52009PC0648

SV

Bryssel den 23.11.2009

KOM(2009)648 slutlig

2008/0234 (CNS)

Ändrat förslag till

RÅDETS BESLUT

om ingående på Europeiska unionens vägnar av

avtalet om samarbete

mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och

Furstendömet Liechtenstein, å andra sidan,

i syfte att bekämpa bedrägeri och all annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen och att säkerställa utbyte av information om skattefrågor

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. Bakgrund

Den 10 december 2008 antog kommissionen ett förslag till rådets beslut om undertecknande på Europeiska gemenskapernas vägnar av ett avtal om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Furstendömet Liechtenstein, å andra sidan, i syfte att bekämpa bedrägeri och all annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen samt ett förslag till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Furstendömet Liechtenstein, å andra sidan, i syfte att bekämpa bedrägeri och all annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen [1].

Förslaget antogs efter det att rådet gett sitt bemyndigande den 7 november 2006.

2. Syftet med det ändrade förslaget

Efter antagandet av Ekofinrådets slutsatser den 10 februari 2009 förväntas Liechtenstein att i avtalet med Europeiska unionen införa skyldigheter av åtminstone liknande omfattning som överenskommits mellan Liechtenstein och tredjeländer. Rådet gav också kommissionen mandat att få till stånd ändringar för att säkerställa effektivt administrativt bistånd och tillgång till upplysningar om alla former av investeringar, särskilt fonder och stiftelser.

Liechtenstein utfärdade en officiell förklaring, i vilken landet erkänner riktlinjerna för samarbete i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet (2005), ett exempel som följdes av andra länder. Till följd av slutsatserna från G20-mötet den 2 april 2009 bör riktlinjerna i OECD-modellen införas. Rådets slutsatser bör därför tolkas mot denna bakgrund. Dessa riktlinjer ska inte begränsas till fall av skattebedrägerier och skatteflykt, utan täcka alla former av informationsutbyte, också när det gäller skattesamarbete.

Under 2009 har kommissionen därför, i nära samarbete med rådet, framför allt genom det arbete som utförts inom ramen för Efta-gruppen och arbetsgruppen för skattefrågor (direkt beskattning), förhandlat med Liechtenstein om bland annat följande:

– Utvidgning av avtalets totala tillämpningsområde till att omfatta skattesamarbete i enlighet med de i artikel 26 angivna OECD:s riktlinjer.

– Utvidga avtalets allmänna tillämpningsområde på ett sätt som korrekt återspeglar OECD:s riktlinjer, och där det specificeras att framställningar om bistånd i form av informationsutbyte ska inkludera upplysningar som kan förutses vara relevanta för att fastställa, beräkna, genomdriva och uppbära skatter, samt indrivning och verkställighet av skattefordringar eller åtal i skatteärenden.

–Skatteflykt inklusive underlåtande att lämna enligt lag krävda skattedeklarationer och klargörande av vad som menas med skattebedrägeri och skatteflykt, särskilt för att avgöra biståndets omfattning vad gäller undersökningar.

–Utformningen av det reviderade avtalet så att det bättre speglar den exakta ordalydelsen i OECD:s riktlonjer i artikel 26 avseende begränsningarna för informationsutbytet.

–Fastställande av vilka befogenheter den tillfrågade partens administration ska förfoga över för att garantera fullständig tillämpning av riktlinjerna i artikel 26 i OECD-modellen. Parterna måste särskilt säkerställa att deras förvaltningsmyndigheter har befogenhet att inhämta och framlägga uppgifter som innehas av banker, företag, partnerskap, fonder och stiftelser, särskilt vad gäller äganderätt och mottagare för att kunna lämna dessa uppgifter på begäran.

–Revidering av avtalet för att ge gemensamma kommittén en kompletterande uppgift vad gäller övervakning och utvärdering.

– Specifikation av utformningen och innehållet i framställningarna genom en beskrivning av innehållet i framställningen, som speglar de bestämmelser som nyligen överenskommits mellan Liechtenstein och tredjeländer.

–Snabbt genomförande av avtalet och bestämmelser om en differentierad ordning som gör det möjligt att provisoriskt tillämpa vissa av unionens befogenheter, nämligen vad gäller traditionella egna medel och vissa aspekter i bestämmelserna om informationsutbyte.

I samband med förhandlingarna tog Furstendömet Liechtenstein upp följande viktiga frågeställningar:

· Liechtenstein anser att avtalen ska betraktas mot bakgrund av dess medlemskap i EES, deltagande i friheterna på den inre marknaden och undertecknandet av associeringsavtalen om anslutning till Schengen- och Dublinregelverken.

· Likabehandling och icke-diskriminering är grundläggande principer och ska tillämpas av alla medlemsstaterna i deras förbindelser med Liechtenstein. Det är också ett mål för Liechtenstein att uppnå likabehandling och icke-diskriminering både vad gäller andra europeiska tredjeländer och skyldigheterna att utbyta skatteinformation i enlighet med avtalet.

· Liechtenstein behåller möjligheten att ingå kompletterande bilaterala avtal om skattesamarbete med enskilda medlemsstater inom deras behörighetsområden. Sådana avtal har redan ingåtts med några medlemsstater.

Kommissionen har regelbundet lagt fram lägesrapporter till rådet om sina förhandlingar med Liechtenstein.

Den 9 juni 2009 uppmanade rådet, som erinrar om rådets slutsatser av den 10 februari 2009, kommissionen att snabbt lägga fram resultatet från förhandlingarna om avtalet mot bedrägerier med Liechtenstein och noterade att kommissionen hade för avsikt att lägga fram förhandlingsdirektiv för avtal mot bedrägerier med Monaco, Andorra, San Marino och Schweiz.

De diskussioner som fördes i rådets arbetsgrupper (Efta-gruppen och arbetsgruppen för skattefrågor – direkt beskattning) låg till grund för utarbetandet av ett informellt reviderat utkast. Kommissionen införlivade framställningarna och övervann i den utsträckning det var möjligt medlemsstaternas tveksamheter. Detta utkast lämnades till Coreper den 8 och 14 oktober 2009 för diskussion.

Under Ekofinrådets möte den 20 oktober beslutade rådet att ta upp frågan igen i december.

Det ändrade förslaget tar hänsyn till den senaste utvecklingen. Det tar också hänsyn till de nya bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt vad gäller de rättsliga grunderna.

Detta avtal bör ligga till grund för förhandlingarna om avtalen mot bedrägerier med andra tredjeländer.

3. Ändringar

· Avtalets rubrik och artikel 1 – ”Syfte”

Rubriken och artikel 1 har ändrats för att spegla att avtalets syfte har utvidgats (det omfattar också bistånd genom informationsutbyte som kan vara relevant för att fastställa, beräkna, genomdriva och uppbära skatter).

· Artikel 2 – ”Allmänt tillämpningsområde”

Denna artikel har ändrats för att spegla utvidgningen av avtalets tillämpningsområde. För detta ändamål har en artikel 2.1 c lagts till för att ta hänsyn till rådets slutsatser av den 10 februari 2009 och Liechtensteins åtagande av den 12 mars 2009 om att anta OECD:s riktlinjer om informationsutbyte i skattefrågor (artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet).

Vidare har termen ”alla” strukits före ”parterna” i artikel 2.1 a, eftersom den inte ger något mervärde och termen ”bedrägeri” har strukits i artikel 2.1 b, e och f.

En ny definition av direkta skatter har utarbetats i artikel 2.4 e. Denna definition överensstämmer med definitionen i artikel 3 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet.

Artikel 2.4 b och artikel 2.4 d har ändrats till att omfatta underlåtenhet att lämna korrekta deklarationer samt undanhållande av tullavgifter och indirekta skatter i enlighet med definitionen i artikel 2.4 f om bedrägligt beteende i samband med direkta skatter.

Ytterligare en definition av den skattskyldige läggs till i artikel 2.4 g. I definitionen tas hänsyn till det svenska ordförandeskapets förslag till definition i kompromisstexten till utkastet till direktiv om administrativt samarbete i skattefrågor.

En ny punkt 5 har införts under artikel 2 för att precisera att informationsutbytet ska genomföras oavsett om den person som informationen avser, eller den person som innehar informationen, har hemvist i något av parternas länder, samt vad som bör avses med parternas myndigheter. Detta överensstämmer med artikel 2 i OECD:s modellavtal för informationsutbyte i skattefrågor samt med de skyldigheter som Liechtenstein och Förenta staterna har enats om (artikel 2 i avtalet mellan Förenta staterna och Liechtenstein [2]).

Slutligen föreskrivs att en bestämmelse bör införas om underlåtenhet att följa ett rättsligt krav på att lämna inkomstdeklaration (artikel 2.4 f vi).

· Artikel 3 – ”Fall av mindre betydelse”

Denna artikel har ändrats för att avlägsna den övre gränsen för informationsutbyte i skattefrågor.

· Artikel 4 – ”Allmän ordning”

Denna artikel har inte ändrats. Det bör dock påpekas att denna bestämmelse ska tolkas mycket restriktivt så att den ena partens väsentliga intressen skyddas. Den får inte tolkas på ett sätt som gör det möjligt att hindra att avtalen fungerar väl.

· Artikel 5 – ”Överlämnande av upplysningar och bevis”

Artikel 5.2 b har ändrats genom tillägg av en hänvisning till artikel 2.1 c.

· Artikel 6 – ”Sekretess”

Denna artikel har inte ändrats. Denna bestämmelse ska läsas mot bakgrund av artikel 21 avseende användningen av uppgifter.

· Artikel 7 – ”Förhållande till andra avtal”

Denna artikel har ändrats för att förtydliga att avtalet ska tolkas som att det innehåller minimiregler och att bilaterala avtal (men också överenskommelser) kan sträcka sig utöver detta minimum om det krävs ett mer omfattande samarbete på området administrativt bistånd.

· Artikel 8 – ”Det administrativa biståndets omfattning”

Denna artikel har ändrats så att det uttryckligen anges att avtalet omfattar det administrativa samarbetet genom informationsutbyte i skattefrågor.

· Artikel 9 – ”Preskriptionsbestämmelser”

En sista mening läggs till för att precisera att preskriptionsbestämmelserna har löpt ut för den anmodade partens skatter inte ska hindra den anmodade parten att inhämta och framlägga de begärda uppgifterna. Det överensstämmer med de skyldigheter som Liechtenstein och Förenta staterna har enats om (artikel 7.5 i avtalet mellan Förenta staterna och Liechtenstein).

