52010PC0333

[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 28.6.2010

KOM(2010)333 slutlig

2010/0187 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i den gemensamma kommitté som inrättats genom avtalet av den 21 juni 1999 mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer när det gäller ersättandet av bilaga II om samordning av sociala trygghetssystem

MOTIVERING

1. BAKGRUND

Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer trädde i kraft den 1 juni 2002. Bilaga II till avtalet innehåller bestämmelser om samordning av systemen för social trygghet.

Enligt artikel 18 i avtalet kan den gemensamma kommittén EU-Schweiz för fri rörlighet för personer besluta om ändringar av bilaga II till avtalet. I artikel 2 i rådets och, i fråga om avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete, kommissionens beslut av den 4 april 2002 om ingående av sju avtal med Schweiziska edsförbundet (2002/309/EG, Euratom) föreskrivs att rådet, på förslag av kommissionen, ska fastställa den ståndpunkt som unionen ska inta när det gäller sådana beslut från gemensamma kommittén.

För att säkerställa en konsekvent och korrekt tillämpning av EU-lagstiftningen samt för att undvika administrativa och eventuellt juridiska svårigheter bör bilaga II till avtalet hänvisa till all relevant EU-lagstiftning och alla relevanta beslut av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen. Bilaga II till avtalet måste därför uppdateras, särskilt för att integrera det moderniserade systemet för samordning av de sociala trygghetssystemen som börjar tillämpas inom EU den 1 maj 2010, dvs. förordning nr 883/2004, ändrad genom förordning (EG) nr 988/2009, dess tillämpningsförordning (EG) nr 987/2009 och Administrativa kommissionens beslut och rekommendationer. I förordningarna (EG) nr 883/2004, (EG) nr 988/2009 och (EG) nr 987/2009 anges att de är av betydelse för Schweiz.

Förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 har ersatt rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72. För att skapa klarhet och överskådlighet bör bilaga II kodifieras så att det hänvisas endast till de nya förordningarna. Förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 anges dock fortfarande i avtalet i fall då det i artiklarna i förordningarna (EG) nr 882/2004 och 987/2009 hänvisas till förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72, eller när det gäller fall som inträffat tidigare.

2. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS

Den uppdaterade versionen av bilaga II till det bifogade förslaget utgör resultatet av diskussioner av teknisk karaktär med deltagande av experter på området social trygghet, särskilt från den schweiziska socialförsäkringsförvaltningen och från EU. Resultatet lades fram för kännedom vid det 318 mötet i Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen den 16 december 2009, och delegationerna välkomnade detta förslag. En uppdatering av bilaga II till avtalet kommer att förenkla och modernisera samordningen av de sociala trygghetssystemen mellan Schweiz och EU:s medlemsstater, genom att särskilt införa den nya förordning nr 883/2004, ändrad genom förordning nr 988/2009 och förordning nr 987/2009. Detta kommer att leda till förbättringar i jämförelse med gällande lagstiftning och till bättre administrativa förfaranden för alla som använder förordningen, t.ex. nationella socialförsäkringsmyndigheter, arbetsgivare (särskilt små och medelstora företag) och enskilda medborgare.

3. RÄTTSLIGA ASPEKTER

Detta kapitel följer strukturen i bilaga II till avtalet mellan EU och Schweiz. Det inleds med avsnitt A som innehåller rättsakter som ska tillämpas av Schweiz och som berörs av de ändringar som anges i bilagan. Avsnitt B innehåller rättsakter som Schweiz ska beakta (Administrativa kommissionens beslut). Avsnitt C innehåller rättsakter vilkas innehåll Schweiz ska notera (Administrativa kommissionens rekommendationer). Protokollet till bilaga II innehåller slutligen övergångsåtgärder rörande medborgare i de medlemsstater som anslöt sig till EU 2004 och 2007.

AVSNITT A: RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

När det gäller förordning (EG) nr 883/2004 motiveras de punkter som läggs till i bilagorna rörande Schweiz enligt följande:

- Avsnitt I i bilaga I till förordning (EG) nr 883/2004 (”Bidragsförskott”): Schweiz använder sig av möjligheten att undanta bidragsförskotten från tillämpningen av den förordningen genom att införa en särskild punkt.

- Avsnitt II i bilaga I till förordning (EG) nr 883/2004 (”särskilda bidrag vid barns födelse och vid adoption”): Inga ändringar görs i sak. Denna punkt motsvaras av den nuvarande punkten i avsnitt II i bilaga II till förordning (EEG) nr 1408/71.

- Bilaga II till förordning nr (EG) 883/2004 (”bestämmelser i konventioner som ska fortsätta att gälla …”)

De punkter som motsvarar delarna A och B i bilaga III till förordning (EEG) 1408/71 och som rör kontantförmåner till personer som är bosatta i tredjeländer finns inte längre upptagna i denna bilaga. EU-medborgare som är bosatta i ett tredjeland kan stödja sig på artikel 4 i förordning (EG) nr 883/2004, eftersom denna bestämmelse om likabehandling inte längre hänvisar till bosättning inom EU (vilket motsvarar artikel 3.1, som ändrats genom förordning 647/2005).

Schweiz kommer att behöva överföra pensioner på grundval av artikel 4 i förordning (EG) nr 883/2004 (likabehandling), eftersom landets nationella lagstiftning garanterar utbetalning av schweizisk pension till schweiziska medborgare i hela världen.

Rättigheterna kommer att utökas för EU-medborgare som för närvarande inte omfattas av ett bilateralt avtal, t.ex. estniska, lettiska, litauiska, maltesiska, polska, rumänska, slovakiska och ungerska medborgare, eftersom Schweiz nu måste överföra pensioner till alla EU-medlemsstaters medborgare i tredjeländer på samma sätt som landet gör för schweiziska medborgare.

När det gäller den text som införs rörande Tyskland–Schweiz finns två konventioner som redan anges i den nuvarande bilaga III till förordning (EEG) nr 1408/71:

Konventionen i punkt a ger icke-yrkesverksamma personer som är bosatta i Büsingen och inte är försäkrade på annat sätt i Tyskland möjlighet att ansluta sig till det schweiziska försäkringssystemet (punkt i) och underlättar tillgången till det tyska sjukförsäkringssystemet för arbetstagare som återvänder till Tyskland (punkt ii).

Konventionen i punkt b gäller arbetslöshetsförsäkring och gör det möjligt för gränsarbetare från Büsingen att, på vissa villkor, erhålla arbetslöshetsersättning som om de vore bosatta i Schweiz. Enligt artikel 8.5 i denna konvention ska Tyskland (Büsingen) bidra med ett belopp som motsvarar storleken på det kantonala bidraget enligt schweizisk lagstiftning till den faktiska kostnaden för arbetsmarknadsåtgärder för de arbetstagare som omfattas av denna bestämmelse. Punkten rörande Spanien-Schweiz motsvarar den nuvarande punkten i bilaga III till förordning (EEG) nr 1408/71. I punkten hänvisas till den spanska ”Convenio especial”-överenskommelsen, enligt vilken utländska arbetstagare som återvänder till Spanien kan ansluta sig till det spanska sjukförsäkringssystemet och därför inte längre måste vara försäkrade som pensionstagare enligt den schweiziska sjukförsäkringen.

Punkten rörande Italien–Schweiz avser sammanräkningen av perioder som tillbringats i tredjeländer, och möjliggör att schweiziska eller italienska medborgares försäkringsperioder i tredjeländer kan beaktas vid bedömningen av om villkoren för att erhålla italiensk pension uppfylls (unilateral bestämmelse). Denna punkt är nödvändig, eftersom Schweiz inte kan tillämpa rekommendation P1 rörande Gottardo-målet, eftersom den bygger direkt på fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (tidigare EG-fördraget).

