52008PC0376

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 18.6.2008

KOM(2008) 376 slutlig

2008/0120 (CNS)

Förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om skattebefrielse på permanent införsel från en medlemsstat av personlig egendom (kodifierad version)

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. Inom ”Medborgarnas Europa” fäster kommissionen stor vikt vid att gemenskapsrätten förenklas och förtydligas så att den blir mer tillgänglig och begriplig för medborgarna och därmed ger dem nya möjligheter och tillfällen att utöva de särskilda rättigheter som de kan åberopa.

Ett hinder för att uppnå detta mål är dock att ett stort antal bestämmelser som har ändrats flera gånger och ofta på ett väsentligt sätt finns spridda i såväl den ursprungliga rättsakten som i senare ändringsrättsakter. För att kunna fastställa vilka bestämmelser som gäller fordras därför att ett stort antal rättsakter kontrolleras och jämförs.

Gemenskapsrättens klarhet och överskådlighet är därför beroende av att ofta ändrade bestämmelser kodifieras.

2. Genom sitt beslut av den 1 april 1987 gav kommissionen[1] sina avdelningar i uppdrag att kodifiera rättsakter senast efter det att de ändrats för tionde gången, samtidigt som den underströk att detta var en minimiregel, och att avdelningarna i syfte att uppnå en klar och begriplig gemenskapslagstiftning borde sträva efter att med ännu kortare mellanrum kodifiera de texter som de har ansvar för.

3. Detta bekräftades i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Edinburgh[2] i december 1992, där också betydelsen av en kodifiering betonades, eftersom den garanterar rättssäkerhet i fråga om vilken lag som är tillämplig vid en viss tidpunkt i en viss fråga.

Kodifieringen ska genomföras i enlighet med gemenskapens normala lagstiftningsförfarande.

Eftersom rättsakterna inte får ändras i sak vid en kodifiering har Europaparlamentet, rådet och kommissionen i ett interinstitutionellt avtal av den 20 december 1994 enats om en påskyndad arbetsmetod i syfte att snabbt kunna anta kodifierade rättsakter.

4. Detta förslag avser en kodifiering av rådets direktiv 83/183/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielse på permanent införsel från en medlemsstat av personlig egendom[3]. Det nya direktivet ersätter de olika rättsakter som omfattas av kodifieringen[4]. Förslaget följer de kodifierade texterna vad beträffar innehållet i sak och begränsar sig därmed till att föra samman texterna, vilket innebär att de ändringar som krävs till följd av kodifieringen endast är av formell karaktär .

5. Detta förslag till kodifiering har utarbetats på grundval av en föregående konsolidering på alla officiella språk av texten i direktiv 83/183/EEG och i ändringsrättsakter, som genomförts av Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer med hjälp av ett databehandlingssystem . I de fall artiklarna har numrerats om framgår förhållandet mellan de gamla och nya artikelnumren av en tabell i bilaga II till det kodifierade direktivet.

ê 83/183/EEG (anpassad)

2008/0120 (CNS)

Förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om skattebefrielse på permanent införsel från en medlemsstat av personlig egendom

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel Ö 93 Õ,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[5],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[6], och

av följande skäl:

ê

(1) Rådets direktiv 83/183/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielse på permanent införsel från en medlemsstat av personlig egendom[7] har ändrats flera gånger[8] på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör det direktivet kodifieras.

ê 83/183/EEG skäl 1 (anpassad)

(2) För att medlemsstaternas befolkning ska bli mer medveten om gemenskapens Ö verksamhet Õ, bör Ö de åtgärder som vidtagits till förmån Õ för enskilda individer Ö upprätthållas Õ i syfte att Ö garantera betingelserna för den inre marknaden Õ inom gemenskapen.

ê 83/183/EEG skäl 2

(3) I synnerhet de skattemässiga hindren för enskilda personers införsel av personlig egendom till en medlemsstat från en annan medlemsstat är sådana att de hindrar den fria rörligheten av personer inom gemenskapen. Dessa hinder bör därför undanröjas så långt som möjligt genom införandet av skattebefrielser.

ê 83/183/EEG skäl 3

(4) Dessa skattebefrielser får endast tillämpas på införsel av varor som inte är av kommersiell beskaffenhet eller införs i spekulationssyfte. Tillämpningen av reglerna om skattebefrielse bör därför ske med vissa begränsningar och på vissa villkor.

