14.12.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 339/53

---

Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén: Att bidra till en hållbar utveckling: rättvis handel och icke-statliga handelsrelaterade system för hållbar utveckling”

KOM (2009) 215 slutlig

(2010/C 339/12)

Föredragande: Richard ADAMS

Medföredragande: Madi SHARMA

Den 5 maj 2009 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén: Att bidra till en hållbar utveckling: rättvis handel och icke-statliga handelsrelaterade system för hållbar utveckling”

KOM (2009) 215 slutlig.

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 7 januari 2010.

Vid sin 459:e plenarsession den 20–21 januari 2010 (sammanträdet den 20 januari 2010) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 184 röster för, 3 röster emot och 10 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning och rekommendationer

1.1   EESK har under många år aktivt uppmuntrat en rad omfattande initiativ om hållbar produktion som utarbetats av såväl företagssektorn som icke-statliga organisationer. Kommittén välkomnar därför kommissionens meddelande som framhäver och stöder det ökade genomslaget av märkningssystem som underlättar för konsumenterna att välja.

1.2   Även om EESK håller med om att dessa märkningssystems frivilliga karaktär gör dem mer dynamiska och marknadsorienterade rekommenderar vi att man erbjuder resurser och ett regelverk som stöd för att öka dessa systems öppenhet, effekter och trovärdighet samt producenternas möjligheter till påverkan och deltagande genom certifiering. Den oberoende globala sammanslutningen för sociala och miljömässiga normsystem, Iseal Alliance, erbjuder en ram för samarbete mellan olika system i syfte att konsolidera utvecklingen av normer och objektiva analyser. Målet bör vara att harmonisera systemen där det är möjligt och att säkra att de faktorer som skiljer dem åt förmedlas klart och tydligt.

1.3   EESK belyser den roll som rättvis handel har haft, speciellt när det gäller att stimulera konsumenterna att göra hållbara inköp och involvera det civila samhället på en rad olika sätt. Kommissionens åtagande att stödja organisationer från det civila samhället i att utveckla konsumenternas kunskaper och medvetenhet och stöd för system för hållbar utveckling inom detta område välkomnas, särskilt som det även ökar möjligheten att skapa medborgerlig solidaritet och positiva handlingsmönster. Stöd till medlemsstater som inte har utvecklat sådana system skulle kunna vara särskilt effektivt där aktörer inom det civila samhället aktivt förespråkar utveckling och hållbarhet.

1.4   Under senaste åren har det vuxit fram många olika slags initiativ i fråga om hållbara inköp, vilket visar att tiden nu är inne för kommissionen att på allvar överväga hur de grundläggande standarderna och processerna kan påverka förbindelserna med WTO, särskilt när det gäller internationell handelspolitik gentemot utvecklingsländer inriktad på sociala och miljörelaterade faktorer (1).

2.   Inledning

2.1   Skillnaden mellan rättvis handel och andra märken beror oftast på systemens ursprung. Rättvisemärkningen var en reaktion på den orättvisa behandlingen av fattiga producenter inom den internationella handeln. Den utvecklades av de ”progressiva” rörelser som till stor del uppstod på 1970-talet och som var baserade på solidaritet och utveckling. Även deras nuvarande motsvarighet, den näringslivsrelaterade rörelsen för företagens sociala ansvar (CSR), har också introducerat sociala normer och miljönormer i försörjningskedjan och tillhandahållit en bred strategi för producenter och konsumenter. Rörelserna har påverkat varandra. Exempelvis har man antagit minimistandarder för arbetsvillkor i samband med rättvis handel och infört en garantimärkning för konsumenterna inom ramen för företagens sociala ansvar (CSR). I dagsläget, då klimatförändringar och resursanvändning utgör hot mot världens framtid, kan alla sådana garanti- och certifieringsmärkningar avsedda för konsumenter betecknas som hållbarhetsmärkningar.

