25.3.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 76/61

1.

Europaparlamentet påpekar att EU behöver utveckla sin strategiska autonomi genom en stark och effektiv utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik för att kunna främja fred och internationell säkerhet, företräda sina intressen i världen, värna sina medborgares säkerhet, bidra till effektiv multilateralism påskynda respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska värden runt om i världen och bevara världsfreden.

2.

Europaparlamentet konstaterar att EU måste uppnå dessa mål genom multilateralt samarbete i internationella organisationer, i första hand Förenta nationerna, och genom partnerskap med andra viktiga aktörer i överensstämmelse med FN-stadgan, Helsingforsslutaktens principer och Parisstadgans målsättningar.

3.

Europaparlamentet påminner än en gång om att FN-organisationen måste reformeras för att den ska kunna uppfylla sina skyldigheter till fullo och agera effektivt då den söker att lösa internationella utmaningar och svara på allvarliga hot.

4.

Europaparlamentet understryker på nytt hur viktiga de transatlantiska förbindelserna är, och inser behovet att samordna den verksamhet som bedrivs inom ramen för ESFP med Natos verksamhet, men betonar samtidigt att det krävs ett mer balanserat partnerskap utan konkurrens där man respekterar varandras autonomi och visar ömsesidig förståelse då man har olika strategiska hänsynstaganden att beakta.

5.

Europaparlamentet anser att många av de nya hoten inte är enbart militära och att det krävs mer än enbart militära medel för att möta dem.

6.

Europaparlamentet konstaterar att denna politik förutsätter en kombination av civila och militära tillgångar och kapaciteter, och att detta förutsätter ett nära och smidigt samarbete mellan samtliga aktörer.

7.

Europaparlamentet anammar det begrepp om ”ansvar att skydda” (”responsibility to protect”) som FN antog år 2005, liksom begreppet ”mänsklig säkerhet” som ställer individen i stället för staten i centrum. Parlamentet understryker att införandet av dessa begrepp kommer att få praktiska följder och vara avgörande för den strategiska inriktningen av den europeiska säkerhetspolitiken för att den ska kunna fungera på ett effektivt sätt i krissituationer. Samtidigt vill dock parlamentet uppmärksamma att EU varken har en automatisk skyldighet eller medel till förfogande för att i alla krissituationer ställa upp med vare sig civila eller militära ESFP-uppdrag.

8.

Europaparlamentet understryker att det är av avgörande betydelse att de enskilda länderna gör gemensamma ansträngningar och utnyttjar sina kapaciteter tillsammans på EU-nivå om de ska kunna lösa den motsättning som råder mellan de växande kostnaderna för försvarsutrustning och de gällande taken på försvarsutgifter.

9.

Europaparlamentet konstaterar att en gemensam försvarspolitik i Europa kräver en integrerad europeisk försvarsstyrka som för att kunna garantera enhetlighet och interoperabilitet måste utrustas med vapensystem som är gemensamma för alla.

10.

Europaparlamentet understryker att öppenhet och kostnadseffektivitet, liksom parlamentarisk insyn och respekt för internationell rätt om mänskliga rättigheter och den humanitära rätten, är förutsättningar för att allmänheten ska ge sitt stöd till ett europeiskt försvar. Parlamentet betonar i detta sammanhang hur särskilt viktigt det är att genom ett nära samarbete mellan Europaparlamentet och EU-medlemsstaternas parlament säkra en effektiv parlamentarisk tillsyn över ESFP.

11.

Europaparlamentet anser att den uppdaterade ESS och Natos nya strategiska koncept bör överensstämma med varandra och att detta bör speglas i den förklaring som kommer att antas vid Nato 60-årsjubileum i Strasbourg/Kehl den 3–4 april 2009.

12.

Europaparlamentet understryker att det är av största vikt att ESS tillämpas fullständigt och i god tid.

13.

Europaparlamentet välkomnar rådets rapport om genomförandet av ESS. Samtidigt konstaterar dock parlamentet att eftersom många av de mål för ESS som ställdes upp 2003 ännu inte har uppfyllts bör EU – med Lissabonfördraget som förstärkt grund – spela en mer avgörande roll när det gäller att främja legitimiteten och effektiviteten hos – och insynen i – det globala styrets institutioner.

