsmedborgarna
i åldern 20–64 i riskzonen för fattigdom, vilket kan jämföras med 15,0 procent av
totalbefolkningen i samma åldersgrupp. Under 2010 lämnade 33,0 procent av tredjelandsmedborgarna
i åldern 18–24 skolan i förtid, jämfört med 14,1 procent av totalbefolkningen i
samma åldersgrupp.[42] Den europeiska agendan för integration av
tredjelandsmedborgare[43]
fastställer framtida åtgärder för att migranterna och därmed även EU ska kunna
utnyttja sin kapacitet och kompetens till fullo, med full respekt för och
främjande av de grundläggande rättigheterna. De åtgärder som föreslås för att
dra nytta av migrationens potential omfattar bland annat ett ökat deltagande i
det ekonomiska, sociala, kulturella, och politiska samhällslivet från tredjelandsmedborgare
som vistas lagligen i mottagarländerna kännedom om deras rättigheter och
skyldigheter samt en positiv hållning till mångfald. Kommissionen vill också
stärka samarbetet med lokala och regionala myndigheter och utveckla ursprungsländernas
roll. Andra tätt förknippade frågor avser
anhöriginvandring, där vissa medlemsstater uttryckligen meddelat att de önskar
begränsa denna form av laglig invandring. Mot denna bakgrund inleddes en
politisk debatt[44]
om anhöriginvandring i november 2011 för att utreda hur denna typ av migration kan
vidareutvecklas utan att tappa kontakten med målsättningarna i direktiv 2003/86/EG
om att bevara den grundläggande rätten till ett familjeliv. Med utgångspunkt i
de åsikter som framkommit ska kommissionen besluta om kommande åtgärder. IV. EU:s politiska svar på migrationstrycket Endast 4 procent (27 465 människor av 706 000)[45] av de som flydde från de
inbördes striderna i Libyen reste norrut mot EU, men detta visade tillsammans
med den ökade irreguljära migrationen från Tunisien[46], vid landgränsen mellan Turkiet
och Grekland[47]
samt de väsentligt fler asylansökningarna vid EU:s yttre gränser i söder[48] att Europeiska unionen fortfarande
är utsatt för ett ökat migrationstryck[49]
som inte ser ut att minska i framtiden[50].
Konsekvenserna av den arabiska våren,[51]
framför allt i Italien men även på Malta, samt migrationsflödena vid gränsen
mellan Grekland och Turkiet under 2011 gav upphov till allvarliga diskussioner
om hur EU på bästa sätt borde hantera migrationstrycket, och samtidigt behålla effektiva
inresesystem som möjliggör en ordnad och hanterlig migration. Irreguljär migration till EU är ofta
förknippat med fara och leder till en avskyvärd exploatering av de människor
som smugglas eller säljs. Även när de anlänt till EU kan migranter befinna sig
i en irreguljär situation, till exempel om de stannat i landet längre än
viseringen ger rätt till eller inte återvänt till sitt ursprungsland efter att
ha fått avslag på en asylansökan. EU har alltid lagt särskild vikt vid att
utarbeta åtgärder som ska minska den irreguljära migrationen och under 2011 antog
rådet flera slutsatser[52]
om irreguljär migration. Kommissionens meddelanden av den 4 maj[53] och den 24 maj 2011[54] innehöll prioriteringar för
att minska den irreguljära migrationen. Meddelandena utredde även hur den irreguljära
migrationen ser ut, bland annat hur migrationsflödena är sammansatta, vilken
karaktär de har och vilka konsekvenser de får samt vilka åtgärder och goda
metoder som antagits av EU och dess medlemsstater. Med tanke på de geografiska
och politiska särdragen är situationen inom EU naturligtvis varierande, men vad
som nu behövs är en effektiv tillämpning av redan befintliga förfaranden och
åtgärder som antagits på EU-nivå. EU:s insatser bör anpassas till de olika
utmaningarna, medan de mål som ska uppfyllas och de medel som står till EU:s
och medlemsstaternas förfogande är desamma. EU och dess medlemsstater står inför samma
utmaning. Ingen medlemsstat kan ensam lösa problemen, men de har alla ansvar
för att genomföra de överenskomna åtgärderna på ett verkningsfullt sätt. Det är
därför viktigt att ta hänsyn till det mervärde som åtgärder på EU-nivå kan ha,
eller åtgärder som vidtas mellan EU och dess samarbetspartner, i synnerhet unionens
grannländer. Det är också viktigt att kartlägga och gemensamt stödja en
strategisk och omfattande metod för att hantera irreguljär migration, bland
annat genom en effektiv förvaltning av EU:s yttre gränser och lämpliga lagliga
inresevägar. Migration och rörlighet bör ses mot bakgrund
av behovet att bevara en välorganiserad rörlighet som tar full hänsyn till de
grundläggande rättigheterna. Detta förutsätter dialog och samarbete med länder
utanför EU för att underlätta legitim migration och rörlighet och samtidigt
ingripa effektivt mot irreguljär migration och bevara en verksam
återvändandepolitik. Detta förutsätter fungerande kontroller vid de yttre
gränserna och solidaritet med de medlemsstater som påverkas mest. Annars kan
inte EU längre erbjuda möjligheter till laglig migration och rörlighet. Det är
också mycket viktigt slå vakt om friheten, den fria rörligheten och den interna
säkerheten inom EU eftersom detta är en förutsättning för legitimiteten i alla
politiska ramar. Det befintliga regelverket och de förslag som lagts fram under
2011 kommer om de tillämpas effektivt att ge EU de verktyg som krävs för att
hantera dessa utmaningar. Under ledning av det polska ordförandeskapet
tog Europeiska unionens råd vid flera tillfällen upp den senaste utvecklingen
av den irreguljära migrationen för att förbereda förslag till eventuella
gemensamma åtgärder.[55]
I samarbete med kommissionen och medlemsstaterna gick sedan det danska
ordförandeskapet vidare och utvecklade ett sammanhängande förslag som därefter
antogs av rådet (RIF) i april 2012 i form av handlingsplanen EU:s åtgärder
rörande migrationstrycket – Ett strategiskt svar.[56] De utskott som bidragit till
handlingsplanen beskrivs i avsnitt IV.6. IV.1. Dialog om migration,
rörlighet och säkerhet[57] Som ett led i den övergripande strategin för
migration och rörlighet inleddes dialoger om migration, rörlighet och säkerhet
den 6 oktober med Tunisien och den 13 oktober 2011 med Marocko, i syfte att
ingå ett partnerskap för rörlighet. Förberedelser för en dialog med Egypten har
vidtagits. Liknande dialoger kommer att inledas med andra länder i södra
Medelhavsområdet, däribland Libyen, så snart den politiska situationen
tillåter. Dessa dialoger ger EU och partnerländerna möjlighet att ingående diskutera
alla aspekter på ett eventuellt samarbete för att hantera migrationsflöden och
den fria rörligheten, bland annat i syfte att inrätta partnerskap för rörlighet.
