52011DC0848

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Resultattavla för statligt stöd Rapport om statligt stöd som beviljats av EU:s medlemsstater - Uppdatering hösten 2011 -

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Statligt stöd mot bakgrund av den ekonomiska krisen.................................................................... 5

1........... Statligt stöd under 2010.................................................................................................. 5

2........... Tendenser och mönster vad gäller medlemsstaternas utgifter för icke-krisrelaterat statligt stöd   6

2.1........ Trenden i fråga om icke-krisrelaterat stöd till industri- och tjänstesektorn.......................... 7

2.2........ Icke-krisrelaterat statligt stöd som öronmärkts för övergripande mål av gemensamt intresse 8

3........... Statligt stöd mot bakgrund av ekonomi- och finanskrisen................................................. 8

3.1........ Trender för godkännande och användning av statligt stöd till finanssektorn........................ 8

3.2........ Godkänt stöd och stöd som använts på grundval av den tillfälliga ramen........................... 9

4........... trender i statsstödsutgifterna efter typ av stödåtgärder.................................................... 10

4.1........ Antal stödåtgärder........................................................................................................ 10

4.2........ Stödvolymer - ca 21 % av stödet till industri- och tjänstesektorn omfattas av gruppundantag    11

5........... Kontroll av stödreglernas tillämpning............................................................................. 11

BILAGA.................................................................................................................................... 13

Sammanfattning av rapportens slutsatser

Under 2010 låg de totala utgifterna för icke-krisrelaterat stöd på en relativt stabil nivå jämfört med året innan. Medlemsstaterna fortsatte med bemödandena att sänka stödnivåerna totalt sett och en del av dem kunde minska utgifterna för statligt stöd betydligt. Överlag visar trenden under perioden 2005–2010 en minskning av utgifterna för icke-krisrelaterat stöd.

Stöd som öronmärkts för övergripande mål av gemensamt intresse låg kvar på en hög nivå, medan vissa medlemsstater kunde minska stödet till sektorutveckling ytterligare. Stöd som beviljats på grundval av gruppundantag ökade också jämfört med tidigare år. Det stöd som beviljades antingen på grundval av ett gruppundantag eller en stödordning låg totalt sett på en hög nivå, medan volymen individuellt stöd som godkänts genom ett kommissionsbeslut förblev liten.

Man fortsatte att vidta åtgärder för att återkräva olagligt statligt stöd och mer olagligt stöd återkrävdes från stödmottagarna, medan några ärenden fördes till domstol.

År 2010 godkände kommissionen betydligt färre finanskrisrelaterade stödåtgärder än under de två föregående åren. De flesta åtgärder som godkänts tidigare är fortfarande aktuella.

Det belopp som under 2010 faktiskt användes till rekapitalisering och övertagande av värdeminskade tillgångar är i hög grad koncentrerat till ett fåtal medlemsstater, medan en stor del av det belopp som använts i form av garantier och likviditetsåtgärder fortfarande är oanvänt.

Under 2010 beviljades endast några få nya stödåtgärder på grundval av den tillfälliga unionsramen. De allra flesta stödåtgärder godkändes redan 2009, och medlemsstaterna beviljade betydligt mindre stöd på grundval av den tillfälliga unionsramen 2010 än 2009. Vidare användes betydligt mindre stöd än vad som godkänts, i huvudsak därför att det inte var särskilt lätt att förutse hur den ekonomiska situationen skulle utvecklas och eftersom medlemsstaterna var försiktiga med att bevilja stöd på grundval av den tillfälliga unionsramen och tillämpade stränga villkor.

Uppdateringen hösten 2011 av resultattavlan för statligt stöd (nedan kallad resultattavlan) är en sammanställning av den information som medlemsstaterna lämnat 2011 i sin årsrapport om utgifterna för statligt stöd under 2010.

Av metodskäl[1] och för att undvika en snedvriden bild av trenderna när det gäller utgifter för statligt stöd särskiljer man i resultattavlan mellan icke-krisrelaterat stöd å ena sidan (dvs. allt stöd som beviljas enligt EU:s normala regler för statligt stöd) och krisrelaterat stöd å andra sidan (dvs. allt statligt stöd som ges till finansinstitut och till realekonomin på grundval av tillfälliga stödordningar som åtgärd mot den finansiella och ekonomiska krisen)[2].

