25.8.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 248/49

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förbindelserna med Centralasien: EU:s roll och det civila samhällets bidrag”

2011/C 248/08

Föredragande: Jonathan PEEL

Vid sin plenarsession den 15–16 september 2010 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett initiativyttrande om

”Förbindelserna med Centralasien: EU:s roll och det civila samhällets bidrag”.

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 25 maj 2011.

Vid sin 472:a plenarsession den 15–16 juni 2011 (sammanträdet den 16 juni) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 112 röster för, 5 röster emot och 12 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   I motsats till Europa finns det i de fem centralasiatiska länderna ingen riktig känsla av regional samhörighet. Kommittén uppmanar kommissionen och andra EU-institutioner att fortsätta att arbeta för en mycket starkare regional identitet och integration genom att uppmuntra de enskilda staterna att fördjupa samarbetet med sina grannländer för att minska de etniska problemen och gränsproblemen och skapa möjligheter för en mer omfattande och hållbar ekonomisk och social utveckling.

1.1.1   Kommittén är övertygad om att det finns ett mycket stort behov av en omfattande, konsekvent och samordnad EU-strategi för att utveckla och bygga upp effektiva kontakter mellan de civila samhällena i EU och i Centralasien. För närvarande är kontakterna mycket begränsade. Till att börja med krävs en mycket mer omfattande diplomatisk representation från EU:s sida.

1.1.2   Det är viktigt att all den sakkunskap som finns inom EU-institutionerna utnyttjas på bästa sätt, inte minst mot bakgrund av artikel 11 i Lissabonfördraget. Därför uppmanar vi Europeiska utrikestjänsten att involvera EESK så långt som möjligt, inte minst när det gäller kapacitetsuppbyggnad som kommittén har erfarenhet av från andra regioner (t.ex. Balkan och Latinamerika).

1.1.3   Kommittén rekommenderar av denna anledning att utrikestjänsten, i samarbete med EESK, inrättar en formell mekanism för att för det första få en bättre överblick över de viktigaste samarbetspartnerna inom det civila samhället i varje land, däribland effektiva och oberoende näringslivs- och fackföreningspartner, och för det andra uppmärksamma nya framväxande civilsamhällesorganisationer och bistå dem i deras utveckling. För att främja dessa mål bör en liten delegation från EESK besöka Centralasien.

1.1.4   Kommittén ställer sig mycket positiv till den välstrukturerade EU-dialogen om mänskliga rättigheter, som är ett tidigt, positivt resultat av EU:s strategi för Centralasien, men är mycket besviken över att hittills inte ha bjudits in att delta. Det måste vara högsta prioritet att denna situation åtgärdas.

1.1.5   Insatserna för att skapa mycket tätare direkta personkontakter måste omfatta mer djupgående ungdoms- och utbildningskontakter, med tanke på att majoriteten av befolkningen är under 25, och ett snabbare införande av Erasmus Mundus-programmet från båda parters sida. Detta bör omfatta viseringslättnader för studier, slopade avgifter för Centralasiens mest begåvade studenter, främjande av läroböcker på engelska, sommarkurser och partnerskap på såväl universitets- som högstadie- och gymnasienivå.

1.2   Främjandet av ett större deltagande från det civila samhällets sida ligger nära den mer generella frågan om mänskliga rättigheter. Detta är ett mycket viktigt område där EU kan erbjuda och redan erbjuder sitt stöd i samband med att länderna i Centralasien utvecklar sin självständighet. Den faktiska inriktningen på stödet måste emellertid vara förhandlingsbar och ta hänsyn till kulturella skillnader. Trots fortsatta problem har samtliga fem stater ratificerat de åtta centrala ILO-konventionerna (med två undantag som beskrivs i punkt 5.4.1). Att fastställa på vilket sätt och inom vilka områden EU kan bistå Centralasien när det gäller att fullgöra dessa och andra åtaganden utgör en praktiskt framkomlig väg för att bygga upp ett ömsesidigt förtroende.

1.2.1   Kommittén stöder också helhjärtat insatser för att på sikt upprätta handelsrelaterade avtal med vart och ett av de fem länderna. I linje med andra handelsavtal som EU nyligen slutit vill EESK i detta sammanhang rekommendera att ett forum för det civila samhället ska ingå i vart och ett av dem, bland annat om hållbar utveckling, återigen för att göra det möjligt för kommittén att dela med sig av sin sakkunskap.

