52012DC0250

I. Inledning

Den här rapporten ger en framåtblickande analys av EU:s politik för invandring och internationellt skydd, med utgångspunkt i de viktigaste händelserna under 2011. Det var ett på många sätt viktigt år för EU, som även påverkade migrationspolitiken. Året präglades inte bara av den ekonomiska krisen som belastade ekonomin och tillväxten i EU utan även av de dramatiska händelserna under den arabiska våren och ett ökande migrationstryck vid EU:s yttre gränser, framför allt vid Medelhavet och i sydost, samt visst missbruk av viseringsliberaliseringen. Dessa händelser understryker ytterligare behovet av en konsekvent och välbalanserad migrationspolitik på EU-nivå som både är dynamisk för att fylla kortfristiga behov och strategisk för att förverkliga en mer långsiktig vision.

Flera viktiga initiativ togs, till exempel inom ramen för den övergripande strategin för migration och rörlighet, som ger både EU:s och medlemsstaternas insatser ett mervärde, bland annat med avseende på den externa migrationspolitiken. Informationssystemet för viseringar togs i bruk, EU:s invandringsportal startade och förslag för att stärka styrningen av Schengenområdet lades parallellt med förslaget om det europeiska gränsövervakningssystemet Eurosur. Andra framgångar under året var den politiska överenskommelsen om att utvidga Frontex uppdrag och att ändra skyddsdirektivet. Ett partnerskap för rörlighet ingicks med Armenien och Europeiska stödkontoret för asylfrågor invigdes. Man startade även den nya europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa. Tillsammans med medlagstiftarna gjordes vissa framsteg under 2012 på vägen mot ett gemensamt europeiskt asylsystem.

EU:s regelverk utvecklades tack vare antagandet av direktivet om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat[1], direktivet om utökning av bestämmelserna om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare till personer som beviljats internationellt skydd[2] och direktivet om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer[3]. Medlemsstaterna gick även vidare med genomförandet av återvändandedirektivet och direktivet om påföljder för arbetsgivare.

Den förra årsrapporten[4] följde upp meddelandet om migration[5] från maj 2011 på ett sätt som gav perspektiv på hur politiken hade utvecklats mot bakgrund av de då aktuella händelserna. Båda årsrapporterna låg därefter till grund för slutsatserna från rådet (rättsliga och inrikes frågor, RIF)[6] och Europeiska rådet slutsatser[7] från juni 2011 som fastställer riktlinjer för EU:s migrationspolitik, i synnerhet avseende styrningen av Schengenområdet, kontrollen av de yttre gränserna, utvecklingen av partnerskap med länder i det södra grannskapsområdet samt fullbordandet av det gemensamma europeiska asylsystemet till år 2012.

Årets rapport ger en överblick av migrationen i EU ur ett statistiskt perspektiv. Därefter behandlas EU:s insatser i de tidigare nämnda centrala händelseförlopp som påverkat migrationspolitiken, samt kommissionens bidrag till färdplanen för det ökade migrationstrycket. Rapporten bygger återigen huvudsakligen på kommissionens och medlemsstaternas politiska bedömningar och kompletteras av ett faktablad med en statistisk bilaga[8] som närmare redogör för utvecklingen både i EU och i medlemsstaterna, med grund i uppgifter från det europeiska migrationsnätverket[9].

II. En ögonblicksbild av migrationen i EU[10]

Det är bra att sätta in migrationen i EU i ett större internationellt sammanhang. Av en världsbefolkning som under året överskred sjumiljardersgränsen beräknas omkring 214 miljoner personer ha migrerat (cirka 3,1 procent av den sammanlagda världsbefolkningen),[11] vilket innebär att 9,4 procent (cirka 20,2 miljoner) av världens migranter är tredjelandsmedborgare som är bosatta i EU. Som en jämförelse kan nämnas att cirka 3,4 procent av det sammanlagda antalet migranter i världen bor Kanada (7,2 miljoner personer som utgör 21,3 procent av landets befolkning) medan ungefär 20 procent av det sammanlagda antalet migranter i världen bor i USA (42,8 miljoner människor som utgör 13,5 procent av landets befolkning).[12]

Den 1 januari 2011 uppgick den totala befolkningen i EU till 502,5 miljoner människor, vilket är 1,4 miljoner fler än år 2010 och ger en årlig befolkningsökning på +2,7 människor per 1 000 invånare. Befolkningsökningen består av en naturlig folkökning på 0,5 miljoner (+1,0 promille) och en nettoinvandring på 0,9 miljoner (+1,7 promille). De 20,2 miljoner tredjelandsmedborgare som bor i EU utgör cirka 4 procent av EU:s sammanlagda befolkning, vilket ger ett nettoöverskott jämfört med det antal EU-medborgare (12,3 miljoner eller motsvarande 2,5 procent av den sammanlagda befolkningen i EU) som flyttat till en annan medlemsstat.[13] De största grupperna av tredjelandsmedborgare under 2009 kom från Turkiet (cirka 2,4 miljoner människor), Marocko (cirka 1,8 miljoner människor) och från Albanien (cirka 1 miljon människor)[14]. Med avseende på FN:s index för mänsklig utveckling (Human Development Index) kommer cirka 47 procent av migranter födda utanför EU från länder med ett högt värde på indexet, cirka 46 procent av migranterna från länder med ett genomsnittligt värde på indexet och cirka 7 procent länder med ett lågt värde på indexet.[15]

Under 2010 utfärdades nära 2,5 miljoner första uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare, varav 32,5 procent avsåg arbetstillstånd, 30,2 procent avsåg anhöriginvandring, 20,6 procent avsåg studier och 17 procent utfärdades av andra skäl (internationellt skydd, uppehållstillstånd utan arbetstillstånd o.dyl.). Fördelat per land utfärdades flest tillstånd (cirka 212 000) till amerikanska medborgare, därefter (cirka 200 000) till indiska medborgare, sedan (cirka 172 000) till kinesiska medborgare, följt av (cirka 167 000) tillstånd till ukrainska medborgare samt (cirka 157 000) till marockanska medborgare.

Under detta sextionde år sedan Genèvekonventionen slöts ökade det sammanlagda antalet asylsökande väsentligt, med 16,8 procent jämfört med år 2010. Strax över 302 000 asylansökningar lämnades in till asylsystemen i flera av medlemsstaterna. De människor som sökte asyl kom främst från Afghanistan (28 000), Ryssland (18 200), Pakistan (15 700), Irak (15 200) och Serbien (13 900). Under 2011 beviljades 59 465 människor internationellt skydd (varav (28 995) fick flyktingstatus, (21 400) subsidiärt skydd och (9 065) skydd av humanitära skäl). Detta omfattade cirka 25 procent av alla fattade beslut.[16]

I avsnitt IV framgår att den irreguljära migrationen även fortsättningsvis är ett stort inslag i invandringen till EU. På grund av sakens natur saknas tillförlitliga siffror över antalet irreguljära migranter, men de uppskattningar som brukar citeras spänner från under 2 miljoner till 4,5 miljoner människor.[17] Mer tillförlitliga indikatorer, såsom avslag på ansökan, gripanden och återsändande kan användas, trots att de inte är invändningsfria. Under 2011[18] vägrades kring 343 000 personer inresa till EU, vilket var 13 färre än år 2010. De flesta (nära 70 procent) avvisades i Spanien, särskilt vid de yttre landgränserna. År 2011 greps kring 468 500 personer (färre än år 2010 då 505 000 personer greps) och medlemsstaterna återsände cirka 190 000 tredjelandsmedborgare (cirka 15 procent färre än år 2010).

