SV

Bryssel den 16.12.2010

KOM(2010) 744 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1.IntroductionError! Bookmark not defined.

1.1.ContextError! Bookmark not defined.

1.2.ChallengesError! Bookmark not defined.

2.FoundationsError! Bookmark not defined.

2.1.Political supportError! Bookmark not defined.

2.2.Achievements so farError! Bookmark not defined.

2.3.Sectoral initiativesError! Bookmark not defined.

3.Proposed actionsError! Bookmark not defined.

3.1.Recent developments: a Strategy and a Framework for interoperabilityError! Bookmark not defined.

3.2.Planned actionsError! Bookmark not defined.

1.Inledning

1.1.Bakgrund

Det är nödvändigt med åtgärder för att uppnå interoperabilitet krävs för att vi ska kunna utnyttja informations- och kommunikationsteknikens (IKT) sociala och ekonomiska potential maximalt. Det här fastställdes i den digitala agendan för Europa 1 , som är ett flaggskeppsinitiativ inom strategin Europa 2020. Den digitala agendan kan endast bli verklighet om man säkerställer interoperabilitet baserad på standarder och öppna plattformar.

Europa skulle vara betydligt bättre rustat att klara de mest akuta utmaningarna för samhället om man bättre utnyttjade informations- och kommunikationsteknikens alla möjligheter. Därför betonar den digitala agendan att de offentliga förvaltningarna i Europa måste tillhandahålla effektiva gränsöverskridande e-förvaltningstjänster. En förutsättning för detta är nära samverkan, förenklade förfaranden vid gränserna och ett tillförlitligt informationsutbyte med hjälp av interoperabla IKT-infrastrukturer och IKT-system.

I det här meddelandet presenteras en europeisk interoperabilitetsstrategi (EIS) och en europeiska interoperabilitetsram för offentliga tjänster i Europa, vilket är två centrala delar i den digitala agendan. Tillsammans främjar de interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar.

1.2.Utmaningar

De medlemsstater som inrättar IKT-baserade nationella offentliga tjänster måste vara mer medvetna om risken för att nya elektroniska hinder uppstår om de satsar på lösningar som inte är interoperabla. Sådana ”e-hinder” fragmenterar den inre marknaden och hindrar den från att fungera som tänkt. Medlemsstaterna och kommissionen bör intensifiera sina insatser för att motverka detta.

Den europeiska inre marknaden bygger på gränsöverskridande offentliga tjänster som bidrar till genomförandet av EU:s politik och till att åtgärda flaskhalsar och felande länkar på den inre marknaden, såsom anges i kommissionens arbetsprogram för 2010 2 . Sådana europeiska offentliga tjänster  3 tillhandahålls allt oftare elektroniskt.

Fler och fler medborgare och företag utnyttjar den inre marknadens friheter och låter inte längre arbete eller fritid begränsas av sina respektive hemländers gränser.

Utan IKT-baserade europeiska offentliga tjänster och samverkan mellan offentliga förvaltningar tvingas allmänheten kontakta (eller till och med resa till) offentliga förvaltningar i andra länder för att lämna eller ta emot information eller dokument som de behöver för arbete, studier eller resor inom EU. Samma sak gäller för företag som vill etablera sig i mer än en medlemsstat.

Det kommer att vara svårt – eller rentav omöjligt – att erbjuda Europas allmänhet och företag europeiska offentliga tjänster om det inte finns interoperabilitet mellan Europas offentliga förvaltningar 4 .

Det olika rättsliga villkoren i olika medlemsstater hindrar ofta för ett gränsöverskridande informationsutbyte mellan medlemsstaternas förvaltningar. När sådant informationsbyte är tillåtet måste informationen förbli rättligt giltig över gränserna och både ursprungsländernas och de mottagande ländernas dataskyddslagstiftning måste följas.

Affärsförfarandena behöver göras mer enhetliga när offentliga förvaltningar inrättar europeiska offentliga tjänster för att uppnå gemensamma mål.

Andra stötestenar är att det ofta saknas enighet och vägledning om hur den information som ska utbytas mellan medlemsstaterna ska tolkas och i vilket format den ska vara. Den semantiska interoperabiliteten hotas av att den information som utbyts mellan människor, tillämpningar och förvaltningar tolkas på olika sätt.

Flerspråkigheten är en annan viktig fråga i samband med informationsutbyte eller när företag och allmänhet vill kontakta offentliga förvaltningar i andra medlemsstater.

Det saknas i dag gemensamma infrastrukturer, arkitekturer och tekniska riktlinjer som kan främja utvecklingen av europeiska offentliga tjänster som ger en solid teknisk bas och förhindrar dubbelarbete.

Därför bör ökad interoperabilitet på rättslig, organisatorisk, semantisk och teknisk nivå gradvis leda till att ett hållbart ekosystem skapas. Detta främjar ett effektivt skapande av nya europeiska offentliga tjänster.

Många offentliga förvaltningar i medlemsstaterna arbetar redan i dag med att förbättra interoperabiliteten på nationell, regional och lokal nivå, men om inte medlemsstaterna och kommissionen agerar tillsammans så kommer interoperabiliteten på EU-nivå att sacka efter.

Europeiska offentliga tjänster är i många fall resultatet av att man lägger samman ”grundläggande offentliga tjänster” 5 som redan tillhandahålls på olika förvaltningsnivåer i medlemsstaterna. Europeiska offentliga tjänster kommer endast att kunna skapas om interoperabilitetskrav beaktas när dessa grundläggande tjänster utformas.

2.Grunden

2.1.Politiskt stöd

Interoperabilitetsfrågan har nyligen uppmärksammats mycket på politisk nivå, särskilt i samband med den konferens om e-förvaltning som hålls vartannat år. Under både Belgiens, Förenade kungarikets och Portugals ordförandeskap antogs förklaringar som uppmanade till interoperabilitet. E-förvaltingsplanen för 2006-2010 6  skulle också säkerställa att e-förvaltning på nationell nivå inte leder till att nya hinder upprättas på den inre marknaden på grund av fragmentering och bristande interoperabilitet.

I ministerdeklarationen från Malmö den 18 november 2009 7 åtog sig de ministrar som ansvarar för e-förvaltningspolitiken att förbättra tillförlitligheten, säkerheten och interoperabiliteten för e-förvaltningstjänster och e-förvaltningssystem på den inre marknaden. De enades om att anpassa sina nationella interoperabilitetsramar till tillämpliga EU-ramar och uppmanade kommissionen att kartlägga var det finns brister i fråga om gränsöverskridande interoperabilitet och ömsesidigt erkännande. De enades också att intensifiera arbetet med att förbättra grundförutsättningarna. Medlemsstaterna konstaterade att bättre offentliga tjänster måste tillhandahållas med knappare resurser och att e-förvaltningens potential kan ökas genom en kultur av samverkan och genom att man förbättrar förutsättningarna för interoperabilitet i europeiska offentliga förvaltningar.

2.2.Framstegen hittills

Kommissionen fungerar som pådrivande kraft för moderniseringen av offentliga tjänster i hela Europa, i synnerhet genom den digitala agendan för Europa och EU:s e-förvaltningsplan för 2011–2015 8 .

År 2006 lade kommissionen fram meddelandet Interoperabilitet för alleuropeiska e-förvaltningstjänster som fick betydande resultat, främst genom programmet för interoperabelt tillhandahållande av alleuropeiska e-förvaltningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och medborgare (IDABC) 9 och stödprogrammet för informations- och kommunikationspolitik 10 .

IDABC-programmet har påtagligt bidragit till att säkra interoperabilitet för det elektroniska informationsutbytet mellan Europas offentliga förvaltningar, vilket har gett positiva spridningseffekter på den inre marknaden. Den slutliga utvärderingen 11 av IDABC-programmet kom fram till att en samordnat angreppssätt kan bidra till snabbare resultat av högre kvalitet och uppfylla EU-lagstiftningens krav och EU:s politiska mål. Detta kan ske med hjälp av gemensamma lösningar som utformas och genomförs i samarbete med medlemsstaterna. Programmet för att uppnå lösningar för interoperabilitet mellan europeiska offentliga förvaltningar 12 tog över efter IDABC-programmet som avslutades 2009, och där betonas ännu mer hur viktigt det är med interoperabilitet och samverkan för ett lyckat genomförande av EU-lagstiftningen.

IKT-stödprogrammet stödjer spridningen och användningen av informations- och kommunikationsteknik och bidrar till att skapa bättre IKT-baserade offentliga tjänster. Både offentliga och privata organisationer deltar i pilotåtgärderna och validerar EU-omfattande interoperabilitet för nationella system.

Medlemsstaterna deltar aktivt i ISA-programmet och IKT-stödprogrammet, samtidigt som de gör stora framsteg på hemfronten.

Kommissionen har också vidtagit interna åtgärder, framför allt genom initiativet för e-kommissionen 13 , där interoperabilitet ses som avgörande för en omvandling av organisationen.

2.3.Sektorsinitiativ

Olika EU-initiativ inom många sektorer har också understrukit interoperabilitetens betydelse. När det gäller inre marknaden ålägger tjänstedirektivet 2006/123/EG 14 medlemsstaterna att erbjuda tjänsteleverantörer möjligheten att på elektronisk väg fullgöra samtliga förfaranden och formaliteter som krävs för att tillhandahålla en tjänst utanför hemlandet. Interoperabilitet för e-identifiering, e-signaturer och e-dokument krävs för att gränsöverskridande elektroniska förfaranden ska kunna fungera på ett sömlöst sätt.

På miljöområdet innebär Inspiredirektivet 2007/2/EG 15 att en infrastruktur för rumslig information upprättas i Europa för EU:s miljöpolitik samt för politik och strategier inom andra områden som påverkar miljön. Direktivet ska säkerställa interoperabel tillgång till rumsliga data och tjänster i gemenskapen och över gränserna. Därför föreskriver direktivet att tekniska genomförandebestämmelser antas det som krävs för att infrastrukturen ska vara interoperabel: metadata 16 , interoperabilitet med rumsliga data och tjänster, nättjänster 17 , gemensam tillgång till data och tjänster 18 , övervakning och rapportering 19 samt nationella infrastrukturer.

På området rättsliga och inrikes frågor har kommissionen understrukit 20  de stora fördelarna med ökad effektivitet, förbättrad interoperabilitet och synergieffekter för sådana europeiska databaser som informationssystemet för viseringar (Visa Information System, VIS), Schengens informationssystem (SIS) och det europeiska daktyloskopisystemet (Eurodac). Hur man ska kunna förena hanteringen av mer komplex informationm, som biometriska, data med interoperabilitet och användarvänlighet för europeiska databaser och IT-system är en större utmaning.

På området skatter, tullar och punktskatter samordnar och leder kommissionen all operativ verksamhet som bygger på transeuropeiska IT-system som omfattar alla medlemsstater. Dessa kan användas för interoperabla affärssystem som skapas och drivs av nationella förvaltningar och kommissionen.

Tack vare den här typen av politiska initiativ och erfarenheter från olika sektorer erkänns nu allmänt interoperabliteten som är en avgörande faktor för ett effektivt tillhandahållande av europeiska offentliga tjänster som främjar och stärker den inre marknaden. Viktiga tillgångar som man bör beakta och bygga vidare på är ett framgångsrikt utarbetande och genomförande av globala och sektorsvisa strategier, rättsliga ramar, riktlinjer, tjänster och verktyg, samt de lösningar som valts för de fyra interoperabilitetsnivåerna. För offentliga förvaltningar ger interoperabilitet vinster i form av t.ex. samarbete. Interoperabilitet underlättar utbytet, den gemensamma användningen och vidareutnyttjandet av information och förbättrar därmed de europeiska offentliga tjänster som erbjuds allmänhet och företag. Den sänker också kostnaderna och förhindrar dubbelarbete.

3.Föreslagna åtgärder

3.1.Den senaste utvecklingen: en interoperabilitetsstrategi och en interoperabilitetsram

På grundval av det arbete som redan gjorts har kommissionen i nära samarbete med medlemsstaternas företrädare på hög nivå utarbetat en europeisk interoperabilitetsstrategi för europeiska offentliga tjänster (EIS, bilaga 1). Den här strategin bygger på en samsyn och omfattar ett gemensamt, sammanhängande tillvägagångssätt för att uppnå interoperabilitet. Man har enats om att senast 2015 ska tillhandahållandet av europeiska offentliga tjänster präglas av interoperabilitet på följande sätt:

Ändamålsenliga styrelseformer och processer i linje med EU:s politik och mål.

Tillförlitligt informationsutbyte med hjälp av gemensamt utarbetade, sammanhängande och samordnade interoperabilitetsinitiativ, i detta ingår att en rättslig ram ska upprättas och att man ska utarbeta interoperabilitetsramar och avtal om standarder och bestämmelser för interoperabilitet.

De åtgärder som vidtas på EU-nivå och i medlemsstaterna bör därför samordnas och EU-styrelseformer för interoperabilitetsarbetet bör inrättas.

Den europeiska interoperabilitetsstrategin ger vägledning och fastställer prioriteringar för de åtgärder som krävs för att förbättra interaktionen, utbytet och samarbetet mellan europeiska offentliga förvaltningar över gränserna och mellan sektorer när europeiska offentliga tjänster inrättas.

Strategin har indelats i tre områden:

Tillförlitligt informationsutbyte.

Arkitektur för interoperabilitet.

Analys av IKT-konsekvenserna av ny EU-lagstiftning.