· Artikel 10 – ”Befogenheter”

Denna artikel har reviderats i linje dels med rådets slutsatser från februari 2009 för att uppnå skyldigheter av minst samma omfattning som de som Liechtenstein och Förenta staterna har enats om (artikel 5.6) dels med OECD:s modellavtal om informationsutbyte i skattefrågor från 2002.

Två fotnoter har införts för att ange att inrättningar och stiftelser på tyska kommer att översättas som Anstalten och Stiftungen.

En länk har skapats till den nya definitionen av ”den skattskyldige” i artikel 2.4 g.

· Artikel 11 – ”Begränsningar för informationsutbyte”

Denna artikel har ändrats för att helt beakta OECD:s riktlinjer i artikel 26 (punkt 2). Den har också ändras för att ange att en framställan om upplysningar inte ska avslås på grund av att den skattpliktige bestrider den skatteskuld som gett upphov till begäran (ny punkt 3), i linje med de skyldigheter som Liechtenstein och Förenta staterna har enats om (artikel 7.3 i avtalet mellan Förenta staterna och Liechtenstein).

· Artikel 12 – ”Kostnader och skyldighet att uttömma sedvanliga informationskällor”

Den första punkten har ersatts med en ny bestämmelse om kostnader, som ligger i linje med OECD:s modellavtal om informationsutbyte i skattefrågor från 2002 (artikel 9 enligt vilken ”de avtalsslutande parterna ska enas om de kostnader som uppstått genom beviljandet av bistånd”, och kommentarer).

I den andra punkten avseende skyldigheten att uttömma de sedvanliga informationskällorna har undantaget, utom när detta tillvägagångssätt skulle ge upphov till orimliga svårigheter, lagts till.

· Artikel 14 – ”Framställningar om upplysningar”

Den nya ordalydelsen i denna artikel överensstämmer med de skyldigheter som Liechtenstein och Förenta staterna har enats om (artikel 5 i avtalet mellan Förenta staterna och Liechtenstein) som tagits sin utgångspunkt i OECD:s modellavtal om informationsutbyte i skattefrågor från 2002.

· Artikel 18a – ”Närvaro av bemyndigad personal från den ansökande partens myndighet vid skattesamarbete”

Dessa nya bestämmelser om skattesamarbete förs in efter utvidgningen av avtalets tillämpningsområde (ny artikel 2.1 c). Detta överensstämmer med OECD:s modellavtal för informationsutbyte i skattefrågor från 2002 (artikel 6 och kommentarer, särskilt punkterna 66–70) och bygger på de skyldigheter som Liechtenstein och Amerikas Förenta stater har enats om (artikel 6 i avtalet mellan Förenta staterna och Liechtenstein).

· Artikel 20a – ”Biståndsframställningarnas form och innehåll i skattefrågor”

Denna artikel har reviderats i linje med rådets slutsatser från februari 2009 för att skyldigheterna ska uppnå minst samma omfattning som de som Liechtenstein och Förenta staterna har enats om (artikel 5.2 i avtalet mellan Förenta staterna och Liechtenstein).

Denna artikel ska tolkas mot bakgrund av den gemensamma förklaringen avseende denna bestämmelse, särskilt om kontoinnehavarens identitet är okänd.

· Artikel 21 – ”Användning av uppgifter”

Denna artikel har inte ändrats. Det bör dock noteras att denna artikel avser både civilrättsligt och straffrättsligt förfarande.

· Artikel 24 – ”Indrivning”

Utöver de förklaringar som lämnades i motiveringen till de ursprungliga förslag som antogs den 10 december 2008, är det värt att påpeka att bestämmelserna i artikel 24.2 i förekommande fall inte påverkar ytterligare krav enligt nationell lagstiftning.

· Artikel 25 – ”Förhållande till andra avtal”

I artikel 7 påpekas att denna artikel också har ändrats för att, på ett kompletterande sätt, förtydliga att bestämmelserna i avdelning III inte förhindrar ett utvidgat samarbete på grundval av andra instrument, särskilt bilaterala avtal.

· Artikel 31 – ”Husrannsakan och beslag”

Denna artikel har inte ändrats. Det bör dock noteras att förteckningen över villkor för att lämna rättslig hjälp i denna artikel är uttömmande.

· Artikel 32 – ”Framställningar om bankupplysningar och finansiella upplysningar”

Artikel 32.5 har omformulerats för att bättre spegla OECD:s riktlinjer. I denna punkt ska ”part” innebära den anmodade parten.

Utöver de förklaringar som lämnades i motiveringen till de ursprungliga förslag som antogs den 10 december 2008 ska det påpekas att gränserna för att avslå en framställning om upplysningar inte bör skilja sig åt mellan administrativt bistånd och ömsesidig rättslig hjälp.

· Artikel 33 – ”Kontrollerade leveranser”

Denna artikel har inte ändrats. Det bör dock noteras att denna bestämmelse ska läsas i samband med artikel 8.2.

· Artikel 38 – ”Gemensam kommitté”

Artiklarna 38.1 och 38.2 har ändrats något, särskilt för att klargöra att beslut, som ska fattas enhälligt, täcker både de praktiska metoderna för att genomföra avtalet och de beslut som behandlas i en annan artikel i avtalet.

I artikel 38.2 specificeras vad som menas med ”alla parter”.

· Artikel 41 – ”Ikraftträdande”

Med beaktande av vad som tidigare varit fallet med Schweiziska edsförbundet, har en bestämmelse införts för att göra vissa specifika bestämmelser i avtalet (avdelning I och avdelning II i den mån de avser inkomster som omfattas av beskattning av inkomster från sparande och informationsutbyte och ömsesidigt bistånd rörande bedrägerier och annan olaglig verksamhet på området traditionella egna medel och gemenskapsmedel) tillämpliga från den tidpunkt då avtalet undertecknades av parterna och Furstendömet Liechtenstein anmälde sitt ratifikationsinstrument.

Unionens rättsordning möjliggör en sådan provisorisk tillämpning.

Traditionella egna medel ska tolkas mot bakgrund av rådets beslut av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel [3] (som täcker förteckningen i artikel 2.1 a, men inte mervärdesskatt).

· Artikel 43 – ”Tillämpningstid”

Denna artikel har ändrats för att ange att tillämpningen av reglerna är tidsmässigt begränsad vad gäller biståndet genom informationsutbyte för att fastställa, beräkna, genomdriva och uppbära direkta och indirekta skatter (ny artikel 2.1 c).

Ordalydelsen i artikel 43 c bygger på artikel 15 i OECD:s modellavtal för informationsutbyte i skattefrågor från 2002. Den nya bestämmelsen avser ett system med tidsmässig tillämpning som är förenligt med behovet av en förutsägbar rättslig ram för befintliga kundrelationer. Om avtalet undertecknas före utgången av 2009 blir det första beskattningsbara året 2010 och det första informationsutbyte som bygger på detta specifika skatteår skulle komma att genomföras 2011.

4. Slutsats

Kommissionen ändrar sina förslag enligt följande:

2008/0234 (CNS)

Ändrat förslag till

RÅDETS BESLUT

om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av

avtalet om samarbete

mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och

Furstendömet Liechtenstein, å andra sidan,

i syfte att bekämpa bedrägeri och all annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen och att säkerställa utbyte av information om skattefrågor

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska unionen, särskilt artikel 325.4 jämförd med artikel 218.6 a,

med beaktande av kommissionens förslag [4],

med beaktande av Europaparlamentets godkännande [5], och

av följande skäl:

(1) Den 7 november 2006 bemyndigade rådet kommissionen att förhandla med Furstendömet Liechtenstein om ett avtal om bekämpande av bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som skadar offentliga ekonomiska intressen, inklusive intäkter och kostnader, särskilt bidrag och skatter. Rådet begärde den 10 februari 2009 att alla nödvändiga ändringar skulle införas för att säkerställa effektivt administrativt bistånd och tillgång till upplysningar om alla former av investeringar, särskilt fonder och stiftelser.

(2) I enlighet med rådets beslut […/…]/ av den […] och med förbehåll för dess ingående vid en senare tidpunkt undertecknades avtalet på Europeiska unionens vägnar den […].

(3) I enlighet med artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen företräda unionen i den gemensamma kommitté som upprättas genom samarbetsavtalet. De ståndpunkter som ska antas på unionens vägnar när gemensamma kommittén uppmanas att anta rättsakter som har rättslig verkan kommer att fastställas i enlighet med artikel 218.9 i fördraget om Europeiska unionens funktion.

(4) Avtalet bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

PåPå Europeiska unionens vägnar godkänns härmed avtalet om samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Furstendömet Liechtenstein, å andra sidan, i syfte att bekämpa bedrägeri och all annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen och att säkerställa utbyte av information om skattefrågor.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse den person som ska ha rätt att på Europeiska unionens [6] vägnar göra den anmälan som avses i artikel 41.2 i avtalet.

Artikel 3

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordföranden

BILAGA

Avtal om samarbete

mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Furstendömet Liechtenstein, å andra sidan,

i syfte att bekämpa bedrägeri och all annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen och att säkerställa utbyte av information om skattefrågor

EuropeISKA UNIONEN,

KONUNGARIKET BELGIEN,

REPUBLIKEN BULGARIEN,

REPUBLIKEN TJECKIEN,

KONUNGARIKET DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,

REPUBLIKEN ESTLAND,

IRLAND,

REPUBLIKEN GREKLAND,

KONUNGARIKET SPANIEN,

REPUBLIKEN FRANKRIKE,

REPUBLIKEN ITALIEN,

REPUBLIKEN CYPERN,

REPUBLIKEN LETTLAND,

REPUBLIKEN LITAUEN,

STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,

REPUBLIKEN UNGERN,

REPUBLIKEN MALTA,

KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

REPUBLIKEN POLEN,

REPUBLIKEN PORTUGAL,

RUMÄNIEN,

REPUBLIKEN SLOVENIEN,

REPUBLIKEN SLOVAKIEN,

REPUBLIKEN FINLAND,

KONUNGARIKET SVERIGE,

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND, å ena sidan

och

FURSTENDÖMET LIECHTENSTEIN, å andra sidan,

nedan kallade parterna,

SOM ÖNSKAR att på ett effektivt sätt bekämpa bedrägeri och all annan olaglig verksamhet som skadar parternas ekonomiska intressen och säkerställa administrativt samarbete för att fastställa, beräkna, genomdriva och uppbära direkta och indirekta skatter,

SOM NOTERAR att detta avtal införlivar OECD:s riktlinjer så som de framgår i modellavtalet för utbyte av information i skattefrågor,

SOM BEAKTAR att Liechtenstein är medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och därför deltar i de fyra friheterna,

HAR ENATS OM ATT INGÅ FÖLJANDE AVTAL:

AVDELNING I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1 – Syfte

Syftet med detta avtal är att utsträcka det administrativa biståndet och den ömsesidiga rättsliga hjälpen mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Furstendömet Liechtenstein, å andra sidan, i syfte att bekämpa bedrägeri och all annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen i den mening som avses i artikel 2 och att tillhandahålla administrativt samarbete genom utbyte mellan parterna av sådana uppgifter som kan förutses vara relevanta för att fastställa, beräkna, genomdriva och uppbära de skatter som omfattas av detta avtal.

