52008PC0459

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 16.7.2008

KOM(2008) 459 slutlig

2008/0150 (CNS)

Förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om ändring av direktiven 92/79/EEG, 92/80/EEG och 95/59/EG när det gäller strukturer och skattesatser i fråga om punktbeskattning av tobaksvaror

(framlagt av kommissionen) (SEK(2008) 2266)(SEK(2008) 2267)

MOTIVERING

1) BAKGRUND

- Motiv och syfte

Enligt artikel 4 i rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter[1] och artikel 4 i rådets direktiv 92/80/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatter på andra tobaksvaror än cigaretter[2] ska Europeiska kommissionen vart fjärde år beakta huruvida den inre marknaden kan fungera korrekt, punktskatternas realvärde och fördragets vidare syften. Denna undersökning förutsätts omfatta berörda bestämmelser i direktiv 95/59/EG av den 27 november 1995 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror[3]. Med tanke på tobaksvarornas egenskaper krävs att man särskilt uppmärksammar hälsopolitiska hänsyn.

Detta förslag till direktiv innehåller några viktiga ändringar av gemenskapens nuvarande lagstiftning för att modernisera och förenkla de nuvarande bestämmelserna, skapa större öppenhet och lättare integrera folkhälsohänsyn. Dessutom handlar detta förslag om att anpassa punktskatten för finskuren röktobak (rulltobak) till punktskatten för cigaretter.

De föreslagna ändringarna är resultatet av kommissionens djupgående undersökning. Slutsatserna från denna undersökning redovisas i kommissionens bifogade rapport.

- Allmän bakgrund

Som anges ovan fastställs det i artikel 4 i direktiven 92/79/EEG och 92/80/EEG att strukturer och skattesatser i fråga om punktbeskattning ska granskas vart fjärde år.

I enlighet med denna bestämmelse lade kommissionen i september 1995 fram en första rapport. [4] I den första rapporten påpekades det att den tillnärmning som hade skett generellt var mycket liten, men slutsatsen var att det behövdes en mera ingående analys och samråd med de berörda parterna innan de slutliga besluten om ändring av lagstiftningen fattades.

I den andra rapporten , som kommissionen lade fram i maj 1998[5], antyddes att det endast krävdes några tekniska anpassningar av gemenskapens nuvarande lagstiftning, och kommissionen kom fram till att strukturer och skattesatser kunde vara oförändrade. Rapporten åtföljdes av ett förslag till direktiv om ändring av den befintliga tobakslagstiftningen för att införa de rekommenderade tekniska anpassningarna. Den 29 juli 1999 antog rådet förslaget som direktiv 1999/81/EG. Kommissionen ombads dock av ett stort antal medlemsstater, i ett uttalande i protokollet, att överväga en mera grundläggande omprövning av skattesatserna och strukturerna för punktbeskattning av tobaksvaror.

Kommissionen lade fram en tredje rapport i mars 2001[6]. Rapporten åtföljdes av ett förslag till direktiv om införande av betydande revisioner. För cigaretter föreslog kommissionen ett fast minimibelopp för punktskatten på 70 euro per 1000 cigaretter i den mest efterfrågade prisklasen, utöver det gällande minimikravet på 57 %, för att åstadkomma en större tillnärmning av skattenivåerna i medlemsstaterna. I kommissionens förslag föreskrevs också en beskattning liknande den för cigaretter för konkurrerande tobaksvaror som exempelvis finskuren tobak. Den 12 februari 2002 antog rådet förslaget som direktiv 2002/10/EG. Rådet gick dock endast med på att införa 64 euro som fast minimibelopp, och anpassade inte minimiskatten på finskuren tobak till minimiskatten på cigaretter. I detta sammanhang avgav kommissionen, på flera medlemsstaters begäran, följande yttrande i protokollet beträffande direktiv 2002/10/EG: ”Kommissionen påpekar att den, i sin nästa granskningsrapport enligt artikel 4 i direktiv 92/79/EEG och direktiv 92/80/EEG, kommer att lägga fram tillräckligt underlag för att kunna fortsätta med en allmän översyn av möjligheten att anpassa punktskattestrukturerna för finskuren röktobak till punktskattestrukturerna för cigaretter”.

Den nuvarande granskningen är den fjärde och återigen föreslås ett antal viktiga ändringar i gemenskapens nuvarande lagstiftning för att modernisera de befintliga reglerna och garantera lika villkor för företagen. Dessutom är skyddet av folkhälsan en nyckelfråga i denna granskning med tanke på att Europeiska gemenskapen den 30 juni 2005 anslöt sig till WHO:s ramkonvention om bekämpning av tobaksmissbruk och att flera medlemsstater begär ett ökat folkhälsoskydd och följaktligen högre europeiska minimisatser för punktskatt på tobak. Mot bakgrund av kommissionens tidigare nämnda yttrande handlar slutligen detta förslag om att anpassa punktskatten för finskuren röktobak (rulltobak) till punktskatten för cigaretter.

- Gällande bestämmelser

De gällande bestämmelserna fastställs i direktiven 92/79/EEG, 92/80/EEG och 95/59/EG.

