17.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/11

—

Kommittén understryker att industripolitiken bör göras till en av hörnstenarna i det europeiska bygget och betraktas som en verklig politisk prioritering som ska behandlas med samma politiska engagemang som sammanhållning, infrastruktur och jordbruk.

—

Kommittén anser att Europeiska kommissionen bör utnyttja de möjligheter som fastställs i Lissabonfördraget vad gäller industripolitiken, i linje med vad som föreskrivs i artikel 173 i EUF-fördraget.

—

ReK stöder Europaparlamentets förslag att inrätta en styrgrupp för att samla de behörigheter som finns på europeisk, nationell, regional och lokal nivå och de resurser som i dag finns utspridda på alla nivåer och i alla sektorer.

—

Kommittén framhåller att många lokala och regionala myndigheter redan i dag har satt ekonomisk, social och miljömässig innovation i centrum för sin utvecklingsstrategi. De har nätverken och erfarenheten för att utveckla de ekosystem för innovation som är nödvändiga för de små och medelstora företagens utveckling.

—

ReK föreslår att man ska ge ut ”projektobligationer” för finansiering av små och medelstora företag för att förstärka de regionala investeringsmedlen till små och medelstora företag samt företag med 250–5 000 anställda och stärka en europeisk riskkapitalbransch som stöder sig på regionerna.

—

Kommittén anser att de regionala planerna för innovation bör utvecklas till regionala planer för innovation och industriell utveckling.

Föredragande

Claude GEWERC (FR–PSE), regionpresident i Picardie

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning

COM(2012) 582 final

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande, som tydligt bekräftar betydelsen av industrins behov.

2.

Industrin står för 80 % av EU:s export och privata forsknings- och innovationsutgifter och är därmed fortfarande Europas spjutspets i globaliseringen. Den är en fortsatt stark motor för ekonomin som helhet, i synnerhet vad gäller sysselsättning (35 miljoner människor arbetar inom industrin) och inverkan på tjänstesektorn.

3.

Den senaste tiden har emellertid kännetecknats av minskad produktionskapacitet i Europa, ökade klyftor inom EU och ökad oro vad gäller utlokaliseringar och de europeiska företagens konkurrenskraft.

4.

Europeiska unionen byggdes upp runt Europeiska kol- och stålgemenskapen. Genom den rådande ekonomiska och finansiella krisen förstärks tanken på att EU:s välstånd och fortlevnad är beroende av unionens förmåga att bevara en stark tillverkningsbas genom att främja en ny industrimodell, baserad på innovation och kraftigare investeringar i ny teknik, som enar EU och befäster dess plats i världsekonomin. Europa, den industriella revolutionens vagga, har de ekonomiska, kulturella, vetenskapliga och politiska tillgångar som är nödvändiga för att förnya industrin: en omfattande marknad med över 500 miljoner invånare, utbildade och kvalificerade arbetstagare, världens näst viktigaste valuta, framgångsrika företag inom i stort sett alla sektorer och stabila politiska förhållanden.

5.

Detta talar för att industripolitiken bör göras till en av hörnstenarna i det europeiska bygget och betraktas som en verklig politisk prioritering som ska behandlas med samma politiska engagemang som sammanhållning, infrastruktur och jordbruk.

6.

Denna vilja visas allt oftare, men delas inte alltid av medlemsstaterna, vilket framgår av de oproportionerliga nedskärningar som Europeiska rådet i samband med förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram har föreslagit för sektorer som är av särskild betydelse för industrin, t.ex. forskning och innovation (Horisont 2020) och transeuropeisk infrastruktur (Fonden för ett sammanlänkat Europa).

7.

Kommittén anser att kommissionen bör utnyttja de möjligheter som fastställs i Lissabon-fördraget vad gäller industripolitiken, i linje med vad som föreskrivs i artikel 173 i EUF-fördraget om att kommissionen får ta ”lämpliga initiativ för att främja en […] samordning [mellan medlemsstaterna i fråga om industripolitiken], särskilt initiativ med syftet att fastställa riktlinjer och indikatorer, organisera utbyte av bästa praxis och utforma de delar som behövs för periodisk övervakning och utvärdering”.