- I bilaga III till förordning (EG) nr 883/2004 (”begränsning av rätten till vårdförmåner för en gränsarbetares familjemedlemmar”) läggs det inte till någon punkt rörande Schweiz.

- I bilaga IV till förordning (EG) nr 883/2004 (”ytterligare rättigheter för pensionstagare som återvänder till den behöriga medlemsstaten”) läggs Schweiz till i förteckningen.

- I bilagorna V, VI och VII till förordning (EG) nr 883/2004 läggs det inte till någon punkt rörande Schweiz.

- I del 1 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 882/2004 (”fall när pro rata-beräkningen inte ska göras enligt artikel 52.4”) läggs Schweiz till i förteckningen när det gäller dess system som redan nämnts i avsnitt C i bilaga IV till förordning (EEG) nr 1408/71, dvs. beräkningen av pensioner enligt schweizisk lagstiftning enligt artikel 52.1 a leder till en förmån som är lika hög eller högre än den pro rata-beräknade förmånen enligt artikel 52.1 b.

- I del 2 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 883/2004 (”fall där artikel 52.5 tillämpas”) görs ett tillägg för de schweiziska ålders-, efterlevande- och invaliditetspensionerna inom de lagstadgade företagsbaserade systemen. Denna ordning ingår för närvarande i bilaga IV C till förordning (EEG) 1408/71. Ordningen ingår i del 2 i bilaga VIII till förordning (EG) nr 883/2004, eftersom pensionerna beräknas på ackumulerade och kapitaliserade besparingar, dvs. tidsperioderna har ingen relevans för beräkningen.

- I del II i bilaga IX till förordning (EG) nr 883/2004 (”förmåner som avses i artikel 54.2 b i förordningen, vars storlek bestäms på grundval av en tillgodoräknad period som anses vara fullgjord mellan den dag då försäkringsfallet inträffade och en senare dag”) införs en punkt rörande de schweiziska efterlevande- och invaliditetspensionerna inom de lagstadgade företagsbaserade systemen. Denna punkt motsvarar den nuvarande punkten i del 2 i avsnitt D i bilaga IV till förordning (EEG) nr 1408/71.

- I bilaga X till förordning (EG) nr 883/2004 (”särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner”) motsvarar punkterna 1, 2 och 3 de nuvarande punkterna i bilaga IIa. Mot bakgrund av att dessa punkter dock införts innan de strängare kriterierna enligt bilaga IIa till förordning (EEG) nr 1408/71 infördes genom förordning (EG) nr 647/2005 (som motsvarar kriterierna i bilaga X till förordning (EG) nr 883/2004), förutsätter ett bibehållande av punkterna i bilaga X att de uppfyller de krav som anges i bilaga X. Bibehållandet av punkterna kan motiveras enligt följande:

Punkt 1 rörande tilläggsförmåner (den federala lagen om tilläggsförmåner av den 19 mars 1965) och liknande förmåner som föreskrivs i kantonal lagstiftning:

Med hänsyn till förordning (EG) nr 883/2004 begärde den schweiziska delegationen att de tilläggsförmåner som anges i den nuvarande bilaga IIa till förordning (EEG) nr 1408/71 ska kvarstå i förteckningen över särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner. Följande motivering gavs:

1. Beskrivning av förmånen

Federala förmåner beviljas om ålders-, invaliditets- eller efterlevandepensionerna inte täcker de grundläggande behoven. De federala förmånerna beviljas på villkor att den sökande

- har en inkomst som ligger under den minimiinkomst som fastställts för att täcka grundläggande behov (inkvartering, sjukförsäkring, mat),

- är berättigad till ålders-, invaliditets- eller efterlevandepension,

- har hemvist och är bosatt i Schweiz.

Beloppet av förmånerna uppgår till skillnaden mellan den fastställda minimiinkomsten och personens verkliga inkomster (pensioner, partners inkomst, tillgångar). Förmånerna finansieras uteslutande genom allmänna federala och kantonala skatter.

De fastställda minimiinkomstbeloppen är för närvarande

- för ensamstående: 18 720 schweiziska franc/år

- för par: 28 080 schweiziska franc/år

Kantonerna kan bevilja liknande extra tilläggsförmåner till ålders-, invaliditets- eller efterlevandepensionen som kompletterar de federala tilläggsförmånerna.

För närvarande har åtta kantoner ett sådant parallellt system med tilläggsförmåner till ålders-, invaliditets- eller efterlevandepensionen. Den berörda personen måste vanligen erhålla federala tilläggsförmåner för att vara berättigad till kantonala förmåner.

2. Förutsättningar för klassificering som särskild icke avgiftsfinansierad förmån

De federala och kantonala tilläggsförmånerna uppfyller alla nödvändiga kriterier för att betraktas som särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner enligt artikel 70.2 i förordning (EG) nr 883/2004, med beaktande av all relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol om icke avgiftsfinansierade förmåner:

a) Det rör sig om särskilda (blandade) förmåner. De har å ena sidan karaktären av sociala trygghetsförmåner, eftersom de personer som omfattas av dem har en klart fastställd laglig rätt till dem. De är avsedda att komplettera pensioner för att garantera en minimiinkomst och är därför knutna till grundpensionerna samt riskerna i samband med åldrande och invaliditet. Å andra sidan har de karaktären av socialt stöd, eftersom de endast beviljas pensionstagare vars sammanlagda inkomst inte når upp till den miniminivå som fastställts i lag. De hänger nära samman med den socioekonomiska situationen i Schweiz, eftersom de svarar mot existensminimum i Schweiz. De är inte beroende av arbets- eller avgiftsperioder,

b) De är icke avgiftsfinansierade , dvs. de finansieras uteslutande med skatter och är inte beroende av pensionsavgifter.

När det gäller punkt 2 rörande pensioner i särskilt svåra fall ( cas pénibles ) från invaliditetsförsäkringen (artikel 28.1 a i den federala lagen om invaliditetsförsäkring av den 19 juni 1959, i den ändrade versionen av den 7 oktober 1994) begärde den schweiziska delegationen att denna punkt ska kvarstå i förteckningen i den nuvarande bilaga IIa till förordning (EEG) nr 1408/71 av följande orsaker:

1. Beskrivning av förmånen

Pensionen i särskilt svåra fall avskaffades den 1 januari 2004. Den ersattes av tilläggsförmåner, men beviljas fortfarande i vissa fall på grundval av övergångsregler (och omfattar för närvarande cirka 500 förmånstagare) och måste därför upptas i förteckningen i bilaga X till förordning (EG) nr 883/2004.

Pensionen i särskilt svåra fall utgörs av ett tilläggsbelopp som beviljas personer som är berättigade till en fjärdedels invaliditetspension (invaliditetsgrad mellan 40 % och 49 %), vars personliga situation är svår och inte medger en skälig minimiinkomst (”särskilt svåra fall”). Tillägget i svåra fall motsvarar en fjärdedels pension. Tack vare tillägget erhåller förmånstagaren ett belopp som motsvarar en halv pension. Pensionen i särskilt svåra fall betalas ut endast i Schweiz.

Förmånen beviljas på villkor att den sökande

- är berättigad till invaliditetspension,

- inte har tillräckliga ekonomiska resurser,

- har hemvist och är bosatt i Schweiz.

2. Förutsättningar för klassificering som särskild icke-avgiftsfinansierad förmån

Invaliditetspensionen i särskilt svåra fall uppfyller alla nödvändiga kriterier för att betraktas som en särskild icke avgiftsfinansierad förmån enligt artikel 70.2 i förordning (EG) nr 883/2004, med beaktande av all relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol om särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner. Det hänvisas särskilt till domstolens dom av den 29 april 2004 i mål C 160/02, Skalka:

a) Det rör sig om en särskild (blandad) förmån , Den har å ena sidan karaktären av en social trygghetsförmån, eftersom de personer som omfattas av den har en klart fastställd laglig rätt till den. Den har till syfte att komplettera allmänna pensioner för att garantera en minimiinkomst. Den är knuten till grundläggande invaliditetspensioner och invaliditetsrisken. Å andra sidan har den karaktären av socialt stöd, eftersom den endast beviljas till pensionstagare i en svår ekonomisk situation. Den hänger nära samman med den socioekonomiska situationen i Schweiz, eftersom dess belopp grundar sig på den allmänna pensionen. Den är inte beroende av arbets- eller avgiftsperioder.

b) Förmånen är av icke avgiftsfinansierad karaktär, eftersom den finansieras med skatter och inte är beroende av pensionsavgifter.

