52011DC0160

[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 30.3.2011

KOM(2011) 160 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna

SEK(2011) 396 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna

INLEDNING

När Lissabonfördraget trädde i kraft blev Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna[1] rättsligt bindande. Detta stärker rättsstatsprincipen inom Europeiska unionen väsentligt och är ett viktigt led i det arbete som pågått i flera decennier. Tidigare reglerades EU:s efterlevnad av de grundläggande rättigheterna genom EG-domstolens rättspraxis. Men stadgan är ett rättsligt bindande instrument som ger en sammanhållen och konsekvent beskrivning av de grundläggande rättigheter som binder EU:s institutioner och organ.

Stadgan är inte bara en text med abstrakta principer. Den är tillämplig varje gång EU:s institutioner och organ agerar eller EU-rätten på annat sätt genomförs, så att man bevarar enskilda människors grundläggande rättigheter. Därför antog Europeiska kommissionen år 2010 en strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan.[2] Tanken är att EU ska föregå med gott exempel. Stadgan ska naturligtvis följas i varje etapp av lagstiftningsprocessen i EU – från det att Europeiska kommissionen börjar förbereda ett förslag, under de ändringar som görs i lagstiftningsarbetet fram till dess att bestämmelserna antas av Europaparlamentet och rådet, träder i kraft och sedan tillämpas av medlemsstaterna.

Kommissionen har för sin del skärpt bedömningen av hur de grundläggande rättigheterna påverkas av nya lagförslag och använder nu en checklista för grundläggande rättigheter för att systematiskt kontrollera att dess förslag är förenliga med stadgan.

I strategin meddelade kommissionen att den kommer att lägga fram en årlig rapport om hur stadgan tillämpats inom ramen för EU:s behörighet. I den här första årsrapporten om tillämpningen 2010 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna görs en systematisk genomgång av de viktigaste omständigheterna kring den dynamiska tillämpningen av stadgan.

Årsrapporten beskriver konkreta problem som uppkommit och förklarar hur EU:s institutioner agerat för att lösa problemen inom ramen för sitt uppdrag, eller varför EU ibland inte kunnat agera när unionen inte varit behörig enligt fördragen. Årsrapporten beskriver även hur EU:s institutioner, däribland kommissionen, beaktar de grundläggande rättigheterna när de förbereder, utarbetar och utvecklar EU:s politik. Den här rapporten och de kommande rapporterna ska beskriva utfallet av EU-institutionernas tillämpning av stadgan.

FÖRTYDLIGA NÄR STADGAN ÄR TILLÄMPLIG

Allmänheten har stort intresse av och höga förväntningar på tillämpningen av stadgan. Men den är inte tillämplig på alla situationer som avser de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen. Under 2010 tog kommissionen emot över 4 000 brev från allmänheten om de grundläggande rättigheterna. I cirka tre fjärdedelar av fallen var EU inte behörig att ingripa. Det är vanligt att allmänheten missförstår syftet med stadgan och när den är tillämplig eller inte.

Skyddet av de grundläggande rättigheterna inom EU garanteras både nationellt av medlemsstaternas konstitutioner – som var i kraft före stadgan och som givit upphov till en utvecklad rättspraxis – och på EU-nivå av stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Stadgan är tillämplig på åtgärder som vidtas av EU:s institutioner och organ. I synnerhet gäller den Europaparlamentets, rådet och kommissionens lagstiftningsarbete som måste vara helt förenligt med stadgan för att uppfylla kraven i EU-rätten. Stadgan är också tillämplig på Europeiska unionens externa åtgärder.[3]

Stadgan är tillämplig på medlemsstaterna bara när de genomför EU-lagstiftningen. Den är inte tillämplig på situationer som inte involverar EU-lagstiftning och stadgan får enligt fördraget inte utvidga EU:s behörighet.[4]

I situationer där stadgan inte är tillämplig fortsätter de grundläggande rättigheterna att garanteras på nationell nivå i enlighet med de nationella konstitutionerna och grundlagarna. Medlemsstaterna har omfattande nationell lagstiftning om de grundläggande rättigheterna, och det är de nationella domstolarna som ska se till att den följs. Det är också de nationella myndigheterna, däribland domstolarna, som ska genomföra de grundläggande rättigheterna. Men alla medlemsstater har också gjort vissa åtaganden enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, oberoende av de skyldigheter de har enligt EU-lagstiftningen. När alla tillgängliga rättsmedel på nationell nivå uttömts är det därför i sista hand möjligt för enskilda att väcka talan vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg, om de anser att en grundläggande rättighet enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har kränkts.