14.

Europaparlamentet välkomnar att det ovannämnda ESFP-uppdraget Atalanta, med uppgift att bekämpa piratdåd utanför Somalias kust, har inletts. Dock påminner parlamentet rådet, kommissionen och EU:s medlemsstater om att problematiken med sjöröveri i denna region har djupa rötter som bland annat ska sökas i den fattigdom som råder i en sönderfallande stat, och kräver att EU vidtar mer djupgående åtgärder för att lösa dessa problem.

15.

Med tanke på att personer kidnappats, hållits som gisslan och mördats av islamistiska terrorister betonar Europaparlamentet att EU:s medlemsstater, Förenta staterna och Nato behöver förbättra samarbetet och samordningen av den politik som drivs för att bekämpa terrorism, för att särskilt få till stånd effektivare räddningsaktioner som kan rädda livet på personer som tagits som gisslan.

16.

Europaparlamentet upprepar bestämt sin uppmaning att ESS och ESFP bör erbjuda tillräckliga garantier för att resolutionerna 1325 av den 31 oktober 2000 (S/RES/1325) och 1820 av den 19 juni 2008 (S/RES/1820) från FN:s säkerhetsråd om kvinnor och fred och säkerhet tillämpas på ett framgångsrikt sätt när det gäller att se till att kvinnor kan delta på lika villkor i alla frågor och beslut som rör fred och säkerhet samt att systematiskt bruk av sexuellt våld mot kvinnor i konfliktsituationer klassificera som krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet beklagar att det går allt för sakta med framsteg när det gäller att främja jämställdhet inom ESFP-uppdrag.

17.

Europaparlamentet påpekar att man inom medlemsstaterna alltför ofta håller sig inom den snäva ramen för nationella säkerhetsintressen och då försummar det gemensamma ansvaret för skyddet av gemensamma europeiska intressen. Parlamentet anser att denna inställning motverkar sitt syfte, och uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidga sina referensramar i syfte att ge EU större tyngd på den internationella arenan och lägga grunden för mer effektiva europeiska säkerhetsarrangemang.

18.

Europaparlamentet anser därför att det är nödvändigt att definiera EU:s gemensamma säkerhetsintressen. Parlamentet understryker att bara om EU har en tydlig uppfattning om vilka dess gemensamma intressen är kan unionen göra den gemensamma politiken mer konsekvent och effektiv.

19.

Europaparlamentet anser att utöver de utmaningar som identifierades i 2003 års ESS omfattar unionens säkerhetsintressen dess medborgares säkerhet och dess intressen såväl inom som utanför EU, säkerheten i grannskapet liksom skyddet av unionens yttre gränser och kritiska infrastruktur, förbättringar i it-säkerheten, tryggad energiförsörjning, skydd av sjöförbindelser och rymdtillgångar samt skyddet mot följderna av klimatförändringen.

20.

Europaparlamentet konstaterar att EU bekänner sig till en internationell ordning grundad på effektiv multilateralism som utgår från folkrätten samt att detta är ett uttryck för en övertygelse bland européer att inget land kan möta nya hot på egen hand.

21.

Europaparlamentet anser att EU måste definiera de ambitioner det har om sin roll i världen på ett tydligare sätt. Parlamentet anser att EU inte bör försöka bli en supermakt som Förenta staterna utan garantera sin egen säkerhet, främja stabilitet i angränsande områden, och, inom FN:s ram, medverka i ett multilateralt säkerhetssystem för hela världen som ser till att den internationella rätten respekteras, som förebygger kriser och konflikter på ett effektivt sätt och som lägger grunden för konfliktlösning och insatser för att hantera situationen efter konflikter.

22.

Europaparlamentet betonar att EU i ESFP främst satsar på krisförebyggande. Parlamentet påpekar att säkerhet och rättsstatlighet är ofrånkomliga förutsättningar för utveckling och långsiktig stabilitet.

23.