8.

ReK stöder därför Europaparlamentets förslag att inrätta en styrgrupp för att samla de behörigheter som finns på europeisk, nationell, regional och lokal nivå och de resurser som i dag finns utspridda på alla nivåer och i alla sektorer.

9.

Enligt kommissionen ska en förstärkning av den industriella basen så att den utgör 20 % av EU:s BNP uppnås genom insatser på sex prioriterade åtgärdsområden: avancerad tillverknings-teknik, viktig möjliggörande teknik, biobaserade produkter, hållbar industripolitik, hållbart byggande och hållbara råvaror, rena fordon samt smarta elnät. Meddelandet bygger på fyra hörnstenar.

10.

Regionkommittén delar uppfattningen att det krävs brådskande åtgärder till förmån för industrin, vilket är anledningen till att kommissionen kompletterar sina medellångsiktiga och långsiktiga förslag med förslag som ska ge snabbare resultat.

11.

Industrins svårigheter i många medlemsstater har emellertid strukturella orsaker som kräver djupgående förändringar när det gäller utformningen, förvaltningen och finansieringen av industripolitiken, och man bör därför påskynda dessa förändringar och tillföra det institutionella och finansiella stöd som behövs för att klara denna utmaning.

12.

ReK delar övertygelsen om att det är nödvändigt att utforma industrivänliga ramvillkor och att investera i både företagen och deras ekosystem för att förbättra konkurrenskraften och trygga en hållbar tillväxt. Faktum är att den viktigaste utmaningen för de europeiska företagens konkurrenskraft är att höja produktiviteten genom en effektiv och hållbar förvaltning av resurser, särskilt mänskliga resurser, med hjälp av livslångt lärande, innovation, internationalisering och delat ansvar och delad vinst med löntagarna snarare än att enbart fokusera på arbetskostnaden.

13.

Liksom kommissionen noterar ReK finanskrisens följder för finansieringen av den reala ekonomin, men kommittén anser att ”en rad åtgärder” inte kan åtgärda en systemisk obalans.

14.

Kommittén vill understryka den betydelse som kompetens har för att utveckla och modernisera den europeiska industrin.

15.

ReK betonar det brådskande behovet av insatser beträffande den mänskliga, sociala och territoriella dimensionen av industriell omvandling.

16.

Kommittén konstaterar att utvidgningen av den inre marknaden hittills inte har medfört en förstärkning av EU:s industriella bas, och är förvånad över att valutaparitet inte nämns bland villkoren för marknadstillträde.

17.

Kommittén delar önskan om att främja entreprenörskap, men understryker att det är lika viktigt att stödja och erkänna industriyrkena.

18.

Vi uppmanar kommissionen att förbättra sin analyskapacitet och sina redskap för stöd till företag genom att studera möjligheterna att, såsom i fallet med livsmedelsindustrin, införa en ny kategori för mellanföretag, mellan kategorierna små och medelstora företag respektive stora företag, med mellan 250 och 750 anställda och en omsättning på mindre än 200 miljoner euro. Denna kategori företag skulle kunna dra nytta av anpassade stödnivåer, som är högre än för stora företag och lägre än för små och medelstora företag.

19.

ReK beklagar att industripolitikens territoriella dimension bara tas upp i förbigående, trots att det är i regionerna som medborgarna lever och utbildar sig, nya levnadssätt utvecklas, infrastruktur och plattformar för handel finns, nätverk och samarbeten utvecklas och förtroende för mellanmänskliga relationer skapas.

20.

Kommittén stöder hörnstenarna i en förstärkt industripolitik: investeringar i innovation samt bättre villkor för marknadstillträde och för tillgång till kapital, humankapital och kompetens.

21.

Många lokala och regionala myndigheter har redan i dag satt ekonomisk, social och miljö-mässig innovation i centrum för sin utvecklingsstrategi. De har nätverken och erfarenheten för att utveckla de ekosystem för innovation som är nödvändiga för de små och medelstora företagens utveckling.

22.