Detta system infördes den 1 januari 1993 och var resultatet av diskussioner som förts sedan 1985 i och med vitboken om den inre marknadens fullbordande. Kommissionen föreslog där fullständigt harmoniserade skattesatser på tobaksvaror. Detta godtogs dock inte av rådet och endast skattestrukturerna och minimiskattesatserna harmoniserades.

- Förenlighet med EU:s övriga politik och målsättningar

Förslaget är förenligt med EU:s huvudsakliga politik och målsättningar.

I artikel 152 i fördraget fastställs att en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder. Med tanke på tobaksvarornas egenskaper har man därför särskilt uppmärksammat förhållandet mellan folkhälsan och slutpriset på dessa produkter utifrån WHO:s ramkonvention om bekämpning av tobaksmissbruk.

Rökning är fortfarande den främsta enskilda orsaken till dödsfall som kan undvikas i gemenskapen och en av de främsta sjukdoms- och dödsorsakerna i EU, och ca 650 000 dödsfall relaterade till rökning inträffar varje år i gemenskapen.

Beskattning ingår i en generell förebyggande och avrådande strategi som också innehåller andra åtgärder som minskar efterfrågan, t.ex. icke prisrelaterade åtgärder, skydd mot exponering för tobaksrök, reglering av innehållet, etc. Enligt Världsbanken är emellertid ökade priser på tobaksvaror den effektivaste enskilda åtgärden för att förebygga rökning. En prisökning på 10 % minskar konsumtionen med i genomsnitt 4 % bland vuxna i höginkomstländer. Viktigt att påpeka är att effekten av högre priser sannolikt är störst bland ungdomar, som påverkas mera av prishöjningar än äldre.

Enligt detta förslag bör det fastställas ett minsta skattebelopp och en lägsta skattenivå för alla cigaretter som säljs i EU, för att ta itu med hälsoriskerna för alla cigarettklasser. Minimikraven höjs för att bidra till minskad tobakskonsumtion under de kommande fem åren, särskilt genom att förhindra att medlemsstaternas politik för bekämpning av tobaksmissbruk undergrävs genom avsevärt lägre nivåer i andra medlemsstater. Dessutom ger förslaget medlemsstaterna större flexibilitet att tillämpa särskild skatt och ta ut minimipunktskatt på cigaretter för att uppnå hälsomålen. Slutligen anpassas minimisatserna och strukturerna för finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter till skattesatserna och strukturerna för cigaretter för att motverka att cigaretterna ersätts med finskuren tobak.

2) SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS

- Samråd med berörda parter

Denna rapport har föregåtts av ett brett samrådsförfarande. Kommissionen bad medlemsstaternas skattemyndigheter lämna synpunkter på en eventuell allmän översyn av skattesatser och strukturer för punktbeskattning av tobaksvaror i ett frågeformulär. Svaren användes som grund för därpå följande bilaterala diskussioner mellan de nationella myndigheterna och de berörda enheterna inom kommissionen. Även branschorganisationer och andra intressenter (handeln, hälsosektorn etc.) uppmanades att lämna yttranden via ett offentligt samråd på nätet.Extern experthjälp

Utöver det breda samrådet med berörda parter har yttranden och artiklar beaktats vid konsekvensanalysen.

- Konsekvensanalys

Kommissionen gjorde en konsekvensanalys med inriktning på eventuella åtgärder som kan modernisera och skapa större öppenhet hos punktskattestrukturerna för tobaksvaror. Dessutom uppmärksammade man särskilt förhållandet mellan folkhälsan och slutpriset på dessa produkter utifrån WHO:s ramkonvention om bekämpning av tobaksmissbruk, liksom alternativen för att anpassa strukturen och punktskattesatserna för finskuren röktobak (rulltobak) till punktskatten för cigaretter.

För att undersöka hur tobaksbeskattningens olika mål skulle kunna hanteras analyserade kommissionen fyra grundläggande tillvägagångssätt.

Det första tillvägagångssättet består i att inte vidta några åtgärder på gemenskapsnivå (inga förändringar i politiken). Detta tillvägagångssätt kommer inte att lösa det nuvarande problemet med snedvridning av handeln över gränserna och smuggling på tobaksmarknaden, vilket har konsekvenser i fråga om intäkter och hälsoskydd. Det kommer inte att lösa oordningen på skatteområdet och de konkurrenssnedvridningar som för närvarande skapas genom konceptet den mest efterfrågade prisklassen. Inte heller löser det problemet med ersättning och snedvridning av konkurrensen orsakad av beskattning mellan olika tobaksvaror. Kommissionen valde därför att inte gå vidare med detta alternativ.

Det andra tillvägagångssättet består i att endast ändra punktskattestrukturerna för cigaretter . För att lösa oordningen på skatteområdet och de konkurrenssnedvridningar som för närvarande skapas genom begreppet den mest efterfrågade prisklassen, undersöker man i konsekvensanalysen hur det skulle vara att avskaffa den mest efterfrågade prisklassen som riktlinje för minimikrav. I stället skulle EU:s minimikrav kunna gälla för alla cigaretter eller gälla enligt det vägda genomsnittliga priset (WAP). Samtidigt bedöms konsekvenserna av att ge medlemsstaterna ökad flexibilitet när det gäller punktskattestrukturerna på nationell nivå.