ê 91/680/EEG skäl 6 och 92/12/EEG skäl 20 (anpassad)

(5) Ö Som en följd av de bestämmelser om harmonisering som antagits inom områdena för punktskatt och mervärdesskatt har Õ bestämmelserna om skattebefrielse och skattefria ransoner vid införsel Ö blivit utan mening inom dessa områden Õ.

ê

(6) Detta direktiv bör inte få inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga I del B.

ê 83/183/EEG (anpassad)

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Ö KAPITEL Õ I Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Tillämpningsområde

1. Varje medlemsstat ska med förbehåll för de villkor och i de fall som nedan anges undanta personlig egendom som permanent införs från en annan medlemsstat av enskilda personer från konsumtionsskatter som normalt träffar sådan egendom.

2. Ö Detta direktiv omfattar inte följande: Õ

ê 91/680/EEG artikel 2.2, tredje strecksatsen (anpassad)

Ö a) mervärdesskatt, Õ

ê 92/12/EEG artikel 23.3 andra strecksatsen (anpassad)

Ö b) punktskatt, Õ

ê 83/183/EEG (anpassad)

c) specifika eller periodiska tullar och skatter som är förenade med Ö användningen av Õ sådan egendom Ö som avses i punkt 1 Õ inom landet, som t.ex. registreringsavgifter för motorfordon, vägskatter och TV-licenser.

Artikel 2

Villkor som avser egendom

1. I detta direktiv avses med ”personlig egendom” egendom avsedd för personligt bruk av personerna i fråga eller i deras hushåll. Sådan egendom får inte, på grund av sin beskaffenhet eller mängd, återspegla något kommersiellt intresse, ej heller vara avsedd för någon näring i den betydelse som avses i Ö artiklarna 9.1 och 10-13 i rådets direktiv 2006/112/EG Õ[9]. Verktyg eller instrument som personen i fråga behöver för att utöva sitt yrke ska dock också behandlas som personlig egendom.

2. Den skattebefrielse som artikel 1 medger ska beviljas för sådan personlig egendom

a) som har förvärvats på de allmänna beskattningsvillkor som gäller på den inhemska marknaden i någon av medlemsstaterna och som inte på grund av utförsel Ö från ursprungsmedlemsstaten Õ är föremål för befrielse eller återbetalning av konsumtionsskatt. I detta direktiv ska varor som anskaffats på de villkor som avses i Ö artikel 151 i direktiv 2006/112/EG, med undantag för punkt 1 första stycket e, Õ anses ha uppfyllt dessa villkor,

ê 89/604/EEG artikel 1.1

b) som personen i fråga faktiskt har haft i bruk innan bytet av hemvist genomfördes eller andrabostaden inrättades. I fråga om motorfordon (inklusive tillhörande släpvagnar), husvagnar och husbilar, nöjesbåtar och privatflygplan, får medlemsstaterna kräva att den flyttande har haft dem i bruk minst sex månader före bytet av hemvist.

För de varor som avses i punkt a andra meningen får medlemsstaterna kräva att den flyttande ska ha haft dem i bruk före flyttningen minst

i) tolv månader då det gäller motorfordon (inklusive tillhörande släpvagnar), husvagnar och husbilar, nöjesbåtar och privatflygplan,

ii) sex månader då det gäller annan egendom.

ê 83/183/EEG (anpassad)

è1 89/604/EEG artikel 1.2

3. De behöriga myndigheterna ska begära bevis för att villkoren i punkt 2 är uppfyllda i fråga om motorfordon (inklusive därtill hörande släpvagnar), husvagnar, nöjesbåtar och privatflygplan. I fråga om annan egendom ska de kräva sådana bevis endast när det föreligger allvarliga misstankar om bedrägeri.

Artikel 3

Införselvillkor

Införseln av egendom får ske vid ett eller flera tillfällen inom den tid som fastställts i artiklarna 7, 8, 9 och 10.

Artikel 4

Skyldigheter efter införseln

è1 De motorfordon (med därtill hörande släpvagnar), husvagnar och husbilar, nöjesbåtar och privatflygplan som förts in ç får inte avyttras, hyras ut eller lånas ut under de tolv månader som följer på dess skattefria införsel, utom i särskilt berättigade fall som godkänns av införselmedlemsstatens behöriga myndigheter.