Avancerad teknik för ren produktion samt hållbara råvaror hänger naturligt samman med en strategi för industriella miljöåtgärder som främjar materialåtervinning och energibesparing.

23.

Den hållbara byggnads- och råvaruindustrin har också en stark förankring på lokalt plan när det gäller att lyfta fram och synliggöra offentliga investeringar.

24.

El- och hybridfordonens framtid ligger i bl.a. en ny inställning till rörlighet och en ny form av intermodalitet, särskilt i områden kring järnvägsstationer. Därutöver är dock även andra former av användning av elfordon tänkbara. Det gäller framför allt att finna nya lösningar på transportbehovet i städerna och deras ytterområden.

25.

Detta är ett typiskt område där man kan kombinera sektorsbaserade strategier med strategier för sammanhållning och skapa en nära koppling mellan hållbar fysisk planering och industriell utveckling.

26.

Vi anser att kommissionen bör tidigarelägga offentliggörandet av den europeiska handlings-planen för stålsektorn, som enligt de nuvarande planerna ska ske i juni 2013.

27.

Vare sig det handlar om digital ekonomi eller åtgärder för att hantera en åldrande befolkning utgör regionerna naturligt en plats för experiment och kombinationer av offentliga och privata initiativ.

28.

Inom alla dessa områden ligger Europas styrka i dess kultur av samexistens och komplexitet. Detta kommer att vara en viktig del av den ekonomiska utvecklingen på global nivå under de kommande åren.

29.

Regionkommittén stöder kommissionens förslag till strategi för smart territoriell specialisering och understryker att den berör samtliga industrisektorer och att den bör åtfölja omvandlingen i hela EU.

30.

Kommittén framhåller behovet av att främja utformningen av projekt som samlar de offentliga och privata partnerna på lokal och regional nivå så att de kan ge ett värdefullt bidrag till EU:s centrala strategiska val.

31.

I detta sammanhang måste man utgå från principen om samarbete inom EU i syfte att främja uppkomsten av ett innovationernas Europa som stöder sig på regionerna.

32.

ReK upprepar sitt förslag om territoriella pakter för att organisera projektens olika samarbets-nivåer. Kommittén föreslår för detta ett samlat programdokument där man på lokal och regional nivå kan sammanföra den nationella och lokala politiken med EU:s sektors- och sammanhållningspolitik.

33.

Kommittén begär att investeringarna i samband med dessa samlade programdokument ska kunna omfattas av särskilda låneanslag från Europeiska investeringsbanken, vilket skulle verka för att skapa nya territoriella ekosystem för ekonomisk och social innovation. Detta skulle kunna vara ett utmärkt sätt att uppmuntra innovativa lösningar, ge företag tillgång till demonstratorer och främja upprättandet av konsortier på områden där det krävs ett nytt partnerskap mellan företag. Som offentlig-privata partnerskap bör dessa ekosystem bidra till att både förbättra företagens konkurrenskraft och de offentliga tjänsternas effektivitet (och därmed till att rationalisera de offentliga utgifterna).

34.

Kommissionen gör förbättrat tillträde till varumarknaden till en av de viktigaste hävstängerna för industripolitiken. Dess förslag rör såväl utvidgning av marknaderna inom områdena säkerhet och försvar samt läkemedel, som frågor beträffande standarder och industriell äganderätt och utveckling av entreprenörskapet.

35.

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att det är viktigt att fastställa europeiska standarder som tillämpas i EU och försvaras på världsmarknaden, så att de europeiska företagens innovationer på t.ex. miljöskyddsområdet inte blir till nackdel för dem utan tvärtom gradvis kan slå igenom på hela världsmarknaden. EU bör skaffa sig de medel som krävs för att förhandla om och säkerställa efterlevnaden av dessa standarder i fråga om miljö, industriell säkerhet, förebyggande av risker i arbetet samt sociala och arbetsmässiga minimivillkor, så att europeiska produkter kan konkurrera på lika villkor på världsmarknaden.

36.

Likaså kan ReK inte annat än instämma i kommissionens önskan om att man ska åtgärda de skattemässiga och sociala skillnader som leder till konkurrens mellan de europeiska regionerna utan att skapa drivkrafter för större välstånd på EU-nivå.