1.3   Särskilt viktiga i detta sammanhang är de närliggande men svåra frågorna om tryggad livsmedels-, vatten- och energiförsörjning. EESK rekommenderar att EU spelar en mer framträdande roll för att uppmuntra de fem länderna att samarbeta i syfte att hantera dessa allvarliga problem på ett samordnat sätt. Kommissionen måste klargöra i vilken utsträckning dessa frågor hänger samman. Både när det gäller tryggad vatten- och livsmedelsförsörjning har EU goda erfarenheter av att bistå andra länder, och detta bör utnyttjas fullt ut för att ytterligare stärka förtroendet och tilliten.

1.4   EESK anser, i linje med kommitténs tidigare rekommendationer (1) för framtida handelsförhandlingar, att kommissionen bör utnyttja de 27 konventioner som ingår i GSP plus-systemet för att utveckla en mer omfattande handel som inte bara rör energi med Centralasien, vid behov i kombination med handelsrelaterat tekniskt bistånd.

1.5   Kommittén rekommenderar att EU:s förbindelser med Centralasien utvecklas i nära samband och genom ett ömsesidigt utbyte med EU:s kontakter med Ryssland, Kina och Turkiet, men inte med Iran så länge sanktionerna mot landet fortfarande är i kraft.

1.6   Länderna i Centralasien har omfattande potentiella energitillgångar som kan erbjuda Europa ytterligare och kompletterande (till skillnad från alternativa) energikällor, även om denna möjlighet innebär komplicerade transit- och transportaspekter. För att sådana förbindelser ska fungera på sikt är det viktigt att de baseras på praktiska och ekonomiska skäl.

1.7   Centralasien bör inte utgöra slutstationen för EU:s transport- och transitförbindelser, utan bör snarare betraktas som en genomgångsstation på väg till Kina och vidare. Kinas och EU:s föreslagna transportkorridorer behöver utarbetas i linje med varandra. Den gamla ”Sidenvägen” bör utvecklas som en huvudväg för handel och energi.

2.   Inledning

2.1   Även om Kazakstan till ytan är världens nionde största land har Centralasiens fem länder (Kazakstan, Kirgizistan, Uzbekistan, Turkmenistan och Tadzjikistan) tillsammans en befolkning på endast cirka 61 miljoner människor, vilket kan jämföras med t.ex. Storbritannien, Frankrike eller Italien.

2.2   Det är mycket viktigt att inse att dessa nya stater i praktiken fortfarande håller på att ta form. Trots att de är självständiga och fullt ut erkända länder är de ett resultat av Sovjetunionens fall. Det fanns ingen ”nationell befrielserörelse” att tala om i någon av dem. I samtliga länder tog den tidigare sovjetiska politiska eliten över som den nya oberoende eliten. Denna delade bakgrund är emellertid också en positiv faktor i arbetet för att främja den regionala sammanhållningen, som inte är särskilt stark och inte alls av samma omfattning som i Europa. Detta är ett koncept som EU har börjat främja i området.

2.3   Dessutom har länderna gränser som de själva inte har valt och som inte utgår från naturliga gränser. Gränserna fastställdes av utomstående, och länderna införlivades som republiker i Sovjetunionen, vilket har lett till etniska spänningar, senast i Kirgizistan där den uzbekistanska minoriteten angreps. EU har här ett utmärkt tillfälle att utnyttja sin erfarenhet av att bidra till att lösa problem med nationella spänningar.

2.4   Dessa stater har också ärvt en planekonomi – en modell som den nuvarande styrande eliten vill bevara, eftersom den gynnar dem. Denna strukturella belastning har också komplicerats av att gammal internationell strategisk rivalitet har blossat upp (inte minst på grund av närheten till Afghanistan och Iran), och den har nu även en ekonomisk dimension till följd av att man upptäckt energifyndigheter av hittills okänd omfattning, bland annat olja och gas, framför allt gas i Turkmenistan.

2.4.1   Att makten förs vidare inom familjen har vi redan sett exempel på i Centralasien (t.ex. i Kazakstan). Den gamla sovjetiska nomenklaturan kan nu bättre beskrivas som en familje- eller klanbaserad nomenklatura. Stöd till åtgärder som främjar en mer neutral statsförvaltning är ett annat område där EU kan bidra genom sina program för det civila samhället och samhällsstyrning.