Artikel 5

Särskilda villkor för vissa typer av egendom

ê 89/604/EEG artikel 1.3 (anpassad)

1. Medlemsstaterna får införa begränsningar för den skattefria införseln av de varor som är förtecknade i artikel 4.1 i Ö rådets Õ direktiv 69/169/EEG[10]. Dessa begränsningar ska dock vara minst fyra gånger så höga som de mängder som visas i kolumn II i den nämnda artikeln, utom i fråga om tobaksvaror, vilkas skattefria införsel får begränsas till de mängder som anges i nämnda kolumn.

ê 83/183/EEG (anpassad)

2. Skattebefrielsen vid införsel av ridhästar, motorfordon (inklusive därtill hörande släpvagnar), husvagnar, husbilar, nöjesbåtar och privatflygplan ska medges endast om den enskilde stadigvarande flyttar till införselmedlemsstaten.

Artikel 6

Allmänna regler för bestämmande av hemvist

1. I detta direktiv avses med normal hemvist den plats där en person stadigvarande vistas, dvs. minst 185 dygn per kalenderår, på grund av personlig och yrkesmässig anknytning eller, när det gäller en person utan yrkesmässig anknytning, på grund av personlig anknytning som visar på nära samband mellan personen och platsen.

Normal hemvist för en person som har yrkesmässig anknytning till en annan plats än den han har personlig anknytning till och som följaktligen bor omväxlande på olika platser, belägna i två eller flera medlemsstater, ska anses vara den plats där han har sin personliga anknytning, förutsatt att vederbörande regelbundet återvänder dit. Det senare villkoret behöver inte vara uppfyllt när personen bor i en medlemsstat för att genomföra en uppgift av bestämd varaktighet. Vistelse för studier vid ett universitet eller en skola medför inte att byte av normal hemvist ska anses ha skett.

2. Enskilda personer ska förete bevis på sin normala hemvist på lämpligt sätt, t.ex. genom identitetskort eller annan giltig handling.

3. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat dit införsel sker får kräva ytterligare utredning eller bevis om de tvivlar på sanningshalten i en uppgift om normal hemvist som givits i enlighet med punkt 2 eller för vissa specifika kontroller.

Ö KAPITEL Õ II Införsel av personlig egendom i samband med byte av normal hemvist

Artikel 7

1. Den skattebefrielse som artikel 1 medger ska medges på de villkor som fastställts i artiklarna 2–5 med avseende på egendom som införs av en enskild person vid byte av normal hemvist.

ê 89/604/EEG artikel 1.4 b (anpassad)

Beviljande av befrielse ska, med förbehåll för eventuell tillämpning av något gemenskapens transiteringsförfarande, ske på villkor att en varuförteckning upprättas på Ö ostämplat Õ papper och, om staten kräver det, åtföljs av en deklaration, vars utseende och innehåll ska definieras i enlighet med det förfarande som avses i artikel Ö 248a.2 Õ i Ö rådets Õ förordning (EEG) nr Ö 2913/92 Õ[11]. Ingen uppgift om värde får krävas på varuförteckningen.

ê 83/183/EEG (anpassad)

è1 89/604/EEG artikel 1.4 c (anpassad)

è2 89/604/EEG artikel 1.5 a

2. Införandet av egendomen måste vara till alla delar genomfört senast tolv månader efter bytet av normal hemvist. è1 Om egendomen i enlighet med artikel 3 införs i flera omgångar inom denna period, får medlemsstaterna endast vid det första införseltillfället kräva ingivande av en fullständig förteckning, till vilken också andra tullmyndigheter får hänvisa i händelse av senare flyttningar. En sådan förteckning får kompletteras efter överenskommelse med införselmedlemsstatens behöriga myndigheter. ç

Ö KAPITEL Õ III Införsel av personlig egendom i samband med utrustning eller avveckling av en andrabostad

Artikel 8

1. Den skattebefrielse som artikel 1 medger ska beviljas, på de villkor som fastställts i artiklarna 2-5, för personlig egendom som införs av en enskild person för att utrusta en andrabostad.

Denna befrielse ska endast beviljas om

a) personen i fråga är ägare till andrabostaden eller hyr den för en tid av minst tolv månader,

b) den egendom som införs motsvarar normal utrustning av en andrabostad.