Dessa åtgärder ska understödjas genom stödåtgärder inriktade på att öka medvetenheten och på ett utbyte av bästa praxis.

Kommissionen har också efter omfattande samråd med medlemsstaterna och andra aktörer utarbetat en europeisk interoperabilitetsram för europeiska offentliga tjänster (se bilaga 2).

En interoperabilitetsram är ett gemensamt tillvägagångssätt för att hantera interoperabiliteten för sådana organisationer som vill samarbeta för ett gemensamt tillhandahållande av offentliga tjänster. Interoperabilitetsramen fastställer inom sitt tillämpningsområde gemensamma aspekter som vokabulär, begrepp, principer, strategier, riktlinjer, rekommendationer, standarder, specifikationer och metoder.

Den europeiska interoperabilitetsramen vägleder europeiska offentliga förvaltningar i frågor som rör definition, utformning och genomförande av europeiska offentliga tjänster. Genom den införs följande:

Tolv underliggande principer som sammanfattar vilka förväntningar som offentliga förvaltningar, företag och allmänhet har i samband med tillhandahållandet av offentliga tjänster.

En modell för offentliga tjänster som strukturerar utformningen av europeiska offentliga tjänster och belyser varför och var det krävs interoperabilitet.

Fyra interoperabilitetsnivåer: rättslig, organisatorisk, semantisk och teknisk.

Interoperabilitetsavtal, baserade på standarder och öppna plattformar.

Slutligen understryker interoperabilitetsramen betydelsen av styrelseformer för interoperabiliteten och behovet av samordning mellan olika förvaltningsnivåer.

Genom den europeiska interoperabilitetsramen introduceras en modell för utvecklingen av europeiska offentliga tjänster. Den utgör en byggsten i detta arbete, som gör att tjänstekomponenter kan vara sammankopplade och främjar vidareutnyttjande av information, begrepp, mallar, lösningar och specifikationer i medlemsstaterna och på europeisk nivå.

Tillsammans ska den europeiska interoperabilitetsstrategin och den europeiska interoperabilitetsramen ligga till grund för de framtida åtgärder som krävs för att förbättra interoperabiliteten för tillhandahållandet av europeiska offentliga tjänster. Man har aldrig tidigare försökt införa en gränsöverskridande interoperabilitetsstrategi eller interoperabilitetsram av den här omfattningen tidigare, så det är mycket viktigt att engagera alla berörda parter så att detta lyckas.

För frigöra den digitala inre marknadens hela potential måste medlemsstaterna och kommissionen samarbeta för att genomföra den europeiska interoperabilitetsstrategin med beaktande av interoperabilitetsramen, i samband med de åtgärder som genomförs inom ramen för den digitala agendan.

Interoperabilitetsstrategin och interoperabilitetsramen kommer att skötas av ISA-programmet och anpassas till resultaten till andra relevanta åtgärder som rör interoperabilitet och standarder inom den digitala agendan, t.ex. när det gäller reformering av bestämmelserna om IKT-standarder i Europa för att göra det möjligt att utnyttja vissa standarder som utarbetats av olika IKT-forum och konsortier, utfärdandet av riktlinjer för grundläggande immateriella rättigheter och licensvillkor i samband med fastställandet av standarder (inklusive förhandsredovisning) samt riktlinjer för kopplingen mellan IKT-standardisering och offentlig upphandling som ska hjälpa offentliga organ att använda standarder för att främja effektivitet och minska låsningen till viss teknik.

Samtidigt håller kommissionen på att förbereda initiativet till e-kommission 2011–2015. Initiativets övergripande målet är att dagens integrerade kommission ska utvecklas till morgondagens omvandlade kommission. Därför måste de offentliga tjänsterna

struktureras med tanke på de externa och interna användarnas behov och inte längre baseras på organisationens struktur,

helt automatisera processerna ända ut till slutanvändarna och över organisatoriska gränser, och

på ett öppet sätt utbyta information mellan olika avdelningar och göra det möjligt för grupper att samverka och utbyta kunskaper och expertis.

Den här definitionen av en omvandlad kommission visar hur viktig interoperabilitetsfrågan är för initiativet till e-kommission 2011–2015 och den kommer att vara en av de vägledande principerna vid genomförandet.

3.2.Planerade åtgärder

Kommissionen kommer att genomföra den europeiska interoperabilitetsstrategin genom ISA-programmet och genom åtgärder som planeras i IKT-stödprogrammet inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation.

ISA-programmets löpande arbetsprogram utarbetas av kommissionen efter samråd med medlemsstaterna som har företrädare i förvaltningskommittén för ISA. Det första ISA-arbetsprogrammet, som antogs av kommissionen den 30 juni 2010 21 , kommer att revideras en gång om året i takt med att politik eller prioriteringar ändras. Kommissionen genomför ISA-arbetsprogrammet via förfaranden för offentlig upphandling.

IKT-stödprogrammets årliga arbetsprogram utarbetas också av kommissionen efter samråd med medlemsstaterna i förvaltningskommittén för ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation. Detta arbetsprogram genomförs genom förslagsomgångar. IKT-stödprogrammet tillhandahåller stöd inom en mängd olika områden, men flera av de storskaliga projekten är direkt kopplade till att förbättra interoperabiliteten för europeiska offentliga tjänster.

Medlemsstaternas förvaltningar och kommissionens enheter uppmanas att ta hänsyn till den europeiska interoperabilitetsramen i samband med alla åtgärder för att skapa europeiska offentliga tjänster. Interoperabilitetsramen bör också beaktas när offentliga förvaltningar utarbetar liknande ramar på nationell, regional eller lokal nivå, eller inom enskilda sektorer.

Genom ministerdeklarationen om e-förvaltning som antogs i Malmö den 18 november 2009 enades medlemsstaterna om att deras nationella interoperabilitetsramar ska ha anpassats till de tillämpliga europeiska ramarna senast 2013. Därför uppmanar kommissionen nu medlemsstaterna att anpassa sina interoperabilitetsstrategier till den europeiska interoperabilitetsstrategin och sina nationella interoperabilitetsramar till den europeiska interoperabilitetsramen.

För att visa vägen kommer kommissione att anpassa sin interna interoperabilitetsstrategi till den europeiska och använda den europeiska interoperabilitetsramen som vägledning så fort IKT-system utvecklas för att stödja EU-lagstiftningen.

Genomförandet av den europeiska interoperabilitetsstrategin

Åtgärderna för att främja interoperabilitet har delats in i tre områden. De viktigaste åtgärderna är följande:

Tillförlitligt informationsutbyte:

De medlemsstater som deltar i storskaliga pilotprojekt som stöds av IKT-stödprogrammet får därigenom erfarenheter av gränsöverskridande interaktion. Övriga medlemsstater uppmanas att gå med i befintliga pilotprojekt, och nya pilotprojekt håller på att föreslås. De första storskaliga pilotprojekten kommer att slutföras 2011. Man håller redan på att analyserar hur man på bästa sätt kan fortsätta att stödja projektens resultat och hur ISA-programmet kan bidra till att omvandla dessa resultat till färdiga tjänster. När det är relevant deltar kommissionen i pågående pilotprojekt, som t.ex. projekten för e-upphandling och e-identitet. Därmed säkerställs att kommissionens infrastruktur är interoperabel med pilotprojektens resultat.

Interoperabilitetsarkitektur:

Kommissionen kommer tillsammans med medlemsstaterna att verka för en gemensam vision för en europeisk interoperabilitetsarkitektur och, vid behov, stödja sådan arkitektur genom att upprätta gemensamma infrastrukturer och utveckla gemensamma tjänster.

Analys av IKT-konsekvenserna av ny EU-lagstiftning

Kommissionen håller på att utveckla en metod som kan användas vid utarbetandet av rättsakter för att få fram en bättre bild av hur IKT kan utnyttjas till stöd för ett effektivt genomförande.

Beaktande av den europeiska interoperabilitetsramen

Den europeiska interoperabilitetsramen bör beaktas när offentliga förvaltningar inrättar europeiska offentliga tjänster samt i samband med utvecklingen av IKT-system som kan utnyttjas för genomförandet av EU-politiken. Man bör även beakta interoperabilitetsramen på alla styrelsenivåer när man inför offentliga tjänster som i framtiden kan komma att ingå i de europeiska offentliga tjänsterna.

Eftersom EU:s och medlemsstaternas interoperabilitetsramar kompletterar varandra kommer Europeiska kommissionen inom ISA-programmet att fortsätta att stödja observationsorganet för nationella interoperabilitetsramar (Nifo), vars viktigaste uppgift är att informera om de nationella interoperabilitetsramarna och ge de offentliga förvaltningarna möjlighet att utbyta erfarenheter och kunskaper om dem.

(1) KOM(2010) 245 — En digital agenda för Europa — (se: http://ec.europa.eu/information_society/digital-agenda/index_en.htm ).

(2) KOM(2010) 135 – Kommissionens arbetsprogram för 2010 - Tid för handling (se: http://ec.europa.eu/atwork/programmes/index_en.htm ).

(3) Europeiska offentliga tjänster är gränsöverskridande tjänster inom offentliga sektorn som tillhandahålls av offentliga förvaltningar, antingen till varandra eller till allmänhet och företag i Europa.

(4) I samband med tillhandahållandet av europeiska offentliga tjänster avser interoperabilitet ”förmågan hos olika och olikartade organisationer att interagera i riktning mot ömsesidigt fördelaktiga och överenskomna gemensamma mål, inbegripet informations- och kunskapsdelning mellan organisationerna via de verksamhetsprocesser de stöder, genom utbyte av uppgifter mellan deras respektive IKT-system” (definitionen tagen från den europeiska interoperabilitetsramen).

(5) Grundläggande offentliga tjänster är de mest grundläggande tjänstekomponenter som mer komplexa offentliga tjänster byggs upp av.

(6) KOM (2006)173 — Handlingsplan för e-förvaltning inom ramen för initiativet i2010 - Ett snabbare införande av e-förvaltning i Europa till nytta för alla.

(7) http://www.egov2009.se/wp-content/uploads/Ministerial-Declaration-on-eGovernment.pdf .

(8) Den europeiska handlingsplanen för e-förvaltning för 2011–2015 håller för närvarande på att utarbetas av kommissionen som reaktion på ministerdeklarationen från Malmö.

(9) Europaparlamentets och rådets beslut 2004/387/EG av den 21 april 2004 om interoperabelt tillhandahållande av alleuropeiska e-förvaltningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och medborgare (IDABC), EUT L 144, 30.4.2004, s. 62 (Beslutet finns i EUT L 181, 18.5.2004, s. 25).

(10) Stödprogrammet för informations- och kommunikationsteknik ingår i programmet för konkurrenskraft och innovation, Europaparlamentets och rådets beslut (EG) nr 1639/2006 av den 24 oktober 2006 om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013), EUT L 310, 9.11.2006, s. 15.

(11) KOM(2009) 247 — Slutlig utvärdering av IDABC-programmets genomförande.

(12) Europaparlamentets och rådets beslut nr 922/2009/EG av den 16 september 2009 om lösningar för att uppnå interoperabilitet mellan europeiska offentliga förvaltningar (ISA), EUT L 260, 3.10.2009, s. 11.

(13) Beslut K(2005) 4473, 23.11.2005, e-Commission 2006-2010: enabling efficiency and transparency. En ny plan för perioden 2011–2015 håller för närvarande på att utarbetas av kommissionen.

(14) Direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden, EUT L 376, 27.12.2006.

(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire), EUT L 108, 25.4.2007, s.1.

(16) Förordning (EG) nr 1205/2008, EUT L 326, 4.12.2008, s. 12.

(17) Förordning (EG) nr 976/2009, EUT L 274, 20.10.2009, s. 9.

(18) Förordning (EU) nr 268/2010, EUT L 83, 30.3.2010, s. 8.

(19) Beslut nr  2009/442/EG, EUT L 148, 11.6.2009, s. 18.

(20) KOM(2005) 597 slutlig om större effektivitet, förbättrad interoperabilitet och synergieffekter mellan EU:s databaser på området rättsliga och inrikes frågor.

(21) http://ec.europa.eu/isa/workprogramme/doc/isa_work_programme.pdf .

SV

Bruxelles, le 16.12.2010

COM(2010) 744 final

Bilaga 1

Bilaga 1

till

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster

Europeiska interoperabilitetsstrategin (EIS)

för

europeiska offentliga tjänster

InLEDNING OCH BAKGRUND

1.Det här meddelandet innehåller en översikt över den europeiska interoperabilitetsstrategin (EIS) 1 som har utarbetats av Europeiska kommissionens Generaldirektorat för informationsteknik. Den europeiska interoperabilitetsstrategin ska ge riktlinjer och förbättra samarbetet mellan europeiska offentliga förvaltningar över gränserna och mellan sektorer i syfte att tillhandahålla europeiska offentliga tjänster 2 . Strategin utarbetades under IDABC-programmet 3 och färdigställdes efter ett offentligt samråd inom ISA-programmet 4 som ansvarar för det.

2.Detta meddelande har följande syften

Att ge en kortfattad översikt över det allmänna angreppssätt och de metoder som använts vid utarbetandet av strategin som ska återspegla medlemsstaternas prioriteringar.

