52010DC0285

Bryssel den 2.6.2010

KOM(2010) 285 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Rapport om medlemsstaternas tillämpning av kommissionens rekommendation 2009/385/ EG om att komplettera rekommendationerna 2004/913/EG och 2005/162/EG när det gäller ordningen för ersättningar till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag

{KOM(2010) 284 slutlig}{KOM(2010) 286 slutlig}{SEK(2010) 670}

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Rapport om medlemsstaternas tillämpning av kommissionens rekommendation 2009/385/EG om att komplettera rekommendationerna 2004/913/EG och 2005/162/EG när det gäller ordningen för ersättningar till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag (Text av betydelse för EES)

1. RAPPORTENS SYFTE

I samband med finanskrisen avslöjades allvarliga brister i regleringen och tillsynen av finansmarknaderna. Det råder brett samförstånd om att ersättningssystem som baseras på kortsiktiga vinster, utan tillräcklig hänsyn till de motsvarande riskerna, bidrog till de incitament som fick finansinstituten att tillämpa alltför riskabla affärsmetoder. Det har också framförts mer övergripande farhågor i fråga om den senaste tidens stora höjningar av ersättningarna till styrelseledamöter, den allt större rörliga komponenten i ersättningarna till ledande befattningshavare och det därmed sammanhängande kortsiktiga perspektivet i ersättningspolicyer inom alla sektorer av ekonomin.

I kommissionens rekommendation om ersättningen till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag (2004/913/EG) och i kommissionens rekommendation om uppgifter för företagsexterna styrelseledamöter eller styrelseledamöter med tillsynsfunktion i börsnoterade bolag och om styrelsekommittéer (2005/162/EG) behandlas inte alla de frågor som uppenbarades under finanskrisen. Framför allt innehåller rekommendationerna inget krav på att ersättningen till styrelseledamöter ska ligga i linje med företagens långsiktiga intresse. Mot denna bakgrund uppmanades kommissionen i Ekofinrådets slutsatser av den 2 december 2008 ”att uppdatera sin rekommendation i syfte att främja en effektivare aktieägarkontroll och uppmuntra en starkare koppling mellan lön och prestationer, inklusive avgångsvederlag (’gyllene fallskärmar’)” . Kommissionen antog därför i april 2009 en ny rekommendation (2009/385/EG) om strukturen hos ledande befattningshavares ersättning och processen för att utforma och tillämpa ersättningspolicyn för ledande befattningshavare i börsnoterade företag. I rekommendationen beskrivs en rad nya principer som kompletterar de tidigare rekommendationerna.

En lämplig ersättningspolicy bör garantera betalning efter resultat och stimulera ledande befattningshavare att säkra sina företags bärkraft på medellång och lång sikt. Kommissionens rekommendation från 2009 ger ytterligare vägledning om hur detta mål ska nås. Den baseras på bästa metoder för utformning av en lämplig ersättningspolicy. Fokus ligger på vissa aspekter av strukturen hos och styrningen av ledande befattningshavares ersättning, inklusive aktieägarnas tillsyn.

Syftet med denna rapport är att utvärdera om medlemsstaterna har agerat för att genomföra de huvudsakliga principerna i 2009 års rekommendation om ersättningar till ledande befattningshavare. Kommissionen utfärdar samtidigt en rapport med en analys av genomförandet av rekommendation 2009/384/EG om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn. I den här rapporten behandlas också de åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna för att genomföra vissa huvudprinciper i 2004 års rekommendation om ersättningar till ledande befattningshavare, särskilt principer som rör insyn i ersättningspolicyn och individuella ersättningar till styrelseledamöter samt aktieägarnas röster om ersättningsförklaringen. Syftet är att analysera om ytterligare åtgärder vidtagits på detta område efter finanskrisen.

Medlemsstaterna uppmanades att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att främja tillämpningen av 2009 års rekommendation senast den 31 december 2009, exempelvis genom lagstiftning eller regler om bästa praxis grundade på principen ”följ eller förklara”.