Punkt 3 rörande icke avgiftsfinansierade blandade förmåner vid arbetslöshet, som föreskrivs enligt kantonal lagstiftning motiveras enligt följande:

1. Beskrivning av förmånen

Åtta kantoner har infört sådana bidrag, nämligen Basel-Stadt, Geneva, Jura, Neuchâtel, Schaffhausen, Tessin, Uri och Zug. Dessa förmåner beviljas arbetssökande vilkas rätt till federal arbetslöshetsersättning har upphört, i syfte att återanpassa dem på arbetsmarknaden och undvika socialt stöd och social utestängning.

Förmånerna beviljas på villkor att den sökande

- har inkomster som är lägre än den minimiinkomst som fastställts av kantonen,

- inte längre har rätt till federal arbetslöshetsersättning,

- är arbetssökande och ställer sig till arbetsmarknadens förfogande,

- har hemvist och är bosatt i kantonen.

Förmånerna är av följande typer: dagliga bidrag och/eller ersättningar för olika för olika återanpassningsåtgärder (utbildning osv.)

De finansieras uteslutande med skatter.

2. Förutsättningar för klassificering som särskild icke-avgiftsfinansierad förmån

Kantonernas stöd för arbetssökande uppfyller alla nödvändiga kriterier för att betraktas som särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner enligt artikel 70.2 i förordning (EG) nr 883/2004, med beaktande av all relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol om särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner:

a) Det rör sig om särskilda (blandade) förmåner , De har å ena sidan karaktären av sociala trygghetsförmåner, eftersom de personer som omfattas av dem har en klart fastställd laglig rätt till dem. De är avsedda att komplettera federala arbetslöshetsersättningar för att garantera en minimiinkomst och är klart knutna till risken för arbetslöshet. Å andra sidan har de karaktären av socialt stöd, eftersom de beviljas endast arbetssökande vars sammanlagda inkomst inte når upp till den miniminivå som fastställts i lag. De hänger nära samman med den socioekonomiska situationen i Schweiz, eftersom de grundar sig på minimiinkomsten i bosättningskantonen och är knutna till den lokala arbetsmarknaden. De är inte beroende av avgiftsperioder,

b) De är icke avgiftsfinansierade , dvs. de finansieras uteslutande med skatter och är inte beroende av pensionsavgifter.

Punkt 4 rörande icke avgiftsfinansierade särskilda invaliditetspensioner för ungdomar med funktionshinder (artikel 39 i den federala lagen om invaliditetsförsäkring av den 19 juni 1959) motiveras av Schweiz enligt följande:

Med hänsyn till förordning (EG) nr 883/2004, som också kommer att tillämpas på icke yrkesverksamma personer bad den schweiziska delegationen att särskilda pensioner för icke yrkesverksamma personer med funktionshinder skulle upptas i förteckningen över icke avgiftsfinansierade kontantförmåner med hänvisning till följande:

1. Beskrivning av förmånen

För att komma i fråga för en allmän schweizisk invaliditetspension måste de försäkrade ha betalt avgifter under minst tre år vid den tid då arbetsoförmågan (invaliditeten) inträdde. Personer som har funktionshinder från födseln eller barndomen uppfyller inte detta villkor, eftersom de är arbetsoförmögna innan de uppnår den ålder då avgifter börjar uppbäras.

Dessa personer är berättigade till en särskild förmån som motsvarar minimibeloppet för den allmänna invaliditetspensionen. Förmånen beviljas personer över 18 år så länge som de är bosatta i Schweiz.

Eftersom denna förmån inte beräknas på grundval av avgifter kallas den särskild invaliditetspension.

2. Förutsättningar för klassificering som särskild icke-avgiftsfinansierad förmån

Den särskilda invaliditetspensionen uppfyller alla nödvändiga kriterier för att betraktas som en särskild icke avgiftsfinansierad förmån enligt artikel 4.2 a i förordning (EG) nr 1408/71, med beaktande av all relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol om särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner:

a) Det rör sig om en förmån av hybridkaraktär (blandad förmån) : Den har å ena sidan karaktären av en social trygghetsförmån, eftersom de personer som omfattas av den har en klart fastställd laglig rätt till den, och den täcker invaliditetsrisken. Å andra sidan liknar den socialt stöd såtillvida att den inte är beroende av arbets- eller avgiftsperioder och har till syfte att tillgodose ett behov genom att garantera en minimiinkomst för en socialt missgynnad grupp (ungdomar med funktionshinder).

b) Det rör sig om en särskild förmån : Det är en förmån vid inkomstbortfall som är avsedd för personer som inte uppfyller försäkringsvillkoren för att få en allmän invaliditetspension. Den hänger nära samman med den socioekonomiska situationen i Schweiz, eftersom den svarar mot minimipensionen i Schweiz.

c) Den är icke avgiftsfinansierad , dvs. finansieras inte med försäkringsavgifter. Den federala regeringen täcker samtliga kostnader för förmånen.

I mål C-154/05 Kersbergen-Lap och Dams-Schipper betraktade Europeiska unionens domstol förmånen enligt den nederländska Wajong-lagen som en särskild icke avgiftsfinansierad förmån. Domstolen har bekräftat denna dom i mål C-287/05 Hendrix. På samma sätt som i fråga om den schweiziska särskilda invaliditetspensionen föreskriver den nederländska Wajong-lagen att en förmån ska betalas ut till ungdomar som lider av långvarig arbetsoförmögenhet men inte uppfyller villkoren för att erhålla en allmän invaliditetspension.

För att inte skapa en mindre gynnsam situation i förhållande till nuläget kommer den punkt som föreslås av Schweiz att begränsas till personer som före arbetsoförmögenheten inte omfattats av schweizisk lagstiftning på grundval av verksamhet som anställd (t.ex. som lärling) eller egenföretagare.

- Bilaga XI till förordning (EG) Nr 883/2004 (”särskilda bestämmelser om tillämpningen av medlemsstaternas lagstiftningar”):

- Punkterna 1 och 2 motiverades av Schweiz enligt följande:

Schweiz föreslår ett bibehållande av de två punkterna i bilaga VI till förordning (EEG) nr 1408/71 rörande tillträde till den schweiziska frivilliga pensionsförsäkringen (punkt 1) och den frivilliga fortsättningsförsäkringen (punkt 2) för personer som är bosatta utanför den territoriella räckvidden för avtalet mellan EU och Schweiz om fri rörlighet för personer. Dessa punkter ska införas i bilaga XI till förordning (EG) nr 883/2004. Detta motiveras enligt följande:

Punkt 1 ( frivillig försäkring ):

Schweiziska medborgare och medborgare i EU:s medlemsstater kan på frivillig basis ansöka om medlemskap i de schweiziska ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäkringssystemen.

Eftersom den frivilliga försäkringen delvis finansieras av den schweiziska statens inkomster, får endast personer med starka band till Schweiz bli medlemmar av detta försäkringssystem. De måste därför ha varit försäkrade i det schweiziska ålders-, efterlevande- och invaliditetspensionssystemet i fem år innan de ansöker om medlemskap. Detta krav gäller både för schweiziska medborgare och EU-medborgare som är bosatta utanför den territoriella räckvidden för avtalet om fri rörlighet för personer.