2.2   År 2005 publicerade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén på begäran av det brittiska ordförandeskapet sitt yttrande om ”Etisk handel och konsumentgarantisystem” (2). I yttrandet drog man slutsatsen att sådana frivilliga system (vanligtvis i form av certifiering eller garantimärkning) skulle kunna innebära ett betydande bidrag till en hållbar utveckling och till att direkt engagera konsumenterna att på ett positivt sätt ta ansvar för att hantera globaliseringen. I detta yttrande beskrevs vilka krav som bör ställas på sådana system för att de ska vara effektiva, lämpligheten i EU-politiken såsom den är utformad samt det brådskande behovet av klargöranden och samordning. Slutligen argumenterade man i yttrandet för en ram som skulle kunna utgöra en lämplig bas för att jämföra konsumentgarantisystem med andra politiska instrument som syftar till att uppnå liknande mål. Den skulle kunna hjälpa EU-institutionerna och medlemsstaterna att samordna politiken och utgöra ett praktiskt verktyg för att bedöma hur resurser ska investeras. Kommittén är därför särskilt nöjd med att dessa slutsatser erkänns fullt ut och vidareutvecklas i det aktuella meddelandet.

2.3   Under de senaste fyra åren har försäljningen av produkter med sådana garantimärkningar ökat kraftigt. När det gäller t.ex. rättvisemärkta produkter har försäljningen ökat med 400 % och försäljningen av Utz-märkta produkter har ökat med 365 %. Denna trend fortsätter och är uppenbarligen opåverkad av konjunkturnedgången. Ledande internationella producenter och fabrikanter omvandlar hela varumärken och produktkategorier till rättvis handel, samtidigt som även återförsäljarna allt oftare ställer om stora delar av sitt produktsortiment. Det stora konsumentintresset har lett till att ett antal garantimärkningar som är relaterade till hållbar utveckling har introducerats eller vidareutvecklats. Det finns viktiga exempel på system för hållbar utveckling som har haft en liknande inverkan. Detta har väckt frågan om huruvida konsumenterna är medvetna om skillnaderna mellan märken och de konkreta fördelarna för producenterna.

2.4   EESK har länge haft ett stort och konstant intresse för denna fråga. I EESK:s första yttrande om ”Europeisk ’fair trade’-märkning” från 1996 (3) rekommenderas tre huvudpunkter: man bör införa högkvalitativa internationella system för certifiering och kontroll, processen bör förbli frivillig och kommissionen bör stödja både producentorganisationerna för rättvis handel i utvecklingsländerna och allmänna informations- och upplysningskampanjer i Europa.

2.5   I oktober 2009 framhöll EESK dessa åsikter på nytt i sitt yttrande om rättvisa livsmedel (4), föredragande Hervé Coupeau. Även om föreliggande yttrande kommer kort efter Hervé Coupeaus yttrande behandlar det särskilt kommissionens meddelande och innehåller en rad omfattande rekommendationer som överensstämmer med EESK:s etablerade ståndpunkter.

3.   Sammanfattning av kommissionens meddelande

3.1   Olika former av hållbarhetsmärkning har blivit en del av konsumenternas verklighet. Sådan märkning gör det möjligt för konsumenterna att stödja en rad mål för hållbar utveckling. Särskilt rättvisemärkningen (Fair Trade) ses som en märkning som har som mål att garantera att arbetsförhållanden och miljömässiga förhållanden motsvarar eller ligger över internationella minimistandarder samt att det finns stödjande handelsavtal och premier till producenter i utvecklingsländer. Denna särskilda metod har en framträdande plats i meddelandet. På grund av risken för att skapa förvirring bland konsumenterna tillhandahåller kommissionen en bilaga med de erkända definitionerna av rättvis handel och skiljer mellan (5):

1)	Rättvisemärkt.

2)	Andra certifierade nischprodukter som inte är formellt rättvisemärkta utan riktar sig till konsumenter som är medvetna om hållbarhetsfrågor (Rainforest Alliance, Utz Certified).

3)	Produkter som omfattas av grundläggande standarder som är tänkta att gälla för en viss bransch (t.ex. Common Code for the Coffee Community (4C) och Ethical Tea Partnership).

4)	Resten (märkeslösa varor).

3.2   Trots den stora mängden konsumentmärken och kännetecken medger kommissionen att försök från deras sida att reglera dessa system skulle kunna bli kontraproduktiva. I grund och botten handlar det om frivilliga, dynamiska system som uppfyller krav från handeln och konsumenterna, och därför skulle regleringar kunna begränsa en vidareutveckling.

