19.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 42/12

---

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2010/C 42/05

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 7 i förordning (EG) nr 510/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen inom sex månader räknat från dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”LAPIN PORON KUIVALIHA”

EG nr: FI-PDO-0005-0384-19.10.2004

SUB ( X ) SGB ( )

I denna sammanfattning anges de viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen i informationssyfte.

1.   Behörig myndighet i medlemsstaten:

Namn:	Maa- ja metsätalousministeriö (Jord- och skogsbruksministeriet)
Adress:	PL 30 FI-00023 Valtioneuvosto SUOMI/FINLAND
Tfn	+358 916054278
Fax	+358 916053400
E-post:	maija.heinonen@mmm.fi

2.   Grupp:

Namn:	Paliskuntain yhdistys (Renbeteslagens förbund)
Adress:	Koskikatu 33 A FI-96100 Rovaniemi SUOMI/FINLAND
Tfn	+358 163316000
Fax	+358 163316060
E-post:	Matti.Sarkela@paliskunnat.fi
Sammansättning:	Producenter/bearbetningsföretag ( X ) andra ( )

3.   Produkttyp:

Klass 1.2:

Köttprodukter (värmebehandlade, saltade, rökta)

4.   Specifikation:

[sammanfattning av kraven i artikel 4.2 i förordning (EG) nr 510/2006]

4.1   Namn:

”Lapin Poron kuivaliha”

4.2   Beskrivning:

”Lapin Poron kuivaliha” (torkat renkött från Lappland) framställs av hela muskler (muskelgrupper) och muskelbitar. Bindväven mellan musklerna är synlig, men det går nästan inte att urskilja något fett i den med blotta ögat. Köttet är mycket finfibrigt och kompakt, och fibrerna syns inte på snittytan. Det är mer finfibrigt än annat torkat kött. Beroende på produktens torrhetsgrad har köttet en matt och jämn snittyta, som är mörkare än på andra typer av kött. Ett annat utmärkande drag är en brun nyans.

Slutprodukterna utgörs av 1–5 cm tjocka och 10–20 cm långa bitar eller skivor i varierande form som väger mellan etthundra och några hundra gram.

Till följd av torkningen har ”Lapin Poron kuivaliha” en låg vattenhalt och en mycket hög proteinhalt. Eftersom köttet har torkats har det en låg fetthalt. Dess pH-värde är normalt för kött. Proteinhalten i bindväven är relativt låg, och salthalten måste vara tillräckligt hög för att garantera en säker och sund konservering av köttet. Nedan anges genomsnittsvärdena och standardavvikelserna för fem typiska prov:

Vattenhalt (%) 40,6 (2,8)

Proteinhalt (%) 43,6 (2,3)

varav i bindväven (%) 3,1 (0,9)

Fetthalt (%) 4,7 (1,6)

Salthalt (%) 5,4 (2,0)

pH-värde 5,69 (0,19)

Det torkade köttet har en relativt stark smak. Det har den typiskt kraftfulla arom som är utmärkande för renkött, både i fråga om smak och lukt. Köttet har inte en särskilt utpräglad viltarom, men aromen är typisk för renkött. Den mycket höga proteinhalten ger det en typiskt mild sälta. Färgen varierar från mörkt röd och brun till nästan svart med mörkare kanter, vilket är ett resultat av torkningsprocessen.

Strukturen är hård på ytan och mjukare inuti. Produkten innehåller bindväv mellan musklerna, som känns i gommen. Den inre bindväven känns däremot inte. Trots att produkten är mjuk på insidan går den inte sönder när man böjer den, vilket den däremot gör när man tuggar den. Den har därmed en delikat men inte seg textur. Att köttet är så lättuggat är en utmärkande egenskap, och även bindväven mellan musklerna sönderfaller lätt och är lätt att svälja.

4.3   Geografiskt område:

”Lapin Poron kuivaliha” produceras, bearbetas och förpackas inom det finska renskötselområdet, som ligger mellan breddgraderna 65 °N och 70 °N. Enligt den finska renskötsellagen (nr 848/1990) omfattar området Lapplands län, med undantag av städerna Kemi och Torneå samt Keminmaa kommun, och i Uleåborgs län kommunerna Hyrynsalmi, Kuivaniemi, Kuusamo, Pudasjärvi, Suomussalmi, Taivalkoski och Yli-Ii samt de områden i kommunerna Puolanka, Utajärvi och Ylikiiminki som ligger norr om Kiminge älv och landsvägen Puolanka-Hyrynsalmi.

