52009DC0273

SV

|| EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Bryssel den 24.6.2009

KOM(2009) 273 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om ökad kemisk, biologisk, radiologisk och nukleär säkerhet i Europeiska unionen – en CBRN-handlingsplan för EU (Text av betydelse för EES)

{SEK(2009) 790} {SEK(2009) 791} {SEK(2009) 874}

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om ökad kemisk, biologisk, radiologisk och nukleär säkerhet i Europeiska unionen – en CBRN-handlingsplan för EU (Text av betydelse för EES)

1.           Inledning

Över de senaste tio till femton åren har risken för att en terroristgrupp får tag i kemiskt, biologiskt, radiologiskt eller nukleärt material (CBRN) fått regeringar och internationella organisationer att anta långtgående regler [1] och program för att skydda människor från detta hot. Denna oro har fått ny näring genom ett antal väl dokumenterade fall där terroristgrupper har försökt förvärva sådant material. Även om antalet fall där sådant material har kommit till användning lyckligtvis är få, anses det allmänt att riskerna är så stora att det krävs samordnade insatser för att förebygga, spåra och vidta åtgärder mot sådan verksamhet.

Även om många experter är eniga om att terrorister har avsevärda svårigheter att ta sig förbi innan de med ”framgång” kan utveckla och använda sådant material i sina attacker, och att sannolikheten för en sådan attack därför är tämligen låg, står det helt klart att ingen offentlig myndighet har råd att bortse från detta hot med hänsyn till de potentiellt mycket allvarliga följderna på både det mänskliga och det ekonomiska planet. Expertisen är också enig om att även en mer begränsad attack på allvar måste tas med i beräkningen, eftersom också en attack i mindre skala med hjälp av sådana material kommer att leda till avsevärda psykologiska, hälsomässiga och ekonomiska konsekvenser för befolkningen.

Europeiska unionen ser det som en av sina viktigaste prioriteringar att förhindra att terrorister kommer över CBRN-material. Detta bekräftades i Europeiska unionens strategi mot terrorism, som antogs av rådet den 1 december 2005, och i EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen (WMD och bärare till dessa, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003[2]. Dessutom antog rådet (rättsliga och inrikes frågor) 2007 särskilda slutsatser, där man uppmanade till fortsatt arbete med CBRN-säkerhet på EU-nivå[3].

2.           Definitioner

Det finns inga allmänt godtagna definitioner av CBRN-material, CBRN-hot eller CBRN-incidenter. Tidigare strategidokument från EU på detta område hänvisar bara till CBRN-incidenter utan att beskriva närmare vad dessa incidenter skulle kunna bestå av. Annan terminologi rörande CBRN-material hänvisar till terroristattacker med hjälp av okonventionella medel – i motsats till mer konventionella medel, som sprängämnen och eldvapen. Den terminologi som används i militära sammanhang hänvisar främst till användning av icke-konventionella vapen (eller massförstörelsevapen – WMD).

I detta meddelande är det dock mer på sin plats att använda en tämligen bred beskrivning av terroristhot i samband med CBRN-material, nämligen all användning av kemiska, biologiska, radiologiska eller nukleära ämnen och material för terroriständamål. En strategi som omfattar alla sätt på vilka terrorister kan använda dessa material är den enda godtagbara sett till möjligheterna till förebyggande och spårning. Alla tänkbara risker som kan kopplas till dessa material bör täckas.

Vid övervägandet av förberedelser och motåtgärder i detta sammanhang är det nödvändigt att utgå från ett helhetsperspektiv, eftersom insatserna när det gäller att skydda civilbefolkningen och folkhälsan sannolikt kommer att vara desamma oavsett om en CBRN-incident är oavsiktlig eller uppsåtlig och om den orsakats av människor eller inte. CBRN-strategipaketet baserar sig därför på en strategi som i stora drag är övergripande, men som också lägger stor vikt vid att möta det hot som just terrorismen innebär, särskilt när det gäller förebyggande insatser.