III. Hur migrationen bidrar till EU:s agenda för tillväxt[19]

Med tanke på de ekonomiska utmaningar EU står inför idag kan det vid första anblicken vara svårt att förstå behovet av laglig migration och rörlighet. Trots en övergripande arbetslöshet på cirka 10 procent inom EU, vilket motsvarar 23,8 miljoner människor, och en ungdomsarbetslöshet på 22,1 procent (för ungdomar under 25 år)[20] har många medlemsstater redan brist på arbetskraft och kompetens[21] i olika branscher och av olika skäl[22]. De flesta medlemsstater inriktar sysselsättningspolitiken på den egna befolkningens anställningsbarhet och föredrar EU-medborgare för att avhjälpa arbetskraftsbristen. Idag inriktar medlemsstaterna sin politik för ekonomisk migration av tredjelandsmedborgare på (hög)kvalificerad arbetskraft, även om många även efterfrågar lågutbildade arbetstagare, oftast för kortare perioder.

Den ekonomiska migrationen utgör ett viktigt inslag i åtgärderna för att hantera brister på arbetskraft, i synnerhet med tanke på EU:s åldrande befolkning[23] och en alltmer konkurrensutsatt internationell arbetsmarknad där även länder utanför Europa efterfrågar kvalificerad personal. Hinder för att fullt ut kunna dra nytta av denna arbetskraft är det bristande erkännandet av kompetens och utbildning som tredjelandsmedborgare som redan är bosatta i EU har, samt svårigheterna med att överföra rättigheter mellan olika system för social trygghet.

Förutom att bidra till den ekonomiska tillväxten[24] kan migranterna också berika våra samhällen på ett socialt och kulturellt plan.

Därför föreslår kommissionen att man före slutet av 2012 inleder en remissrunda för att skapa en bred debatt mellan medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och övriga aktörer om hur EU bör förhålla sig till de möjligheter som den ekonomiska migrationen erbjuder.

EU har faktiskt redan vidtagit flera framsynta åtgärder för den framtida utvecklingen och kommer i samband med den övergripande strategin för migration och rörlighet[25] att se över hur man bättre kan matcha arbetssökande med arbetsgivare på en internationell arbetsmarknad, i syfte att öka och dra ömsesidig nytta av kompetensrörligheten snarare än att spä på kompetensflykten. Bland dessa åtgärder ingår olika partnerskap för rörlighet, och efter att ha slutit avtal med Republiken Moldavien (nedan Moldavien), Georgien och Cap Verde slöts i oktober 2001 även ett avtal med Armenien[26]. Kommissionen har även inlett förhandlingar med vissa länder i södra Medelhavsområdet avseende partnerskap för rörlighet eller andra former av samarbete, till exempel gemensamma agendor för migration och rörlighet (se avsnitt IV.1).

För att ge migranterna bättre information om möjligheterna till och villkoren för laglig migration har man startat en EU-portal om invandring[27]. Portalen samlar färsk, målinriktad och praktisk information om EU:s och medlemsstaternas formaliteter och politik för migration. Portalen förklarar även vilka rättigheter och risker som är förknippade med irreguljär migration för att avskräcka migranter från att resa in till EU på sätt som ofta är farliga.

I den övergripande strategin för migration och rörlighet och det åtföljande dokumentet om migration och utveckling[28] föreslogs också en rad åtgärder för hur man på bästa sätt kan dra nytta av migrationens och rörlighetens påverkan på utvecklingen. Några av de åtgärder som föreslogs var till exempel att stödja Världshälsoorganisationens metod för internationell rekrytering av vårdpersonal[29] och övervaka tillämpningen av direktivet om EU-blåkort som ger medlemsstaterna möjlighet att avvisa ansökningar med hänvisning till etiska krav på rekryteringen för att avvärja kompetensflykt. En annan aspekt var att utforska möjligheterna att inrätta ett verktyg för diasporagruppernas investeringar som kan kanalisera de frivilliga bidragen från diasporagrupperna och kompletteras med EU-medel för att ge kraft åt de utvecklingsorienterade initiativen och investeringarna i prioriterade länder, exempelvis i södra Medelhavsområdet. Andra åtgärder syftar till att utveckla privat-offentliga partnerskap för att engagera migrerande egenföretagare och små och medelstora företag i handel, investeringar och kunskapsöverföring mellan EU:s medlemsstater och partnerländerna, att utforska nyttan av ett årligt forum om penningförsändelser samt överväga mervärdet av en gemensam EU-portal för penningöverföringar.[30] Vidare kan man hjälpa partnerländerna att kartlägga och följa tillförlitliga rekryterare för att öka migranternas inflytande, bland annat i syfte att underlätta cirkulär migration[31]. Slutligen har förslag lagts för att bredda den traditionella dagordningen för migration och utveckling för att bättre hantera sådana frågor som till exempel vilka sociala följder migrationen får i ursprungsländerna och skyddet av migranter i transit. Kommissionen är redo att inleda dessa olika åtgärder i dialog och samverkan med länder utanför EU. Detta ingår redan i de politiska dialoger och samarbetsavtal som EU ingått med tredjeland och regioner utanför EU, idag inriktat på sju regioner som omfattar över hundra länder och mer än tjugo bilaterala förfaranden.

Ett annat väsentligt framsteg var antagandet av direktivet om ett enda ansökningsförfarande[32] som ska införlivas med national lagstiftning senast i december 2013. Direktivet förenklar migrationsförfarandena och ge tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i någon medlemsstat en gemensam uppsättning rättigheter och se till att de behandlas på samma sätt som landets egna medborgare. Vissa medlemsstater har även införlivat direktivet om EU-blåkort.[33] Men de övergripande framstegen har varit begränsade, vilket gjort att kommission inlett överträdelseförfaranden för utebliven anmälan av nationella genomförandebestämmelser. Ett antal brister har kartlagts avseende studerande[34] och forskare,[35] som bidrar till EU:s ekonomi och utgör en investering. Man bör till exempel stärka bestämmelserna om studenternas fria rörlighet i direktivet, för att stimulera synergier med andra EU-program som underlättar tredjelandsmedborgarnas rörlighet inom EU och stärka rättssäkerheten. Man bör klart och tydligt definiera forskarnas rättigheter och tydligt avgränsa tillstånd som beviljas forskare från andra typer av tillstånd. Vidare bör man ge bättre vägledning och information om de möjligheter som direktivet erbjuder. För att bättre kunna utnyttja dessa instrument och göra EU mer attraktivt, förväntas därför ett förslag om ändring och sammanslagning av dessa två direktiv läggas fram i december 2012 för att främja studenternas och forskarnas rörlighet.

Vissa framsteg har gjorts i förhandlingarna om förslaget till direktiv om säsongsarbete[36] och företagsintern överföring av personal.[37] Det första förslaget ger säsongsarbetare laglig rätt att resa in till och arbeta i EU och är även avsett att förebygga exploatering och skydda arbetarnas hälsa och säkerhet samtidigt som man ser till att arbetsgivarna i EU har tillgång till nödvändig arbetskraft. Det senare direktivet ska fylla ett kartlagt behov hos internationella företag att lättare överföra högkvalificerad personal mellan sina olika etableringsorter inom EU, genom att förenkla de många olika bestämmelserna och byråkratin i medlemsstaterna. Förslaget kan därför öka tillväxten, stärka konkurrenskraften inom EU, öka möjligheterna att uppfylla målen i EU 2020-strategin samt ger alla aktörer samma tillgång och möjligheter. Även om en del frågor återstår att lösa under förhandlingarna uppmanas medlemsstaterna att eftersträva en politisk överenskommelse så snart som möjligt så att dessa EU-bestämmelser också kan utnyttjas för att hantera den pågående ekonomiska krisen och kommande utmaningar.