Vad gäller icke-krisrelaterat stöd omfattar resultattavlan, förutom sammanställningen av utgifterna under 2010, en översikt över trenderna i fråga om utgifterna för statligt stöd till industri och tjänster (där perioden 2005–2007 jämförs med perioden 2008–2010) och efter typ av stödåtgärder, dvs. gruppundantaget stöd, stödordningar och enskilda åtgärder (antingen individuell tillämpning av stödordningar eller ad hoc-beslut).

Vad gäller krisrelaterat stöd omfattar resultattavlan en översikt över godkända belopp (fr.o.m. den 1 oktober 2008 t.o.m. den 1 oktober 2011) och utnyttjade belopp (fr.o.m. den 1 oktober 2008 t.o.m. den 31 december 2010) per typ av instrument (rekapitalisering, garanti, värdeminskade tillgångar, likviditetsåtgärder). Vidare innehåller rapporten information om stöd som beviljats på grundval av den tillfälliga gemenskapsramen för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen (den tillfälliga gemenskapsramen)[3] i form av godkänt stödbelopp och utnyttjat stödbelopp. Resultattavlan omfattar också en uppdatering av de resultat som uppnåtts när det gäller tillämpningen av reglerna om statligt stöd.

Resultattavlan består av två delar: För det första en sammanfattande rapport, antagen av kommissionskollegiet, som presenterar fakta, slutsatser, tendenser och mönster när det gäller statligt stöd som beviljats av medlemsstaterna och för det andra ett åtföljande arbetsdokument från kommissionens avdelningar, “Fakta och siffror om statligt stöd i EU-medlemsstaterna”, som ger faktabakgrunden.

Det noteras att Eftas övervakningsmyndighet också offentliggör en årlig resultattavla[4] med uppdateringar av siffrorna över det statliga stöd som beviljats i Island, Liechtenstein och Norge.

Statligt stöd mot bakgrund av den ekonomiska krisen

År 2010 ökade EU:s BNP från sin negativa nivå 2009 mot en positiv, om än relativt låg nivå, under 1 % i genomsnitt.

Mot bakgrund av den pågående krisen inom finanssektorn har medlemsstaterna fortsatt att stödja banker för att ingjuta ökat förtroende bland de berörda aktörerna och gjort det möjligt för bankerna att fortsätta att bevilja krediter till realekonomin.

Den ekonomiska situationen för många företag förbättrades gradvis under 2010, vilket betydde att medlemsstaterna inte behövde bevilja så mycket krisrelaterat stöd till realekonomin.

På det hela taget var kommissionens kontroll av statligt stöd en av de nyckelfaktorer som gjorde det möjligt att genomföra dessa aldrig förut skådade undsättningsåtgärder på ett samordnat sätt, utan otillbörlig snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden.

1.           Statligt stöd under 2010

År 2010 beviljade medlemsstaterna sammanlagt ca 73,7 miljarder euro i form av icke-krisrelaterat stöd, eller i relativa termer 0,6 % of EU:s[5] BNP[6]. De krisrelaterade åtgärderna, dvs. stöd till finanssektorn genom rekapitalisering och övertagande av osäkra tillgångar, uppgick till 121,3 miljarder euro (1 % av EU:s BNP) medan den totala genomsnittliga volymen av outnyttjade garantier och likviditetsåtgärder uppgår till 983,9 miljarder euro (8 % av EU:s BNP). Det stöd som 2010 beviljades på grundval av den tillfälliga ramen uppgick till ca 11,7 miljarder euro, eller 0,9 % av EU:s BNP. Den 1 oktober 2011[7] hade kommissionen godkänt finanskrisåtgärder för samtliga EU 15-medlemsstater[8] samt för Cypern, Ungern, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien och Slovenien, och samtliga medlemsstater utom Cypern fick stödåtgärder godkända på grundval av den tillfälliga ramen.

Icke-krisrelaterat stöd kan ytterligare delas upp i stöd till industri och tjänster, som uppgick till sammanlagt ca 61 miljarder euro, eller 0,5 % av EU:s BNP[9] 2010, och stöd till jordbruk, som uppgick till ca 10,3 miljarder euro, eller 0,08 % av EU:s BNP, fiske ca 0,18 miljarder euro eller 0,001 % av EU:s BNP, och transporter på ca 3,2 miljarder euro eller 0,02 % av EU:s BNP.