3.           Den senaste utvecklingen på CBRN-området, nationellt och på EU-nivå

CBRN-strategin som skisseras i detta meddelande bygger på ett antal olika åtgärder som på senare tid lyfts fram såväl av medlemsstaterna som Europeiska unionen.

3.1.        Nationella åtgärder

Medlemsstaterna har huvudansvaret för många av de arbetsområden som ingår i detta strategipaket. Genom en rad olika åtgärder ansvarar de för att i samarbete med ett brett spektrum av behöriga myndigheter skydda sina medborgare från CBRN-hot. Det är deras polis, civilskyddsmyndigheter och sjukvårdsenheter som kommer att vara först på platsen vid en eventuell incident, och det är deras ambulanser, sjukhus och lager av motmedel som ska sörja för den omedelbara medicinska behandlingen och för eftervård. Nationella kriminaltekniska resurser kommer också att behöva ianspråktas vid fastställandet av orsakerna bakom en incident, men också vid identifieringen av gärningsmän om det är fråga om en uppsåtlig terroristattack. Överlag är många medlemsstater relativt väl förberedda att hantera CBRN-hot, och alla har funnit sina egna lösningar på de betydande samordningsproblem och andra svårigheter som det innebär att förebygga, spåra och slutligen vidta åtgärder med avseende på en CBRN-incident i ett nationellt sammanhang.

3.2.        Åtgärder på EU-nivå

Vid Europeiska rådets möte i Gent 2001 togs de första stegen för att bekämpa CBRN-hot på EU-nivå[4], och därefter antogs programmet för att förbättra samarbetet i Europeiska unionen för att förebygga och begränsa följderna av kemiska, biologiska, radiologiska eller nukleära terroristhot i december 2002[5]. Programmet avlöstes av EU:s solidaritetsprogram av den 3 december 2004 om följderna av terroristhot och terroristattacker, som utvidgade, reviderade och ersatte 2002 års CBRN-program, som antogs efter attackerna i Madrid den 11 mars 2004[6]. Relevanta delar av solidaritetsprogrammet inkluderades i den övergripande strategi och handlingsplan för kampen mot terrorism som inrättades 2005, efter attackerna i London[7].

Som påpekats ovan finns den senaste överblicken över pågående insatser på EU-planet i rådets slutsatser av den 6 december 2007 (RIF) om kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära risker och om bioberedskap. Rådet (rättsliga och inrikes frågor) anger i dessa slutsatser att det ”anser att effektiva åtgärder för att möta CBRN-risker bör vidareutvecklas (…)” och ”uppmanar kommissionen att i enlighet med sina befogenheter fortsätta sitt arbete på CBRN-området tillsammans med medlemsstaterna och berörda aktörer, och därvid undvika dubbelarbete och bygga vidare på god praxis i medlemsstaterna (…)”.

I fråga om yttre förbindelser bekräftas denna operationella och pelaröverskridande strategi, som inbegriper ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen, av genomförandet av EU:s strategi i fråga om massförstörelsevapen och av gemenskapsinstrument såsom stabilitetsinstrumentet, instrumentet för säkerhet och samarbete på det nukleära området (INSC) och föranslutningsinstrumentet (IPA)[8].

3.3.        EU:s krishanteringsmekanismer

Även om ansvaret för att hantera CBRN-incidenter vilar på medlemsstaterna är det nödvändigt att på EU-nivå utveckla stabila förfaranden och verktyg för krishantering för att stödja medlemsstaterna vid eventuella kriser med gränsöverskridande verkningar. Europeiska unionen har stärkt sin förmåga att säkerställa en samordnad strategi och stöd mellan medlemsstaterna för det fall att en katastrof verkligen skulle inträffa. Detta samarbete äger rum som ett led i gemenskapens civilskyddsmekanism[9]. Huvudsyftet med denna mekanism är att underlätta ett förstärkt samarbete i samband med civilskyddsinsatser vid större olyckor som kan kräva snabba katastrofinsatser. Genom övervaknings- och informationscentrumet (MIC) stödjer kommissionen aktivt mobilisering, transport och samordning av civilskyddet i länder som drabbas av större katastrofer.

