52011DC0298

INLEDNING

Detta samrådsdokument förklarar de framsteg som gjorts inom den gemensamma fiskeripolitiken under de senaste åren och anger hur politiken skulle kunna se ut under kommande år. Syftet är att samråda om hur de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) bör fastställas för fisket i europeiska vatten och för europeiska fiskare. Europeiska medborgare, medlemsstater, regionala rådgivande nämnder och den rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk (ACFA) uppmanas att lämna synpunkter.

Syftet med att fastställa nivåer för totala tillåtna fångstmängder (TAC) och kvoter och för fiskeansträngningen för europeiskt fiske under 2012 bör vara att fasa ut överfiskningen. Överfiske innebär inte nödvändigtvis att ett bestånd hotas av utrotning eller kollaps – det betyder bara att lika mycket eller till och med mer fisk kan fångas med mindre fiskeinsats. Detta innebär att man varje år fångar den del av fisken i havet som är av rätt storlek och låter återstående fisk växa och reproducera sig vid sin mest produktiva nivå. Under dessa förhållanden kommer fångsterna från fiskbestånden på lång sikt att ligga på maximalt hållbart uttag (MSY). Alltför hårt fiske innebär att fisk fångas alltför tidigt och är för liten, och att allt för mycket bränsle går åt. Europeiska kommissionen[1] och EU:s medlemsstater har åtagit sig att uppnå målet för maximalt hållbart uttag senast 2015.

Fiskbestånden i de europeiska vattnen förbättras. Andelen överfiskade bestånd i Atlanten och närliggande hav föll från 32 av 34 bestånd under 2004 till 22 av 35 under 2010, dvs. från 94 % till 63 % (se bilaga I för närmare uppgifter). Dessa framsteg visar att beslutsamma åtgärder gör skillnad. Nu vet man att bestånd av tunga i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön, i västra delen av Engelska kanalen och i Keltiska sjön, kolja i Nordsjön, rockall-kolja, sill i Nordsjön, väster om Skottland och i Irländska sjön, gråsej i Nordsjön och väster om Skottland, glasvarar utanför Spanien och Portugal och havskräfta i Nordsjön inte överfiskas. Situationen för djuphavsresurserna ger emellertid anledning till oro.

I Medelhavet är 82 % av kända bestånd överfiskade. Andelen överfiskade bestånd är fortfarande alltför hög och situationen är långt ifrån tillfredsställande – mer insatser behövs för att fasa ut överfiskningen.

TAC och kvoter är fortfarande viktiga verktyg för bevarande. Färska undersökningar visar att det inte finns några belägg för att någon betydande minskning av överkapaciteten hos EU:s fiskeflotta har skett[2].

Övergången till maximalt hållbart uttag bör ge stora fördelar, och kommer att innebära en övergång från intensivt fiske av knappa resurser till mindre fiske av större bestånd. Samma eller större mängder bör fångas, men med lägre miljöpåverkan. Fiskets inverkan på havsbotten kommer att minska, bifångster av känsliga organismer, t.ex. tumlare, delfiner och andra marina däggdjur, kommer att bli mindre eftersom den övergripande fiskeintensiteten kommer att vara lägre. Bränslekostnaderna kommer att minska avsevärt eftersom det tar mindre tid att fånga ett ton fisk från ett stort bestånd än från ett litet. Detta kommer att minska koldioxidutsläppen och fiskefartygens bränsleutgifter.

En annan viktig fördel är att benägenheten att kasta överbord kommer att minska. Bestånd som fiskas intensivt består huvudsakligen av mindre och mindre värdefull fisk som kastas tillbaka antingen på grund av dess låga värde på marknaderna eller på grund av att de inte uppfyller storlekskraven. Utfasningen av överfisket kommer att bidra till att minska mängden fisk som kastas över bord. Ytterligare särskild reglering rörande fisk som kastas över bord planeras inom ramen för reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.

Utfasningen av överfisket kommer att förbättra resursernas tillstånd och minska inverkan på miljön. Den kommer också att förbättra den ekonomiska lönsamheten i fångstsektorn. Beräkningar av lönsamheten för vissa flottsegment inom ramen för långsiktiga förvaltningsplaner visar uppmuntrande tecken på förbättring av de ekonomiska resultaten.

RESURSERNAS TILLSTÅND

Internationella rådet för havsforskning (Ices) utarbetade 2010 en ny form av råd om TAC-nivåer som kommer att leda till fiske med maximalt hållbart uttag 2015. Kommissionen välkomnar dessa nya råd och har för avsikt att basera sina förslag om TAC på dem.