2. Skattebefrielsen ska också beviljas, på de villkor som nämns i punkt l, om egendom efter avveckling av en andrabostad förs till den normala hemvisten eller till en annan andrabostad, under förutsättning att egendomen i fråga verkligen har varit i personens ägo och att han har disponerat den è2 före inrättandet av andrabostaden ç.

Egendomen måste vara till alla delar införd senast tolv månader efter det att andrabostaden har avträtts.

Ö KAPITEL Õ IV Införsel av egendom vid giftermål

Artikel 9

ê 89/604/EEG artikel 1.6 a

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 2-5, ska var och en vid giftermål vara berättigad till befrielse från de skatter som avses i artikel 1.1 när han till den medlemsstat dit han avser att flytta inför personlig egendom som han förvärvat eller har haft i bruk, förutsatt att

ê 83/183/EEG

a) denna införsel sker inom en period som börjar två månader före den utsatta dagen för giftermålet och slutar fyra månader efter den faktiska giftermålsdagen,

b) personen i fråga företer bevis för att giftermålet har ägt rum eller att de nödvändiga förberedande giftermålsformaliteterna har företagits.

ê 89/604/EEG artikel 1.6 b

2. Skattebefrielse ska också beviljas för sedvanliga bröllopsgåvor till någon som uppfyller de villkor som fastställs i punkt 1 från personer som har sin normala hemvist i en annan medlemsstat än den dit införsel sker. Befrielsen ska gälla för gåvor med ett enhetsvärde av högst 350 euro. Medlemsstaterna får dock bevilja skattebefrielse då gränsen 350 euro överskrids förutsatt att värdet av varje skattebefriad gåva inte överstiger 1 400 euro.

ê 83/183/EEG

3. Medlemsstaterna får göra beviljandet av sådan skattebefrielse avhängigt av ställande av säkerhet, när egendom införs före dagen för giftermålet.

4. Om den enskilde försummar att förete bevis för sitt giftermål inom fyra månader från det datum som uppgivits för detta, ska skatterna vara förfallna dagen för införseln.

ê 83/183/EEG (anpassad)

Ö KAPITEL Õ V Införsel av personlig egendom förvärvad genom arv eller testamente

ê 83/183/EEG

Artikel 10

Utan hinder av artiklarna 2.2, 2.3, 4 och 5.2 men med förbehåll för övriga bestämmelser i artiklarna 2, 3 och 5, ska varje enskild person som genom arv eller testamente ( causa mortis ) förvärvar äganderätt eller nyttjanderätt till egendom som tillhört en avliden person och som befinner sig i en medlemsstat vara berättigad till befrielse från de skatter som avses i artikel 1.1 när han inför egendomen till en annan medlemsstat i vilken han har hemvist, under förutsättning att:

ê 83/183/EEG (anpassad)

a) personen förser medlemsstatens behöriga myndigheter med en deklaration utfärdad av behörig myndighet i utförselmedlemsstaten om att den egendom som han inför har förvärvats genom arv eller testamente,

b) egendomen införs högst två år efter den dag då den enskilda personen tar egendomen i besittning.

Ö KAPITEL Õ VI Slutbestämmelser

ê 83/183/EEG (anpassad)

è1 89/604/EEG artikel 1.7 a

è2 89/604/EEG artikel 1.7 b

Artikel 11

1. è1 Medlemsstaterna ska ç sträva efter att så långt möjligt minska formaliteterna för införsel av varor av enskilda personer inom de gränser och på de villkor som fastställs i detta direktiv, och de ska sträva efter att undvika formaliteter som medför kontrollåtgärder som leder till omfattande avlastning och återlastning vid Ö införseln Õ.

2. Medlemsstaterna får behålla eller införa mer liberala villkor för beviljande av skattebefrielser än de som fastställs genom detta direktiv, med undantag av dem som fastställs i è2 artikel 2.2 a ç.

3. Med förbehåll för vad som sägs i artikel 2.2 får medlemsstaterna inte på grund av vad som sägs i detta direktiv inom gemenskapslagstiftningen tillämpa skattebefrielser som är mindre förmånliga än de som de beviljar vid enskilda personers införsel av personlig egendom från icke-medlemsländer.

Artikel 12

Ö 1 Õ. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv, i synnerhet sådana som följer av tillämpningen av bestämmelserna i artikel 11.2 och 11.3. Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om de sistnämnda bestämmelserna.