Punkt 2 ( fortsättningsförsäkring vid arbete för en schweizisk arbetsgivare i utlandet ):

Personer som arbetar för en schweizisk arbetsgivare i utlandet får fortsätta att betala försäkringsavgifter inom ramen för ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäkringssystemen. Arbetsgivaren, som betalar hälften av avgifterna, måste dock ge sitt samtycke till arrangemanget. Eftersom fortsättningsförsäkringen delvis finansieras av den schweiziska statens inkomster, får endast personer med starka band till Schweiz bli medlemmar av detta försäkringssystem. De måste därför ha varit försäkrade i det schweiziska ålders-, efterlevande- och invaliditetspensionssystemet i fem år innan de ansöker om medlemskap. Detta krav gäller både för schweiziska medborgare och EU-medborgare som är bosatta utanför den territoriella räckvidden för avtalet om fri rörlighet för personer.

Punkt 3 motsvarar den nuvarande punkt 3 i bilaga VI till förordning (EEG) nr 1408/71. Denna möjlighet ger migrerande arbetare och deras familjemedlemmar utökade rättigheter. Migrerande arbetare har efterlyst denna rättighet, eftersom de tack vare den kan undvika att betala högre sjukförsäkringsavgifter i Schweiz än i sina medlemsstater.

Schweiz föreslår att punkt 4 ska bibehållas. Den motsvarar punkt 3a i bilaga VI till förordning (EEG) nr 1408/71 om andra olycksfall än olycksfall i arbetet. Denna punkt ska införas i bilaga XI till förordning (EG) nr 883/2004.

Personer som arbetar i Schweiz och är bosatta i Österrike, Tyskland, Frankrike eller Italien har möjlighet att välja att bli försäkrade för sjukvård i bosättningsstaten i stället för i Schweiz (möjlighet till bortval; punkt 3 b i bilaga VI, Schweiz, till förordning (EEG) nr 1408/71).

I sådana fall, när det rör sig om andra än arbetsrelaterade olycksfall, kan ett simultanansvar uppstå mellan den schweiziska olycksfallsförsäkringsinstitutionen och sjukförsäkringsinstitutionen i bosättningsstaten. Olycksfall utanför arbetet betraktas i själva verket som olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar enligt schweizisk lagstiftning, medan de behandlas som vårdförmåner vid sjukdom enligt lagstiftningen i de berörda EU-medlemsstaterna.

En klar bestämmelse om kostnadsfördelningen bör införas.

Punkt nr 5 motsvarar nuvarande punkt 3b i bilaga VI till förordning (EEG) nr 1408/71. Den rör situationen då en person som arbetar i Schweiz och är bosatt i en annan medlemsstat har valt att vara försäkrad i sin bosättningsstat. I denna situation säkerställs genom denna punkt att artikel 19 i förordning (EG) nr 883/2004 är tillämplig, så att den berörda personen får den sjukvård som behövs vid en vistelse i Schweiz (som inte ansvarar för kostnaderna).

Ordalydelsen har förbättrats så att även familjemedlemmar omfattas.

Punkterna 4 och 6 i bilaga VI till förordning (EEG) nr 1408/71 är inte längre nödvändiga, eftersom de berörda situationerna täcks av artiklarna 18 och 27.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

Punkt 6 motsvarar den nuvarande punkt 5 i bilaga VI till förordning (EEG) nr 1408/71. I den föreskrivs, i överensstämmelse med artikel 62.1 i den nya tillämpningsförordningen (EG) nr att den behöriga institutionen till den institution som har utgett vårdförmånerna ska återbetala beloppet av de faktiska utgifterna för dessa enligt institutionens räkenskaper. Detta gäller även för förmåner som tillhandahållits i Schweiz för personer som har valt att vara försäkrade i sin bosättningsstat i enlighet med punkt 3 a i bilaga XI.

Punkt 7 motsvarar den nuvarande punkt 7 i bilaga VI till förordning (EEG) nr 1408/71. Schweiz föreslår ett bibehållande av punkt 7 i bilaga VI till förordning (EEG) nr 1408/71 om kontantförmåner vid sjukdom.

I Schweiz är försäkring för kontantförmåner vid sjukdom frivillig. Alla som är försäkrade i Schweiz för vårdförmåner vid sjukdom har rätt att ansluta sig till detta tilläggsförsäkringssystem.

Den försäkrade kan fritt byta försäkringsinstitution när som helst. I detta fall får den nya försäkringsinstitutionen utesluta betalningar för risker och sjukdomar som förelåg redan innan den försäkrade anslöt sig.

Om den berörda personen är tvungen att byta försäkringsinstitution eftersom han eller hon har bytt arbete eller flyttat till en ort där den tidigare försäkringsinstitutionen inte bedriver verksamhet måste den nya försäkringsinstitutionen ta emot honom eller henne utan begränsningar. I sådana fall måste den tidigare försäkringsinstitutionen utfärda ett intyg där det framgår att bytet av försäkringsinstitution var ofrivilligt. Den nya försäkringsinstitutionen är bunden av denna handling, som är giltig i tre månader. Fram till dess att den tidigare försäkringsinstitutionen har utfärdat intyget till den försäkrade är den ansvarig för eventuella kontantförmåner som inte täcks av den nya försäkringsinstitutionen.

Om en person tidigare har varit försäkrad i en institution i en medlemsstat kan han eller hon inte erhålla ett intyg som styrker att villkoren är uppfyllda för att personen ska kunna tas emot utan förbehåll. För att skydda sådana personer beaktas tidigare perioder med sjukförsäkring i en annan medlemsstat och redan befintliga sjukdomar och risker utesluts inte. Liksom fallet är i Schweiz, måste bytet av försäkringsinstitution genomföras inom tre månader.

Punkt 8 i bilaga VI i förordning (EEG) Nr 1408/71 överförs inte till bilaga XI till förordning (EG) nr 883/2004. I Schweiz förutsätter invaliditetsförsäkringen antingen bosättning eller förvärvsarbete i Schweiz. Personer som bor utanför Schweiz (t.ex. gränsarbetare) som upphör att förvärvsarbeta till följd av sjukdom eller en olycka är inte längre försäkrade och kan inte betala avgifter. Om sådana personer har arbetat i Schweiz under en kortare tid än ett år har de inte rätt till invaliditetspension, eftersom de inte uppfyller kravet på betalning av avgifter under en minimiperiod. Fram till slutet av 2007 var denna minimiperiod endast ett år. För att tidigare gränsarbetare ska kunna fullgöra denna minimiperiod är de enligt punkt 8 i bilaga VI skyldiga att betala avgifter till det schweiziska pensionsförsäkringssystemet i ett år från och med arbetsoförmögenhetens början, förutsatt att de inte omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat på grundval av ny förvärvsverksamhet.

Den 1 januari 2008 förlängdes minimiperioden för inbetalning av avgifter för schweiziska invaliditetspensioner till tre år. Denna punkt är numera överflödig. Det är inte längre motiverat att hålla en person försäkrad och tvinga honom eller henne att betala in avgifter eftersom detta extra år i många fall inte skulle ha någon inverkan på rätten till förmåner och är oförenligt med de regler om behörighet som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 883/2004.

Punkt 8 motsvarar punkt 9 i bilaga VI till förordning (EEG) nr 1408/71 och motiveras enligt följande: Enligt den schweiziska lagstiftningen om invaliditetsförsäkring beviljas rehabiliteringsåtgärder endast så länge den berörda personen är försäkrad. Försäkringsskyddet är beroende av antingen bosättning eller förvärvsarbete i Schweiz. Personer som bor utanför Schweiz (t.ex. gränsarbetare) som upphör att förvärvsarbeta till följd av sjukdom eller en olycka är inte längre försäkrade. Punkten i bilaga XI garanterar att dessa personer fortfarande kan komma i åtnjutande av rehabiliteringsåtgärder även om Schweiz har upphört att vara behörig stat. Punkten rör i huvudsak åtgärder för yrkesutbildning, som har till syfte att återanpassa den berörda personen till arbetslivet. Om försäkringen fortsätter under den tid som åtgärderna varar kan den också göra det möjligt för personen att vid behov fullgöra minimiförsäkringsperioden för en invaliditetspension.