Nuvarande kunskaper om fiskbestånden sammanfattas i bilaga Ia och beskrivs kortfattat nedan[3].

TAC för maximalt hållbart uttag har fastställts för atlantoskandisk sill, blåvitling och nordsjösill, som nu förvaltas väl. EU har dock inte lyckats få Island och Färöarna att delta i förvaltningen av makrill. Summan av de TAC som fastställts av EU, Norge, Färöarna, Island och Ryssland under 2010 låg 63 % över de vetenskapliga råden. Även om tillgången på makrill nu är riklig ligger fisket långt utanför hållbara gränser och bestånden kommer sannolikt att minska under kommande år om man inte kan enas om internationell förvaltning.

I Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt är alla kända bestånd, förutom rödspätta, kolja och sill, överfiskade i förhållande till maximalt hållbart uttag. TAC överskred de vetenskapliga råden med 11 % under 2011, jämfört med 17 % under 2010 och 37 % 2009.

Många bestånd i vattnen väster om Skottland, Irländska sjön och Keltiska havet överfiskas fortfarande och bestånden är små. Ices har rapporterat om många problem med registrering av fångster och andra uppgifter. Åtta bestånd är så utarmade att de enligt vetenskapliga utlåtanden inte bör fiskas. Av fjorton bestånd för vilka maximalt hållbart uttag kunde bedömas konstaterades åtta vara överfiskade. TAC överskred råden med 42 % under 2011. Situationen för sill och kolja i Keltiska sjön är bra, men mängderna kolja och vitling som kastas överbord kommer att öka om det intensiva fisket med 80 mm nätredskap för havskräfta fortsätter utan att fiskeredskap används som släpper igenom små fiskar. Fiskeindustrin och de berörda medlemsstaterna bör utveckla och införa mer selektiva fiskeredskap.

Det finns få utvärderingar av bestånden i Biscayabukten och vattnen kring Iberiska halvön–Atlanten. Sydkummel är vanligt förekommande till följd av stora tillskott av ungfisk, men Ices rapporterar att fångsterna 2010 återigen vida översteg kvoterna, så den långsiktiga hållbarheten för detta bestånd är i riskzonen. För havskräfta i Kantabriska sjön är rådet fortfarande att stoppa fisket.

Tillståndet för många djuphavsbestånd är oroande, även om inga exakta bedömningar finns tillgängliga. Bestånd av atlantisk soldatfisk, vissa djuphavshajar och fläckpagell i Biscayabukten samt skoläst är uttömda. Råden för de flesta bestånden är att fisket antingen bör minska eller inte tillåtas öka såvida det inte med säkerhet är hållbart. För snabbväxande arter som t.ex. lubb, långa, birkelånga, fläckpagell och dolkfisk kan en utveckling av fisket mot långsiktigt hållbara nivåer vara möjlig i framtiden. För 2011 kommer ingen separat förordning om fiskemöjligheter att läggas fram eftersom den förordning som antogs 2010 omfattar både 2011 och 2012.

I Östersjön är fyra av sex kända bestånd överfiskade. Torsken i östra Östersjön och sillen/strömmingen i Bottenhavet förvaltas väl.

I Medelhavsområdet är de flesta (82 %) av resurserna överfiskade och vissa har utarmats till låga nivåer (bilaga Ib).

I Svarta havet har situationen inte förändrats väsentligt. Bestånden av skarpsill är i gott skick till följd av den senaste tidens kraftiga tillsättningar och fiskas på ett hållbart sätt, medan piggvaren är överfiskad.

EKONOMISK ANALYS

På grund av ofullständiga uppgifter från vissa medlemsstater är det ännu inte möjligt att sammanställa en fullständig översikt som omfattar alla sektorer av EU:s flotta. Grekland och Spanien lämnade inga ekonomiska uppgifter för 2008. Belgien, Bulgarien, Danmark, Grekland, Irland, Lettland, Portugal, Rumänien, Slovenien och Spanien lämnade ofullständiga uppgifter för perioden 2002–2008. Dessa bristande uppgifter äventyrar på ett allvarligt sätt utvärderingarna av de sammanlagda ekonomiska resultaten för EU:s fiskeflotta.

Uppgifter i den ekonomiska årsrapporten för 2008 visar att den ekonomiska lönsamheten i EU:s fångstsektor är dålig och långsamt har försämrats under de senaste åren.

Vinsten före skatt var omkring 6 %, inklusive direkta subventioner (cirka 3,8 % exklusive subventioner). Den ekonomiska krisen tycks ha haft en viss negativ inverkan på priserna för fisk vid första försäljning för många arter, då dagens priser fortfarande är ungefär 10 % lägre än 2007 års priser.