Medlemsstaterna har rapporterat att stödet till järnvägssektorn[10] uppgick till 27,2 miljarder euro eller 0,2 %[11] av EU:s BNP 2010[12].

De fem största givarna av icke-krisrelaterat stöd beviljade tillsammans ca 45,7 miljarder euro, dvs. ungefär två tredjedelar av det icke-krisrelaterade stödet totalt sett. Tyskland beviljade ca 15,9 miljarder euro, eller 21,6 % av det totala icke-krisrelaterade stödet, följt av Frankrike (ca 15,4 miljarder euro, eller 20,8 %), Spanien (5 miljarder euro, eller 6,8 %), Förenade kungariket (4,8 miljarder euro, eller 6,5 %) och Italien (4,6 miljarder, eller 6,2 %). Bilden blir dock en annan när stödvolymen uttrycks i procent av BNP. För Ungern var denna siffra nästan 2,3 % och för Malta 1,4 %, Finland 1,1 %, Slovenien 1,1 % och Irland 1,0 %.

2.           Tendenser och mönster vad gäller medlemsstaternas utgifter för icke-krisrelaterat statligt stöd

Bild 1[13]: Statligt stöd (icke-krisrelaterat stöd) totalt i % av BNP (EU-27; uppgifter fr.o.m. 1992)

I ett längre tidsperspektiv har det statliga stödet totalt sett uppvisat en nedåtgående trend sedan 1980-talet. Det minskade från ca 2 % av EU:s BNP på 1980-talet till ca 1 % på 1990-talet och minskade därefter ytterligare till ca 0,5 % till 0,6 % av EU:s BNP under perioden 2004–2008, med en exceptionell toppnotering 2006. Sedan 2008 har stödnivån börjat öka måttligt och låg på ca 0,6 % av EU:s BNP år 2010. Vad gäller orsakerna till att utgifterna för statligt stöd minskade under tidigare år hänvisas det till tidigare resultattavlor[14].

I ett kort perspektiv har utgifterna för statligt stöd legat på en i stort sett stabil nivå sedan 2008. Detta framgår också av den bakomliggande trenden, dvs. utgifternas andel av EU:s BNP, som minskat från ca 0,062 %[15] till 0,60 %[16] . Detta tyder på att medan medlemsstaterna i det stora hela upprätthöll disciplin vid beviljandet av statligt stöd, ledde deras åtgärder mot den finansiella och ekonomiska krisen till en något högre nivå för det icke-kriselaterade stödet under 2010. Vidare tyder det på att medlemsstaterna har fortsatt att bedriva en målinriktad och välbalanserad statsstödspolitik när det gäller icke-krisrelaterade åtgärder.

Eftersom stödet till jordbruk, fiske och transporter utmärks av vissa särdrag, omfattar följande avsnitt om stödnivåer och stödets inriktning när det gäller icke-krisrelaterat stöd (‎2.1 och ‎2.2) endast stöd till industri- och tjänstesektorn.

2.1.        Trenden i fråga om icke-krisrelaterat stöd till industri- och tjänstesektorn

Krisstödsåtgärder, som diskuteras särskilt i kapitel 3, beaktades inte i analysen av stöd till industri- och tjänstesektorn, eftersom man ville undvika att ge en alltför snedvriden bild av utgifterna för stöd till industri- och tjänstesektorn. Att dessa åtgärder inte beaktades motiverades av att det stöd som beviljades finansinstitut beräknades enligt en annan metod.

Utgifterna för stöd till industri- och tjänstesektorn i EU ökade måttligt under perioden 2008–2010 jämfört med perioden 2005–2007. Stödutgifterna uppgick i genomsnitt till ca 59,9 miljarder euro eller 0,49 % av EU:s BNP, medan de hade uppgått till 52,8 miljarder euro eller 0,43 % av EU:s BNP under föregående period. Detta visar för det första att den finansiella och ekonomiska krisen uppenbarligen hade en viss inverkan på utgifterna för icke-krisrelaterade stödåtgärder genom vilka medlemsstaterna gav mer stöd i synnerhet till regional utveckling samt forskning, utveckling och innovation (FoUI). Det är i detta skede för tidigt att dra slutsatsen att denna ökande trend, som först visar sig när stödnivåerna sjunkit, är en del av en begynnande långsiktig trend eller om den återspeglar den speciella situation som den finansiella och ekonomiska krisen gett upphov till, där högre stödnivåer kan förväntas under en kort period.