Att redogöra för de rekommendationer som gjorts på grundval av de två rapporter som lades fram under utarbetandet av strategin:

a.Slutrapporten från den första fasen, som lades fram i maj 2009 och redovisades vid mötet mellan medlemsstaternas högsta IT-ansvariga (Chief Information Officer, CIO) den 26 juni 2009. Den sammanfattar de slutsatser som drogs vid utgången av denna första fas: En gemensam vision, problemformulering, fokusområden, interoperabilitetsprioriteringar och interoperabilitetsmål samt en tänkbar metod för utarbetandet av scenarion under projektets andra fas.

b.Slutrapporten från den andra fasen, som lades fram i maj 2010, fokuserades på själva den europeiska interoperabilitetsstrategin och redogjorde för dess olika nivåer (globalt, kluster och fokusområden) tillsammans med ett antal åtgärder som utarbetats utifrån analys av scenarion som underlag. Det här utgör tillsammans grunden för den framtida strategin.

Att redogöra för det övergripande strategiska angreppssätt som kommissionen föreslår för den europeiska interoperabilitetsstrategin med stöd av medlemsstaternas ledande IT-ansvariga.

3.Interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar är en avgörande fråga för den europeiska integrationen som berör Europeiska unionens centrala syften. Medlemsstaterna och slutanvändarna har ett stort intresse av att undanröja hindren för ett enkelt tillhandahållande av offentliga tjänster över gränser och mellan sektorer. Slutanvändarna är de slutliga mottagarna av dessa tjänster, men det är de europeiska offentliga förvaltningarna som är de huvudsakliga parterna för den europeiska interoperabilitetsstrategin. Ett ökat samarbete och starkare åtagande från dessa centrala aktörer krävs därför för utvecklingen av den europeiska interoperabilitetsstrategin.

4.Interoperabilitetsfrågorna är inte bara tekniska utan omfattar även en mängd andra aspekter, som det faktum att det inte finns någon gränsöverskridande och sektorsövergripande rättslig grund för interoperabilitet, att medvetenheten och den politiska viljan inte är tillräckligt stark och att det saknas enighet om den styrelsestruktur som krävs.

5.Om det inte finns ett heltäckande sätt att hantera interoperabilitetsfrågor finns det risk att medlemsstaterna väljer lösningar som inte är förenliga med varandra, och som i stället för att ge ökad effektivitet och större besparingar endast skapar nya hinder för tillhandahållandet av europeiska offentliga tjänster på den inre marknaden.

6.För att lösa dessa problem enades medlemsstaternas ledande informationsansvariga och Europeiska kommissionens företrädare vid sitt andra årliga möte i juni 2008 om att en europeisk interoperabilitetsstrategi skulle utarbetas inom IDABC-programmet för att ge den skjuts som krävs åt arbetet med att uppnå interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster.

7.När den europeiska interoperabilitetsramen är helt antagen kommer den att fungera som en viktig pådrivande kraft för EU:s nya ISA-program från 2010 till 2015 och kanske även andra EU-initiativ. Strategin kommer också att påverka interoperabilitetsarbetet i medlemsstaterna.

8.Slutrapporten från den första fasen (se punkt 2) redovisade den framtidsvision som antagits av medlemsstaternas ledande informationsansvariga. Det har följande lydelse:

”År 2015 kommer tillhandahållandet av europeiska offentliga tjänster att genomsyras av interoperabilitet genom

ändamålsenliga styrelseformer och processer i linje med Europeiska unionens politik och mål, och

ett pålitligt informationsutbyte med hjälp av gemensamt utformade, sammanhängande och samordnade interoperabilitetsinitiativ, upprättandet av rättsliga villkor, utarbetandet av interoperabilitetsramar och avtal om interoperabilitetsstandarder och -bestämmelser."

9.Efter det tredje mötet med medlemsstaternas ledande informationsansvariga i juni 2009 vidareutvecklades den här framtidsvisionen till ett antal mer konkreta mål inom nio fokusområden. På grundval av kommissionens förslag beslutade man att lägga samman de nio fokusområdena i tre olika kluster — Tillförlitligt informationsutbyte, interoperabilitetsarkitektur och analys av IKT-konsekvenserna av ny EU-lagstiftning — samt två stödåtgärder — Ökad medvetenhet om interoperabilitetsfrågor och Utbyte av bästa praxis.

10.Slutrapporten från den andra fasen (se punkt 2) omfattade förslag till en handlingsplan i form av ett antal scenarion eller konkreta åtgärder för varje kluster och varje stödåtgärd.

11.Kommissionen sammanställde en syntes som fokuseras på de viktigaste strategiska inriktningarna för att styra klusterverksamheten och stödåtgärderna. På grundval av denna strategi föreslog kommissionen den övergripande strategiska inriktningen för den europeiska interoperabilitetsstrategin samt specifika strategiska inriktningar för kluster och stödåtgärder.

12.Kommissionen föreslog att en uppifrån och ned-strategi skulle kombineras med en nedifrån och upp-strategi, så att man på så sätt kan uppnå en korsbefruktning genom att testa och kontinuerligt förbättra de befintliga ramarna och riktlinjerna utifrån konkreta behov och genom att utveckla ytterligare tjänster och verktyg utifrån tydligt definierade behov.

13.Vid sitt fjärde möte i november 2009 gav medlemsstaternas ledande IT-ansvariga sitt stöd till det tillvägagångssätt och den metod som antagits för den andra fasen av EIS-projektet och till kommissionens förslag.

14.Kommissionens förslag och de slutsatser som fastställdes vid de fjärde mötet för de ledande informationsansvariga ger tillsammans den övergripande strategiska inriktning som kommer att ligga till grund för ISA-programmets – och eventuellt även andra EU-initiativs – arbetsprogram för de närmaste åren.

aLLMÄNT STRATEGISKT ANGREPPSSÄTT FÖR eiS

Kommissionen föreslår att två olika angreppssätt kombineras för den europeiska interoperabilitetsarbetet inom de tre kluster och två stödåtgärder som nämns ovan:

14.1.Uppifrån och ned (eller globalt):

Den politiska kontexten och dess utveckling beaktas: Europa 2020-strategin och En digital agenda för Europa.

Utarbetandet av olika ramar som den europeiska interoperabilitetsstrategin (EIS, den europeiska interoperabilitetsramen (EIF), riktlinjer för arkitekturen samt andra metoder och riktlinjer.

Analys av IKT-konsekvenserna av ny lagstiftning som föreslås.

14.2.Nedifrån och upp (eller sektorsbaserat):

Arbete via sektorsvisa projekt om specifika teman av relevans (t.ex. semantik, tillförlitlighet, personlig integritet och arkitektur), där man har möjlighet att lösa konkreta interoperabilitetsproblem. På så sätt kan befintliga ramar och riktlinjer testas mot konkreta behov och detta kommer samtidigt att säkerställa att nya tjänster och verktyg utvecklas utifrån tydligt definierade behov.

När nya tjänster och verktyg utvecklas inom en enskild sektor bör möjligheterna att återanvända lösningarna i andra sektorer beaktas.

När dessa kombinerade angreppssätt tillämpats på målen inom varje kluster föreslår kommissionen att man fokuserar på följande saker:

14.3.För klustret ”tillförlitligt informationsutbyte”:

Att arbeta via ett begränsat antal politiskt relevanta och konkreta sektorsvisa projekt på EU-nivå och i medlemsstaterna.

Att fortsätta att på EU-nivå stödja satsningar på interoperabilitet när det gäller centrala områden som e-ID och e-signatur.

Att fortsätta med det tillvägagångssätt och de metoder som använts inom SEMIC.

Att verka för öppna basregister, med beaktande av bästa praxis, eventuella risker och möjligheter samt de viktigaste aktörernas olika behov och förväntningar.

Att verka för sammanställandet av en förenad katalog över sådana tjänster som erbjuds av offentliga förvaltningar i EU.

Inom detta kluster identifierades bland annat följande utmaningar:

För det första: Hur kan näringslivet, standardiseringsorganisationerna och andra berörda aktörer involveras i verksamheten?

För det andra: Innan initiativ vidtas för att utveckla en tjänstekatalog föreslår kommissionen att man ska analysera medlemsstaternas beredskap för att delta och i vilken mån en sådan katalog kan bidra till ökad interoperabilitet mellan medlemsstaterna. Existerande bästa praxis inom det här området måste också kartläggas och studeras.

14.4.För klustret ”interoperabilitetsarkitektur”:

Att utveckla en gemensam syn på interoperabilitetsarkitektur genom att först definiera räckvidden och behovet av gemensamma infrastrukturtjänster och gemensamma standarder för gränssnitt.

Att tillhandahålla riktlinjer för arkitekturdomäner där medlemsstaterna har ett gemensamt intresse.

Att säkerställa att kommissionen på ett systematiskt sätt vidareutnyttjar arkitekturens byggstenar i samband med utvecklingen av tjänster som ska utnyttjas av medlemsstaterna. I detta sammanhang skulle man kunna återanvända och rationalisera befintliga komponenter för infrastrukturtjänster (EIIS) 5 , generiska tillämpningar (IMI 6 , system för tidig varning, hantering av bidrag etc.). Dessutom skulle en katalog kunna upprättas över byggstenar som finns tillgängliga för återanvändning av medlemsstaterna och kommissionen, med bidrag från kommissionen och medlemsstaterna.

14.5.För klustret ”analys av IKT-konsekvenserna av ny EU-lagstiftning”:

Att utarbeta riktlinjer och metoder på kommissionens och medlemsstaternas nivå.

Att testa hur användbara dessa riktlinjer är genom att tillämpa dem på konkreta fall med deltagande av beslutsfattare, rättsliga experter och IKT-experter.

Att säkerställa kontinuerliga förbättringar av riktlinjerna och metoderna på grundval av de lärdomar som görs.

Att säkerställa att mer systematiska analyser IKT-konsekvenserna görs så fort lagstiftning ändras (t.ex. ändringar eller tillägg till IKT-relaterad lagstiftning).

14.6.För stödåtgärden ”ökad medvetenhet om interoperabilitetsfrågor”:

Att utveckla en allmän kommunikationsstrategi.

Att anordna kommunikationskampanjer som till en början inriktas på beslutsfattare men sedan gradvis inriktas på mer operativa och tekniska nivåer.

Att utveckla ett verktyg eller en mall som offentliga förvaltningar kan använda för att själva bedöma hur långt de kommit med sitt interoperabilitetsarbete.

14.7.För stödåtgärden ”utbyte av bästa praxis”:

Att verka för konvergens för befintliga EU-samverkansplattformar och säkerställa hållbarhet för de plattformar som används.

Att vid behov ha befintliga grupper på EU-nivå för utbyte av bästa praxis och vidareutnyttjande av gemensamma lösningar.

Att stödja skapandet av nya grupper till följd av annan interoperabilitetsverksamhet.

En utmaning inom denna stödåtgärder är hur man ska kunna samarbeta med liknande initiativ på annat håll?

14.8.Följande potentiella risker och möjligheter har hittills identifierats:

I samband med ett projektbaserat angreppssätt för att uppnå interoperabilitet är det mycket viktigt att aktörerna ger sitt stöd och engageras i genomförandet. En förutsättning för ett framgångsrikt genomförande av den europeiska interoperabilitetsstrategi är att experter från de olika sektorerna och experter på interoperabilitet samarbetar både på EU-nivå och i medlemsstaterna

Ett fruktbart samarbete med näringslivet och andra berörda aktörer bör inledas

De effekter som banbrytande teknik (t.ex. datormoln) har på den europeiska interoperabilitetsstrategin och dess genomförande bör utredas.

NÄSTA STEG

15.Nästa utmaning är att omvandla den europeiska interoperabilitetsstrategin till ett antal konkreta projekt och resultat. Det är i princip dessa projekt som kommer att utgöra ISA-arbetsprogrammet.

16.I samband med utarbetandet av ISA-arbetsprogrammet kommer olika åtgärder att fastställas och inledas för att genomföra interoperabilitetsstrategin. Projektledare kommer att identifieras och målen för enskilda åtgärder kommer att fastställas på ett sådant sätt att betydande framsteg kan göras mot målen inom varje interoperabilitetskluster.

17.Ändamålsenlig övervakning av och rapportering om projekten kommer att främja genomförandet av interoperabilitetsinitiativ, vilket kommer att innefatta fastställandet av lämpliga måttstockar för varje åtgärd, t.ex. resultatindikatorer. Med hjälp av övervakningen och rapporteringen kommer man att kunna jämföra resultaten med målen och åtgärderna och analysera om man är på rätt väg för att uppnå målen.

18.En övergripande ram för portföljförvaltning kommer att användas för att skapa en gemensam syn och för att ta fram en färdplan för varje åtgärd som pågår eller planeras. Portföljförvaltningen kommer att ge en flerdimensionell översikt över projektportföljen så att man kan analysera varje åtgärd mot bakgrund av den europeiska interoperabilitetsstrategin. Detta kommer att ge en tydlig bild av vilka åtgärder som på ett fruktbart sätt bidrar till interoperabilitetsvisionen. Utifrån helhetsbilden kan sedan de relativa kostnaderna för varje enskild åtgärd vägas mot dess potential för mervärde. Exempelvis kan en del åtgärder ha ett stort potentiellt värde men samtidigt vara förbundna med alltför stora risker. Andra kan omdefinieras så att riskprofilerna ändras.

19.En ändamålsenlig portföljförvaltning kommer att säkerställa den nödvändiga avvägningen mellan begränsade resurser, risker, räckvidder och tidpunkter mot förväntade resultat som förändringar av miljön (inklusive politiska prioriteringar och andra prioriteringar för berörda aktörer som uttrycks i uppdaterade strategimål). Andra centrala åtgärder kopplade till styrningen av projekten kommer att meddelas aktörerna i samband med projektportföljen.