Även i rapporten om tillämpningen av direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare[38] drog man slutsatsen att direktivets fulla potential av en rad olika skäl ännu var långt ifrån uppnått. Kommissionen kommer att öka ansträngningarna för att se till direktivet genomförs korrekt, huvudsakligen genom tekniska möten med medlemsstaterna och om nödvändigt även med hjälp av överträdelseförfaranden.

Den lagliga migrationen skapar ett behov av en effektiv integrationspolitik. Det är medlemsstaterna som ansvarar för att utveckla och genomföra integrationspolitiken, men kommissionen fortsätter att ha en stödjande roll i sammanhanget, vilket framhållits av rådet (RIF).[39] Det finns många exempel på ambitiösa integrationspolitiska insatser[40] men alla åtgärder har ännu inte nått målen. Mycket återstår att göra för att kunna dra full nytta av den potential som 20,2 miljoner tredjelandsmedborgare i EU erbjuder. I fråga om de överordnade målen i Europa 2020-strategin[41] kan man konstatera att den genomsnittliga sysselsättningsgraden bland tredjelandsmedborgare i åldrarna 20–64 år 2010 uppgick till 58,5 procent, vilket kan jämföras med 68,6 procent bland den totala befolkningen i åldrarna 20–64. Ungefär 19,4 procent av tredjelandsmedborgarna i samma åldersgrupp var arbetslösa, vilket kan jämföras med 9,3 bland den totala befolkningen. Vidare var 46,4 procent av tredjelandsmedborgarna överkvalificerade för sina arbeten, vilket kan jämföras med 21,2 procent bland totalbefolkningen. De tredjelandsmedborgare som blir arbetslösa löper dessutom risken att samtidigt förlora sitt uppehållstillstånd. År 2010 var 32,4 procent av tredjelandsmedborgarna i åldern 20–64 i riskzonen för fattigdom, vilket kan jämföras med 15,0 procent av totalbefolkningen i samma åldersgrupp. Under 2010 lämnade 33,0 procent av tredjelandsmedborgarna i åldern 18–24 skolan i förtid, jämfört med 14,1 procent av totalbefolkningen i samma åldersgrupp.[42]

Den europeiska agendan för integration av tredjelandsmedborgare[43] fastställer framtida åtgärder för att migranterna och därmed även EU ska kunna utnyttja sin kapacitet och kompetens till fullo, med full respekt för och främjande av de grundläggande rättigheterna. De åtgärder som föreslås för att dra nytta av migrationens potential omfattar bland annat ett ökat deltagande i det ekonomiska, sociala, kulturella, och politiska samhällslivet från tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i mottagarländerna kännedom om deras rättigheter och skyldigheter samt en positiv hållning till mångfald. Kommissionen vill också stärka samarbetet med lokala och regionala myndigheter och utveckla ursprungsländernas roll.

Andra tätt förknippade frågor avser anhöriginvandring, där vissa medlemsstater uttryckligen meddelat att de önskar begränsa denna form av laglig invandring. Mot denna bakgrund inleddes en politisk debatt[44] om anhöriginvandring i november 2011 för att utreda hur denna typ av migration kan vidareutvecklas utan att tappa kontakten med målsättningarna i direktiv 2003/86/EG om att bevara den grundläggande rätten till ett familjeliv. Med utgångspunkt i de åsikter som framkommit ska kommissionen besluta om kommande åtgärder.

IV. EU:s politiska svar på migrationstrycket

Endast 4 procent (27 465 människor av 706 000)[45] av de som flydde från de inbördes striderna i Libyen reste norrut mot EU, men detta visade tillsammans med den ökade irreguljära migrationen från Tunisien[46], vid landgränsen mellan Turkiet och Grekland[47] samt de väsentligt fler asylansökningarna vid EU:s yttre gränser i söder[48] att Europeiska unionen fortfarande är utsatt för ett ökat migrationstryck[49] som inte ser ut att minska i framtiden[50]. Konsekvenserna av den arabiska våren,[51] framför allt i Italien men även på Malta, samt migrationsflödena vid gränsen mellan Grekland och Turkiet under 2011 gav upphov till allvarliga diskussioner om hur EU på bästa sätt borde hantera migrationstrycket, och samtidigt behålla effektiva inresesystem som möjliggör en ordnad och hanterlig migration.

Irreguljär migration till EU är ofta förknippat med fara och leder till en avskyvärd exploatering av de människor som smugglas eller säljs. Även när de anlänt till EU kan migranter befinna sig i en irreguljär situation, till exempel om de stannat i landet längre än viseringen ger rätt till eller inte återvänt till sitt ursprungsland efter att ha fått avslag på en asylansökan. EU har alltid lagt särskild vikt vid att utarbeta åtgärder som ska minska den irreguljära migrationen och under 2011 antog rådet flera slutsatser[52] om irreguljär migration. Kommissionens meddelanden av den 4 maj[53] och den 24 maj 2011[54] innehöll prioriteringar för att minska den irreguljära migrationen. Meddelandena utredde även hur den irreguljära migrationen ser ut, bland annat hur migrationsflödena är sammansatta, vilken karaktär de har och vilka konsekvenser de får samt vilka åtgärder och goda metoder som antagits av EU och dess medlemsstater. Med tanke på de geografiska och politiska särdragen är situationen inom EU naturligtvis varierande, men vad som nu behövs är en effektiv tillämpning av redan befintliga förfaranden och åtgärder som antagits på EU-nivå. EU:s insatser bör anpassas till de olika utmaningarna, medan de mål som ska uppfyllas och de medel som står till EU:s och medlemsstaternas förfogande är desamma.

EU och dess medlemsstater står inför samma utmaning. Ingen medlemsstat kan ensam lösa problemen, men de har alla ansvar för att genomföra de överenskomna åtgärderna på ett verkningsfullt sätt. Det är därför viktigt att ta hänsyn till det mervärde som åtgärder på EU-nivå kan ha, eller åtgärder som vidtas mellan EU och dess samarbetspartner, i synnerhet unionens grannländer. Det är också viktigt att kartlägga och gemensamt stödja en strategisk och omfattande metod för att hantera irreguljär migration, bland annat genom en effektiv förvaltning av EU:s yttre gränser och lämpliga lagliga inresevägar.

Migration och rörlighet bör ses mot bakgrund av behovet att bevara en välorganiserad rörlighet som tar full hänsyn till de grundläggande rättigheterna. Detta förutsätter dialog och samarbete med länder utanför EU för att underlätta legitim migration och rörlighet och samtidigt ingripa effektivt mot irreguljär migration och bevara en verksam återvändandepolitik. Detta förutsätter fungerande kontroller vid de yttre gränserna och solidaritet med de medlemsstater som påverkas mest. Annars kan inte EU längre erbjuda möjligheter till laglig migration och rörlighet. Det är också mycket viktigt slå vakt om friheten, den fria rörligheten och den interna säkerheten inom EU eftersom detta är en förutsättning för legitimiteten i alla politiska ramar. Det befintliga regelverket och de förslag som lagts fram under 2011 kommer om de tillämpas effektivt att ge EU de verktyg som krävs för att hantera dessa utmaningar.

Under ledning av det polska ordförandeskapet tog Europeiska unionens råd vid flera tillfällen upp den senaste utvecklingen av den irreguljära migrationen för att förbereda förslag till eventuella gemensamma åtgärder.[55] I samarbete med kommissionen och medlemsstaterna gick sedan det danska ordförandeskapet vidare och utvecklade ett sammanhängande förslag som därefter antogs av rådet (RIF) i april 2012 i form av handlingsplanen EU:s åtgärder rörande migrationstrycket – Ett strategiskt svar.[56] De utskott som bidragit till handlingsplanen beskrivs i avsnitt IV.6.