Villkorlighetsprincipen tillämpas på dialogerna för att stimulera ett effektivt
engagemang för att förebygga irreguljär migration, hantera gränsförvaltningen och
samarbeta om återsändande och återtagande av irreguljära migranter. Det är också dags att ompröva de förslag kommissionen
lade fram i början av 2011 om en dialog med Turkiet – något som även noterades
i slutsatserna från mötet i rådet (RIF) den 25 februari 2011. Liknande dialoger som både avser rörlighet och
därmed sammanhängande säkerhetsfrågor har pågått med länderna på västra Balkan
sedan år 2008. Förfarandet bygger på landanpassade färdplaner med riktmärken
för bland annat dokumentsäkerhet, ökad kapacitet avseende migration, gränsförvaltning
och återtagande samt insatser mot den internationella organiserade brottsligheten,
terrorism och korruption. Sedan viseringskraven avskaffades har kommissionen
arbetat intensivt med länderna på västra Balkan för att förebygga och avhjälpa missbruk
av viseringslättnaderna. De berörda länderna har antagit en rad målinriktade
åtgärder för att ta itu med situationen. Konkreta förslag har även lagts för att öka
det politiska och operativa samarbetet mellan EU och partnerländerna i det
östliga partnerskapet om rättvisa och inrikes frågor.[58] Bland de prioriterade frågorna
fanns bland annat en konsolidering av den befintliga ramen för dialog och
samarbete, genom principer för samarbetet, en analys av gjorda framsteg för att
kunna föreslå vägar för ett stärkt samarbete samt tematiska prioriteringar för
detta.[59] IV.2. Stöd till Grekland Landgränsen mellan Grekland och Turkiet är utsatt
för irreguljär migration och därför ägnas särskild uppmärksamhet åt att stärka
kontrollerna vid denna gräns. Politiskt och materiellt stöd har huvudsakligen
samordnats av Frontex som också bistått Grekland med Atticaprojektet som gick
ut på att stödja den grekiska polisens återtagandekapacitet. Kommissionen
deltog aktivt tillsammans med de grekiska myndigheterna och gjorde regelbundet
tjänsteresor till Grekland för att kontrollera framstegen i genomförandet av
handlingsplanen och rapportera till rådet (RIF). Eftersom Grekland måste göra snabba framsteg med
den handlingsplan för asylreform och migrationshantering som antogs i september
2010[60]
har omfattande ekonomiskt stöd[61]
lämnats och fortsätter lämnas via fonden för yttre gränser för att förbättra gränsförvaltningen,
särskilt med hjälp av modern utrustning för screening och kvarhållande i Evrosregionen
vid landgränsen mellan Grekland och Turkiet. Hög prioritet gavs även åt att öka
Greklands förmåga att återsända irreguljära migranter till deras
ursprungsländer i enlighet med de normer som fastställs i
återsändandedirektivet (2008/115/EG), återigen med väsentligt ekonomiskt stöd[62] från Europeiska
återvändandefonden i samband med tvångsåtersändanden och införande av program
för frivilligt återvändande. Fonden finansierade även åtgärder som ska stärka Greklands
operativa kapacitet i samband med återsändanden och det faktiska genomförandet
av återsändandedirektivet. Kommissionen har lagt fram och fortsätter lägga fram
förslag på hur Grekland skulle kunna maximera effektiviteten i det tillgängliga
stödet, bland annat genom att samarbeta med sådana organisationer som
Internationella organisationen för migration. Dessa åtgärder räcker dock inte i sig utan ett
samtidigt ökat samarbete med de närmaste grannländerna, i synnerhet Turkiet. Därför
är det en fortsatt hög prioritet, vilket även behandlas i avsnitt IV.1, att
ingå återtagandeavtal med Turkiet och se till att landet är villigt att ingripa
mot irreguljär migration. Kommissionen, medlemsstaterna, Europeiska
stödkontoret för asylfrågor och FN:s flyktingkommissariat stödjer Grekland,
även ekonomiskt[63],
i samband med reformen av landets asylsystem. Detta arbete har gett många goda
resultat , till exempel antagandet av en ny asyllagstiftning, inrättandet av en
ny och oberoende myndighet som arbetar med asylprövning, inledande mottagning
och överklaganden, färre dröjsmål i behandlingen av ansökningar och insatser
från Europeiska stödkontoret för asylfrågor för att utveckla en operativ plan
för att sända ut grupper av asylexperter med början i maj 2011. Men allvarliga
problem kvarstår, bland annat med undermåliga mottagningsförhållanden, i
synnerhet i Evrosregionen. De grekiska myndigheterna uppmanas att snarast
beakta detta, med hänsyn till de berörda personernas grundläggande rättigheter. IV.3. Bevaka EU:s
yttre gränser Frontex mervärde för det operativa samarbetet
mellan medlemsstaterna om gränssäkerhet och återsändande stod återigen klart,
bland annat i samband med stödet till de grekiska myndigheterna från en snabb
gränsinsatsenhet[64]
vid gränsen till Turkiet och Medelhavet. Budgeten fick ett tillskott på 30 miljoner
euro för att byrån ska kunna utöka sin operativa kapacitet ytterligare. Ändringen av förordningen om byråns inrättande[65] har framför allt givit byrån
möjlighet att stärka samarbetet med tredjeland, även i fråga om tekniskt stöd,[66] sätta in europeiska