Den befintliga punkten har ändrats eftersom de situationer som bestämmelsen avser måste definieras närmare. Bestämmelsen kommer endast att omfatta perioden omedelbart efter det att anställningen i Schweiz har upphört, och därför har ordalydelsen ”fram till utbetalningen av en invaliditetspension” införts, så att pensionstagare inte ska vara berättigade till dessa förmåner.

När det gäller tillämpningen av förordning (EG) nr 987/2009 motiveras de punkter som läggs till i bilagorna rörande Schweiz enligt följande:

- I bilaga I till förordning (EG) nr 987/2009 (”tillämpningsbestämmelser för bilaterala konventioner …” upptas bilaterala överenskommelser med Frankrike och Italien där särskilda förfaranden fastställs för återbetalning av sjukvårdsförmåner.

- I bilagorna 3 och 5 till förordning (EG) nr 987/2009 läggs det inte till några punkter rörande Schweiz.

AVSNITT B: RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKA BEAKTA

Detta avsnitt innehåller en rad nya beslut som antagits av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen.

AVSNITT C: RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKA NOTERA

Detta avsnitt innehåller en rad nya rekommendationer som antagits av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen.

PROTOKOLL

I tilläggsprotokollet till bilaga II behandlas tre frågor.

För det första, när det gäller arbetslöshetsförsäkring för arbetstagare som har schweiziskt uppehållstillstånd för en period som är kortare än ett år har denna punkt uppdaterats när det gäller medborgare i EU-8 och EU-2 som fortsätter att omfattas av det nuvarande systemet för överföring. Systemet för överföring ska tillämpas på medborgare i EU-8 till och med den 30 april 2011, se nuvarande punkt 4 i protokollet till bilaga II till avtalet mellan EU och Schweiz och på medborgare i EU-2 till och med den 31 maj 2016, se punkt 5 i bilaga II till tilläggsprotokollet till avtalet mellan EU och Schweiz rörande Bulgariens och Rumäniens deltagande.

För det andra, när det gäller de schweiziska handikappbidragen (den federala lagen av den 19 juni 1959 om invaliditetsförsäkring och den federala lagen av den 20 december 1946 om ålders- och efterlevandepension, ändrad den 8 oktober 1999) kan dessa förmåner inte tas med i bilaga X till förordning (EG) nr 883/2004, eftersom de inte uppfyller de mer restriktiva villkor som fastställts sedan förordning (EG) nr 647/2005. Eftersom det dock var flera år före ikraftträdandet av förordning nr 647/2005 som man kommit överens om att denna förmån skulle tas med i bilaga IIa till förordning (EEG) nr 1408/71, eftersom Schweiz med hänsyn till avtalets statiska karaktär begär att nuläget bibehålls för denna förmåns vidkommande och eftersom Schweiz på det hela taget går med på de striktare kraven rörande bilaga X till förordning (EG) nr 883/2004, behandlas denna förmåns icke-överförbarhet i en särskild punkt i protokollet till detta avtal.

För det tredje, när det gäller punkten om förmånerna inom de företagsbaserade systemen rörande ålders-, efterlevande- och invaliditetspensioner upphörde övergångsbestämmelsen att gälla den 31 maj 2007, fem år efter det att avtalet hade trätt i kraft. Det är emellertid möjligt att det finns vissa gamla fall som omfattas av denna bestämmelse (personer som lämnade Schweiz före den 31 maj 2007 men som ännu inte har ansökt om denna förmån) och av denna orsak bibehålls denna punkt.

I detta sammanhang har artikel 3.1 anpassats (”medborgare i vissa medlemsstater”), eftersom övergångsarrangemangen när det gäller arbetslöshetsförsäkring för personer som innehar schweiziskt uppehållstillstånd med en giltighetstid kortare än ett år endast gäller för personer från EU-8 och EU-2, se protokollen rörande utvidgningen: protokollet av den 26 oktober 2004 till avtalet (EUT L 89, 28.3.2006) och protokollet av den 27 maj 2008 (EUT L 124, 20.5.2009, s. 53).

Artikel 3.1 har anpassats även i syfte att uppnå fullständighet genom att införa en hänvisning till de i detta protokoll redan nämnda punkterna rörande de schweiziska handikappbidragen och förmånerna inom de företagsbaserade systemen.

4. BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget påverkar inte EU:s budget.

5. VALFRIA DELAR

Samråd har redan hållits med medlemsstaterna genom Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen.

2010/0187 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i den gemensamma kommitté som inrättats genom avtalet av den 21 juni 1999 mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer när det gäller ersättandet av bilaga II om samordning av sociala trygghetssystem

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets och, i fråga om avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete, kommissionens beslut av den 4 april 2002 om ingående av sju avtal med Schweiziska edsförbundet (2002/309/EG, Euratom)[1], särskilt artikel 2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

1. Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer (nedan kallat avtalet ) trädde i kraft den 1 juni 2002.

2. Enligt artikel 18 i avtalet kan den gemensamma kommittén genom beslut anta ändringar av avtalet, bland annat av bilaga II till avtalet, om samordning av sociala trygghetssystem.

3. För att säkerställa en samstämmig och korrekt tillämpning av EU-lagstiftningen och för att undvika administrativa och eventuella juridiska svårigheter måste bilaga II till avtalet ändras för att även omfatta ny EU-lagstiftning som avtalet för närvarande inte hänvisar till.

4. För att skapa klarhet och överskådlighet bör bilaga II och det till detta fogade protokollet kodifieras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i den gemensamma kommitté som inrättats genom artikel 14 i avtalet av den 21 juni 1999 mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer ska grundas på det utkast till beslut från den gemensamma kommittén när det gäller ersättandet av bilaga II om samordning av sociala trygghetssystem som återfinns i bilaga A till detta beslut.

Artikel 2

Förklaringen i bilaga B till detta beslut godkänns och görs på Europeiska unionens vägnar i den gemensamma kommittén när denna antar det beslut som avses i artikel 1.

Artikel 3

Gemensamma kommitténs beslut och den förklaring som avses i artikel 2 ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning .

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA A

Utkast till

BESLUT Nr …/2010 AV DEN GEMENSAMMA KOMMITTÉN EU–SCHWEIZ FÖR FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER

av den …… 2010

om ersättande av bilaga II om samordning av sociala trygghetssystem

GEMENSAMMA KOMMITTÉN HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av avtalet av den 21 juni 1999 mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer (nedan kallat avtalet ), särskilt artikel 18 i detta, och

av följande skäl:

(1) Avtalet undertecknades den 21 juni 1999 och trädde i kraft den 1 juni 2002.

(2) Bilaga II till avtalet om samordning av de sociala trygghetssystemen ändrades senast genom beslut nr 1/2006 av den 6 juli 2006 och bör nu uppdateras för att ta hänsyn till Europeiska unionens nya rättsakter som sedan dess har trätt i kraft, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och de åtgärder som antagits för att genomföra denna förordning.

(3) Förordning (EG) nr 883/2004 har ersatt rådet förordning (EEG) nr 1408/71.

(4) För att skapa klarhet och överskådlighet bör bilaga II och det till denna fogade protokollet konsolideras i en rättsligt bindande version.

(5) Bilaga II bör anpassas i överensstämmelse med utvecklingen av den relevanta lagstiftningen i Europeiska unionen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga II till avtalet om samordning av de sociala trygghetssystemen ska ersättas av texten i bilagan till detta beslut.