IV.1. Dialog om migration, rörlighet och säkerhet[57]

Som ett led i den övergripande strategin för migration och rörlighet inleddes dialoger om migration, rörlighet och säkerhet den 6 oktober med Tunisien och den 13 oktober 2011 med Marocko, i syfte att ingå ett partnerskap för rörlighet. Förberedelser för en dialog med Egypten har vidtagits. Liknande dialoger kommer att inledas med andra länder i södra Medelhavsområdet, däribland Libyen, så snart den politiska situationen tillåter. Dessa dialoger ger EU och partnerländerna möjlighet att ingående diskutera alla aspekter på ett eventuellt samarbete för att hantera migrationsflöden och den fria rörligheten, bland annat i syfte att inrätta partnerskap för rörlighet. Villkorlighetsprincipen tillämpas på dialogerna för att stimulera ett effektivt engagemang för att förebygga irreguljär migration, hantera gränsförvaltningen och samarbeta om återsändande och återtagande av irreguljära migranter.

Det är också dags att ompröva de förslag kommissionen lade fram i början av 2011 om en dialog med Turkiet – något som även noterades i slutsatserna från mötet i rådet (RIF) den 25 februari 2011.

Liknande dialoger som både avser rörlighet och därmed sammanhängande säkerhetsfrågor har pågått med länderna på västra Balkan sedan år 2008. Förfarandet bygger på landanpassade färdplaner med riktmärken för bland annat dokumentsäkerhet, ökad kapacitet avseende migration, gränsförvaltning och återtagande samt insatser mot den internationella organiserade brottsligheten, terrorism och korruption. Sedan viseringskraven avskaffades har kommissionen arbetat intensivt med länderna på västra Balkan för att förebygga och avhjälpa missbruk av viseringslättnaderna. De berörda länderna har antagit en rad målinriktade åtgärder för att ta itu med situationen.

Konkreta förslag har även lagts för att öka det politiska och operativa samarbetet mellan EU och partnerländerna i det östliga partnerskapet om rättvisa och inrikes frågor.[58] Bland de prioriterade frågorna fanns bland annat en konsolidering av den befintliga ramen för dialog och samarbete, genom principer för samarbetet, en analys av gjorda framsteg för att kunna föreslå vägar för ett stärkt samarbete samt tematiska prioriteringar för detta.[59]

IV.2. Stöd till Grekland

Landgränsen mellan Grekland och Turkiet är utsatt för irreguljär migration och därför ägnas särskild uppmärksamhet åt att stärka kontrollerna vid denna gräns. Politiskt och materiellt stöd har huvudsakligen samordnats av Frontex som också bistått Grekland med Atticaprojektet som gick ut på att stödja den grekiska polisens återtagandekapacitet. Kommissionen deltog aktivt tillsammans med de grekiska myndigheterna och gjorde regelbundet tjänsteresor till Grekland för att kontrollera framstegen i genomförandet av handlingsplanen och rapportera till rådet (RIF).

Eftersom Grekland måste göra snabba framsteg med den handlingsplan för asylreform och migrationshantering som antogs i september 2010[60] har omfattande ekonomiskt stöd[61] lämnats och fortsätter lämnas via fonden för yttre gränser för att förbättra gränsförvaltningen, särskilt med hjälp av modern utrustning för screening och kvarhållande i Evrosregionen vid landgränsen mellan Grekland och Turkiet. Hög prioritet gavs även åt att öka Greklands förmåga att återsända irreguljära migranter till deras ursprungsländer i enlighet med de normer som fastställs i återsändandedirektivet (2008/115/EG), återigen med väsentligt ekonomiskt stöd[62] från Europeiska återvändandefonden i samband med tvångsåtersändanden och införande av program för frivilligt återvändande. Fonden finansierade även åtgärder som ska stärka Greklands operativa kapacitet i samband med återsändanden och det faktiska genomförandet av återsändandedirektivet. Kommissionen har lagt fram och fortsätter lägga fram förslag på hur Grekland skulle kunna maximera effektiviteten i det tillgängliga stödet, bland annat genom att samarbeta med sådana organisationer som Internationella organisationen för migration.

Dessa åtgärder räcker dock inte i sig utan ett samtidigt ökat samarbete med de närmaste grannländerna, i synnerhet Turkiet. Därför är det en fortsatt hög prioritet, vilket även behandlas i avsnitt IV.1, att ingå återtagandeavtal med Turkiet och se till att landet är villigt att ingripa mot irreguljär migration.

Kommissionen, medlemsstaterna, Europeiska stödkontoret för asylfrågor och FN:s flyktingkommissariat stödjer Grekland, även ekonomiskt[63], i samband med reformen av landets asylsystem. Detta arbete har gett många goda resultat , till exempel antagandet av en ny asyllagstiftning, inrättandet av en ny och oberoende myndighet som arbetar med asylprövning, inledande mottagning och överklaganden, färre dröjsmål i behandlingen av ansökningar och insatser från Europeiska stödkontoret för asylfrågor för att utveckla en operativ plan för att sända ut grupper av asylexperter med början i maj 2011. Men allvarliga problem kvarstår, bland annat med undermåliga mottagningsförhållanden, i synnerhet i Evrosregionen. De grekiska myndigheterna uppmanas att snarast beakta detta, med hänsyn till de berörda personernas grundläggande rättigheter.

IV.3. Bevaka EU:s yttre gränser

Frontex mervärde för det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna om gränssäkerhet och återsändande stod återigen klart, bland annat i samband med stödet till de grekiska myndigheterna från en snabb gränsinsatsenhet[64] vid gränsen till Turkiet och Medelhavet. Budgeten fick ett tillskott på 30 miljoner euro för att byrån ska kunna utöka sin operativa kapacitet ytterligare.

Ändringen av förordningen om byråns inrättande[65] har framför allt givit byrån möjlighet att stärka samarbetet med tredjeland, även i fråga om tekniskt stöd,[66] sätta in europeiska gränsbevakningsgrupper, inrätta ett ombud för grundläggande rättigheter och en rådgivande grupp för grundläggande rättigheter, för att de grundläggande rättigheterna ska beaktas i hela verksamheten. Medlemsstaterna uppmanas att fortsätta utbyta operativ information och att samarbeta med varandra och med Frontex för att minska dödsfallen till sjöss i samband med irreguljär migration till EU.

Antagandet av en rättslig grund för inrättandet av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa[67] kommer, när byrån tas i bruk i slutet av 2012, att säkerställa ett kontinuerligt och avbrottsfritt utbyte av uppgifter mellan nationella myndigheter som använder Eurodacsystemet, Informationssystemet för viseringar (VIS) och andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II). Förutom förvaltningen av dessa system kommer byrån även att ansvara för utvecklingen och den operativa driften av systemen och andra stora it-system som avser avdelning V i EUF-fördraget.

För framtida insatser har kommissionen lagt fram ett förslag om ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur)[68] som ska stärka bevakningen vid Schengenområdets yttre gränser, i synnerhet den södra havsgränsen och den östra landgränsen från år 2013 och framåt. Kommissionen har även redogjort för sin syn[69] på den framtida gränsförvaltningen med hjälp av ny teknik som ska underlätta resandet för personer som ofta reser till och från EU och förbättra kontrollerna av gränspassagerna. Förslaget om en smart gränsförvaltning består huvudsakligen av ett system för in- och utresa och ett program för registrerade resenärer. Efter samråd med Europaparlamentet, rådet, och Europeiska datatillsynsmannen kommer kommissionen att lägga fram förslag till lagstiftning om ett system för in- och utresa och ett program för registrerade resenärer under 2012, efter en omfattande konsekvensanalys.