Dessutom utgör arrangemangen för samordning vid kriser (CCA) ett pelaröverskridande verktyg för krishantering med relevans såväl vid externa kriser som vid kriser inom EU. Kommissionen deltar i dessa arrangemang via sitt krishanteringssystem Argus, som bland annat möjliggör ett omedelbart utbyte av information mellan kommissionens system för tidig varning, till exempel Ecurie-systemet för radiologiska katastrofer, systemet för tidig varning och reaktion (EWRS) rörande smittsamma sjukdomar, RAS-BICHAT för biologiska och kemiska hot samt övervaknings- och informationscentrumet (MIC) för frågor om civilskydd. Även hälsoskyddskommittén spelar en viktig roll vid insatser mot hälsohot, särskilt när det gäller krisberedskap, CBRN-övningar och utarbetande av förteckningar över patogener och kemikalier som utgör hälsohot, medan Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) tillhandahåller riskanalyser med avseende på smittsamma sjukdomar och biologiska incidenter.

4.           EU:s CBRN-handlingsplan

4.1.        Utarbetande av EU:s CBRN-handlingsplan – CBRN-arbetsgruppen

I syfte att förbereda den nuvarande CBRN-strategin inrättade kommissionen i februari 2008 en arbetsgrupp för CBRN-frågor. Särskilt kännetecknande för arbetsgruppen var dess ämnesöverskridande arbetssätt och dess sammansättning med företrädare från många olika håll. Deltagarna kom från ett brett spektrum av nationella myndigheter och organisationer, allt från olika ministerier, såsom inrikes-, justitie-, försvars- och hälsoministerier, till företrädare för nationella insatsorganisationer, civilförsvaret, strålskyddsmyndigheter och andra organisationer med räddningsuppgifter samt kriminaltekniska institut och myndigheter med ansvar för kärnämneskontroll. Det fanns även deltagare från EU-organ, särskilt Europol and Eurojust. Detta visade på många aktörers starka intresse av att medverka vid utformningen av ytterligare åtgärder på EU-nivå.

Arbetsgruppens slutrapport offentliggjordes i januari 2009 och innehöll 264 olika rekommendationer, vilket inte bara bekräftade att mycket återstod att göra, utan även att det rådde stor enighet bland experterna om hur de befintliga problemen bäst kan hanteras. EU:s CBRN-handlingsplan grundar sig på denna slutrapport.

4.2.        Övergripande mål och viktigaste insatser

Det övergripande målet med den nya CBRN-politiken är att minska hotet och skadorna från CBRN-incidenter för Europeiska unionens invånare genom en sammanhållen, prioriterad CBRN-handlingsplan för EU, som involverar alla berörda aktörer, inklusive företrädare för industrin. Konsekvens och följsamhet i förhållande till relevanta gemenskaps- och Gusp-instrument kommer att eftersträvas, särskilt stabilitetsintrumentet[10], instrumentet för säkerhet och samarbete på det nukleära området (INSC) och föranslutningsinstrumentet (IPA), som syftar till att minska CBRN-riskerna och öka beredskapen utanför EU, samt relevanta bestämmelser i Euratom-fördraget och i sekundärlagstiftningen.

Detta mål kommer att kunna uppnås om man koncentrerar insatserna och resurserna på att minimera sannolikheten för att CBRN-incidenter inträffar och på att begränsa verkningarna av dem om de trots allt skulle bli verklighet. Till de viktigaste åtgärderna för att uppnå dessa mål hör att

· tillämpa en riskbaserad strategi i fråga om CBRN-säkerhet i Europeiska unionen, vilket innebär användning av riskanalyser som underlag för prioritering av säkerhetsåtgärder,

· säkerställa att CBRN-material är väl skyddade och att risken för att sådant material kommer på avvägar är så liten som möjligt,

· stärka utbytet av information om frågor rörande CBRN-säkerhet mellan medlemsstaterna för att skapa förutsättningar för snabbare motåtgärder vid uppdykande hot,

· förbättra utvecklingen och användningen av spårningssystem i hela EU, och

· förse insatspersonal med nödvändiga verktyg för att kunna rädda liv och begränsa skadorna på egendom vid CBRN-incidenter.