Artikel 2

Detta beslut är upprättat på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har antagits.

Utfärdat i Bryssel den …….. 20...

På Gemensamma kommitténs vägnar

Ordförande

BILAGA

”Bilaga II

Samordning av socialförsäkringssystemen

Artikel 1

(1) De avtalsslutande parterna är överens om att på området samordning av socialförsäkringssystemen sinsemellan tillämpa de unionsrättsakter som det hänvisas till, och så som dessa har ändrats, i avsnitt A i denna bilaga eller därmed likvärdiga regler.

(2) När begreppet ”medlemsstat(er)” förekommer i de rättsakter som det hänvisas till i avsnitt A i denna bilaga avses utöver de stater som omfattas av unionsrättsakterna i fråga även Schweiz.

Artikel 2

(1) Vid tillämpningen av denna bilaga ska de avtalsslutande parterna beakta de unionsrättsakter som det hänvisas till i avsnitt B i denna bilaga.

(2) Vid tillämpningen av denna bilaga ska de avtalsslutande parterna notera innehållet i de unionsrättsakter som det hänvisas till i avsnitt C i denna bilaga.

Artikel 3

(1) Särskilda bestämmelser rörande övergångsarrangemangen för arbetslöshetsförsäkring för de medborgare i vissa EU-medlemsstater som innehar ett schweiziskt uppehållstillstånd som gäller för mindre än ett år, rörande de schweiziska handikappbidragen och rörande förmåner inom de företagsbaserade systemen för ålders-, efterlevande- och invaliditetspension återfinns i ett protokoll till denna bilaga.

(2) Protokollet utgör en integrerad del av denna bilaga.

AVSNITT A: RÄTTSAKTER SOM DET HÄNVISAS TILL

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen[2] (EUT L 166, 30.4.2004), ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 988/2009 av den 16 september 2009 om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilagorna[3].

I detta avtal ska förordning (EG) nr 883/2004 anpassas på följande sätt:

a) I bilaga I, avsnitt I ska följande läggas till:

”Schweiz

Kantonal lagstiftning rörande bidragsförskott enligt artiklarna 131.2 och 293.2 i den federala civillagen.”

b) I bilaga I, avsnitt II ska följande läggas till:

”Schweiz

Bidrag vid barns födelse och bidrag vid adoption enligt kantonal lagstiftning enligt artikel 3.2 i den federala lagen om familjebidrag.”

c) I bilaga II ska följande läggas till:

”Tyskland–Schweiz

a) Konventionen om social trygghet av den 25 februari 1964 ändrad genom tilläggskonventionerna nr 1 av den 9 september 1975 och nr 2 av den 2 mars 1989:

i) punkt 9b, stycke 1 nr 1–4 i slutprotokollet (tillämplig lagstiftning och rätt till vårdförmåner vid sjukdom för personer som är bosatta i den tyska exklaven Büsingen).

ii) Punkt 9e, stycke 1b meningarna 1, 2 och 4 i slutprotokollet (tillgång till frivillig sjukförsäkring i Tyskland vid flyttning till Tyskland).

b) Överenskommelsen om arbetslöshetsförsäkring av den 20 oktober 1982, ändrad genom tilläggsprotokollet av den 22 december 1992:

i) Artikel 8.5, Tyskland (kommunen Büsingen) bidrar med ett belopp som motsvarar storleken på det kantonala bidraget enligt schweizisk lagstiftning till den faktiska kostnaden för arbetsmarknadsåtgärder för de arbetstagare som omfattas av denna bestämmelse.

Spanien–Schweiz

Punkt 17 i slutprotokollet till konventionen om social trygghet av den 13 oktober 1969, ändrad genom tilläggskonventionen av den 11 juni 1982. De som är försäkrade enligt den spanska försäkringen vid tillämpningen av denna bestämmelse är befriade från kravet på anslutning till den schweiziska sjukförsäkringen.

Italien–Schweiz

Artikel 9.1 i konventionen om social trygghet av den 14 december 1962, ändrad genom tilläggskonvention nr 1 av den 18 december 1963, tilläggsöverenskommelsen av den 4 juli 1969, tilläggsprotokollet av den 25 februari 1974 och tilläggsöverenskommelse nr 2 av den 2 april 1980.”

d) I bilaga IV ska följande läggas till:

”Schweiz”

e) I bilaga VIII, del 1 ska följande läggas till:

”Schweiz

Alla ansökningar om ålders-, efterlevande- och invaliditetspension inom det allmänna systemet (den federala lagen om ålders- och efterlevandeförsäkring och den federala lagen om invaliditetsförsäkring) och lagstadgade ålderspensioner inom de lagstadgade företagsbaserade systemen (den federala lagen om företagsbaserade system för ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäkring).”

f) I bilaga VIII, del 2 ska följande läggas till:

”Schweiz

Ålders-, efterlevande- och invaliditetspensioner inom de lagstadgade företagsbaserade systemen (den federala lagen om företagsbaserade system för ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäkring).”

g) I bilaga IX, del II ska följande läggas till:

”Schweiz

Efterlevande- och invaliditetspensioner inom de lagstadgade företagsbaserade systemen (den federala lagen om företagsbaserade system för ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäkring).”

h) I bilaga X ska följande läggas till:

”1. Tilläggsförmåner (den federala lagen om tilläggsförmåner av den 19 mars 1965) och liknande förmåner som föreskrivs i kantonal lagstiftning.

2. Pension i särskilt svåra fall ( cas pénibles ) från invaliditetsförsäkringen (artikel 28.1a i den federala lagen om invaliditetsförsäkring av den 19 juni 1959 i den ändrade versionen av den 7 oktober 1994).

3. Icke-avgiftsfinansierade blandade förmåner vid arbetslöshet enligt kantonal lagstiftning.

4. Icke-avgiftsfinansierade särskilda invaliditetspensioner för personer med funktionshinder (artikel 39 i den federala lagen om invaliditetsförsäkring av den 19 juni 1959) som innan arbetsoförmågan inträdde inte omfattats av den schweiziska lagstiftningen på grundval av förvärvsverksamhet som anställd eller egenföretagare.”

i) I bilaga XI ska följande läggas till:

”Schweiz

1. Artikel 2 i den federala lagen om ålders- och efterlevandeförsäkring samt artikel 1 i den federala lagen om invaliditetsförsäkring, som avser frivillig försäkring inom dessa försäkringsgrenar för schweiziska medborgare som är bosatta i en stat som inte omfattas av detta avtal, ska tillämpas på personer bosatta utanför Schweiz, som är medborgare i de andra stater som omfattas av avtalet samt på flyktingar och statslösa som är bosatta i dessa stater, då dessa personer anmäler sig till den frivilliga försäkringen senast ett år efter den dag då de upphörde att vara försäkrade inom den schweiziska ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäkringen efter en oavbruten försäkringsperiod på minst fem år.

2. Personer som upphör att vara försäkrade inom systemet för ålders-, efterlevande- och invaliditetsförsäkring efter en oavbruten försäkringsperiod på minst fem år, har rätt att fortsätta försäkringen med arbetsgivarens samtycke, om de är anställda av en arbetsgivare i Schweiz i en stat som inte omfattas av detta avtal och om de ansöker om detta inom sex månader efter den dag då de upphörde att vara försäkrade.