IV.4. En gemensam viseringspolitik inom EU

Under 2011 utfärdades cirka 12,7 miljoner Schengenviseringar,[70] och antalet väntas stiga under kommande år. I samband med att informationssystemet för viseringar infördes den 11 oktober 2011 i Nordafrika, för att sedan gradvis tillämpas på samtliga länder har ansökningarna kunnat behandlas mycket snabbare och identitetsstölder kunnat hanteras mer effektivt. Från det att systemet infördes och fram till slutet av 2011 hade nära 300 000 viseringsansökningar registrerats i systemet och lett till 243 000 beslut om att utfärda visering och 38 000 avslag. De flesta ansökningarna kom från Marocko (cirka 74 000), Algeriet (cirka 71 000), Tunisien (cirka 29 000) och Egypten (cirka 23 000). Över 50 procent av ansökningarna behandlades av Frankrike (cirka 116 000 ansökningar) och Spanien (cirka 44 000 ansökningar). Ungefär 500 multipla ansökningar registrerades, varav samtliga avslogs.[71]

I samband med viseringslättnaderna för länderna på Balkan i november 2009 inkom plötsligt väsentligt fler ogrundade asylansökningar, vilket var ett bidragande skäl till att de förslag om ändring av förordning nr 539/2001[72] som lades fram i maj 2011 även innehöll förslag till bestämmelser om viseringsskydd som en sista utväg.

Väsentliga framsteg gjordes i förhandlingarna om viseringslättnader för Cap Verde och om uppdatering av befintliga viseringsavtal med Moldavien, Ryssland och Ukraina.[73] Förhandlingarna med Ukraina slutfördes i december 2011.[74] Kommissionen kommer att fortsätta använda viseringsavtal för att främja kontakter mellan folken, däribland inom ramen för det östra partnerskapet[75] och i framtiden med länderna i södra Medelhavsområdet. En dialog om viseringslättnader har inletts med Kosovo[76] och fortsätter med Moldavien, Ryssland och Ukraina.

IV.5. Förvaltning av Schengensamarbetet

Ett Schengenområde utan inre gränskontroller är en av grundstenarna för EU och har underlättat resandet för över 400 miljoner européer i 26 olika länder. Schengensystemet ansträngdes när tunisiska medborgare som beviljats tillfälliga uppehållstillstånd i Italien[77] reste vidare till andra medlemsstater, främst Frankrike, och när Danmark ville återinföra gränskontrollerna. Detta drog uppmärksamheten till behovet av att stärka förvaltningen av Schengensamarbetet. Kommissionen lade fram förslag[78] till hur man kunde förbättra utvärderingen och kontrollen av hur Schengenbestämmelserna tillämpades, för att göra dagens system till ett effektivt förebyggande verktyg. Förslagen omfattade även ett system för återinföra inre gränskontroller som en sista utväg[79] vid exceptionella omständigheter som samtidigt bevarar enhetligheten i de EU-åtgärder som ska skydda Schengensystemets funktion och integritet.

Samtidigt föreslogs även flera ändringar[80] i kodexen om Schengengränserna. Kommissionen anser att förslagen ökar tydligheten och begränsar utrymmet för avvikande tolkningar, samtidigt som de löser praktiska problem som uppstått och ytterligare stärker skyddet av de grundläggande rättigheterna. Förhandlingarna har fortgått under hösten 2011 och förslagen väntas antas under 2012.

I samråd med medlemsstaternas experter har kommissionen även utarbetat riktlinjer för en konsekvent tillämpning och tolkning av Schengenbestämmelserna om utfärdande av tillfälliga uppehållstillstånd och resehandlingar till tredjelandsmedborgare och om polisinsatser vid de interna gränserna. Riktlinjerna bör kunna läggas fram under 2012.

Efter godkännande från rådet (RIF) i december 2011 planerar kommissionen vidare att lägga fram regelbundna rapporter om hur Schengensamarbetet fungerar. Dessa rapporten kan ligga till grund för politisk debatt i rådet och Europaparlamentet. Den första rapporten offentliggjordes i maj 2012.[81]

En positiv utveckling var att Liechtenstein[82] formellt anslöt sig till Schengensamarbetet, att Kaliningradregionen nu får delta i samarbetet om lokal gränstrafik[83] och att Bulgarien och Rumänien gjorde framsteg på vägen mot anslutning till Schengensamarbetet.[84]

IV.6. Kommande åtgärder – en realistisk färdplan

Såsom påvisats i tidigare avsnitt förfogar EU redan över en rad befintliga instrument för att minska den irreguljära migrationen och viktiga uppgifter fylls inte bara av Frontex utan även av Europol och Europeiska stödkontoret för asylfrågor. Därför finns ingen anledning att inrätta nya strukturer eller system utan snarare bör man inrikta insatserna på tillämpningen av befintliga förfaranden och EU-åtgärder. Verktygen bör användas fullt ut och medlemsstaterna uppmanas att arbeta nära tillsammans med kommissionen för att se till att så blir fallet.

Efter de tidigare nämnda utvidgade diskussionerna i rådet under 2011, i synnerhet under det polska ordförandeskapet, har det framtida arbetet nu sammanfattas i dokumentet EU:s åtgärder rörande migrationstrycket – Ett strategiskt svar, som togs fram under det danska ordförandeskapet och som fastställer klara och tydliga mål samt mätbara prioriteringar. Med utgångspunkt i medlemsstaternas prioriteringar och utgångspunkten att bara ett strategiskt och sammanhållet arbetssätt på EU-nivå kan bidra till målen, har kommissionen bidragit till dokumentet med utgångspunkt i följande fem prioriteringar:

1) Konkret solidaritet mellan medlemsstaterna, i synnerhet med de som påverkas mest, samtidigt som man ser till att medlemsstaterna gör alla nödvändiga ansträngningar för att förvalta sina yttre gränser på ett effektivt sätt.

2) En större operativt ansvar för EU:s byråer (i synnerhet Frontex, Europol och Europeiska stödkontoret för asylfrågor).

3) Bättre kapacitet att övertyga tredjeland om att ingripa effektivt och samarbeta med EU för att motverka irreguljär migration och återta[85] irreguljära migranter med full hänsyn till deras grundläggande rättigheter. Detta ska åstadkommas genom kraftigare incitament och bättre utbyte av samarbetet, samt genom dialog och partnerskap om alla aspekter på migrationshanteringen.

4) Mobilisering av lämpliga finansiella instrument, däribland den kommande asyl- och migrationsfonden.[86]

5) Full överföring och tillämpning av det befintliga regelverket, framför allt återvändandedirektivet.[87] Även framdeles ska tyngdpunkten läggas på frivilligt återvändande, reintegrering, kontroller av att de grundläggande rättigheterna respekteras, direktivet om påföljder för arbetsgivare[88] och framsteg i beredningen av redan framlagda förslag, bland annat om säsongsarbetare och det europeiska gränsövervakningssystemet.

Det dokument som antogs av rådet (RIF) i april 2012 följer i stora delar kommissionens hållning.

V. Internationellt skydd under det 21:a århundradet

EU har en lång tradition av att tillhandahålla skydd för behövande och kommer att fortsätta tillämpa denna politik i enlighet med sina internationella åtaganden. En högt prioriterad fråga även bland många av medlemsstaterna är inrättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem 2012 och vissa framsteg på väg mot detta mål har gjorts. Efter omfattande och ofta svåra förhandlingar med medlagstiftarna kunde en politisk överenskommelse nås om att utöka bestämmelserna om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare till personer som beviljats internationellt skydd[89] och om det omarbetade direktivet om skyddsstatus.[90] Framsteg har även gjorts med direktiven om behandling av asylansökan och mottaningsvillkor sedan ett ändrat förslag lagts fram i juni 2011. Förhandlingarna om omarbetningen av Dublinförordningen och Eurodacförordningen var mindre framgångsrika och stod stilla under större delen av 2011. För att gå vidare i arbetet uppmanar kommissionen Europaparlamentet och rådet att inta en mer konstruktiv attityd i förhandlingarna för att nå en rättvis och välbalanserad kompromiss som kan godtas av alla berörda parter och öka harmoniseringen. Kommissionen har uttalat att ett nytt förslag kan läggas fram om bland annat rättstillämparnas tillgång till Eurodacsystemet, om detta kan leda till praktiska framsteg i förhandlingarna om hela lagstiftningspaket.