2.5   Innan området föll under rysk dominans under 1800-talet omfattade Centralasien en rad starkt oberoende muslimska khanat och emirat, med exotiska namn som Buchara och Chiva, men dessa var samtidigt avlägset belägna på grund av de stora ökenområden som omgav dem. Timur Lenk byggde upp sitt enorma rike med bas i Samarkand, medan befolkningen också till viss del stammade från Djingis khans arméer och den ”Gyllene horden”. Det är även värt att notera att det finns en stark vetenskaplig tradition i detta område, särskilt inom astronomi, som går tillbaka till 1420-talet då Timur Lenks sonson Ulug Beg grundade ett observatorium. Kazakstan deltar fortfarande i stor utsträckning i rymdprogrammet.

3.   Ett nytt stort spel?

3.1   Trots sitt ogästvänliga läge har Centralasien alltså fått en viktig strategisk betydelse. Som ett eko av ”det stora spelet” på 1800-talet (då området var föremål för en maktkamp mellan Storbritannien och Ryssland) är Centralasien återigen, vid sidan av Östasien, förmodligen det område i världen där flest strategiska intressen hotar att kollidera.

3.2   Efter mer än ett sekel av rysk dominans har Ryssland fortfarande ett stort inflytande i området. Det gemensamma språket är ryska, de ekonomiska banden till Ryssland är fortfarande starka och Ryssland anser att detta område naturligt faller inom landets intressesfär. Kazakstan upprättade 2010 en tullunion med Ryssland (och Vitryssland), och även andra länder visade intresse. För Kirgizistan, som är den enda WTO-medlemmen, skulle detta utgöra ett problem. Uzbekistan och Turkmenistan är emellertid betydligt mer tveksamma till att återuppta förbindelserna med Ryssland än de andra länderna.

3.3   Kina är också mycket involverat i utvecklingen av området, och detta har formellt tagit sig uttryck genom landets medlemskap i Shanghai-samarbetsorganisationen (som också omfattar Ryssland och Iran). Kina har strategiska energiintressen i området – 2010 tog landet på rekordtid i bruk en gasledning från Turkmenistan genom Uzbekistan och Kazakstan, som fullständigt ska kopplas samman med det nationella energinätet. Kina har också uttryckt ett stort intresse för att skapa strategiska järnvägs- och vägkorridorer till väst genom Centralasien, men hittills är dessa inte samordnade med EU:s transportkorridorer mot öst. Detta måste åtgärdas. Den gamla Sidenvägen, som redan nu utgör en turistattraktion, skulle också med fördel kunna utvecklas till en huvudväg för handel och energi.

3.4   Iran och Afghanistan har nära kopplingar till regionen på grund av det geografiska läget som nära grannländer, deras språk som är nära relaterat till farsi, det språk som talas i Tadzjikistan, och den senaste tidens framväxt av islamisk fundamentalism. Religiös fanatism hålls för närvarande noga i schack av samtliga centralasiatiska stater, men fenomenet växer. Islamiska uppror var en stor faktor i inbördeskriget i Tadzjikistan under 1990-talet, en konflikt som många fruktar skulle kunna blossa upp igen. För Iran, som ålagts sanktioner på grund av kärnvapenfrågan, är förbindelserna med Turkmenistan särskilt viktiga, och landet bygger också en ny strategisk gasledning. Narkotika som smugglas ut ur Afghanistan är ett växande problem, som dock snarare är en fråga om avsättningsmarknaderna i väst. En begränsning och minskning av den illegala marknaden i Europa (och i USA) måste också utgöra en del av lösningen, utöver insatser för att få fattiga och korrupta lokala tjänstemän att ta hårdare tag mot narkotikasmugglingen.

3.5   Turkiet har också ett stort inflytande i området, inte minst genom att alla folkslagen, bortsett från tadzjikistanierna, har turkiska rötter och talar närliggande språk. Turkiet hade ett stort engagemang i området direkt efter Sovjetunionens fall och är, efter några inledande motgångar, på väg att öka sitt inflytande igen. Turkiet kommer också att utgöra en viktig knutpunkt för energiledningar till väst.

3.6   USA är också djupt involverat i regionen, inte minst på grund av kriget i Afghanistan.

3.7   Allt detta väcker frågor om i vilken utsträckning som EU bör engagera sig, också mot bakgrund av att EU-länderna inte har några tidigare kolonier i området. EU:s behov bör betraktas ur ett långsiktigt perspektiv, där man också tar full hänsyn till EU:s övriga yttre förbindelser.