3.3   Dock kan konsumenternas förtroende och medvetenhet förbättras genom tydlighet och öppenhet när det gäller definieringen av systemen. Även oberoende övervakning är ett viktigt krav. En fortsatt analys av systemens fördelar och effekter har föreslagits och förväntas, trots att kommissionen återigen har tydliggjort att man inte har för avsikt att ange enskilda normer för hållbar utveckling när det gäller dessa privata system, men man föreslår vissa allmänna principer. Dessa omfattar:

—	Bibehålla de privata systemens icke-statliga karaktär över hela EU.

—	Utforska möjligheten att få olika system att samverka och öka tydligheten för konsumenterna och producenterna.

—	Skapa samsyn i fråga om rimliga grundläggande processkrav.

—	Sammanställa faktauppgifter om effekterna av olika privata handelsrelaterade system för hållbar utveckling.

3.4   Målet för vissa av dessa garantisystem, nämligen utveckling i fattiga länder, är också ett huvudmål för både WTO:s och EU:s handelspolitik. I meddelandet föreslås att privata initiativ till certifiering för hållbar utveckling kan komplettera avregleringen av handeln, förutsatt att de är tydliga och icke-diskriminerande.

3.5   Eftersom de offentliga myndigheterna förbrukar 16 % av EU:s BNP tar meddelandet upp frågor om hur krav på hållbarhet kan byggas in i bestämmelserna för offentlig upphandling. Det påpekas att även om det strider mot upphandlingsreglerna att kräva att produkter ska vara certifierade enligt ett särskilt märkningssystem är det befogat att införliva lämpliga kriterier knutna till produktionsprocessen. Certifiering via ett särskilt etiskt märke utgör en möjlighet att visa att kriterierna efterlevs (6).

3.6   Kommissionen gav över 19 miljoner euro i finansiellt stöd (2007 och 2008) till rättvis handel och andra handelsrelaterade hållbarhetsinitiativ, framförallt för att öka medvetenheten inom EU. Syftet är att erbjuda fortsatt stöd, särskilt i fråga om konsekvensbedömningar och öppenheten på marknaden, och att uppmuntra medlemsstaterna att göra likadant.

4.   Allmänna kommentarer

4.1   Det finns ingen möjlighet till rättsligt skydd för uttrycken ”rättvis” eller ”rättvis handel”, vilket innebär att det är fritt fram för vem som helst att använda sig av begreppen även om de är dåligt underbyggda och mindre lämpliga. Under sådana omständigheter är det mycket viktigt att konsumenterna känner till de bakomliggande certifierings- och säkringsprocesserna. I praktiken kan det noteras att andra icke-statliga handelsrelaterade system för hållbar utveckling eller företags system för hållbarhet avstår från att använda uttrycken ”rättvis” eller ”rättvis handel” för att undvika förväxlingar med märkningen rättvis handel (Fair Trade).

4.2   Tio år har förflutit sedan kommissionens tidigare meddelande om denna fråga. Under denna tid har det allmänna intresset för frågor om hållbar utveckling ökat kraftigt på grund av en ökad medvetenhet och en därmed sammanhängande företagstrend att vidta åtgärder för att uppnå en viss nivå av etiska, sociala och miljömässiga standarder i tillverkningskedjan. Därför är detta en lämplig uppdatering om en marknad som var värd över 2 miljarder euro i Europa 2009 (rättvisemärkning) och minst lika mycket när det gäller övrig hållbarhetsmärkning. Detta är dock fortfarande en relativt liten andel av den europeiska handeln med importerade varor från utvecklingsländer. Man bör uppmärksamma att termen ”nisch”, som i kommissionens meddelande används för att beskriva icke-rättvisemärkta konsumentmärken, även bör tillämpas på rättvis handel, som i sig är en hållbarhetsmärkning för nischprodukter.

4.3   I vissa länder och på vissa produktmarknader innebär hållbarhetsmärkning däremot inte längre att det rör sig om en nischprodukt. Exempelvis kommer 25 % av det kaffe som konsumeras i Nederländerna från ”etisk” handel enligt den icke-statliga organisationen Tropical Commodities Coalition (TCC) som är baserad i Nederländerna. Det är därför särskilt viktigt att ta itu med missuppfattningar hos konsumenterna.