Att medlemsstaterna generellt kunnat fortsätta sina strävanden att hålla de samlade stödnivåerna under kontroll, bekräftas av att elva medlemsstater sänkte sina stödnivåer jämfört med den genomsnittliga trenden i EU[17]. Med hänsyn till övriga medlemsstater, för vilka en ökning av stödnivån kunde konstateras, kan största delen av ökningen tillskrivas stöd som öronmärkts för övergripande mål, medan det sektorspecifika stödet minskade ytterligare 2010.

Den svaga minskningen av utgifterna för statligt stöd till industri- och tjänstesektorn (med ca 0,01 % mellan 2009 och 2010) kan till stor del förklaras med att utgifterna för regional utveckling och andra övergripande mål ökade. Till exempel Grekland, Litauen och Rumänien beviljade mer regionalstöd. Frankrike, Luxemburg och Förenade kungariket öronmärkte mer stöd för andra övergripande mål. På detta stadium är det dock för tidigt att säga om denna kortfristiga nedåtgående trend för utgifterna för statligt stöd till industri- och tjänstesektorn innebär en vändning på lång sikt. Hur som helst visar detta att medlemsstaterna har kunnat reagera flexibelt på föränderliga ekonomiska behov. En ytterligare ökning av det stöd som beviljas på grundval av ett gruppundantag[18] och medlemsstaternas fortsatta användning av stödordningar visar att dessa redskap har gett medlemsstaterna möjlighet att bevilja stöd till ett stort antal företag utan ytterligare individuella anmälningar till kommissionen.

2.2.        Icke-krisrelaterat statligt stöd som öronmärkts för övergripande mål av gemensamt intresse

Det erinras om att begreppet branschövergripande stöd, som omfattar stöd som inte ges till specifika branscher, har sin grund i fördraget[19]. Detta ger kommissionen möjlighet att göra politiska val, enligt vilka statligt stöd kan anses vara förenligt med den inre marknaden för att ge effektivt stöd till gemensamma politiska mål. Mest framträdande är det öronmärkta stödet till forskning, utveckling och innovation (FoUI), miljöskydd samt främjande av energisparande och användning av förnybar energi. Därefter kommer regional utveckling, stöd till små och medelstora företag, skapande av sysselsättning och främjande av utbildning.

År 2010 beviljades totalt ca 51,9 miljarder euro eller 0,42 % av EU:s BNP i form av stöd som öronmärkts för övergripande mål, vilket utgjorde 85 % av det sammanlagda stödet till industri- och tjänstesektorn. De tre viktigaste målen, regional utveckling (24,3 % av det samlade stödet till industri- och tjänstesektorn), miljöskydd (23,7 %) och FoUI (17,4 %) utgjorde tillsammans omkring två tredjedelar av det samlade stödet till industri- och tjänstesektorn. Denna stor stödvolym som öronmärkts för branschövergripande stöd stämmer också överens med den allmänna trenden, som ökade med ca 2,2 % mellan perioderna 2005–2007 och 2008–2010. Dessutom låg det öronmärkta stödet för övergripande mål över EU-genomsnittet i 19 medlemsstater, medan den låg under 50 % i endast två medlemsstater.

Av det sektorspecifika stödet under 2010, som omfattar stöd till undsättning och omstrukturering, utgjorde stödvolymen 15 % av det samlade stödet till industri- och tjänstesektorn. Det minskade ytterligare till 9,1 miljarder euro eller 0,07 % av EU:s BNP. Den främsta anledningen till denna utveckling är att mindre stöd ges till tillverkningssektorn och till andra sektorer än tillverkningssektorn.

Denna långsiktiga trend visar generellt att medlemsstaterna har fortsatt sina strävanden att rikta stödet mot övergripande mål av gemensamt intresse.

