52009PC0101

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 4.3.2009

KOM(2009) 101 slutlig

2009/0034 (CNS)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om ändring av beslut 2006/325/EG i syfte att inrätta ett förfarande för genomförande av artikel 5.2 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område

MOTIVERING

1. Bakgrund |

110 | 1. 1. Motiv och syfte Enligt det protokoll om Danmarks ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen deltar Danmark inte i avdelning IV i EG-fördraget och följaktligen är gemenskapsinstrument som antas på området civilrättsligt samarbete inte bindande för eller tillämpliga i Danmark. Tillämpningen av vissa gemenskapsinstrument har dock utvidgats till att även gälla Danmark genom de internationella avtal mellan Europeiska gemenskapen och Danmark som ingåtts på grundval av artikel 300 i EG-fördraget. Det handlar om följande internationella avtal som ingicks genom rådets beslut 2006/325/EG[1] och 2006/326/EG[2]: Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område[3]. Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om delgivning av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur[4]. Enligt dessa parallella avtal (artikel 5.2) fordras att Europeiska gemenskapen ger sitt samtycke för att Danmark ska kunna ingå internationella avtal som kan påverka eller förändra tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (nedan kallad Bryssel I-förordningen)[5] eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (nedan kallad förordningen om delgivning av handlingar)[6]. Varken i rådets beslut om ingående av dessa parallella avtal eller i själva de parallella avtalen föreskrivs hur gemenskapen bör fatta beslut om sådana avtal. Syftet med detta förslag är att fastställa förfarandet för genomförande av artikel 5.2 i de båda parallella avtalen genom att ändra rådets beslut om ingående av dessa avtal. |

120 | 1.2. Allmän bakgrund Enligt de parallella avtalen (artikel 5.1) är internationella avtal som gemenskapen ingår på grundval av de relevanta förordningarna (som är fogade till de parallella avtalen) varken bindande för eller tillämpliga i Danmark. Danmark måste avstå från att ingå internationella avtal som kan påverka eller förändra tillämpningsområdet för de relevanta förordningarna, såvida det inte sker med gemenskapens samtycke och det finns tillfredsställande arrangemang när det gäller förhållandet mellan dessa parallella avtal och det internationella avtalet i fråga. Förhållandet mellan Danmark och Europeiska gemenskapen när det gäller dessa parallella avtal regleras av internationell rätt. Artikel 300 i EG-fördraget är tillämplig och en specifik befogenhet måste således delegeras till kommissionen för att denna ska kunna ingå internationella åtaganden på Europeiska gemenskapens vägnar. Varken i rådets beslut om ingående av de parallella avtalen eller i själva avtalen delegeras någon befogenhet till kommissionen att ge samtycke på Europeiska gemenskapens vägnar. Europeiska gemenskapen måste därför fastställa det specifika interna förfarande som Europeiska gemenskapen (förutom Danmark) ska tillämpa för att fatta beslut om sitt samtycke till att Danmark ingår internationella avtal som påverkar de berörda förordningarna som är fogade till de parallella avtalen. Av praktiska skäl lägger kommissionen samtidigt fram två förslag för att genomföra de båda parallella avtalen. Även om det är mindre troligt att Danmark kommer att ha för avsikt att ingå internationella avtal som innehåller bestämmelser om delgivning av handlingar utomlands som skulle kunna påverka det parallella avtalet om delgivning av handlingar, är det också nödvändigt att fastställa förfarandet för att genomföra detta parallella avtal. |

2. Samråd med berörda parter och konsekvensanalys |

230 | Företrädare för de danska myndigheterna och kommissionen möttes 2008 för att diskutera situationen. Inga ytterligare samråd genomfördes eftersom frågan om det interna förfarande som ska tillämpas av Europeiska gemenskapen endast rör Europeiska gemenskapen, med undantag för Danmark, eftersom Danmark inte deltar i avdelning IV i EG-fördraget och i detta sammanhang ska betraktas som ett tredjeland. Kommissionen bedömde olika alternativ för inrättandet av genomförandeförfarandet, dock utan att genomföra en formell konsekvensbedömning. En möjlighet skulle ha varit att ändra de båda parallella avtalen för att införa ett särskilt genomförandeförfarande. Detta alternativ skulle ha medfört ett mycket tyngre förfarande (behov av ett förhandlingsmandat för kommissionen, själva förhandlingarna och förfarandet för att ingå avtalet) och valdes inte eftersom det är bråttom att hitta en lösning i frågan. Kommissionen valde en enkel och relativt snabb lösning, nämligen att ändra rådets beslut om ingående av de parallella avtalen genom att införa särskilda bestämmelser om det förfarande som Europeiska gemenskapen ska tillämpa för att fatta beslut om sitt samtycke till att Danmark ingår det berörda internationella avtalet. |