De nationella konstitutionerna och systemen för att skydda de grundläggande rättigheter som garanteras genom Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna kompletteras alltså av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, men stadgan ersätter inte de övriga systemen.

GE STADGAN STÖRRE VERKAN FÖR ALLMÄNHETEN

Med tanke på allmänhetens ökande intresse för stadgan är det viktigt att informera bättre om när stadgan är tillämplig – nämligen när åtgärder vidtas av EU:s institutioner och organ och när medlemsstaterna genomför EU-lagstiftningen – och om hur man i praktiken kan försvara sina rättigheter om de skulle kränkas. Allmänheten bör känna till vart man kan vända sig för att få hjälp i sådana fall. Det bör också vara känt vart man kan vända sig när stadgan inte är tillämplig, till exempel när nationella myndigheter vidtar sådana åtgärder som inte påverkas av EU-rätten. Det är viktigt att lämna lämplig information om att det finns faktiska möjligheter till upprättelse om dessa rättigheter har kränkts på något sätt.

Vidta åtgärder på EU-nivå och nationellt

Stadgan skyddar fysiska och juridiska personer om EU:s institutioner och organ vidtar åtgärder som strider mot de grundläggande rättigheterna. EU:s institutioner och organ är alltså skyldiga att följa stadgan.

Kommissionen är fast besluten att använda alla tillgängliga medel för att se till att stadgan följs på EU-nivå. Om någon av EU:s institutioner eller något organ inte följer stadgan är EU-domstolen behörig att pröva åtgärdens lagenlighet och kommissionen är behörig att inleda motsvarande förfaranden.

Medlemsstaternas offentliga myndigheter – som utövar den lagstiftande, verkställande och dömande makten – är bara skyldiga att följa stadgan när de genomför EU-rätten, till exempel när de tillämpar EU:s förordningar eller beslut eller när de genomför EU:s direktiv. Den som anser att en nationell myndighet har brutit mot stadgan vid tillämpningen av EU-rätten kan vända sig till de nationella domstolarna i landet i fråga. Under ledning av EU-domstolen är nationella domare behöriga att pröva om stadgan följts av medlemsstaterna när de genomfört EU-rätten. Man kan också klaga till kommissionen, som är behörig att inleda ett överträdelseförfarande mot medlemsstaten i fråga.

Allmänhetens faktiska skydd kommer att öka genom en bättre dialog mellan EU:s institutioner och de nationella organ som arbetar med att skydda de grundläggande rättigheterna, till exempel nationella jämställdhetsorgan.

Ställa klagomål till rätt instans

När medlemsstaterna agerar i andra frågor, som inte avser genomförandet av EU-rätten, skyddas de grundläggande rättigheterna genom de nationella konstitutionerna, som innehåller bestämmelser om detta skydd. I sådana situationer bör enskilda vars grundläggande rättigheter kan ha kränkts se till att deras klagomål utan dröjsmål riktas till den behöriga nationella instansen, vare sig det rör sig om regeringen, nationella domstolar eller organ som är specialiserade på mänskliga rättigheter. När alla nationella rättsmedel uttömts erbjuder Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ännu en möjlighet. Det bör noteras att beslut från nationella eller internationella domstolar inte kan överklagas till kommissionen.

Enskilda som anser att deras grundläggande rättigheter har kränks behöver praktisk information om vilka rättsmedel som finns i medlemsstaterna. Kommissionen är fast besluten att fylla detta behov. Detta betyder inte att nya system för skyddet av de grundläggande rättigheterna införs, utan att man främjar användningen av de befintliga instrumenten genom att informera allmänheten om vilka instanser som är behöriga att hantera ett visst klagomål.

Som ett första steg på vägen kommer kommissionen att förbättra den europeiska e-juridikportalen med information om vart klagomål om kränkningar av de grundläggande rättigheterna kan lämnas.

När stadgan inte är tillämplig kommer kommissionen att undersöka om man vid behov skulle kunna vidarebefordra klagomål på medlemsstaters kränkningar av de grundläggande rättigheterna till relevanta nationella myndigheter. Inledningsvis kommer kommissionen under 2011 att anordna ett seminarium med Europaparlamentets utskott för framställningar, med nationella institutioner för mänskliga rättigheter och andra nationella myndigheter, såsom justitieministerier och jämställdhetsorgan, samt berörda parter för att undersöka hur en sådan arbetsmetod skulle kunna se ut.