Europaparlamentet konstaterar att ESS från 2003 fokuserar på de främsta hoten mot EU (terrorism, spridning av massförstörelsevapen, regionala konflikter, misslyckade stater och organiserad brottslighet) och på att identifiera övergripande strategiska mål som i sin tur bildar grunden för underordnade strategier.

24.

Europaparlamentet berömmer det förra franska EU-ordförandeskapet för dess initiativ vad gäller ESFP. Parlamentet noterar den höge representantens ovannämnda rapport av den 11 december 2008 om genomförandet av ESFP såsom den antogs av Europeiska rådet, och välkomnar att många av parlamentets rekommendationer i tidigare betänkanden om ESS och ESFP har kommit med, i synnerhet vad gäller

25.

Europaparlamentet välkomnar rådets engagemang för tanken om att EU bör de facto vara i stånd att under de kommande åren, inom fastställd ambitionsnivå, bland annat utplacera 60 000 man inom 60 dagar för en större operation, i det spektrum av insatser som avses i kapacitetsmålet för 2010 och det civila kapacitetsmålet för 2010, och samtidigt planera och genomföra

26.

Europaparlamentet beklagar emellertid djupt det otydliga sätt på vilket man valt att presentera slutsatserna om ESS och ESFP (i fyra dokument istället för ett). Parlamentet beklagar den i många fall vaga ordalydelsen som brister i ansatsen att ge innebörd åt en verklig strategi. Parlamentet kritiserar den omständigheten att rådet inte har tillmötesgått parlamentets begäran om en vitbok vilket innebär att en bred och givande offentlig debatt är osannolik.

27.

Europaparlamentet beklagar även att rådet inte har beaktat de krav som parlamentet rest i tidigare betänkanden om ESS och ESFP, varav i första hand bör nämnas

28.

Europaparlamentet föreslår att ESS bör ses över var femte år i samband med inledningen av en ny lagstiftningsmandatperiod för EU.

29.

Europaparlamentet beklagar de ringa framsteg som gjorts sedan 2003 när det gäller att stärka försvarssamarbetet inom EU. Parlamentet upprepar därför sitt krav att man utarbetar en vitbok om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken som kan användas som ett verktyg för att främja en bred offentlig debatt och se till att den europeiska säkerhetsstrategin genomförs på ett verkningsfullt sätt.

30.

Europaparlamentet beklagar att översynen av ESS, trots omfattande förberedelser men som följd av det dödläge som svårigheten att gå vidare med Lissabonfördraget har föranlett, inte har resulterat i en ny strategisk inriktning utan enbart i en rapport som ger uttryck för de kortsiktiga politiska överväganden som har dykt upp på dagordningen. Parlamentet konstaterar att hotbilden har utvidgats till att omfatta bl.a. it-säkerhet och sjöröveri. Parlamentet välkomnar de innovationer som översynen har medfört såsom inriktningen på klimatförändringar, energisäkerhet (inbegripet, inom området för kärnenergi, stöd för en multilateral kärnbränslecykel och för ett multilateralt avtal om förbud mot tillverkning av klyvbart material för kärnvapen) och det internationella vapenhandelsfördraget liksom andra nedrustningsavtal som den nya Oslokonventionen om klusterammunition.

31.

Europaparlamentet anser det oacceptabelt att antagandet av rapporten med förslag av översyn av ESS föregicks av endast begränsad parlamentarisk och offentlig diskussion.

32.

Europaparlamentet anser att den våldsamma upptrappningen av de hitintills frysta konflikterna i Sydossetien och Abchazien, och Rysslands efterföljande erkännande av dessa provinsers oberoende, visar hur viktigt det är att snabbt finna varaktiga politiska lösningar på sådana konflikter i vårt närområde. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att konflikterna i Kaukasus inte kan lösas med militära medel, och fördömer i kraftiga ordalag samtliga parter som tillgrep våld i denna konflikt. Parlamentet understryker att den fortsatta utvecklingen av EU:s strategiska partnerskap med Ryssland förutsätter en meningsfull dialog om säkerhet som utgår från båda parters uttalade åtagande att värna om gemensamma värderingar och att respektera den internationella rätten och den territoriella integriteten samt från de åtaganden – liksom uppfyllandet av de skyldigheter – som följer av Helsingforsstadgan.