3.           Statligt stöd mot bakgrund av ekonomi- och finanskrisen

3.1.        Trender för godkännande och användning av statligt stöd till finanssektorn

Oron på finansmarknaderna, som utlöstes av finanskrisen 2008, krävde åtgärder på bred front från medlemsstaternas sida för att bryta udden av de negativa effekterna av chocken. Statligt stöd till finansinstitut var avgörande för att återställa förtroendet inom finanssektorn och därmed undvika en systemkris.

Mellan den 1 oktober 2008[20] och den 1 oktober 2011 godkände kommissionen stöd till finanssektorn för totalt 4 506,5 miljarder euro (36,7 % av EU:s BNP). Största delen av stödet godkändes 2008, då 3 457 miljarder euro (27,7 % av EU:s BNP) godkändes, främst i form av garantier på bankobligationer och kortfristiga skulder. Sedan 2008 har antalet statliga ingripanden som inlämnades till kommissionen för godkännande minskat, medan det stöd som godkändes efter 2008 i fråga om instrumenten var mer inriktat på rekapitalisering av banker och övertagande av värdeminskade tillgångar än på garantier.

Under perioden 2008–2010[21] uppgick den stödvolym som faktiskt användes av medlemsstaterna 1608 miljarder euro[22], dvs. 13,1 % av EU:s BNP. Garantier och likviditetsåtgärder utgör 1 199 miljarder euro eller 9,8 % av EU:s BNP. Den resterande delen av det använda stödet avser rekapitalisering och övertagande av värdeminskade tillgångar, som belöper sig till 409 miljarder euro (3.3 % av EU:s BNP).

Godkänt/använt finanskrisstöd 2010

År 2010 godkände kommissionen stöd till ett totalt belopp av 383,8 miljarder euro, dvs. 3,1 % av EU:s BNP. Det nya godkända stödet koncentreras till ett fåtal länder och omfattar rekapitalisering för 183,9 miljarder euro, garantier för 55,4 miljarder euro, övertagande av värdeminskade tillgångar för 77,9 miljarder euro och likviditetsåtgärder för 66,7 miljarder euro.

Det samlade stöd som 2010 användes till rekapitalisering och övertagande av värdeminskade tillgångar uppgick till 121,3 miljarder euro (1 % av EU:s BNP). Nya kapitaltillskott uppgick till 87,8 miljarder euro (0,7 % av EU:s BNP) medan åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar uppgick till 33,6 miljarder euro (0,3 % av EU:s BNP). Vad gäller garantier och likviditetsåtgärder uppgick det genomsnittliga utestående beloppet för 2010 till 983,9 miljarder euro (8 % av BNP) varav 922 miljarder euro (7,5 % av EU:s BNP) avser garantier, medan 61,9 miljarder euro (0,5 % av EU:s BNP) avser likviditetsåtgärder.

3.2.        Godkänt stöd och stöd som använts på grundval av den tillfälliga ramen

Sammanhang och tillämpningsområde

Den tillfälliga ramen antogs av kommissionen den 17 december 2008 som åtgärd mot att företagens tillgång till krediter försämrades på grund av finanskrisen. Den tillfälliga ramen var för det första inriktad på att garantera kontinuitet i företagens tillgång till finansiering och för det andra att lägga grunden till en hållbar tillväxt på lång sikt genom att främja investeringar. Dessutom förenklades en del av reglerna i de befintliga riktlinjerna, t.ex. genom införandet av högre tak för riskkapitalinvesteringar. Den tillfälliga ramen möjliggör stöd till alla branscher men omfattar inte stöd som är avsett att avhjälpa strukturella problem som funnits redan tidigare. Den är således inte tillämplig på företag som var i svårigheter redan före krisen.

Den tillfälliga ramen ska ses som en del av kommissionens mer omfattande strategi för åtgärder mot den ekonomiska krisen, nämligen den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa[23].

Mot bakgrund av den höga volatiliteten på finansmarknaderna och de osäkra ekonomiska utsikterna beslutade kommissionen i slutet av 2010 att förlänga giltighetstiden med ett år för vissa åtgärder som fastställts i den tillfälliga ramen, samtidigt som den fasade ut möjligheten att bevilja ett förenligt begränsat stöd på 500 000 per företag och skärpte villkoren för medlemsstaternas beviljande av stöd på grundval av den tillfälliga ramen[24].