-------------------

(1)  Interoperabilitet för tillhandahållandet av europeiska offentliga tjänster är olikartade organisationers förmåga att interagera mot gemensamt fastställda mål till ömsesidig nytta. Detta innefattar utbyte av information och kunskap mellan organisationerna, genom de företagsprocesser som de använder, med hjälp av datautbyte mellan deras respektive IKT-system.

(2)  En europeisk offentlig tjänst är ”en gränsöverskridande tjänst inom den offentliga sektorn som offentliga förvaltningar tillhandahåller, antingen till varandra eller till europeiska företag och medborgare”.

(3)  Driftskompatibla alleuropeiska e-förvaltningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och medborgare (IDABC), antaget av Europaparlamentet och rådet den 21 april 2004.

(4)  Lösningar för att uppnå interoperabilitet mellan europeiska offentliga förvaltningar (ISA), antaget av Europaparlamentet och rådet den 16 september 2009.

(5)  EIIS står för European Interoperability Infrastructure Services (europeiska tjänster för interoperabilitetsinfrastruktur).

(6)  IMI står för Internal Market Information system (informationssystemet för den inre marknaden).

SV

Bruxelles, le 16.12.2010

COM(2010) 744 final

Bilaga 2

Bilaga 2

till

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: ”Interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster”

Den europeiska interoperabilitetsramen (European Interoperability Framework)

för

europeiska offentliga tjänster

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INNEHÅLLSFÖRTECKNING    

1    Presentation av den europeiska interoperabilitetsramen    

1.1    Syfte och rättslig ram    

1.2    Definitioner    

1.2.1    Europeisk offentlig förvaltning    

1.2.2    Interoperabilitet    

1.2.3    Interoperabilitetsramar    

1.3    Behovet av och nyttan med interoperabilitet    

1.4    EIF:s rekommendationer    

1.5    Bakgrund    

1.5.1    Den politiska och historiska bakgrunden till interoperabilitet i EU    

1.5.2    Interoperabilitetsramarna    

1.6    Scenarier för europeisk offentlig förvaltning    

1.6.1    Scenario 1: Direkt samspel mellan företag/enskilda och en utländsk förvaltning    

1.6.2    Scenario 2: Informationsutbyte mellan förvaltningar om frågor från företag/allmänheten    

1.6.3    Exempel på europeiska offentliga tjänster    

1.7    Dokumentets struktur    

2    Grundläggande principer för europeiska offentliga tjänster    

2.1    Inledning    

2.2    Grundläggande princip 1: Subsidiaritet och proportionalitet    

2.3    Grundläggande princip 2: Användaren i centrum    

2.4    Grundläggande princip 3: Integration och tillgänglighet    

2.5    Grundläggande princip 4: Säkerhet och respekt för privatlivet    

2.6    Grundläggande princip 5: Flerspråkighet    

2.7    Grundläggande princip 6: Administrativ förenkling    

2.8    Grundläggande princip 7: Öppenhet och insyn    

2.9    Grundläggande princip 8: Att bevara uppgifter    

2.10    Grundläggande princip 9: Öppenhet och insyn    

2.11    Grundläggande princip 10: Vidareutnyttjande    

2.12    Grundläggande princip 11: Teknisk neutralitet och anpassbarhet    

2.13    Grundläggande princip 12: Effektivitet    

3    1 Den begreppsmässiga modellen för offentliga tjänster    

3.1    Inledning    

3.2    Den begreppsmässiga modellens viktigaste aspekter    

3.2.1    Grundläggande offentliga tjänster    

3.2.2    Nivån för säkert utbyte av uppgifter    

3.2.3    Nivån för komplexa tjänster    

3.3    Tillämpningar av den begreppsmässiga modellen    

3.3.1    Gränsöverskridande exempel    

3.3.2    Sektorsövergripande exempel    

3.3.3    Förvaltningsövergripande exempel    

4    Interoperabilitetsnivåer    

4.1    Inledning    

4.2    Politiskt sammanhang    

4.3    Rättslig interoperabilitet    

4.4    Organisatorisk interoperabilitet    

4.4.1    Anpassning av verksamhetsprocesser    

4.4.2    Organisatoriska relationer    

4.4.3    Hantering av förändringar    

4.5    Semantisk interoperabilitet    

4.5.1    EU:s initiativ för semantisk interoperabilitet    

4.6    Teknisk interoperabilitet    

5    Interoperabilitetsavtal    

5.1    Inledning    

5.2    Att bedöma och välja ut formaliserade specifikationer    

5.2.1    Specifikationer, öppenhet och vidareutnyttjande    

5.3    Bidrag till standardiseringsprocessen    

6    Förvaltning av interoperabilitet    

7    Förkortningar och ordlista    

7.1    Förkortningar    

7.2    Ordlista    

1Presentation av den europeiska interoperabilitetsramen

1.1Syfte och rättslig ram

Den europeiska interoperabilitetsramen (European Interoperability Framework – EIF) har följande syfte:

Att främja och stödja tillhandahållandet av offentliga tjänster i Europa genom att bidra till interoperabilitet över gränser och mellan sektorer 1 .

Att vägleda offentliga förvaltningar som tillhandahåller europeiska offentliga tjänster till företag 2 och allmänheten.

Att på EU-nivå komplettera och sammanlänka de olika nationella ramarna för interoperabilitet (National Interoperability Frameworks – NIF).

Det här är en allmän, icke-teknisk text som vänder sig till alla som deltar i utformningen, utvecklingen och tillhandahållandet av europeiska offentliga tjänster.

Interoperabilitetsramen/EIF bör beaktas i beslutsgången om europeiska offentliga tjänster som ska stödja genomförandet av EU:s strategiska initiativ. EIF ska också beaktas när offentliga tjänster upprättas som i framtiden kan utnyttjas som en del av europeiska offentliga tjänster.

EIF omfattas av ISA-programmet 3 och förvaltas i nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen. Detta samarbete är i linje med artikel 170 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Enligt den artikeln ska EU, för att medverka till att de mål för inre marknaden som anges i artikel 26 uppnås, bidra till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät och främja de nationella nätens samtrafikförmåga och driftskompatibilitet samt tillträdet till sådana nät.

EIF bidrar till att optimera den inre marknaden genom att öka interoperabiliteten mellan de europeiska offentliga förvaltningarna.

1.2Definitioner

1.2.1Europeisk offentlig förvaltning

I detta sammanhang avses med europeisk offentlig förvaltning en gränsöverskridande offentlig tjänst som tillhandahålls av offentliga förvaltningar 4 , antingen sinsemellan eller till europeiska företag eller allmänheten. 

Inte alla europeiska offentliga förvaltningar har stöd av informations- och kommunikationsteknik (IKT), men de flesta tillämpar sammankopplingar av programvarusystem som till stora delar är skräddarsydda 5 och som utvecklats av den offentliga förvaltningen.

1.2.2Interoperabilitet

EIF omfattar interoperabilitet specifikt i samband med europeiska offentliga tjänster.

Att tillhandahålla europeiska offentliga tjänster innebär nästan alltid datautbyte mellan IKT-system, men interoperabilitet är ett bredare koncept och handlar också om organisationernas förmåga att samarbeta för att uppnå gemensamma mål som är av nytta för alla inblandade parter.

Därför används följande definition i EIF 6 :

"interoperabilitet, inom ramen för tillhandahållandet av europeiska offentliga tjänster, är förmågan hos olika och olikartade organisationer att interagera i riktning mot ömsesidigt fördelaktiga och överenskomna gemensamma mål, inbegripet informations- och kunskapsdelning mellan organisationerna via de verksamhetsprocesser de stöder, genom utbyte av uppgifter mellan deras respektive IKT-system.

Interoperabilitet är multilateral till sin natur och kan bäst ses som ett gemensamt samhällsvärde.

1.2.3Interoperabilitetsramar

"Interoperabilitetsramar är en överenskommen interoperabilitetsmetodik för organisationer som vill samarbeta för att gemensamt tillhandahålla offentliga tjänster. Inom ramarnas tillämpningsområde fastställs en rad gemensamma element som vokabulär, koncept, principer, strategier, riktlinjer, rekommendationer, standarder, specifikationer och metoder." 

1.3Behovet av och nyttan med interoperabilitet

Interoperabilitet är både en förutsättning och en drivkraft för effektiva europeiska offentliga tjänster. Interoperabilitet tillgodoser följande behov:

Samarbete mellan offentliga förvaltningar i syfte att inrätta offentliga tjänster.

Informationsutbyte mellan offentliga förvaltningar i syfte att tillgodose rättsliga krav eller uppfylla politiska åtaganden.

Informationsutbyte och vidareutnyttjande av information mellan offentliga förvaltningar i syfte att uppnå en effektivare förvaltning och minska byråkratin för allmänheten och företagen.

Resultatet blir:

Bättre offentliga tjänster för allmänheten och företagen, eftersom det underlättar tillgången till sådana tjänster via en enda kontaktpunkt.

Lägre kostnader för offentliga förvaltningar, företag och allmänheten till följd av effektivitetsvinster.

1.4EIF:s rekommendationer

EIF tillhandahåller rekommendationer för specifika interoperabilitetsbehov. Om rekommendationerna utförs kommer det att leda till en situation där det blir lättare för offentliga förvaltningar att inrätta nya europeiska tjänster. Därigenom skapas ett ekosystem för europeiska offentliga tjänster 7 med människor som är vana vid interoperabilitet, samarbetsvilliga organisationer och gemensamma ramar, verktyg och tjänster som bidrar till inrättandet av europeiska offentliga tjänster.

1.5Bakgrund

EIF ingår i en serie initiativ för interoperabilitet som ska främja inrättandet av europeiska offentliga tjänster.

Figuren nedan visar sambandet mellan dessa initiativ. Den europeiska interoperabilitetsstrategin (EIS), EIF, de europeiska riktlinjerna för interoperabilitet, europeiska interoperabilitetstjänster och verktyg och verksamheter för att inrätta europeisk offentliga tjänster.

Interoperabilitetsinitiativ till stöd för insatser för att inrätta europeiska offentliga tjänster

Figur 11

Det behövs en systematisk lösning, med specifika målsättningar, för hur interoperabilitet hanteras på EU-nivå. I detta syfte ska den europeiska interoperabilitetsstrategin (EIS)  8 fungera som bas för en organisatorisk, ekonomisk och driftsrelaterad ram till stöd för gränsöverskridande och/eller sektorsövergripande interoperabilitet. EIS styr EIF och alla övriga insatser på området genom att fastställa prioriteringar och mål.

EIF har som syfte att underlätta utformningen av de europeiska offentliga tjänsterna.

De europeiska riktlinjerna för interoperabilitet ska bidra till inrättandet av europeiska interoperabilitetstjänster och verktyg som främjar tillhandahållandet av europeiska offentliga tjänster.

1.5.1Den politiska och historiska bakgrunden till interoperabilitet i EU

Den offentliga sektorn måste lösa en hel rad problem för att kunna inrätta europeiska offentliga tjänster. Gränsöverskridande och sektorsövergripande interoperabilitet anses vara en förutsättning för att dessa problem ska kunna lösas.

Gränsöverskridande interoperabilitet är en politisk prioritering i initiativen för europeiska offentliga tjänster. Om skarvlösa gränsöverskridande offentliga tjänster (för vilka interoperabilitet är en förutsättning) kan tillhandahållas kan det ge mycket stora fördelar för näringslivet och allmänheten.

De EU-initiativ som visas nedan visar, ur ett historiskt perspektiv, det stöd som tillhandahålls på politisk nivå för interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar

Tidsschema för EU-initiativ som omfattar interoperabilitet

Figur 12

1.5.2Interoperabilitetsramarna

Många offentliga förvaltningar har redan metoder för att hantera interoperabilitet på nationell, regional eller lokal nivå, eller håller på att utveckla sådana metoder. Dessa metoder omfattar emellertid bara de behörighetsområden för vilka de har utvecklats. Europeiska offentliga förvaltningar måste däremot kunna samarbeta för att tillhandahålla europeiska offentliga tjänster som tillgodoser företagens och allmänhetens behov.

Det är viktigt att de interoperabilitetsramar som de offentliga förvaltningarna tillämpar, både nationellt (NIF) och på EU-nivå (EIF) utgår från samma metoder för att uppnå interoperabilitet, så att medlemsstaterna kan enas om det konkreta genomförandet av EIF-rekommendationerna när de skapar europeiska offentliga tjänster.

De nationella interoperabilitetsramarna är till sin natur i allmänhet med detaljerade och ofta mer normativa än EIF, som fungerar på en högre abstraktionsnivå, som ett sorts övergripande ramverk. I enlighet med subsidiaritetsprincipen försöker EIF inte påtvinga medlemsstaterna specifika lösningar eller skyldigheter 9 .

Rekommendation 1. De offentliga förvaltningarna bör anpassa sina interoperabilitetsramar till den europeiska interoperabilitetsramen för att ta hänsyn till den europeiska dimensionen av det offentliga tjänsteutbudet.

Eftersom EIF och NIF kompletterar varandra stöder Europeiska kommissionen ett observationsorgan för nationella interoperabilitetsramar (National Interoperability Framework Observatory – NIFO), vars främsta syfte är att informera om nationella interoperabilitetsramar så att offentliga förvaltningar kan utbyta erfarenheter och kunskap.

1.6Scenarier för europeisk offentlig förvaltning

Den typ av interoperabilitet som omfattas av EIF berörs i en rad olika samspelsscenarier. De europeiska offentliga tjänster som omfattas av EIF kan delas in i gränsöverskridande samspelstyper, så som visas i nedanstående diagram.