33.

Europaparlamentet understryker att den säkerhetsmässiga dimensionen av EU:s förbindelser med Ryssland, och den roll som Gusp och ESFP har att spela härvidlag, måste ses i sammanhang med den europeiska säkerhetsstrukturen i övrigt som omfattar Nato och OSSE liksom internationella arrangemang som ABM-avtalet och fördraget om begränsning av konventionella vapen i Europa. Parlamentet anser att relevanta steg i utvecklingen av denna vidare säkerhetsstruktur bör fattas i dialog med såväl Ryssland som Förenta staterna, och uppmanar rådet att inta en öppen och konstruktiv hållning i frågan om en eventuell diskussion mellan EU, Förenta staterna, Ryssland och de OSSE-medlemsstater som inte ingår i EU om att återskapa ett transatlantiskt samförstånd om säkerhet med utgångspunkt i Helsingforsstadgan.

34.

Europaparlamentet välkomnar EU:s samordnade insats för att bemöta den utmaning som kriget i Georgien reste genom att medla mellan Ryssland och Georgien, och påpekar att EU:s snabba och enhetliga agerande, vilket ledde till att ett avtal om vapenvila kunde undertecknas och ett ESFP-uppdrag för att övervaka vapenvilan snabbt kunde sättas in, visar dess förmåga att hantera kriser och vidta gemensamma åtgärder. Parlamentet berömmer det franska EU-ordförandeskapet för dess positiva sätt att hålla fast vid en gemensam europeisk hållning.

35.

Europaparlamentet välkomnar rådets beslut av den 2 december 2008 att inrätta en fristående kommission som under EU:s ledning ska undersöka orsakerna till konflikten i Georgien.

36.

Europaparlamentet noterar den oro som de baltiska staterna har gett uttryck för liksom Natos och dess medlemsstaters tydliga bekräftelse på att deras åtaganden enligt artikel 5 i Atlantpakten fortfarande är giltiga.

37.

Europaparlamentet välkomnar att Nato beslutat att åter utnyttja befintliga kommunikationskanaler och att man ska återaktivera Nato-Rysslandsrådet.

38.

Europaparlamentet anser att både EU och Nato bör inleda en uppriktig och realistisk dialog med Ryssland om frågor som regional säkerhet, energi, robotförsvar, icke-spridning av massförstörelsevapen, begränsning av väpnade styrkor och rymdpolitik.

39.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att en multilateral dialog i säkerhetsfrågor stärks inom ramen för Euroatlantiska partnerskapsrådet.

40.

Europaparlamentet påpekar att Ryssland, på grund av sitt geopolitiska läge, sin militära makt och politiska tyngd, energirikedom och ekonomiska potential, är strategiskt mycket viktigt för Europa.

41.

Europaparlamentet understryker att EU måste ha de resurser som krävs för att genomföra sin politik, och att unionen, utöver en förstärkt diplomatisk kapacitet, därför måste ha såväl civil som militär kapacitet att stärka den ESFP och påta sig sitt globala ansvar.

42.

Europaparlamentet påpekar att 22 insatser genomförts inom ramen för ESFP sedan denna kommit till och att 16 av dessa varit av civil karaktär. Parlamentet understryker vikten av det civila inslaget i den ESFP och välkomnar i detta sammanhang att det inrättats en civil stab för planering och genomförande (CPCC) vid Europeiska unionens råd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att ställa kvalificerad personal till förfogande för civila ESFP-uppdrag och understryker i detta sammanhang betydelsen av det civila planeringsmålet 2010.

43.

Europaparlamentet understryker dessutom att medan störst uppmärksamhet ägnas åt ESFP:s militära dimension har alltför få framsteg gjorts i fråga om civila kapaciteter och konfliktförebyggande, och att såväl rådet som kommissionen omgående måste presentera nya initiativ för att påskynda utvecklingen inom dessa områden.

44.

Europaparlamentet anser att det fredsskapande partnerskapet bör utvecklas vidare till en europeisk civil fredskår.

45.