3. Rättsliga aspekter 3.1. Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Kommissionen föreslår att rådets beslut 2006/325/EG och rådets beslut 2006/326/EG ska ändras genom att bestämmelser om genomförandet av artikel 5.2 i de parallella avtalen införs i dessa beslut. Samma förfarande föreskrivs för genomförandet av de båda parallella avtalen. Två situationer särskiljs och för var och en av dessa situationer fastställs ett särskilt förfarande för hur Europeiska gemenskapen ska ge sitt samtycke. Gemensamt för de båda situationerna är att kommissionen bemyndigas av rådet att ge samtycke på Europeiska gemenskapens vägnar. Den första situationen omfattar fall där medlemsstaterna redan har bemyndigats att ingå det berörda internationella avtalet. Detta är t.ex. fallet för 2001 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom bunkerolja (Bunkerkonventionen) som gemenskapen redan har bemyndigat sina medlemsstater att i gemenskapens intresse underteckna, ratificera och ansluta sig till (se rådets beslut 2002/762/EG om bemyndigande för medlemsstaterna att i gemenskapens intresse underteckna, ratificera eller ansluta sig till 2001 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom bunkerolja (bunkerkonventionen)[7]). Ett annat exempel är protokollet av den 12 februari 2004 om ändring av Pariskonventionen av den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område (se rådets beslut 2003/992/EG om bemyndigande för de medlemsstater som är fördragsslutande parter i Pariskonventionen av den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område att i Europeiska gemenskapens intresse underteckna protokollet om ändring av konventionen[8] och rådets beslut 2004/294/EG om bemyndigande för de medlemsstater som är fördragsslutande parter i Pariskonventionen av den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område att i Europeiska gemenskapens intresse ratificera eller ansluta sig till protokollet om ändring av konventionen[9]). Denna första situation kommer även att omfatta fall där gemenskapen själv har blivit part i internationella avtal som påverkar Bryssel I-förordningen eller förordningen om delgivning av handlingar. I de beskrivna fallen inrättas ett enkelt förfarande eftersom gemenskapen redan har undersökt om det är möjligt att dessa gemenskapsinstrument påverkas av de berörda internationella avtalen och vid behov föreskrivit skyddsåtgärder för att se till att dessa gemenskapsinstrument tillämpas i de relevanta fallen. I sådana situationer kommer kommissionen att bemyndigas att på Europeiska gemenskapens vägnar ge samtycke till Danmark. Den andra situationen omfattar alla fall som inte faller inom den första kategorin ovan. I sådana fall finns det ett behov av att med medlemsstaterna diskutera möjligheten att den berörda förordningen påverkas av det internationella avtal som Danmark avser att ingå. Medlemsstaterna kommer därför att inbegripas i beslutsprocessen genom kommittéförfarandet. I sådana situationer kommer kommissionen att bemyndigas att genom kommittéförfarandet på Europeiska gemenskapens vägnar ge samtycke till Danmark. 3.2. Rättslig grund Den rättsliga grunden för båda förslagen är artikel 61.c i EG-fördraget jämförd med artikel 300.2 första stycket och 300.3 första stycket. |

2009/0034 (CNS)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om ändring av beslut 2006/325/EG i syfte att inrätta ett förfarande för genomförande av artikel 5.2 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61.c jämförd med artikel 300.2 första stycket och 300.3 första stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[10], och

av följande skäl:

(1) Tillämpningen av bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område[11] utvidgades till att även gälla Danmark genom avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, som ingicks genom rådets beslut 2006/325/EG[12].

(2) Enligt artikel 5.2 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark ska Danmark avstå från att ingå internationella avtal som kan påverka eller förändra tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 44/2001, såvida det inte sker med gemenskapens samtycke och det finns tillfredsställande arrangemang när det gäller förhållandet mellan detta avtal och det internationella avtalet i fråga.

(3) Varken i själva avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark eller i beslut 2005/325/EG föreskrivs hur Europeiska gemenskapen ska fatta beslut om samtycke till att Danmark ingår det internationella avtalet i fråga.

(4) Förfarandet för att genomföra artikel 5.2 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och konungariket Danmark bör inrättas. Ett sådant förfarande torde säkerställa att beslut om Europeiska gemenskapens samtycke kan fattas snabbt.

(5) En åtskillnad bör göras mellan fall där Europeiska gemenskapen redan själv har blivit part i det internationella avtalet eller har bemyndigat sina medlemsstater att bli parter i det internationella avtalet i Europeiska gemenskapens intresse och övriga fall.

(6) Beslut 2006/325/EG bör ändras i enlighet med detta så att ett sådant förfarande kan inrättas.

(7) De åtgärder som krävs för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[13].

(8) I enlighet med artikel 3 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Förenade kungariket och Irland i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(9) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut som därför varken är bindande för eller tillämpligt i Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Enda artikel

Beslut 2006/325/EG ska ändras på följande sätt:

Följande artikel ska införas som artikel 1a:

” Artikel 1a

I syfte att tillämpa artikel 5.2 i avtalet ska beslutet om Europeiska gemenskapens samtycke antas av kommissionen

1. om Europeiska gemenskapen redan har blivit part i det internationella avtalet, eller

2. om Europeiska gemenskapen har bemyndigat medlemsstaterna att bli parter i det internationella avtalet i Europeiska gemenskapens intresse.

I alla övriga fall ska beslutet om Europeiska gemenskapens samtycke antas av kommissionen i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 75.2 i förordning (EG) nr 44/2001.”

Utfärdat i Bryssel den […]

På rådets vägnar

Ordförande

[1] EUT L 120, 5.5.2006, s. 22.

[2] EUT L 120, 5.5.2006, s. 23.

[3] EUT L 299, 16.11.2005, s. 62.

[4] EUT L 300, 17.11.2005, s. 55.

[5] EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

[6] EUT L 324, 10.12.2007, s. 78.

[7] EGT L 256, 25.9.2002, s. 7.

[8] EUT L 338, 23.12.2003, s. 30.

[9] EUT L 97, 1.4.2004, s. 53.

[10] EUT C […], […], s. […].

[11] EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

[12] EUT L 120, 5.5.2006, s. 22.

[13] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.