4.4   Det måste klargöras att användningen av uttrycket ”rättvis handel” (eller ”Good Origin” eller liknande termer när det gäller märkning) innebär en absolut etisk värdering av produkten, medan det i verkligheten oftast handlar om en identifierbar men marginell förbättring. Skälet för sådana kategoriska påståenden är trycket att förenkla marknadsföringen snarare än att avsiktligt vilseleda konsumenten, men man löper en risk att göra konsumenterna besvikna om inte förväntningarna uppfylls.

4.5   När det gäller rättvis handel är märkning bara en av två kompletterande kanaler för påverkan tillsammans med den integrerade försörjningskedjan. I meddelandet görs inte mycket för att undersöka de långtgående effekterna av rörelsen för Rättvis handel, dess kampanjer på gräsrotsnivå och politiska verksamhet i norr eller insatserna till stöd för producenterna i syd. På samma sätt tar kommissionen inte upp t.ex. Utz Certifieds viktiga bidrag till livsmedelssäkerheten genom det högt utvecklade systemet för spårbarhet eller Rainforest Alliance-certifieringens positiva inverkan för att minska klimatförändringarna genom arbetet med att bevara regnskogarna. Det måste dock erkännas att kommissionen inte skulle kunna redogöra för alla sådana ytterligare effekter i detta meddelande utan att det skulle bli alltför omfattande. Eventuellt vill kommissionen kanske ta upp dessa frågor i framtida politiska dokument.

4.6   Även om kommissionen framställer garantisystem som ett komplement till WTO:s process för liberalisering av handeln, förkastar rörelsen för Rättvis handel denna ståndpunkt när det gäller den själv och föredrar i stället att betrakta sitt synsätt som ett alternativt handelspartnerskap. Andra system för hållbar utveckling skulle välkomna en grundlig analys från WTO:s sida om hur avregleringen av handeln kan främja hållbarhet och förhindra en situation där sociala, miljömässiga och ekonomiska krav som hör samman med hållbarhet felaktigt anses vara hinder för handeln.

5.   Särskilda kommentarer

5.1   EESK respekterar att kommissionen inte försöker reglera systemen för hållbar utveckling, då EU-förordningar har en tendens att minska ambitionerna och dynamiken i fråga om social märkning och miljömärkning. Dock kräver avsaknaden av ett rättsligt ramverk både att den oberoende certifieringen är pålitlig och att konsumenterna är klart medvetna om vad varje oberoende kvalitetssäkringsinitiativ innebär. Ett förslag är att alla sådana system ska vara baserade på ISO65-ackrediterade certifieringsförfaranden.

5.2   Det skulle vara värdefullt att utarbeta ett gemensamt ramverk för standarder där det finns en tydlig överlappning mellan systemen, till exempel i fråga om arbetsvillkor och användningen av bekämpningsmedel. Det finns också ett behov av en noggrann konsekvensbedömning som tar hänsyn till de stora skillnaderna i de resultat man säger sig uppnå, exempelvis att förbättra marknadstillträdet för mindre jordbrukare (rättvis handel) eller förbättrad praxis inom jordbruksskötseln (Utz-certifiering) samt rättvis handels fokus på att öka individuella producentorganisationers självbestämmande eller Rainforest Alliance's fokus på biologisk mångfald.

5.3   Även om kommissionen har valt att inte själv fastställa standarder stödjer man en omfattande komparativ studie om de viktigaste systemens skillnader och fördelar. Marknadsinsyn är en viktig förutsättning för marknadsinriktade etiska system för hållbar utveckling, och i princip ställer sig kommittén positiv till utvecklingen av detta projekt genom att det inrättas en internetportal för analys och diskussion av dessa system. De huvudpunkter som man bör ta hänsyn till är vilka resultat som uppnås inom områden där de har gemensamma mål och vilka specifika fördelar de har på områden där de skiljer sig åt. Det bör noteras att det nuvarande presentationen på UNCTAD-portalen (7) inte når dessa mål, eftersom man inte tar hänsyn till de stora skillnaderna mellan systemen. Den klarhet och konsekvens som krävs av en sådan referensresurs saknas också.