gränsbevakningsgrupper, inrätta ett ombud för grundläggande rättigheter och en
rådgivande grupp för grundläggande rättigheter, för att de grundläggande
rättigheterna ska beaktas i hela verksamheten. Medlemsstaterna uppmanas att
fortsätta utbyta operativ information och att samarbeta med varandra och med
Frontex för att minska dödsfallen till sjöss i samband med irreguljär migration
till EU. Antagandet av en rättslig grund för
inrättandet av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora
it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa[67] kommer, när byrån tas i bruk i
slutet av 2012, att säkerställa ett kontinuerligt och avbrottsfritt utbyte av
uppgifter mellan nationella myndigheter som använder Eurodacsystemet, Informationssystemet
för viseringar (VIS) och andra generationen av Schengens informationssystem (SIS
II). Förutom förvaltningen av dessa system kommer byrån även att ansvara för utvecklingen
och den operativa driften av systemen och andra stora it-system som avser
avdelning V i EUF-fördraget. För framtida insatser har kommissionen lagt
fram ett förslag om ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur)[68] som ska stärka bevakningen vid
Schengenområdets yttre gränser, i synnerhet den södra havsgränsen och den östra
landgränsen från år 2013 och framåt. Kommissionen har även redogjort för sin
syn[69]
på den framtida gränsförvaltningen med hjälp av ny teknik som ska underlätta
resandet för personer som ofta reser till och från EU och förbättra kontrollerna
av gränspassagerna. Förslaget om en smart gränsförvaltning består huvudsakligen
av ett system för in- och utresa och ett program för registrerade resenärer.
Efter samråd med Europaparlamentet, rådet, och Europeiska datatillsynsmannen kommer
kommissionen att lägga fram förslag till lagstiftning om ett system för in- och
utresa och ett program för registrerade resenärer under 2012, efter en
omfattande konsekvensanalys. IV.4. En gemensam
viseringspolitik inom EU Under 2011 utfärdades cirka 12,7 miljoner
Schengenviseringar,[70]
och antalet väntas stiga under kommande år. I samband med att
informationssystemet för viseringar infördes den 11 oktober 2011 i Nordafrika,
för att sedan gradvis tillämpas på samtliga länder har ansökningarna kunnat
behandlas mycket snabbare och identitetsstölder kunnat hanteras mer effektivt. Från
det att systemet infördes och fram till slutet av 2011 hade nära 300 000 viseringsansökningar
registrerats i systemet och lett till 243 000 beslut om att utfärda
visering och 38 000 avslag. De flesta ansökningarna kom från Marocko (cirka
74 000), Algeriet (cirka 71 000), Tunisien (cirka 29 000) och Egypten
(cirka 23 000). Över 50 procent av ansökningarna behandlades av Frankrike
(cirka 116 000 ansökningar) och Spanien (cirka 44 000 ansökningar). Ungefär
500 multipla ansökningar registrerades, varav samtliga avslogs.[71] I samband med viseringslättnaderna för länderna
på Balkan i november 2009 inkom plötsligt väsentligt fler ogrundade asylansökningar,
vilket var ett bidragande skäl till att de förslag om ändring av förordning nr 539/2001[72] som lades fram i maj 2011 även
innehöll förslag till bestämmelser om viseringsskydd som en sista utväg. Väsentliga framsteg gjordes i förhandlingarna
om viseringslättnader för Cap Verde och om uppdatering av befintliga
viseringsavtal med Moldavien, Ryssland och Ukraina.[73] Förhandlingarna med Ukraina
slutfördes i december 2011.[74]
Kommissionen kommer att fortsätta använda viseringsavtal för att främja kontakter
mellan folken, däribland inom ramen för det östra partnerskapet[75] och i framtiden med länderna i
södra Medelhavsområdet. En dialog om viseringslättnader har inletts med Kosovo[76] och fortsätter med Moldavien,
Ryssland och Ukraina. IV.5. Förvaltning
av Schengensamarbetet Ett Schengenområde utan inre gränskontroller
är en av grundstenarna för EU och har underlättat resandet för över 400 miljoner
européer i 26 olika länder. Schengensystemet ansträngdes när tunisiska
medborgare som beviljats tillfälliga uppehållstillstånd i Italien[77] reste vidare till andra
medlemsstater, främst Frankrike, och när Danmark ville återinföra
gränskontrollerna. Detta drog uppmärksamheten till behovet av att stärka
förvaltningen av Schengensamarbetet. Kommissionen lade fram förslag[78] till hur man kunde förbättra
utvärderingen och kontrollen av hur Schengenbestämmelserna tillämpades, för att
göra dagens system till ett effektivt förebyggande verktyg. Förslagen omfattade
även ett system för återinföra inre gränskontroller som en sista utväg[79] vid exceptionella
omständigheter som samtidigt bevarar enhetligheten i de EU-åtgärder som ska
skydda Schengensystemets funktion och integritet. Samtidigt föreslogs även flera ändringar[80] i kodexen om
Schengengränserna. Kommissionen anser att förslagen ökar tydligheten och
begränsar utrymmet för avvikande tolkningar, samtidigt som de löser praktiska
problem som uppstått och ytterligare stärker skyddet av de grundläggande rättigheterna.