Dessa mål kommer att uppnås genom genomförandet av de 133 åtgärder som beskrivs i EU:s CBRN-handlingsplan, som är en del av strategipaketet.

EU:s CBRN-handlingsplan är inte ett rättsligt instrument. De omedelbara rättsliga och budgetmässiga konsekvenserna för EU måste därför regleras i eventuella framtida rättsakter som syftar till att genomföra handlingsplanen. Sådana rättsakter skulle bli föremål för separata konsekvensbedömningar på förhand – inklusive en bedömning av deras inverkan på ekonomiska sektorer och forskningsmiljöer – och en systematisk och mycket noggrann övervakning för att säkerställa överensstämmelse med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

4.3.        De viktigaste insatsområdena

I handlingsplanen anges tre huvudområden som arbetet med CBRN-säkerhet bör omfatta:

· Förebyggande – i så stor utsträckning som möjligt försvåra otillåten tillgång till CBRN-material.

· Spårning – säkerställa den kapacitet som krävs för att spåra CBRN-material och därigenom förebygga eller genomföra insatser vid CBRN-incidenter.

· Beredskap och motåtgärder – säkerställa att det finns kapacitet att göra effektiva insatser vid incidenter som involverar CBRN-material och att återställa situationen till den normala så snabbt som möjligt.

Dessa tre arbetsområden kompletteras av en rad övergripande åtgärder som i princip är tillämpliga på allt arbete som har med CBRN-säkerhet att göra.

4.4.        Förebyggande

I CBRN-handlingsplanen ligger fokus i första hand på förebyggande insatser. Detta innebär att insatserna bör koncentreras på ett begränsat antal brister som kan utnyttjas för skadliga ändamål och grunda sig på solida riskbedömningsprocesser. Följaktligen bör en av de första åtgärderna inom ramen för CBRN-handlingsplanen vara att inbördes rangordna CBRN-material med hög risk, på grundval av en ingående riskbedömning. Detta kommer att vara en förutsättning för många andra åtgärder som är särskilt inriktade på CBRN-material inom högriskkategorin.

Efterföljande åtgärder kommer att inriktas på att säkra CBRN-material och CBRN-anläggningar, förbättra kontrollen över CBRN-material, öka den berörda personalens medvetande om säkerhetsaspekter, förbättra möjligheterna att identifiera misstänkta transaktioner och beteenden i samband med CBRN-material i högriskkategorin, förbättra transportsäkerheten, informationsutbytet och import- och exportsystemen samt förstärka samarbetet när det gäller att skydda kärnmaterial.

4.5.        Spårning

Spårningskapacitet är ett viktigt komplement till förebyggande insatser. Spårning är också avgörande för att man ska kunna göra nödvändiga insatser vid en CBRN-incident, eftersom det utan spårning är omöjligt att fastställa vilka material som varit inblandade i incidenten. I en Europeisk union utan inre gränser bör spårningssystem installeras och användas såväl vid de yttre gränserna som i varje medlemsstat. En korrekt och snabb spårning kan rädda tusentals liv och ge nödvändigt underlag för lämpliga insatser.

Insatserna på EU-nivå rörande användningen av utrustning för att spåra CBRN-material kommer att inriktas på utvecklingen av minimistandarder för spårning som kommer att tillämpas i hela EU, införa test- och certifieringssystem för CBRN-spårning och förbättra utbytet av god praxis på området för spårning av CBRN-material.

4.6.        Beredskap och insatser

Insatserna för att stärka befintliga åtgärder bör intensifieras, särskilt när det gäller CBRN-incidenter som orsakats i avsikt att skada. Särskilt intresse behöver riktas på att förbättra beredskapsplaneringen i samband med CBRN, stärka insatskapaciteten, förbättra informationsflödena, utveckla bättre modellverktyg och förbättra kapaciteten att utreda brott.