De två viktigaste kostnadskomponenterna är bränsle (23 % av de totala kostnaderna i genomsnitt) och löner (cirka 28 %). Bränsleförbrukningen varierar kraftigt – trålare, särskilt bomtrålare, använder mest. Även om många anpassat sina fiskemetoder för att spara bränsle påverkar de höga bränslepriserna kostnaderna allt mer. I många flottsegment leder ökande bränslepriser till mindre besättningar och lägre löner.

Cirka 10 %–20 % av flottsegmenten har ett negativt kassaflöde, vilket betyder att inkomsterna inte räcker för att täcka de kortsiktiga driftskostnaderna. Om kapitalkostnaderna tas med i beräkningen betyder det att 30 %–40 % av flottsegmenten har negativ lönsamhet på lång sikt.

Bomtrålare gör stora förluster. För fartyg med bottentrål och snurrevad går det något bättre, och de pendlar mellan positiva och negativa vinstnivåer beroende på priserna för fisk vid första försäljning och bränslekostnaderna. Verksamhet med skrapredskap uppvisade bättre resultat än för andra mobila redskap. All verksamhet med fasta redskap är lönsam.

Lönsamhetsprognoserna för vissa flottsegment inom ramen för långsiktiga förvaltningsplaner är något bättre.

Beredningsindustrin är i allmänhet lönsam. Många kustområden, som traditionellt är beroende av lokala landningar, specialiserar sig nu på bearbetning av importerad fisk. Importen står nu för mer än 65 % av den totala konsumtionen av fisk och skaldjur i EU.

POLITISK INRIKTNING

Avsaknad av vetenskapliga råd

Vetenskapliga råd om överfiske saknas för omkring två tredjedelar av TAC. I de flesta fall beror detta på bristande information om fångster, ofullständiga undersökningar eller dåliga urval, med det finns fall där de underliggande biologiska aspekterna innebär stora vetenskapliga utmaningar. Att tillhandahålla vetenskapliga data om fisket är medlemsstaternas ansvar, och i ett antal fall fullgörs inte denna skyldighet fullt ut.

Inom andra områden där det pågår mänsklig verksamhet (liksom inom fisket i andra delar av världen) finns en skyldighet att göra adekvata bedömningar av de förväntade effekterna av en verksamhet innan den kan påbörjas. Aktuell praxis inom fisket har sjunkit långt under denna standard. Detta bör åtgärdas. Om bestånden fiskas utan kännedom om deras status med avseende på överfiske kommer överfisket aldrig att fasas ut.

Eftersom så lite är känt om många bestånd[4] bör mer försiktiga TAC fastställas där osäkerheten är större.

Snabba åtgärder skulle förorsaka allvarliga störningar om fisket efter alla bestånd vars status för närvarande är okänd skulle förbjudas. I stället bör följande fyra åtgärder föreslås:

– När vetenskapliga råd om överfiske inte finns, bör en sänkning föreslås med 25 % av TAC och/eller fiskeansträngningen, såvida inte vetenskapliga utlåtanden pekar på att en större minskning är nödvändig på grund av kortsiktiga risker för beståndet.

– Medlemsstaterna bör avsätta tillräckliga resurser och skyndsamt leverera den information som krävs för att tillståndet för bestånden ska kunna bedömas.

– Vetenskapliga organ kommer att få i uppgift att bidra till att lösa dessa problem så snart som möjligt, utan att glömma att det är medlemsstaterna som måste tillhandahålla kunskapsbasen.

– Indikatorer från det kommersiella fisket och från vetenskapliga undersökningar bör utvecklas för att ge vissa grundläggande regler för inriktningen av fisket mot ett hållbart resursutnyttjande även vid brist på uppgifter.

Fiskeansträngning

Fiskeansträngningen (gränser för fiskefartygens tid till havs) har parallellt med TAC förvaltats för att minska mängden fisk som kastas överbord och minska möjligheterna till olagliga fångster. Förvaltning av fiskeansträngningar är en viktig bevarandeåtgärd som används i flera långsiktiga förvaltningsplaner, t.ex. för torsk i Nordsjön och Östersjön, rödspätta och sjötunga i Nordsjön, sjötunga i västra delen av Engelska kanalen samt för bestånden av sydkummel och havskräfta (bilaga II).