Åtgärder som godkänts på grundval av den tillfälliga ramen

År 2010 godkände kommissionen sex nya stödordningar och en ny stödåtgärd för särskilda ändamål, och förlängde tio stödordningar på grundval av den tillfälliga ramen[25], med en samlad godkänd stödvolym på 1,6 miljarder euro (0,01 % av EU:s BNP). Detta omfattade en stödordning för stöd på högst 500 000 per företag (en medlemsstat), en garantiordning (en medlemsstat), en riskkapitalordning (en medlemsstat) och tre exportfrämjande exportkreditordningar i tre medlemsstater. Dessutom beviljades tio nya stödåtgärder för jordbrukare på grundval av den tillfälliga ramen. Vad gäller de förlängda stödordningarna rörde det sig om tre ordningar (tre medlemsstater), två garantiordningar (två medlemsstater), två ordningar för subventionerade låneräntor (två medlemsstater) och tre ordningar för exportfrämjande verksamhet.

Sedan den tillfälliga ramen trädde i kraft har kommissionen godkänt stöd på sammanlagt ca 82,9 miljarder euro på grundval av dessa bestämmelser[26].

Använt stöd 2010

År 2010 uppgick det stöd som användes på grundval av den tillfälliga ramen till ca 11,8 miljarder euro eller 0,09 % av EU:s BNP.

De flesta medlemsstater föredrog att bevilja ett begränsat stödbelopp (omkring 5,3 miljarder euro), följt av subventionerade garantier (2,9 miljarder euro), subventionerade låneräntor (2,7 miljarder euro) och riskkapitalstöd (0,77 miljarder euro). Subventionerade låneräntor för tillverkning av miljövänliga produkter användes inte.

Det samlade stödbelopp som använts på grundval av den tillfälliga ramen sedan den trädde i kraft är ca 32,8 miljarder euro.

Se kapitel 3.2 i arbetsdokumentet för närmare upplysningar om stöd som beviljats på grundval av den tillfälliga ramen.

4.           trender i statsstödsutgifterna efter typ av stödåtgärder

4.1.        Antal stödåtgärder

År 2010 minskade antalet nya gruppundantagna stödåtgärder som införts av medlemsstaterna betydligt med nästan hälften jämfört med 2009. Andelen stöd som beviljats genom gruppundantagsordningar och individuellt stöd har emellertid förblivit stabil. Den främsta orsaken till minskningen är att medlemsstaterna skapade nya stödåtgärder på grundval av den allmänna gruppundantagsförordningen, som trädde i kraft i september 2008, och i stor utsträckning ersatte befintliga stödåtgärder som ingick i utfasningen av de tidigare gruppundantagsförordningarna för sysselsättningsstöd, utbildningsstöd och stöd till små och medelstora företag och delvis också regionalstöd. Nationella budgetbegränsningar under 2010 kan också ha varit en ytterligare faktor som gjorde medlemsstaterna återhållsamma med att skapa nya stödåtgärder på grundval av gruppundantaget.

4.2.        Stödvolymer - ca 21 % av stödet till industri- och tjänstesektorn omfattas av gruppundantag

Det gruppundantagna stödet ökade ytterligare med ca 1 miljard euro till omkring 12,6 miljarder euro eller 0,1 % av EU:s BNP, vilket utgjorde 21 % av det samlade stödet till industri- och tjänstesektorn under 2010. Den största ökningen under 2010 av sådant stöd som omfattas av gruppundantag skedde på områdena regionalstöd, FoUI-stöd och sysselsättningsstöd. Det stöd som öronmärkts för små och medelstora företag och sysselsättning minskade, men kunde inte kompensera för ökningen av det gruppundantagna stödet totalt sett. Det erinras om att medlemsstaterna fortsatte att fasa ut stödåtgärder som tidigare beviljats på grundval av de sektorspecifika gruppundantagsförordningarna och ersatte dem med motsvarande stöd på grundval av den allmänna gruppundantagsförordningen, och de utnyttjade ofta den möjlighet att utvidga räckvidden för åtgärden som den allmänna gruppundantagsförordningen nu ger möjlighet till.