3.7.1   EU ligger redan i viktiga förhandlingar med både Ryssland och Kina, som EU ingått ett strategiskt partnerskap med. Anslutningsförhandlingar pågår med Turkiet, även om framstegen är mycket långsamma. Intrycket av att EU:s förbindelser med Centralasien hanteras helt oberoende av dessa andra länder kvarstår emellertid. Detta är inte rimligt. EU:s förbindelser med Centralasien måste utvecklas i nära samband och genom ett ömsesidigt utbyte med EU:s kontakter med Ryssland, Kina och Turkiet. Förbindelserna med Centralasien får inte heller utvecklas på ett sätt som äventyrar EU:s strategiska förbindelser med någon av dessa viktiga partner. Så länge sanktioner tillämpas mot Iran vore det förhastat att involvera landet, men förhållandet Iran/Centralasien bör hållas i åtanke.

4.   EU:s engagemang i Centralasien

4.1   EU inledde sin egen strategi för Centralasien i juli 2007 på initiativ av det tyska ordförandeskapet. Denna strategi kan uppfattas som en aning förmyndaraktig, men trots detta behöver den mycket begränsade handeln fortfarande öka. Bortsett från Kazakstan, som 2009 (liksom 2007) stod för 0,9 % av EU:s import och 0,5 % av exporten, översteg inte handeln med något annat land 0,1 % av EU:s handel. Trots dessa siffror är EU en mycket viktig handelspartner för alla länderna, särskilt för Kazakstan, där EU vad gäller handelsvolym är en större handelspartner än både Ryssland och Kina.

4.2   Det är i hög grad lämpligt för EU att visa stort intresse för Centralasien, inte minst mot bakgrund av det östliga partnerskapet och Svartahavsstrategin. Dessa strategier omfattar (tillsammans med Turkiet) samtliga länder som utgjorde en del av Sovjetunionen, med undantag för Ryssland, som EU för närvarande förhandlar med om ett nytt strategiskt partnerskap. Några EU-medlemsstater, särskilt Litauen och i allt högre grad Tyskland, har redan starka band till Centralasien. Dessutom anser många att Azerbajdzjan, av flera anledningar, inte minst energi och religion, har närmare anknytning till Centralasien än Kaukasien.

4.2.1   Energi är en central fråga. Länderna i Centralasien har omfattande potentiella energitillgångar som kan erbjuda Europa ytterligare och kompletterande energikällor, även om denna möjlighet innebär komplicerade transit- och transportaspekter. Det är mycket viktigt att EU har en realistisk bild av möjligheterna till energiförsörjning från regionen och att sådana förbindelser för att fungera på sikt baseras på praktiska och ekonomiska skäl. Viktigt för värdländerna är också att dessa naturliga energikällor snarare bör betraktas som ett komplement till och som ett sätt att diversifiera de befintliga tillgångarna, och inte som ett möjligt alternativ eller som en bricka i ett maktspel med andra länder i regionen.

4.3   Trots den optimistiska tonen i lägesrapporten från juni förra året är EU:s kopplingar till de fem centralasiatiska staterna fortfarande anmärkningsvärt svaga. Endast i Kazakstan finns ett fullständigt EU-representationskontor, medan EU-delegationer nyligen öppnats i Kirgizistan och Tadzjikistan. I Uzbekistan och Turkmenistan är EU endast representerat genom så kallade Europahus, där de anställda i huvudsak är inhyrda konsulter. Enligt CEPS (2) har 18 medlemsstater ambassader i Kazakstan, 10 i Uzbekistan och endast ett fåtal i de andra länderna. Endast Tyskland och Frankrike har ambassader i alla de fem staterna, Storbritannien i fyra, och nio medlemsstater har ingen representation alls. EU:s strategi för Centralasien kommer att kräva en långt större EU-representation om den ska lyckas. Detta kommer att utgöra ett tidigt test för utrikestjänsten, trots dess allvarliga budgetrestriktioner. Gemensamma åtgärder via utrikestjänsten om nyckelfrågor som visum (åtminstone för Schengenstaterna) kommer att bli ett sådant test.