Den totala fiskeansträngningen, enligt mätningen i bilaga II, för torskbestånden väster om Skottland och i Nordsjön har inte minskat, och fiskeansträngningen med nät (>60 mm maskstorlek) och förankrade backor/långrevar i vattnen kring Iberiska halvön–Atlanten har ökat. Denna situation måste förändras eftersom det i förvaltningsplanerna för både torsk och kummel i dessa områden anges att fiskeansträngningarna och fiskeridödligheten bör minska och inte öka. Åtgärder kommer att föreslås för att se till att fiskeansträngningen med förankrade backor/långrevar och fiske med fasta garn av sydkummel minskar.

Bestämmelserna för förvaltningen av fiskeansträngningar är komplicerade och behöver analyseras noggrant. Kommissionen kommer därför att uppmana berörda parter att senast den 1 september ta upp eventuella problem med systemen för förvaltning av fiskeansträngningar, så att frågan kan behandlas på vederbörligt sätt innan beslut fattas vid årets slut.

Om problem med systemen för förvaltning av fiskeansträngningar tas upp efter detta datum kommer kommissionen att skjuta upp handläggningen av förslag om att ändra systemet tills en ingående bedömning kan göras under det följande året. Under tiden måste nivåerna på fiskeansträngningarna anpassas enligt planerna.

FÖRVALTNING ENLIGT FLERÅRIGA PLANER

Flera av de nuvarande förvaltningsplanerna utarbetades för att återuppbygga utarmade bestånd snarare än med målet att förvalta dem i riktning mot goda förhållanden. Planerna bör därför ses över så att överfiskningen kan fasas ut senast 2015.

Följande planer är för närvarande under prövning: Tunga i västra delen av Engelska kanalen, bestånden av torsk, bestånden av tunga och rödspätta i Nordsjön, kolja, sill, gråsej i Nordsjön, sydkummel och havskräfta, tunga i Biscayabukten.

Kommissionen kommer att utarbeta ett nytt förslag för nordlig kummel om den vetenskapliga underbyggnaden konsolideras, och kan anta ett synsätt som omfattar flera arter, eftersom kummel fiskas i blandfiske tillsammans med marulk.

Vissa planer förefaller redan stämma överens med målen för maximalt hållbart uttag :

- Kolja i Nordsjön (godtaget i bilaterala samråd med Norge).

- Sill väster om Skottland.

- Nordsjösill.

- Atlantoskandisk sill (godtaget av berörda kuststater).

- Blåvitling (godtaget av berörda kuststater).

Planer för ansjovis i Biscayabukten och taggmakrill diskuteras fortfarande i Europaparlamentet och rådet. Ytterligare planer om t.ex. pelagiska bestånd i Östersjön håller på att tas fram.

I Medelhavet kommer ansträngningarna att fortsätta för att utveckla internationella långsiktiga planer för relevant fiske. Enligt Medelhavsförordningen[5] bör EU:s medlemsstater upprätta fleråriga planer på nationell nivå. Framsteg har gjorts och kommer att göras i detta arbete.

ARBETSMETOD FÖR FÖRSLAG OM TAC

Om långsiktiga planer för TAC eller tak för fiskeansträngningen finns måste dessa respekteras. Det är den bästa metoden för hållbarhet på lång sikt. Om TAC och andra åtgärder har överenskommits med tredjeland ska dessa genomföras.

TAC bör fastställas enligt vetenskapliga råd grundade på omfattande data och kvantitativa analyser och prognoser inom ”ramen för maximalt hållbart uttag”. Om sådana råd finns tillgängliga bör de tillämpas direkt för att fastställa kvoter och fiskeansträngning, även om ett gradvist genomförande av denna ram fram till 2015 kan godtas om detta är förenligt med råden.

Om det inte finns några vetenskapliga råd, eller om uppgifterna inte räcker för att storleken på beståndet och lämplig fångst ska kunna beräknas, måste man vara försiktigare. Som anges i avsnitt 4.1 bör TAC minskas med 25 % och medlemsstaterna snarast vidta åtgärder för att identifiera lämpligt fiskeuttag.

TIDSPLAN FÖR FÖRSLAGEN

Tidsplaneringen för de enskilda förslagen skiljer sig åt mellan regionerna. Beslut om TAC för de flesta EU-bestånd har under senare år fattats i december på grundval av förslag som lagts fram under andra halvan av oktober. För Atlanten, Nordsjön och andra områden skulle ett tidigare förslag och ett tidigare beslut vara möjligt om dessa beslut fattades separat från de fiskemöjligheter som avtalats om i samråden med Norge och andra tredjeländer.