5.           Kontroll av stödreglernas tillämpning

Olagligt stöd[27]

Under perioden 2000–2010 fattade kommissionen 980 beslut rörande olagligt stöd. I ungefär 22 % av de ärenden som gällde olagligt stöd[28] ingrep kommissionen genom att fatta ett negativt beslut om en stödåtgärd som är oförenlig med den inre marknaden. Sådana negativa beslut kräver i normala fall att den berörda medlemsstaten återkräver det olagligt beviljade stödet. I 3 % av fallen med olagligt stöd[29] förenade kommissionen besluten med vissa villkor. Denna ingripandeprocent på ungefär 25 % för olagligt stöd är ungefär tio gånger högre än motsvarande procentandel för negativa och villkorliga beslut i vederbörligen anmälda ärenden. Drygt hälften av ingripandena gjordes inom industri- och tjänstesektorn, något mindre än en fjärdedel inom jordbrukssektorn och resten inom fiske-, transport- och kolsektorn.

Återkrav av stöd

Ytterligare framsteg har gjorts med att verkställa ännu inte verkställda beslut om återkrav. Det totala antalet pågående återkravsärenden var 55 (jämfört med 94 ärenden i slutet av 2004). Mängden olagligt och oförenligt stöd som återkrävts sedan år 2000 har ökat ytterligare och uppgick till 11,5 miljarder euro den 30 juni 2011. Det innebär att procentandelen olagligt och oförenligt stöd som ännu inte återkrävts minskade från 75 % i slutet av 2004 till ca 18,6 % den 30 juni 2011.

Kontroll av efterlevnaden av lagstiftningen om statligt stöd: Samarbete med nationella domstolar

Som uppföljning till 2009 års tillkännagivande om nationella domstolars tillämpning av reglerna om statligt stöd[30] har informationsinsatserna intensifierats: ett informationspaket har offentliggjorts på GD Konkurrens webbplats[31] och en broschyr[32] som ska hjälpa domare i deras dagliga arbete har getts stor spridning. Vidare har man anordnat särskild utbildning för nationella domare[33].

Efterhandskontroll

Efter den allmänna gruppundantagsförordningens ikraftträdande är det allt fler stödåtgärder som inte längre omfattas av anmälningsskyldigheten. Resultaten visar att den del av de befintliga reglerna om statligt stöd som gör det möjligt att godkänna stödordningar och ger medlemsstaterna möjlighet att genomföra stödåtgärder på grundval av den allmänna gruppundantagsförordningen eller andra gruppundantagsförordningar på det hela taget fortfarande fungerar relativt väl. Man konstaterade dock ett antal individuella och horisontella frågor som behöver följas upp av medlemsstaterna.

BILAGA

Kommissionens arbetsdokument ”Fakta och siffror om statligt stöd i EU:s medlemsstater”

[1]               I tidigare utgåvor av höstens resultattavla fick en enda siffra uttrycka stödvolymen i absolut värde och i relativt värde (i % av BNP), medan man i årets rapport särskiljer mellan icke-krisrelaterat stöd, krisrelaterat stöd till finanssektorn och stöd som beviljats på grundval av den tillfälliga gemenskapsramen och i enlighet därmed anger separata siffror (i absoluta och relativa termer). Mer om denna metod kan man läsa i motsvarande anmärkning i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som bifogas denna rapport.

[2]               Vid beräkningen av krisrelaterat stöd använder man i denna resultattavla, i linje med arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om effekterna av de tillfälliga regler om statligt stöd som antogs med anledning av den finansiella och ekonomiska krisenhttp://ec.europa.eu/competition/publications/reports/temporary_stateaid_rules_en.html), endast två begrepp: anslaget stödbelopp och utnyttjat stödbelopp. Det anslagna beloppet (utfäst stödbelopp) utgör det sammanlagda beloppet för statliga stödåtgärder som införts av medlemsstaterna och godkänts av kommissionen. Det utnyttjade stödbeloppet uttrycker den faktiska stödvolym som medlemsstaterna har genomfört. Den metod som används för att beräkna krisrelaterat stöd förklaras närmare i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar. När det gäller övrigt stöd har medlemsstaterna, utöver godkända belopp och utnyttjade belopp, på samma sätt som i tidigare resultattavlor även rapporterat stödinslaget, och de totala utgifterna uttrycks i enlighet därmed, både i absolut volym och i % av BNP, för att informationen ska vara jämförbar.

[3]               Konsoliderad version av meddelandet från kommissionen – Tillfällig gemenskapsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen EUT C 83, 7.4.2009, s. 1; ändrat genom EUT C 261, 31.10.2009, s. 1, och EUT C 303, 15.12.2009, s. 6.