Artikel 2 - Allmänt tillämpningsområde

1. Detta avtal ska tillämpas på följande:

(a) Administrativt och straffrättsligt förebyggande samt administrativ och straffrättslig spårning, utredning, lagföring och bekämpning av bedrägeri och all annan olaglig verksamhet som skadar parternas respektive ekonomiska intressen, i fråga om

– varuhandel i strid med tull- och jordbrukslagstiftningen,

– handel i strid med lagstiftningen om indirekt beskattning enligt definitionen i punkt 4 c,

– mottagande eller innehållande av medel – även användning av sådana medel i andra syften än dem för vilka de ursprungligen beviljats – ur parternas statsbudgetar eller budgetar som förvaltas av dem eller för deras räkning, såsom bidrag och återbetalningar,

– parternas förfaranden för tilldelning av kontrakt,

(b) administrativt och straffrättsligt förebyggande samt administrativ och straffrättslig spårning, utredning, lagföring och bekämpning av olaglig verksamhet som skadar Europeiska unionens medlemsstaters och Furstendömet Liechtensteins respektive ekonomiska intressen, genom beteende i strid med lagstiftningen om direkta skatter,

(c) administrativt samarbete genom utbyte av information som kan vara relevant för administration och tillämpning av parternas nationella lagstiftningar när det gäller direkta och indirekta skatter, inbegripet uppgifter om hur skatterna fastställs, beräknas, genomdrivs och uppbärs vad avser de personer som ska erlägga sådana skatter samt indrivning och verkställighet av skattefordringar eller tillhörande utredning eller åtal,

(d) beslag och indrivning av belopp som är utestående eller har utbetalats oriktigt på grund av sådan olaglig verksamhet som avses i punkterna 1 a och 1 b.

2. Det samarbete som avses i avdelningarna II (Administrativt bistånd) och III (Ömsesidig rättslig hjälp) får inte avvisas enbart på den grunden att framställan avser en överträdelse som av den anmodade parten anses utgöra ett skattebrott eller att den anmodade partens lagstiftning inte reglerar samma typer av skatter, tullar, avgifter, utgifter, bidrag eller återbetalningar eller inte innehåller motsvarande bestämmelser eller juridiska definition av omständigheterna som den ansökande partens lagstiftning.

3. Tvätt av vinning av sådan verksamhet som omfattas av punkt 1 a ska ingå i avtalets tillämpningsområde, förutsatt att den omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2005/60/EG, som har införlivats med EES-avtalet genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 87/2006 av den 7 juli 2006 om ändring av bilaga IX (Finansiella tjänster) till EES-avtalet, eller att den verksamhet som utgör förbrottet enligt båda parternas rätt är belagt med frihetsstraff eller frihetsberövande skyddsåtgärd upp till en tid av lägst sex månader.

4. I detta avtal gäller följande definitioner:

(a) bedrägeri och all annan olaglig verksamhet: i punkt 1 a omfattar även smuggling, korruption och penningtvätt av vinning av sådan verksamhet som omfattas av punkt 1 a, om inte annat anges i punkt 3.

(b) varuhandel i strid med tull- och jordbrukslagstiftningen: i punkt 1 a ska tillämpas oberoende av om varorna passerat (vid avsändning, mottagning eller transitering) den andra partens territorium och inbegripa underlåtenhet att lämna korrekta deklarationer och undanhållande av tullavgifter genom avsiktlig användning av falska, förfalskade eller oriktiga dokument och ofullständiga skattedeklarationer som inlämnats av fysiska eller juridiska personer samt oriktiga affärshandlingar.

(c) indirekt beskattning: i punkt 1 a och 1 c är indirekta skatter av alla slag och med alla beteckningar vid tidpunkten för undertecknandet, inbegripet tullar, mervärdesskatt, särskild konsumtionsskatt och punktskatter. Avtalet ska också gälla alla identiska eller i huvudsak likartade skatter som påförs efter dagen för avtalets undertecknande vid sidan av, eller i stället för, befintliga skatter.

(d) handel i strid med lagstiftningen om indirekt beskattning: i punkt 1 a ska tillämpas oberoende av om varorna passerat (vid avsändning, mottagning eller transitering) den andra partens territorium och inbegripa underlåtenhet att lämna korrekta deklarationer och undanhållande av indirekta skatter genom avsiktlig användning av falska, förfalskade eller oriktiga dokument och ofullständiga skattedeklarationer som inlämnats av fysiska eller juridiska personer samt oriktiga affärshandlingar.

(e) direkta skatter: som avses i punkt 1 b och 1 c är direkta skatter av alla slag och med alla beteckningar vid tidpunkten för undertecknandet, inbegripet skatter på inkomst, vinster och kapital samt förmögenhets- och fastighetsskatter, arv och gåvor, oberoende av på vilket sätt dessa skatter tas ut, som uppbärs för parterna, deras delstater eller kommuner. Avtalet ska också gälla alla identiska eller i huvudsak likartade skatter som påförs efter dagen för avtalets undertecknande vid sidan av, eller i stället för befintliga skatter.

(f) beteende i strid med lagstiftningen om direkta skatter: i punkt 1 b består i undanhållande av direkta skatter genom avsiktlig användning av helt eller delvis förfalskade eller oriktiga dokument, inbegripet ofullständiga skattedeklarationer som inlämnats av en person samt oriktiga affärshandlingar. Var och en av följande verksamheter ska anses utgöra beteende i strid med lagstiftningen om direkta skatter, om de utförs uppsåtligen:

i) Utarbetande eller order om att det utarbetas, undertecknas eller inges ett dokument som

– enligt lag ska inges till skattemyndigheterna som bevis för beskattningsbar inkomst,

– ligger till grund för bedömning av skatteintäkterna,

– är falskt med avseende på någon omständighet som krävs för bedömningen av sådana skatteintäkter.

ii) Dubbel bokföring.

iii) Införande av falska eller förvanskade uppgifter eller falska fakturor eller dokument.

iv) Förstöring av räkenskaper eller affärshandlingar.

v) Döljande av tillgångar eller skyddande av inkomstkällor genom användning av helt eller delvis förfalskade eller oriktiga dokument, inbegripet ofullständiga skattedeklarationer som inlämnats av en person samt oriktiga affärshandlingar.

vi) Underlåtenhet att uppfylla ett rättsligt krav på att lämna inkomstdeklaration.

(g) person: avser en fysisk person, juridisk person eller, om gällande lagstiftning medger det, en sammanslutning av personer som har befogenhet att utföra rättshandlingar men som inte har status som juridisk person, och varje annan juridisk gruppering, oavsett slag eller form och oavsett om den har status som juridisk person eller ej, som äger eller förvaltar tillgångar som omfattas av en skatt som täcks av detta avtal, inbegripet inkomster som härrör därifrån.

5. Utbyte av information i enlighet med detta avtal av den anmodade partens behöriga myndigheter ska ske oavsett om den person som informationen avser, eller den person som innehar informationen, har hemvist i något av parternas länder. Den anmodade parten är dock inte skyldig att lämna information som varken innehas av dess myndigheter (dvs. statliga organ, delstater eller lokala myndigheter) eller som innehas eller kontrolleras av personer som befinner sig på den partens territorium.

Artikel 3 Fall av mindre betydelse

1. Den anmodade partens myndighet får avvisa en framställan om samarbete, utom en framställan om utbyte av information i skattefrågor, om den skatt eller tull som antas ha tagits ut med för lågt belopp eller undanhållits, eller det bidrag eller den återbetalning som missbrukats, inte överstiger 25 000 euro eller, med avseende på artikel 2.1 d jämförd med artikel 2.1 a, om det beräknade värdet av de varor som exporterats eller importerats utan tillstånd inte överstiger 100 000 euro. Det lägsta beloppet för den skatt eller tull som tagits ut med för lågt belopp eller för det bidrag eller den återbetalning som missbrukats, eller det lägsta värdet av de varor som avses ovan, kan vara en följd av med varandra sammanhängande transaktioner vars utlösande faktor sträcker sig över en längre tid och vars ekonomiska verkningar är större än tröskelvärdet, även om varje transaktion för sig är under tröskelvärdet. Dessa tröskelvärden ska inte tillämpas om den ansökande parten med hänsyn till omständigheterna eller den misstänktes identitet bedömer fallet som synnerligen allvarligt.

2. Den anmodade partens myndighet ska utan dröjsmål underrätta den ansökande partens myndighet om skälen till att framställan om samarbete avvisats.

Artikel 4 Allmän ordning

Samarbete får avvisas om den anmodade parten anser att verkställandet av framställan skulle kunna skada dess suveränitet, säkerhet, allmänna ordning eller andra väsentliga intressen.

Artikel 5 Överlämnande av upplysningar och bevis

1. Upplysningar och bevism som överlämnas eller erhålls enligt detta avtal, oavsett form, ska vara sekretessbelagda och ges samma skydd som motsvarande uppgifter har enligt den nationella lagstiftningen hos den part som tagit emot uppgifterna och enligt de motsvarande bestämmelser som är tillämpliga på gemenskapens institutioner.

Sådana upplysningar och sådan bevisning får framför allt inte yppas för andra personer än de som behöver tillgång till dem på grund av sin ställning vid unionens institutioner, i dess medlemsstater eller i Furstendömet Liechtenstein och får inte heller användas av dessa personer för andra ändamål än de som omfattas av detta avtals tillämpningsområde. Dessa personer ska använda upplysningarna och bevisningen endast för dessa ändamål, såvida inte den anmodade partens behöriga myndighet uttryckligen har tillåtit att de används för ett annat specifikt ändamål, om upplysningarna och bevisningen enligt den partens lagstiftning under likartade omständigheter skulle kunna användas för liknande ändamål. Dessa personer får lämna ut uppgifterna i samband med offentliga domstolsförhandlingar eller rättsliga avgöranden.