Generellt skulle detta tillvägagångssätt endast ha en obetydlig inverkan på tobaksmarknaderna och medlemsstaternas intäkter. Varken 57-procentsregeln tillämpad på alla cigaretter eller det vägda genomsnittliga priset skulle medföra en ökning av de administrativa kostnaderna för någon av intressenterna. Båda alternativen skulle förenkla systemen jämfört med den nuvarande situationen. Att endast tillämpa minst 64 euro på alla cigaretter skulle dock skapa en lägsta skattenivå för alla cigaretter i EU. Detta alternativ skulle också minska skatte- och prisskillnaden mellan medlemsstaterna mera än de övriga alternativen och i betydande omfattning integrera folkhälsohänsyn. Detta alternativ prioriteras därför ur den inre marknadens och hälsans perspektiv. Å andra sidan skulle tillämpningen av 57-procentsregeln på alla cigaretter för ett antal medlemsstater resultera i en obligatorisk värderelaterad skatt och inte vara förenlig med målet att ge medlemsstaterna ökad flexibilitet i fråga om relationen mellan särskild skatt och värderelaterad skatt. Tillämpning av 57-procentsregeln på det vägda genomsnittliga priset är därför det alternativ som föredras.

Det andra tillvägagångssättet skulle emellertid inte i tillräckligt hög grad beakta hälsoaspekterna.

Det tredje tillvägagångssättet består i att utöver strukturen ändra minimipunktskatterna för cigaretter . Vid konsekvensanalysen simulerades höjningar av minimipunktskatterna på cigaretter, antingen med 57 % och/eller minst 64 euro per 1000 cigaretter i delalternativen. Återigen är en höjning av minimibeloppet det bästa instrumentet för att uppnå en harmonisering av skatter och priser på cigaretter i EU till gagn för den inre marknaden och med tanke på bekämpningen av tobaksmissbruk. En höjning av 57-procentsregeln skulle kräva en uppdatering av undantagsbestämmelsen, som för närvarande är fastställd till 101 euro. En uppdatering till 122 euro skulle hålla jämna steg med den senaste utvecklingen av punktskatt på cigaretter på den inre marknaden och ha samma effekt som 2001, nämligen att täcka de fem medlemsstater som har de högsta skatterna.

Med hänsyn till ovanstående har kommissionen övervägt ett antal möjliga ökningar.

En ökning till 90 euro på alla cigaretter och 63 % på det vägda genomsnittliga priset skulle sannolikt medföra en minskning av efterfrågan på i genomsnitt 10 % i 22 av medlemsstaterna. Dessutom skulle den bana vägen för ytterligare ökningar av punktskatten på cigaretter även i de medlemsstater som redan har en hög skattenivå. Bortsett från BG och RO skulle priserna inte bli för höga jämfört med den lokala köpkraften i medlemsstaterna.

Allt som allt förefaller detta tillvägagångssätt, när det gäller cigaretter, vara den som är bäst lämpad för att säkerställa att den inre marknaden fungerar korrekt samtidigt med en hög hälsoskyddsnivå.

Det fjärde tillvägagångssättet består i att ändra strukturerna och minimipunktskatterna på andra produkter , särskilt på finskuren tobak, för att undvika att cigaretterna ersätts med lägre beskattade tobaksvaror.

De kraftiga skillnaderna i skattenivåerna på finskuren tobak i medlemsstaterna medför smuggling och handel över gränserna mellan ett antal grannländer och orsakar snedvridning på den inre marknaden. Dessutom medför skillnaden mellan beskattningsnivån på cigaretter och finskuren tobak att produkterna ersätts med andra. De betydande skillnaderna i miniskatterna på dessa produkter är knappast berättigade på gemenskapsnivå. Detta gäller både med tanke på rättvis konkurrens och, mot bakgrund av båda produkternas skadliga egenskaper, ur hälsosynpunkt. Minimisatserna för finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter bör därför anpassas till skattesatsen för cigaretter.

För finskuren tobak kan medlemsstaterna välja mellan att följa ett minsta skattebelopp eller en värderelaterad minimiskatt. Eftersom minimibeloppet är den bästa tillnärmningsfaktorn bör det dock (utöver den värderelaterade minimiskatten) finnas ett obligatorisk minsta skattebelopp för alla medlemsstater, på samma sätt som för cigaretter.

Men hänsyn till den finskurna tobakens särskilda egenskaper är det rimligt att minimipunktskatten på finskuren tobak kan fastställas till ca två tredjedelar av minimipunktskatten på cigaretter. För att uppfylla ett två tredjedelsförhållande mellan finskuren tobak och cigaretter bör minimibeloppet fastställas till 43 euro per kilogram och det proportionella minimikravet till 38 %.

Genom tillämpning av det tidigare nämnda förhållandet på 2:3 på de föreslagna ökningarna för cigaretter skulle minimisatserna för finskuren tobak öka till 60 euro och 42 % på fem år.