Klar och tydlig kommunikation om stadgan

De uppgifter som kommissionen samlade in om tillämpningen av stadgan 2010 visar på ett behov av tydligare kommunikation om när stadgan är tillämplig och om vem som gör vad i fråga om de grundläggande rättigheterna.[5] För att inte svika eller fördröja genomförandet av de grundläggande rättigheterna bör nationella myndigheter samt EU:s institutioner och organ, däribland Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, göra gemensamma ansträngningar för att informera allmänheten bättre om när stadgan är tillämplig och inte.

UTVECKLINGEN UNDER 2010

Rapporten om 2010 visar att de grundläggande rättigheter som stadfästs i stadgan aktualiseras inom många av de politiska områden där EU är behörig och alltid bör tas under noggrant övervägande när EU utformar och genomför sina åtgärder, vare sig de avser rättvisa, transportpolitik eller gränsförvaltning.

Rapporten ger många exempel på hur stadgans sex avdelningar (värdighet, friheter, jämlikhet, solidaritet, medborgarnas rättigheter och rättskipning) tillämpats på ett antal av EU:s politikområden.

Respekten för de rättigheter som anges i avdelningen värdighet har varit av stor vikt för invandringspolitiken och har ägnats särskild uppmärksamhet i den lagstiftning som antagits under 2010, till exempel beslutet om övervakningen av de yttre sjögränserna[6] och ändringarna av Frontexförordningen[7]. Frågor kring den mänskliga värdigheten beaktades även i kommissionens meddelande om användning av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser[8].

Flera frågor har även format kommissionens åtgärder på de områden som omfattas av avdelningen friheter . Mediefrihet och näringsfrihet ägnades särskild uppmärksamhet i kommissionens förslag till en förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område[9].

Under avdelningen jämlikhet visade allmänheten och Europaparlamentet ett starkt intresse för barnets rättigheter och kommissionen lade fram flera förslag på området, däribland en handlingsplan för underåriga utan medföljande vuxen (2010–2014).[10] Diskrimineringsförbudet, däribland diskriminering på grund av kön eller ras, spelar en fortsatt stor roll på många områden, vilket också återspeglas i uppgifterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

När det gäller avdelningen solidaritet vidtog kommissionen åtgärder för att se till att bestämmelserna om arbetstagares grundläggande rättigheter tillämpades i praktiken.

Flera domar i EU-domstolen gällde de rättigheter som nämns i avdelningen rättskipning , i synnerhet rätten till ett effektivt rättsmedel.

Därutöver visar en analys av frågorna från allmänheten och Europaparlamentet att de ärenden som prioriterades under 2010 gällde skydd av personuppgifter, tillgång till rättslig prövning, integration av romer och jämställdhet.

Skydd av personuppgifter

Stadgan garanterar var och en rätt till skydd av de egna personuppgifterna (artikel 8 i stadgan). Européerna är mycket intresserade av dessa frågor och ofta bekymrade över hur deras personuppgifter används, vilket framgår av de många frågor som allmänheten och Europaparlamentet ställde under 2010. Frågorna gällde allt från skydd av personuppgifter vid användning av ny teknik till skyddet av personuppgifter i länder utanför EU. Det gällde till exempel fingeravtryckstagning av skolelever, Google Street View, videoövervakning på arbetsplatsen, nätmötesplatser, uppgiftsinsamling vid folkräkning och finansiering av forskning om ny teknik på säkerhetsområdet.

Tekniken ger individer möjlighet att dela med sig av information om sina beteenden och preferenser offentligt och internationellt i en aldrig tidigare skådad omfattning. Därför antog kommissionen år 2010 ett dokument om ett samlat grepp på skyddet av personuppgifter i Europeiska unionen.[11] Dokumentet fastställer centrala mål för reformen av EU:s lagstiftning om skydd av personuppgifter för att stärka individernas rättigheter (till exempel genom ökad insyn och bättre möjligheter att kontrollera personuppgifter), stärka inremarknadsaspekten (genom minskad byråkrati och likvärdiga förutsättningar), se över bestämmelserna om skydd av personuppgifter vid polisiärt och straffrättsligt samarbete så att uppgifterna skyddas väl även när de överförs utanför EU, samt effektivisera tillämpningen av bestämmelserna (till exempel genom skärpning och ytterligare harmonisering av dataskyddsmyndigheternas uppgifter och behörighet). Under 2011 kommer kommissionen att lägga fram förslag till en ny allmän rättslig ram för skyddet av personuppgifter.[12]