Förhandlingarna har fortgått under hösten 2011 och förslagen väntas antas under
2012. I samråd med medlemsstaternas experter har
kommissionen även utarbetat riktlinjer för en konsekvent tillämpning och
tolkning av Schengenbestämmelserna om utfärdande av tillfälliga
uppehållstillstånd och resehandlingar till tredjelandsmedborgare och om
polisinsatser vid de interna gränserna. Riktlinjerna bör kunna läggas fram
under 2012. Efter godkännande från rådet (RIF) i december
2011 planerar kommissionen vidare att lägga fram regelbundna rapporter om hur
Schengensamarbetet fungerar. Dessa rapporten kan ligga till grund för politisk
debatt i rådet och Europaparlamentet. Den första rapporten offentliggjordes i
maj 2012.[81] En positiv utveckling var att Liechtenstein[82] formellt anslöt sig till
Schengensamarbetet, att Kaliningradregionen nu får delta i samarbetet om lokal
gränstrafik[83]
och att Bulgarien och Rumänien gjorde framsteg på vägen mot anslutning till
Schengensamarbetet.[84]
IV.6. Kommande
åtgärder – en realistisk färdplan Såsom påvisats i tidigare avsnitt förfogar EU
redan över en rad befintliga instrument för att minska den irreguljära
migrationen och viktiga uppgifter fylls inte bara av Frontex utan även av Europol
och Europeiska stödkontoret för asylfrågor. Därför finns ingen anledning att
inrätta nya strukturer eller system utan snarare bör man inrikta insatserna på tillämpningen
av befintliga förfaranden och EU-åtgärder. Verktygen bör användas fullt ut och medlemsstaterna
uppmanas att arbeta nära tillsammans med kommissionen för att se till att så
blir fallet. Efter de tidigare nämnda utvidgade
diskussionerna i rådet under 2011, i synnerhet under det polska
ordförandeskapet, har det framtida arbetet nu sammanfattas i dokumentet EU:s åtgärder rörande migrationstrycket – Ett strategiskt
svar, som togs fram under det danska ordförandeskapet och som fastställer
klara och tydliga mål samt mätbara prioriteringar. Med utgångspunkt i
medlemsstaternas prioriteringar och utgångspunkten att bara ett strategiskt och
sammanhållet arbetssätt på EU-nivå kan bidra till målen, har kommissionen
bidragit till dokumentet med utgångspunkt i följande fem prioriteringar: 1) Konkret solidaritet mellan medlemsstaterna,
i synnerhet med de som påverkas mest, samtidigt som man ser till att medlemsstaterna
gör alla nödvändiga ansträngningar för att förvalta sina yttre gränser på ett
effektivt sätt. 2) En större operativt ansvar för EU:s byråer (i
synnerhet Frontex, Europol och Europeiska stödkontoret för asylfrågor). 3) Bättre kapacitet att övertyga tredjeland om
att ingripa effektivt och samarbeta med EU för att motverka irreguljär
migration och återta[85]
irreguljära migranter med full hänsyn till deras grundläggande rättigheter. Detta
ska åstadkommas genom kraftigare incitament och bättre utbyte av samarbetet, samt
genom dialog och partnerskap om alla aspekter på migrationshanteringen. 4) Mobilisering av lämpliga finansiella
instrument, däribland den kommande asyl- och migrationsfonden.[86] 5) Full överföring och tillämpning av det
befintliga regelverket, framför allt återvändandedirektivet.[87] Även framdeles ska
tyngdpunkten läggas på frivilligt återvändande, reintegrering, kontroller av
att de grundläggande rättigheterna respekteras, direktivet om påföljder för arbetsgivare[88] och framsteg i beredningen av
redan framlagda förslag, bland annat om säsongsarbetare och det europeiska
gränsövervakningssystemet. Det dokument som antogs av rådet (RIF) i april
2012 följer i stora delar kommissionens hållning. V. Internationellt
skydd under det 21:a århundradet EU har en lång tradition av att tillhandahålla
skydd för behövande och kommer att fortsätta tillämpa denna politik i enlighet
med sina internationella åtaganden. En högt prioriterad fråga även bland många
av medlemsstaterna är inrättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem 2012 och
vissa framsteg på väg mot detta mål har gjorts. Efter omfattande och ofta svåra
förhandlingar med medlagstiftarna kunde en politisk överenskommelse nås om att utöka
bestämmelserna om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare till personer som
beviljats internationellt skydd[89]
och om det omarbetade direktivet om skyddsstatus.[90] Framsteg har även gjorts med direktiven
om behandling av asylansökan och mottaningsvillkor sedan ett ändrat förslag
lagts fram i juni 2011. Förhandlingarna om omarbetningen av Dublinförordningen
och Eurodacförordningen var mindre framgångsrika och stod stilla under större
delen av 2011. För att gå vidare i arbetet uppmanar kommissionen
Europaparlamentet och rådet att inta en mer konstruktiv attityd i förhandlingarna
för att nå en rättvis och välbalanserad kompromiss som kan godtas av alla
berörda parter och öka harmoniseringen. Kommissionen har uttalat att ett nytt
förslag kan läggas fram om bland annat rättstillämparnas tillgång till
Eurodacsystemet, om detta kan leda till praktiska framsteg i förhandlingarna om
hela lagstiftningspaket. Europeiska stödkontoret för asylfrågor togs i
drift i mitten av 2011 och kommer att lägga fram en verksamhetsrapport om sitt
första arbetsår i juni 2012. Utöver att stödja Grekland har kontoret huvudsakligen
ägnat sig åt att rekrytera personal, inrätta nödvändiga arbetsstrukturer på
Malta och sköta den praktiska samordningen av det gemensamma europeiska
asylcurriculumet. Förhandlingarna om de associerade ländernas, däribland Norges,
deltagande i arbetet vid Europeiska stödkontoret för asylfrågor ska enligt
planerna slutföras under första halvåret 2012. Europeiska stödkontoret för
asylfrågor bör bli helt oberoende i mitten av 2012, och då fullt ut kunna
använda de verktyg för praktiskt samarbete som infördes genom förordningen om
inrättandet av kontoret.[91]