2. De upplysningar och den bevisning som den ansökande parten erhåller enligt detta avtal får överlämnas till en annan part, om denna andra part genomför en utredning där samarbete inte är uteslutet eller om det finns konkreta indikationer på att den parten med fördel skulle kunna företa en sådan utredning.

(a) När det gäller bistånd eller rättslig hjälp för verksamhet som omfattas av artikel 2.1 a samt artikel 2.1 d jämförd med artikel 2.1 a ska den ansökande parten underrätta den anmodade parten om vilken annan part i detta avtal som uppgifterna kommer att skickas till samt i vilket syfte.

(b) När det gäller bistånd eller rättslig hjälp för verksamhet som omfattas av artikel 2.1 b samt artikel 2.1 d jämförd med artikel 2.1 b får den ansökande parten överlämna uppgifter och bevisning till en annan part i detta avtal, om den anmodade part som lämnade uppgifterna inte uttryckligen motsätter sig det när uppgifterna lämnas, eller vad avser det administrativa samarbete som omfattas av artikel 2.1 c, endast med medgivande från den anmodade part som tillhandahöll uppgifterna.

Upplysningar och bevisning får inte överlämnas i andra syften än de som avses i detta avtal.

3. Överlämnande av upplysningar och bevisning, som erhållits enligt detta avtal, från en part till en eller flera andra parter får inte överklagas inom den först anmodade partens territorium.

4. Alla parter som tar emot upplysningar eller bevisning enligt punkt 2 ska följa de villkor för uppgifternas användning som den anmodade parten ställde då uppgifterna först överlämnades till den ansökande parten.

5. För att upplysningar och bevisning som erhållits enligt detta avtal ska kunna överlämnas av en part till ett tredjeland krävs tillstånd från den part som ursprungligen tillhandahöll upplysningarna och bevisningen.

Artikel 6 Sekretess

Den ansökande parten får kräva att den anmodade parten belägger framställan och dess innehåll med sekretess, utom om detta skulle vara oförenligt med verkställandet av framställan. Om den anmodade parten inte kan uppfylla sekretesskravet ska den ansökande partens myndighet underrättas om detta i förväg.

Avdelning II ADMINISTRATIVT BISTÅND

Kapitel 1 Allmänna bestämmelser

Artikel 7 Förhållande till andra avtal

Denna avdelning ska

(a) i fråga om bistånd för verksamhet som omfattas av artikel 2.1 a samt artiklarna 2.1 c och 2.1 d jämförd med artikel 2.1 a, inte påverka de bestämmelser som är tillämpliga på ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, eller de bestämmelser om bilaterala eller multilaterala avtal eller arrangemang som ingåtts eller kommer att ingås mellan parterna, i den mån som de medför ett mer långtgående samarbete om administrativt bistånd än samarbetet enligt detta avtal och som utgör minimiregler för utbyte av information och bistånd mellan alla parter, särskilt protokoll 11 till EES-avtalet om ömsesidigt bistånd i tullfrågor,

(b) i fråga om bistånd för verksamhet som omfattas av artikel 2.1 b samt artiklarna 2.1 c) och 2.1 d jämförd med artikel 2.1 a, inte påverka de bestämmelser som är tillämpliga på ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, eller de bestämmelser om bilaterala eller multilaterala avtal eller arrangemang som ingåtts eller kommer att ingås mellan parterna, i den mån som de medför ett mer långtgående samarbete om administrativt bistånd än samarbetet enligt detta avtal och som utgör minimiregler för utbyte av information och bistånd mellan alla parter, särskilt avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Furstendömet Liechtenstein om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar [7].

Artikel 8 Det administrativa biståndets omfattning

1. Parterna ska lämna varandra ömsesidigt bistånd för att bekämpa bedrägeri och all annan olaglig verksamhet som omfattas av detta avtal och tillhandahålla administrativt samarbete genom utbyte av information om skatter som omfattas av detta avtal, bland annat för att förebygga, spåra och utreda transaktioner och andra handlingar alternativt underlåtenhet som strider mot relevant lagstiftning.

2. Bistånd enligt denna avdelning ska gälla alla administrativa myndigheter hos parterna som enligt artikel 2 är behöriga att göra administrativa utredningar eller väcka åtal, däribland även fall där dessa myndigheter utövar sina befogenheter på rättsliga myndigheters begäran.

Om en brottsutredning utförs av en rättslig myndighet eller under dess ledning ska denna myndighet avgöra om en därmed sammanhängande framställan om ömsesidigt bistånd eller samarbete ska inges på grundval av de bestämmelser som är tillämpliga på ömsesidig rättslig hjälp i brottmål eller på grundval av denna avdelning.

Artikel 9 Preskriptionsbestämmelser

När den anmodade parten beslutar om upplysningar eller annat bistånd enligt denna avdelning får lämnas som svar på en framställan, ska den tillämpa preskriptionsbestämmelserna enligt lagstiftningen hos den ansökande parten i stället för preskriptionsbestämmelserna hos den anmodade parten. På beskattningsområdet anses att om preskriptionsfristen har löpt ut för den anmodade partens skatter inte hindra den anmodade parten att erhålla och tillhandahålla de begärda uppgifterna.

Artikel 10 Befogenheter

1. Utan att det påverkar punkt 2 ska parternas myndigheter tillämpa bestämmelserna i denna avdelning inom ramen för de befogenheter som de har tilldelats enligt nationella bestämmelser. Ingenting i denna avdelning får tolkas som att det inverkar på de befogenheter som parternas myndigheter har tilldelats enligt nationella bestämmelser i den mening som avses i denna avdelning.

Myndigheterna ska gå till väga som om de handlade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet hos samma part. De ska därvid utnyttja alla lagliga befogenheter som de har enligt nationell rätt för att tillmötesgå begäran.

2. I enlighet med artikel 14 i detta avtal ska varje part se till att den har befogenhet att genom sina behöriga myndigheter erhålla och tillhandahålla

a) uppgifter som innehas av banker, andra finansinstitut och personer, inbegripet förvaltare och förmyndare som agerar i egenskap av ombud eller förvaltare,

b) uppgifter om den lagliga äganderätten eller nyttjanderätten till företag och andra rättssubjekt, särskilt inbegripet inrättningar [8], däribland uppgifter om alla personer i ägarkedjan,

c) i fråga om partnerskap, uppgifter om medlemmarnas identitet,

d) i fråga om stiftelser, stiftelsens instiftare, förvaltare, förmånstagare och protektor,

e) i fråga om fonder [9], uppgifter om instiftare, styrelsemedlemmar och förmånstagare, och

f) uppgifter om de personer som avses i artikel 2.4 g.

Artikel 11 Begränsningar för informationsutbyte

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10.2 ska inte administrativt bistånd för verksamhet som omfattas av artiklarna 2.1 b och 2.1 c medföra någon skyldighet för en part från vilken uppgifter begärs att genomföra utredningar eller meddela uppgifter, om det skulle strida mot lagstiftningen eller administrativ praxis hos de behöriga administrativa myndigheterna hos den parten att genomföra sådana utredningar eller inhämta de uppgifter som begärs. Tillhandahållande av uppgifter får vägras om det skulle leda till röjande av affärshemlighet, företagshemlighet, yrkeshemlighet eller en handelsprocess, eller av uppgifter vars röjande skulle strida mot artikel 4; en parts behöriga myndighet får också vägra att tillhandahålla uppgifter, när den ansökande parten av faktiska eller rättsliga skäl är förhindrad att tillhandahålla motsvarande uppgifter.

2. I inget fall ska bestämmelsen i punkt 1 tolkas som om en part har rätt att vägra att tillhandahålla information endast på grund av att uppgifterna innehas av en bank, ett annat finansiellt institut, en förvaltare eller en person som agerar i egenskap av ombud eller förvaltare, eller på grund av att uppgifterna rör ägarintressen, eller att den inte har något intresse av sådana uppgifter.

3. En begäran om information får inte vägras på grund av att skattebetalaren bestrider den skatteskuld som gett upphov till begäran.

Artikel 12 Kostnader och skyldighet att uttömma sedvanliga informationskällor

1. Kostnader som uppstår vid tillhandahållande av bistånd ska bäras av den anmodade parten, såvida inte parternas behöriga myndigheter enas om något annat på grund av allvarliga hinder. Den anmodade partens behöriga myndighet ska samråda med den ansökande partens behöriga myndighet, om tillhandahållandet av bistånd på specifik begäran medför betydande kostnader.

2. Den anmodade partens myndighet får avslå en framställan om samarbete när det är tydligt att den ansökande partens myndighet inte har uttömt de sedvanliga informationskällor som den under rådande omständigheter skulle ha kunnat använda för att inhämta de begärda uppgifterna utan att äventyra möjligheterna att uppnå det önskade resultatet, utom när detta tillvägagångssätt skulle ge upphov till orimliga svårigheter.

Artikel 13 Centrala myndigheter

1. Varje part ska utse en eller flera centrala myndigheter som ska vara behöriga att behandla sådana framställningar om administrativt bistånd som avses i denna avdelning.

Dessa myndigheter ska vända sig till de administrativa myndigheter som är behöriga att verkställa det begärda biståndet.

2. De centrala myndigheterna ska kommunicera direkt med varandra.

3. De centrala myndigheternas verksamhet ska inte, särskilt i brådskande fall, utesluta direkt samarbete mellan parternas övriga myndigheter som är behöriga att agera i ärenden som omfattas av detta avtals tillämpningsområde. De centrala myndigheterna ska informeras om alla åtgärder som rör sådant direkt samarbete.

4. I samband med den anmälan som föreskrivs i artikel 41.2 ska parterna meddela vilka myndigheter som anses vara centrala myndigheter enligt den här artikeln.

Kapitel 2 Bistånd på begäran

Artikel 14 Framställningar om upplysningar

1. Den anmodade partens behöriga myndighet ska på begäran av den ansökande parten lämna upplysningar för de syften som anges i artikel 1 i detta avtal och i enlighet med dess ytterligare bestämmelser.