4.4   EU har förhandlat fram partnerskaps- och samarbetsavtal med samtliga fem länder. Avtalen med Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan trädde i kraft 1999, även om avtalet med Uzbekistan senare delvis upphävdes från 2005 till 2008 med anledning av massakern i Andizjan. Avtalet med Tadzjikistan (som skjutits upp på grund av inbördeskriget) ratificerades först 2009, medan avtalet med Turkmenistan ännu inte har ratificeras på grund av problem som rör mänskliga rättigheter.

4.5   I synnerhet Kazakstan håller på att utvecklas till en central aktör i regionen, där EU:s förbindelser utvecklas mycket starkt, bland annat tack vare ett växande intresse av kontakter från båda sidor. Kazakstan är utan tvivel det mest tillgängliga landet för EU och visade tydligt genom sin aktiva och framgångsrika kampanj för att få ordförandeskapet i OSSE (3) att man vill spela en central roll. Ett ytterligare bevis för Kazakstans önskan om att i större utsträckning delta i internationella angelägenheter är medlemskapet i tullunionen med Ryssland och Vitryssland och landets uttalade intresse av WTO-medlemskap, eventuellt parallellt med Ryssland. Ett annat tecken är framväxten av en betydande ung företagargeneration, som både är beredd att studera utomlands och även uppmuntras att göra detta, i kombination med ett allt starkare civilt samhälle som deltar i allt högre grad.

4.6   En liknande strävan efter att skapa en internationell profil för landet har ännu inte visat sig i Uzbekistan, som liksom Turkmenistan fortfarande har en mer sluten och auktoritär grundsyn. Uzbekistan såg till en början ut att vara det land som sannolikt skulle skapa starkast band till Europa, men denna förhoppning svalnade, inte minst som en följd av händelserna i Andizjan, samtidigt som Kazakstan öppnades mot omvärlden.

4.7   Kirgizistan, som haft stora problem efter de etniska oroligheterna 2010, är trots allt ett mer öppet samhälle där det civila samhället deltar i större utsträckning. Detta är också fallet i Tadzjikistan, som EU för närvarande har mycket svaga band till. Tadzjikistans situation är mer osäker. Landet drabbades under 1990-talet av ett omfattande inbördeskrig, som många fruktar skulle kunna blossa upp igen, och det står inför en livsmedelskris.

5.   Det civila samhällets roll och mänskliga rättigheter

5.1   Det civila samhällets inflytande är ojämnt och varierar också de fem länderna emellan. Mest framträdande roll har det civila samhället i Kirgizistan, medan det håller på att utvecklas I Kazakstan och Tadzjikistan.

5.1.1   Det civila samhället har emellertid spelat en tydlig roll i den välstrukturerade EU-dialogen om mänskliga rättigheter i dessa tre länder – ett av de första resultaten av EU:s strategi för Centralasien. Dialogen har omfattat årliga möten på officiell nivå, med särskilda seminarier för det civila samhället, där människorättsadvokater, lokala icke-statliga organisationer och EU-tjänstemän deltagit. En formell dagordning har fastställts för mötena, men ännu har ingen effektiv riktmärkning genomförts för att mäta resultaten.

5.1.2   Kommittén ställer sig mycket positiv till denna process men är mycket besviken över att Europeiska utrikestjänsten hittills inte har bjudit in EESK att delta. Vi uppmanar Europeiska utrikestjänsten att åtgärda detta så snart som möjligt, inte minst med tanke på att EESK är en etablerad dialogpartner och kanal till det bredare civila samhället, med djupgående praktiska kunskaper och en allmänt erkänd sakkunskap.

5.2   Ett sådant deltagande av det civila samhället finns varken i Uzbekistan (där regeringen upprättat icke-statliga organisationer) eller i Turkmenistan, som i praktiken saknar ett oberoende civilt samhälle.

5.2.1   Det är viktigt att komma ihåg att det före självständigheten inte fanns någon tradition av civilsamhällesorganisationer eller någon förståelse för det civila samhällets roll som en länk mellan staten och den enskilda individen, och inte heller något som liknade icke-statliga organisationer. Fackförbund och samhälls-, ungdoms- och branschorganisationer ingick alla i den statliga strukturen, med få möjligheter till påverkan utifrån för att skapa nya institutioner efter självständigheten. Många av dem har emellertid sedan dess utvecklats mot ett större oberoende parallellt med privatiserade statliga företag, oberoende fackförbund och branschorganisationer, framför allt i Kazakstan och Kirgizistan, och i mindre omfattning i Tadzjikistan.