Medlemsstaterna bör även bistå stödkontoret genom att tillhandahålla den
expertis och de tillgångar som strukturen kräver även i andra fall än särskilt
brådskande situationer. Solidaritet fortsätter att utgöra ett
grundläggande inslag i EU:s asylpolitik. Meddelandet om ökad solidaritet inom
EU på asylområdet[92]
ska stärka det praktiska, tekniska, och ekonomiska samarbetet mellan medlemsstaterna
och utveckla en bättre ansvarsfördelning och styrning av asylsystemen. Samtliga
aktörer och i synnerhet medlemsstaterna uppmanas att delta konstruktivt i
uppföljningen av detta meddelande. När det gäller pågående åtgärder och den
överenskomna andra fasen av EU:s projekt för omplacering inom EU av flyktingar
som befinner sig på Malta[93]
kommer kommissionen att göra en noggrann utvärdering av projektet för att
utreda hur omplaceringen kan gå vidare. Tredjeland kan också komma i åtnjutande av
EU:s solidaritetsåtgärder på asylområdet och en ny prioritering inom ramen för
den övergripande strategin för migration och rörlighet är att utöka samarbetet
med vissa tredjeländer för att stärka deras asylsystem i enlighet med
internationella normer. Regionala skyddsprogram är viktiga i detta arbete.[94] Återtagande är en annan fråga[95] som blir aktuell i EU:s
samarbeten med tredjeland. Därför välkomnar kommissionen rådets och
parlamentets beslut om att inrätta gemensamma prioriteringar för EU:s arbete
med återtagande under 2013 och nya bestämmelser om det ekonomiska stödet till
EU:s medlemsstater från Europeiska flyktingfonden.[96] Ensamkommande barn, även sådana som inte ansökt
om asyl, fortsätter att prioriteras i samband med handlingsplanen för
underåriga utan medföljande vuxen (2010–2014).[97]
Under 2011 ansökte minst 11 800 ensamkommande barn om asyl,[98] vilket var mer än år 2010 (cirka
10 700 ansökningar). Färre uppgifter finns om barn som inte lämnat in
asylansökan.[99]
Kommissionen verkar för en inkorporering av särskilda åtgärder avseende ensamkommande
barn i direktivet om människohandel (se nedan), det tekniska förslaget till
kodex om Schengengränserna [100]
och åtgärder som vidtas av Europeiska stödkontoret för asylfrågor, särskilt vad
avser åldersbedömning. Man lägger också vikt vid en kontinuerlig dialog och ett
nära samarbete med ursprungs- och transitländerna. En halvtidsutvärdering av
handlingsplanen ska läggas fram år 2012. Insatserna mot människosmuggling och övrig
smuggling prioriteras också. Med tanke på frågans natur är uppgifterna ofta
knapphändiga[101]
men det finns tecken på att smugglingen ökar. När man antagit direktivet om
förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer[102] kommer kommissionen med stöd
av EU-samordnaren för kampen mot människohandel under 2012 att lägga fram en
integrerad strategi om människohandel, som inriktas på konkreta insatser för
att bland annat till fullo utnyttja de möjligheter direktivet erbjuder. Under
2012 ska man också lägga fram resultatet av kommissionens förslag från 2011 om
tillförlitliga och jämförbara uppgifter om människosmuggling på EU-nivå. Efter
den första tillämpningsrapporten avseende ett åtgärdsinriktat dokument om
förstärkning av EU:s yttre dimension när det gäller åtgärder mot människohandel[103] kommer frågan i enlighet med
rådets därpåföljande rekommendationer att systematiskt inarbetas i alla
relevanta EU-avtal och strategiska partnerskap med länder utanför EU samt i all
politisk dialog om migration och rörlighet. Kapacitetsuppbyggnad är ett viktigt
inslag i EU:s externa åtgärder på området, i synnerhet ratificeringen och tillämpningen
av Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad
brottslighet och dess protokoll om människohandel och människosmuggling. VI. Avslutande
kommentarer – en ram för att hantera gemensamma utmaningar tilllsammans Migrationen är
och kommer även i framtiden att vara viktig för EU, inte bara ekonomiskt utan
även i sociala och kulturella hänseenden. Migrationen har också förståeligt nog
underblåst vissa uppfattningar som bör vädras i en öppen och balanserad debatt
som inte enbart präglas av invandringsfientlig retorik. Invandringens nackdelar
diskuteras ofta vitt och brett, men man bör hålla i minnet att den redan idag har
och även framdeles ger effekter som behövs för att Europeiska unionen ska kunna
växa och frodas. En väl genomförd integration öka mångfalden i samhället och
kan enbart uppnås om samhället förstår och välkomnar migranterna och om migranterna
själva har incitament att engagera sig i det samhälle de lever i. En konsekvent migrationspolitik på EU-nivå bör
dels inge allmänheten förtroende för att förvaltningen är effektiv och dels
fylla unionens behov, i samarbete med tredjeland och med full respekt för de
grundläggande fri- och rättigheterna. Diskussionen om att Europa skulle utgöra
en ointaglig fästning är en grov karikatyr och ingen realistisk beskrivning av EU:s
migrationspolitik. Tvärtom har EU ett ansvar för att garantera säkerheten och
tryggheten gränserna och se till att det finns lämpliga vägar för inresa. Detta
mål förutsätter att EU, dess institutioner och medlemsstater samt det civila
samhället i stort – däribland invandrarföreningar, näringslivet och
fackförbunden – engagerar sig och positivt verkar för en politik som motsvarar
EU:s behov och erbjuder internationellt skydd för behövande. EU kan
naturligtvis inte arbeta isolerat utan för istället en dialog med omgivningen, bland
annat för att visa på de positiva följderna av migrationen till EU. Kommissionen
anser därför att EU ytterligare bör stärka sin externa invandringspolitik, inom
ramen för den övergripande strategin för migration och rörlighet. Mycket har redan åstadkommits sedan den
gemensamma politiken inleddes 1999 och EU förfogar nu över många olika verktyg
som fyller de flesta behoven. Men de bör användas mer effektivt och konsekvent.