”Följ eller förklara” innebär att företagen ges flexibilitet. Några företag kanske anser att en viss rekommendation är olämplig för just dem och/eller att det skulle vara alltför betungande eller besvärligt att rätta sig efter en viss standard. Dessa företag är inte skyldiga att följa den standarden om de redogör för avvikelserna och lämnar en förklaring till marknaden.

Denna rapport baseras på medlemsstaternas svar på kommissionens frågeformulär samt på granskningen av medlemsstaternas koder och lagar om företagsstyrning. Rapporten kompletteras med ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar som bifogas. Det innehåller tabeller med uppgifter om i vilken utsträckning medlemsstaterna har rättat sig efter rekommendationens krav.

2. HUVUDSAKLIGA SLUTSATSER AV UTVÄRDERINGEN

En minoritet av medlemsstaterna[1] har genomfört åtminstone hälften av rekommendationerna. Arbetet med att genomföra (en del av) rekommendationerna i lagstiftningen eller koden för företagsstyrning pågår fortfarande i ett antal medlemsstater[2]. Många medlemsstater[3] kräver eller rekommenderar att rörliga ersättningar kopplas till resultat och främjar företagets långsiktiga bärkraft. En minoritet av medlemsstaterna kräver eller rekommenderar senareläggning av rörliga ersättningar[4] och återbetalning[5], medan en majoritet rekommenderar eller kräver en begränsning av avgångsvederlagen[6]. Aktiebaserad ersättning ska kopplas till resultatkriterier i många medlemsstater, men bara en minoritet av medlemsstaterna[7] kräver eller rekommenderar intjäningsperioder eller perioder med utövandeförbud innan ett slutgiltigt förvärv av aktier kan ske, med koppling till krav på resultat. En minoritet av medlemsstaterna[8] har vidtagit åtgärder för att främja röstning bland aktieägarna i ersättningsfrågor. En minoritet av medlemsstaterna[9] har genomfört rekommendationerna om ersättningskommittéer.

Genomförandet av bestämmelserna om insyn och aktieägarnas röster i 2004 års rekommendation har ökat kraftigt på senare år. Det finns också en tendens bland medlemsstaterna att reglera dessa frågor på ett bindande sätt.

3. BEDÖMNING AV TILLÄMPNINGEN AV REKOMMENDATIONEN

Genomförandet av rekommendationerna bedöms per område. Medlemsstater som har genomfört (en del av) rekommendationerna har i de flesta fall införlivat dem med sina koder för företagsstyrning. Ett antal medlemsstater[10] arbetar fortfarande med lagstiftningsförslag och/eller översyn av koden för företagsstyrning för att införliva (en del av) rekommendationerna. Uppgifter från medlemsstaterna visar vidare att en del medlemsstater inte ansett det nödvändigt att införa (alla) rekommendationer i lagstiftningen eller koden för företagsstyrning eftersom det inte tyckts finnas några större problem med ersättningar i landet[11].

3.1. Ersättningspolicyns struktur

De flesta medlemsstater antingen rekommenderar eller kräver att rörliga ersättningar kopplas till resultatkriterier. Alla nationella rekommendationer och/eller lagar innehåller emellertid inte uttryckliga bestämmelser om att resultatkriterierna ska vara förutbestämda och mätbara.[12] Vidare rekommenderar eller kräver en majoritet av medlemsstaterna att företagets långsiktiga bärkraft ska främjas genom valet av resultatkriterier, men endast en minoritet av medlemsstaterna rekommenderar eller kräver att icke ekonomiska resultatkriterier ska beaktas vid fastställandet av rörliga ersättningar.

Omkring hälften av medlemsstaterna rekommenderar eller kräver att företagen fastställer gränser för den rörliga delen av ersättningen. Men det är bara ett fåtal medlemsstater som uttryckligen uppmuntrar företag att hålla inne rörliga ersättningar när resultatkriterierna inte uppfyllts.