2. Upplysningar ska erhållas och utbytas enligt detta avtal utan hänsyn till om den anmodade parten behöver upplysningarna för egna ändamål eller om det beteende som utreds skulle utgöra ett brott enligt den anmodade partens lagstiftning, om det hade inträffat på den anmodade statens territorium.

3. Om de upplysningar som innehas av den anmodade partens behöriga myndighet inte är tillräckliga för att tillmötesgå framställan, ska den anmodade parten vidta alla åtgärder för att samla in de begärda upplysningarna och lämna dem till den anmodade parten, oavsett om den anmodade parten vid den tidpunkten inte behöver upplysningarna för sina egna skatteändamål. Lagenliga privilegier och praxis hos den ansökande parten ska inte gälla för att verkställa en begäran från den anmodade parten och lösningen på sådana frågor ska förbehållas den ansökande parten.

4. Var och en av parterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att erhålla de begärda upplysningarna och, om detta uttryckligen har begärts ska upplysningarna tillhandahållas i den form som den ansökande medlemsstaten har angett, inbegripet vittnesmål och bestyrkta kopior av originaldokument. De rapporter och andra dokument, eller bestyrkta kopior av eller utdrag ur de rapporter och dokument på vilka de meddelade upplysningarna bygger, och som den anmodade partens myndigheter har tillgång till eller som har utarbetats eller inhämtats för att tillmötesgå en framställan om upplysningar, ska bifogas de upplysningar som lämnas.

5. Genom överenskommelse mellan den ansökande partens myndighet och den anmodade partens myndighet, och i enlighet med närmare instruktioner från den sistnämnda, kan för ändamålet bemyndigad personal från den ansökande partens myndighet ges tillgång till sådana dokument och upplysningar som avses i punkt 1 och som avser specifik olaglig verksamhet som omfattas av detta avtals tillämpningsområde, och som förvaras i den anmodade partens lokaler. Dessa företrädare ska ha rätt att ta kopior av dokumenten.

6. Den gemensamma kommitté som inrättas genom artikel 38 ska fastställa de tidsfrister inom vilka den anmodade partens myndighet till den ansökande partens myndighet ska bekräfta mottagandet av en framställan och, vid behov, underrätta den ansökande partens myndighet om brister i framställan eller om den stöter på hinder för att tillhandahålla upplysningarna eller vägrar att tillhandahålla upplysningarna.

Artikel 15 Framställningar om övervakning

På begäran av den ansökande partens myndighet ska den anmodade partens myndighet så långt möjligt övervaka varuhandel som strider mot den lagstiftning som avses i artikel 2.1 a. Denna övervakning kan avse en person som på goda grunder misstänks ha deltagit eller delta i olaglig verksamhet eller förbereda olaglig verksamhet, eller lokaler, transportmedel och varor med anknytning till sådan verksamhet.

Artikel 16 Delgivning och överlämnande per post

1. På begäran av den ansökande partens myndighet ska den anmodade partens myndighet, i enlighet med den anmodade partens nationella bestämmelser, delge mottagaren alla handlingar eller beslut från den ansökande partens behöriga myndigheter som omfattas av detta avtals tillämpningsområde eller ombesörja att så sker.

2. Framställan om delgivning ska ange syftet med den handling eller det beslut som ska delges, liksom mottagarens namn och adress samt andra upplysningar som kan underlätta identifiering av mottagaren och ska åtföljas av en översättning till ett av den anmodade partens officiella språk eller till ett språk som kan godtas av denna part. Den anmodade myndigheten ska utan dröjsmål underrätta den ansökande myndigheten om hur framställan om delgivning har behandlats, framför allt om den dag då beslutet eller handlingen delgavs mottagaren.

3. Parterna får direkt per post översända delgivningshandlingar samt framställningar om upplysningar och dokument till personer som är bosatta inom den andra partens territorium. Om dessa delgivningshandlingar och framställningar om upplysningar skickas till aktörer som omfattas av artikel 2.1 a tredje och fjärde strecksatserna och som är bosatta inom den andra partens territorium, får dessa följa upp översändandet genom att tillhandahålla relevanta dokument och upplysningar i den form som föreskrivs i de bestämmelser och ordningar som ligger till grund för tilldelningen av de medel som det är fråga om.

4. Ingenting i avtalet får tolkas så att det omöjliggör en parts delgivning av dokument i enlighet med dess lagstiftning.

Artikel 17 Framställningar om utredningar

1. På begäran av den ansökande parten ska den anmodade parten genomföra alla lämpliga administrativa utredningar, eller beordra att utredningar genomförs, av transaktioner eller beteenden som utgör en olaglig verksamhet enligt detta avtal eller som föranleder den ansökande partens myndighet att på goda grunder misstänka att sådan olaglig verksamhet har utövats.

2. Den anmodade parten ska använda alla utredningsmöjligheter som dess rättsväsende tillåter på samma villkor som om den handlade för egen räkning eller på begäran av en annan nationell myndighet, om nödvändigt genom att begära ingripande av eller tillstånd från de rättsliga myndigheterna.

Denna bestämmelse ska inte påverka den samarbetsskyldighet som de ekonomiska aktörerna har enligt artikel 19.

Den anmodade partens myndighet ska meddela den ansökande partens myndighet resultaten av dessa utredningar. Artikel 14.2 ska gälla i tillämpliga delar.

3. Den anmodade partens myndighet ska utvidga biståndet till att omfatta alla omständigheter, föremål och personer som har en tydlig anknytning till föremålet för framställan om bistånd, utan att det krävs någon kompletterande framställan. I tveksamma fall ska den anmodade partens myndighet först kontakta den ansökande partens myndighet.

Artikel 18 Närvaro av bemyndigad personal från den ansökande partens myndighet

1. Genom överenskommelse mellan den ansökande partens myndighet och den anmodade partens myndighet får tjänstemän som utsetts av den ansökande partens myndighet närvara vid de administrativa utredningar som avses i föregående artikel. Deras närvaro behöver inte godkännas av den person eller ekonomiska aktör som berörs av utredningen.

2. Personal från den anmodade partens myndighet ska fortlöpande leda utredningarna. Personal från den ansökande partens myndighet får inte på eget initiativ utöva samma befogenheter som tillkommer personal från den anmodade partens myndighet.

De ska emellertid ha tillgång till samma lokaler och samma dokument som personalen från den anmodade partens myndighet, genom deras förmedling och endast i den utsträckning som krävs för att den pågående utredningen ska kunna genomföras.

3. Tillstånd att närvara får vara förenat med vissa villkor.

4. Upplysningar som den ansökande partens myndighet får kännedom om får inte användas som bevisning innan beslut fattats om att överlämna dokumenten.

Artikel 18a Närvaro av bemyndigad personal från den ansökande partens myndighet vid skattesamarbete

1. När det gäller det bistånd för verksamhet som omfattas av artikel 2.1 c får den anmodade partens myndigheter efter förhandsanmälan i rimlig tid låta den ansökande partens tjänstemän resa in på den anmodade partens territorium, i den mån detta är tillåtet i nationell lagstiftning, för att intervjua enskilda personer och granska register utan den enskilda personens skriftliga medgivande i förväg. Den ansökande partens behöriga myndighet ska underrätta den anmodade partens behöriga myndighet om tid och plats för det planerade mötet med den berörda personen. På På den anmodade partens begäran får en tjänsteman från den anmodade parten delta i mötet.

2. På begäran av den ansökande partens behöriga myndighet, i den mån detta är tillåtet enligt den anmodade partens lagstiftning, får den anmodade partens behöriga myndighet tillåta att företrädare för den ansökande partens behöriga myndighet deltar i den relevanta delen av en skatteutredning på den anmodade partens territorium, i vilket fall den anmodade partens behöriga myndighet som genomför utredningen så snart som möjligt ska underrätta den ansökande partens myndighet om tid och plats för utredningen, den myndighet eller den person som auktoriserats att genomföra utredningen och de förfaranden och villkor som den anmodade parten kräver för att verkställa utredningen. Alla beslut avseende genomförandet av utredningen ska fattas av den anmodade part som verkställer utredningen.

Artikel 19 Samarbetsskyldighet

Ekonomiska aktörer ska vara skyldiga att medverka till verkställandet av framställan om administrativt bistånd genom att ge tillträde till sina lokaler, tillgång till transportmedel och dokument samt lämna alla nödvändiga upplysningar. Den ansökande parten får begära att den anmodade parten sörjer för att denna skyldighet uppfylls, inom de gränser som fastställs i den anmodade partens nationella lagstiftning om utredningar av samma slag som vidtas av dess administrativa myndigheter och som har till syfte att sörja för att denna lagstiftning efterlevs.

Artikel 20 Biståndsframställningarnas form och innehåll

1. Framställningar om bistånd ska alltid göras skriftligen. De ska åtföljas av de dokument som anses behövliga för att tillmötesgå framställan.

I brådskande fall får muntliga framställningar godtas, men de måste snarast möjligt bekräftas skriftligen.

2. Framställningarna ska innehålla uppgifter om följande:

(a) Den ansökande myndigheten.

(b) Den åtgärd som begärs.

(c) Syftet med och skälet till framställan.

(d) De lagar, regler och andra rättsliga bestämmelser som berörs.

(e) Så exakta och utförliga uppgifter som möjligt om de fysiska eller juridiska personer som begärs bli föremål för utredning.

(f) En sammanfattning av relevanta fakta och av de utredningar som redan har genomförts, med undantag av fall som avses i artikel 16.

3. Framställningarna ska lämnas på ett av den anmodade partens officiella språk eller på ett språk som kan godtas av denna part.

4. Felaktiga eller ofullständiga framställningar får korrigeras eller kompletteras. Under tiden ska de åtgärder vidtas som krävs för att efterkomma framställningarna.

5. Framställningar till myndigheter som inte är behöriga ska utan dröjsmål vidarebefordras av dem till den behöriga myndigheten.