5.2.2   Lokalt förankrade initiativ och självhjälpsgrupper på landsbygden började bildas på 1990-talet, med de traditionella stödgrupperna inom ett lokalsamhälle eller en storfamilj (s.k. hashar eller ashar) som förebild, inte minst för att hantera situationen efter de sovjetiska välfärdssystemens kollaps. Dessa skiljer sig dock stort från icke-statliga organisationer i internationell bemärkelse. Sådana icke-statliga organisationer etablerades också, men då framför allt i storstadsområdena, och de var ofta beroende av omfattande finansiellt stöd utifrån (bl.a. från USA). Länderna utvecklades på olika sätt med olika problem, men efter ”färgrevolutionerna” i Georgien, Ukraina och Kirgizistan infördes i Uzbekistan omfattande restriktioner för icke-statliga organisationer (som av många betraktades som främmande strukturer, och med lokala mått mätt som överfinansierade), och i Turkmenistan försvann de i praktiken. På senare tid har klyftan mellan stad och landsbygd ökat, och samma sak gäller för islamorienterade influenser och verksamheter.

5.3   Det tycks finnas få formella utbyten och djupgående kontakter mellan de civila samhällena i EU och i Centralasien, vilket är föga förvånande med tanke på de mycket begränsade direkta personkontakterna mellan EU och Centralasien. Innan vi kan förvänta oss att det civila samhället i Centralasien ska dela eller ens identifiera sig med våra värderingar måste dessa först förmedlas och förstås, utan att de påtvingas länderna. Kazakstan kan här fungera som en länk, inte minst på grund av att landet har närmare kontakter mellan näringsliv och fackförbund.

5.3.1   Kommittén anser att det finns ett mycket stort behov av en omfattande, konsekvent och samordnad EU-strategi för att fördjupa kontakterna med det civila samhället i Centralasien. EESK har goda förutsättningar att främja denna process, och den centrala frågan är hur kommittén på bästa sätt kan bidra för att uppmuntra en mycket mer omfattande dialog och direkta personkontakter, uppmärksamma frågor av gemensamt intresse och framväxande grupper inom det civila samhället samt främja bästa praxis i syfte att upprätta en mer formell mekanism för att skapa effektiva kontakter med det civila samhället.

5.3.2   Utrikestjänstens pågående arbete i regionen är mycket positivt. Det är emellertid viktigt att all den sakkunskap som finns inom EU-institutionerna utnyttjas på bästa sätt och därför, precis som när det gäller EU-dialogen om mänskliga rättigheter, uppmanar vi utrikestjänsten att involvera EESK så långt som möjligt, inte minst för att stödja kapacitetsuppbyggnaden utifrån kommitténs värdefulla erfarenhet från andra regioner.

5.3.3   Det tycks finnas tre vägar till detta mål. Först måste kommittén själv, med stöd från utrikestjänsten, tydligt fastställa vem den viktigaste samtalspartnern bör vara i nuläget. Effektiva oberoende näringslivs- och fackföreningspartner måste identifieras, och omfattande kontakter bör upprättas med dem i alla de fem länderna, tillsammans med andra relevanta partner inom det civila samhället. Internationella arbetsgivarorganisationen har inga registrerade medlemmar i Centralasien, även om organisationen har kontakter i Kazakstan. I detta sammanhang föreslås att en liten delegation från EESK besöker Centralasien (också i syfte att skapa uppmärksamhet för detta yttrande).

5.3.4   Därefter är det mycket viktigt att identifiera andra organisationer i det civila samhället som håller på att utvecklas och ge dem stöd och uppmuntran på lokal nivå i denna process. Även i detta sammanhang uppmanar vi utrikestjänsten att involvera kommittén när så är lämpligt.

5.3.5   Kommittén stöder också helhjärtat alla insatser för att på sikt upprätta handelsrelaterade avtal med vart och ett av de fem länderna. I linje med andra handelsavtal som EU nyligen slutit vill EESK i detta sammanhang rekommendera att ett forum för det civila samhället ska ingå i vart och ett av dem för att skapa mer formella band till det civila samhället i regionen, vilket också skulle göra det möjligt för kommittén att dela med sig av sin sakkunskap i fråga om hållbar utveckling till relevanta företrädare för det civila samhället.