Den historiska utvecklingen under 2011 visade på behovet av lämpliga åtgärder
för att kunna reagera aktivt och bidrog till att kartlägga vissa hinder för
tillämpningen av EU:s invandringspolitik. Kommissionen reagerade följdriktigt
på dessa utmaningar och kommer att fortsätta arbetet, bland annat genom att
föreslå hur hindren i framtiden kan hanteras. Förutom det arbete som redan
beskrivits visade förslaget om inrättande av asyl- och migrationsfonden[104] på hur finansiering kan
användas för att stödja och främja EU:s åtgärder både på kort och längre sikt,
med inriktning på migrationsströmmar och en integrerad migrationshantering. Kommissionen ser fram mot en fortsatt debatt i
Europaparlamentet och rådet med utgångspunkt i denna rapport och det fortsatta
arbetet med dokumentet EU:s åtgärder rörande migrationstrycket – Ett
strategiskt svar. [1] Direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011. [2] Direktiv 2011/51/EU av den 11 maj 2011. [3] Direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011. [4] KOM(2011) 291 slutlig och SEK(2011) 620. [5] KOM(2011) 248/3. [6] Rådets slutsatser om gränser, migration och asyl –
Nuläget och den fortsatta inriktningen, 3096e mötet i rådet (rättsliga
och inrikes frågor) i Luxemburg den 9 och 10 juni 2011. [7] Europeiska rådets slutsatser från toppmötet i Bryssel
den 23–24 juni 2011. [8] SWD(2012) 139. [9] EMN, http://www.emn.europa.eu. [10] Närmare statistik, däribland fördelningen mellan
medlemsstaterna, finns i den statistiska bilagan i det åtföljande arbetsdokumentet
från kommissionens avdelningar (SWD(2012) 139). [11] Källa: Förenta Nationerna, Department of Economic and
Social Affairs, Population Division International Migration 2009. [12] Siffrorna kommer från Förenta nationernas Department of
Economic and Social Affairs Population Division International Migration
2009. [13] Siffrorna bygger på Eurostats
uppgifter för 2010, se News Release 105/2011. [14] Siffrorna är hämtade ur Eurostats publikation Statistics
in Focus 24/2010. [15] Migrants in Europe: a statistical portrait of the 1st
and 2nd generation, Eurostat, december 2011. Procentandelarna
avser år 2008. [16] Siffrorna kommer från Eurostat, se News Release 46/2012. [17] Siffrorna är hämtade ur det
EU-finansierade Clandestino-projektet 2008. [18] Siffrorna kommer från uppgifter från Eurostat och
utesluter Luxemburg eftersom uppgifter saknas. [19] http://ec.europa.eu/europe2020.
Se även meddelandet Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad
sysselsättning (KOM(2012) 173 slutlig). [20] Eurostats publikation News Release 16/2012. [21] I European Vacancy Monitor finns varje kvartal en
genomgång av arbetstillfällen, http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=955&langId=en.
I januari 2012 noterade man att antalet arbetssökande i kategorin tjänstemän
ökade med + 34 % under andra kvartalet 2011. Långtidsprognoser tas fram av
Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop), däribland EU
Skills Panorama (http://www.cedefop.europa.eu/EN/Files/5191_en.pdf).
[22] Mer information kan fås i publikationen Satisfying
Labour Demand though Migration, EMN, juni 2011 och via Internationella
organisationens för migration Independent Network of Labour Migration and
Integration Expert, http://www.labourmigration.eu/.