4.7.        Övergripande insatser

De övergripande insatserna i CBRN-handlingsplanen är inriktade på internationellt samarbete, kommunikation med allmänheten, informationsverktyg, fortbildning, personalsäkerhet och forskning samt kriminalisering av gärningar som involverar CBRN.

5.           Genomförande

5.1.        Befintliga strukturer

Handlingsplanen bör i första hand genomföras med hjälp av befintliga strukturer. Även om planen förutsätter att det inrättas ett litet antal nya arbetsgrupper, är dessa främst avsedda som tillfälliga och tidsbegränsade strukturer med specifika syften.

När det gäller civilskydd kommer arbetet att bedrivas inom ramen för gemenskapens civilskyddsmekanism och det finansiella civilskyddsinstrumentet, för att förbättra beredskapen för CBRN-incidenter. Arbetet inbegriper workshoppar, fortbildning (minst en gång om året), expertutbyte, simuleringsövningar, utveckling av scenarier och kapacitetsanalys. Det är nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder för att öka EU:s insatsförmåga vid CBRN-incidenter, bland annat genom att förbättra tillgången på civilskyddsmoduler samt undersöka behoven av nya typer av moduler och förutsättningarna för att placera ut viktiga moduler i förväg inför större offentliga evenemang. De olika arbetsinsatserna inom ramen för mekanismen kommer att rationaliseras genom införandet av ett europeiskt CBRN-program som syftar till att öka EU:s förmåga att motstå CBRN-incidenter, och som samlar de olika civilskyddsverksamheterna i EU:s CBRN-handlingsplan och säkerställer ett konsoliderat bidrag från civilskyddsmekanismen till det övergripande genomförandet av denna handlingsplan.

Inom hälso- och sjukvårdssektorn finns det redan en omfattande ram. Hälsoskyddskommittén och de befintliga mekanismerna för informationsutbyte, till exempel EWRS, RAS BICHAT och RASFF kommer att spela en viktig roll vid genomförandet av handlingsplanens hälso- och sjukvårdsrelaterade åtgärder.

5.2.        Den rådgivande gruppen för CBRN-frågor

Eftersom CBRN-arbetsgruppen har varit av avgörande betydelse för utformningen av detta strategipaket kommer kommissionen att fortsätta att arbeta med arbetsgruppens medlemmar också under genomförandefasen, genom att inrätta och leda en rådgivande grupp för CBRN-frågor. De undergrupper som arbetar med frågor rörande kemikalier, biologiska material och radiologiska material/kärnämnen skulle kunna mötas två gånger per år för att diskutera genomförandet av handlingsplanen efter att den antagits, inklusive rapporter från de få, ovannämnda arbetsgrupperna som behandlar särskilda frågor. Dessa undergrupper kunde därefter rapportera till den överordnade rådgivande gruppen, som behandlar alla övergripande frågor, och som skulle kunna sammanträda en eller två gånger om året, efter behov. Givetvis är det viktigt att säkra informationsutbyte och samordning med befintliga strukturer, exempelvis rådets arbetsgrupper, hälsoskyddskommittén och grupper som inrättats inom ramen för Euratom-fördraget.

5.3.        Kommissionens finansiella stöd

De viktigaste finansiella verktyg som kommissionen har till sitt förfogande för att stödja genomförandet av detta strategipaket är de befintliga finansiella programmen, i synnerhet det särskilda programmet ”Förebyggande, beredskap och konsekvenshantering när det gäller terrorism och andra säkerhetsrelaterade risker”, och det särskilda programmet ”Förebyggande och bekämpande av brott”[11]. Dessa särskilda program täcker perioden fram till december 2013. Det årliga arbetsprogrammet för de båda finansiella programmen kommer att specificera vilka belopp som finns tillgängliga för genomförandet av detta strategipaket. Det förutsätts att upp till 100 miljoner euro kommer att frigöras för stöd till genomförandet av CBRN-handlingsplanen under perioden 2010–2013.