En minoritet av medlemsstaterna rekommenderar eller kräver att en väsentlig del av den rörliga ersättningen senareläggs. På så sätt kan en väsentlig del av den rörliga ersättningen utdelas på grundval av resultatkriterier som avser flera år eller den slutliga tilldelningen av en väsentlig del av den rörliga ersättningen skjutas upp i ett antal år tills resultatkriterierna så småningom har uppfyllts. Uppgifter från medlemsstaterna visar att ett av skälen till den låga graden av genomförande är att alla medlemsstater inte känner till begreppet senareläggning[13] och kan ha uppfattat det på ett annat sätt.

En minoritet av medlemsstaterna har genomfört rekommendationen i fråga om återbetalningsarrangemang, dvs. avtal med ledande befattningshavare som gör det möjligt för företaget att återkräva rörliga ersättningar som betalats ut på grundval av uppgifter som visar sig vara felaktiga, eller en lagstiftningsbestämmelse som ger företagen denna möjlighet. Denna fråga regleras oftare i lagstiftning än andra frågor som omfattas av rekommendationen. Ett antal medlemsstater har offentliggjort lagstiftningsförslag om ändring av lagen i detta avseende.[14] Detta skulle, tillsammans med de planerade översynerna av koderna för företagsstyrning, leda till att en majoritet av medlemsstaterna genomför rekommendationen.

När det gäller avgångsvederlag rekommenderar eller kräver en minoritet av medlemsstaterna att de begränsas till den fastställda ersättningen för två år. Vissa medlemsstater tillåter dock att avgångsvederlag även baseras på (genomsnittliga) rörliga ersättningar.[15] Andra medlemsstater är striktare och rekommenderar att avgångsvederlagen begränsas till den fastställda ersättningen för ett år.[16] De flesta medlemsstater som rekommenderar eller kräver att avgångsvederlagen begränsas rekommenderar eller kräver också att de inte betalas ut om uppsägningen beror på otillräckliga resultat.[17]

3.2. Aktiebaserad ersättning

Många medlemsstater ser aktiebaserad ersättning som en form av rörlig ersättning. Det innebär att tilldelning av aktier eller aktieoptioner ofta är kopplad till resultatkriterier. Men det är bara några medlemsstater som rekommenderar eller kräver att aktier inte får förvärvas slutgiltigt förrän minst tre år efter det att de tilldelats och att aktieoptioner inte får utövas under en lika lång period. Vissa medlemsstater rekommenderar eller kräver en intjänandeperiod innan det slutgiltiga förvärvet kan ske endast för aktier.[18] Andra rekommenderar eller kräver en restriktion endast av rätten att utöva aktieoptioner.[19]

Kommissionen rekommenderade också att slutgiltigt förvärv av aktier och rätten att utöva aktieoptioner bör vara kopplade till förutbestämda och mätbara resultatkriterier. Det betyder att aktier kan förvärvas slutgiltigt sedan aktier eller aktieoptioner tilldelats (oavsett om det sker på grundval av resultat eller inte), eller att rätten att utöva aktieoptioner tilldelas, endast om resultatkriterierna uppfyllts. En minoritet av medlemsstaterna har genomfört denna rekommendation. Uppgifter från medlemsstaterna visar att en del har uppfattat rekommendationen på ett annat sätt, nämligen att tilldelningen av aktiebaserad ersättning ska kopplas till krav på resultat i stället för slutgiltigt aktieförvärv och utövanderätt efter den första tilldelningen. Det skulle kunna vara ett skäl till den låga graden av genomförande av denna rekommendation.