Europaparlamentet anser att EU bör fortsätta att utveckla sin kapacitet med utgångspunkt i de civila och militära kapacitetsmålen. Parlamentet konstaterar att EU bör eftersträva att upprätta en stående styrka på 60 000 soldater som alltid står till förfogande. Parlamentet står fast vid sitt förslag att Eurocorps bör utgöra kärnan i denna styrka och att den, om så behövs, bör kompletteras med ytterligare kapacitet till havs och i luften. Parlamentet välkomnar att Tyskland och Frankrike enats om att den tysk-franska brigaden ska få finnas kvar på gemensamma förläggningsorter. Vidare anser parlamentet att EU bör ställa ett tillräckligt antal poliser, domare och åklagare till ständigt förfogande. Parlamentet anser det är förvirrande att varken begreppet ”EU-stridsgrupp” (”EU Battlegroup”) eller specifika scenarier för möjliga uppdrag synes leda till att dessa stridsgrupper används i EU:s externa uppdrag.

46.

Europaparlamentet påpekar att EU:s medlemsstater tillsammans spenderar mer än 200 000 000 000 EUR årligen på förvaret, vilket är mer än hälften av Förenta staternas försvarsutgifter. Parlamentet är fortfarande mycket oroat över den bristande effektiviteten och samordningen då dessa pengar ska användas. Parlamentet kräver därför att ytterligare ansträngningar bör göras för att undanröja onödiga kapacitetsdubbleringar i medlemsstaterna, i första hand genom specialisering, gemensamt utnyttjade av befintlig kapacitet och gemensam utveckling av ny sådan. Parlamentet berömmer Europeiska försvarsbyrån för det utmärkta arbete den hittills presterat, och uppmanar EU:s medlemsstater att på bästa möjliga sätt utnyttja de möjligheter som byrån erbjuder.

47.

Europaparlamentet understryker att de kapacitetsbehov som råder när det gäller väpnade styrkor, gränsövervakning, skydd av kritisk infrastruktur och hantering av katastrofer är, i teknisk mening, ofta mycket lika eller till och med identiska. Parlamentet understryker att detta skapar nya möjligheter att utnyttja synergieffekter och förbättra samverkansmöjligheterna mellan väpnade styrkor och säkerhetsstyrkor.

48.

Europaparlamentet kräver med eftertryck att EU och dess medlemsstater fokuserar sina ansträngningar på gemensamma kapaciteter som kan användas både i försvars- och säkerhetssyften. Parlamentet anser i detta sammanhang att satellitbaserad underrättelseverksamhet, övervaknings- och varningsutrustning, obemannade luftfarkoster, helikoptrar och telekommunikationsutrustning liksom luft- och sjötransporter är särskilt viktiga. Parlamentet kräver att en gemensam teknisk standard införs för skyddade telekommunikationsförbindelser samt att medel ställs till förfogande för att skydda kritisk infrastruktur.

49.

Europaparlamentet välkomnar Europeiska försvarsbyråns styrelsebeslut av den 10 november 2008 om att sammanställa en europeisk flygtransportflotta, och tar del av den avsiktsförklaring om deltagande i detta initiativ som undertecknats av försvarsministrarna i tolv av EU:s medlemsstater.

50.

Europaparlamentet anser att Galileo och GMES (global övervakning för miljö och säkerhet) måste kunna användas i säkerhets- och försvarssyften.

51.

Europaparlamentet förespråkar en dynamisk vidareutveckling av samarbetet mellan nationella väpnade styrkor i riktning mot en allt närmare synkronisering och föreslår att detta arbete och de väpnade styrkorna bör benämnas SAFE (”Synchronized Armed Forces Europe”).

52.

Europaparlamentet anser att SAFE erbjuder tillräckligt med handlingsfrihet för både neutrala EU-medlemsstater och medlemsstater som ingår i militära allianser, både för dem som redan har ett nära samarbete och dem som ännu står vid sidan om. Parlamentet föreslår att SAFE bör organiseras enligt en ”opt in”-modell som bygger på starkare frivillig synkronisering.

53.

Europaparlamentet förespråkar inom ramen för SAFE ett rättsligt instrument för europeiska soldater, med bestämmelser om utbildningsstandarder, insatsdoktrin och handlingsfrihet vid insatser, frågor om skyldigheter och rättigheter samt om kvalitet på utrustningen och sjukvården samt om social trygghet om en soldat dödas, såras eller blir oförmögen till fortsatt tjänst.