3) RÄTTSLIGA ASPEKTER

- Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Kommissionen föreslår följande:

- Att avskaffa den mest efterfrågade prisklassen som utgångspunkt för EU:s minimikrav på punktskatter och för att mäta den särskilda punktskattens betydelse inom den totala skattebelastningen.

Den mest efterfrågade prisklassen, som riktlinje för minimiskattesatser, är inte förenlig med målen för den inre marknaden eftersom den medför en uppdelning av medlemsstaternas tobaksmarknader. Att avskaffa den mest efterfrågade prisklassen skulle dessutom förenkla systemen avsevärt, skapa lika villkor för tillverkarna och framhäva hälsomålen. Det föreslås i stället att minimikravet på 64 euro ska tillämpas på alla cigaretter, vilket skulle göra den nuvarande situationen öppnare och medföra en lägsta skattenivå för cigaretter som säljs i EU samt ta itu med problem på den inre marknaden och hälsoproblem när det gäller cigaretter i alla prisklasser. Samtidigt föreslås det att vägda genomsnittliga priser skulle bli riktlinje för de övriga minimikraven. Den oordning på skatteområdet som begreppet den mest efterfrågade prisklassen skapar skulle därmed lösas och tobakstillverkarna skulle få en rättvis och neutral konkurrensmiljö.

Av liknande skäl skulle den mest efterfrågade prisklassen inte längre vara riktlinje för mätning av den särskilda punktskattens betydelse inom den totala skattebelastningen (artikel 16.2 i direktiv 95/59/EG). Utgångspunkten skulle i stället vara det vägda genomsnittliga priset.

- Att gradvis öka minimikravet för cigaretter i överensstämmelse med målen för den inre marknaden och hälsoaspekterna

Ökad konvergens är nödvändig för att säkerställa att den inre marknaden fungerar korrekt. Det finns förvisso fortfarande avsevärda skillnader mellan skattenivåerna i de olika medlemsstaterna. För att nå detta mål är det nödvändigt att höja minimiskattenivåerna.

Cigarettkonsumtionen i EU minskade under 2002–2006 med något mer än 10 %. Under samma period ökade punktskatten på cigaretter med i genomsnitt ca 33 %. För att uppnå en liknande nedgång i konsumtionen under de kommande fem åren är det angeläget att höja punktskatterna ytterligare. Med en priselasticitet på -0,43 i beräkningen, som Världsbanken föreslår, behövs en prisökning på 25 % för att uppnå en minskning av efterfrågan på 10 %. Ur hälsosynpunkt skulle en ökning till 90 euro på alla cigaretter och 63 % på det vägda genomsnittliga priset leda till en sannolik minskning av efterfrågan på i genomsnitt 10 % i 22 medlemsstater, särskilt genom att skydda resultaten av den politik som medlemsstaterna för på skatteområdet. Dessutom skulle den bana vägen för ytterligare ökningar av punktskatten på cigaretter även i de medlemsstater som redan har en hög skattenivå.

Dessa ökningar skulle införas gradvis under en 5-årsperiod, dvs. senast fram till den 31 december 2013. Med hänsyn till att de nuvarande övergångsperioderna, som beviljats inom ramen för anslutningsakterna, ännu inte har löpt ut för flera medlemsstater förlängs tidsfristen för införlivande för dessa medlemsstater med 1 eller 2 år beroende på de för närvarande återstående övergångsperioderna.

- Att ge medlemsstaterna större flexibilitet att tillämpa särskild skatt och ta ut minimipunktskatt på cigaretter.

Såsom anges i kommissionens rapport har särskilda skatter och minimiskatter, ur den inre marknadens perspektiv, ett budgetperspektiv och ett hälsoperspektiv, klara fördelar, och ökad flexibilitet kan ges till de medlemsstater som i större utsträckning stödjer sig på särskilda punktskatter eller minimiskatter.

För att undvika en situation med uteslutande särskild skatt i en av medlemsstaterna och uteslutande värderelaterad skatt i en angränsande medlemsstat, vilket skulle resultera i gränsöverskridande handel med premiummärken från den första till den andra medlemsstaten och handel med lågprismärken i motsatt riktning, är en viss enhetlighet i punktskattestrukturerna fortfarande önskvärd. Det föreslås därför att spannet breddas från 5 % – 55 % till 10 % – 75 % av den totala skattebelastningen.

När det gäller minimipunktskatt får medlemsstaterna ökad flexibilitet genom att inte längre begränsa minimiskattenivån till punktskatten på den mest efterfrågade prisklassen, vilket för närvarande är fallet för andra tobaksvaror.

- Att gradvis anpassa minimisatserna för finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter till skattesatsen för cigaretter.

I överensstämmelse med strukturen på minimisatserna för cigaretter föreslås att det införs ett obligatoriskt minimibelopp och värderelaterat minimikrav för finskuren tobak. För att uppfylla ett två tredjedelsförhållande mellan finskuren tobak och cigaretter bör minimibeloppet fastställas till 43 euro per kilogram och det proportionella minimikravet till 38 %.

Genom tillämpning av det tidigare nämnda förhållandet på 2:3 på de föreslagna ökningarna för cigaretter skulle minimisatserna för finskuren tobak öka till 60 euro och 42 %.