Om en sådan ny uppsättning förslag antas skulle tidsplanen för arbetet kunna vara följande:

Förordning om fiskemöjligheter | Tillgängliga råd | Kommissionens förslag | Möjligt antagande av rådet |

Svarta havet | Oktober | November | December |

Östersjön | Maj | Början av september | Oktober |

Bestånd som EU har exklusiv tillgång till i Atlanten, Nordsjön och andra områden | Juni (*) | September | November |

Gemensamma bestånd i Atlanten, Nordsjön och internationellt förvaltade bestånd i Antarktis och andra områden | Oktober (*) | November | December |

(*) Ursprungliga Ices-råd för många bestånd i juni; fler uppgifter läggs till i juli. Råd om pelagiska arter och väl utbredda arter kommer i oktober.

SLUTSATS

Kommissionen efterlyser synpunkter från de europeiska medborgarna, Europaparlamentet, de medlemsstater som är representerade i rådet, de regionala rådgivande nämnderna och rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk, och angående det synsätt som beskrivs i detta dokument när det gäller förvaltning för hållbarhet enligt den gemensamma fiskeripolitikens mål.

BILAGA Ia – Nordostatlanten och angränsande vatten

Tabell 1. Vetenskapliga råd om beståndets tillstånd | Antal bestånd |

Bestånd som klassificeras enligt ovannämnda kriterier (överenskommen referenspunkt) | 1 | 0,9 |

Andra bestånd som inte ingår på grund av bristfälliga uppgifter (referenspunkt ännu inte överenskommen) | 110 | 99,1 |

Bestånd som beaktats (av 19 arter) | 111 | 100 |

Klassificerade bestånd: |

Minskad reproduktionsförmåga | 1 | 100,0 |

Full reproduktionsförmåga | 0 | 0,0 |

Bestånd totalt | 1 | 100 |

2 – Vetenskapliga råd beträffande överfiske av bestånden i Medelhavet och Svarta havet | Nr | % |

Bestånd klassificerade enligt kriterier (referenspunkt överenskommen) | 61 | 55,0 |

Andra bestånd som inte ingår på grund av bristfälliga uppgifter (referenspunkt ännu inte överenskommen) | 50 | 45,0 |

Bestånd som beaktats (av 19 arter) | 111 | 100 |

Klassificerade bestånd: |

Beståndet är överfiskat (över Fmsy eller ersättningsvärde) | 50 | 82,0 |

Beståndet fiskas vid eller under Fmsy eller dess ersättningsvärde | 11 | 18,0 |

Bestånd totalt | 61 | 100 |

BILAGA II –Fiskeansträngning som regleras genom fleråriga planer, enligt medlemsstaternas rapportering till STECF

(uppgifter från Gemensamma forskningscentrumet)

[pic] Diagram 1. Reglerad fiskeansträngning i västra Östersjön.

[pic]

Diagram 2. Reglerad fiskeansträngning i mellersta Östersjön.

[pic] Diagram 3. Reglerad fiskeansträngning i Kattegatt.

[pic]Diagram 4 . Reglerad fiskeansträngning i Nordsjön, Skagerrak och östra delen av Engelska kanalen.

[pic]Diagram 5 . Reglerad fiskeansträngning i Irländska sjön.

[pic]Diagram 6 . Reglerad fiskeansträngning i vattnen väster om Skottland.

[pic]

Diagram 7 . Reglerad fiskeansträngning i västra delarna av Engelska kanalen.

[pic]

Diagram 8 . Reglerad fiskeansträngning i vattnen kring Iberiska halvön–Atlanten. Anmärkning : Skillnaden i utveckling jämfört med förra året beror främst på förbättrade uppgifter från Spanien.

[1] Att genomföra hållbarhet inom EU:s fiske genom maximal hållbar avkastning. Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet. KOM(2006) 360 slutlig.

[2] Rapport om medlemsstaternas ansträngningar under 2009 för att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter. Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén. KOM(2011).

[3] En tabell över europeiska kvoter och relevanta ”varningslampor” finns på

http://ec.europa.eu/fisheries/documentation/publications/poster_tac2011_en.pdf.

En fullständig analys av fiskbeståndens tillstånd finns på www.ices.dk och https://stecf.jrc.ec.europa.eu.

[4] KOM(2000) 1 slutlig.

[5] Rådets förordning (EG) nr 1967/2006.

[6] Fiske med maximalt hållbart uttag (Fmsy) är fiskeverksamhet på en nivå som ger den högsta avkastningen av ett bestånd på lång sikt utan att beståndets reproduktionskapacitet skadas på kort sikt.

[7] Hållbara fångster: den fångst som rekommenderas av Ices och STECF enligt försiktighetsmetoden, inbegripet genomförandet av en långsiktig plan där detta är förebyggande.