4.4   Bevis på ursprung:

För att övervaka köttets ursprung ska renskötarna enligt finsk renskötsellagstiftning öronmärka renarna antingen direkt efter födseln, eller senast när de förs till slakt. När renarna har sorterats ut för slakt och skilts från de djur som inte ska slaktas ska de i samband med sorteringen på betesmarken förses med ett slaktmärke i örat, varigenom slaktdjuret får ett nummer. Numret följer med slaktkroppen fram till styckningen. Styckat kött får ett stycknings- och bearbetningssatsnummer, som följer med produkten ända till konsumenten. Styckningslokaler och bearbetningsanläggningar måste registrera de slaktkroppar och det kött som förs in i anläggningen, liksom allt som lämnar denna. Styckningslokaler och bearbetningsanläggningar övervakas av länsstyrelsens tillsynsmyndigheter. Dessutom är försäljning av torkat renkött direkt till konsumenterna vid den primära produktionsplatsen tillåten (EU-kommissionens undantag av den 21 april 2006).

Övervakningen av hela produktionskedjan sköts av det finska Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och länsstyrelserna, under Jord- och skogsbruksministeriets tillsyn. Inspektioner genomförs av kommunala livsmedelsmyndigheter.

4.5   Framställningsmetod:

”Lapin Poron kuivaliha” framställs från renar som är födda, uppvuxna och slaktade i det finska renskötselområdet och som betat fritt på naturliga betesmarker under vår, sommar, höst och tidig vinter fram till slakt. Under denna period får de nästan all sin föda från naturliga källor i det avgränsade geografiska området. De äter främst gräs, svamp och lavar. Av de slaktade djuren är omkring 70–75 % kalvar på 5 till 8 månader, med en slaktvikt på cirka 22 kg. Den genomsnittliga vikten för en slaktad vuxen renko ligger kring 35 kg, och för de största tjurarna kan den uppgå till 70–80 kg.

Det råmaterial som används för ”Lapin Poron kuivaliha” är styckningsdelar av filé, innanlår, bog, rygg, sida och buk, dvs. främst från kött av typen P0, som normalt används för torkat kött (bokstaven står för ”ren” på finska och numret för klassificeringen). Kött av typen PE – eller ”extra” – (t.ex. innanlår och filé) kan också användas. Även kött av typen P1 (t.ex. styckningsdelar från nacke, sida och buk) kan till viss del användas. De olika egenskaperna och avsedda användningsområdena för de köttyper som ska säljas beskrivs i Renbeteslagens förbunds köttklassificering (2005) som upprättats för rennäringen. Skillnaderna mellan de olika typerna grundas på köttets fett- och membranhalter.

Fettet på ovansidan och i håligheter, tjocka bindvävsmembran och eventuellt levrat blod och eventuella stämplar avlägsnas från det renkött som ska användas som råmaterial för ”Lapin Poron kuivaliha”. Bearbetningen av produkten inleds genom styckning och i normala fall urbening av segare kött, innanlår, halsrev, filéer och halsmuskler. Det urbenade köttet styckas i ca 5 cm tjocka bitar av varierande storlek inför den vidare beredningen. I andra delar av slaktkroppen lämnats benet kvar, men även dessa delar styckas i lämpligt stora bitar som ska bearbetas.

Köttet bearbetas så snabbt som möjligt och i små satser för att förhindra att det värms upp för mycket. Köttet styckas i godkända styckningsanläggningar och dess temperatur under styckning får inte överstiga + 7 °C.

Köttet saltas i köttsaltningskar eller på saltningsställningar. Saltning kan göras genom gnidning, i vilket fall salthalten uppgår till ca 3 % av det färska köttets vikt. Om köttet saltas i saltlake är vattnets salthalt omkring 6 % eller 7 %. Saltningen och den förberedande mognaden tar mellan 3 och 14 dagar.

Efter saltningen hängs köttet upp utomhus för att lufttorka. Torkningen sker tillräckligt långt ovanför marken i ett täckt utrymme som byggts eller utformats för torkning av kött, med en tillräckligt gedigen golvbeläggning och nättäckning som förhindrar skadedjur från att komma in. Rena krokar av metall eller annat icke-poröst material, t.ex. plastrep, används för att hänga upp köttet på torkningsbjälken.