[23] År 2012 är Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet
mellan generationerna. Ett av de resultat som framkom i samband med
Eurobarometerundersökningen om aktivt åldrande var att de flesta européerna
(71 %) är medvetna om att befolkningen blir allt äldre, men att endast 42 %
är bekymrade över detta. [24] Se till exempel The Causes and Effects of International
Migrations: Evidence from OECD Countries, Francesc Ortega, Giovanni Peri,
NBER Working Paper No. 14833 (april 2009). Deras resultat tyder på att
invandringen ökar det mottagande landets övergripande BNI på kort sikt utan att
påverka den genomsnittliga lönenivån eller den individuella
genomsnittsinkomsten. [25] KOM(2011) 743 slutlig. [26] Kommissionens pressmeddelande
IP/11/1257 av den 27 oktober 2011. Partnerskap för
rörlighet med Armenien, Moldavien och Georgien ingår i EU:s strategi för ett
östligt partnerskap (KOM(2011) 564 slutlig). Förhandlingar pågår med Ghana och
diskussioner väntas äga rum med Egypten, Marocko och Tunisien. [27] http://ec.europa.eu/immigration. [28] SEK(2011) 1353 slutlig [ej översatt till svenska]. [29] http://www.who.int/hrh/migration/code/practice/en/. [30] Löneöverföringarna uppgick till 31,2 miljarder euro år
2010, vilket är en ökning på 3 procent jämfört med år 2009. Eurostat
Statistics in Focus 4/2012. [31] EMN:s undersökning om Temporary and Circular Migration
undersökte empiriska fakta, nuvarande politik och framtida möjligheter för
denna typ av migration. [32] Direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011 om ett enda
ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att
vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning
rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en
medlemsstat. [33] 2009/50/EG av den 25 maj 2009. Se även kommissionens
pressmeddelande IP/11/1247 av den 27 oktober 2011. [34] Direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 som även
omfattar elever, obetalt arbete och volontärer. Se även genomföranderapporten
till detta direktiv, KOM(2011) 587. [35] Direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005. Se även
genomföranderapporten till detta direktiv, KOM(2011) 901. [36] Förslag till direktiv om villkor för
tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning (KOM(2010)
379). [37] Förslag till direktiv om villkor för inresa och vistelse
för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern överföring av personal
(KOM(2010) 378). [38] KOM(2011) 585 slutlig. [39] 3135e mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) i
Bryssel den 13 och 14 december 2011. [40] Migrant Integration Policy Index (MIPEX) används
för att bedöma, jämföra och förbättra integrationspolitiken. Arbetet har även
inletts med att utveckla och utvärdera gemensamma europeiska indikatorer för
att jämföra och kontrollera resultaten av integrationsarbetet. Eurostat
publicerade i juni 2011 pilotundersökning en Indicators of Immigrant
Integration och inrättade en särskild webbsida: http://epp.eurostat.ec.europa.eu/portal/page/portal/employment_social_policy_equality/migrant_integration/indicators.
[41] Särskilt att eftersträva en höjning av
sysselsättningsgraden till 75 % för kvinnor och män i åldrarna 20–64, […..] och
en bättre integration av lagliga migranter; samt förbättra utbildningsnivån,
särskilt genom att sträva efter att minska antalet elever som i förtid avbryter
sin skolgång till mindre än 10 % och genom att öka den befolkningsandel av
personer mellan 30-34 år som avslutat en eftergymnasial utbildning eller
motsvarande utbildning till minst 40 %. [Europeiska rådet den 17 juni 2010]. [42] Uppgifterna kommer från Eurostats arbetskraftsundersökning
och EU-statistiken om inkomster och levnadsförhållanden. [43] KOM(2011) 455 slutlig och de därpåföljande slutsatserna
från det 313e mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) av den 13 och 14
december 2011. En Eurobarometerundersökning om migranternas integration har
också offentliggjorts (http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/quali/ql_5969_migrant_en.pdf). [44] KOM(2011) 735 slutlig. Svaren på grönboken finns på http://ec.europa.eu/home-affairs/news/consulting_public/consulting_0023_en.htm.
Det europeiska migrationsnätverket har också gjort en undersökning av övergrepp
i samband med giftermål och andra kulturellt betingade konventioner samt fader-
och moderskapsdeklarationer som underlag för debatten. [45] Humanitarian Emergency Response to the Libyan Crisis,
Internationella organisationen för migration, december 2011. [46] Cirka 26 354 människor, huvudsakligen tunisiska medborgare
flydde från Tunisien till Lampedusa (Källa: Humanitarian Emergency Response
to the Libyan Crisis, Internationella organisationen för migration,
december 2011). [47] Enligt Frontex upptäcktes under 2001 över 55 000 människor
vid landgränsen mellan Grekland och Turkiet i Evrosregionen. Detta är en ökning
med cirka 17 % jämfört med år 2010. [48] Enligt Eurostat fick Italien under 2011 in 34 115
asylansökningar, vilket motsvarar en ökning på 239 % jämfört med år 2010, medan
Malta registrerade 1 890, vilket är en ökning med 980 % jämfört med år 2010.
Antalet ansökningar från Tunisien blev tolv gånger fler, nämligen 6 335 stycken
år 2011 varav de flesta lämnades in i Italien. [49] Enligt Frontex sker de flesta irreguljära
gränsövergångarna i vissa begränsade områden, såsom i öster, särskild vid
landgränsen mellan Grekland och Turkiet, och i centrala Medelhavet (50 %
respektive 33 % av totalen inom EU), samt allt oftare i västra Medelhavet
(nära 10 % av totalen). De migranter som oftast upptäcktes kom från
Afghanistan. De ökade flödena har också åtföljts av ett ökat antal ansökningar
om internationellt skydd. Frontex Quarterly Report, Issue 3, July-September
2011. [50] ACP Observatory on Migrations Human Mobility Report
2011 beräknar till exempel befolkningen i Afrika söder om Sahara till 802
miljoner människor, och att befolkningen i snitt ökar med 2,7 % varje år.