Europeiska stödkontoret för asylfrågor togs i drift i mitten av 2011 och kommer att lägga fram en verksamhetsrapport om sitt första arbetsår i juni 2012. Utöver att stödja Grekland har kontoret huvudsakligen ägnat sig åt att rekrytera personal, inrätta nödvändiga arbetsstrukturer på Malta och sköta den praktiska samordningen av det gemensamma europeiska asylcurriculumet. Förhandlingarna om de associerade ländernas, däribland Norges, deltagande i arbetet vid Europeiska stödkontoret för asylfrågor ska enligt planerna slutföras under första halvåret 2012. Europeiska stödkontoret för asylfrågor bör bli helt oberoende i mitten av 2012, och då fullt ut kunna använda de verktyg för praktiskt samarbete som infördes genom förordningen om inrättandet av kontoret.[91] Medlemsstaterna bör även bistå stödkontoret genom att tillhandahålla den expertis och de tillgångar som strukturen kräver även i andra fall än särskilt brådskande situationer.

Solidaritet fortsätter att utgöra ett grundläggande inslag i EU:s asylpolitik. Meddelandet om ökad solidaritet inom EU på asylområdet[92] ska stärka det praktiska, tekniska, och ekonomiska samarbetet mellan medlemsstaterna och utveckla en bättre ansvarsfördelning och styrning av asylsystemen. Samtliga aktörer och i synnerhet medlemsstaterna uppmanas att delta konstruktivt i uppföljningen av detta meddelande. När det gäller pågående åtgärder och den överenskomna andra fasen av EU:s projekt för omplacering inom EU av flyktingar som befinner sig på Malta[93] kommer kommissionen att göra en noggrann utvärdering av projektet för att utreda hur omplaceringen kan gå vidare.

Tredjeland kan också komma i åtnjutande av EU:s solidaritetsåtgärder på asylområdet och en ny prioritering inom ramen för den övergripande strategin för migration och rörlighet är att utöka samarbetet med vissa tredjeländer för att stärka deras asylsystem i enlighet med internationella normer. Regionala skyddsprogram är viktiga i detta arbete.[94] Återtagande är en annan fråga[95] som blir aktuell i EU:s samarbeten med tredjeland. Därför välkomnar kommissionen rådets och parlamentets beslut om att inrätta gemensamma prioriteringar för EU:s arbete med återtagande under 2013 och nya bestämmelser om det ekonomiska stödet till EU:s medlemsstater från Europeiska flyktingfonden.[96]

Ensamkommande barn, även sådana som inte ansökt om asyl, fortsätter att prioriteras i samband med handlingsplanen för underåriga utan medföljande vuxen (2010–2014).[97] Under 2011 ansökte minst 11 800 ensamkommande barn om asyl,[98] vilket var mer än år 2010 (cirka 10 700 ansökningar). Färre uppgifter finns om barn som inte lämnat in asylansökan.[99] Kommissionen verkar för en inkorporering av särskilda åtgärder avseende ensamkommande barn i direktivet om människohandel (se nedan), det tekniska förslaget till kodex om Schengengränserna [100] och åtgärder som vidtas av Europeiska stödkontoret för asylfrågor, särskilt vad avser åldersbedömning. Man lägger också vikt vid en kontinuerlig dialog och ett nära samarbete med ursprungs- och transitländerna. En halvtidsutvärdering av handlingsplanen ska läggas fram år 2012.

Insatserna mot människosmuggling och övrig smuggling prioriteras också. Med tanke på frågans natur är uppgifterna ofta knapphändiga[101] men det finns tecken på att smugglingen ökar. När man antagit direktivet om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer[102] kommer kommissionen med stöd av EU-samordnaren för kampen mot människohandel under 2012 att lägga fram en integrerad strategi om människohandel, som inriktas på konkreta insatser för att bland annat till fullo utnyttja de möjligheter direktivet erbjuder. Under 2012 ska man också lägga fram resultatet av kommissionens förslag från 2011 om tillförlitliga och jämförbara uppgifter om människosmuggling på EU-nivå. Efter den första tillämpningsrapporten avseende ett åtgärdsinriktat dokument om förstärkning av EU:s yttre dimension när det gäller åtgärder mot människohandel[103] kommer frågan i enlighet med rådets därpåföljande rekommendationer att systematiskt inarbetas i alla relevanta EU-avtal och strategiska partnerskap med länder utanför EU samt i all politisk dialog om migration och rörlighet. Kapacitetsuppbyggnad är ett viktigt inslag i EU:s externa åtgärder på området, i synnerhet ratificeringen och tillämpningen av Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess protokoll om människohandel och människosmuggling.

VI. Avslutande kommentarer – en ram för att hantera gemensamma utmaningar tilllsammans

Migrationen är och kommer även i framtiden att vara viktig för EU, inte bara ekonomiskt utan även i sociala och kulturella hänseenden. Migrationen har också förståeligt nog underblåst vissa uppfattningar som bör vädras i en öppen och balanserad debatt som inte enbart präglas av invandringsfientlig retorik. Invandringens nackdelar diskuteras ofta vitt och brett, men man bör hålla i minnet att den redan idag har och även framdeles ger effekter som behövs för att Europeiska unionen ska kunna växa och frodas. En väl genomförd integration öka mångfalden i samhället och kan enbart uppnås om samhället förstår och välkomnar migranterna och om migranterna själva har incitament att engagera sig i det samhälle de lever i.

En konsekvent migrationspolitik på EU-nivå bör dels inge allmänheten förtroende för att förvaltningen är effektiv och dels fylla unionens behov, i samarbete med tredjeland och med full respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna. Diskussionen om att Europa skulle utgöra en ointaglig fästning är en grov karikatyr och ingen realistisk beskrivning av EU:s migrationspolitik. Tvärtom har EU ett ansvar för att garantera säkerheten och tryggheten gränserna och se till att det finns lämpliga vägar för inresa. Detta mål förutsätter att EU, dess institutioner och medlemsstater samt det civila samhället i stort – däribland invandrarföreningar, näringslivet och fackförbunden – engagerar sig och positivt verkar för en politik som motsvarar EU:s behov och erbjuder internationellt skydd för behövande. EU kan naturligtvis inte arbeta isolerat utan för istället en dialog med omgivningen, bland annat för att visa på de positiva följderna av migrationen till EU. Kommissionen anser därför att EU ytterligare bör stärka sin externa invandringspolitik, inom ramen för den övergripande strategin för migration och rörlighet.

Mycket har redan åstadkommits sedan den gemensamma politiken inleddes 1999 och EU förfogar nu över många olika verktyg som fyller de flesta behoven. Men de bör användas mer effektivt och konsekvent. Den historiska utvecklingen under 2011 visade på behovet av lämpliga åtgärder för att kunna reagera aktivt och bidrog till att kartlägga vissa hinder för tillämpningen av EU:s invandringspolitik. Kommissionen reagerade följdriktigt på dessa utmaningar och kommer att fortsätta arbetet, bland annat genom att föreslå hur hindren i framtiden kan hanteras. Förutom det arbete som redan beskrivits visade förslaget om inrättande av asyl- och migrationsfonden[104] på hur finansiering kan användas för att stödja och främja EU:s åtgärder både på kort och längre sikt, med inriktning på migrationsströmmar och en integrerad migrationshantering.