Ö 2 Õ. Vartannat år ska kommissionen, efter samråd med medlemsstaterna, sända Europaparlamentet och rådet en rapport om genomförandet av detta direktiv i medlemsstaterna.

ê

Artikel 13

Direktiv 83/183/EEG i dess lydelse enligt direktiven som anges i bilaga I del A, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga I del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 14

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

ê 83/183/EEG artikel 13

Artikel 15

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den […]

På rådets vägnar

Ordförande

[…]

é

BILAGA I

Del A

Upphävt direktiv och en förteckning över dess efterföljande ändringar (som avses i artikel 13)

Rådets direktiv 83/183/EEG EGT L 105, 23.4.1983, s. 64) |

Rådets direktiv 89/604/EEG (EGT L 348, 29.11.1989, s. 28) |

Rådets direktiv 91/680/EEG (EGT L 376, 31.12.1991, s. 1) | Endast vad gäller artikel 2.2, tredje strecksatsen |

Rådets direktiv 92/12/EEG (EGT L 76, 23.3.1992, s. 1) | Endast vad gäller artikel 23.3, andra strecksatsen |

Del B

Tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning(som aves i artikel 13)

Direktiv | Tidsfrist för införlivande |

83/183/EEG | 1 januari 1984 |

89/604/EEG | 1 juli 1990 |

91/680/EEG | 1 januari 1993[12] |

92/12/EEG | 1 januari 1993[13] |

________________

BILAGA II

Jämförelsetabell

Direktiv 83/183/EEG | Detta direktiv |

Artikel 1.1 | Artikel 1.1 |

- | Artikel 1.2 a |

- | Artikel 1.2 b |

Artikel 1.2 | Artikel 1.2 c |

Artikel 2.1 | Artikel 2.1 |

Artikel 2.2, första stycket a | Artikel 2.2, första stycket a |

Artikel 2.2, första stycket b | Artikel 2.2, första stycket b |

Artikel 2.2, andra stycket, inledande mening | Artikel 2.2, andra stycket, inledande mening |

Artikel 2.2, andra stycket, första strecksatsen | Artikel 2.2, andra stycket led i |

Artikel 2.2, andra stycket, andra strecksatsen | Artikel 2.2, andra led ii |

Artikel 2.3 | Artikel 2.3 |

Artikel 3 - 6 | Artikel 3 - 6 |

Artikel 7.1 a | Artikel 7.1 första stycket |

Artikel 7.1 b | Artikel 7.1 andra stycket |

Artikel 7.2 | Artikel 7.2 |

Artikel 8.1, första stycket | Artikel 8.1, första stycket |

Artikel 8.1, andra stycket, inledningen | Artikel 8.1, andra stycket, inledningen |

Artikel 8.1, andra stycket, punkterna i och ii | Artikel 8.1, andra stycket, punkterna a och b |

Artikel 8.2 | Artikel 8.2 |

Artikel 9, 10 och 11 | Artikel 9, 10 och 11 |

Artikel 12.1 | - |

Artikel 12.2 | Artikel 12.1 |

Artikel 12.3 | Artikel 12.2 |

- | Artikel 13 |

- | Artikel 14 |

Artikel 13 | Artikel 15 |

- | Bilaga I |

- | Bilaga II |

____________________

[1] KOM(87) 868 PV.

[2] Se bilaga 3 till del A i slutsatserna.

[3] Genomfört i enlighet med kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet - Kodifiering av gemenskapens regelverk, KOM(2001) 645 slutlig.

[4] Bilaga I, del A, till detta förslag.

[5] EUT C […], […], s. […].

[6] EUT C […], […], s. […].

[7] EGT L 105, 23.4.1983, s. 64. Direktivet senast ändrat genom direktiv 92/12/EEG (EGT L 76, 23.3.1992, s. 1).

[8] Se bilaga I, del A.

[9] Ö EUT L 347, 11.12.2006, s. 1 Õ.

[10] EGT L 133, 4.6.1969, s. 6.

[11] Ö EGT L 302, 19.10.1992, s. 1 Õ.

[12] Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att deras regler, anpassade efter artikel 1.1-20 och 1.22-24 samt artikel 2 i direktiv 91/680/EEG, ska kunna träda i kraft den 1 januari 1993.

[13] Med hänsyn till artikel 9.3 får Danmark rätt att införa de bestämmelser som är nödvändiga för att följa dessa bestämmelser senast den 1 januari 1993.