37.

De strategiska områden som kommissionen med rätta framhåller kommer att revolutionera konsumtionsmönstren samt organisationen av produktionen, uppdelningen mellan industri och tjänster, sektorerna och näringsgrenarna som vi känner dem i dag, och slutligen ett slags nätverksbyggande på marknaden för vår industriproduktion. Att förbereda våra företag för dessa nya förutsättningar är följaktligen en stor utmaning som förutsätter ökat samarbete dem emellan samt bildandet av konsortier och i vissa fall offentlig-privata partnerskap. Dessa initiativ för anpassning till de nya kraven, som vi för övrigt delvis har bidragit till att skapa, måste förutses och stödjas för att man ska kunna hävda sig på både den inre marknaden och världsmarknaden. Europa behöver marknadsinstrument som motsvarar dess tekniska kapacitet.

38.

Dessa marknadsinstrument måste vara en av dimensionerna i de ömsesidiga territoriella plattformarna.

39.

Situationen skiljer sig visserligen åt mellan länderna, men upplåningen på kapitalmarknaden för att finansiera företag uppgår till bara 7 % av BNP i EU, medan motsvarande andel är 35 % i USA.

40.

Kommissionen konstaterar att detta är en svag punkt som man bör åtgärda med hjälp av offentligt stöd parallellt med en rad åtgärder för att underlätta tillgången till kapital-marknaderna.

41.

Det behövs en övergripande strategi för valuta och finansiering. Industrin med sina längre cykler och sin totalt sett tämligen låga avkastning är nämligen inte särskilt attraktiv för de kapitalägare som är ute efter omedelbar hög avkastning. Investeringar som görs i syfte att snabbt få en stor avkastning riskerar att försvåra företagens långsiktiga utvecklingsarbete.

42.

Finansieringen av industrin måste således återigen ställas i centrum för EU:s finansiella och monetära struktur.

43.

ReK föreslår att man ska ge ut ”projektobligationer” för finansiering av små och medelstora företag för att förstärka de regionala investeringsmedlen till små och medelstora företag samt företag med 250–5 000 anställda och stärka en europeisk riskkapitalbransch som stöder sig på regionerna.

44.

Vi upprepar vårt stöd till införande och främjande av ”medborgarobligationer” i syfte att uppmuntra lokal industriell utveckling. Genom medborgarobligationer skulle EU-stödda projekt kunna dra fördel av kompletterande finansiering från enskilda medborgare eller andra offentliga fonder som skulle göra investeringar i utbyte mot en garanterad och skälig avkastning.

45.

Kommittén uppmanar kommissionen att utarbeta finansieringsinstrument som gör det möjligt att främja det branschöverskridande samarbetet inom EU.

46.

ReK vill åter framhålla att vi inte stöder kommissionens förslag om att stöd till företag inom stålsektorn och syntetfibersektorn i princip ska betraktas som oförenligt med den inre marknaden.

47.

Mot bakgrund av den ekonomiska och sociala krisen utgör offentliga investeringar ett viktigt inslag i en global tillväxtstrategi. Vi stöder i detta sammanhang den allmänna reformen av systemet för statligt stöd för att uppnå större enkelhet, tydlighet och flexibilitet. Denna omorientering av kommissionens politik för statligt stöd bör också bygga på ett mer ekonomiskt synsätt som beaktar den faktiska risken för att stödet påverkar handeln inom EU och konkurrensen på den inre marknaden snedvrids. Kursomläggningen går hand i hand med kravet på ökat hänsynstagande till kvaliteten på de offentliga utgifterna, i synnerhet kravet på separat bokföring i de europeiska reglerna för makroekonomisk övervakning av offentliga investeringar i infrastruktur eller innovation i förhållande till de offentliga driftsutgifterna.

48.

ReK föreslår att man överväger att skapa en underkategori inom ramen för Basel II-avtalen i syfte att tvinga bankerna att investera i den koldioxidsnåla ekonomin samt att göra investeringar som syftar till att stödja tekniska genombrott och investeringar som är socialt ansvarstagande.

49.