Kommissionen ser fram mot en fortsatt debatt i Europaparlamentet och rådet med utgångspunkt i denna rapport och det fortsatta arbetet med dokumentet EU:s åtgärder rörande migrationstrycket – Ett strategiskt svar.

[1]               Direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011.

[2]               Direktiv 2011/51/EU av den 11 maj 2011.

[3]               Direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011.

[4]               KOM(2011) 291 slutlig och SEK(2011) 620.

[5]               KOM(2011) 248/3.

[6]               Rådets slutsatser om gränser, migration och asyl – Nuläget och den fortsatta inriktningen, 3096e mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) i Luxemburg den 9 och 10 juni 2011.

[7]               Europeiska rådets slutsatser från toppmötet i Bryssel den 23–24 juni 2011.

[8]               SWD(2012) 139.

[9]               EMN, http://www.emn.europa.eu.

[10]             Närmare statistik, däribland fördelningen mellan medlemsstaterna, finns i den statistiska bilagan i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2012) 139).

[11]             Källa: Förenta Nationerna, Department of Economic and Social Affairs, Population Division International Migration 2009.

[12]             Siffrorna kommer från Förenta nationernas Department of Economic and Social Affairs Population Division International Migration 2009.

[13]             Siffrorna bygger på Eurostats uppgifter för 2010, se News Release 105/2011.

[14]             Siffrorna är hämtade ur Eurostats publikation Statistics in Focus 24/2010.

[15]             Migrants in Europe: a statistical portrait of the 1st and 2nd generation, Eurostat, december 2011. Procentandelarna avser år 2008.

[16]             Siffrorna kommer från Eurostat, se News Release 46/2012.

[17]             Siffrorna är hämtade ur det EU-finansierade Clandestino-projektet 2008.

[18]             Siffrorna kommer från uppgifter från Eurostat och utesluter Luxemburg eftersom uppgifter saknas.

[19]             http://ec.europa.eu/europe2020. Se även meddelandet Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (KOM(2012) 173 slutlig).

[20]             Eurostats publikation News Release 16/2012.

[21]             I European Vacancy Monitor finns varje kvartal en genomgång av arbetstillfällen, http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=955&langId=en. I januari 2012 noterade man att antalet arbetssökande i kategorin tjänstemän ökade med + 34 % under andra kvartalet 2011. Långtidsprognoser tas fram av Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop), däribland EU Skills Panorama (http://www.cedefop.europa.eu/EN/Files/5191_en.pdf).

[22]             Mer information kan fås i publikationen Satisfying Labour Demand though Migration, EMN, juni 2011 och via Internationella organisationens för migration Independent Network of Labour Migration and Integration Expert, http://www.labourmigration.eu/.

[23]             År 2012 är Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna. Ett av de resultat som framkom i samband med Eurobarometerundersökningen om aktivt åldrande var att de flesta européerna (71 %) är medvetna om att befolkningen blir allt äldre, men att endast 42 % är bekymrade över detta.

[24]             Se till exempel The Causes and Effects of International Migrations: Evidence from OECD Countries, Francesc Ortega, Giovanni Peri, NBER Working Paper No. 14833 (april 2009). Deras resultat tyder på att invandringen ökar det mottagande landets övergripande BNI på kort sikt utan att påverka den genomsnittliga lönenivån eller den individuella genomsnittsinkomsten.

[25]             KOM(2011) 743 slutlig.

[26]             Kommissionens pressmeddelande IP/11/1257 av den 27 oktober 2011. Partnerskap för rörlighet med Armenien, Moldavien och Georgien ingår i EU:s strategi för ett östligt partnerskap (KOM(2011) 564 slutlig). Förhandlingar pågår med Ghana och diskussioner väntas äga rum med Egypten, Marocko och Tunisien.

[27]             http://ec.europa.eu/immigration.

[28]             SEK(2011) 1353 slutlig [ej översatt till svenska].

[29]             http://www.who.int/hrh/migration/code/practice/en/.

[30]             Löneöverföringarna uppgick till 31,2 miljarder euro år 2010, vilket är en ökning på 3 procent jämfört med år 2009. Eurostat Statistics in Focus 4/2012.

[31]             EMN:s undersökning om Temporary and Circular Migration undersökte empiriska fakta, nuvarande politik och framtida möjligheter för denna typ av migration.

[32]             Direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat.

[33]             2009/50/EG av den 25 maj 2009. Se även kommissionens pressmeddelande IP/11/1247 av den 27 oktober 2011.

[34]             Direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 som även omfattar elever, obetalt arbete och volontärer. Se även genomföranderapporten till detta direktiv, KOM(2011) 587.

[35]             Direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005. Se även genomföranderapporten till detta direktiv, KOM(2011) 901.

[36]             Förslag till direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning (KOM(2010) 379).

[37]             Förslag till direktiv om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern överföring av personal (KOM(2010) 378).

[38]             KOM(2011) 585 slutlig.

[39]             3135e mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) i Bryssel den 13 och 14 december 2011.

[40]             Migrant Integration Policy Index (MIPEX) används för att bedöma, jämföra och förbättra integrationspolitiken. Arbetet har även inletts med att utveckla och utvärdera gemensamma europeiska indikatorer för att jämföra och kontrollera resultaten av integrationsarbetet. Eurostat publicerade i juni 2011 pilotundersökning en Indicators of Immigrant Integration och inrättade en särskild webbsida: http://epp.eurostat.ec.europa.eu/portal/page/portal/employment_social_policy_equality/migrant_integration/indicators.

[41]             Särskilt att eftersträva en höjning av sysselsättningsgraden till 75 % för kvinnor och män i åldrarna 20–64, […..] och en bättre integration av lagliga migranter; samt förbättra utbildningsnivån, särskilt genom att sträva efter att minska antalet elever som i förtid avbryter sin skolgång till mindre än 10 % och genom att öka den befolkningsandel av personer mellan 30-34 år som avslutat en eftergymnasial utbildning eller motsvarande utbildning till minst 40 %. [Europeiska rådet den 17 juni 2010].

[42]             Uppgifterna kommer från Eurostats arbetskraftsundersökning och EU-statistiken om inkomster och levnadsförhållanden.

[43]             KOM(2011) 455 slutlig och de därpåföljande slutsatserna från det 313e mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) av den 13 och 14 december 2011. En Eurobarometerundersökning om migranternas integration har också offentliggjorts (http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/quali/ql_5969_migrant_en.pdf).

[44]             KOM(2011) 735 slutlig. Svaren på grönboken finns på http://ec.europa.eu/home-affairs/news/consulting_public/consulting_0023_en.htm. Det europeiska migrationsnätverket har också gjort en undersökning av övergrepp i samband med giftermål och andra kulturellt betingade konventioner samt fader- och moderskapsdeklarationer som underlag för debatten.

[45]             Humanitarian Emergency Response to the Libyan Crisis, Internationella organisationen för migration, december 2011.

[46]             Cirka 26 354 människor, huvudsakligen tunisiska medborgare flydde från Tunisien till Lampedusa (Källa: Humanitarian Emergency Response to the Libyan Crisis, Internationella organisationen för migration, december 2011).

[47]             Enligt Frontex upptäcktes under 2001 över 55 000 människor vid landgränsen mellan Grekland och Turkiet i Evrosregionen. Detta är en ökning med cirka 17 % jämfört med år 2010.

[48]             Enligt Eurostat fick Italien under 2011 in 34 115 asylansökningar, vilket motsvarar en ökning på 239 % jämfört med år 2010, medan Malta registrerade 1 890, vilket är en ökning med 980 % jämfört med år 2010. Antalet ansökningar från Tunisien blev tolv gånger fler, nämligen 6 335 stycken år 2011 varav de flesta lämnades in i Italien.