3. Obligatorisk försäkring i den schweiziska sjukförsäkringen och möjligheter till undantag

a) De schweiziska bestämmelserna om obligatorisk sjukförsäkring ska tillämpas på följande personer som inte är bosatta i Schweiz:

i) Personer som omfattas av schweizisk lagstiftning enligt avdelning II i förordningen.

ii) Personer för vilkas förmåner Schweiz står för kostnaderna enligt artiklarna 24, 25 och 26 i förordningen.

iii) Personer som uppbär arbetslöshetsersättning från den schweiziska försäkringen.

iv) Familjemedlemmar till de personer som nämns under i och iii eller till en arbetstagare eller egenföretagare som är bosatt i Schweiz och som är försäkrad i den schweiziska sjukförsäkringen, när dessa familjemedlemmar inte är bosatta i någon av följande stater: Danmark, Spanien, Ungern, Portugal, Sverige eller Förenade kungariket.

v) Familjemedlemmar till de personer som nämns under ii eller till en pensionstagare som är bosatt i Schweiz och som är försäkrad i den schweiziska sjukförsäkringen, när dessa familjemedlemmar inte är bosatta i någon av följande stater: Danmark, Portugal, Sverige eller Förenade kungariket.

Med familjemedlemmar avses personer som betraktas som sådana i lagstiftningen i bosättningsstaten.

b) De personer som nämns under a kan genom ansökan undantas från den obligatoriska försäkringen om och så länge som de är bosatta i en av följande stater och kan styrka att de där har ett skydd i händelse av sjukdom: Tyskland, Frankrike, Italien, Österrike, och med avseende på de personer som avses i a iv och v, Finland, och med avseende på de personer som avses i a ii, Portugal.

Denna ansökan

aa) ska lämnas in inom tre månader efter det att skyldighet att försäkra sig i Schweiz har uppkommit. Om ansökan i motiverade fall lämnas in efter denna tidsfrist, gäller undantaget från och med den dag då försäkringsskyldigheten har uppkommit,

bb) gäller även alla familjemedlemmar som är bosatta i samma medlemsstat.

4. När en person som omfattas av schweizisk lagstiftning enligt avdelning II i förordningen vid tillämpningen av 3 b i fråga om sjukförsäkring även omfattas av en annan avtalsstats lagstiftning, ska kostnaderna för vårdförmåner som inte är relaterade till olycksfall i arbetet delas lika mellan den schweiziska försäkringsinstitutionen för olycksfall i och utanför arbetet och arbetssjukdomar och den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen i den andra avtalsstaten, under förutsättning att personen i fråga har rätt till vårdförmåner från båda dessa institutioner. Den schweiziska försäkringsinstitutionen för olycksfall och arbetssjukdomar ska stå för alla kostnader som är relaterade till olycksfall i arbetet eller på väg till eller från arbetet och arbetssjukdomar, även om personen i fråga har rätt till förmåner från en sjukförsäkringsinstitution i bosättningsstaten.

5. Personer som förvärvsarbetar men inte är bosatta i Schweiz och som omfattas av en lagstadgad försäkring i bosättningsstaten enligt punkt 3 b, och deras familjemedlemmar, ska omfattas av bestämmelserna i artikel 19 under en vistelse i Schweiz.

6. Vid tillämpning av artiklarna 18, 19, 20 och 27 av förordningen i Schweiz ska den behöriga försäkringsinstitutionen stå för alla fakturerade kostnader.

7. De sjukförsäkringsperioder som fullgjorts i en annan stat som omfattas av avtalet beaktas för att minska eller öka en eventuell reserv i sjukförsäkringen vid moderskapsledighet eller sjukdom när en person försäkrar sig hos en schweizisk försäkringsgivare inom tre månader efter det att vederbörande utträtt ur den utländska försäkringen.

8. Personer som har skaffat sitt livsuppehälle i Schweiz som anställd eller egenföretagare och som har upphört med sin förvärvsverksamhet på grund av olycksfall eller sjukdom och inte längre omfattas av den schweiziska lagstiftningen om invaliditetsförsäkring, ska ändå anses omfattas av denna försäkring när det gäller rätten till rehabiliteringsåtgärder fram till utbetalningen av invaliditetspension och under genomförandet av dessa åtgärder, under förutsättning att de inte har påbörjat en ny förvärvsverksamhet utanför Schweiz.”

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen[4]

I detta avtal ska förordning (EG) nr 987/2009 anpassas på följande sätt:

a) I bilaga I ska följande läggas till:

”Överenskommelse mellan Schweiz och Frankrike av den 26 oktober 2004 om de särskilda förfarandena för ersättning av sjukvårdsförmåner

Överenskommelse mellan Schweiz och Italien av den 17 november 2005 om de särskilda förfarandena för ersättning av sjukvårdsförmåner”

3. Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 592/2008 av den 17 juni 2008[5], i den mån det hänvisas till denna förordning i förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 eller när det gäller fall som inträffat tidigare.

4. Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 120/2009 av den 9 februari 2009[6], i den mån det hänvisas till denna förordning i förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 eller när det gäller fall som inträffat tidigare.

5. 398 L 49 Rådets direktiv 98/49/EG av den 29 juni 1998[7] om skydd av kompletterande pensionsrättigheter för anställda och egenföretagare som flyttar inom gemenskapen.

AVSNITT B: RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKA BEAKTA

(1) Beslut nr A1 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om inrättande av ett samråds- och förlikningsförfarande när det gäller handlingars giltighet, fastställande av tillämplig lagstiftning och utgivande av förmåner enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004[8].

(2) Beslut nr A2 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om tolkningen av artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 när det gäller tillämplig lagstiftning för utsända arbetstagare och egenföretagare som tillfälligt arbetar utanför den behöriga staten.[9].

(3) Beslut nr A3 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 17 december 2009 rörande sammanräkningen av oavbrutna utsändningsperioder som fullgjorts i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004[10].

(4) Beslut nr E1 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om praktiska bestämmelser för övergångsperioden när det gäller informationsutbyte med elektroniska hjälpmedel som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009[11].

(5) Beslut nr F1 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om tolkningen av artikel 68 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 när det gäller prioritetsregler vid samtidig rätt till familjeförmåner[12].

(6) Beslut nr H1 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om ramar för övergången från rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 till Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 samt om tillämpningen av beslut och rekommendationer av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen[13].

(7) Beslut nr H2 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om arbetssätt och sammansättning i tekniska kommissionen för informationsbehandling vid Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen[14].

(8) Beslut nr H3 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 15 oktober 2009 om den dag som ska gälla för fastställandet av de växelkurser som avses i artikel 90 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009[15].

(9) Beslut nr H4 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 22 december 2009 om sammansättning och arbetssätt för revisionskommittén inom Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen[16].

(10) Beslut nr H5 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 18 mars 2010 om samarbete för att förhindra bedrägerier och felaktigheter i samband med rådets förordning (EG) nr 883/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om samordning av de sociala trygghetssystemen[17].

(11) Beslut nr P1 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om tolkningen av artiklarna 50.4, 58 och 87.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 när det gäller beviljande av invaliditetsförmåner, förmåner vid ålderdom och förmåner till efterlevande[18].

(12) Beslut nr S1 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om det europeiska sjukförsäkringskortet[19].

(13) Beslut nr S2 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om tekniska specifikationer för det europeiska sjukförsäkringskortet[20].

(14) Beslut nr S3 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om fastställande av de förmåner som omfattas av artiklarna 19.1 och 27.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 och artikel 25 A 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009[21].

(15) Beslut nr S4 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 2 oktober 2009 om återbetalningsförfaranden vid tillämpningen av artiklarna 35 och 41 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004[22].

(16) Beslut nr S5 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 2 oktober 2009 om tolkningen av begreppet vårdförmåner enligt definitionen i artikel 1 va i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 vid sjukdom eller moderskap i enlighet med artiklarna 17, 19, 20, 22, 24.1, 25, 26, 27.1, 27.3, 27.4, 27.5, 28, 34, 36.1 och 36.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 samt om beräkningen av de belopp som ska återbetalas enligt artiklarna 62, 63 och 64 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009[23].

(17) Beslut nr S6 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 22 december 2009 om registrering i bosättningsmedlemsstaten enligt artikel 24 i förordning (EG) nr 987/2009 och om sammanställning av de förteckningar som avses i artikel 64.4 i förordning (EG) nr 987/2009[24].