5.3.6   För det tredje måste mer omfattande ungdomskontakter och ungdomsutbyten uppmuntras, och Erasmus Mundus-programmet bör utnyttjas i större utsträckning för att främja mer djupgående utbildningskontakter samt rörlighet från båda parters sida. Detta bör omfatta viseringslättnader för studier, slopade avgifter för Centralasiens mest begåvade studenter, främjande av läroböcker på engelska samt sommarkurser och partnerskap på såväl universitets- som högstadie- och gymnasienivå. Kommittén välkomnar fördubblingen av budgeten till 10 miljoner euro per år, men som påpekas i lägesrapporten är majoriteten av befolkningen i Centralasien under 25 år (och har därmed inget minne av Sovjettiden).

5.3.7   Det civila samhället har en mycket viktig roll att spela när det gäller att främja en större regional sammanhållning och integration, som är viktig för att skapa ekonomiska och sociala förutsättningar för effektiva marknader, främja skapandet av arbetstillfällen med anständiga villkor, utveckla små och medelstora företag, stärka den lokala infrastrukturen och bidra till fattigdomsminskning med stöd från stabila institutioner med ett tydligt uppdrag. Det civila samhällets erfarenheter från bland annat Baltikum kommer att vara särskilt värdefulla i detta sammanhang.

5.3.8   Detta måste i sin tur bygga på politiskt engagemang, fred och säkerhet, rättsstatsprincipen, större demokrati, god samhällsstyrning och makroekonomisk stabilitet.

5.4   Främjandet av ett större deltagande från det civila samhällets sida, särskilt i Uzbekistan och Turkmenistan, är dock nära kopplat till frågan om mänskliga rättigheter, där utvecklingen går ytterst långsamt. Med tanke på att Centralasien har en lång historia av enväldigt styre och saknar en tradition av mänskliga rättigheter, måste dessa spela en allt större roll om EU – och det civila samhället i EU – ska kunna utveckla effektiva arbetsrelationer med Centralasien. Mänskliga rättigheter är en viktig del av Europas identitet och historia, och det är ett mycket viktigt område där EU med rätta anser sig kunna erbjuda stöd.

5.4.1   Den faktiska inriktningen på stödet måste emellertid vara förhandlingsbar och ta hänsyn till kulturella skillnader. Alla länderna har frivilligt ställt sig bakom de universella mänskliga rättigheterna genom medlemskap i Förenta nationerna och närliggande institutioner (t.ex. ILO). Till skillnad från många andra av EU:s handelspartner har samtliga länder i Centralasien redan ratificerat alla åtta centrala ILO-konventioner, med undantag för konvention 87 om föreningsfrihet, som inte ratificerats av Uzbekistan, och konvention 138 om minimiålder för arbete, som inte ratificerats av Turkmenistan. Turkmenistan undertecknade inte konvention 182 om barnarbete förrän i november 2010, och Uzbekistan undertecknade först 2009 konventionen om minimiålder. Tillämpningen av dessa konventioner är en annan fråga. Kommittén uppmanar därför kommissionen att tillsammans med ILO lägga större vikt vid att fastställa på vilket sätt och inom vilka områden EU på bästa sätt kan bistå Centralasien när det gäller att fullgöra dessa åtaganden.

5.4.2   Detta utgör en praktiskt framkomlig väg att bygga upp ett ömsesidigt förtroende. Även om man kan hävda att det inte finns någon mänsklig rättighet som är mer grundläggande än någon annan, rör den stora frågan i praktiken de rättigheter som omfattar grundläggande mänskliga friheter, rättsstatsprincipen och mötesfrihet, föreningsfrihet och yttrandefrihet. EU har redan goda erfarenheter av att på ett positivt sätt ha hanterat frågor som exempelvis rör funktionshinder.

5.4.3   Stora problem och svårigheter kvarstår emellertid, och den senaste tidens händelser i Nordafrika utgör en påminnelse om både vikten av att stärka det civila samhällets aktiva deltagande och behovet av att omgående hantera dessa underliggande frågor på ett positivt sätt. Kommittén strävar efter att utveckla starka och effektiva kontakter och goda arbetsförbindelser med det civila samhället i Centralasien. Bojkotter eller tillämpning av mycket strikta villkor som baseras på framsteg är inte ett realistiskt alternativ. Situationen i området har jämförts med den i Vitryssland, där 158 ledande statstjänstemän i januari 2011, efter oroligheter i samband med presidentvalet, fick inreseförbud i EU, och deras bankkonton i EU spärrades – ett exempel som alla fem stater bör hålla i minnet.