[49]             Enligt Frontex sker de flesta irreguljära gränsövergångarna i vissa begränsade områden, såsom i öster, särskild vid landgränsen mellan Grekland och Turkiet, och i centrala Medelhavet (50 % respektive 33 % av totalen inom EU), samt allt oftare i västra Medelhavet (nära 10 % av totalen). De migranter som oftast upptäcktes kom från Afghanistan. De ökade flödena har också åtföljts av ett ökat antal ansökningar om internationellt skydd. Frontex Quarterly Report, Issue 3, July-September 2011.

[50]             ACP Observatory on Migrations Human Mobility Report 2011 beräknar till exempel befolkningen i Afrika söder om Sahara till 802 miljoner människor, och att befolkningen i snitt ökar med 2,7 % varje år. Rapporten anger även att över trå tredjedelar av befolkningen i Afrika är under 25 år, vilket enligt rapporten tyder på att andelen personer i arbetsför ålder som kan söka sig till bättre möjligheter utomlands ökar. Se även de demografiska beräkningarna för Afrika i Eurostat Statistics in Focus 19/2012 den 27 mars 2012.

[51]             Se MEMO/11/918 av den 16 december 2011 för en genomgång av EU:s övergripande insatser i samband med den arabiska våren.

[52]             Den 25–26 februari 2010, 3 juni 2010, 11–12 april 2011 och den 9-10 juni 2011 och nu senast på grundval av en not (rådets dokument 18302/11) från det polska ordförandeskapet i december 2011.

[53]             KOM(2011) 248/3.

[54]             KOM(2011) 291 slutlig.

[55]             Rådets dokument 18302/11.

[56]             Rådets dokument 8714/1/12.

[57]             Jfr även KOM(2011) 292/3 .

[58]             Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina. Se KOM(2011) 564 slutlig.

[59]             Slutsatserna antogs vid mötet i rået (rättsliga och inrikes frågor) i december 2011.

[60]             MEMO/10/450 av den 27 september 2010. Kvartalsrapporten från arbetsgruppen för Grekland sätter in handlingsplanen i ett bredare sammanhang mot bakgrund av tekniskt stöd till Grekland.

[61]             Under perioden 2007–2011 tog Grekland emot 119 miljoner euro och ytterligare 44,7 miljoner euro planeras för år 2012.

[62]             Under perioden 2008–2011 tog Grekland emot 52,2 miljoner euro och ytterligare 37,3 miljoner euro planeras för år 2012.

[63]             Under perioden 2008–2011 tog Grekland emot 35.5 miljoner euro (däribland katastrofhjälp för år 2008–2011) och ytterligare 4 miljoner euro planeras för år 2012.

[64]             Snabba gränsinsatsenheter som inrättades genom rådets förordning (EG) nr 863/2007. Se även Frontex RABIT Operation 2010 Evaluation Report från augusti 2011.

[65]             Förordning (EU) nr 1168/2011 av den 25 oktober 2011.

[66]             Detta ska till exempel utföras av nätverket av sambandsmän för invandring som efter det att förordning (EU) nr 493/2011 av den 5 april 2011 antogs införlivats med Frontex.

[67]             Förordning (EU) nr 1077/2011 av den 25 oktober 2011.

[68]             KOM(2011) 873 slutlig.

[69]             KOM(2011) 680 slutlig.

[70]             Sådan visering ger innehavaren rätt att vistas i EU i högst tre månader under en sexmånadersperiod. Under 2011utfärdades flest Schengenviseringar, cirka 41 % av dem till Ryssland.

[71]             De motsvarande siffrorna för 2012, fram till slutet av april 2012, är kring 453 900 visumansökningar, och cirka 368 400 utfärdade viseringar medan 63 000 ansökningar avslogs. De flesta ansökningarna lämnades in i Algeriet (kring 122 000), Marocko (kring 119 000), Egypten (cirka 41 000) och Tunisien (kring 39 000). Över 50 % av alla ansökningar hanterades av Frankrike (kring 185 000 ansökningar) och Spanien (kring 78 000 ansökningar). Cirka 3 000 personer hade lämnat in flera ansökningar, varav alla avslogs.

[72]             KOM(2011) 290 slutlig: förslag till förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav.

[73]             Handlingsplanen för viseringslättnader presenterades för Moldavien den 24 januari 2011 och för Ukraina den 22 november 2010. Båda innehåller riktmärken för migration och asyl.

[74]             Gemensamt uttalande från högnivåmötet Ukraina-EU av den 19 december 2011.

[75]             KOM(2011) 564 slutlig.

[76]             Detta föregriper inte beslut om sökandens status, och ligger i linje med UNSCR 1244 och internationella domstolens uttalande om Kosovos självständighetsförklaring. Alla hänvisningar till Kosovo bör tolkas inom ramen för detta uttalande.

[77]             Cirka 12 000 tillstånd beräknas ha utfärdats och därefter förnyats av de italienska myndigheterna. Många tunisiska medborgare reste därefter vidare till andra medlemsstater, däribland Frankrike, men hur många det rör sig om är okänt.

[78]             KOM(2011) 559 slutlig.

[79]             KOM(2011) 560 slutlig.

[80]             KOM(2011) 118 slutlig.

[81]             KOM(2012) 230 slutlig.

[82]             Rådets beslut 2011/842/EU av den 13 december 2011.

[83]             Förordning (EU) nr 1342/2011 av den 13 december 2011. Detta omfattar även vissa polska administrativa distrikt i det område som anses som gränsområde.

[84]             Det 3135e mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) i Bryssel den 13 och 14 december 2011.

[85]             Se KOM(2011) 76 slutlig för en genomgång av EU:s återtagandeavtal.

[86]             KOM(2011) 751 slutlig.

[87]             Direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008.

[88]             Direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009.

[89]             Se fotnot 2.

[90]             Direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011.

[91]             Förordning (EU) nr 439/2010 av den 19 maj 2010.

[92]             KOM(2011) 835 slutlig.

[93]             I den andra fasen ska över 360 flyktingar återbosättas under perioden 2011–2012.

[94]             I december 2011 inleddes ett nytt regionalt skyddsprogram i Nordafrika (Egypten, Tunisien och om möjligt Libyen).

[95]             Cirka 3 000 flyktingar återbosattes i någon av EU:s medlemsstater under år 2011 och tio av länderna har ingått årsavtal om återbosättning.

[96]             Rådets pressmeddelande 6838/12 av den 8 mars 2012 Common EU resettlement priorities for 2013 and new rules on EU funding [ej översatt till svenska].

[97]             KOM(2010) 213 slutlig.

[98]             Sifforna omfattar inte Spanien och Polen för vilka uppgifter saknades när den här rapporten utarbetades. År 2010 registrerades 15 ensamkommande barn i Spanien och 230 i Polen.

[99]             Vissa beräkningar finns i tabell 10 i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.

[100]            KOM(2011) 118 slutlig.

[101]            Tillgängliga uppgifter om antalet uppehållstillstånd som utfärdats till offer för människohandel registreras nu av Eurostat. År 2010 beviljades till exempel 462 tillstånd i Italien, 304 i Nederländerna och 108 i Belgien. Vissa siffror om medlemsstaterna finns även på kommissionens webbsida mot människosmuggling, http://ec.europa.eu/anti-trafficking/. I synnerhet i Österrike och Ungern ökade smugglingen under 2011. Enligt årsboken från ICMPD år 2010 upptäcktes 350 insmugglade personer i Ungern år 2010, medan sammanlagt 6 664 personer greps i samband med insmuggling till Österrike.

[102]            Direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011.

[103]            Rådets dokument 12401/11.

[104]            KOM(2011) 751 slutlig.