Torkningen görs i februari–april och tar cirka tre till sex veckor, beroende på väderförhållandena. Allt eftersom köttet möras och mognar smaksätts det påtagligt till följd av avdunstningen av 40–60 % av det färska köttets vikt. Beredningen av köttet övervakas genom regelbundna kontroller av köttets grad av torka och smak. Om köttet får torka för länge blir det grått och smaklöst.

”Lapin Poron kuivaliha” produkter förpackas i godkända livsmedelsförpackningar vars storlek varierar från etthundra gram till några hundra gram.

Det renkött för vilket beteckningen ”Lapin Poron kuivaliha” kommer att tillämpas måste förpackas i det avgränsade geografiska området, dvs. det finska renskötselområdet, för att garantera produktens kvalitet och förhindra att kvaliteten försämras, särskilt de organoleptiska egenskaperna. Torkningen sker utomhus och är ett resultat av metrologiska förhållanden (vind, frost, solens värme). Torkningsprocessen övervakas noggrant för att se till att rätt mognadsgrad uppnås och för att bevara köttets organoleptiska egenskaper. En avgörande faktor vid framställningen av ”Lapin Poron kuivaliha” är förmågan att avgöra hur länge köttet ska lufttorkas utomhus. Detta kräver särskilda kunskaper som innehas av experter i området. Även om ”Lapin Poron kuivaliha” är magert kan fettet leda till att köttets smak och organoleptiska egenskaper förändras om det bearbetas på fel sätt eller kommer i alltför lång kontakt med luft. Dessutom är syftet att säkerställa fullständig spårbarhet av produkten, att konsumenterna inte vilseleds, att den produkt de erbjuds faktiskt har erhållits och beretts i ursprungsregionen och att hela produktionskedjan kan övervakas.

4.6   Samband med det geografiska området:

Renköttet produceras av professionella renskötare som lever i det finska renskötselområdet, av vilka nästan 20 % är samer, en ursprungsbefolkning i Europeiska unionen. Deras arbete grundar sig på kunskap om renar och renkött som samlats under hundratals år. De första litterära hänvisningarna till torkat renkött återfinns i räkenskapsböcker från 1500-talet och i Olaus Magnus beskrivning av Finland i hans verk Historia om de nordiska folken från 1555. Efter detta härrör de tidigaste hänvisningarna till torkat renkött främst från upptäckare under 1600- och 1700-talen.

Renköttet torkas enligt traditionella metoder och de flesta bearbetningsanläggningar för renkött ägs till exempel av renägande familjer. Alla dessa beståndsdelar i produktionen av renkött bildar ett unikt nätverk av expertis i renskötselområdet, där man besitter den kunskap och den förmåga som krävs för att genom traditionella metoder bearbeta en viss del av det renkött som produceras i renskötselområdet till ”Lapin Poron kuivaliha”.

”Lapin Poron kuivaliha” lufttorkas utomhus enligt hundraåriga traditionella metoder. Torkningen sker tillräckligt långt ovanför marken i ett täckt utrymme som byggts eller utformats för torkning av köttet, med en tillräckligt gedigen golvbeläggning och nättäckning som förhindrar skadedjur från att komma in. Det är endast möjligt att med framgång bereda torkat renkött i de norra regionerna, där temperaturskillnaderna på senvintern är tillräckligt stora. De avgörande temperaturväxlingarna på senvintern i de nordliga trakterna, som varierar från – 30 °C till + 7 °C, mörar köttet och ger det en naturlig smak. Andra utmärkande naturegenskaper för regionen, såsom tydliga säsonger, renarnas föda och de traditionella kunskaperna när det gäller att välja ut och förbereda råmaterialet för renköttet, gör det torkade renköttet till vad det är: en renprodukt med en egen utmärkande smak.

4.7   Kontrollorgan:

Namn:	Finska Livsmedelssäkerhetsverket (Evira)
Adress:	Mustialankatu 3 FI-00790 Helsinki SUOMI/FINLAND
Tfn	+358 20772003
Fax	+358 207724350
E-post:	kirjaamo@evira.fi

4.8   Märkning:

”Lapin Poron kuivaliha” produkter lagras eller säljs förpackade i godkända förpackningar av varierande storlekar. Förpackningens utsida märks med texten ”Lapin Poron kuivaliha” (med t.ex. en stämpel eller ett klistermärke), följt av texten ”suojattu alkuperänimitys” (skyddad ursprungsbeteckning) eller motsvarande officiell gemenskapssymbol. Det anges också huruvida köttet kommer från en kalv eller ett vuxet djur. Motsvarande märkning krävs för kött som säljs direkt.

---

(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

---