5.4.4   I sitt yttrande om ”EU i världen” (4) rekommenderade kommittén att kommissionen vid framtida handelsförhandlingar utnyttjar de 27 konventioner (däribland de åtta centrala ILO-konventionerna) som ingår i det nuvarande GSP plus-systemet. Detta mål bör upprepas i det här sammanhangets som en utgångspunkt för utvecklingen av en mer omfattande handel med Centralasien som inte bara rör energi, vid behov i kombination med handelsrelaterat tekniskt bistånd, samtidigt som man uppmuntrar ett WTO-medlemskap. Endast Kirgizistan är WTO-medlem, men landets anslutning 1998 betraktas nu allmänt som förhastad.

5.5   Bilaga A innehåller en kort sammanfattning av den aktuella situationen vad gäller mänskliga rättigheter i vart och ett av de fem länderna.

6.   Miljöfrågor

6.1   GSP plus omfattar viktiga miljökonventioner. Särskilt relevanta för Centralasien är de närliggande frågorna om tryggad livsmedels-, vatten- och energiförsörjning, där EU kan spela en nyckelroll när det gäller att uppmuntra de fem länderna att samarbeta för att hantera dessa allvarliga problem på ett samordnat sätt. Det framgår inte i EU-strategin i vilken utsträckning dessa frågor hänger samman, eftersom vatten behandlas separat i samband med såväl energiförsörjning som miljöhållbarhet, medan livsmedelsförsörjningen betraktas som ett stort problem i sig.

6.2   FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation klassificerade 2008 Tadzjikistan som ett av de 17 länder som befinner sig i livsmedelskris – det enda landet i Asien. Tryggad vattenförsörjning är också en fråga av grundläggande betydelse för regionen som helhet, vilket till exempel visar sig genom Aralsjöns kraftiga minskning, det växande problemet med floder som försvinner och det faktum att bomull är en mycket vattenkrävande gröda. EU:s erfarenhet av att hjälpa andra länder bör också bidra till att ytterligare stärka förtroendet och tilliten i Centralasien.

6.2.1   Tadzjikistan och Kirgizistan har en tillförsel av vatten under största delen av året (även om bristfällig förvaltning och skadade försörjningssystem har medfört ett anmärkningsvärt stort resursslöseri som tidvis leder till ett underskott), medan grannländerna lider av vattenbrist, i synnerhet Uzbekistan (som är kraftigt beroende av vatten från andra områden för sina vattenkrävande grödor ris och bomull och som dricksvatten). Tadzjikistan har i sin tur mycket begränsade tillgångar till andra energiformer, men det största problemet är den osäkra livsmedelsförsörjningen. Landet är till stor del beroende av sina grannländer för både energi- och livsmedelsförsörjning.

6.2.2   År 2008 bedömdes 2 miljoner människor (mer än en tredjedel av befolkningen) leva med en otrygg livsmedelsförsörjning och 750 000 med en mycket otrygg livsmedelsförsörjning. 64 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen, och endast 7 % av landets yta lämpar sig för jordbruk.

6.2.3   Tyvärr har grannsämjan mellan Uzbekistan och Tadzjikistan inte varit den bästa, vilket har lett till en ond cirkel av inställda leveranser och motåtgärder och efterhand exportförbud för energi och vatten. I det senare fallet var avsikten inte minst att generera en inhemsk elförsörjning – el fanns tillgängligt endast två timmar om dagen i Dusjanbe under perioder med extrem kyla.

6.3   Denna kris visade hur viktig en övergripande strategi, som omfattar miljövänligt utnyttjande av naturresurser, fattigdomsminskning och framför allt tryggad livsmedelsförsörjning, är för att främja en hållbar ekonomisk tillväxt i Centralasien i stort. Kommittén välkomnar dock det faktum att EU redan i hög grad bistår Tadzjikistan och dess grannländer att hantera sådana kriser.

---

(1)  EUT C 211, 19.8.2008, s. 82

(2)  Centre for European Policy Studies.

(3)  Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa – den enda internationella politiska och institutionella länken mellan EU och samtliga forna Sovjetstater.

(4)  KOM(2006) 763 slutlig.

---