Figur 13

Den första samspelstypen är direkt samspel mellan företag och allmänheten i en medlemsstat och den offentliga förvaltningen i en annan medlemsstat, och/eller en EU-förvaltning (A2B och A2C) som tillhandahåller en offentlig tjänst till de berörda företagen eller den berörda allmänheten.

Den andra typen är samspel mellan förvaltningar i flera medlemsstater eller EU-förvaltningar (A2A). Det kan i sin tur vara till hjälp för förvaltningar som erbjuder tjänster till företag eller till allmänheten (A2B och A2C).

1.6.1Scenario 1: Direkt samspel mellan företag/enskilda och en utländsk förvaltning

Figur 14

Exempel: En person från medlemsstat Y som tar ett jobb i mottagarmedlemsstat X måste uppfylla en rad formaliteter i medlemsstat X.

1.6.2Scenario 2: Informationsutbyte mellan förvaltningar om frågor från företag/allmänheten

Figur 15

Exempel: En tjänsteleverantör som är etablerad i medlemsstat X och som vill etablera sig i medlemsstat Y lämnar in en begäran om etablering i medlemsstat Y. För att handlägga denna begäran och slippa be tjänsteleverantören om kompletterande uppgifter skulle förvaltningarna i medlemsstaterna X och Y kunna utbyta uppgifter direkt sinsemellan. Det förutsätter interoperabilitet mellan de berörda medlemsstaterna. Scenario 3: Informationsutbyte mellan nationella förvaltningar och EU-institutioner

Figur 16

Det här scenariot berör normalt sett förvaltningsnätverk inom en viss sektor där medlemsstaternas förvaltningar enligt EU-lagstiftning är skyldiga att samla in, utbyta och dela information med varandra och/eller med EU-institutioner och EU-byråer.

Detta omfattar också fall där medlemsstaterna tillhandahåller uppgifter och statistik till en behörig EU-myndighet, som sedan sprider den sammanställda informationen till den berörda allmänheten.

1.6.3Exempel på europeiska offentliga tjänster

En icke-uttömmande förteckning med exempel 10 beskriver generiska scenarier för europeiska offentliga tjänster enligt ovan:

1.7Dokumentets struktur

I följande kapitel tar EIF upp en rad viktiga frågor för effektiva europeiska offentliga tjänster.

Kapitel 2, som handlar om de grundläggande principerna, redogör för den grund som de europeiska offentliga tjänsterna bygger på. Dessa grundprinciper utgår från allmänhetens, företagens och de offentliga förvaltningarnas förväntningar på hur offentliga tjänster ska tillhandahållas.

I kapitel 3 redogörs det för den begreppsmässiga modellen för offentliga tjänster. Bland annat föreslås en organisationsprincip för utformningen av europeiska offentliga tjänster, inriktad på grundläggande tjänster som kan sammanställas till mer komplexa tjänster och bidra till inrättandet av andra europeiska offentliga tjänster i framtiden.

Kapitel 4 handlar om interoperabilitetsnivåer och berör de olika aspekterna på interoperabilitet som måste beaktas när man skapar en europeisk offentlig tjänst. Dessutom ingår ett gemensamt vokabulär för diskussioner av frågor som uppkommer i sammanhanget.

Kapitel 5 innehåller en metod för att underlätta samarbetet mellan offentliga förvaltningar för att tillhandahålla en viss europeisk offentlig tjänst. Metoden går ut på att man inför koncept för interoperabilitetsavtal med formaliserade och öppna specifikationer.

Kapitel 6 handlar om förvaltning av interoperabilitet och redogör för vad som krävs för att garantera interoperabilitet på lång sikt när man tillhandahåller en europeisk offentlig tjänst, och för att samordna interoperabilitet över olika förvaltningsnivåer för att främja inrättandet av europeiska offentliga tjänster.

2Grundläggande principer för europeiska offentliga tjänster

2.1Inledning

I det här kapitlet redogörs det för de grundläggande principer för god förvaltningssed som berör införandet av europeiska offentliga tjänster. Bland annat beskrivs det sammanhang i vilket europeiska offentliga tjänster utarbetas och införs. Principerna kompletterar varandra, även om de är olika till sin art och berör frågan ur politisk, rättslig eller teknisk synvinkel.

De tolv grundläggande principerna för EIF kan delas upp i tre kategorier:

Den första kategorin (första principen) beskriver bakgrunden för EU-insatser för europeiska offentliga tjänster.

Nästa kategori grundläggande principer handlar om användarnas grundläggande behov och förväntningar (2-8).

Den sista kategorin lägger grunden för samarbete mellan offentliga förvaltningar (9-12).

2.2Grundläggande princip 1: Subsidiaritet och proportionalitet

Den första grundläggande principen föreskriver subsidiaritet och proportionalitet, så som det fastläggs i EU-fördraget.

Subsidiaritetsprincipen innebär att EU-beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Med andra ord ska EU bara ta initiativ om de är effektivare än initiativ på nationell, regional eller lokal nivå.

Proportionalitetsprincipen begränsar EU:s insatser till vad som är nödvändigt för att uppnå de politiska mål som överenskommits. Det innebär att EU kommer att välja lösningar som ger medlemsstaterna största möjliga frihet

Subsidiaritet och proportionalitet ska också ligga till grund för europeiska offentliga tjänster, och därigenom för det informationsutbyte som krävs för att tillhandahålla sådana tjänster. Informationsutbyte och gemensamma europeiska offentliga tjänster kommer antingen att uppstå till följd av EU-lagstiftning, eller när offentliga myndigheter frivilligt och föregripande deltar i samordnade initiativ.

2.3Grundläggande princip 2: Användaren i centrum

Offentliga tjänster ska tillgodose allmänhetens och näringslivets behov. Det är alltså utgående från dessa behov som man måste bestämma vilka offentliga tjänster som ska tillhandahållas och hur detta ska ske.

Allmänheten och näringslivet kommer i princip att förvänta sig följande:

Säkert och flexibelt individanpassat tillträde till användarvänliga tjänster.

Flerkanalstillträde som ger tillgång till tjänsterna hur som helst, var som helst och när som helst.

Tillträde via en enda kontaktpunkt, även om flera förvaltningar måste samarbeta för att tillhandahålla tjänsten.

Skyldighet endast att tillhandahålla de uppgifter som behövs för att den offentliga tjänsten ska kunna utföras, och att endast behöva tillhandahålla uppgifter en gång.

Förvaltningarnas respekt för skyddet av personuppgifter.

2.4Grundläggande princip 3: Integration och tillgänglighet 11  

Genom användningen av IKT kan man skapa lika villkor för hela befolkningen och alla företag, med hjälp av allmänt tillgängliga integrerande tjänster.

Med integration menas att alla får möjlighet att dra största möjliga nytta av den nya tekniken, och att sociala och ekonomiska klyftor överbryggas och utestängande motverkas. Tillgänglighet innebär att personer med funktionshinder och äldre kan anlita offentliga tjänster med samma servicenivå som alla andra.

Integration och tillgänglighet måste bli del av hela utvecklingscykeln för europeiska offentliga tjänster, både vad gäller utformning, informationsinnehåll och tillhandahållande, och följa allmänt vedertagna specifikationer för e-tillgänglighet på EU-nivå eller internationell nivå 12 .

Integration och tillgänglighet omfattar normalt sett tillhandahållande via många olika kanaler. Traditionell tillgång till pappersversioner, eller personligt tillhandahållande av tjänster kan behövas sida vid sida med elektronisk åtkomst, så att allmänheten får möjlighet att välja.

Integration och tillgänglighet kan också förbättras om systemen tillåter tredjeparter att agera på enskildas vägnar, om någon permanent eller tillfälligt inte är i stånd att själv anlita offentliga tjänster.

Rekommendation 2. Offentliga förvaltningar ska se till att offentliga tjänster blir åtkomliga för alla, även för personer med funktionshinder samt äldre, i enlighet med allmänt vedertagna specifikationer för e-tillgänglighet på EU-nivå eller internationell nivå.

2.5Grundläggande princip 4: Säkerhet och respekt för privatlivet

I sina kontakter med offentliga myndigheter måste enskilda och företag kunna lita på att allt sker i enlighet med gällande bestämmelser om exempelvis respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter. Det innebär att offentliga förvaltningar måste garantera att de enskildas privatliv skyddas och att information som tillhandahålls av företag behandlas förtroligt.

Utan att det påverkar eventuella säkerhetsaspekter bör enskilda och företag ha möjlighet att kontrollera de uppgifter som förvaltningarna har samlat in om dem, och konsulteras om huruvida sådana uppgifter får användas för andra ändamål än de för vilka uppgifterna ursprungligen tillhandahållits.

Rekommendation 3. Offentliga förvaltningar bör beakta de särskilda behov som uppkommer kring en europeisk offentlig tjänst, inom ramen för en allmän strategi för säkerhet och respekt för privatlivet.

2.6Grundläggande princip 5: Flerspråkighet

Flerspråkighet är något som måste beaktas noga vid utformningen av europeiska offentliga tjänster.

Man måste finna en balans mellan allmänhetens och företagens förväntningar att få hjälp på sitt eget språk, och medlemsstaternas offentliga förvaltningars möjligheter att erbjuda tjänster på alla officiella EU-språk.

Idealet vore om europeiska offentliga tjänster som tillhandahålls över hela EU kunde vara tillgängliga på alla officiella EU-språk, så att den europeiska befolkningens rättigheter och förväntningar kan tillgodoses.

Flerspråkighet spelar inte bara in i gränssnittet mot användaren, utan även på alla andra nivåer i utformningen av europeiska offentliga tjänster. Exempelvis kan valet av datarepresentation begränsa möjligheten att hantera olika språk.

Flerspråkighetsaspekten av interoperabilitet visar sig också när europeiska offentliga tjänster förutsätter utbyten mellan IKT-system över språkgränser, eftersom innebörden av de uppgifter som utbyts måste bevaras. Där så är möjligt ska information därför överföras på ett språkneutralt sätt som alla berörda parter kommer överens om sinsemellan.

Rekommendation 4. Offentliga förvaltningar bör använda informationssystem och teknisk arkitektur som möjliggör flerspråkighet när de utformar europeiska offentliga tjänster.

2.7Grundläggande princip 6: Administrativ förenkling

Företag samlar in stora mängder information, ofta enbart för att uppfylla rättsliga skyldigheter som inte är av någon direkt fördel för dem själva, och ibland inte ens behövs för att uppfylla syftet för den berörda lagstiftningen. Det innebär en avsevärd administrativ belastning 13 som kan uttryckas som en kostnad för företaget.

Därför föreslog Europeiska kommissionen i januari 2007 att minska företagens administrativa börda med 25 % till 2012. Om man vill uppnå detta måste de offentliga myndigheterna runt om i Europa samarbeta när de skapar europeiska offentliga tjänster.

Denna princip hänger nära samman med princip nr 2, användaren i centrum.

2.8Grundläggande princip 7: Öppenhet och insyn

Både allmänheten och företagen måste kunna förstå de administrativa förfarandena. De bör ha rätt att följa administrativa förfaranden som berör dem och få insyn i skälen bakom de beslut som kan påverka dem. 

Öppenhet och insyn ger allmänheten och företagen möjlighet att ge återkoppling om kvaliteten på de offentliga tjänsterna, samt att bidra till deras förbättring och till införandet av nya tjänster.

2.9Grundläggande princip 8: Att bevara uppgifter

Dokumentation 14 och uppgiftssammanställningar i elektronisk form som förvaltningar behåller för att dokumentera förfaranden och beslut måste bevaras. Målet är att se till att dokumentation och andra former av information förblir läsliga, tillförlitliga och fullständiga och kan kommas åt så länge som det behövs, med beaktande av säkerhetskrav och skyddet av privatlivet.

För att garantera långsiktigt bevarande av elektronisk dokumentation och andra typer av information bör man välja format som förblir åtkomliga även på sikt och som innebär att elektroniska underskrifter och andra former av elektronisk certifiering (t.ex. mandat) bevaras.

Bevarandet av informationskällor som innehas och förvaltas av nationella förvaltningar är en rent nationell fråga. För europeiska offentliga tjänster och information som inte är rent nationell blir bevarandet emellertid en europeisk fråga som kräver en lämplig bevarandestrategi.

Rekommendation 5. De offentliga förvaltningarna bör tillsammans utarbeta en långsiktig bevarandestrategi för elektronisk dokumentation som har att göra med europeiska offentliga tjänster.

2.10Grundläggande princip 9: Öppenhet och insyn

Inom ramen för EIF har öppenhet och insyn att göra med beredskapen hos personer, organisationer och andra medlemmar i ett intressesamfund att utbyta kunskap och stimulera till debatt i det samfundet. Det slutgiltiga syftet är att främja kunskap och användningen av denna kunskap för att lösa problem.

Interoperabilitet innebär att information utbyts mellan organisationer som har kontakt med varandra, och förutsätter därför öppenhet och insyn, samtidigt som uppgiftsskydd och skydd av personlig integritet måste respekteras.

Genom att tillämpa öppenhetsprincipen när de gemensamt utvecklar skräddarsydda programvarusystem kan europeiska förvaltningar ta fram resultat som kan kopplas ihop, vidareutnyttjas och delas, och därmed öka sin effektivitet.

Därför bör europeiska offentliga förvaltningar satsa på öppenhet och därvid beakta aspekter som behov, prioriteringar, befintliga system, budget, marknadssituationen och liknande.