Den 10 februari 2010 framhöll Europaparlamentet behovet av att skydda personuppgifter med avseende på de internationella avtalen om dataöverföring för att bekämpa terrorism och röstade ner det föreslagna avtalet om ett program för att spåra finansiering av terrorism. Därför lade kommissionen fram ett nytt förslag till avtal som erbjöd ett bättre skydd av personuppgifterna. Förslaget godkändes av Europaparlamentet och trädde i kraft den 1 augusti 2010.[13] Också Europeiska unionens domstol betonade hur viktig den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter är genom att den 9 november 2010 ogiltigförklara den EU-lagstiftning som krävde publicering av namnen på fysiska personer som fått finansiering från Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.[14]

Tillgång till rättslig prövning

Tillgången till rättslig prövning är en grundläggande rättighet, bland annat enligt artikel 47 i stadgan, och har ett stort inflytande på många människors vardag i hela EU. Några av de frågor som många européer måste hantera är till exempel vart man ska ställa rättsliga anspråk som gäller en annan medlemsstat eller vilka rättigheter brottsoffer har när det blir rättegång. År 2010 skrev många till kommissionen för att klaga på att de inte känt till eller erbjudits tillräckligt stöd eller rättshjälp i pågående ärenden i nationella domstolar. Många klagade på långa eller dyra rättsliga förfaranden som försvårade tillgången till rättslig prövning. Vissa brev innehöll påståenden om korruption, brott mot principen om att båda parter ska ha en jämlik ställning inför rätten, jäv i vissa nationella domstolar och brister i rätten till en rättvis rättegång. Många av dessa frågor kunde inte behandlas av kommissionen eftersom de ingår i medlemsstaternas behörighet.

För att hjälpa misstänkta och tilltalade som inte förstår det språk på vilket rättegången hålls antog EU under 2010 gemensamma miniminormer om rätten till tolkning och översättning.[15] Kommissionen föreslog också krav på att brottsmisstänkta ska informeras om sina rättigheter på ett språk de kan förstå.[16] Alla som anhålls misstänkta för brott eller med hjälp av en europeisk arresteringsorder ska få skriftlig information om sina grundläggande rättigheter i samband med anhållan och information om vad de är misstänkta för i ett dokument med titeln rättighetsinformation. År 2011 kommer kommissionen att fortsätta genomföra färdplanen om processuella rättigheter, med ett lagstiftningsprogram som ska garantera rättvisa rättegångar genom bestämmelser om rätten till juridisk rådgivning och om rätten till kommunikation med familjemedlemmar, arbetsgivare och konsulära myndigheter.

I domstol är det inte bara den tilltalades utan även brottsoffrens rättigheter som måste bevakas och kommissionen arbetar för att förbättra offrens situation. Kommissionen kommer under 2011 att lägga fram ett åtgärdspaket för att stärka alla brottsoffers rätt, skydd och stöd under hela rättegången och därefter.

Romers grundläggande rättigheter

Artikel 2 i EU-fördraget ger personer som tillhör minoriteter vissa rättigheter, medan artikel 21 i stadgan förbjuder all diskriminering som bygger på etniskt eller socialt ursprung eller tillhörighet till nationell minoritet. Europas största etniska minoritet är de 10–12 miljonerna romer. Många av romerna i EU är hårt drabbade av arbetslöshet, extrem fattigdom, undermåliga boendeförhållanden, hälsoproblem och problem med tillgång till utbildning. Integreringen av romerna i samhället och i näringslivet är därför en prioritet för EU, vilket framhölls i kommissionens meddelande av den 7 april 2010 där några av de största utmaningarna för integrationen av romer i alla EU:s medlemsstater togs upp.[17]

Alla EU-medborgare har rätt att röra sig och bo i andra medlemsländer utan att diskrimineras. Nationella myndigheter får bara utvisa EU-medborgare eller dra in uppehållstillståndet under vissa förhållanden som klart och tydligt anges i EU:s direktiv om fri rörlighet från 2004.[18] Det direktivet innehåller även rättssäkerhetsgarantier som ska förebygga godtyckliga, diskriminerande eller oproportionerliga beslut och därmed garantera de grundläggande rättigheterna, däribland förbudet mot kollektiv utvisning (artikel 19.1 i stadgan). För att säkra dessa rättigheter vidtog kommissionen omedelbara åtgärder efter sommaren 2010 då Frankrike utvisade EU-medborgare av romskt ursprung. Kommissionen undersökte noggrant om åtgärderna var förenliga med EU:s bestämmelser. Efter kommissionens ingripande har Frankrike och andra medlemsstater nu ändrat sina bestämmelser för att anpassa dem till EU:s regler om fri rörlighet.