3.3. Offentliggörande av ersättningspolicyn och aktieägarnas röster

Många medlemsstater rekommenderar eller kräver minimistandarder för offentliggörande. Detta görs vanligen i form av en förteckning över inslag som ska finnas med i den offentliggjorda ersättningspolicyn. I 2004 års rekommendation rekommenderade kommissionen också minimistandarder för offentliggörande. Många medlemsstater har tagit dessa standarder i beaktande. I 2009 års rekommendation rekommenderade kommissionen ytterligare inslag som skulle offentliggöras i ersättningspolicyn, och dessutom rekommenderades mer generellt att ersättningspolicyn skulle vara tydlig och lättläst. En minoritet av medlemsstaterna rekommenderar eller kräver uttryckligen att den offentliggjorda ersättningspolicyn ska vara tydlig och lättläst. En del medlemsstater har valt en annan metod för att nå detta mål och har utfärdat en standardmall för offentliggörandet. Dessutom rekommenderar eller kräver en minoritet av medlemsstaterna att alla inslag som kommissionen rekommenderar i 2009 års rekommendation ska finnas med i den offentliggjorda ersättningspolicyn. Det finns också en tendens bland medlemsstaterna att införa nya rekommendationer eller krav avseende offentliggörandet i ersättningspolicyn av inslag som rör rörlig ersättning, inklusive långsiktiga resultatkriterier och resultatmätning samt villkor för aktiebaserad ersättning.

I en minoritet av medlemsstaterna finns det en rekommendation eller lagstiftningsbestämmelse som främjar aktieägarnas röstning om ersättningspolicy. Dessa rekommendationer och bestämmelser ser ut på olika sätt. Somliga rekommenderar eller kräver att företagen ska underlätta aktieägarnas röstning. Andra medlemsstater rekommenderar (ibland i form av ”följ eller förklara”-krav) att aktieägare eller institutionella investerare ska utöva sin rösträtt på ett genomtänkt sätt. Det bör vidare noteras att endast det faktum att aktieägarna har rätt att rösta om ersättningspolicyn inte enligt kommissionens mening innebär att aktieägarnas röstning om ersättningspolicyn uppmuntras.

3.4. Ersättningskommitté

När det gäller ersättningskommitténs expertkunskaper och integritet rekommenderar eller kräver en minoritet av medlemsstaterna att en medlem av ersättningskommittén har expertkunskaper om ersättningspolicy.[20] Några medlemsstater rekommenderar eller kräver i stället att varje styrelseledamot, företagsextern styrelseledamot eller styrelseledamot med tillsynsfunktion eller medlem av ersättningskommittén generellt har de kvalifikationer, den kunskap och/eller den erfarenhet som krävs för uppgifterna i fråga. En medlemsstat[21] rekommenderar att ersättningskommittén ska ha tillgång till de färdigheter som krävs för fullgörandet av dess funktion. Det skulle dock kunna leda till att en ersättningskommitté söker extern rådgivning. När det gäller externa konsulter rekommenderar eller kräver en minoritet av medlemsstaterna att ersättningskommittén ser till att konsulter som anlitas inte samtidigt fungerar som rådgivare åt företaget. Två medlemsstater[22] rekommenderar eller kräver i stället att de övriga tjänster som en konsult utför för företagets räkning ska offentliggöras. En medlemsstat[23] rekommenderar att ersättningskommittén, när en konsult anlitas, försäkrar sig om att det inte föreligger någon intressekonflikt med avseende på andra uppdrag som konsulten kan ha. När det gäller självständighet hos ersättningskommitténs ledamöter är det bara ett fåtal medlemsstater som uttryckligen rekommenderat eller krävt att ersättningskommittén ska uppvisa självständighet och integritet vid utövandet av sina funktioner. De flesta medlemsstater tycks anse att detta är en automatisk följd av rekommendationen eller kravet att majoriteten av ledamöterna (eller samtliga ledamöter) i ersättningskommittén ska vara självständiga. Avsikten med kommissionens rekommendation var emellertid att stärka det självständiga tänkandet hos ersättningskommitténs ledamöter när de väl valts ut i enlighet med tillämpliga kriterier (t.ex. självständighetskriterier).