Ytterligare medel från följande program och instrument kommer också att bidra till genomförandet av CBRN-handlingsplanen.

Det finansiella programmet för civilskydd[12] tillhandahåller stöd för att ”underlätta och komplettera medlemsstaternas insatser för skydd, främst av människor, men också av miljö och egendom, inbegripet kulturarv, i händelse av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, terroristdåd och tekniska eller radiologiska olyckor eller miljöolyckor, och underlätta ökat samarbete mellan medlemsstaterna på civilskyddsområdet”[13]. Även detta instrument täcker perioden fram till den 31 december 2013.

Inom forskningsområdet innebär det sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration[14], särskilt den del som rör säkerhetsforskning, betydande finansieringsmöjligheter för de forskningsområden som prioriteras i EU:s CBRN-handlingsplan. De CBRN-relaterade resultaten (spårning, krishantering) av de första förslagsomgångarna blir gradvis tillgängliga. Liksom de ovannämnda finansiella programmen löper även detta till den 31 december 2013. Ytterligare prioriteringar inom säkerhetsforskningen kommer att klargöras genom det arbete som utförs av Europeiskt forum för forskning och innovation på säkerhetsområdet (ESRIF), vars rapport kommer att inkludera uppgifter om framtida hot från CBRN-material och det forsknings- och innovationsarbete som bedöms behövas för att motverka dessa hot.

EU:s hälsoprogram 2008–2013 kommer att fortsätta att stödja hälsoskyddskommitténs arbete och insatser för att stärka beredskapen mot och kapaciteten att hantera CBRN-hot mot folkhälsan.

Slutligen har kommissionen, med avseende på sådana fall där en CBRN-incident faktiskt har ägt rum, föreslagit en utvidgning av användningsområdet för den befintliga solidaritetsfonden, så att den kan användas för att hjälpa drabbade medlemsstater att hantera verkningarna av incidenten[15].

En konkret möjlighet att använda de medel som finns tillgängliga för att genomföra CBRN-handlingsplanen skulle kunna vara att tillhandahålla en enskild medlemsstat eller en grupp av medlemsstater stöd för att utveckla och genomföra specifika åtgärder. Denna metod kan naturligtvis endast användas under förutsättning att man tar hänsyn till medlemsstaternas och kommissionens respektive behörighetsområden och följer tillämpliga finansiella bestämmelser.

5.4.        Tidsplan, rapportering och översyn

EU:s CBRN-handlingsplan kommer att ses över 2013. Denna tid borde vara tillräcklig för att göra betydande framsteg, och överensstämmer väl med tidsramen för de finansiella program som stödjer genomförandet av planen. Under denna period kommer genomförandet, genom den fortlöpande medverkan från den rådgivande gruppen i enlighet med vad som beskrivits ovan, att bli föremål för regelbunden rapportering och översyn, inklusive rapporter till de olika arbetsgrupper i rådet som behandlar CBRN-frågor. Dessutom kommer kommissionen att utarbeta en rapport efter halva tiden. Med tanke på handlingsplanens flexibla utformning är det möjligt att justera de fastställda prioriteringarna och göra andra ändringar när som helst under genomförandeperioden.

6.           Sammanjämkning av säkerhets- och hälsoaspekter – en överblick över bästa praxis

En av slutsatserna från tidigare arbete rörande bioberedskap, som kommissionen utfört tillsammans med Europol och nationella brottsbekämpande myndigheter och hälsomyndigheter, var att man bör utveckla samarbetet och samordningen mellan de många olika aktörer som är involverade i arbetet med att förebygga och vidta åtgärder vid CBRN-incidenter. Även om alla dessa aktörer arbetar för det allmänna bästa, och deras främsta prioritering alltid är att skydda människoliv, är det oundvikligt att de i sitt sätt att hantera situationen i första hand utgår från erfarenheter från deras eget ansvarsområde. Alla insatser från dessa myndigheter kommer sannolikt att utföras under kaotiska förhållanden till följd av en nyligen inträffad traumatisk händelse, eventuellt med många döda och skadade. I denna typ av situationer måste man kunna förlita sig till en god organisation, och det krävs regelbundna och tätt förekommande övningar för att de samlade insatserna ska bli så välkoordinerade och effektiva som allmänheten har rätt att förvänta sig.