Artikel 20a  Form och innehåll i framställningar om bistånd i skattefrågor

Framställningar som avser verksamhet som omfattas av artikel 2.1 c ska utformas så noggrant som möjligt och skriftligen specificera följande:

a) Den granskade eller utredda personens identitet.

b) Den tidsperiod som de begärda upplysningarna omfattar.

c) Arten av upplysningar som begärs och den form den ansökande parten föredrar att erhålla den i.

d) Hänvisning till den del av den ansökande partens lagstiftning som framställningen grundar sig på.

e) Skälen för att anse att de begärda upplysningarna kan väntas vara relevanta för den ansökande partens skatteadministration och tillämpning vad avser den person som anges i led a.

f) Grunderna för att anse att de begärda upplysningarna finns hos den anmodade parten eller innehas eller kontrolleras av en person inom den anmodade partens jurisdiktion.

g) Namn och adress för den eller de personer som anses inneha eller kontrollera de begärda upplysningarna, i den mån detta är känt.

h) Ett uttalande om att den ansökande parten skulle kunna erhålla och tillhandahålla de begärda upplysningarna om den anmodade staten gör en liknande framställan.

i) Ett uttalande om att den ansökande parten har uttömt alla medel som rimligen finns tillgängliga inom det egna territoriet för att erhålla upplysningarna, utom när detta skulle ge upphov till orimliga svårigheter.

Artikel 21 Användning av upplysningar

1. De upplysningar som erhålls får uteslutande användas för de ändamål som anges i detta avtal. Om någon av parterna begär att få använda dem för andra ändamål ska den i förväg inhämta skriftligt tillstånd från den myndighet som tillhandahöll upplysningarna. Sådan användning ska då omfattas av de restriktioner som den myndigheten har fastställt.

2. Punkt 1 ska inte hindra att upplysningarna används i rättsliga eller administrativa förfaranden som inleds till följd av att den lagstiftning som avses i framställan om administrativt bistånd inte efterlevs, om samma former av bistånd skulle vara möjlig för dessa förfaranden. Den behöriga myndigheten hos den part som lämnade upplysningarna ska utan dröjsmål underrättas om sådan användning.

3. Parterna får använda upplysningar som har erhållits och dokument som har använts i enlighet med detta avtal som bevisning i sina rapporter och vittnesmål liksom vid domstolsförhandlingar och åtal.

Kapitel 3 Särskilda former av samarbete

Artikel 22 Gemensamma insatser

1. När transaktionsvolymen och de risker med avseende på skatter och bidrag som är förenade med import, export och transitering av varor är av sådan omfattning att det sannolikt medför avsevärda negativa budgetkonsekvenser för parterna, får dessa enas om gemensamma gränsöverskridande insatser för att förebygga och vidta straffrättsliga åtgärder mot olaglig verksamhet som omfattas av detta avtals tillämpningsområde.

2. Den centrala myndigheten eller en myndighet som utses av den ska samordna och planera sådana gränsöverskridande insatser.

3. Om den skattemässiga situationen för en eller flera skattskyldiga personer är av gemensamt eller kompletterande intresse för parterna, får parterna enas om att genomföra samtidiga kontroller på sina egna territorier i syfte att utbyta de uppgifter som inhämtats, närhelst sådana kontroller bedöms vara effektivare än kontroller som utförs av endast en av parterna.

Artikel 23 Gemensamma särskilda utredningsgrupper

1. Myndigheterna hos flera parter får enas om att inrätta en gemensam särskild utredningsgrupp som placeras på en av parternas territorium.

2. Den gemensamma utredningsgruppen ska genomföra komplicerade utredningar som kräver mobilisering av omfattande resurser och ska samordna gemensamma insatser.

3. Deltagande i en sådan grupp ska inte ge företrädare för de deltagande parternas myndigheter rätt att ingripa på den parts territorium där utredningarna äger rum.

4. När en parts tjänstemän deltar i verksamhet på en annan parts territorium, och där vållar skador genom sin verksamhet, ska den part på vars territorium skadorna har vållats gottgöra skadan i enlighet med sin nationella lagstiftning på samma sätt som om skadan hade vållats av dess egna tjänstemän. Denna part ska ersättas till fullo av den part vars tjänstemän har orsakat skadan för de belopp som den har betalat till offren eller till andra personer eller institutioner som är ersättningsberättigade.

5. Utan hinder av respektive parts utövande av sina rättigheter gentemot tredje part, och oaktat skyldigheten att gottgöra skador enligt punkt 4 andra meningen, ska var och en av parterna, i det fall som avses i punkt 4 första meningen, avstå från att begära ersättning från en annan part för de skador som den åsamkats.

6. Under genomförandet av insatsen ska tjänstemän på uppdrag inom en annan parts territorium behandlas på samma sätt som tjänstemän i denna stat när det gäller överträdelser som begåtts mot dem eller av dem.

Kapitel 4 Återvinning

Artikel 24 Återvinning

1. På den ansökande partens begäran ska den anmodade parten ombesörja indrivning av utestående fordringar som omfattas av detta avtals tillämpningsområde med samma tillvägagångssätt som för egna fordringar.

2. Framställan om indrivning av en fordran ska åtföljas av en officiell exekutionstitel (Vollstreckungstitel) eller en bestyrkt kopia av en sådan, utfärdad av den ansökande parten, och i förekommande fall av original eller bestyrkta kopior av andra dokument som krävs för indrivningen.

3. Den anmodade parten ska vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder för att säkra indrivningen av fordran.

4. Den anmodade partens myndighet ska överföra det indrivna beloppet till den ansökande partens myndighet. Den får efter överenskommelse med den ansökande parten göra avdrag med en procentandel som motsvarar de administrativa kostnader den haft.

5. Trots vad som sägs i punkt 1 behöver fordringar som ska drivas in inte nödvändigtvis ges samma prioritet som gäller för fordringar av samma slag som uppstår inom den anmodade partens territorium.

Avdelning III ÖMSESIDIG RÄTTSLIG HJÄLP

Artikel 25 Förhållande till andra avtal

1. Syftet med bestämmelserna i denna avdelning är att komplettera Europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål av den 20 april 1959 samt konventionen om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott av den 8 november 1990 och göra det lättare för parterna att tillämpa dem.

2. Denna avdelning utgör inget hinder för ett mer långtgående samarbete på grundval av bilaterala eller multilaterala avtal mellan parterna.

Artikel 26 Förfaranden där ömsesidig rättslig hjälp ska ges

1. Ömsesidig rättslig hjälp ska ges när en av följande omständigheter föreligger:

(a) I förfaranden som inletts av de administrativa myndigheterna för sådana gärningar som är straffbara enligt den nationella lagstiftningen hos en av de båda parterna, eller hos båda, såsom överträdelser av rättsregler och då beslutet kan leda till förfaranden inför en domstol som är behörig att handlägga brottmål.

(b) I civilmål som handläggs gemensamt med brottmål, så länge som brottmålsdomstolen ännu inte slutgiltigt har avgjort brottmålet.

(c) Avseende brott eller överträdelser för vilka en juridisk person som är hemmahörande inom den ansökande partens territorium kan ställas till ansvar.

2. Ömsesidig rättslig hjälp ska även ges för utredningar och förfaranden som avser beslag eller förverkande av hjälpmedel till och vinning av sådan olaglig verksamhet.

Artikel 27 Överlämnande av framställningar

1. Framställningar som görs med stöd av denna avdelning ska inges av den ansökande partens myndighet, antingen via en behörig central myndighet hos den anmodade parten eller direkt till den myndighet hos den anmodade parten som är behörig att verkställa den ansökande partens framställan. Den ansökande partens myndighet, och i förekommande fall den anmodade partens myndighet, ska översända en kopia av framställan till sina respektive centrala myndigheter för kännedom.

2. Alla handlingar som avser framställningen eller dess verkställande får överlämnas på samma sätt. De ska, åtminstone i kopia, översändas direkt till den anmodade partens myndighet.

3. Om den myndighet hos parten som tar emot en framställan inte är behörig att bevilja rättslig hjälp ska den utan dröjsmål vidarebefordra framställan till den behöriga myndigheten.

4. Felaktiga eller ofullständiga framställningar ska behandlas om de innehåller de uppgifter som behövs för att behandla dem, vilket inte hindrar att den ansökande partens myndighet senare kan rätta till dem. Den anmodade partens myndighet ska utan dröjsmål underrätta den ansökande partens myndighet om bristerna och ge den en tidsfrist för att rätta till dem.

Den anmodade partens myndighet ska utan dröjsmål till den ansökande partens myndighet översända alla andra upplysningar som krävs för att denna ska kunna komplettera framställan eller utvidga den till att även omfatta andra åtgärder.

5. Parterna ska vid den delgivning som föreskrivs enligt artikel 41.2 meddela vilka myndigheter som är behöriga centrala myndigheter för tillämpningen av den här artikeln.

Artikel 28 Delgivning per post

1. Vid förfaranden mot sådan olaglig verksamhet som omfattas av detta avtal ska parterna som regel översända rättegångshandlingar avsedda för personer på den andra partens territorium direkt per post.

2. Om myndigheten hos den part som utfärdat dokumenten vet eller har anledning att tro att mottagaren endast förstår något annat språk, ska handlingarna, eller åtminstone de viktigaste delarna av dem, åtföljas av en översättning till det andra språket.

3. Den delgivande partens myndighet ska underrätta mottagaren om att inga tvångsåtgärder eller påföljder får verkställas direkt av den myndigheten inom den andra partens territorium.

4. Alla rättegångshandlingar ska åtföljas av en anmärkning om att mottagaren kan få upplysningar om sina rättigheter och skyldigheter med avseende på handlingarna från den myndighet som anges i anmärkningen.

Artikel 29 Interimistiska åtgärder

1. Inom ramen för sin nationella rätt och sina befogenheter samt på begäran av den ansökande partens myndighet ska den anmodade partens behöriga myndighet beordra de interimistiska åtgärder som krävs för att bevara status quo, skydda utsatta rättsintressen eller säkra bevisning, om det inte är uppenbart att framställan om ömsesidig rättslig hjälp inte kan tas upp till behandling.

2. Frysning och beslag i förebyggande syfte ska beordras avseende de hjälpmedel till brott, de tillgångar och den vinning av brott som framställan om ömsesidig rättslig hjälp avser. Om vinning av brott helt eller delvis inte längre föreligger, ska samma åtgärder beordras avseende tillgångar inom den anmodade partens territorium till motsvarande värde.

Artikel 30 Närvaro av företrädare för den ansökande partens myndigheter

1. Den anmodade parten får på den ansökande partens begäran låta företrädare för den sistnämndas myndigheter delta när framställan om ömsesidig rättslig hjälp verkställs. Den person som berörs av åtgärden behöver inte ge sitt samtycke.

Framställningar om att låta sådana företrädare vara närvarande får inte avslås, om det är sannolikt att en sådan närvaro leder till att verkställandet av framställan om rättslig hjälp i högre grad anpassas till den ansökande partens behov och det därför sannolikt inte kommer att finnas något behov av kompletterande framställningar om bistånd.