Kommissionen påminner om att skapandet av sysselsättning är prioriterat, och noterar att en konkurrensduglig och effektiv industripolitik förutsätter dynamiska arbetsmarknader och att arbetskraftens rörlighet är en viktig säkerhetsventil för den processen.

50.

Kommissionen understryker att vid ekonomiska nedgångar kan intern flexibilitet ha god verkan som ett sätt att hålla sysselsättningen uppe och minskaatt hålla sysselsättningen uppe och minska omställningskostnaderna.

51.

Slutligen konstaterar kommissionen att en robust dialog mellan arbetsmarknadens parter är ett gemensamt drag i de länder där arbetsmarknaden övervintrat krisen bäst. Vi anser därför att arbetsmarknadsparterna bör involveras i högre grad i industripolitiken, och vi ställer oss konkret bakom Europaparlamentets förslag om ett direktiv om förbättringar i fråga om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar.

52.

Kommissionen föreslår att man ska investera i kompetens och yrkesutbildning för att möta omstruktureringar och förutse jobb- och kompetensbehov.

53.

Regionkommittén delar övertygelsen om att kompetensförvaltning är både en förutsättning för att den industriella omvandlingen i EU ska lyckas och ett instrument för kontracyklisk politik.

54.

Följande hinder måste övervinnas: ungdomarnas bristande intresse för industriyrkena, den otillräckliga styrningen och utvecklingen av den högre utbildningen och yrkesutbildningen som inte beaktar utvecklingstendenserna, avsaknaden av en europeisk metod och ett forum för diskussion om industrins framtidsutsikter och den industriella strategin samt hänskjutandet till expertkommittéer av frågor som borde behandlas inom den sociala och territoriella dialogen.

55.

Förändringarna är inga tillfälligheter, utan en grundläggande omständighet i den industriella omvandling som EU står inför.

56.

Kommittén föreslår att framförhållning i fråga om kompetens och förändring ska betraktas som en oumbärlig del av den industriella strategin på alla nivåer.

57.

För att öka antalet små och medelstora företag som exporterar till länder utanför EU krävs ökad kompetens inom områdena it och språk. Kommittén uppmanar kommissionen att närmare utreda hur stora brister mindre företag i medlemsländerna har inom dessa områden.

58.

ReK framhåller den lokala nivåns roll i samordningen av dynamiken sysselsättning/utbildning och industriell omvandling.

59.

Kommittén vill än en gång uttrycka sitt stöd för bibehållandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, som kan förbättra ländernas och regionernas kapacitet att bemästra krisens effekter och bidra till att det införs aktiva arbetsmarknadsåtgärder för de arbetstagare som drabbas av omstruktureringar. Som komplement till fonden för justering för globaliseringseffekter vore det lämpligt att utveckla en fond för anpassning till förändringar för att främja kompetensutveckling och industriell omvandling. I ett första skede skulle man kunna öronmärka vissa utgifter inom ramen för strukturfonderna och programmet Horisont 2020 för anpassningar till förändringar. Vi vill dessutom understryka att det är nödvändigt att de sociala aktörerna i näringslivet, medlemsstaterna och regionerna ingriper på ett så tidigt stadium som möjligt när det gäller omstruktureringar och att det sker på ett proaktivt sätt, i syfte att undvika att omstruktureringarna äger rum eller åtminstone begränsa konsekvenserna för sysselsättningen, eller anpassa de omställningar som blir nödvändiga till följd av överkapacitet och i god tid göra justeringar.

60.

EU bör anordna lokala evenemang för att öka intresset för industrin hos ungdomarna i EU.

61.

Regionkommittén delar önskan om en bättre samordning av europeisk och nationell politik till förmån för industrin.

62.

Den sociala och territoriella dialogen måste ställas i centrum för denna dynamik på alla nivåer.

63.

För detta ändamål bör man inrätta ett nätverk av resurser som kan stimulera den demokratiska debatten om industrins framtid.

64.

Kommittén välkomnar att regionerna görs delaktiga i genomförandet av strategin för smart specialisering.

65.

De regionala planerna för innovation bör utvecklas till regionala planer för innovation och industriell utveckling.