För att stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar på dessa områden har kommissionen sammanställt resultaten av tre olika regionala workshoppar, där dessa frågor diskuterades av experter från medlemsstaterna, i ett dokument som redogjorde för vad som experterna ansåg vara bästa praxis, särskilt på det kemiska och på det biologiska området. Detta dokument är endast avsett som stöd för medlemsstaterna i deras pågående arbete med att förbättra sin CBRN-beredskap.

7.           Yttre förbindelser

Den viktigaste delen av den gällande EU-politiken för yttre förbindelser på CBRN-området är EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen (WMD-strategin), som antogs i december 2003. Denna strategi blev nyligen föremål för uppdatering och översyn, vilket resulterade i att rådet antog ”nya handlingslinjer för Europeiska unionen i kampen mot spridning av massförstörelsevapen och bärarsystem för sådana vapen” i december 2008[16]. Dessa nya handlingslinjer och det nya CBRN-paketet kommer, tillsammans med relevanta gemenskapsinstrument, särskilt stabilitetsinstrumentet, att ha en ömsesidigt gynnsam inverkan när det gäller att minska riskerna från CBRN-material. Kommissionen vill å sin sida sörja för en konsekvent och samordnad syn på genomförandet av handlingslinjerna. I mars 2009 lade kommissionen fram ett meddelande om icke-spridning av kärnvapen[17] och möjliga vägar att stärka denna politik, särskilt mot bakgrund av bestämmelserna om kärnsäkerhet i Euratom-fördraget.

Genom stabilitetsinstrumentet hjälper kommissionen tredjeländer att utveckla fortbildning och stödåtgärder rörande minimering av CBRN-risker och beredskap. EU-stödet utvidgas gradvis från länderna i den forna Sovjetunionen till nya regioner där det finns anledning till farhågor, inklusive Sydostasien, Mellanöstern och delar av Afrika, särskilt på det nukleära och det biologiska området. Genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1540 kommer att främjas genom stöd till IAEA, och genom att man anlitar personer som arbetat med forskning om massförstörelsevapen, bekämpar smuggling av kärnämnen, inklusive vilseledande finansiell praxis, samt bidrar till effektivare exportkontroll och gränsövervakningssystem. Regionala ”centrum för expertis på CBRN-området” kommer att vara av stor betydelse för att utbyta bästa praxis, stödja kapacitetsuppbyggnaden och låta viktiga regioner ta del av de erfarenheter som samlats på EU-nivå. Med anslag på omkring 300 miljoner euro för perioden 2007–2013, syftar stabilitetsinstrumentet till att utveckla säkerhetstänkandet kring CBRN-frågor i hela världen.

Ett viktigt inslag i stabilitetsinstrumentet är att medlemsstaternas experter ges en viktig roll genom en ny mekanism: ordningen för expertstöd. Tillsammans med kommissionen har medlemsstaternas experter under det senaste året genomfört en rad besök och workshoppar i syfte att fastställa vilka områden som ska ges högst prioritet. Utvecklingen av nya sektorer i tillväxtekonomier och de därmed förbundna riskerna för CBRN-spridning, särskilt i samband med den så kallade ”nukleära renässansen” och biotekniken, innebär en stor utmaning. För att skapa förutsättningar att hantera sådana risker stödjer kommissionen initiativet att inrätta multilaterala kärnbränslebanker. Risken för att terrorister försöker utnyttja pandemier är också ett stort säkerhets- och hälsoskyddsproblem. Därför har kommissionen för avsikt att främja särskilda åtgärder, inklusive system för tidig varning och utbyte av bästa praxis, under medverkan från regionala organisationer. De regionala centrumen för expertis på CBRN-området kommer att fungera som stödjepunkter för dessa initiativ. Frågor kring hotet från CBRN-material diskuteras också i ett stort antal internationella forum[18], och behandlas av internationella organisationer såsom Internationella atomenergiorganet (IAEA), organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW), konferensen om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt om deras förstöring (BTWC), Interpol samt det globala hälsoskyddsinitiativet (GHSI). Helt i linje med artikel 19 i fördraget om Europeiska unionen går en av nyckelrekommendationerna i EU:s CBRN-handlingsplan ut på att Europeiska unionen bör anstränga sig mer för att visa upp en samlad hållning i sådana internationella forum och vid möten i dessa internationell organisationer.