- Att anpassa minimikraven för andra tobaksvaror än cigaretter och finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter till inflationen.

En justering av den särskilda punktskatten för cigarrer och cigariller samt röktobak (med undantag av finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter) är nödvändig med hänsyn till inflationen under perioden 2003–2007. På grundval av uppgifter från Eurostat om den årliga förändringstakten i det harmoniserade konsumentprisindexet (HKPI) mellan 2003 och 2007, kan inflationstakten uppskattas till ungefär 2 % om året eller 8 % för hela denna period. Om man tillämpar denna procentsats på de särskilda minimibeloppen erhålls efter avrundning till närmaste högre heltal 12 euro för cigarrer och cigariller och 22 euro för övrig röktobak.

- Att ändra den nuvarande definitionen av cigaretter, cigarrer och övrig röktobak.

- Att ändra definitionen av cigaretter

En tobaksrulle ska i fråga om punktskatt betraktas som två cigaretter, om den förutom filter eller munstycke är längre än 9 cm men högst 18 cm lång, eller som tre cigaretter om den förutom filter eller munstycke är längre än 18 cm men högst 27 cm lång, osv. För att minska punktskatten på cigaretter har nya produkter som består av 18 cm långa rullar och separata filterrör släppts ut på marknaden. Rullarna skärs sedan i tre delar och förs in i filterrören. Följaktligen beskattas tre cigaretter som två. För att stoppa denna utveckling bör en tobaksrulle betraktas som två cigaretter, om den förutom filter eller munstycke är längre än 9 cm men högst 12 cm lång, som tre cigaretter om den förutom filter eller munstycke är längre än 12 cm men högst 15 cm lång, osv.

- Att ändra definitionen av cigarrer

Flera medlemsstater och handeln har rapporterat att det har kommit nya produkter som marknadsförs som cigarrer – de är inte vita som cigaretter utan har samma färg som cigarrer eller cigariller – men som i fråga om funktion, smak och presentation måste betraktas som ersättning för cigaretter. Det är därför bättre att ta bort den berörda bestämmelsen (artikel 3.3 i direktiv 95/59/EG) helt från den nuvarande definitionen av cigarr. En sådan ändring skulle också säkerställa en enhetlig beskattning av dessa produkter och begränsa tillämpningen av den lägre minimisatsen till traditionella cigarrer och cigariller.

- Att ändra definitionen av piptobak

Definitionen av röktobak bör anpassas för att i högre grad skilja mellan piptobak och finskuren tobak och för att undvika olämplig beskattning. Det föreslås att snittbredden för piptobak ökas från nuvarande 1 mm till 1,5 mm.

- Att övervaka systemet för beskattning av tobak

I artikel 4 i direktiven 92/79/EEG och 92/80/EEG fastställs att kommissionen regelbundet ska granska strukturer och skattesatser i fråga om punktbeskattning. För att göra denna granskning behöver kommissionen dock uppgifter om kvantiteterna av och priserna på tobaksvaror som släppts för konsumtion i medlemsstaterna. För att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig insamling av dessa uppgifter från samtliga medlemsstater föreslås nya regler om tillhandahållandet av uppgifter om beskattning av tobak och om definitionen av nödvändiga statistiska uppgifter.

- Rättslig grund

Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93.

- Subsidiaritetsprincipen

Förslaget omfattas av gemenskapens och medlemsstaternas delade behörighet. Därför är subsidiaritetsprincipen tillämplig.

Även om förekomsten av EU:s nuvarande minimiskattesatser begränsar skillnaderna i de nationella punktskattesatserna för tobaksvaror har detta inte varit tillräckligt för att förhindra att det fortfarande förekommer betydande skillnader, trots att medlemsstaterna ägnat allt mer uppmärksamhet åt att uppnå hälsomålen på detta område. Dessa skillnader leder till omfattande handel över gränserna och smuggling, vilket skapar snedvridning av konkurrensen på tobaksmarknaden, leder till minskade budgetmedel för de medlemsstater som tillämpar en relativt hög punktskatt och undergräver dessutom de hälsopolitiska målen.

Att inte vidta några EU-åtgärder skulle vara till förfång eftersom samspelet mellan olika medlemsstaters skattepolitik inte har lett till minskade skillnader. Därför kan endast en ändring av de gällande bestämmelserna, såsom förklaras ovan, rätta till den nuvarande situationen. En sådan ändring kan endast göras av gemenskapslagstiftaren själv, såsom upphovsman till de direktiv som ska ändras.

- Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl.

Målen för den nuvarande granskningen uppnås bäst genom att ändra de nuvarande direktiven enligt ovanstående förklaring.

Förslaget består i synnerhet i att öka minimiskattesatserna för att garantera att den inre marknaden utan skattegränser fungerar korrekt och skydda medlemsstaternas hälsomål. Utöver minimisatserna har medlemsstaterna rätt att oavhängigt fastställa punktskattenivåer på som de själva anser lämpliga i deras särskilda nationella situation. Likaledes ger förslaget medlemsstaterna större flexibilitet att bestämma punktskattestrukturerna och ta ut minimipunktskatt på cigaretter.

Förslaget inskränker sig sålunda till vad som är nödvändigt för att uppnå fördragets syften.