Tillstånd att närvara får vara förenat med vissa villkor.

2. De personer som närvarar ska ha tillgång till samma lokaler och samma handlingar som företrädarna för den anmodade partens myndighet, genom deras förmedling och endast i den utsträckning som krävs för att framställan om ömsesidig rättslig hjälp ska kunna verkställas. De får i synnerhet ställa eller föreslå frågor samt föreslå utredningsåtgärder.

3. Deras närvaro får inte leda till att uppgifter, i strid med domstolssekretessen eller den berörda personens rättigheter, röjs för andra personer än de som är behöriga enligt föregående punkter. Upplysningar som den ansökande partens myndighet får kännedom om får inte användas som bevisning innan beslutet om överlämnande av handlingarna har vunnit laga kraft.

Artikel 31 Husrannsakan och beslag

1. Parterna får inte ställa andra än följande villkor för att lämna rättslig hjälp som avser husrannsakan och beslag:

(a) För den gärning som har föranlett framställningarna är enligt lagen hos båda parter stadgat frihetsstraff eller annan frihetsinskränkande åtgärd i sex månader eller mer, eller är enligt lagstiftningen hos den ena av de två parterna stadgat ett motsvarande straff och hänförs enligt den andra partens lagstiftning gärningen till en överträdelse av föreskrifter som beivras av administrativa myndigheter, vars beslut kan överklagas till domstol som är behörig att handlägga brottmål.

(b) Verkställandet av framställningarna är förenligt med lagstiftningen hos den anmodade parten.

2. Framställningar som avser husrannsakan eller beslag i ärenden som omfattas av artikel 2.1 a ska också verkställas av Liechtenstein, när den gärning som har föranlett framställningarna är straffbelagd enligt Liechtensteins lagstiftning som skatteflykt och den ansökande parten också verkställer sådana framställningar för samma slag av gärningar.

3. Framställningar som avser husrannsakan och beslag avseende penningtvätt enligt artikel 2.3 ska också godtas om den verksamhet som utgör förbrottet enligt båda parternas rätt är belagd med frihetsstraff eller frihetsberövande skyddsåtgärd i minst sex månader.

Artikel 32 Framställningar om bankupplysningar och finansiella upplysningar

1. Om villkoren i artikel 31 är uppfyllda ska den anmodade parten verkställa de framställningar om ömsesidig rättslig hjälp som avser erhållande och överföring av bankupplysningar och finansiella upplysningar, däribland följande:

(a) Identifiering av och upplysningar om bankkonton som öppnats vid banker inom dess territorium och som personer under utredning innehar, har fullmakt för eller kontrollerar.

(b) Identifiering av och upplysningar om banktransaktioner som genomförts från, till eller via ett eller flera bankkonton eller av vissa personer under en närmare angiven period.

2. Inom ramen för vad som är tillåtet i liknande fall enligt nationell straffprocesslag får den anmodade parten beordra övervakning av banktransaktioner som genomförs från, till eller via ett eller flera bankkonton eller av vissa personer under en närmare angiven period, samt översändande av resultaten till den ansökande parten. Beslut om övervakning av transaktioner och meddelande av resultat ska fattas i varje enskilt fall av den anmodade partens behöriga myndigheter och ska vara förenligt med denna parts nationella lagstiftning. Den ansökande och den anmodade partens behöriga myndigheter ska komma överens om hur övervakningen praktiskt ska genomföras.

3. Varje part ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att finansiella institut inte för den berörda kunden eller tredje man röjer att åtgärder vidtas på den ansökande partens begäran eller att en utredning pågår, under den period som är nödvändig för att inte äventyra resultaten.

4. Den myndighet hos en part som gör framställan ska ange följande:

(a) Varför den anser att de begärda upplysningarna sannolikt är av stort värde för utredningen av brottet.

(b) Varför den antar att banker på den anmodade partens territorium innehar de berörda bankkontona och, i möjligaste mån, ange vilka banker som kan vara berörda.

(c) Alla övriga upplysningar som kan underlätta verkställandet av framställan.

5. En part får inte vägra samarbete vid framställan om ömsesidig rättslig hjälp från en annan part enbart på grund av att informationen innehas av en bank, ett annat finansinstitut, förvaltare eller en person som agerar i egenskap av ombud eller förvaltare, eller på grund av att upplysningarna rör ägarintressen, eller att den inte har något intresse av sådana uppgifter.

Artikel 33 Kontrollerade leveranser

1. När det gäller rättslig hjälp enligt artikel 2.1 a samt artikel 2.1 c jämförd med artikel 2.1 a, ska den anmodade partens behöriga myndighet åta sig att sörja för att kontrollerade leveranser på begäran av den ansökande partens myndighet kan tillåtas på dess territorium inom ramen för utredningar av brott som kan leda till utlämning.

2. Beslut att genomföra kontrollerade leveranser ska fattas i varje enskilt fall av den anmodade partens behöriga myndigheter med iakttagande av dess nationella rätt.

3. Kontrollerade leveranser ska ske enligt den anmodade partens lagstiftning. Denna parts behöriga myndigheter ska ha rätt att ingripa samt att leda och kontrollera insatser.

Artikel 34 Överlämnande för förverkande eller återlämnande

1. På begäran av den ansökande parten, och utan att det påverkar rättigheterna för tredje man i god tro, kan den anmodade parten ställa föremål, dokument, penningmedel eller andra föremål av värde till den ansökande partens förfogande i syfte att återställas till de rätta ägarna. Den anmodade parten får inte vägra att överlämna penningmedel av det enda skälet att de utgör en skatte- eller tullskuld.

2. Den anmodade parten får, antingen före eller efter det att föremål, dokument, penningmedel eller andra föremål av värde överlämnas till den ansökande parten, avstå från dem om detta kan underlätta återställandet av föremålen till den rätta ägaren. Rättigheterna för tredje man i god tro ska inte påverkas.

3. Om den anmodade parten avstår från dessa föremål, dokument, penningmedel eller andra föremål av värde innan de överlämnas till den ansökande parten, ska den anmodade parten inte göra anspråk på någon rätt till säkerhet eller annan regressrätt i kraft av lagbestämmelserna om skatt eller tull på dessa föremål. Ett sådant avstående som avses i punkt 2 ska inte inverka på den anmodade partens rätt att ta ut skatt eller tull hos den rätta ägaren.

Artikel 35 Påskyndat förfarande för ömsesidig rättslig hjälp

1. Den anmodade partens myndighet ska verkställa framställan om ömsesidig rättslig hjälp så snart som möjligt och ska ta största möjliga hänsyn till de rättegångsfrister och andra frister som anges av den ansökande partens myndighet. Den ansökande parten ska ange skälen till dessa frister.

2. Om en framställan inte alls eller endast delvis kan verkställas enligt den ansökande partens myndighets krav ska den anmodade partens myndighet utan dröjsmål underrätta den ansökande partens myndighet och ange på vilka villkor framställan skulle kunna verkställas. Den ansökande och den anmodade partens myndigheter kan därefter enas om att vidta ytterligare åtgärder som rör framställan, vid behov genom att göra åtgärderna avhängiga av dessa villkor.

Om man kan förutse att den tidsfrist som den ansökande partens myndighet har fastställt för verkställandet av framställan inte kan hållas, och om de skäl som avses i punkt 1 andra meningen tydligt visar att varje försening kommer att leda till väsentliga störningar av förfarandena vid den myndigheten, ska den anmodade partens myndighet omgående meddela den beräknade tid som behövs för att verkställa framställan. Den ansökande partens myndighet ska omgående meddela om den ändå håller fast vid sin framställan. Den ansökande och den anmodade partens myndigheter kan därefter komma överens om vilka ytterligare åtgärder som ska vidtas i fråga om framställan.

Artikel 36 Användning av upplysningar och bevisning

Upplysningar och bevisning som överlämnas inom ramen för förfarandet för ömsesidig rättslig hjälp får förutom i det syfte som den rättsliga hjälpen lämnades även användas i följande syften:

(a) I straffrättsliga förfaranden inom den ansökande partens territorium mot andra personer än de som har deltagit i den överträdelse som den rättsliga hjälpen avsåg, under förutsättning att den ömsesidiga rättsliga hjälpen skulle ha varit möjlig även när det gäller dessa andra personer. Den ansökande parten ska i så fall underrätta den anmodade parten om detta.

(b) När de gärningar som ligger till grund för framställan utgör ett annat brott där rättslig hjälp också skulle ha lämnats.

(c) Vid förfaranden för att förverka hjälpmedel till och vinning av brott där rättslig hjälp skulle ha lämnats och vid skadeståndstalan med anledning av gärningar för vilka rättslig hjälp lämnats.

Artikel 37 Överlämnande av upplysningar och bevisning på eget initiativ

1. Inom ramen för sin nationella rätt och sina befogenheter får en parts rättsliga myndigheter på eget initiativ överlämna upplysningar eller bevisning rörande olaglig verksamhet som omfattas av detta avtal till en annan parts rättsliga myndigheter, när den anser att sådana upplysningar och sådan bevisning skulle kunna vara till nytta för den mottagande partens myndighet för att inleda eller slutföra utredningar eller förfaranden, eller skulle kunna leda till en framställan om ömsesidig rättslig hjälp från den myndigheten.

2. Myndigheten hos den part som överlämnar upplysningarna får, i enlighet med sin nationella lagstiftning, ställa villkor för hur den mottagande partens myndighet använder upplysningarna.

3. Parternas samtliga myndigheter ska vara bundna av dessa villkor.

AVDELNING IV SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 38 Gemensam kommitté

1. Härmed inrättas en gemensam kommitté som ska ansvara för att detta avtal tillämpas på ett riktigt sätt. I detta syfte ska den lämna rekommendationer och fatta beslut i enlighet med detta avtal, eller införa praktiska bestämmelser för genomförande av avtalet. Den ska också övervaka genomförandet av avtalet.

2. Den gemensamma kommittén ska bestå av företrädare för alla parter, dvs. Europeiska unionen, medlemsstaterna och Furstendömet Liechtenstein. Den ska själv anta sin arbetsordning, som bland annat ska innehålla bestämmelser om sammankallande av möten, utnämning av ordföranden och fastställande av hans eller hennes uppdrag. Den ska enhälligt lämna rekommendationer och fatta beslut.

3. Den gemensamma kommittén ska sammanträda i mån av behov och minst en gång om året. Var och en av parterna får begära att ett möte ska sammankallas.