Rekommendation 6. Offentliga förvaltningar bör satsa på öppenhet i sitt samarbete för att skapa europeiska offentliga tjänster, och samtidigt beakta eventuella prioriteringar och begränsningar.

2.11Grundläggande princip 10: Vidareutnyttjande

Vidareutnyttjande innebär att offentliga förvaltningar som står inför ett visst problem försöker dra nytta av andra organisationers erfarenheter genom att se vad som finns tillgängligt, bedöma hur användbart det är eller hur relevant det är för det aktuella problemet, och sedan använda lösningar som redan testats på annat håll.

Det innebär att offentliga förvaltningar måste vara beredda att dela med sig av sina lösningar, koncept, ramar, specifikationer, redskap och komponenter. Det underlättas om man tillämpar öppenhetsprincipen enligt ovan.

Vidareutnyttjande och utbyte leder automatiskt till samarbete via samarbetsplattformar 15 , med gemensamt överenskomna mål av nytta för alla inblandade.

Vidareutnyttjande är följaktligen av stor vikt för att europeiska offentliga tjänster ska kunna utvecklas på ett effektivt sätt.

Rekommendation 7. Offentliga förvaltningar uppmuntras att vidareutnyttja och dela med sig av lösningar och att samarbeta för att utveckla gemensamma lösningar när de skapar europeiska offentliga tjänster.

2.12Grundläggande princip 11: Teknisk neutralitet och anpassbarhet

När europeiska offentliga tjänster inrättas bör de offentliga förvaltningarna koncentrera sig på funktionella behov och skjuta upp alla beslut om teknik så länge som möjligt för att undvika att tvinga på sina samarbetsparter specifik teknik eller specifika produkter och för att kunna anpassa sig till den snabba tekniska utvecklingen.

Offentliga förvaltningar bör se till att offentliga tjänsters tillgänglighet inte är beroende av någon speciell teknik eller produkt.

Rekommendation 8. Offentliga förvaltningar bör inte påtvinga allmänheten, företagen eller andra förvaltningar några specifika tekniska lösningar när de skapar europeiska offentliga tjänster.

2.13Grundläggande princip 12: Effektivitet

Offentliga förvaltningar bör se till att deras lösningar tjänar företagen och allmänheten så effektivt som möjligt och leder till ett optimalt utnyttjande av skattebetalarnas pengar.

Man kan mäta värdet av offentliga tjänster på många sätt, till exempel genom att se hur stor avkastning investeringar ger, vilka de sammanlagda ägandekostnaderna är, hur flexibiliteten och anpassningsförmågan förbättras, i vilken utsträckning den administrativa bördan minskar, hur effektiviteten ökar, om man kan se någon riskminskning, om tjänsterna blir öppnare eller enklare, om arbetsmetoderna förbättras och i vilken utsträckning den offentliga förvaltningens resultat och kompetenser uppskattas.

31    Den begreppsmässiga modellen för offentliga tjänster 

3.1Inledning

I det här kapitlet föreslås en begreppsmässig modell för offentliga tjänster som ska bidra till skapandet och driften av sådana tjänster.

Modellen bygger på en enkät om genomförandet av offentliga tjänster i medlemsstaterna och sammanfattar de gemensamma aspekter och bästa lösningar som identifierats. Modellen är en mall för inrättandet av framtida europeiska offentliga tjänster och ska bidra till en gemensam vokabulär och ett gemensamt synsätt i medlemsstaterna om vilka de viktigaste aspekterna är för en offentlig tjänst, och hur de kan tillgodoses.

Modellen går ut på att europeiska offentliga tjänster kan inrättas genom en modulmetod som gör det möjligt att koppla samman och vidareutnyttja olika komponenter när man utvecklar nya tjänster.

Modellen är generisk, vilket gör att inte alla befintliga eller framtida offentliga tjänster helt och hållet kommer att passa in i den. Den är emellertid tillräckligt allmän för att kunna tillämpas på alla förvaltningsnivåer som tillhandahåller offentliga tjänster, från lokalnivån och ända upp till EU-nivå, vilket ska illustrera att alla förvaltningsnivåer kan tillhandahålla både grundläggande och mer komplexa offentliga tjänster. Modellen klargör och rationaliserar dessutom förhållandet mellan enheter som samarbetar för att tillhandahålla offentliga tjänster.

Modellen ska vara till praktisk nytta när man inrättar europeiska offentliga tjänster. Om man till exempel delar upp funktioner i grundläggande offentliga tjänster med väldefinierade gränssnitt som kan vidareutnyttjas kan man förenkla och effektivisera de komplexare tjänsterna och göra det möjligt att vidareutnyttja olika tjänsteelement och på så sätt undvika dubbelarbete.

3.2Den begreppsmässiga modellens viktigaste aspekter

Modellen ska främja vidareutnyttjande av information, koncept, mönster, lösningar och specifikationer i medlemsstaterna och på EU-nivå, eftersom europeiska offentliga tjänster

grundas på uppgifter från olika källor på olika förvaltningsnivåer i olika medlemsstater och

kombinerar grundläggande offentliga tjänster som offentliga förvaltningar i olika medlemsstater utvecklat oberoende av varandra.

Därför betonar modellen behovet av moduler eller löst sammankopplade tjänstekomponenter 16 som knyts samman genom infrastruktur och tjänar till samarbete för att erbjuda europeiska offentliga tjänster.

Den uppmanar uttryckligen till att man i hela EU ska tillämpa serviceinriktade metoder för att utforma och utveckla system och skapa ett ekosystem för IKT som omfattar samstämmiga och i vissa fall gemensamt utvecklade tjänstekomponenter. Denna serviceinriktning ska bidra till skapandet och utnyttjandet av verksamhetsprocesser som under hela sin livslängd fungerar som tjänster.

Rekommendation 9. Offentliga förvaltningar bör utveckla en modulbaserad tjänstemodell som gör det möjligt att skapa europeiska offentliga tjänster som i största möjliga utsträckning vidareutnyttjar befintliga tjänstekomponenter.

Offentliga förvaltningar kommer att behöva komma överens om gemensamma modeller för sammankopplingen av tjänstekomponenter.

Det finns välkända och väletablerade tekniska lösningar för detta, som webbtjänster, men om de ska tillämpas på EU-nivå förutsätter det samordnade insatser från de offentliga förvaltningarnas sida, bland annat investeringar i gemensam infrastruktur.

Rekommendation 10. Offentliga förvaltningar bör komma överens om gemensamma system för att koppla samman löst förknippade tjänstekomponenter och skapa den infrastruktur som behövs för inrättandet av en europeisk offentlig tjänst.

I diagrammet nedan visas den begreppsmässiga modellens grundläggande element:

Figur 31

Förklaring: Denna modell kan lämpligen delas upp i tre nivåer: Grundläggande offentliga tjänster, säkert datautbyte och komplexa offentliga tjänster. Dessa tre nivåer behandlas i följande avsnitt.

3.2.1Grundläggande offentliga tjänster

Modellens lägsta nivå omfattar de mest grundläggande tjänstekomponenterna, av vilka man kan bygga upp europeiska offentliga tjänster. Här grupperas tre olika typer av komponenter, nämligen interoperabilitetsfrämjande tjänster, tjänster som grundar sig på basregister och externa tjänster. Tillsammans utgör de de grundläggande offentliga tjänsterna.

Figur 32

Vissa grundläggande offentliga tjänster har främst utvecklats för att användas direkt av de offentliga förvaltningar som skapat dem, eller av dessas direkta kunder, dvs. företag och enskilda. De görs emellertid tillgängliga för vidareutnyttjande på annat håll i samband med tillhandahållandet av komplexa offentliga tjänster. Andra är generiska och/eller infrastrukturrelaterade till sin art, medan återstoden utgörs av externa tjänster, dvs. tjänster som tillhandahålls av tredjeparter. I nästa avsnitt beskrivs de olika typerna av grundläggande offentliga tjänster mer i detalj.

3.2.1.1Basregister

De viktigaste komponenterna är basregister, dvs. tillförlitliga källor för grundläggande information om exempelvis personer, företag, fordon, tillstånd, byggnader, anläggningar och vägar. Sådan dokumentation ligger ur rättslig synvinkel under offentliga myndigheters kontroll och förvaltas av dessa myndigheter, men uppgifterna ska tillhandahållas för vidareutnyttjande i ett bredare sammanhang, med lämpliga säkerhetsåtgärder och skydd av personuppgifter.

Alla basregister kännetecknas av att de är autentiska och tillförlitliga och enskilt eller tillsammans utgör en grundval för offentlig tjänst. Normalt sett är deras innehåll inte statiskt: de speglar även uppgifternas livscykel.

Rekommendation 11. Offentliga myndigheter bör göra sina autentiska informationskällor tillgängliga för andra och samtidigt införa mekanismer för tillträde och kontroll som garanterar säkerhet och skydd av personuppgifter i enlighet med gällande lagstiftning.

Befintliga system kan utgöra ett hinder för införandet av den begreppsmässiga modellen för europeiska offentliga tjänster. Sådana system och deras bakomliggande databanker har ofta särskilda egenskaper som begränsar möjligheterna till vidareutnyttjande (t.ex. avsaknad av offentliggjorda gränssnitt), och kan kräva omfattande konstruktionsförändringar innan deras information kan göras tillgänglig för europeiska offentliga tjänster.

Tillgång till autentiska uppgiftskällor över gränserna blir enklare om gränssnitten till dessa källor offentliggörs och harmoniseras, både på semantisk och teknisk nivå.

Rekommendation 12. Offentliga förvaltningar som inrättar europeiska offentliga tjänster bör utveckla gränssnitt till autentiska källor och anpassa dem på semantisk och teknisk nivå.

3.2.1.2Interoperabilitetsfrämjande tjänster

Interoperabilitetsfrämjande tjänster är exempelvis översättning mellan protokoll, format och språk, eller förmedling av information.

3.2.1.3Externa tjänster

Hit hör tjänster som tillhandahålls av externa parter som (på näringslivsnivå) betaltjänster som tillhandahålls av finansinstitut eller (på infrastrukturnivå) uppkopplingstjänster som tillhandahålls av teletjänstleverantörer).

3.2.2Nivån för säkert utbyte av uppgifter

Denna nivå är avgörande för den begreppsmässiga modellen, eftersom all tillgång till grundläggande offentliga tjänster passerar denna nivå.

Figur 33

3.2.2.1Säkert utbyte av uppgifter

Ur företagssynpunkt utbyter förvaltningar och andra enheter offentliga uppgifter som kan förutsätta tillgång till basregister. Detta bör ske via en säker, harmoniserad, förvaltad och kontrollerad nivå som möjliggör informationsutbyten mellan förvaltningar, företag och allmänheten som är

signerade och certifierade – dvs. både avsändare och mottagare har identifierats och bestyrkts med hjälp av överenskomna mekanismer,

krypterade – dvs. de utbytta uppgifternas konfidentialitet garanteras,

loggade – dvs. de elektroniska posterna loggas och arkiveras så att de blir spårbara i en verifieringskedja.

I den föreslagna begreppsmässig modellen grupperas dessa funktioner på nivån "säkert utbyte av uppgifter".

Denna nivå ska möjliggöra ett säkert utbyte av certifierade meddelanden, poster, formulär och andra typer av information mellan olika system. Utöver dataöverföring ska denna nivå också hantera specifika säkerhetskrav som elektroniska underskrifter, certifiering, kryptering och tidsmärkning.

Säkerhet kan potentiellt sett vara ett viktigt hinder för interoperabilitet om den inte tillämpas på ett harmoniserat och överenskommet sätt mellan organisationerna.

Den begreppsmässig modellen betonar detta och uppmanar alla tjänsteleverantörer att

beakta säkerhetsfrågor från första början,

samarbeta om gemensamma ramar för att tillgodose de olika säkerhetsbehoven med kompatibla mekanismer och gemensamt överenskomna specifikationer, och

nå fram till en gemensam syn på viktiga egenskaper som nivåer av konfidentialitetsmärkning, tillståndsnivåer och autentiseringsnivå.

Därför bör offentliga förvaltningar enas om gemensamma säkerhetsramar när de inrättar europeiska offentliga tjänster (se rekommendation nr 2).

En viktig förutsättning för att man ska kunna genomföra de funktioner som förutsätts för säkert datautbyte är att nationell infrastruktur för identifiering och autentisering i medlemsstaterna uppgraderas så att man uppnår ett fungerande system för gränsöverskridande utbyte. För ett sådant system måste man också fastställa vilken IKT-arkitektur och vilka uppgifter som behövs i ett gränsöverskridande sammanhang för att göra medlemsstaternas befintliga infrastruktur för elektronisk identifiering interoperativ.

3.2.2.2Hantering av säker kommunikation

Tillhandahållandet av säkert (dvs. signerat, certifierat, krypterat och loggat) datautbyte förutsätter också en rad förvaltningsfunktioner, bland annat

tjänsteförvaltning, för att övervaka all kommunikation om identifiering, autentisering, tillstånd, datatransport osv., inbegripet tillstånd för och återkallelse av tillträde samt inspektion,

tjänsteregistrering, för att (med korrekt tillståndsgivning) ge tillträde till tillgängliga tjänster efter förhandslokalisering och kontroll att tjänsten är tillförlitlig,

tjänsteloggning, för att se till att alla datautbyten loggas som dokumentation för framtida behov, och arkiveras där så krävs.