- Val av regleringsform

Föreslagna instrument: direktiv. På detta område, som redan omfattas av en rad direktiv, bör medlemsstaterna fortfarande ha kvar en omfattande flexibilitetsmarginal, enligt ovanstående redogörelse. Andra metoder än att ändra direktiven skulle alltså vara otillräckliga.

4) BUDGETKONSEKVENSER

Antagandet av förslaget kan i teorin inverka på beräkningen av de egna medlen från mervärdesskatt. Konsekvensen blir dock obetydlig och är i varje fall inte mätbar.

2008/0150 (CNS)

Förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om ändring av direktiven 92/79/EEG, 92/80/EEG och 95/59/EG när det gäller strukturer och skattesatser i fråga om punktbeskattning av tobaksvaror

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93,

med beaktande av kommissionens förslag[7],

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[8],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[9], och

av följande skäl:

(1) I enlighet med artikel 4 i rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter[10] och artikel 4 i rådets direktiv 92/80/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatter på andra tobaksvaror än cigaretter[11] har en djupgående granskning av skattesatserna och strukturerna i fråga om punktbeskattning av tobaksvaror utförts. Denna granskning omfattade bestämmelser i rådets direktiv 95/59/EG av den 27 november 1995 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror[12].

(2) För att säkerställa att den inre marknaden fungerar korrekt samtidigt med en hög hälsoskyddsnivå, enligt kraven i artikel 152 i EG-fördraget, och med tanke på att gemenskapen är part i Världshälsoorganisationens ramkonvention om bekämpning av tobaksmissbruk (Framework Convention on Tobacco Control, FCTC), bör olika ändringar göras beträffande denna fråga. Dessa ändringar för ta hänsyn till den rådande situationen för var och en av de olika tobaksvarorna.

(3) När det gäller cigaretter bör systemen förenklas så att det skapas neutrala konkurrensvillkor för tillverkarna, för att minska uppdelningen av tobaksmarknaderna och framhäva hälsomålen. Därför bör begreppet den mest efterfrågade prisklassen ersättas; det prisrelaterade minimikravet bör avse det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset, medan minimibeloppet bör tillämpas på alla cigaretter. Av liknande anledningar bör det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset också utgöra utgångspunkt för mätning av den särskilda punktskattens betydelse inom den totala skattebelastningen.

(4) Medlemsstaterna bör få effektivare metoder för att ta ut en särskild skatt eller minimipunktskatt på cigaretter, för att säkerställa ett minsta skattebelopp.

(5) När det gäller finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter bör gemenskapens miniminivåer uttryckas så att man erhåller liknande effekter som på området för cigaretter. Det bör därför fastställas att de nationella beskattningsnivåerna både måste överensstämma med en miniminivå uttryckt i procent av detaljhandelspriset och en miniminivå uttryckt som ett fast belopp.

(6) Utvecklingen av priser och punktskatter har analyserats, särskilt för cigaretter, som är den avgjort viktigaste typen av tobaksvara, liksom för finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter. Det framgår av analysen att det fortfarande föreligger stora skillnader mellan medlemsstaterna som kan hindra den inre marknadens funktion. En högre grad av konvergens mellan de skattenivåer som tillämpas i medlemsstaterna skulle minska bedrägerier och smuggling inom gemenskapen.

(7) En högre grad av konvergens skulle också bidra till att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor. Beskattningsnivån är en viktig faktor i priset på tobaksvaror, som i sin tur påverkar konsumenternas rökvanor. Bedrägerier och smuggling undergräver de skattebetingade prisnivåerna på cigaretter och finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter och kan därför göra det svårare att nå målen för bekämpning av tobaksmissbruk.

(8) För att uppnå en högre grad av konvergens och minska konsumtionen bör gemenskapens minimiskattenivåer för cigaretter och finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter höjas.

(9) Före denna höjning måste miniminivåerna för finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter tillnärmas miniminivåerna för cigaretter, för att bättre beakta den konkurrens för föreliggen mellan de båda produkterna, och som återspeglas i de iakttagna konsumtionsmönstren, liksom deras likaledes skadliga egenskaper.

(10) För att uppnå en enhetlig och rättvis beskattning bör definitionen av cigaretter, cigarrer och cigariller och av övrig röktobak ändras så att tobaksrullar som beroende på sin längd kan betraktas som två cigaretter eller fler behandlas som två cigaretter eller fler i fråga om punktskatt, en typ av cigarr som i många avseenden liknar en cigarett behandlas som en cigarett i fråga om punktskatt, respektive röktobak som i många avseenden liknar finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter behandlas som finskuren tobak i fråga om punktskatt.

(11) För att förhindra att gemenskapens minimiskatter på cigarrer, cigariller och annan röktobak än finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter sjunker i värde, behövs en höjning av minimiskatterna uttryckta i ett särskilt belopp.

(12) Direktiven 92/79/EEG, 92/80/EEG och 95/59/EG bör därför ändras i enlighet därmed.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 92/79/EEG ändras på följande sätt:

(1) Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

1. Medlemsstaterna ska se till att punktskatten (särskild skatt och värderelaterad skatt) på cigaretter motsvarar minst 57 % av det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset på de cigaretter som säljs. Punktskatten ska uppgå till minst 64 euro per 1 000 cigaretter oavsett det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset.