Integreringen av romerna i samhället och i näringslivet kräver på det strukturella planet ett aktivt åtagande från medlemsstaternas sida, med stöd från Europeiska unionen. Kort efter händelserna sommaren 2010 inrättade kommissionen en intern arbetsgrupp som ska bedöma medlemsstaternas användning av EU-bidrag. Arbetsgruppens preliminära resultat visar att medlemsstaterna inte utnyttjar möjligheterna till EU-finansiering på ett lämpligt sätt för att integrera romerna i samhället och näringslivet. De huvudproblem arbetsgruppen upptäckte var svaga strategier, avsaknad av särskilda åtgärder för att lösa romernas problem, bristfälliga kunskaper, otillräcklig administrativ kapacitet för att kunna utnyttja EU-finansieringen och bristande engagemang av det civila samhället och romska företrädare i utvecklingen och genomförandet av integrationen.

År 2011 kommer kommissionen att anta en rättslig ram för nationella integrationsstrategier för romer. Kommissionen kommer också att fortsätta se till att romerna kan åtnjuta sina rättigheter i egenskap av EU-medborgare utan att diskrimineras.

Jämställdhet

År 2010 gav kommissionen uttryck för sitt engagemang i jämställdhetsfrågorna genom att anta kvinnostadgan[19] och en jämställdhetsstrategi (2010–2015)[20]. Kommissionen framhöll att framstegen i arbetet mot könsdiskrimineringen går långsamt, trots den allmänna utvecklingen i riktning mot ett mer jämlikt samhälle och en mer jämlik arbetsmarknad. Kommissionen beskrev utmaningar och åtgärder på fem prioriterade områden: likvärdiga möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika lön för lika eller likvärdigt arbete, jämställdhet i beslutsfattandet, värdighet, integritet och ett slut på könsrelaterat våld samt jämställdhet utanför EU. Framsteg på alla dessa områden skulle öka valfriheten för både män och kvinnor.

För att stödja funktionshindrade så att de till fullo kan utnyttja sina rättigheter och delta i samhällslivet antog kommissionen 2010 en handikappstrategi.[21] Strategin tar upp åtta huvudsakliga insatsområden: tillgänglighet, delaktighet, lika rättigheter och likabehandling, sysselsättning, utbildning, socialt skydd, hälsa samt utrikespolitik. I december 2010 blev EU part i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I handikappstrategin fastställs metoder för hur EU ska genomföra konventionen, som ska komplettera nationella insatser.

3.5. EU:s förberedelse inför anslutningen till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna

Enligt EU-fördraget ska EU ansluta sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Därför rekommenderade kommissionen den 17 mars 2010 att Europeiska unionens råd skulle inleda anslutningsförhandlingar med Europarådet. Med utgångspunkt i ett förhandlingsmandat från rådet inledde kommissionen förhandlingarna den 7 juli 2010. EU:s anslutning till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna kommer att komplettera det starka skydd av de grundläggande rättigheterna som redan finns i EU:s rättssystem tack vare Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna och den rättspraxis avseende de grundläggande rättigheterna som med tiden vuxit fram i EU-domstolen. Europakonventionen kommer att ge ytterligare domstolskontroll av hur de grundläggande rättigheterna skyddas inom EU. Anslutningen kommer att ytterligare befästa den gemensamma inställningen till skyddet av de grundläggande rättigheterna i EU och visar att EU lägger vikt vid Strasburgsystemet för skyddet av dessa rättigheter. Det kommer även att säkerställa en harmoniserad utveckling av rättspraxis från EU-domstolen respektive Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

SLUTSATS

För att medborgarna ska kunna dra full nya av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna bör både EU-institutionerna och de nationella myndigheterna klart och tydligt förklara när stadgan är tillämplig och inte. Den här första årsrapporten är ett konkret steg från kommissionen i denna riktning.