3.2.3Nivån för komplexa tjänster

Komplexa offentliga tjänster uppstår när en rad grundläggande tjänster som kan tillämpas på ett säkert och kontrollerat sätt slås samman i grupper. Sådana komplexa tjänster kan tillhandahållas av flera förvaltningar på vilken nivå som helst, dvs. lokal, regional eller nationell nivå och till och med på EU-nivå.

En typisk komplex tjänst ter sig för sina användare (förvaltningar, företag eller enskilda) som en enda tjänst. Bakom kulisserna kan däremot transaktioner företas över gränser, sektorer och förvaltningsnivåer.

Sådan sammankoppling sker med hjälp av skräddarsydda mekanismer för olika företagsbehov. I de flesta fall krävs ett visst mått av affärslogik för att tillgodose dessa behov, och genomförandemekanismen kan ta sig olika former, som exempelvis tillämpningar för orkestrering eller arbetsflöde, samtliga integrerade i infrastruktur av portaltyp.

Figur 34

I dag förväntar sig användarna att de ska kunna komma åt offentliga tjänster både via den offentliga förvaltningens portaler eller webbplatser och via förmedlare med vilka de är i regelbunden kontakt. Därför bör offentliga tjänster utvecklas så att de lätt kan integreras i förmedlarnas webbplatser genom mash-ups och widgets, utan att den offentliga förvaltningen förlorar ansvaret för själva tjänsten och med klara instruktioner för hur användarna ska kunna skilja mellan privata och offentlig tjänster.

Om komplexa offentliga tjänster tillhandahålls via förmedlare ska de offentliga förvaltningarna fastställa

ett förfarande för tillståndsgivning och föreskriva vilka grundläggande offentliga tjänster som kan öppnas för vilka förmedlare, och

ett förfarande för certifiering av förmedlare som skapar förtroende mellan användare och tjänsteleverantörer.

3.3Tillämpningar av den begreppsmässiga modellen

Modellen styrka ligger i dess flexibilitet, som gör att olika komplexa tjänster kan skapas genom att man kombinerar grundläggande offentliga tjänster från olika leverantörer. Modellen skapat potential för ytterligare sammankopplingar och kombinationer av befintliga tjänster. Nedan redogörs för tre fall, alla med stort europeiskt mervärde: Ett gränsöverskridande exempel, ett sektorsövergripande exempel och ett förvaltningsövergripande exempel.

3.3.1Gränsöverskridande exempel

Detta visar en europeisk offentlig tjänst som tillhandahålls som en kombination av grundläggande offentliga tjänster, i detta fall tillgång till nationella basregister som tillhandahålls i olika medlemsstater.

Modellen har förenklats av tydlighetsskäl
Figur 35

Situationen i diagrammet är en variant av den ursprungliga begreppsmässiga modellen som ska visa hur den kan tillämpas över gränserna genom att nationella gränssnitt läggs till där individuella set av grundläggande offentliga tjänster är lokaliserade.

Detta berör en rad olika aspekter:

Förtroende: Gränsöverskridande tillämpning av modellen innebär att man måste tillåta extern tillgång till nationell dokumentation, vilket förutsätter en hög grad av säkerhet och förtroende.

Europeiska offentliga tjänsters och tjänstenivåers beroende av tjänster på lägre nivå: Komplexa tjänster är beroende av grundläggande offentliga tjänster som tillhandahålls av olika leverantörer.

Gemensamma specifikationer för grundläggande offentliga tjänster: Eftersom de grundläggande offentliga tjänster på vilka de komplexa tjänsterna grundas har utvecklats av olika offentliga förvaltningar krävs gemensamma gränssnittspecifikationer, både på teknisk och semantisk nivå.

Skydd av personlig integritet och uppgiftsskydd: Nationella bestämmelser om uppgiftsskydd gäller även om personuppgifter utbyts över gränserna. Nivån för säkert datautbyte hanterar och genomdriver säkerhetskraven för den komplexa tjänsten. Eftersom uppgifter från olika medlemsstater kan omfattas av olika uppgiftsskyddskrav bör man komma överens om en rad gemensamma uppgiftsskyddskrav för den komplexa tjänsten.

Rekommendation 13. När offentliga förvaltningar samarbetar för att skapa europeiska offentliga tjänster bör de använda en gemensam taxonomi för grundläggande offentliga tjänster och komma överens om minimikrav för säkert utbyte av uppgifter.

3.3.2Sektorsövergripande exempel

Denna tillämpning av den begreppsmässiga modellen kombinerar grundläggande tjänster från olika sektorer för nya komplexa offentliga tjänster.

Modellen har förenklats av tydlighetsskäl

Figur 36

Denna tillämpning av modellen kanaliserar samspelet mellan användare och komplexa offentliga tjänster som tillhandahålls genom samarbete mellan olika sektorer via en enda kontaktpunkt.

För att detta ska lyckas är det viktigt alla sektorer antar en gemensam metod för att definiera tjänster.

3.3.3Förvaltningsövergripande exempel

Detta exempel visar en komplex tjänst som bygger på olika förvaltningar på lokal, regional och nationell nivå samt på EU-nivå. Nedan illustreras ett hypotetiskt exempel.

Modellen har förenklats av tydlighetsskäl
Figur 37

För att kunna genomföra denna tillämpning måste man hantera den komplexa situation som uppkommer genom att tjänsten tillhandahålls av flera leverantörer. Det förutsätter samarbete mellan de offentliga förvaltningarna på alla nivåer.

4.1Inledning

I detta kapitel beskrivs fyra interoperabilitetsnivåer. Varje enskild nivå kräver särskild omsorg vid inrättandet av en europeiska offentlig tjänst. Det praktiska genomförandet av den begreppsmässiga modellen för gränsöverskridande/sektorsövergripande tjänster förutsätter att alla dessa nivåer beaktas.

Figur 41

4.2Politiskt sammanhang

Inrättandet av nya europeiska offentliga tjänster är alltid resultatet av direkta eller indirekta åtgärder på politisk nivå, dvs. nya bilaterala, multilaterala eller europeiska överenskommelser.

Om en ny tjänst inrättas som en direkt följd av ny EU-lagstiftning bör tjänstens omfång, prioriteringar och resurser fastställas när lagstiftningen antas.

Det behövs emellertid också politiskt stöd och sponsring i sådana fall där nya tjänster inte är direkt kopplade till ny lagstiftning, men inrättas för att tillhandahålla bättre, mer användaranpassade offentliga tjänster.

Politiskt stöd behövs likaså för gränsöverskridande interoperabilitetsinsatser som ska underlätta samarbetet mellan offentliga förvaltningar 17 . För att samarbetet ska bli effektivt måste alla berörda parter ha samma synsätt, komma överens om mål och anpassa sina prioriteringar. Insatser över gränserna kan endast lyckas om alla berörda medlemsstater ger tillräcklig prioritering och tillräckliga resurser till sina respektive interoperabilitetsinsatser och strävar efter att nå överenskomna mål inom fastställda tidsramar.

4.3Rättslig interoperabilitet

Alla offentliga förvaltningar som bidrar till inrättandet av en europeisk offentlig tjänst verkar inom ramarna för sina länders lagstiftning.

Ibland leder skillnader mellan olika medlemsstaters lagstiftning till att det blir mer besvärligt eller till och med omöjligt att samarbeta, även när lagstiftningen är resultatet av att EU-direktiv har införlivats med nationell lagstiftning. Det kan behövs rättsliga initiativ för att rätta till sådana situationer.

När medlemsstater utbyter uppgifter för att tillhandahålla en europeisk tjänst måste uppgifterna behålla sin rättsliga giltighet över gränserna, och lagstiftningen om uppgiftsskydd både i avsändar- och i mottagarländerna måste respekteras.

Rekommendation 14. Offentliga förvaltningar bör noga beakta all gällande lagstiftning som berör utbyte av uppgifter, inbegripet bestämmelser om skydd av personuppgifter, när de inrättar en europeisk offentlig tjänst.

4.4Organisatorisk interoperabilitet

Denna aspekt av interoperabiliteten berör frågan hur olika organisationer, som till exempel offentliga förvaltningar i olika medlemsstater, samarbetar för att uppnå gemensamt överenskomna mål. I praktiken förutsätter organisatorisk interoperabilitet att verksamhetsprocesser och utbyte av uppgifter integreras. Organisatorisk interoperabilitet syftar också till att uppfylla användarnas krav genom att göra tjänsterna lättillgängliga, identifierbara, åtkomliga och användarvänliga.

4.4.1Anpassning av verksamhetsprocesser

För att olika administrativa enheter ska kunna samarbeta effektivt för att tillhandahålla europeiska tjänster kan de behöva anpassa sina befintliga verksamhetsprocesser eller till och med utarbeta och införa nya sådana.

Anpassning av verksamhetsprocesser innebär att de dokumenteras på ett överenskommet sätt så att alla offentliga förvaltningar som bidrar till tillhandahållandet av den europeiska tjänsten kan förstå den övergripande verksamhetsprocessen och deras roll i denna.

Rekommendation 15. Offentliga förvaltningar bör dokumentera sina verksamhetsprocesser och komma överens om hur dessa ska samverka för tillhandahållandet av en europeisk offentlig tjänst.

4.4.2Organisatoriska relationer

Hela den begreppsmässiga modellen för offentliga tjänster bygger på serviceinriktning, som innebär att relationerna mellan tjänsteleverantör och kund struktureras på ett entydigt sätt.

Bland annat gäller det att hitta instrument för att formalisera ömsesidig hjälp, gemensamma åtgärder och sammanlänkade verksamhetsprocesser när tjänster tillhandahålls över gränserna. Exempel på sådana instrument är samförståndsavtal om gemensamma åtgärder och samarbete och/eller serviceavtal mellan de deltagande offentliga myndigheterna. För gränsöverskridande åtgärder bör det företrädesvis handla om multilaterala avtal.

Rekommendation 16. Offentliga förvaltningar bör klargöra sina organisatoriska relationer när de inrättar europeiska offentliga tjänster.

4.4.3Hantering av förändringar

Eftersom tillhandahållandet av en europeisk tjänst förutsätter kollektiva samarbetslag som producerar eller konsumerar delar av tjänsten är det viktigt att det finns förfaranden för att hantera förändringar som garanterar att den tjänst som levereras till andra offentliga förvaltningar, företag eller enskilda förblir tillförlitlig och kontinuerlig.

Rekommendation 17. Offentliga förvaltningar som samarbetar om tillhandahållandet av europeiska offentliga tjänster bör komma överens om förfaranden för att hantera förändringar för att garantera kontinuerliga tjänster.

4.5Semantisk interoperabilitet

Semantisk interoperabilitet innebär att organisationer kan hantera information från externa källor på ett meningsfullt sätt. Därigenom garanteras att den exakta innebörden av uppgifter som utbyts går fram och bevaras under hela utbytesprocessen.

Försöken att uppnå semantiks interoperabilitet i ett EU-sammanhang är ett relativt nytt fenomen, och har hittills aldrig förekommit i en sådan skala. En rad offentliga förvaltningar har emellertid på senare tid samlat erfarenheter på detta område.

Till att börja med måste man skapa sektorspecifika set av datastrukturer och dataelement som kan sammanfattas under begreppet semantiska interoperabilitetstillgångar. När dessa har skapats måste de samarbetande organisationerna komma överens om innebörden i de uppgifter som ska utbytas. Med tanke på skillnaderna mellan medlemsstaternas språkliga, kulturella, rättsliga och administrativa situation är detta en komplicerad uppgift. EU:s många olika språk gör frågan ännu mer komplicerad.

Inom ramen för EIF omfattar semantisk interoperabilitet följande aspekter:

Semantisk interoperabilitet handlar om dataelementens innebörd och förhållandet mellan dessa element. Det omfattar utvecklandet av en vokabulär för att beskriva datautbyten och syftar till att garantera att dataelementen uppfattas på samma sätt av alla kommunicerande parter.

Syntaktisk interoperabilitet handlar om att grammatiskt, formellt eller schematiskt beskriva det exakta formatet för den information som ska utbytas.

Uppnåendet av semantisk interoperabilitet på europeisk nivå förutsätter minst

att man kommer överens om förfaranden och metoder för att utveckla semantiska interoperabilitetstillgångar,

att man i sektorsspecifika och sektorsövergripande grupper enas om användningen av semantiska interoperabilitetstillgångar på EU-nivå.

Med tanke på uppgiftens komplexitet och det stora antalet berörda parter krävs samordnade insatser för att harmonisera förfaranden och metoder.

4.5.1EU:s initiativ för semantisk interoperabilitet 18

Både på nationell nivå och på EU-nivå pågår en rad initiativ för att uppnå semantisk interoperabilitet. EU:s initiativ för semantisk interoperabilitet syftar till att skapa grunden för semantisk interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster, över alla sektorer och i nära samarbete med nationella initiativ. Det tillhandahåller handledning för utvecklings- och genomförandefaserna och en webbaserad plattform för samarbete och utbyte av lösningar på semantiska interoperabilitetsproblem.

Offentliga förvaltningar som inför offentliga tjänster bör på ett tidigt stadium i varje projekt kontrollera om befintliga semantiska interoperabilitetstillgångar kan vidareutnyttjas. Om så inte är fallet kan de använda EU:s plattform för semantisk interoperabilitet för att informera en bredare europeisk allmänhet om sina mål och metoder för att få kontakt och inleda samarbete med andra projekt med liknande behov.

Rekommendation 18. Offentliga förvaltningar bör främja skapandet av sektorsspecifika och sektorsövergripande grupper som syftar till att öka den semantiska interoperabiliteten, och bör uppmuntra sådana grupper att utbyta erfarenheter via nationella och europeiska plattformar.