Medlemsstater som tar ut en punktskatt på minst 101 euro per 1 000 cigaretter på grundval av det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset behöver inte uppfylla det krav på 57 % som fastställs i första stycket.

2. Från och med den 1 januari 2014 ska medlemsstaterna se till att punktskatten (särskild skatt och värderelaterad skatt) på cigaretter motsvarar minst 63 % av det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset på de cigaretter som säljs. Punktskatten ska uppgå till minst EUR 90 per 1 000 cigaretter oavsett det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset.

Medlemsstater som tar ut en punktskatt på minst EUR 122 per 1 000 cigaretter på grundval av det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset behöver inte uppfylla det krav på 63 % som fastställs i första stycket.

3. Det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset ska fastställas den 1 januari varje år, med hänvisning till år n-1, på grundval av den totala försäljningen för konsumtion, och priser inklusive alla skatter.

4. Med avvikelse från punkt 2 ska andra och tredje stycket i denna punkt gälla.

Polen, Ungern och Slovakien får låta de bestämmelser som är nödvändiga för att följa punkt 2 träda i kraft senast den 31 december 2014; de ska tillämpa bestämmelserna från och med den 1 januari 2015.

Rumänien, Bulgarien, Litauen, Estland och Lettland får låta de bestämmelser som är nödvändiga för att följa punkt 2 träda i kraft senast den 31 december 2015; de ska tillämpa bestämmelserna från och med den 1 januari 2016.

5. Medlemsstaterna ska gradvis höja punktskatterna för att följa de krav som avses i punkt 2 från och med den tidpunkt som fastställs i punkt 2 respektive 4.

6. Kommissionen ska en gång om året offentliggöra det euro-värde i nationella valutor som ska tillämpas på beloppen för den sammanlagda minimipunktskatten.

De växelkurser som ska tillämpas ska vara de som erhålls första vardagen i oktober och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning med verkan från den 1 januari påföljande kalenderår.”

(2) Artikel 2a ska ersättas med följande:

”Artikel 2a

1. När det i en medlemsstat sker en förändring av det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset på cigaretter, och denna förändring leder till att punktskatten sjunker under de nivåer som fastställs i punkt 1 respektive 2 i artikel 2, får den medlemsstaten skjuta upp justeringen av den skatten till senast den 1 januari det andra året som följer på det år under vilket förändringen inträffade.

2. När en medlemsstat höjer den mervärdesskattesats som är tillämplig på cigaretter, får denna medlemsstat reducera punktskatten upp till ett belopp som, uttryckt i en procentuell andel av det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset, motsvarar höjningen av mervärdesskatten, också uttryckt som en procentuell andel av det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset, även om denna justering medför att punktskatten sjunker under den nivå, uttryckt som en procentuell andel av det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset, som fastställs i punkt 1 respektive 2 i artikel 2.

Medlemsstaten ska dock åter höja den skatten så att den når upp åtminstone till dessa nivåer senast den 1 januari det andra året som följer på det år under vilket sänkningen gjordes.”

(3) Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

1. Vart fjärde år ska kommissionen förelägga rådet en rapport och, vid behov, ett förslag avseende de skatter som fastställs i detta direktiv och punktskattestrukturerna enligt artikel 16 i rådets direktiv 95/59/EGC*.I kommissionens rapport ska den inre marknadens korrekta funktion, punktskatternas realvärde och fördragets vidare syften beaktas.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna alla tillgängliga uppgifter av betydelse för den rapport som avses i punkt 1.

3. Kommissionen ska enligt det förfarande som avses i artikel 24.2 i rådets direktiv 92/12/EEG**, fastställa en förteckning över de statistiska uppgifter som behövs för rapporten.

* EGT L 291, 6.12.1995, s. 40.

EGT L 76, 23.3.1992, s. 1.”

Artikel 2

Direktiv 92/80/EEG ändras på följande sätt:

(1) I artikel 3.1 ska de följande åttonde till elfte styckena läggas till:

”Från och med den 1 januari 2010 ska medlemsstaterna tillämpa en punktskatt på finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter på minst 38 % av detaljhandelspriset, inklusive alla skatter, och minst 43 euro per kilogram.

”Från och med den 1 januari 2014 ska medlemsstaterna tillämpa en punktskatt på finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter på minst 42 % av detaljhandelspriset, inklusive alla skatter, och minst 60 euro per kilogram.

Medlemsstaterna ska gradvis höja punktskatterna för att följa de nya minimikrav som avses i det nionde stycket från och med den 1 januari 2014.

Från och med den 1 januari 2010 ska punktskatten uttryckt som en procentsats, som ett belopp per kilogram eller för ett givet antal åtminstone motsvara följande:

(a) För cigarrer eller cigariller, 5 % av detaljhandelspriset, inklusive alla skatter, eller 12 euro per 1 000 stycken eller per kilogram.

(b) För annan röktobak än finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter, 20 % av detaljhandelspriset, inklusive alla skatter, eller 22 euro per kilogram.”