54.

Europaparlamentet förespråkar för SAFE principen om en europaomfattande arbetsindelning inom de militära kapaciteterna.

55.

Parlamentet efterlyser närmare europeiskt samarbete inom utbildning, underhåll och logistik, områden som är avgörande för att försvarsanslagen ska kunna utnyttjas mera effektivt.

56.

Europaparlamentet anser att EU:s förmåga till självständigt handlande inom ramen för sin utrikes- och säkerhetspolitik bör förbättras genom målinriktade insatser för att stärka dess kapacitet för analys, planering, ledning samt underrättelseverksamhet. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang Europeiska rådets beslut att arbeta för att skapa en integrerad struktur för civil och militär strategisk planering för ESFP-operationer och -uppdrag.

57.

Europaparlamentet välkomnar likaledes Europeiska rådets beslut att samla representanter för EU och Nato i en informell högnivågrupp med uppgift att stärka samarbetet mellan de båda organisationerna på ett pragmatiskt sätt.

58.

Europaparlamentet anser att man bör upprätta ett operativt EU-högkvarter som är självständigt och permanent och som har strategisk planeringskapacitet och förmåga att leda ESFP-operationer och -uppdrag.

59.

Europaparlamentet stöder förslaget att skapa ett försvarsministerråd för att bättre samordna de olika medlemsstaternas försvarspolitik och därmed stärka deras respektive nationella bidrag till EFSP. Parlamentet betonar målsättningen att ESFP-uppdragen och -operationerna bör stå under fullständig parlamentarisk tillsyn också från Europaparlamentets sida.

60.

Europaparlamentet ger sitt kraftfulla stöd åt att man stärker den europeiska försvars- och säkerhetsmarknaden genom att anta kommissionens lagstiftningsförslag om offentlig upphandling och överföringar inom gemenskapen, och efterlyser ytterligare initiativ för att nå detta mål, särskilt inom områdena försörjningstrygghet och informationssäkerhet.

61.

Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang antagandet av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/GUSP av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (8), varigenom uppförandekoden för export av krigsmateriel görs bindande. Parlamentet välkomnar dessutom att EU:s medlemsstater själva får införa ännu strängare åtgärder.

62.

Europaparlamentet erinrar om att gemensamma vapensystem bör tillhandahållas av en stark europeisk försvarsindustri med kapacitet att tillfredställa den europeiska försvarsstyrkans nuvarande och framtida behov och som gör det möjligt för Europa att bli självförsörjande och oberoende.

63.

Europaparlamentet kräver att man ökar gemenskapens anslag till forskning om säkerhet och inrättar gemensamma forskningsprogram mellan kommissionen och Europeiska försvarsbyrån.

64.

Europaparlamentet ser det som särskilt viktigt att stärka Europeiska säkerhets- och försvarsakademin och omvandla den till en permanent struktur som kan främja ytterligare utvecklingen av en specifikt europeisk säkerhetskultur. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta att finansiera utbildning i civil krishantering på EU-nivå även efter 2009.

65.

Europaparlamentet efterlyser ytterligare initiativ för att främja gemensam utbildning och gemensamma normer för personal som ska skickas ut och arbeta tillsammans i civila och militära operationer, liksom utökat utbyte mellan medlemsstaternas väpnade styrkor och civil personal i EU:s medlemsstater, samordning av krisrelaterade utbildningsprogram, utbytesprogram mellan väpnade styrkor i Europa samt åtgärder för att öppna försvarsgrenarnas dörrar för medborgare från andra EU-medlemsstater.

66.

Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för framgångsrika europeiska program som Eurofighter som under de kommande årtiondena kommer att utgöra kärnan i jaktflygstyrkan i fem europeiska flygvapen. Parlamentet anser därför att EU:s medlemsstater bör uppmuntra och stödja sådana initiativ.

67.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och till Förenta nationernas, Nordatlantiska fördragsorganisationens, och Europarådets generalsekreterare samt till generalsekreteraren för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.