4.6Teknisk interoperabilitet

Detta omfattar de tekniska aspekterna av sammankopplingen av informationssystem. Hit hör exempelvis specifikation av gränssnitt, sammanlänkningstjänster, dataintegrationstjänster, presentation och utbyte av data osv.

Offentliga förvaltningar har specifika politiska, rättsliga, organisatoriska och delvis semantiska egenskaper, men på det tekniska planet är interoperabilitet inte något som är specifikt för offentliga förvaltningar. Därför bör teknisk interoperabilitet i möjligaste mån uppnås genom formaliserade specifikationer, dvs. antingen standarder enlig EU-direktiv 98/34 eller specifikationer från IKT-näringens forum och konsortier.

Rekommendation 19. Offentliga förvaltningar bör enas om vilka formaliserade specifikationer som ska användas för att uppnå teknisk interoperabilitet när de skapar europeiska tjänster.

5Interoperabilitetsavtal

5.1Inledning

I det här kapitlet föreslås en metod för att underlätta samarbetet mellan offentliga förvaltningar som vill tillhandahålla en europeisk offentlig tjänst.

Som redan sagts i detta dokument förutsätter inrättandet av europeiska offentliga tjänster samarbete mellan olika offentliga förvaltningar på de olika interoperabilitetsnivåer som beskrivs i föregående kapitel. På varje nivå bör organisationerna formalisera sina samarbeten i interoperabilitetsavtal.

Dessa bör utarbetas i tillräcklig detalj för att de fastställda målen ska kunna uppnås – dvs. att tillhandahålla en europeisk offentlig tjänst – samtidigt som alla organisationer behåller maximal intern autonomi.

På rättslig nivå blir interoperabilitetsavtal specifika och bindande genom lagstiftning som europeiska direktiv som sedan genomförs i nationell lagstiftning, eller bilaterala och multilaterala överenskommelser som inte omfattas av EIF.

På organisatorisk nivå kan interoperabilitetsavtal exempelvis ta sig formen av samförståndsavtal eller serviceavtal som föreskriver alla deltagande parters skyldigheter i en gränsöverskridande verksamhetsprocess. I interoperabilitetsavtal på organisatorisk nivå ska man fastställa de förväntade servicenivåerna, förfaranden för stöd och eskalering, kontaktuppgifter osv., och vid behöv hänvisa till bakomliggande överenskommelser på semantisk och teknisk nivå.

På semantisk nivå kan interoperabilitetsavtal ta sig formen av referenstaxonomier, scheman, kodlistor, dataordböcker, sektorsbaserade bibliotek osv.

På teknisk nivå omfattar interoperabilitetsavtal gränssnittsspecifikationer, kommunikationsprotokoll, meddelandespecifikationer, dataformat, säkerhetsspecifikationer eller specifikationer för dynamisk registrering och söktjänster (discovery).

På rättslig och organisatorisk nivå är interoperabilitetsavtal i allmänhet specifika för varje berörd europeisk offentlig tjänst, men på teknisk nivå, och, om än i mindre utsträckning, på semantisk nivå kan de ofta integreras i befintliga formaliserade specifikationer.

Vid genomförandet av interoperabilitetsavtal på teknisk eller semantisk nivå kan det finnas möjlighet att välja mellan olika likvärdiga specifikationer som alla skulle kunna fungera som grund för sådana avtal.

Offentliga förvaltningar kan besluta sig för att stödja ett flertal formaliserade specifikationer eller teknologier i sina kommunikationer med allmänheten och företagen. Ur effektivitetssynpunkt är det emellertid lämpligt att i möjligaste mån begränsa antalet formaliserade specifikationer och teknologier i samarbeten om att tillhandahålla en europeisk offentlig tjänst.

Liknande beslut fattas ofta inte bara för att tillhandahålla en enda europeisk tjänst, utan i ett större samarbetssammanhang inom eller mellan organisationer. Dessa bör då tänka på att interna gränssnitt kan bli externa i framtiden, när den nya europeiska offentliga tjänsten skapas.

Beslut om vilka formaliserade specifikationer och teknologier som ska användas för att garantera interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster bör grundas på öppenhet och insyn, och vara rättvisa och icke-diskriminerande. Ett sätt att uppnå detta är att komma överens om gemensamma bedömningsmetoder och urvalsförfaranden.

5.2Att bedöma och välja ut formaliserade specifikationer

När offentliga förvaltningar väljer formaliserade specifikationer eller teknologier för att garantera interoperabilitet bör de bedöma de relevanta formaliserade specifikationerna.

En sådan bedömning ska anpassas till de specifika interoperabilitetsbehoven hos de berörda offentliga förvaltningarna, men grundas på objektiva kriterier, främst i fråga om funktionella interoperabilitetsbehov. Om flera formaliserade specifikationer uppfyller behoven för funktionell interoperabilitet kan ytterligare kriterier avseende genomförandekvalitet, marknadsstöd, potential för vidareutnyttjande och öppenhet tillämpas.

Rekommendation 21. Offentliga förvaltningar bör använda strukturerade, genomsynliga och objektiva metoder för bedömning och urval av formaliserade specifikationer.

5.2.1Specifikationer, öppenhet och vidareutnyttjande

Öppenhetsgraden för en formaliserad specifikation spelar en stor roll när man vill avgöra om programvarukomponenter som omsätter denna specifikation kan delas och vidareutnyttjas. Det gäller också om sådana komponenter används för att inrätta europeiska offentliga tjänster.

Om öppenhetsprincipen tillämpas i sin helhet gäller följande:

Alla berörda parter har samma möjlighet att bidra till utvecklingen av specifikationerna, och offentlig utvärdering ingår i beslutsprocessen.

Specifikationen är tillgänglig för alla och kan studeras.

Immaterialrätter som hör samman med specifikationen omfattas av licenser på Frand-villkor 19 eller på royalty-fri basis så att de kan användas både i patentskyddad programvara och programvara med öppen källkod 20 .

Användningen av sådana öppna specifikationer, med de egenskaper som nämns ovan och med möjligheter till delning och vidareutnyttjande av programvara som omsätter sådana öppna specifikationer, har förespråkats i många policyförklaringar och rekommenderas för tillhandahållandet av europeiska offentliga tjänster, eftersom de har så positiva effekter på interoperabiliteten.  De positiva effekterna av öppna specifikationer syns också i Internet-ekosystemet.

Offentliga förvaltningar kan emellertid välja att använda mindre öppna specifikationer om inga öppna specifikationer finns att tillgå eller om dessa inte uppfyller de funktionella interoperabilitetsbehoven.

Specifikationer ska under alla omständigheter vara mogna och ha tillräckligt marknadsstöd, utom om de används i samband med skapandet av nya, innovativa lösningar.

Rekommendation 22. När offentliga förvaltningar inrättar europeiska offentliga tjänster bör de föredra öppna specifikationer, med beaktande av att funktionella behov, samt behov i fråga om mognad och marknadsstöd måste tillgodoses.

5.3Bidrag till standardiseringsprocessen

I vissa fall kan offentliga förvaltningar ha svårt att hitta lämpliga formaliserade specifikationer för ett visst behov inom ett visst område. Om nya specifikationer måste utvecklas kan offentliga förvaltningar antingen utveckla dessa själva och lägga fram resultatet för standardisering, eller begära att en ny formaliserad specifikation utvecklas av någon organisation som är verksam inom standardutveckling. Den formaliserade specifikation som blir resultatet av en sådan begäran bör överensstämma med den beskrivning som anges i avsnitt 5.2.1.

Men även om det finns formaliserade specifikationer tillgängliga utvecklas dessa med tiden, och erfarenheten visar att det ofta tar lång tid att genomföra översyner. Aktivt deltagande från den statliga förvaltningen i standardiseringsprocessen kan minska risken för förseningar, öka anpassningen av formaliserade specifikationer till den offentliga sektorns behov och hjälpa de statliga förvaltningarna att inte halka efter i den tekniska utvecklingen.

Rekommendation 23. Offentliga förvaltningar bör leda eller ha en aktiv roll i standardiseringsverksamhet som påverkar deras verksamhet.

6Förvaltning av interoperabilitet

Europeiska offentliga tjänster är gränsöverskridande och ofta sektorsövergripande, och fungerar därför i en komplex och föränderlig miljö.

Det är därför en löpande uppgift att garantera interoperabilitet mellan rättsliga instrument, organisationers verksamhetsprocesser informationsutbyten, tjänster och komponenter som stödjer tillhandahållandet av en europeisk tjänst. Interoperabiliteten kan störas av förändringar i miljön, till exempel ny lagstiftning, förändrade behov hos företag och enskilda, omorganisationer i offentliga förvaltningar, nya verksamhetsprocesser eller ny teknik.

Rekommendation 24. Offentliga förvaltningar bör se till att interoperabiliteten garanteras långsiktigt när de driver och tillhandahåller en europeisk offentlig tjänst.

Även om interoperabilitet bibehålls för en viss europeisk offentlig tjänst är dess tillhandahållande ofta beroende av komponenter som är gemensamma för flera europeiska tjänster. Sådana komponenter, som är resultatet av interoperabilitetsavtal som slutits utanför den europeiska offentliga tjänstens tillämpningsområde, bör också tillhandahållas långsiktigt.

Dessutom krävs ett helhetsgrepp för att samordna och övervaka sådan verksamhet, eftersom gemensamma komponenter och interoperabilitetsavtal är resultatet av verksamhet inom offentliga förvaltningar på olika nivå (lokal, regional, nationell och europeisk).

Rekommendation 25. Offentliga förvaltningar bör upprätta ramar för förvaltningen av sin interoperabilitetsverksamhet över olika förvaltningsnivåer.

7Förkortningar och ordlista

7.1Förkortningar

7.2Ordlista

(1)  Med sektor avses politikområden som tull, polisväsende, e-hälsovård, miljö, jordbruk osv.

(2)  Inom ramen för EIF omfattar konceptet företag icke-statliga organisationer, ideella organisationer osv.

(3)  Interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar i EU (ISA), EUT L 260, 3.10.2009, s. 20, 2009 http://eur-lex.europa.eu/JOHtml.do?uri=OJ:L:2009:260:SOM:EN:HTML .

(4)  Detta avser antingen nationella offentliga förvaltningar (på alla nivåer) eller organ som är verksamma på deras vägnar, och/eller EU:s offentliga förvaltning.

(5)  Offentliga förvaltningar behöver skräddarsydd programvara som uppfyller deras särskilda krav (skatteförvaltning, polisiärt samarbete) för att komplettera kommersiell standardprogramvara (operativsystem, databassystem, ordbehandlingsprogram, tabeller osv.).

(6)  Artikel 2 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 922/2009/EG av den 16 september 2009 om lösningar för att uppnå interoperabilitet mellan europeiska offentliga förvaltningar (ISA) (EUT L 260, 3.10.2009, s. 20).

(7)  Ett ekosystem är ett system vars medlemmar gynnas av varandras deltagande genom symbiotiska förhållanden (förhållanden med positivt nettoresultat).

(8)  I strategin definieras en gemensam vision för tillhandahållandet av europeiska offentliga tjänster och en serie riktade insatser på både nationell nivå och EU-nivå för att förbättra interoperabiliteten för offentliga tjänster i Europa.

(9)  Subsidiaritetsprincipen gäller inte bara för EU i förhållande till medlemsstaterna, utan i vissa fall också inom medlemsstaterna själva, på federal/nationell nivå eller på andra nivåer (t.ex. regional nivå, provinsnivå, länsnivå och kommunal nivå).

(10)  Study on stakeholder requirements for pan-European eGovernment Services, Final Report v1.3, providing a ranking and description of various pan-European eGovernment services (se http://ec.europa.eu/idabc/servlets/Docc7f6.pdf?id=19649).

(11)   http://ec.europa.eu/information_society/activities/einclusion/policy/accessibility/index_en.htm .

(12)  Se även EC standardisation mandate No376 on the development of European standards for public procurement of accessible ICT products and services ( http://ec.europa.eu/information_society/activities/einclusion/archive/deploy/pubproc/eso-m376/a_documents/m376_en.pdf ).

(13)  http://ec.europa.eu/enterprise/admin-burdens-reduction/faq_en.htm.

(14)  Enligt definition i Standardkrav för hantering av elektronisk dokumentation (MoReq: ) är en registerpost a) ett dokument som framställts eller mottagits av en person eller organisation i samband med yrkesverksamhet, och som bevaras av den personen eller organisationen.

(15) På EU-nivå har det uppstått en rad olika plattformar för utbyte av programvarukomponenter med öppen källkod (http://www.osor.eu/), semantic assets (http://www.semic.eu/) and best practices (http://www.epracice.eu/). Europeiska kommissionen har även inrättat en licens till öppen källkod, EUPL, ( http://www.osor.eu/eupl ) för att underlätta utbytet av programvarukomponenter.

(16)  Service Oriented Architecture (SOA) är ett exempel på hur detta koncept kan genomföras.

(17)  Ett exempel på sådant politiskt stöd är ISA-programmet.

(18)  SEMIC.EU: Semantic Interoperability Centre Europe.

(19) Frand = Fair, reasonable and non-discriminatory – rättvist, rimligt och icke-diskriminerande.

(20) Detta främjar konkurrensen eftersom leverantörer med olika affärsmodell konkurrerar om att leverera produkter, teknik och tjänster utgående från sådana specifikationer.