När det gäller ersättningskommitténs roll är det bara ett fåtal medlemsstater som rekommenderar eller kräver att den regelbundet ska se över ersättningspolicyn för företagsinterna styrelseledamöter, medan en medlemsstat[24] ger denna uppgift till tillsynsnämnden. Ett antal medlemsstater tycks anse att detta redan ingår i ersättningskommitténs uppgift att föreslå en ersättningspolicy. Om det nationella regelverket innehåller rekommendationer eller krav på att ersättningskommittén årligen ska utarbeta en ersättningspolicy, framstår det som naturligt att kommittén tar tillfället i akt att se över den tidigare ersättningspolicyn innan man föreslår en (kanske identisk) ersättningspolicy för det kommande året. Kommissionens rekommendation var dock avsedd att stärka ersättningskommitténs befintliga arbetssätt genom att uppmuntra aktiv övervakning och översyn av ersättningspolicyn i syfte att föreslå förändringar, både i ett system där ersättningspolicyn ska föreslås årligen och där detta inte är fallet.

En minoritet av medlemsstaterna rekommenderar eller kräver att ersättningskommittén försäkrar sig om att ersättningarna till enskilda företagsinterna styrelseledamöter är proportionerliga mot ersättningarna till andra styrelseledamöter och anställda i företaget. Vissa medlemsstater rekommenderar eller kräver dock proportionerliga ersättningar mellan företag i koncernen, vilket inte är exakt samma sak. Några medlemsstater rekommenderar eller kräver att ersättningskommittén ska rapportera till och delta i bolagsstämman. Andra medlemsstater kräver i stället att en eller flera av ersättningskommitténs ledamöter ska närvara.

4. Utveckling med avseende på tillämpningen av rekommendationerna från 2004/2005

Sedan 2007 års rapport från kommissionens avdelningar om tillämpningen av rekommendationen från 2004 har omkring hälften av medlemsstaterna[25] tagit lagstiftningsinitiativ[26] gällande ersättningar till ledande befattningshavare. En del av dessa initiativ avser bara en specifik aspekt av frågan, t.ex. avgångsvederlag, men de flesta initiativ har anknytning till offentliggörande av ersättningspolicy, individuella ersättningar och/eller aktieägarnas röster om ersättningar till ledande befattningshavare. De flesta av dessa medlemsstater hade redan bestämmelser om dessa frågor i sina koder för företagsstyrning och har valt att stärka dessa bestämmelser genom att göra dem bindande, medan några medlemsstater har infört bestämmelserna i sina regelverk genom nya lagar. I vissa medlemsstater pågår lagstiftningsprocessen fortfarande.[27] Vid sidan av lagstiftningsinitiativ har ett antal medlemsstater som inte hade rekommendationer om offentliggörande av ersättningspolicy, individuella ersättningar till ledande befattningshavare och/eller aktieägarnas röster i sina koder för företagsstyrning 2007, när kommissionen avgav sin rapport om tillämpningen av 2004 års rekommendation, nu infört sådana rekommendationer. Det finns dock fortfarande några medlemsstater som inte rekommenderar eller kräver detta. När det gäller offentliggörande av ersättningspolicyn eller ersättningsrapporten bör det dessutom noteras att det finns olikheter mellan medlemsstaterna i fråga om det innehåll som rekommenderas eller krävs. Det kan också variera mellan medlemsstaterna vilken verkan en rådgivande aktieägaromröstning får.

När det gäller 2005 års rekommendation om oberoende styrelseledamöter och andra ledande befattningshavare, som innehåller rekommendationer om bildandet av och rollen för ersättningskommittén, är det några medlemsstater som inte rekommenderar eller kräver att en sådan kommitté ska inrättas. Där en ersättningskommitté rekommenderas eller krävs finns dessutom olikheter mellan medlemsstaterna i fråga om de uppgifter och funktioner för kommittén som rekommenderas eller krävs.

5. SLUTSATS

Rekommendationen från 2009 har beaktats av ett antal medlemsstater. Nio medlemsstater har genomfört åtminstone hälften av rekommendationerna.[28] De flesta rekommendationer har dock genomförts av en minoritet av medlemsstaterna. Arbetet med att genomföra (en del av) rekommendationerna i lagstiftningen eller koden för företagsstyrning pågår fortfarande i ett antal medlemsstater.[29] När det gäller innehållet har rekommendationerna om rörliga ersättningar i allmänhet genomförts i större utsträckning än rekommendationerna om ersättningskommittén.