(2) Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

1. Vart fjärde år ska kommissionen förelägga rådet en rapport och, vid behov, ett förslag avseende de skatter som fastställs i detta direktiv.

I kommissionens rapport ska den inre marknadens korrekta funktion, punktskatternas realvärde och fördragets vidare syften beaktas.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna alla tillgängliga uppgifter av betydelse för rapporten.

3. Kommissionen ska enligt det förfarande som avses i artikel 24.2 i rådets direktiv 92/12/EEG**, fastställa en förteckning över de statistiska uppgifter som behövs för rapporten.

* EGT L 76, 23. 3. 1992, s. 1.”

(1) Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska en gång om året offentliggöra det euro-värde i nationella valutor som ska tillämpas på punktskattebeloppen.

De växelkurser som ska tillämpas ska vara de som erhålls första vardagen i oktober och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning med verkan från den 1 januari påföljande kalenderår.”

Artikel 3

Direktiv 95/59/EEG ändras på följande sätt:

(1) Artikel 3 ska ersättas med följande:

"Artikel 3

Följande ska anses vara cigarrer eller cigariller om de kan och, med tanke på sina egenskaper och konsumenternas normala förväntningar, är avsedda att rökas som de är:

(a) Tobaksrullar med yttre täckblad av naturtobak.

(b) Tobaksrullar fyllda med en riven blandning och med yttre täckblad av cigarrers normala färg, av homogeniserad tobak, som täcker produkten helt och i förekommande fall inkluderar filtret men, i fråga om cigarrer med munstycke, inte munstycket, om styckevikten utan filter eller munstycke är minst 2,3 g och om omkretsen är minst 34 mm på minst en tredjedel av längden.”

(2) Artikel 4.2 ska ersättas med följande:

"2. En sådan tobaksrulle som avses i punkt 1 ska i fråga om punktskatt betraktas som två cigaretter, om den förutom filter eller munstycke är längre än 9 cm men högst 12 cm lång, eller som tre cigaretter om den förutom filter eller munstycke är längre än 12 cm men högst 15 cm lång, osv."

(3) Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska uppgiften "1 millimeter" ersättas med uppgiften "1,5 millimeter".

b) I punkt 2 ska uppgiften "1 millimeter" ersättas med uppgiften "1,5 millimeter".

(4) Artikel 7.1 ska ersättas med följande:

”1. Produkter som delvis består av andra ämnen än tobak som i övrigt uppfyller de kriterier som fastställs i artikel 3 ska behandlas som cigarrer och cigariller.”

(5) Artikel 16 ska ersättas med följande:

”Artikel 16

1. Punktskattens särskilda komponent får inte understiga 5 % eller överstiga 75 % av den totala skattebelastningen bestående av följande:

(a) En särskild punktskatt.

(b) Den proportionella punktskatten och den mervärdesskatt som tas ut på det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset.

Det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset ska fastställas den 1 januari varje år, med hänvisning till år n-1, på grundval av den totala försäljningen för konsumtion, och priser inklusive alla skatter.

2. Med avvikelse från punkt 1, när det i en medlemsstat sker en förändring av det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset på cigaretter, och denna förändring leder till att punktskattens särskilda komponent, uttryckt i en procentuell andel av den totala skattebelastningen, sjunker under 10 % eller stiger över 75 % av den totala skattebelastningen, får den medlemsstaten skjuta upp justeringen av den skatten till senast den 1 januari det andra året som följer på det år under vilket förändringen inträffade.

3. Trots bestämmelserna i artikel 8.1, får varje medlemsstat undanta tullar från beräkningsunderlaget för den proportionella punktskatten på cigaretter.

4. Medlemsstaterna får ta ut en minimipunktskatt på cigaretter.”

(6) Artikel 17 ska utgå.

Artikel 4

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2009. De ska genast överlämna texterna till de bestämmelserna till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell över de bestämmelserna och bestämmelserna i det här direktivet.

När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 5

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

[1] EGT L 316, 31.10.1992, s. 8, senast ändrat genom direktiv 2002/10/EG (EGT L 46, 16.2.2002, s. 26)

[2] EGT L 316, 31.10.1992, s.10, senast ändrat genom direktiv 2002/10/EG (EGT L 46, 16.2.2002, s. 26)

[3] EGT L 291, 6.12.1995, s. 40, senast ändrat genom direktiv 2002/10/EG (EGT L 46, 16.2.2002, s. 26)

[4] COM(95)285, slutlig, 13.9.1995.

[5] KOM(98)320 slutlig, 15.5.1998

[6] KOM(2001)133 slutlig, 14.3.2001

[7] EUT C , , s. .

[8] EUT C , , s. .

[9] EUT C , , s. .

[10] EGT L 316, 31.10.1992, s.8. Senast ändrat genom direktiv 2003/117/EG (EUT L 333, 20.12.2003, s. 49).

[11] EGT L 316, 31.10.1992, s 10. Senast ändrat genom direktiv 2003/117/EG

[12] EGT L 291, 6.12.1995, s.40., Senast ändrat genom direktiv 2002/10/EG (EGT L 46, 16.2.2002, s. 26).