På ett mer generellt plan ingår terroristbekämpning i många av de samarbetsavtal som EU och tredjeländer har ingått eller förhandlar om. Rådet beslutade 2002 att en standardklausul om terroristbekämpning skulle införas i alla avtal med tredjeländer. Sedan november 2003 har dessutom klausuler rörande massförstörelsevapen inkluderats i alla nya eller förnyade blandade avtal, och som nu omfattar över 100 länder. Även samarbetet med strategiska partner, exempelvis USA, i frågor som rör CRBN, kan utvecklas ytterligare på grundval av det aktuella strategipaketet.

Ur ett folkhälsoperspektiv kommer kommissionen att fortsätta att delta i och stödja det arbete som bedrivs inom ramen för det globala hälsoskyddsinitiativet, och planerar att lägga fram ett meddelande om hälsoskydd under 2009, där den redogör för interna och externa aspekter av hälsoskyddsproblematiken.

8.           Slutsatser

Att skydda Europeiska unionens invånare från terrorism och andra brott är högsta prioritet för kommissionen. Händelser runtom i världen har visat att terrorister fortsätter att intressera sig för att skaffa kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära (CBRN) material. Europeiska unionen är fast besluten att se till att sådana icke-konventionella hot inte förverkligas. EU:s CBRN-handlingsplan kommer i hög grad att bidra till möjligheterna att leva upp till detta åtagande.

[1]               Till exempel FN:s säkerhetsråds resolution nr 1540.

[2]               15708/03 och SN 400/03, nr 68. Se även punkt 7 nedan.

[3]               16589/07 av den 17 december 2007.

[4]               SN 4292/01 REV 2.

[5]               14627/02.

[6]               15480/04.

[7]               14469/4/05, punkterna 20 och 31.

[8]               Se även kommissionen meddelanden om kärnsäkerhet och fysiskt skydd – en utmaning på internationell nivå, KOM(2008) 312 slutlig av den 22 maj 2008, och om icke-spridning av kärnvapen, KOM(2009) 143 slutlig av den 26 mars 2009.

[9]               Rådets beslut av den 23 oktober 2001 – omarbetning av rådets beslut 2007/779/EG (EUT L 314, 1.12.2007, s. 9).

[10]             Förordning (EG) nr 1717/2006 (EUT L 327, 24.11.2006, s. 1).

[11]             EUT L 58, 24.2.2007, s. 1 och 7.

[12]             EUT L 71, 10.3.2007, s. 9.

[13]             Beslut om inrättande av ett finansiellt instrument för civilskydd (EUT L 71, 10.3.2007, s. 9).

[14]             Beslut 1982/2006/EG (EUT L 412, 30.12.2006, s. 1).

[15]             Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond KOM(2005) 108 slutlig, 6.4.2005.

[16]             17172/08, 17 december 2008.

[17]             KOM(2009) 143 slutlig, 26.3.2009.

[18]             Till exempel det globala initiativet för att bekämpa nukleär terrorism (GICNT), och system för kontroll av produkter med dubbla användningsområden, till exempel Nuclear Suppliers Group, Wassenaar Arrangement, Australia Group och Missile Technology Control Regime.