Genomförandet av bestämmelserna om insyn och aktieägarnas röster i 2004 års rekommendation har dock ökat kraftigt på senare år. Det finns också en tendens bland medlemsstaterna att reglera dessa frågor på ett bindande sätt. Men det finns fortfarande stora skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om offentliggörande av en ersättningsförklaring eller ersättningspolicy, ersättningsförklaringens innehåll samt detaljnivå och offentliggörande när det gäller individuella ersättningar. När det gäller aktieägarnas röster finns det olikheter i fråga om syftet med omröstningen och huruvida omröstningen är bindande eller inte. Det tycks också finnas olikheter när det gäller uppföljningen av en negativ rådgivande omröstning.

Kommissionen har därför för avsikt att undersöka om ytterligare åtgärder behövs för att göra EU:s åtgärder på detta område mer konsekventa och effektiva. Ett antal frågor har därför tagits upp i kommissionens grönbok om företagsstyrning i finansinstitut.

[1] AT, BE, DE, DK, LT, IT, NL, PT, SI och UK.

[2] CY, CZ, EE, ES, FI, IT, PL och UK.

[3] AT, BE, BU, DE, DK, FR, HU, IT, LV, LT, LU, NL, PT, SE, SI, SK och UK.

[4] AT, BE, DE, DK, LT, PT, SE och SI.

[5] AT, DE, DK, FI, FR, LT, NL, SE och SI. CY, CZ, EE, ES, IT och UK planerar dock rekommendationer eller lagstiftning på detta område.

[6] AT, BE, DE, DK, EE, FR, IE, IT, LT, LU, NL, PT, SE, SI och UK. AT, BE, DE och FR begränsar dock avgångsvederlagen till ett högsta antal sammanlagda årliga ersättningar, i stället för den rekommenderade fastställda ersättningen.

[7] BE, DK, IE, IT, LT, PT och UK.

[8] BE, DE, DK, IE, IT, LT, NL, SI, SK och UK.

[9] AT, BE, DE, DK, LT, NL, PT och SI har genomfört ett antal av dessa rekommendationer.

[10] CY, CZ, EE, ES, FI, IT, PL och UK.

[11] Bland annat EE och SK.

[12] Vissa medlemsstater hävdar dock att de underförstått rekommenderat detta.

[13] Senareläggning av rörlig ersättning innebär att den utdelas på grundval av resultatkriterier som avser flera år eller att den slutliga utdelningen skjuts upp ett antal år till dess att resultatkriterierna så småningom uppfyllts. Detta bör åtminstone gälla rörliga kontantersättningar. (Rörliga ersättningar i eget kapital behandlas i rekommendationerna i fråga om aktiebaserade ersättningar.)

[14] Några medlemsstater förbereder också en översyn av koden för företagsstyrning, där möjligheten till återbetalning av rörliga ersättningar kommer att rekommenderas.

[15] AT, BE, DE och FR.

[16] IE, NL, SI och UK.

[17] DK och SE rekommenderar emellertid inte detta eftersom de ser det som oförenligt med avgångsvederlagens funktion som skyddsnät vid omedelbar uppsägning av kontraktet.

[18] FR, LU och SE.

[19] CY, DK, NL och PT.

[20] Vissa medlemsstater har uppgett att det varit svårt att definiera ”expertkunskaper”.

[21] LU.

[22] IE och UK. Storbritannien har uppgett att införande av rättsligt bindande bestämmelser för att undvika intressekonflikter för ersättningskonsulter skulle vara oförenligt med de krav som ställs på andra tjänsteleverantörer.

[23] SE.

[24] EE.

[25] AT, BE, CZ, DE, DK, EE, ES, FR, HU, IE, IT, LV, PT, SI och SK.

[26] Eller andra bindande åtgärder, t.ex. noteringsregler.

[27] CZ, EE, ES och IT.

[28] AT, BE, DE, DK, IT, LT, NL, PT, SI och UK.

[29] CY, CZ, EE, ES, FI, IT, PL och UK.