Kommissionen kommer att lägga fram en liknande rapport varje år för att bevaka framstegen med tillämpningen och efterlevnaden av stadgan och för att se till att EU agerar oklanderligt i fråga om de grundläggande rättigheterna. Årsrapporterna ska stödja den konkreta tillämpningen av stadgan på ett kontinuerligt, bestämt och insynsvänligt sätt med involvering av alla berörda parter. Genom dessa rapporter vill kommissionen ta tillfället i akt till årliga överläggningar med Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av stadgan. Kommissionen vill under de kommande åren dra lärdom av erfarenheterna av den konkreta tillämpningen av stadgan, samt de problem som påtalats av enskilda, och kommer att anpassa sina åtgärder i enlighet med detta.

[1] Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, EUT C 83, 30.3.2010, s. 389.

[2] KOM(2010) 573 slutlig, finns på:http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0573:FIN:EN:PDF.

[3] I enlighet med artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen ska unionens åtgärder i internationell sammanhang […] utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten. När artikeln genomförs tillämpar EU stadgan och Förenta nationernas stadga om de mänskliga rättigheterna. EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter är en annan rapport som beskriver hur EU agerar för att främja de mänskliga rättigheterna i länder utanför EU.

[4] I artikel 51.2 i stadgan sägs att denna stadga [inte innebär] någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter, medför varken någon ny befogenhet eller någon ny uppgift för unionen och ändrar heller inte de befogenheter och uppgifter som fastställs i fördragen.

[5] Detta intryck får stöd i en enkät som nyligen utfördes av Europeiska ombudsmannen och Europaparlamentet. Enligt enkäten anser 72 procent av EU-medborgarna att de inte har tillräcklig information om stadgan (Europeiska ombudsmannens pressrelease av den 18 mars 2011, EI/11/6).

[6] Rådets beslut av den 26 april 2010 om komplettering av kodexen om Schengengränserna vad gäller övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser , EUT L 111, 4.5.2010, s. 20.

[7] Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex), KOM(2010) 61 slutlig, tillgänglig på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0061:FIN:SV:PDF.

[8] KOM(2010) 311 slutlig, tillgänglig på: http://ec.europa.eu/transport/air/security/doc/com2010_311_security_scanners_en.pdf.

[9] Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, KOM(2010) 748 slutlig, tillgänglig på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0748:FIN:SV:PDF.

[10] Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Handlingsplan för underåriga utan medföljande vuxen (2010 – 2014), KOM(2010) 213 slutlig, tillgänglig på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0213:FIN:SV:PDF.

[11] Kommissionens meddelande till Europarlamentet, rådet, Euroepiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Ett samlat grepp på skyddet av personuppgifter i Europeiska unionen, KOM(2010) 609 slutlig, tillgänglig på:http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0609:FIN:SV:PDF.

[12] Här bör vederbörlig hänsyn tas till andra grundläggande rättigheter i stadgan och andra målsättningar i fördragen när man garanterar den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter.

[13] Avtal mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden från Europeiska unionen till Förenta staterna i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP), EUT L 195, 27.7.2010, s. 5.

[14] Europeiska unionens domstols dom i förenade målen C-92/09 och C-93/09, Volker och Markus Schrecke, Eifert mot Land Hessen, 9.10.2010.

[15] Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden, EUT L 280, 26.10.2010, s.1.

[16] Förslag till direktiv om rätten till information i brottmål, KOM(2010) 392 slutlig, tillgänglig på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0392:FIN:SV:PDF.

[17] Meddelande om integreringen av romerna i samhället och i näringslivet, KOM(2010)133 slutlig, tillgänglig på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0133:FIN:SV:PDF.

[18] Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG, EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.

[19] Meddelande från kommissionen: Ett förstärkt engagemang för jämställdhet – Kvinnostadga: Europeiska kommissionens förklaring med anledning av Internationella kvinnodagen 2010 till minne av 15-årsdagen av den förklaring och den handlingsplattform som antogs av FN:s kvinnokonferens i Peking och 30-årsdagen av FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, KOM(2010) 78 slutlig, tillgänglig på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0078:FIN:SV:PDF.

[20] KOM(2010) 491 slutlig, tillgänglig på:http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0491:FIN:EN:PDF [ej på svenska].

[21] Meddelande om EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU, KOM(2010) 636 slutlig, tillgänglig på:http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2010:0636:FIN:SV:PDF.