(18) Beslut nr S7 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 22 december 2009 om övergången från förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 till förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) Nr 987/2009 och om tillämpningen av återbetalningsförfarandena[25].

(19) Beslut nr U1 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om artikel 54.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 när det gäller höjda arbetslöshetsförmåner för familjemedlemmar[26].

(20) Beslut nr U2 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om tillämpningsområdet för artikel 65.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 när det gäller rätt till förmåner vid arbetslöshet för helt arbetslösa personer, utom gränsarbetare, som under sin senaste anställningsperiod eller period med verksamhet som egenföretagare var bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga medlemsstatens[27].

(21) Beslut nr U3 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om innebörden av begreppet ”delvis arbetslös” när det gäller de arbetslösa personer som avses i artikel 65.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004[28].

AVSNITT C: RÄTTSAKTER SOM DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA SKA NOTERA

1 Rekommendation nr U1 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om tillämplig lagstiftning för arbetslösa personer som förvärvsarbetar på deltid i en annan medlemsstat än bosättningsstaten[29].

2 Rekommendation nr U2 av Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen av den 12 juni 2009 om tillämpningen av artikel 64.1 a i förordning (EG) nr 883/2004 när det gäller arbetslösa personer som följer sin make, maka eller partner som är anställd i en annan medlemsstat än den behöriga staten[30].

Protokoll till bilaga II till avtalet om fri rörlighet för personer

I. Arbetslöshetsförsäkring

Följande arrangemang ska tillämpas på arbetstagare som är medborgare i Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern till och med den 30 april 2011 och på arbetstagare som är medborgare i Bulgarien och Rumänien till och med den 31 maj 2016.

1. Följande bestämmelser ska tillämpas när det gäller arbetslöshetsförsäkring för arbetstagare med uppehållstillstånd som gäller för mindre än ett år:

1.1 Endast arbetstagare som har betalat avgift i Schweiz under den minimiperiod som krävs enligt den federala lagen om arbetslöshetsförsäkring och ersättning vid insolvens ( loi fédérale sur l'assurance-chômage obligatoire et l'indemnité en cas d'insolvabilité - LACI[31]), och som uppfyller övriga villkor för att få arbetslöshetsersättning, ska vara berättigade till sådan ersättning enligt de villkor som fastställs i lagen.

1.2 En del av de avgifter som har betalats in för arbetstagare som inte har varit försäkrade tillräckligt länge för att vara berättigade till arbetslöshetsersättning i Schweiz enligt 1.1 ska överföras till arbetstagarnas ursprungsstater enligt bestämmelserna i 1.3 som bidrag till kostnaderna för ersättning som utbetalas till dessa arbetstagare vid hel arbetslöshet. De är därför inte berättigade till någon ersättning vid hel arbetslöshet i Schweiz. De är dock berättigade till ersättning vid svåra väderförhållanden och om arbetsgivaren blir insolvent. Ersättning vid hel arbetslöshet ska utbetalas av ursprungsstaten, under förutsättning att de berörda arbetstagarna står till arbetsmarknadens förfogande. De försäkringsperioder som har fullgjorts i Schweiz ska beaktas på samma sätt som om de hade fullgjorts i ursprungsstaten.

1.3 Den del av de avgifter som har betalats in för arbetstagarna enligt 1.2 ska återbetalas varje år i enlighet med följande bestämmelser:

a) Dessa arbetstagares totala inbetalningar ska beräknas per land på basis av antalet sysselsatta arbetstagare per år och genomsnittet av de inbetalningar som görs varje år för varje arbetstagare (arbetstagarens och arbetsgivarens inbetalningar).

b) Av det belopp som beräknas på detta sätt ska en del, motsvarande arbetslöshetsersättningens procentandel av alla de ersättningar som nämns i 1.2, överföras till ursprungsstaten, och en del ska innehållas av Schweiz som reserv för senare utbetalningar av förmåner[32].

c) Schweiz ska varje år göra en sammanställning av överföringarna. Om ursprungsstaterna så önskar, ska Schweiz ange beräkningsunderlaget och storleken på de överförda beloppen. Ursprungsstaterna ska varje år meddela Schweiz antalet mottagare av arbetslöshetsersättning enligt 1.2.

2. Om någon medlemsstat som omfattas av detta arrangemang har svårigheter efter perioden på sju år med överföringssystemet eller Schweiz har svårigheter med totaliseringssystemet, kan en av de avtalsslutande parterna föra saken till den gemensamma kommittén.

II. Handikappbidrag

Handikappbidrag enligt den schweiziska federala lagen av den 19 juni 1959 om invaliditetsförsäkring (LAI) och enligt den federala lagen av den 20 december 1946 om ålders- och efterlevandepension (LAVS), ändrad den 8 oktober 1999, ska betalas ut enbart om den berörda personen är bosatt i Schweiz.

III. Ålders-, efterlevande- och invaliditetspension inom det företagsbaserade systemet

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 ska den förmån som föreskrivs i den federala lagen om fri övergång inom företagsbaserade system för ålders-, efterlevande- och invaliditetspensioner ( Loi fédérale sur le libre passage dans la prévoyance professionnelle vieillesse, survivants et invalidité ) av den 17 december 1993 på begäran betalas ut till en anställd eller en egenföretagare som avser att lämna Schweiz för gott och som inte längre omfattas av schweizisk lag enligt bestämmelserna i avdelning II i förordningen, förutsatt att personen i fråga lämnar Schweiz inom fem år efter det att detta avtal trätt i kraft.”

BILAGA B

FÖRKLARING

om förklaringen om Schweiz deltagande i kommittéer

I förklaringen om Schweiz deltagande i kommittéer (EUT L 114 av den 30 april 2002, s. 72), ska andra strecksatsen ”– Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare” härefter anses hänvisa till Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen som inrättats genom artikel 71 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004.

[1] EGT L 114, 30.4.2002, s. 1

[2] EUT L 166, 30.4.2004, s. 1.

[3] EUT L 284, 30.10.2009, s. 43.

[4] EUT L 284, 30.10.2009, s. 1.

[5] EUT L 177, 4.7.2008, s. 1.

[6] EUT L 39, 10.2.2009, s. 29.

[7] EGT L 209, 25.7.1998, s. 46.

[8] EUT C 106, 24.4.2010, s. 1.

[9] EUT C 106, 24.4.2010, s. 5.

[10] EGT C 149, 8.6.2010, s. 3.

[11] EUT C 106, 24.4.2010, s. 9.

[12] EUT C 106, 24.4.2010, s. 11.

[13] EUT C 106, 24.4.2010, s. 13.

[14] EUT C 106, 24.4.2010, s. 17.

[15] EUT C 106, 24.4.2010, s. 56.

[16] EUT C 107, 27.4.2010, s. 3.

[17] EUT C 149, 8.6.2010, s. 5.

[18] EUT C 106, 24.4.2010, s. 21.

[19] EUT C 106, 24.4.2010, s. 23.

[20] EUT C 106, 24.4.2010, s. 26.

[21] EUT C 106, 24.4.2010, s. 40.

[22] EUT C 106, 24.4.2010, s. 52.

[23] EUT C 106, 24.4.2010, s. 54.

[24] EUT C 107, 27.4.2010, s. 6.

[25] EUT C 107, 27.4.2010, s. 8.

[26] EUT C 106, 24.4.2010, s. 42.

[27] EUT C 106, 24.4.2010, s. 43.

[28] EUT C 106, 24.4.2010, s. 45.

[29] EUT C 106, 24.4.2010, s. 49.

[30] EUT C 106, 24.4.2010, s. 51.

[31] För närvarande tolv månader.

[32] Överförda intjänade rättigheter för arbetstagare som kommer att göra anspråk på sin rätt till arbetslöshetsersättning i Schweiz efter att ha gjort inbetalningar under minst tolv månader – vid flera vistelser – inom loppet av två år.