[4]               Se http://www.eftasurv.int/press--publications/scoreboards/state-aid-scoreboards/

[5]               Med EU avses EU:s samtliga medlemsstater.

[6]               Totalbeloppet omfattar stöd till tillverkning, tjänster, kol, jordbruk, fiske och en del av transportsektorn men, på grund av bristen på jämförbara uppgifter, inte stöd till järnvägssektorn och stöd för ersättning av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Stödbeloppen avser stödinslaget (eller bruttobidragsekvivalenten i fråga om garantier eller lån) i en statlig stödåtgärd om inget annat anges (se metodanmärkningen i arbetsdokumentetet).

[7]               För att ge en fullständig bild av krisstödet används hela perioden från och med antagandet av kommissionens krisåtgärder fram till ett brytdatum den 1 oktober 2011 som referensperiod för denna del av rapporten.

[8]               EU-15 omfattar de medlemsstater som anslöt sig till EU före 2004.

[9]               Stödet till kolsektorn som utgör en del av det sektorspecifika stödet och således inkluderas i stödet till industri och tjänster, uppgick till 2,9 miljarder euro, dvs. 4,9 % av det totala stödet till industri och tjänster.

[10]             Information om stöd till industri- och tjänstesektorn samlas in från medlemsstaterna i enlighet med bilaga III A till kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (EUT L 140, 30.4.2004, s. 1), medan information om stöd till järnvägssektorn samlas in enligt ett annat koncept som inte tillåter att dessa uppgifter aggregeras i något av totalbeloppen.

[11]             Vid tidpunkten för utarbetandet av denna rapport lämnade Österrike, Belgien, Danmark, Estland, Spanien, Finland, Frankrike, Italien, Luxemburg, Litauen, Lettland, Portugal och Sverige in uppgifter om stöd till järnvägssektorn.

[12]             Läs mer om stödet till järnvägssektorn i punkt 2.3.5 i arbetsdokumentet.

[13]             Källa: GD Konkurrens; BNP-siffror: Eurostat.

[14]             Uppdateringen hösten 2010, KOM(2010) 701, uppdateringen hösten 2009, KOM(2009) 661 slutlig. En kopia kan laddas ner från GD Konkurrens webbplats: http://ec.europa.eu/competition/state_aid/studies_reports/archive/scoreboard_arch.html.

[15]             Perioden 2005–2007.

[16]             Perioden 2008-2010.

[17]             Se diagram 6 i arbetsdokumentet.

[18]             Se kapitel 4 för närmare upplysningar om detta.

[19]             T.ex. artikel 107.3 a när det gäller regionalstöd och artikel 107.3 b när det gäller genomförandet av ett viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse.

[20]             2008 års siffror inkluderar den budget som godkändes för rekapitaliseringen av Northern Rock år 2007.

[21]             2008 års siffror inkluderar den budget som användes för rekapitaliseringen av Northern Rock år 2007.

[22]             Inklusive nytt stöd samt genomsnittliga utestående belopp.

[23]             Planen antogs i november 2008.

[24]             Meddelande från kommissionen – tillfällig unionsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen EUT C 6, 11.1.2011, s. 5.

[25]             Se kapitel 3.2 i arbetsdokumentet för mer information.

[26]             Brytdatum är den 1 oktober 2011.

[27]             Enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget är medlemsstaterna inte endast skyldiga att anmäla stödåtgärder till kommissionen innan de genomförs utan också att invänta resultatet av kommissionens granskning innan de genomför de anmälda stödåtgärderna. Om någondera av dessa skyldigheter inte fullgörs anses stödåtgärden vara olaglig.

[28]             217 ärenden.

[29]             31 ärenden.

[30]             Kommissionens tillkännagivande om nationella domstolars tillämpning av reglerna om statligt stöd (EUT C 85, 9.4.2009, s. 1).

[31]             http://ec.europa.eu/competition/court/state_aid.html.

[32]             http://ec.europa.eu/competition/publications/state_aid/national_courts_booklet_en.pdf

[33]             Åtskilliga begäranden om upplysningar och yttranden från nationella domare har behandlats via kontaktpunkten ec-amicus-state-aid@ec.europa.eu.