5.4   Kommittén föreslår att man ger stöd till utveckling av förfaranden som ligger till grund för öppenhet och trovärdighet i märkningssystem för hållbarhet, och producenternas möjligheter till certifiering och tillgång till marknader samt deras förmåga att hantera de organisatoriska utmaningar som är en förutsättning för detta. Exempelvis skulle Iseal Alliance (8) kunna erhålla tillräckliga resurser för att följa upp arbetet med att harmonisera systemen där detta är relevant och klargöra de specifika skillnaderna i övriga fall. Iseal Alliance är en organisation som består av olika intressegrupper där de gemensamma aspekterna av olika märkningssystem kan befästas, och där skillnader kan bedömas och förklaras genom oberoende utvärderingar.

5.5   Producentorganisationer i utvecklingsländerna har en viktig roll i den pågående debatten om rättvis handel och icke-statliga handelsrelaterade system för hållbar utveckling (9), och deras erfarenheter av olika system för hållbar utveckling måste beaktas i högre grad. EESK anser att systemen för hållbar utveckling och alla utvärderingar av deras effekter även bör baseras på bidrag från producentorganisationer som har erfarenhet av de flesta av de viktigaste initiativen.

5.6   Nästan all försäljning av produkter inom rättvis handel och icke-statliga handelsrelaterade system för hållbar utveckling i Europa sker i ett fåtal medlemsstater. Kommittén rekommenderar starkt att kommissionen prioriterar stöd till och finansiering av organisationer inom det det civila samhället i medlemsstater där hållbarhetsrelaterade program för att öka konsumenternas medvetenhet är svaga och där betrodda aktörer från det civila samhället har möjlighet att utveckla detta arbete.

5.7   EU:s handelspolitik har sedan en tid tillbaka erkänt det bidrag som ges av fenomenet rättvis handel och dess möjlighet att påverka den globala handelspolitiken. Kommittén uppmanar således kommissionen att inom ramen för WTO-förhandlingarna återspegla den ökade vikt EU-medborgarna har börjat lägga på hållbar och samhällsnyttig handel.

---

(1)  I detta hänseende bör man uppmärksamma frihandelsavtalet mellan EU och Korea, kapitel 13 om handel och hållbar utveckling.

(2)  EUT C 28, 3.2.2006, s. 72–81.

(3)  EGT C 204, 15.7.1996, s. 41.

(4)  EUT C 318, 23.12.2009, s. 29.

(5)  I meddelandet hänvisas till de kriterier för rättvis handel som fastställts av rörelsen för Rättvis handel och som nämns i Europaparlamentets resolution om rättvis handel och utveckling av den 6 juni 2006 (A6-0207/2006).

(6)  Detta framgår även av Europeiska kommissionens beslut av den 29 oktober 2009 om att skicka en formell begäran till Nederländerna när det gäller provinsen Noord-Hollands tilldelning av ett offentligt upphandlingskontrakt avseende leverans och skötsel av kaffemaskiner. Enligt kommissionen var det anbudsförfarande som tillämpades av provinsen Noord-Holland inte i linje med EU:s regler för offentlig upphandling och begränsade därmed konkurrensen.

(7)  http://193.194.138.42/en/Sustainability-Claims-Portal/Discussion-Forum/Fair-Trade/Web-links/.

(8)  Iseal är en global sammanslutning för sociala normsystem och miljönormsystem vars koder för god praxis är internationella referensdokument för sådana standardsystem.

(9)  T.ex. World Fair Trade Organization (WFTO) och Fairtrade Labelling Organisations International (FLO), som redan inkluderar producentorganisationer i utvecklingsländerna i sina styressystem, Rainforest Alliance (dess kommitté för internationell standard har markägare, jordbrukare, icke-statliga organisationer, samhällsmedlemmar, forskare, tekniker och andra aktörer som medlemmar) och Utz Certified (dess styrelse inbegriper företrädare för kaffeodlare, kaffehandlare och kafferosterier samt icke-statliga organisationer och dess uppförandekod har utvärderats och erkänts av alla aktörer som är involverade i Utz Certifieds program).

---