Rapporten anger även att över trå tredjedelar av befolkningen i Afrika är under
25 år, vilket enligt rapporten tyder på att andelen personer i arbetsför ålder
som kan söka sig till bättre möjligheter utomlands ökar. Se även de
demografiska beräkningarna för Afrika i Eurostat Statistics in Focus 19/2012
den 27 mars 2012. [51] Se MEMO/11/918 av den 16 december 2011 för en genomgång av
EU:s övergripande insatser i samband med den arabiska våren. [52] Den 25–26 februari 2010, 3 juni 2010, 11–12 april 2011 och
den 9-10 juni 2011 och nu senast på grundval av en not (rådets dokument
18302/11) från det polska ordförandeskapet i december 2011. [53] KOM(2011) 248/3. [54] KOM(2011) 291 slutlig. [55] Rådets dokument 18302/11. [56] Rådets dokument 8714/1/12. [57] Jfr även KOM(2011) 292/3 . [58] Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien
och Ukraina. Se KOM(2011) 564 slutlig. [59] Slutsatserna antogs vid mötet i rået (rättsliga och
inrikes frågor) i december 2011. [60] MEMO/10/450 av den 27 september 2010. Kvartalsrapporten
från arbetsgruppen för Grekland sätter in handlingsplanen i ett bredare
sammanhang mot bakgrund av tekniskt stöd till Grekland. [61] Under perioden 2007–2011 tog Grekland emot 119 miljoner
euro och ytterligare 44,7 miljoner euro planeras för år 2012. [62] Under perioden 2008–2011 tog Grekland emot 52,2 miljoner
euro och ytterligare 37,3 miljoner euro planeras för år 2012. [63] Under perioden 2008–2011 tog Grekland emot 35.5 miljoner
euro (däribland katastrofhjälp för år 2008–2011) och ytterligare 4 miljoner
euro planeras för år 2012. [64] Snabba gränsinsatsenheter som inrättades genom rådets
förordning (EG) nr 863/2007. Se även Frontex RABIT Operation 2010 Evaluation
Report från augusti 2011. [65] Förordning (EU) nr 1168/2011 av den 25 oktober 2011. [66] Detta ska till exempel utföras av nätverket av sambandsmän
för invandring som efter det att förordning (EU) nr 493/2011 av den 5 april
2011 antogs införlivats med Frontex. [67] Förordning (EU) nr 1077/2011 av den 25 oktober 2011. [68] KOM(2011) 873 slutlig. [69] KOM(2011) 680 slutlig. [70] Sådan visering ger innehavaren rätt att vistas i EU i
högst tre månader under en sexmånadersperiod. Under 2011utfärdades flest
Schengenviseringar, cirka 41 % av dem till Ryssland. [71] De motsvarande siffrorna för 2012, fram till slutet av
april 2012, är kring 453 900 visumansökningar, och cirka 368 400 utfärdade
viseringar medan 63 000 ansökningar avslogs. De flesta ansökningarna lämnades
in i Algeriet (kring 122 000), Marocko (kring 119 000), Egypten (cirka 41 000)
och Tunisien (kring 39 000). Över 50 % av alla ansökningar hanterades av
Frankrike (kring 185 000 ansökningar) och Spanien (kring 78 000 ansökningar).
Cirka 3 000 personer hade lämnat in flera ansökningar, varav alla avslogs. [72] KOM(2011) 290 slutlig: förslag till förordning om ändring
av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över
tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar
de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare
är undantagna från detta krav. [73] Handlingsplanen för viseringslättnader presenterades för
Moldavien den 24 januari 2011 och för Ukraina den 22 november 2010. Båda
innehåller riktmärken för migration och asyl. [74] Gemensamt uttalande från högnivåmötet Ukraina-EU av den 19
december 2011. [75] KOM(2011) 564 slutlig. [76] Detta föregriper inte beslut om sökandens status, och
ligger i linje med UNSCR 1244 och internationella domstolens uttalande om
Kosovos självständighetsförklaring. Alla hänvisningar till Kosovo bör tolkas inom ramen för detta uttalande. [77] Cirka 12 000 tillstånd beräknas ha utfärdats och därefter
förnyats av de italienska myndigheterna. Många tunisiska medborgare reste
därefter vidare till andra medlemsstater, däribland Frankrike, men hur många
det rör sig om är okänt. [78] KOM(2011) 559 slutlig. [79] KOM(2011) 560 slutlig. [80] KOM(2011) 118 slutlig. [81] KOM(2012) 230 slutlig. [82] Rådets beslut 2011/842/EU av den 13 december 2011. [83] Förordning (EU) nr 1342/2011 av den 13 december 2011. Detta
omfattar även vissa polska administrativa distrikt i det område som anses som
gränsområde. [84] Det 3135e mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) i
Bryssel den 13 och 14 december 2011. [85] Se KOM(2011) 76 slutlig för en genomgång av EU:s
återtagandeavtal. [86] KOM(2011) 751 slutlig. [87] Direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008. [88] Direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009. [89] Se fotnot 2. [90] Direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011. [91] Förordning (EU) nr 439/2010 av den 19 maj 2010. [92] KOM(2011) 835 slutlig. [93] I den andra fasen ska över 360 flyktingar återbosättas
under perioden 2011–2012. [94] I december 2011 inleddes ett nytt regionalt skyddsprogram i
Nordafrika (Egypten, Tunisien och om möjligt Libyen). [95] Cirka 3 000 flyktingar återbosattes i någon av EU:s medlemsstater
under år 2011 och tio av länderna har ingått årsavtal om återbosättning. [96] Rådets pressmeddelande 6838/12 av den 8 mars 2012 Common
EU resettlement priorities for 2013 and new rules on EU funding [ej
översatt till svenska]. [97] KOM(2010) 213 slutlig. [98] Sifforna omfattar inte Spanien och Polen för vilka
uppgifter saknades när den här rapporten utarbetades. År 2010 registrerades 15
ensamkommande barn i Spanien och 230 i Polen. [99] Vissa beräkningar finns i tabell 10 i det åtföljande
arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar. [100] KOM(2011) 118 slutlig. [101] Tillgängliga uppgifter om antalet uppehållstillstånd som
utfärdats till offer för människohandel registreras nu av Eurostat. År 2010
beviljades till exempel 462 tillstånd i Italien, 304 i Nederländerna och 108 i
Belgien. Vissa siffror om medlemsstaterna finns även på kommissionens webbsida
mot människosmuggling, http://ec.europa.eu/anti-trafficking/.
I synnerhet i Österrike och Ungern ökade smugglingen under
2011. Enligt årsboken från ICMPD år 2010 upptäcktes 350 insmugglade personer i
Ungern år 2010, medan sammanlagt 6 664 personer greps i samband med insmuggling
till Österrike. [102] Direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011. [103] Rådets dokument 12401/11. [104] KOM(2011) 751 slutlig.