4. Den gemensamma kommittén får fatta beslut om att upprätta alla slags arbetsgrupper och expertgrupper som ska bistå den vid fullgörandet av dess uppgifter.

5. Den gemensamma kommittén får fatta beslut om tekniska anpassningar för att avspegla utvecklingen av unionens lagstiftning vad avser frågor som rör det ömsesidiga administrativa biståndet. Om ett beslut om detta kan bli bindande för en part först efter det att dess konstitutionella krav är uppfyllda, ska beslutet träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter det att den sista anmälan har gjorts om att de konstitutionella kraven har uppfyllts, om den gemensamma kommittén inte beslutar annat.

6. Om en part önskar en översyn av avtalet ska ett förslag om detta lämnas till den gemensamma kommittén, som ska lämna rekommendationer, bland annat i syfte att inleda förhandlingar.

Artikel 39 Tvistlösning

1. Var och en av parterna får hänskjuta en tvist som rör tolkningen eller tillämpningen av detta avtal till den gemensamma kommittén, i synnerhet om den anser att den andra parten vid upprepade tillfällen inte har efterkommit framställningar om samarbete som gjorts till denna.

2. Den gemensamma kommittén ska försöka lösa tvisten så snart som möjligt. Alla upplysningar som är till nytta för att noggrant utreda situationen i syfte att finna en tillfredsställande lösning ska lämnas till den gemensamma kommittén. För detta ändamål ska den gemensamma kommittén undersöka alla möjligheter att säkerställa att detta avtal fungerar tillfredsställande.

Artikel 40 Territoriellt tillämpningsområde

Detta avtal ska tillämpas i Furstendömet Liechtenstein och inom de territorier där fördraget om upprättandet av Europeiska unionen är tillämpligt på de villkor som anges i dessa fördrag.

Artikel 41 Ikraftträdande

1. Detta avtal ingås på obestämd tid.

2. Det ska ratificeras eller godkännas av parterna enligt deras egna förfaranden. Det ska träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter det att den sista anmälan av ratifikations- eller godkännandeinstrument har gjorts.

3. Anmälningarna ska sändas till generalsekreteraren för Europeiska unionens råd, som ska vara depositarie för detta avtal.

4. Fram till dess att detta avtal träder i kraft ska avdelningarna I, II och IV tillämpas provisoriskt mellan Europeiska unionen och Furstendömet Liechtenstein på ömsesidig grund från det att avtalet har undertecknats av parterna och Furstendömet Liechtenstein har anmält sina ratifikationsinstrument i den mån dessa avser

– inkomster som omfattas av beskattning av inkomster från sparande enligt definitionen i det avtal mellan Europeiska gemenskapen och Furstendömet Liechtenstein som föreskriver åtgärder motsvarande dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar som undertecknades den 7 december 2004,

– informationsutbyte och ömsesidigt bistånd vid bedrägerier och all annan olaglig verksamhet på området för gemenskapens traditionella egna medel och gemenskapsmedel.

5. Fram till dess att detta avtal träder i kraft får varje part i samband med den anmälan som avses i punkt 2 eller vid någon senare tidpunkt förklara att den anser sig bunden av avtalet i sina förbindelser med andra parter som har avgett samma förklaring. Sådana förklaringar ska börja gälla nittio dagar efter det att anmälan har mottagits.

Artikel 42 Uppsägning

Europeiska unionen, som agerar för egen räkning och för alla medlemsstaters räkning, eller Furstendömet Liechtenstein kan säga upp detta avtal genom att underrätta den andra parten om sitt beslut. Uppsägningen träder i kraft sex månader efter det att anmälan om uppsägningen har mottagits.

Artikel 43 Tillämpningstid

Bestämmelserna i detta avtal ska tillämpas på följande framställningar:

(a) När det gäller verksamhet som omfattas av artikel 2.1 a samt artikel 2.1 d jämförd med artikel 2.1 a: framställningar som avser olaglig verksamhet som utövas tidigast sex månader efter det att avtalet undertecknades.

(b) När det gäller verksamhet som omfattas av artikel 2.1 b samt artikel 2.1 d jämförd med artikel 2.1 b: framställningar som avser olaglig verksamhet som utövas tidigast ett år efter det att avtalet undertecknades.

(c) När det gäller verksamhet som omfattas av artikel 2.1 c för den fullständiga beskattningsperiod som börjar efter det att avtalet har undertecknats. De första framställningarna får göras efter den 1 januari 2011.

Artikel 44 Utvidgning av avtalet till EU:s nya medlemsstater

1. Alla stater som blir medlemsstater i Europeiska unionen ska efter skriftlig underrättelse till rådets sekretariat bli parter i detta avtal.

2. Avtalstexten på den nya medlemsstatens språk, i den lydelse som fastställs av Europeiska unionens råd, ska bestyrkas genom en skriftväxling mellan Europeiska unionen och Furstendömet Liechtenstein. Den ska anses vara giltig i den mening som avses i artikel 45.

3. Detta avtal träder i kraft för varje ny medlemsstat i Europeiska unionen som ansluter sig till avtalet nittio dagar efter det att anslutningsinstrumentet har deponerats eller, om avtalet vid den tidpunkt då denna nittiodagarsperiod löper ut ännu inte har trätt i kraft, den dag då avtalet träder i kraft.

4. Om detta avtal ännu inte har trätt i kraft när en ny anslutande stat deponerar sitt anslutningsinstrument, ska artikel 41.4 tillämpas.

Artikel 45 Giltiga texter

Detta avtal är upprättat i två exemplar på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

Namnteckningar

Parternas gemensamma förklaringar:

Parternas gemensamma förklaring om artikel 17.2

Parterna är eniga om att begreppet utredningsmöjligheter i artikel 17.2 i avtalet ska omfatta förhör, inspektioner och husrannsakan i lokaler och transportmedel, kopiering av dokument, framställningar om upplysningar och beslag av föremål, dokument och värdepapper.

Parternas gemensamma förklaring om artikel 18.2

Parterna är eniga om att artikel 18.2 andra stycket i avtalet även betyder att de närvarande i synnerhet kan ges tillstånd att ställa frågor och föreslå utredningsåtgärder.

Parternas gemensamma förklaring om artikel 20 a

Parterna är eniga om att kommentarerna till OECD:s modellavtal om informationsutbyte i skattefrågor bör utgöra en källa till tolkning vad gäller genomförandet av artikel 20 a om form och innehåll för framställningar om bistånd i skattefrågor.

Artikel 20a a–i innehåller viktiga krav på förfarandet som är avsedda att förhindra att ospecifierade efterforskningar, men bör tolkas liberalt för att inte motverka ett effektivt informationsutbyte. Om en part begär kontoupplysningar, men kontoinnehavarens identitet är okänd, kan kraven i artikel 20a led a uppfyllas genom kontonummer eller liknande identifiering.

Parternas gemensamma förklaring om artikel 24

Parterna är eniga om att den ansökande partens myndigheter ska bekräfta att deras framställan avser fordringar som omfattas av detta avtals tillämpningsområde. Bestämmelser rörande en sådan bekräftelse och bistånd vid indrivning kommer att antas av den gemensamma kommitté som avses i artikel 38.

Parternas gemensamma förklaring om artikel 31.2

Parterna noterar att begreppet skatteflykt enligt Liechtensteins lagstiftning avser undanhållande av skatt enligt artikel 75 i Liechtensteins lag om mervärdesskatt av den 16 juni 2000.

Parternas gemensamma förklaring om artikel 38.5

Parterna är eniga om att en part kan lämna relevanta upplysningar till den gemensamma kommittén om hur dess samarbete med tredjeländer utvecklas när det gäller bekämpning av bedrägeri och annan olaglig verksamhet som skadar offentliga ekonomiska intressen, och som den gemensamma kommittén därefter kan ta hänsyn till i syfte att förbättra samarbetet mellan parterna.

Parternas gemensamma förklaring om artikel 11.2

Utöver detta avtals tillämpningsområde förklarar parterna att de är redo att undersöka framställan från en annan part om att förhandla om övergripande bilaterala avtal för att avskaffa dubbelbeskattning.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 39 i detta avtal ska parterna överväga hur konflikter i samband med direkt beskattning ska lösas.

Parternas gemensamma förklaring om artikel 12.1

Parterna är eniga om att kommentarer som är en del av OECD:s modellavtal om informationsutbyte i skattefrågor bör utgöra en källa till tolkning vad gäller genomförandet av artikel 12.1 om kostnader. Under normala förhållanden förväntas kostnader som uppstår vid den allmänna förvaltningen av den anmodande partens nationella skattelagstiftning bäras av den anmodande parten när sådana kostnader uppkommer för att besvara en framställan om upplysningar. Dessa kostnader täcker vanligtvis rutinuppgifter som att inhämta och tillhandahålla kopior av dokument.

Artikel 12.1 påverkar inte befintliga eller framtida bilaterala avtal mellan medlemsstaterna och Furstendömet Liechtenstein, om inte frågan om kostnadsdelning tas upp i dessa bilaterala avtal eller dessa avtal innehåller andra bestämmelser.

Parternas gemensamma förklaring om revision av avtalen

När så är lämpligt ska parterna revidera detta avtal med hänsyn till samarbetet enligt avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och övriga Eftaländer samt Andorra, Monaco och San Marino, å andra sidan.

Parternas gemensamma förklaring om icke-diskriminering

Parterna bekräftar sitt åtagande för principen om icke-diskriminering såsom den kommer till utryck i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet med beaktande av samarbetets omfattning för att nå målet enligt artikel 1.

[1] KOM(2008) 839 slutlig.

[2] Avtal mellan Förenta staternas regering och Furstendömet Liechtensteins regering om skattesamarbete och informationsutbyte i skattefrågor.

[3] EUT L 163, 23.6.2007, s. 17.

[4] EUT C , , s. .

[5] EUT C , , s. .

[6] Dagen för avtalets ikraftträdande kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.

[7] EUT L 379, 24.12.2004, s. 84.

[8] Tolkningen av termen inrättning och motsvarande termer på alla giltiga språkversioner av detta avtal ska baseras på översättningen av termen Anstalt i den tyska versionen av avtalet.

[9] Tolkningen av termen fond och motsvarande termer på alla giltiga språkversioner av detta avtal ska baseras på översättningen av termen Stiftung i den tyska versionen av avtalet.

--------------------------------------------------